Vahetere...orka?

Tokyo Gore Police är den internationella engelska titeln. Tôkyô zankoku keisatsu är originaltiteln. Så är det. Yoshihiro Nishimura, som regisserade, var special effekts ledare i Kataude mashin gâru (aka The Machine Girl) också. Och i den här filmen med.

Tokyo, någonstans i framtiden. Polisen har blivit privatiserad och självdestruktivitet har blivit så pass vanligt att redskap så som rakbladshyvlar och svärd har börjat säljas för att skära sig själv.

Ruka, dottern till en polis som blev mördad under en protestaktion mot att poliskåren skulle bli privatiserad och som blev adopterad av poliskårens chef, är  en så kallad "engineer jägare", en person som blir inkallad när kollegorna stöter på "engineers" -  genetiskt modifierade kriminella som kan göra om avlägsnade kroppsdelar till kött-metal vapen.

Utöver sitt yrke som "engineer jägare"/polis försöker hon att lösa vem som egentligen låg bakom hennes fars död. De ansvariga finns dock närmare än vad hon kunnat föreställa sig.

Armar som huggs av. Fontäner med blod. Folk som klyvs på mitten. Huvuden som huggs av. Uppstyckade kroppar som är nedtryckta i små lådor. Inälvor. Muterade människor. Övervåld utan dess like. Våld mot oskyldiga civila. Avrättningar. Ja..

De orden borde räcka för att beskriva TGP. Den är övervåldsam, helt galen och storyn är ganska svårbegriplig om man inte hänger med från första till sista scenen.

Skådespelarna var vad jag hade räknat med och funkar fint tack vare allt gore. Effekterna var givetvis så pass överdrivna att man satt mest och skrattade åt dem (det är ju trots allt splatter), men de var ganska välgjorda. Make-upen var riktigt snyggt gjorda också.

Filmen har sina negativa sidor också givetvis. Filmen är lite lång för att vara en splatterfilm (närmare 1 timme och 50 min), flera av dialogscenerna är halvtråkiga och så några andra grejer jag störde mig lite grann på.

Då och då genom filmen bjuds vi även på "reklamsnuttar" där olika redskap visas upp som är till för att göra ens självdestruktiva beteende ännu.. eh, värre. Men samtidigt får vi även se en reklam som säger att självmord är för kärringar. Hm...

Min slutgiltiga dom blir att filmen är riktigt bra, fastän den har lite brister i kanterna och om jag får säga mitt, så se den om du är ett fan av övervåldsamma filmer.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1183732/

Troligtvis den mest hatade av Movie filmerna som släppts. Iaf om med tanke på informationen på IMDB.

Under sin Super Duper Sweet Sixteen, fastän han är 25, råkar Will och hans vänner ut för ett antal underliga naturkatastrofer vilket kan resultera i jordens undergång.

Jag begrep knappt storyn egentligen. Det finns en story bakom all hysteri i filmen, men den är svårbegriplig och fruktansvärt tunn och känns mycket som en ursäkt för att försöka skoja med diverse olika filmer (Kung-Fu Panda, Beowulf, High School Musical, The Incredible Hulk, Ironman etc). Skådespelarna är typ en bunt randoms som man aldrig sett förut, utöver Carmen Electra och Tony Cox alltså.

Humorn är.. rätt ok. Jag skrattade mer till den här än vad jag gjorde till Date Movie och Epic Movie iaf. Men mot slutet börjar filmen kännas ganska jobbig att se då det inte finns någon direkt vettig storyline genom filmen och det hela banar mest ut i en massa "klipp" och "sketcher". Det är iaf så det känns som. De tappar humor-nivån ganska drastiskt mot slutet också.

Det är nog dags att Jason Friedberg och Aaron Seltzer börjar göra andra filmer.. eller typ byta jobb, till städare på ett skabbigt hotell i Thailand, exempelvis. Folk har börjat ledsna ur på Movie filmerna och de är ju inte utan anledning direkt.

Men filmen är inte urusel. Men den är inte heller bra. Den är typ.. halvok.

http://www.imdb.com/title/tt1213644/

Inte lika mycket snark som Date Movie, men inte långt ifrån.

Efter att de fyra adoptivbarnen Peter, Lucy, Edward och Susan har fått varsin gyllene biljett till Willy Wonka's chokladfabrik för att få medverka i ett "storslaget äventyr" hittar de en garderob som leder till den förtrollade världen Gnarnia.

Där måste de, åtminstone enligt profetian, stoppa White Bitch från att förgöra Gnarnia.

Det här var andra gången jag såg den här filmen och jag tycker fortfarande samma som första gången jag såg den. En halvok parodi. Den har några riktigt fnissiga scener, men inga riktigt roliga scener som framkallar gapskratt. Dessutom är det ganska långt mellan skratten vilket drar ner på betyget, självklart.

Bättre än Date Movie, men sämre än de flesta av de övriga Movie filmerna.

http://www.imdb.com/title/tt0799949/

Snark.

Julia Jones är olycklig. Hon är överviktig, hon spenderar i princip all sin tid på sin fars café som servitris och tror att hon för alltid kommer att vara ensam. Fram tills det att hon träffar Grant Funkyerdoder, som hon faller för direkt.

Deras bröllop står vid dörren, men innan de gifter sig måste de träffa varandras föräldrar och även klara av en kris som uppstår tack vare Grants best-man Andy (som för övrigt är en het brud).

Vilket skräp. Jag flinade till exakt 8 gånger och skrattade inte en enda under hela filmens ca 85 minuter långa speltid. Det räcker inte för att jag ska tycka en komedi är bra.

Storyn är vek i alla kanter och brakar ihop efter bara en liten stund in i filmen och den resterande speltiden känns mest som utfyllnad för att få ihop en "film". Skämten är tama, återanvända i många filmer och flera av skämten drar de ut på vilket bara irriterar.

Alyson Hannigan (American Pie 1 - 3) är het, men irriterande, som vanligt. Adam Campbell (Epic Movie) är mest irriterande. Tony Cox (Retribution, Epic Movie, Disaster Movie) är inte speciellt rolig. Ja, inte ens Eddie Griffin (Undercover Brother, Scary Movie 3), som brukar vara skojig, lyckas rädda det här skräpet.

När jag tittar på en komedi förväntar jag mig att jag ska få skratta och inte sitta och sucka djupt vid varje "ansträngning" som ska föreställa ett skämt. Suck...

http://www.imdb.com/title/tt0466342/

Remaken som kom 30 år efter originalet och som är en riktig kick ass film.

Efter att en meteor slagit ner strax utanför den lilla staden Arborville blir en uteliggare attackerad av en främmande livsform. Snett efter blir han intagen till det lokala sjukhuset av tre ungdomar, varav en av dem, Flagg, är stadens värsting.

Livsformen börjar snart bli större och börjar äta alla som kommer i dess väg. Flagg och fröken-duktig-tjejen Meg försöker att varna människorna i den lilla staden, men givetvis tas de inte på allvar och invånarantalet börjar sjunka drastiskt. Samtidigt anländer oväntad hjälp.. eller är de verkligen där för att hjälpa?

Remaken som kom 30 år efter originalet är en förnyad version av The Blob, men samtidigt som de återanvänder en del scener så bjuder de också på en hel del nya. Slutet är exempelvis ändrat.

Framför kameran ser vi bland annat Kevin Dillon (Platoon, Poseidon) och Shawnee Smith (Saw filmerna). Effekterna är uppdaterade och vi får den här gången verkligen se vad som händer med dem som faller offer för bloben, vilket resulterar i att filmen blir en enda gore-fest. Stundtals är effekterna riktigt imponerande och stundtals är de riktigt cheesiga. Filmskaparna har även valt att trycka in lite komik i det hela och flera scener är ganska komiska.

Jag har givetvis sett den här filmen många gånger och minns den mycket väl ifrån min barndom, då jag verkligen älskade den. Jag älskar den fortfarande, självklart.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0094761/

Den hatade uppföljaren som kom 1972.

När en rörarbetare återvänder hem ifrån Nordpolen har han med sig en kapsel med en nedfrusen främmande livsform (en del av bloben ifrån första filmen). Efter att hans kärring tagit ut kapseln ur frysen tinas den främmande livsformen upp och börjar äta allting som kommer i dess väg i den lilla staden. Ett ungt par börjar försöka varna omgivningen, men ingen tror dem.. innan det är försent.

Den andra filmen är i princip samma jävla film som den som kom 58, fast det är sämre skådespelare och ett mer idiotiskt manus. Filmen är gjorde troligtvis enbart för att försöka mjölka ur lite mer pengar ur The Blob-konceptet. Effekterna är fortfarande lågbudget (glömde jag att nämna det?) som i första filmen. Men tack vare att det egentligen inte finns någon karaktär som man känner så där speciellt mycket för så blir hela filmen ganska ointressant och hade effekterna, alternativt våldet, varit mer intressant att titta på hade kanske filmen blivit mer sevärd än vad den är.

Jag tycker inte om den här filmen. Den var tråkig, trög, dåligt gjord och innehöll dåliga skådespelarinsattser (det som erbjöds var idioter som i princip läste direkt från manus). Jag ser hellre om originalet tio gånger på raken än att se den här igen. Usch.

http://www.imdb.com/title/tt0068271/

Efter att ha tittat på James Rolfe's recensionserie 50’s Alien Invader Remakes, som är i tre delar, blev jag påmind om den här klassiska utomjordingsskräckisen ifrån 1958, som fick en uppföljare och en remake 30 år senare.

Efter att en meteor slår ner strax utanför en liten småstad någonstans i USA. Strax efter nedslaget tar sig en geléliknande livsform ur meteoren och fäster sig på en gammal bondes hand. Två ungdomar, som nästan kör på bonden, tar honom till den lokala doktorn och beger sig sedan iväg för att försöka varna allmänheten.

Givetvis vill inte polisen tro på ungdomarna så de försöker varna människorna som är bosatta i den lilla staden själva. Frågan är, kommer de hinna innan den främmande livsformen ätit upp alla?

Filmen ses troligtvis som skrattretande i dagens läge då effekterna är primitiva och rent av töntiga (med tanke på dagens teknik). Men för att vara från slutet av 50-talet är det en underhållande och ganska välgjord film. Jag störde mig lite på vissa av skådespelarna dock och i flera scener började jag fundera om de stod och tittade rakt in i kameran när det var menat att de skulle titta på den andra skådespelaren. Ja..

Jag gillar den här filmen och tycker att den står på sig än idag, fastän det var över 50 år sedan den släpptes.

För er som blev nyfikna på att se James Rolfe's recensioner på 50-tals rymdinvasionsfilmer så hittar ni dem här, här och här.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0051418/

Uppföljaren till splatterfilmen jag recenserade i somras.

De köttätande varelserna som attackerade puben (i den första filmen) var inte de enda. Dagarna efter attacken mot puben blir en intilliggande liten stad attackerad av samma sorts varelser.

Efter att ha hittat bartendern sticker bikergänget Bleeders, ledda av Biker Queen, till den lilla staden där de ganska snabbt hittar några få överlevare. Tillsammans måste de slåss mot monstrena. Men allting går inte alltid som man tänkt sig..

Jag har vetat om att den här filmen var på väg och mina förhoppningar var ju givetvis mycket höga då jag verkligen älskade den första filmen, tack vare att den hela tiden levererade en massa oväntade grejer. Den här filmen föll i glömska, fram tills det att min irc-kompis J nämde den. Jag blev entusiastisk direkt och rotade givetvis reda på den per omgående.

Nu har jag alltså sett den och mitt tycke är som så att den inte når ända fram. Effekterna var emellanåt riktigt bra (ungefär som i den första filmen) och emellanåt användes datorgjorda effekter som verkligen såg ut som ren skit.

Det bjöds på rejält med våld, som i första filmen, och några riktigt gapskrattiga scener. Men filmen kändes inte lika experimentell som den första och var självklart inte lika förvånande. Flera scener var helt onödiga (bland annat en "romantisk" scen som var helt obegriplig, som de dessutom försöker skoja till och slänger in likmaskar och annat äckel). Dessutom var slutet ganska obegriplig och var ett "Jaha?"-slut. Filmen erbjuder, utöver våld och humor, några riktigt äckliga scener, exempelvis en scen där flera av karaktärerna spyr och filmen "stoppas upp" och zoomar in. Ja, ni fattar nog.

Skådespelarna är helt ok och flera av dem fick vi se i första filmen. Bland annat regissören John Gulager's pappa Clu Gulager som återvänder som bartendern. Jenny Wade återvänder i sin roll som Honey Pie.

Utöver de usla datoreffekterna, de onödiga scenerna och det obegripliga slutet har jag bara en sak att gnälla på. Filmen innehåller våld mot barn, vilket är något jag inte accepterar någonstans. Inte ens i en splatterfilm. De försöker även skämta till scenen då barnet blir, bokstavligt talat, slaktat. Jag rörde inte en min.

Men i långa led är det en ok uppföljare. Den når inte ända fram till ettans twistiga kvalité eller humor. Men våld finns det gott om. Nu är det bara att invänta den tredje filmen.

Endast för de magstarka.

http://www.imdb.com/title/tt1104835/

Sist och givetvis minst kommer här en recension på den 37 minuter långa dokumentären Harvesting Horror: Children Of The Corn som medföljde på Divimax Special Edition dvdn av Children Of The Corn.

I dokumentären berättar regissören, Fritz Kiersch, om filmproduktionen, bland annat. John Franklin, som spelade Isaac, och Courtney Gains, som spelade Malachai, intervjuas också i dokumentären.

De tre männen berättar om produktionen, kort om hur de genomförde vissa grejer, hur Franklin och Gains fick sina roller och hur Kiersch fick regissör-rollen för filmen. För att dra några exempel av vad som pratas om i dokumentären, alltså.

Egentligen tyckte jag inte dokumentären var speciellt intressant. Det enda de pratade om var de bra aspekterna av den första filmen, enligt dem fanns det uppenbarligen ingen som tycker att filmen är kass, halvdan eller bara ok utan alla tycker den är jättebra och jätteläskig. Givetvis är inte fallet så, den är inte läskig någonstans. Möjligtvis att det är läskigt att den fått göras.

De berättar lite olika saker omkring filmen också. Exempelvis berättar Franklin om när han satt på ett fik strax efter filmens premiär och en kärring hade börjat vråla när hon såg honom och sprang ut. Strax därpå kom hon in igen och sa att hon inte klarar av att sitta nära Franklin för att han är "läskig". Herregud. Gains berättade också att många (ett par hundratal personer, enligt honom själv) har sagt till honom att de haft mardrömmar om hans karaktär (Malachai). Snark.

I slutet av dokumentären pratar de ca 10 sekunder om uppföljarna och de verkar väldigt nöjda tack vare att det har blivit en serie och som vanligt låter det "ingen trodde att det skulle bli en serie".

Hur som haver tycker inte jag om den här dokumentären. De är alldeles för egenkära och ser inte sina egna fel, utan enligt dem tycker alla om originalfilmen av Children Of The Corn. Vilket skämt.

http://www.imdb.com/title/tt0432876/

Sjunde och, förhoppningsvis, den sista delen om de mordiska ungjävlarna.

Efter att Jamie har försökt att kontakta sin mormor under en veckas tid utan att ha lyckats beger hon sig till hennes senast kända adress i Omaha. Jamie kommer till ett gammalt förfallet lägenhetshus som ser ut att kunna braka ihop när som.

Strax efter att hon har kommit fram stöter hon på två barn som beter sig underligt. Hon börjar gräva i sin mormors försvinnande och upptäcker att hennes mormor har ett mörkt förflutet som involverade en liten stad vid namn Gatlin...

Jag har inte så mycket att säga. Filmen var vad jag förväntat mig. Skräp. Claudette Mink som spelar Jamie är het, lika så är Crystal Lowe som spelar Jamie's mormors granne som är prostituerad. Mycket mer än så hurrade jag inte över.

Det tog runt halva filmen innan något av intresse egentligen inträffade och filmen hade egentligen inte speciellt stor koppling till resten av serien, mer än att Michael Ironside's karaktär, som är en prälle, säger "Han Som Går Bakom Raderna", en gång i hela filmen. Plus att det växer upp ett majsfält utanför och inne i lägenhetshuset. Och så att Gatlin nämns. Barnen har inte speciellt stor roll i filmen egentligen, utan skymtar förbi då och då.

Jag är visserligen glad över att jag slipper höra deras jävla svammel om "Han Som Går Bakom Raderna" hela tiden, men det här är löjligt. Hade de kallat filmen Revelation, enbart, hade jag givetvis tyckt att den var lika värdelös men den hade varit mer värdig då. Istället väljer de att kalla den Children Of The Corn: Revelation och dyngar ner ett namn som redan är nerdyngat flertalet gånger.

Hur som helst. Skådespelarna är B-skådisar, men jag brukar gilla Michael Ironside's insattser så honom godkänner jag även i den här filmen (ja, han gör faktiskt ett bra jobb även i den här sörjan). Effekterna är skrattretande dåligt gjorda datoreffekter. Något speciellt våld är det egentligen inte, det där ett par stycken efter ungefär halva filmen (efter att de har pratat i 40 min alltså).

Sist men inte minst: undvik till vilket pris som helst. Skräp.

http://www.imdb.com/title/tt0279730/

John Franklin återvänder i den sjätte installationen av Children Of The Corn, som Isaac (ledarsnorisen i den första filmen).

Hannah är på väg till den lilla staden Gatlin (från första filmen) för att ta reda på vem hennes biologiska moder är. Väl i Gatlin råkar hon av misstag väcka Isaac, som legat i koma i 19 år och Isaac tänker fullfölja profetian en gång för alla.

Natalie Ramsey (Cherry Falls), Stacy Keach (Class Of 1999) och Gary Bullock (som var med i Children Of The Corn 5) är tre av skådespelarna vi bjuds på i den här filmen, utöver Franklin. Gör de ett bra jobb? Jo då. Relativt. Lagomt trovärdiga.

Är filmen bra då? Ingen aning. Jag begrep knappt halva filmen. Filmen kretsar som sagt kring en brutta (Ramsey) som åker till Gatlin för att leta efter sin mor (snark), väcker Isaac som legat i koma i en herrans massa år genom att peta på hans pekfinger (eh?) och han tänker fortfarande fullfölja profetian. Ok. Fine. Bra. Det är bara några fel. Jag hade för det första för mig att Isaac dog i första filmen, men han verkar inte ha en skråma på sig utan ligger enbart i koma. Underligt. För det andra, 1999-19 = 1980. Första filmen gjordes 1984, dvs 4 år efter angivet datum. Ok. Bra. Ännu ett fel. Sen är det en massa andra fel utöver dom, exempelvis (vad jag förstod iaf) att barnen som var med i första filmen är nu föräldrar till de "barn" (yngre vuxna, skulle jag kalla dom) som ska bilda kulten ihop med Isaac.

Ja, ni fattar. Filmen innehåller så många fel att det är obegripligt. Vad jag inte begrep med filmen var ungefär halva, som sagt. Det händer en massa saker i filmen som de skiter fullkomligen i att förklara, så tittaren sitter som ett frågetecken. Dessutom tyckte jag mer än halva filmen gick åt för att karaktärerna skulle prata en massa skit.

Jag har läst ett par kommentarer på IMDB om att det här är den bästa uppföljaren till Children Of The Corn. Öhm. Har de personerna missat 2 - 5? Visserligen är ingen av dom filmerna något vidare heller, men ändå. Dom är faktiskt bättre (räkna bort trean, givetvis) än den här sörjan.

Med tanke på de 4 första uppföljarna, som faktiskt innehöll en del gore, trodde jag att även den här skulle innehålla på ett ungefär lika mycket. Jag trodde att de som gjort filmen skämtade när goret inte dök upp förrens närmare 1 timme in i filmen (och filmen är 1 timme och 18 min, ca). Jag läste även en kommenter på IMDB om att filmen skulle innehålla gore. Vilket skämt.

Effekterna är ok och funkar något så när. Inget att direkt klaga över egentligen. Det är simpla effekter och lättgenomförda sådana.

Kort och gott; undvik. Den är iofs bättre än tredje filmen, men ändå.

http://www.imdb.com/title/tt0177625/

Femte filmen i serien.

Fyra ungdomar är på en biltripp för att hälla ut askan av en död vän någonstans (som inte berättas). Två av deras vänner har åkt i förväg för att sätta ut "ledtrådar" till vart de ska åka.

De kraschar med bilen efter att en av "ledtrådarna" har hamnat på rutan och beger sig till den intilliggande staden Divinity Falls, en liten småstad ute i ödemarken. Den till synes lugna staden döljer dock en mörk hemlighet; en mordisk barnsekt. Efter en rad bisarra händelser begriper ungdomarna att saker och ting inte står rätt till.

De står då inför två valmöjligheter: att ge sig av därifrån fortare än kvickt eller att stanna kvar och försöka rädda barnen. De väljer det senare alternativet, och begår därmed sina livs största misstag. Och för några av dem det sista...

Vi börjar med skådespelarna. Skådespelarna är.. ok, för en film som den här. Flera av namnen har tidigare och senare setts i.. större, filmtitlar. Vi ser Eva Mendes (2 Fast 2 Furious, Hitch, Ghost Rider), Fred Williamson (From Dusk Till Dawn), David Carradine (Kill Bill Vol. 1 & 2, Dead & Breakfast), Kane Hodder (Jason i Friday The 13th 7 - 10) samt en bunt andra skådespelare som funkar, däribland en ung Adam Wylie (Child's Play 2, Kindergarten Cop, Stepfather III, American Pie Presents Band Camp och en massa jävla serier), som jag med nöje hade skallat. Irriterande snorunge.

Effekterna är ungefär som i den fjärde filmen, helt ok. Men givetvis smyger det sig in en och annan cheesig effekt, det är ju trotts allt Children Of The Corn-serien. Händelseförloppet är halvsegt och storyn börjar ganska bra, men fiser ur sig efter ungefär halva och blir slutligen en helt vanlig slasherfilm, återigen med influenser av hallelujah. De tjatar återigen om det förbannade "Han Som Går Bakom Raderna" och jag snarkar, igen.

Men det är inte den sämsta i serien heller. Funkar om man tänkt se hela serien eller inte hittar något bättre att titta på (vilket borde vara svårt).

http://www.imdb.com/title/tt0150111/

Efter den miserabla tredje filmen är det imponerande att filmskaparna vågade sig på att göra ytterligare en film... plus tre stycken efter den här också.

Grace Rhodes pluggar till läkare och återvänder till sin hemstad, Grand Island, för att ta hand om sin sjuka mor. Dagarna efter bryter en mystisk influensa ut bland stadens ungdomar och barn.

När ungdomarna och barnen har frisknat till är de förändrade. De utger sig, exempelvis, för att vara andra människor, som har varit döda i många år. Grace, som fått tillbaka sin gamla anställning hos stadens läkare, Dr. Larson, börjar undersöka blodprover hon har tagit på patienterna och snart börjar en gammal hemlighet kring den lillan staden att nystas upp.

Den fjärde installationen i serien är faktiskt inte så usel som man kan tro. Det är givetvis en vanlig slasher, med lite hallelujah-influenser. Våldet är på ganska hög nivå, även om några av dödsscenerna är off-screen. Filmskaparna har valt att visa en hel del blod också, vilket inte är helt fel i min mening. Skådespelarna funkar och vi ser Naomi Watts (The Ring-remakesen, King Kong) i en roll som knappast gav henne några nomineringar.

Effekterna är, förvånansvärt, riktigt bra och de har skippat skiten med att försöka visa datorgjorda monster (som dom gjorde i tredje filmen). Här visas straight våld med diverse olika redskap. Skönt nog har de också skippat den största hallelujah-biten. Alltså att en snorunge står och predikar om "Han Som Går Bakom Raderna".

I långa drag är det en ok slasher-film. En klar förbättring från den usla tredje filmen och de halvdana två första filmerna. Tycker iaf jag.

http://www.imdb.com/title/tt0115885/

Tredje installationen i serien om de hjärntvättade mördarungarna.

Efter att en bonde i Gatlin har blivit dödad blir hans två söner, Eli och Joshua, föräldralösa. De blir adopterade av ett medelålderspar i Chicago som välkomnar dem med öppna armar. Kort efter deras ankomst till Chicago tar sig Eli in i ett övergivet fabriksområde som ligger precis intill huset de bor i och sår ett majsfält.

Snart börjar ungdomarna på Eli's och Joshua's skola att förändras. Och det verkar som att Eli har tagit med sig en mörk hemlighet ifrån Gatlin.

Vad som bör hända resten av filmen är spänning, skrämmande scener och ett någorlunda högt tempo. Vi får inget av dem. Det vi får är en transportsträcka rakt igenom, med en och annan riktigt blodig dödsscen. Givetvis är effekterna usla och cheesiga som i de två första filmerna. Skådespelarinsattserna funkar, till en viss del åtminstone. Storyn är absurd, töntig och tråkig. Och avslutningen är något av det sämsta jag har sett i en film, någonsin.

Jag kollade igenom ett par av kommentarerna på IMDB och flera av dem säger att den här filmen är en bra B-films underhållning, i princip. Vilket skämt. Bara för att det visas en del grafiskt våld med mycket blod betyder det inte att filmen är bra. Och jag har hakat upp mig som satan på slutet.

Slutet är, som sagt, något av det sämsta jag någonsin har sett i en film då effekterna kunde ha gjorts bättre av en 10 åring med tourettes. Vilket jävla skämt till avslutning. De som tycker att avslutningen är skrämmande är troligtvis 5 - 6 åringar som aldrig har sett skräckfilm förr. Fast det kanske är den åldersgruppen idioterna bakom den här filmen har riktat sig mot. Shit.

Skräp, skräp, skräp och i slutet blir det lite mer skräp, som H skrev i sin recension om Starship Troopers 3: Marauder. Undvik till varje pris.

http://www.imdb.com/title/tt0109415/

8 år efter den halvdana filmatiseringen av Stephen King's novell dök den första, av sex stycken, uppföljare upp.

Kropparna efter de döda vuxna i den lilla staden Gatlin har hittats av myndigheterna och barnen i den lilla staden har blivit omhändertagna och flyttade till grannstaden Hemmingford för att få nya hem.

Den misslyckade reportern John kommer till Hemmingford för att försöka ta reda på vad som egentligen hände i Gatlin, tillsammans med sin son Danny. De tar in på ett "bed 'n breakfast"-ställe där pojken Micah, ett av barnen från Gatlin, flyttat in.

Kort efter att de adopterade barnen har anlänt till Hemmingford börjar mystiska dödsfall att inträffa och historien verkar upprepa sig..

Tack och lov valde filmskaparna att inte gå i samma fotspår som den första filmen. De valde en mer våldsam väg att gå. Filmen är uppbyggd som en vanlig slasherfilm, och levererar egentligen ingenting nytt, men ger det slasherfilmfans vill se: våld och blod.

Tempot är högre, skådespelarinsattserna är väl ungefär som i första filmen och storyn är lite bättre (observera ordet lite). Effekterna emellertid är nästan lika cheesiga som den första filmens effekter. Våldet är av högre grad också, vilket ökar intresset för filmen. Och ungarna babblar på om "Han Som Går Bakom Raderna" återigen, vilket jag givetvis stör mig på, återigen.

Men i helhet så är det faktiskt en helt ok skräckfilm, fastän den inte är skrämmande någonstans. Den tråkade iaf inte ut mig lika mycket som första filmen gjorde.

http://www.imdb.com/title/tt0106557/

Stephen King's novell som fick en filmatisering och som sedan fick sex uppföljare. Plus att en totalt onödig remake för TV är på gång och släpps troligtvis senare i år eller nästa år.

1981. Solen skiner dag efter dag över Nebraskas majsfält. Skörden bränns bort och går förlorad. Bönderna ber för regn, men förgäves. En dag anländer den mystiske pojkpredikanten Isaac till den lilla staden Gatlin med ett budskap till barnen: "Endast människoblod kan göra marken fruktbar igen och rädda skörden".

1984. Det unga paret Burton och Vicky är på genomresa genom Nebraska och kör, oavsiktligt, på en pojke som står mitt i vägen. När de undersökt pojkens kropp upptäcker de att han har strupen uppskuren och beger sig iväg till den intilliggande lilla staden Gatlin för att försöka få hjälp, vilket kommer visa sig vara ett stort misstag.

Den första filmen i serien om de hjärntvättade mordlystna barnen är en halvdan filmatisering av Stephen King's novell. Effekterna är fruktansvärt cheesiga, händelseförloppet är ganska trögt och filmen är inte det minsta skrämmande. Skådespelarinsattserna är däremot ganska bra. Peter Horton och Linda Hamilton är bra i de vuxna huvudrollerna och John Franklin har ett säreget utseende som är lite småläbbigt. Courtney Gains är ful, irriterande och allmänt dryg att titta på.

Jag har inte läst Stephen King's novell, dessvärre, men jag skulle tro att den är betydligt bättre än den här filmatiseringen. Filmen börjar bra, men sjunker ju längre den går och slutet är något av det mest cheesiga som gjorts i en King filmatisering skulle jag tro. Gosch..

Och att den här filmen har fått sex stycken uppföljare, och har en kommande remake på gång, är för mig obegripligt. När den första filmen är halvdan (eller rent av usel) och har fått en hel bunt uppföljare så får jag griller i huvudet.. och dom kliar.

Jag höll på att glömma av att skriva en grej också, som är viktig i den här serien. Barnen talar, i princip hela tiden, om "Han Som Går Bakom Raderna". Om jag skulle sätta en peng på en gissning, så skulle jag troligtvis säga att det ska vara någon sorts helvetesdemon, eller rent av Satan själv.

Hur som haver, en halvdan filmatisering. Det har kommit betydligt bättre filmer baserade på Stephen King's berättelser, men också sämre.

http://www.imdb.com/title/tt0087050/

Jack Nicholson och Michelle Pfeiffer i ett lite udda drama.

När den tuffe förläggaren Will Randall åker igenom New England råkar han köra på en varg, som minutrarna senare biter honom när han försöker dra dess kropp av vägen. Väl hemma börjar Will att förändras. Hans luktsinne, syn och hörsel blir skarpare och han känner sig 20 år yngre. Will får så småningom tycke om sin chefs dotter, Laura, och de två inleder ett förhållande.

Fördelarna är många, men de har också ett pris och Will börjar dras in i en okänd värld.

Jack är som vanligt råbra i huvudrollen. Michelle är bra i den kvinnliga huvudrollen. Vi ser även Christopher Plummer (som senare var med i de usla filmerna The Clown At Midnight och Dracula 2000) i rollen som Wills chef och Lauras farsa och David Schwimmer i en snabb roll som snut.

Filmen i sig var helt ok, men den hade många brister i mina ögon. Men jag tyckte händelseförloppet var långdraget vilket gjorde filmen långtråkig. Mot slutet börjar det röra på sig, men att sitta och titta på en film i 100 minuter innan något händer är bara snarkningsframkallande.

Det här är ett drama, och inte en skräckfilm som man till en början kan tro. Det är mer skådespeleri och kärleksslisk än varulvar och våld. Och hade det inte varit för Jack's insatts hade jag troligtvis tyckt att filmen varit en lång, tråkig och skräpig transportsträcka på 2 timmar.

En helt ok film, fastän jag tycker såna här filmer bör förbjudas. Jävla kärlekstjafs.

http://www.imdb.com/title/tt0111742/

En grymt omtalad film med Billy Zane i en av huvudrollerna, samt Gary Busey som skymtar förbi som en läkare som är kåt på att operera ut njurar ur folk. Filmen släpptes under titeln Valley Of The Wolves: Iraq i Sverige. Det är också den internationella titeln på filmen.

Irak, 2003. En amerikansk trupp ledd av CIA-agenten Sam Marshall för av oklar anledning bort en grupp allierade turkiska soldater från det högkvarteret. Senare skjuts flertalet besökare på ett bröllop ihjäl och fler människor, som blivit gripna pga misstanke om terrorism, blir senare ihjälskjutna.

Detta medför att ett personligt krig mellan extremister, den turkiska specialagenten Polat Alemdar och Sam Marshall, uppstår. Vad som startar som en intressekonflikt kommer alltmer att handla om en uppgörelse utanför politiken.

Ööh.. ja. Det här är en grymt omtalad film. Som jag inte tycker speciellt mycket om, i ärlighetens namn. Visserligen innehåller den våldsamma scener, en del pang pang och så är den svårkategoriserad också för den delen. Det är en skum blandning mellan drama, krig och action. Ungefär.

Anledningen till att jag inte gillar den speciellt mycket är för att en stor del av filmen går ut på att turkar, araber och andra människor predikar om deras gudar och Allah och fan och hans moster, vilket gör att jag börjar snarka högt. Utöver det bjuds vi också på Billy Zane, som predikar om att Jesus och hans "fader" är de enda riktiga gudarna. Snark igen. Sen blir det våldsamt. Då blir det intressant och kul.

Varför det har blivit en stor uppståndelse runt filmen tänker jag inte ta upp, det står något om det på IMDB, om jag läste rätt. Anledningen till det är att jag inte bryr mig speciellt mycket i vad den här filmen står för eller vad den propagerar för.

När folk börjar härja runt med hallelujah-snack, Allah-snack, biblar och annat skit så somnar jag.. och då spelar det ingen roll hur våldsamt det övriga materialet är.

http://www.imdb.com/title/tt0493264/

TV-film från 2006 med Ally Sheedy (Man's Best Friend), Michael Ironside (Starship Troopers), Bobby Hosea (Independence Day) och Casper van Dien (Starship Troopers).

Ray Watson, en f.d marinkårssoldat som stred i Vietnamkriget, återvänder till Vietnam för att hitta den familj han lämnat bakom sig efter krigets slut. När han hittat familjen blir han avvisad och beger sig därefter till sitt hotellrum.

Väl på sitt hotellrum dyker ett bekant ansikte upp och under vapenhot tvingas Ray erkänna fruktansvärda krigsförbrytelser. Men situationen är övervakad in i minsta detalj och båda svävar i fara. Frågan är, kommer någon av dem att lämna rummet levande?

Underskattat krigsdrama, skulle jag vilja säga. Det har gjorts bättre, men även sämre. Om man är en strikt Apocalypse Now och Full Metal Jacket kåtis lär man inte gilla den här filmen, då det är en TV-film där krigssekvenserna visas i flashbacks och avrundas med "nutidssekvenser". Jag skulle vilja påstå att filmen är hälften drama, hälften krig, då det är en stor dramakänsla över filmen samtidigt som det ingår krigscener.

Filmens längd på strax under 90 minuter är alldeles lagomt. Skådespelarna funkar så pass att man inte blir uttråkad iaf. Ironside har gjort bättre filmer, men han verkar försöka göra så gott han kan iaf. Krigsscenerna är dugligt framförda, omän lite stela. Dramasekvenserna funkar dom med och är ganska lagomt långa innan de avrundas med krigssekvenserna.

Filmen har fått fruktansvärt lågt betyg på IMDB. Men jag tycker den borde fått lite högre. Den är inte urusel, men den är inte top-notch heller. Funkar att glo på en tråkig vardagskväll, helt enkelt.

http://www.imdb.com/title/tt0493322/

Rysk action från 2004, som släpptes 2007 i Sverige. Originaltiteln är Lichnyy nomer, releasen som släpptes i Ryssland heter Личный номер och den internationella titeln är Countdown.

Under ett specialuppdrag blir major Aleksei Smolin tillfångatagen av den tjetjenska terroristgruppen Ansar Allah som torterar honom tills han går med på att berätta falska uppgifter på ett videoband. Efter att ha lyckats fly från tjetjenierna blir han tillfångatagen av hans egna.

När reportern Catherine Stone anländer till fängelset där Smolin sitter fängslad tillsammans med sin kameraman lyckas Smolin rymma. Snett efter bryter sig Ansar Allah sig in på en cirkus i Moskva och hotar att spränga hela cirkusen om inte deras krav uppfylls. Smolin beger sig dit för att rädda sin dotter, som är en i publiken. Men Asar Allah's avsikter är av helt annan karaktär än att spränga gisslan.

Jag är ganska förvånad över den här filmen. Innan jag slog igång den trodde jag att jag skulle få lov att tröga mig igenom ca 1 timme och 40 minuter skräpfilm. Det jag fick var en hetlevrad nagelbitare till actionrulle i stuk med Die Hard-filmerna, utan Bruce Willis och de uppkäftiga replikerna givetvis.

Jag gillade den här filmen riktigt mycket. Slutet var något av det mest intensiva jag har sett på länge och jag satt nästan och höll andan mot slutet av filmen. Det enda negativa jag tyckte var att vissa av skådespelarna kändes lite stela och spelade över då och då. Utöver det var det en fullpottare i mina ögon.

Gillar man snabb och intensiv action med mycket pang pang så lär den här falla en i smaken.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0415940/

TV-film om en händelse i slutet av första världskriget av Russell Mulcahy, mannen som gjorde Highlander, Highlander II: The Quickening och långt senare Resident Evil: Extinction.

Meuse-Argonne sektorn, Frankrike, 1918. En bataljon med amerikanska soldater ledda av den f.d New York advokaten och majoren Charles Whittlesey i ett självmordsmordsuppdrag, tilldelat av generalen Robert Alexander, som går ut på att de ska ta sig in i Agonne skogen och hålla positionen tills att de blir avlösta av förstärkningar... som aldrig dyker upp.

TV-filmer har nästan alltid brister. Det har även den här. Vissa av effekterna skriker TV-film lång väg och vissa händelser är rent av löjligt orealistiska. Men tack vare den korta speltiden på strax under 90 minuter gör att tempot är högt, händelserna rasar på i en sjuhelvetes fart och bra skådespelare rasar inte filmen ihop.

En del av mig tycker om filmen, en annan tycker inte om den. Jag har ganska blandade känslor för den här filmen, men måste säga att den är sevärd och väldigt välgjord för att vara just en TV-film som kretsar sig kring krig.

Godkänd krigsfilm, fastän det finns bättre.

http://www.imdb.com/title/tt0287535/

Lance Henriksen i en av mina barndomsfavoriter som jag inte har sett på många, många år.

När nyhetsankaret Lori Tanner och hennes kameraman smyger sig in i EMAX Research's byggnader hittar de hunden Max, som tar sig ut och flyr tillsammans med de två kvinnorna när de blir upptäckta.

Till en början verkar Max vara den perfekta hunden, men allt eftersom tiden går börjar Max att förändras i sitt beteende. Samtidigt försöker poliserna Kovacs och Bendetti tillsammans med Dr. Jarret hitta Lori och Max.

Nu när jag såg den här filmen igen så log jag för mig själv och sa "Ja, just ja! Nu händer det ja!" precis innan någonting skulle inträffa. Och jag älskar fortfarande filmen lika mycket som jag gjorde när jag såg den för första gången.

Filmens stjärna är givetvis inte människorna som står med i rollistan, utan det är Max. Han stjäl hela showen och man sitter mest och väntar på att han ska komma i bild när han inte är det. Man får ett sorts medlidande för honom fastän han ska framställas som ett monster. Se filmen så begriper ni hur jag menar.

I rollistan, utöver Lance Henriksen (som spelar Dr. Jarret), ser vi Ally Sheedy (Bad Boys, WarGames, Home Alone 2: Lost In New York, The Veteran), Robert Costanzo (Die Hard 2, Batman: Mask Of The Phantasm), Fredric Lehne (Con Air, Men In Black, Amityville: The Evil Escapes) och John Cassini (Halloween H20: 20 Years Later, Kingdom Hospital).

Ibland när man tittar på filmer man älskade när man var liten kan tycket vända helt och gå åt det andra hållet. Och ibland gillar man de lika mycket. Och ibland mer än när man såg dem då, tack vare att man begriper lite mer. Det här är en sån där som jag gillar lika mycket och jag tycker att John Lafia (han som regisserade Child's Play 2 och långt senare The Rats (aka Killer Rats) samt screenplayet för Child's Play) har gjort den här filmen otroligt bra.

För er som undrar: jag försökte få tag i en coverbild av den svenska releasen av filmen, som ser helt annorlunda ut mot den amerikanska, men jag hittade ingen. Varför försökte jag det? Jo, för jag tycker den här coverbilden är falsk. Den påvisar att Max liknar hunden i Rottweiler (som kom långt efter) och typ att filmen ska luta åt Terminator-hållet. Vilket är bull.

En mycket minnesvärd film som jag tycker om mycket. Ett måste för djurskräckfantaster.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0107504/

Från skaparen av City Of Rott.

När Max, Pop, Jen och Jake är ute i skogen på en privatägd mark för att jaga, fastän det inte är säsong, stöter de på en vandrare som attackerar Jake. Snett efter tar de sig till en intilliggande stuga som visar sig tillhöra en familj som med hjälp av mörka krafter besätter de levande för att utkräva hämnd på levande.

Med tanke på att jag gillade City Of Rott så hade jag relativt höga förhoppningar på den här filmen. Och jag fick lite mer än vad jag väntat mig.

Humorn var på hög nivå, till ungefär halva filmen då den började dala tack vare att händelseförloppet blev ganska upprepande. Slutet var inte speciellt genomtänkt heller tyckte jag. Animationerna var som i City Of Rott, flashaktiga.

Det märks ganska lång väg att Sudol har fått inspiration från klassiker som Evil Dead och The Hills Have Eyes, och att han skojar med dem. Storyn är lik Evil Dead och huvudkaraktären, Max, liknar faktiskt Bruce Campbell's karaktär Ash ifrån Evil Dead filmerna. Utöver att Sudol har använt ett Bruce Campbell-liknande utseende för Max får vi se ett kärt återseende av karaktären Fred från City Of Rott, fast under namnet Pop.

Hur som helst så gillade jag filmen, fastän den dalade. Den var skojig och en riktig gorefest vilket föll mig i smaken.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1282036/

Animerad zombiefilm, med en nypa humor.

Fred, en gammal man som håller på att tappa förståndet, befinner sig på den värsta platsen på jorden: en stad infekterad med tusentals zombies. Inte nog med att han håller på att tappa förståndet, han måste leta reda på ett par nya skor då de gamla är så pass utslitna att han får ont i fötterna av dem. Tillsammans med sin trogna talande walker beger han sig ut i den zombieinfekterade staden för att leta reda på ett par nya skor.

Jag minns inte riktigt hur jag fick tag i den här filmen, men jag ångrar det inte. Det här är tredje eller fjärde gången jag ser den här filmen och den är lika bra fortfarande.

Slask och zombies är det gott om och humorn är alldeles lagom. Storyn är ganska snurrig och dalar tyvärr mot slutet av filmen. Det känns inte riktigt som att Frank Sudol (som har gjort allting själv) tänkte igenom slutet ordentligt. Men det funkar. Men det som är mest imponerande med den här filmen är troligtvis att det är bara en kille som har gjort allting i filmen.

Gillar man animationer av den lite stela sorten (typ flashaktiga animationer, fast lite bättre), gore, zombies och yr humor så är det här en fullpottare.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0839762/

En skräckfilm jag såg klippt för ett par år sedan. Jag råkade av en ren tillfällighet få tag i den, så jag bestämde mig för att införskaffa den och se den igen.

Den misslyckade konstnären George Miller bestämmer sig för att slänga in handduken och hoppar ifrån taket på huset där han bor. Han överlever mirakulöst och efter tre månader på sjukhus och en hel del stöd och samtal med psykologen Dr. Jennifer Curtis får han livslusten tillbaka.

Miller lider dock av underliga mardrömmar och när han kommit hem märker han snart att mardrömmarna kan vara verkligare än vad han till en början velat tro. Håller Miller på att bli tokig.. eller är det någonting annat som försiggår?

Filmen levererar ingenting nytt, men den ger också oss fans av skräckgenren vad vi vill se. Den innehåller lite våld (som dessvärre är bortklippt i den svenska VHS-releasen), en story som utvecklar sig allt eftersom fortskrider och riktigt bra skådespelare.

Dennis Lipscomb är råbra i rollen som Miller och Suzanne Snyder (som året efter var med i Return Of The Living Dead Part II och Killer Klowns From Outer Space) är söt och gör en ganska trovärdig insatts som prostituerad. Vi ser även Hoyt Axton (Gremlins) i en biroll som kommisarie, Tony Cox (Bad Santa, Date Movie, Epic Movie, Disaster Movie) som en av grannarna till Miller, samt Danny D. Daniels (Naked Gun 33 1/3: The Final Insult, Ace Ventura: When Nature Calls) som rastadoktor (eller vad han skulle föreställa).

Den var lika bra som jag mindes den. Är man ute efter en ganska hygglig och välspelad skräckis från sent 80-tal tycker jag man ska rota reda på den här. Det är den värd.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0095984/

Tro det eller ej! Här kommer Fright Night Part 2. Uppföljaren till den fina skräck/komedin som jag recenserade i somras.

Tre år har gått sen Charly Brewster och Peter Vincent dödade vampyren Jerry Dandridge. Tack vare terapi har Charly börjat tro att det bara var hans egen fantasi som skenade iväg och att vampyrer egentligen inte finns. Men när skådespelerskan Regine flyttar in i Peter's hus börjar Charly se saker, vilket gör att han börjar tro att han börjat tappa förståndet.

Peter, som till en början tror att Charly bara inbillar sig, får snart reda på att Jerry Dandridge var Regine's bror och Regine tänker se till att Charly betalar sitt pris... för all evighet.

Det är sällan uppföljare är nästan lika bra, är lika bra eller är bättre än originalfilmen, det här är en av de där uppföljarna som är nästan lika bra.

Roddy McDowall och William Ragsdale återvänder i originalhuvudrollerna från den första filmen och gör återigen ett fenomenalt jobb framför kameran. Traci Lind funkar som Ragsdale's karaktärs nya flickvän. Julie Carmen är bra som ledarvampyren. Vi ser också Jon Gries, Russel Clark, Brian Thompson som hantlangarvampyrer.

Och precis som i den första filmen är det lite gore, en del nattsvart humor, några chock-scener och en bra story.

Så är det. En riktigt bra uppföljare till en riktig klassiker. De som gillar första filmen gillar säkerligen den andra filmen också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0097390/

Nej, givetvis är det INTE Peter Jacksons klassiska splatterrulle från 1992, utan Kevin Tenney (mannen bakom Witchboard filmerna, The Second Arrival och Night Of The Demons).

En meteor slår ner i skallen på en fiskare som sekunderna senare förvandlats till en utomjordingsinfekterad mutant amöbakontrollerad zombie. Under tiden lyckas två fångar att ta sig fria från en fångtransport och beger sig iväg till fots in i skogen och kommer slutligen fram till en fiskestuga mitt ute i ingenstans. Snett efter dyker två vandrare upp och en av rymlingarna tar de som gisslan. Kort därpå dyker även två kristna personer upp vid stugan.

Efter att en polis har kommit till stugan och minutrarna senare blivit slaktad av en av de utomjordingsinfekterade mutant amöbakontrollerade zombierna står det klart för gruppen att de ligger jävligt illa till.

Det här kallar jag kvalitéfilm. Humorn är på hög nivå, lika så är våldet. Effekterna är urusla och är rent av skrattretande. Skådespelarna är, konstigt nog, riktigt bra. Storyn är ju givetvis en ursäkt för att visa våld, tuttar (yay!) och högklassig B-humor.

Att Jim Wynorski gör en roll som sheriffen tyckte jag var ganska fränt då jag aldrig har sett den här mystiske mannen som levererat så mycket skräpfilm att jag tappat räkningen. Och Sarah Grant Brendecke, Christina Tiberia, Michelle Tomlinson och Tess McVicker visar tuttarna.

Förhoppningarna på den här filmen var grymt låga, dels tack vare titeln som känns kopierad på Jacksons kultsplatter från 92 och dels för att den verkade bara dum och usel. Men mina förhoppningar kovände runt 10 minuter in i filmen och jag satt nästan och jublade.

En mycket sevärd splatterfilm som jag rekommenderar varmt till alla er som gillar filmer där effekter och make-up inte behöver vara högklassig.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0914799/

Lucio Fulci film ifrån 1972.

I en liten by i Italien börjar kroppar av unga pojkar att hittas. Polisen står handfallna inför morden. Lokalbefolkningen börjar ta lagen i egna händer. De misstänkta är många, men frågan är vem det egentligen är som begår de grymma morden på de unga pojkarna.

Jag har alltid älskat Lucio Fulci filmer (som jag troligtvis har nämnt innan). Jag tyckte den här filmen var bra. Många menar på att det här är troligtvis den bästa Fulci filmen, jag är av en annan mening.

Filmen är visserligen bra och lutar sig väldigt mycket åt slasherfilmshållet, men samtidigt känns det inte som en skräckfilm utan mer som en thriller då morden är få och mellan dem är det mycket dialog och mystik.

Skådespelarna är riktigt bra och mycket trovärdiga. Effekterna är.. ok, för att vara 70-tal. Storyn kunde ha varit lite mer händelserik i min mening då det hände lite lite till och från genom filmen.

De som räknar med brutalt ultravåld med en massa blod, slask och våld alá Fulci kan ta och se om Zombi, The Beyond eller The New York Ripper. Här bjuds vi på dialoger, skådespeleri, ett ganska segt händelseförlopp och några enstaka våldsamma scener (alá Fulci, givetvis).

I helhet är det en bra film. Jag blev dock besviken att den inte var så "störande och sjuk" som många beskrivit den med. I min mening kändes den ganska vanlig, fast i 70-tals produktion. Innehållet kan visserligen kännas störande, sjukt och känsliga personer kan ta illa vid sig tack vare att vi får se bland annat pojkars livlösa kroppar och lite annat sånt där skoj.

Hur som haver, en bra film, men jag anser ändå att Fulci har gjort bättre ifrån sig. Helt klart.

http://www.imdb.com/title/tt0069019/

Remaken.

Efter att hennes vän Shelleys död får Leann ett mystiskt röstmeddelande från framtiden. På den utsatta dagen börjar Leann se underliga saker och när den utsatta tiden kommer blir Leann attackerad av någonting på en gångbro ovanför ett tågspår vilket resulterar i att hon ramlar ner framför tåget.

Hennes vän, Beth, ser det hela och tar kontakt med Leann's pojkvän, Ben, som också har fått samtalet och bevittnar hans död. När hennes rumskamrat, Taylor, får samtalet blir Beth vän med polisen Jack, som berättar att hans syster var det första offret telefonsamtalet krävde.

De bestämmer sig för att undersöka kopplingarna till Jack's syster och hittar namnet Marie Layton, som ska ha misshandlat sina döttrar. Jack och Beth arbetar emot tiden för att se till att Beth inte går samma öde till mötes som de andra.

Jag citerar ifrån ett inlägg på IMDB om den här filmen: [...] Now answer these questions to yourself, 1. Do you like watching movies with no plot at all? 2. Do you enjoy movies where you have no idea at all of what's going on? 3. Do you like movies with 0% character development? 4. Do you enjoy watching a bunch of teens 'try' to act and not succeed? 5. Do you think a baby with a cellphone is extremely scary? 6. Do you like sleeping in theaters?

Egentligen räcker det med det där citatet för att förklara hur värdelös den här filmen är. Att göra en remake på en film som är okej och sedan göra det hela ännu sämre är enbart idiotiskt. Hur fan tänkte de som gjort den här filmen egentligen?

Det enda som var riktigt nice i den här filmen var slutet på den. Delvis för att den tog slut, givetvis, och delvis för att det var en riktigt schysst effekt. Resten av filmen är antingen nästintill eller är rip-off av originalfilmen. Skillnaderna är att det är amerikanska "skådespelare", lite bättre effekter, det utspelar sig i USA, slutet är ändrat och de har även kortat ner manuset med ca 25 minuter från originalets manus.

Av "skådespelarna" är det bara Ray Wise (The Chase, Dallas) som uppenbarligen vet hur man ska agera framför kameran för att inte tråka ut publiken så jävligt att de somnar, vilket jag nästan gjorde.

Summan av kardemumman är att man ska hålla sig ifrån den här remaken som stinker skit lång väg. Jag säger inte allt det här för att jag hatar remakes, jag säger det här för att det är fakta.

http://www.imdb.com/title/tt0479968/

Efter en request kommer nu ytterligare en trilogi recension, samt en recension på remaken av den första filmen (som kommer härnäst). Varsegoda.

När Yoko och hennes vänner sitter i en bar får hon ett underligt meddelande på sin telefonsvarare som är daterat tre dagar in i framtiden och visar sig innehålla hennes eget dödsskri. Tre dagar senare dör Yoko, tillsynes ett självmord.

När fler oförklarliga dödsfall dyker upp börjar Yoko's vän, Yumi, att ana ett mönster och tillsammans med Hiroshi börjar hon att rota i sanningen om dödsfallen. Det hon finner är något omänskligt.

Den här filmen, som dök upp i den stora Asiat-skräckfilmsvågen som dök upp i början av 2000-talet, är något av en förutsägbar, seg och icke skrämmande film. Tyvärr. När jag såg den första gången (jag såg den ganska strax efter att den släpptes i Sverige, runt 2004 alltså) tyckte jag att det var en riktigt hygglig skräckfilm. Men nu när jag tittat på den igen tyckte jag att händelseförloppet i filmen var alldeles för segt och tråkigt, det hände knappt något.

När det skulle vara läskigt och skrämmande blev man förvarnad i princip varje gång, vilket förstörde skrämseleffekten. Storyn, skådespelarna och effekterna är visserligen bra, men i en film som är ca 1 timme och 50 minuter bör det hända mer än vad det gör i den här. Slutet var helt fucked up också, vilket drar ner på betyget ännu mer.

Men de dåliga sidorna vägs upp lite av de goda, vilket gör att filmen inte faller helt platt.

http://www.imdb.com/title/tt0366292/

En kväll bestämmer sig den grymt upptagna Kyoko sig för att lägga böckerna åt sidan för att gå till den kinesiska restaurangen där Naoto, hennes pojkvän, jobbar deltid för att hälsa på honom. Snett efter att hon kommit fram ringer en obehaglig melodi på hennes mobiltelefon. Både Kyoko och Naoto känner igen signalen. Samma melodislinga förutspådde flera unga människors död ett år tidigare. De minns händelseförloppet med isklar skärpa: först den underliga signalen, sen det obehagliga meddelandet från en själv och kort därpå det ofrånkomliga slutet.

Kort efter dyker flertalet dödsfall upp och det står klart för Kyoko och Naoto att förbannelsen som drabbade de olycksaliga ungdomarna året innan i högsta grad fortfarande verkar. Samtidigt gräver journalisten Takako i de mystiska dödsfallen som orsakades av den lilla flickan Mimiko Mizunumas förbannelse ett år tidigare. Snart korsas hennes vägar Kyokos och Naotos öden. Tillsammans börjar de leta efter svaren till gåtan. Frågan är bara om de kommer att hinna i tid.

Andra filmen i trilogin är på ett ungefär som första filmen, fast den förklarar det mesta och ger inte tittaren ett stort fuck you i slutet som den första filmen. Dessutom förvarnas man inte exakt varje gång någonting läskigt ska hända vilket gör att själva meningen inte blir helt sabbad som i den första filmen. Något nytt levererar den egentligen inte, utan den fortsätter i ungefär samma spår som i första filmen men utvecklar samtidigt den första filmens idé.

Skådespelare, bra. Effekter, bra. Story, vriden men bra. Andra filmen är godkänd den också, fastän det finns betydligt bättre filmer av den här sorten.

http://www.imdb.com/title/tt0451010/

När en japanska högskolestudenter ska på en klassutflykt till Sydkorea precis innan studenten, blir en av klasskamraterna kvar, Asuka. Kort innan resan försökte Asuka att hänga sig i den mörka och tomma skolan efter att alla så-kallade vänner mobbat henne utan något som helst medlidande. Asuka har emellertid en anledning till varför hon inte följde med: hämnd.

Mitt under klassutflykten ljuder en bekant spöklik signal från en av elevernas mobiltelefoner. Det visar sig att hon har fått en MMS-bild föreställande hon själv som död med meddelandet: 'Om du sprider detta foto och dess förbannelse till någon annan kommer ditt liv att skonas.' Ganska snart bryter panik ut i klassen och det här året kommer det att bli färre elever som tar studenten.

Den tredje och sista filmen i trilogin är ungefär som de två första filmerna. Förutsägbar och inte speciellt läskig, men den har bra skådespelare, bra effekter och en schysst story som kommer med någonting nytt i trilogin.

Men samtidigt så är det ganska imponerande att de har lyckats knåpa ihop tre filmer som baserar sig på samma sak.

http://www.imdb.com/title/tt0978797/

Kort och gott är det en helt ok trilogi som håller sig på benen, men som vacklar till då och då tack vare de förutsägbara "skräckmomenten". Men tack vare bra skådespelare, bra effekter och bra storys så faller ingen av filmerna helt platt mot marken. Det är vad jag tycker iaf.

En väldigt udda film.

I en närliggande framtid går narkotikapolisen Bob Arctor undercover för att nästla sig in i en grupp med narkomaner för att försöka komma åt de stora distributörerna av en hjärnskadande drog som kallas för Substance D. I hans jobb ingår även att sitta som "scanner", dvs att övervaka bevakningsinspelningarna av huset där han och gänget han infiltrerat bor, under sitt täcknamn Fred (inte ens hans arbetsgivare vet hans riktiga identitet).

Men när Bob, tack vare att behålla trovärdigheten och smälta in i gänget, börjar ta Substance D själv börjar hans verklighet att lossna.. sakta men säkert.

Jag citerar ifrån Helt Perfekt's recension av filmen: 2001 släpptes Richard Linklaters experimentfilm Waking Life, där man försökte lära sig en ny form av rotoscoping, dvs att animera efter vanligt filmad film. Det hela skulle mynna ut i att filmatisera Philip K. Dicks bok A Scanner Darkly på samma sätt.

Nu slipper jag förklara det. Tack så mycket H.

Vad jag själv har att säga om filmen vet jag inte riktigt. Jag gillade den riktigt mycket. Skådespelarna, däribland Keanu Reeves, Robert Downey Jr., Woody Harrelson och Winona Ryder, var mycket bra. Själva tekniken var rätt cool att titta på, tack vare att det var första gången jag såg den. Dessutom fick jag lite vibbar av GTA: San Andreas, ni vet.. de där bilderna som visas mellan laddningarna. Ja.

Mycket mer än så vill jag inte säga om filmen. Den är jävligt bra och har man missat den så tycker jag att man ska införskaffa den per omgående.

Läs givetvis också Helt Perfekt's recension på den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0405296/

The film's original title was "The Deadly Spawn". However, distributors wanted to cash-in on the rumor that there was going to be a sequel to Alien (1979). Därav titeln, antar jag. Vad anbelangar coverbilden så har jag inte orkat rota fram ett originalcover, så ett cover med den alternativa titeln The Deadly Spawn (som min release hette) får duga. Den här filmen har fått en fristående uppföljare också.

En meteor slår ner strax utanför en liten sömnig småstad, men meteoren innehåller någonting som inte är av den här världen.. och de är hungriga. Efter att ha fått sig en aptitretare tar sig de utomjordiska varelserna sig in i en källare och snart minskar de som bor där i antal.

Det är upp till fyra ungdomar och en pojke, som har stort intresse för skräckfilmer, att ta itu med det utomjordiska problemet.. för att rädda mänskligheten.

Vad ska man säga? Det här är något av det mest cheesiga jag har sett. Men samtidigt som det är riktigt cheesigt, så är det fruktansvärt välgjort med riktigt schyssta effekter.. och de snålar verkligen inte med dem. Skådespelarna, som jag aldrig varken hört talas om eller sett förr, var imponerande bra och betedde sig inte som en bunt inkompetenta idioter som inte vet vad skådespela innebär. Storyn är självklart en ursäkt för att visa blod som (bokstavligt talat) sprutar åt alla håll.

Den här filmen bevisar, som en del andra fina cheese-filmer gjort och gör, att bara för att budgeten är liten innebär det inte automatiskt att filmen är kass eller dåligt gjord. Det handlar nog mest om att ha de rätta personerna både framför och bakom kameran. Vilket den här filmen har haft.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0087998/

Andra filmen med Hellboy, som jag såg direkt efter den första Hellboy.

Efter många blodiga slag med människorna och många förlorade soldater vänder sig kung Balor, kung av alverna, sig till en smed som konstruerar "den gyllene armén". Balor får en krona för att kontrollera krigarna och skickar sin armé på människorna som blir slaktade. Balor inser vad han har gjort och sluter fred med människorna och delar kronan i tre delar. En del får människorna och de andra två tar han själv. Balors son, prins Nuada, kan inte acceptera sin faders beslut och beger sig iväg och svär på att återvända när hans folk behöver honom.

Nutid. Hellboy, hans flickvän/kollega Liz och hans vän/kollega Abe Sapien får i uppdrag att undersöka en aktion där deltagarna plötsligt har försvunnit. Hellboy och hans kollegor upptäcker ganska snart att Nuada har hållt sitt löfte om att återvända för att rädda sitt folk, genom att återuppväcka "den gyllene armén".. för att krossa mänskligheten.

Precis som i den första Hellboy filmen har de inte snålat med varken effekter eller make-up. Skådespelarna är bra och Ron Perlman iträder återigen rollen som Hellboy. Tempot ligger på ungefär samma nivå som föregångaren, men den faller lite på att mot slutet av filmen börjar det blandas in en massa kärleksslisk, vilket i mina ögon är helt ointressant när jag sitter och tittar på en film som ska vara en spektakulär actionrulle där de slänger effekt efter effekt i nyllet på tittaren. En annan grej jag störde mig en del på var att mitt uppe i allt kärleksslisk så hade de slängt in ett sångnummer där Ron Perlman (Hellboy) och Doug Jones (Abe Sapien) sjunger till "Can't Smile Without You", när de båda karaktärerna är fulla. Hurra.

För er som undrar så regisserade Guillermo del Toro även den här filmen.

Hur som helst är tvåan också en rejäl film som fortfarande levererar en hel del bra action, snygga effekter och givetvis några riktigt humoristiska scener. Jag gillar den, fast att de kunde skippat det förbannade sångnumret och kortat ner på kärleksslisket.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0411477/

Jag for till min polare med den fläskiga hemmabyggda hemmabion återigen för att titta på film. Den här gången var det Hellboy från 2004, som jag faktiskt inte har sett någon gång innan så slå på mig och kalla mig efter, nu kör vi.

Mot slutet av andra världskriget, 1944, försöker nazisterna att använda svart magi för att vända krigets utgång. De allierade attackerar ett tyskt läger där cermonin, ledd av den ryske historikern Grigori Rasputin, tar plats. De allierade styrkorna lyckas stänga portalen nazisterna har öppnat.. men något tog sig in i vår värld.

Den apliknande demonen får namnet Hellboy och uppfostras av professor Trevor "Broom" Bruttenholm, en expert inom det okulta. När Hellboy har vuxit upp blir han antagen till Bureau Of Paranormal Research där han jobbar med Abe Sapien, ett annat "freak".

Nutid. Rasputin återvänder efter att ha varit död i 60 år för att fullfölja profetian om att den falnes son ska framkalla armageddon och Jordens undergång. Hellboy måste, ovilligt, slå sig ihop med en idealistisk och ny agent av B.O.P.R. för att stoppa Rasputin och hans medhjälpare.

Filmen är en spektakulär effekt-film där det inte snålas med varken effekter eller make-up någonstans. Skådespelarna är riktigt bra med bland annat Ron Perlman i titelrollen. Storyn kan vara lite småknölig att komma in i, men när man väl har gjort det flyter filmen på i ett högt tempo och den blir egentligen aldrig tråkig. Filmen innehåller också, utöver spektakulära effekter och snygg make-up, en hel del action och komiska inslag.

Att det är Guillermo del Toro som har regisserat begriper jag inte riktigt efter den stora besvikelsen av den urusla El Orfanato (Barnhemmet). Men han har givetvis gjort en och annan bra film också, så som Blade II (där Ron Perlman också är med) och Mimic. del Toro har gjort El Laberinto del fauno (Pan's Labyrinth).

Det här är en sån där film man absolut inte ska titta på en skrotig 15" TV, utan en anläggning som gör så att hela soffan hoppar när saker börjar dundra igång (precis som det gjorde nu när jag tittade på den).

En mycket bra film som jag säkerligen kommer att se om.. många gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0167190/

Behöver jag skriva någon introduktion?

Den 2 Juli börjar kommunikationssystem världen över balla ur av en mystisk atmosfärisk störning. Snart upptäcker militären ett större nummer av enorma objekt är på väg att kollidera med Jorden. Till en början tror de att det handlar om meteorer, men de upptäcker snart att objekten är stora rymdfarkoster, manuvrerade av en mystisk utomjordisk ras.

Efter att flera försök att kommunisera med utomjordingarna inte lett någon vart upptäcker David Levinson, en ex-forskare som sadlat om till kabeltekniker, att utomjordingarna kommer att attackera flera större punkter över Jorden under en dag.

Resten av filmen kan troligtvis alla. Jag har självklart sett den här förr, så kalla mig inte efter. Jag såg hur som helst om den här filmen hos en polare som har ett rejält biohemmasystem (som han själv byggt). Känslan var riktigt nice med ett bra ljudsystem och en stor bild (ungefär som att gå på bio). Filmen i sig är.. eh.. bra. Typ. Det är en typisk Hollywood-film som kom, blev stor och försvann sedan i glömska.

Filmen visar också hur korkade amerikaner är, men sedan hur bad ass de kan vara och räddar världen för alla andra länder är ju fegisar eller bara korkade. Just det. Helt riktigt.

När det kommer till Hollywood-produktioner räknar vi ju kallt med stora namn i rollistan och spektakulära effekter. I rollistan kan vi se Will Smith (I Am Legend, Hitch, Wild Wild West), Jeff Goldblum (Jurassic Park, The Lost World: Jurassic Park), Bill Pullman (The Grudge (2004), Space Balls, Scary Movie 4) och så ser vi även James Duval (som senare var med i den urusla slasherfilmen The Clown At Midnight).

Effekterna är spektakulära och grymt imponerande, än idag.

Jag tror alla vet vad det här är för film, vad den går ut på, vad den handlar om och hur den slutar. Så jag avslutar med att säga att det är en ok film som fortfarande går att titta på.

http://www.imdb.com/title/tt0116629/

Amatörgjord zombiefilm.

När en zombiesmitta bryter ut på Camp Special Dude, ett läger för förståndshandikappade, måste lägerledarna och camparna göra allt för att överleva natten och slå tillbaka mot de vandrande döda.

Efter att min vän T requestade den här filmen så införskaffade jag den och såg den. Han beskrev den som totalt efterbliven och väldigt rolig för att vara en amatörfilm. Jag kan inte mer än hålla med.

Filmen är skojig stundtals och levererar några rejäla gapskratt. Våld har den också och för att vara en amatörfilm är det faktiskt ganska hygglig make-up och effekter. Skådespelarna var också ganska hyggliga och de som spelade de förståndshandikappade var ganska trovärdiga.

Filmen har självfallet en del brister också, tyvärr. Mellan de skojiga sekvenserna är det lite mycket hjärndöd dialog, halvtråkiga skämt och amatörmässigt framfört våld.

Filmen är inte dålig, men samtidigt så finns det bättre filmer där de kombinerar zombievåld med gapskratt, t ex Shaun Of The Dead som fortfarande är helt oslagbar i den kategorin.

http://www.imdb.com/title/tt0765475/

Det var ett jävla tag sen jag recenserade en Jim Wynorski film, så det är dags nu igen. Filmens originaltitel är alltså Gargoyle, men jag hittade inget originalcover så den alternativa coverbilden Gargoyles' Revenge fick duga. Filmen är också känd som Gargoyle: Wings Of Darkness.

Två stycken CIA agenter skickas till Bukarest, Rumänien, för att lösa en kidnappning av sonen till en högt uppsatt man. Men efter att de har fritagit sonen bryter skottlossning ut och kidnapparna tar sig därifrån.

Snett efter hittas en av kidnapparnas kropp spetsad på en spira i det ökända slottet Orlock. Men snett efter myndigheternas fynd börjar fler och fler personer försvinna och ju närmre agenterna kommer sanningen, desto mer står det klart för dem att deras fiende är inte av det mänskliga släktet.

Mina förhoppningar var ju självfallet små då jag visste att detta var en Wynorski film. Men Wynorski har ju imponerat på mig förr, så jag satte mig ner och försökte njuta av filmen så gott jag kunde.

Effekterna är störtlöjliga som i vanlig ordning när det gäller Wynorski. Billiga datorgjorda B-effekter av den löjligaste klassen. Skådespelarna var ganska bra B-skådisar, så som Michael Paré (en hel bunt Uwe Boll filmer så som Postal och Seed, samt Wynorski's film Komodo Vs. Cobra och John Carpenter's Village Of The Damned) och Sandra Hess (Mortal Kombat: Annihilation) som vi ser i huvudrollerna som CIA agenterna. De övriga var ganska bra också.

Storyn var som i vanlig ordning tunn och ganska skrattretande, men ser man mellan fingrarna och tänker på att Wynorski kanske jobbat hårt för att få fram den här filmen och få mat på bordet, så funkar den.

Vad anbelangar filmens kategori är den ganska svår att kategorisera. Det skjuts en hel del, det är en hel del töntiga effekter och one-liners som suger apa samtidigt som det är monster vilket borde göra att filmen lutar åt skräckgenren. Jag trycker ner den i Skräck-facket, så får alla andra tycka hur de vill. Jag orkar inte fundera på saken.

För att vara en Wynorski film är den faktiskt ganska sevärd. Den är underhållande och charmig på sitt sätt, fastän den egentligen inte borde vara bra någonstans.

http://www.imdb.com/title/tt0409999/

Givetvis är det den tecknade långfilmen från 1986 vi snackar om. Filmen kom, och utspelar sig, mellan andra och tredje säsongerna av TV-serien.

Året är 2005. 21 år efter att de heroiska Autobots och de ondskefulla Decepticons fortsatte deras oändliga krig på planeten Jorden, har Decepticons tagit robotarnas hemplanet Cybertron. Efter en överaskningsattack av Decepticons, utbryter en våldsam strid vid Autobot City. I stridens hetta blir Autobots ledare Optimus Prime svårt skadad och dör kort efter sin strid med Decepticons ledare Megatron.

Optimus ger Autobot Matrix of Leadership till sin andre befälhavare Ultra Magnus. Samtidigt blir den svårt skadade Megatron utslängd i rymden av Starscream, där han möter den planetätande roboten Unicron och blir återfödd som Galvatron, den nya Decepticon ledaren.

Med Megatron/Galvatron's förbättrade jag och Unicron's plötsliga ankomst till Cybertron's omloppsbana måste Autobots agera snabbt för att inte bli förintade.

De som är lite äldre än mig och är runt min ålder och är av manligt kön kommer säkerligen ihåg Transformers. Leksakerna, serietidningarna, TV-serien. Ja, ni fattar..

Jag såg en Transformers filmer för många, många år sen. Jag minns dessvärre inte vad den handlade om och så. Jag införskaffade mig den här filmen i hopp, och i tron, om att det var just den filmen. Ack så fel jag hade, omän den här filmen också sparkade stjärt.

Teckningarna var ju givetvis 80-tal all the way long, men var givetvis charmiga tack vare att hela filmen påminde mig om min barndom då jag älskade tecknade serier och filmer i stuk med det här. Filmen var väldigt actionfylld och det hände hela tiden någonting, fastän jag inte riktigt begrep just allting då jag inte har sett TV-serien.

Jag hajade till vid ett tillfälle då en av karaktärerna vräkte ur sig "Oh shit!", vilket gjorde att jag började gapskratta. Jag är visserligen inte 100 på att han sa "Oh shit!", men det var då iaf så det lät som.

Jag gillar den här filmen riktigt mycket iaf. Se den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0092106/

Slasher från 1998, som jag såg 1999 för första gången.

Efter en operaföreställning blir en av sångerskorna brutalt mördad av en man som är utklädd till clown. Mannen försvinner spårlöst och mordet blir olöst.

Flertalet år senare ska en grupp ungdomar städa upp i operahuset där mordet begicks. En av ungdomarna, Kate, är dotter till den mördade sångerskan. Snett efter att de har kommit in i operahuset börjar Kate se saker och mordgåtan som varit olöst i alla dessa år börjar nystas upp. Men samtidigt är det någon som inte vill att den ska lösas.. och en man, utklädd till clown, börjar ses smyga omkring i skuggorna i det stora operahuset.

När jag såg den för alla dessa år sen tyckte jag att den här var väldigt seg och tråkig. Nu när jag sett den igen tycker jag precis samma sak. Visserligen inträffar det flera riktigt brutala mord, men ordet spänning finns inte överhuvudtaget i den här tröga och tråkiga slasherfilmen. Transportsträckorna blir långa mellan scenerna där något av intresse händer. Klichéerna haglar över filmen, givetvis. Och större delen av filmen får vi se clownen precis innan han ska slå till (ungefär som i Halloween remaken). Riktigt läskigt.

Skådespelarna är en bunt idioter som inte vet vad skådespela innebär och spelar över som satan stundtals. De enda skådespelare i den här filmen som är av något värde att ta upp är Christopher Plummer (Dracula 2000, Cold Creek Manor) och Margot Kidder (The Amityville Horror).

Vill man ha en slasherfilm så välj något annat än det här skräpet. Jag blev mer uttråkad än skrämd av det här tuggummisega skräpet.

http://www.imdb.com/title/tt0156413/

Baserad på en händelse under andra världskriget.

1942, det tyskockuperade Norge. Tyskarna håller på att framställa "tungt vatten", ett ämne som de behöver till att skapa atombomber. När en norsk forskare får nys om det skickar han iväg ett medelande till sin kollega, Dr. Rolf Pedersen, som lyckas fly från Norge till Storbritannien för att informera de allierade.

Pedersen skickas tillbaka till Norge igen för att tillsammans med, bland annat, Knut Straud förstöra det "tunga vattnet".

Givetvis klarade de det, annars hade jag troligtvis skrivit det här på tyska och enbart recenserat filmer där Hitler framställs som en gud.

Men även om vi redan vet att de faktiskt lyckades så blir filmen ganska intressant, stundtals. Men mellan intresse-stunderna känns det väldigt mycket som transportsträckor med halvtråkiga dialoger. Jag hade visserligen inte räknat med så mycket mer av en film från 1965 som är över 2 timmar lång och handlar om andra världskriget, men ändå.

Filmen är inte dålig, men transportsträckorna är olidligt tråkiga större delen av filmen vilket drar ner på betyget. Hade de struckit en del tråkiga dialog-scener hade filmen troligtvis fått mindre dötid och blivit lite mer intressant.

Gillar man äldre filmer med krigstema, så kan man gilla den här tror jag. Skådespelarna är bra och trovärdiga, men tack vare ett halvtrögt manus blir filmen halvtråkig och jag tappade intresset stundtals. Synd nog.

Inte dålig, men inte toppen-bra heller.

http://www.imdb.com/title/tt0059263/

Jack Nicholson drama/thriller från 2001.

Kriminalkommisarie Jerry Black i Nevada står på tur för att pensionera sig. Men under hans avskedsfest får han reda på att någon i de snötäckta bergstrakterna hittat en åttaårig flicka mördad. Trots att Black bara har några timmar kvar i tjänst tar han sig an fallet.

Efter att ha kontaktat flickans föräldrar lovar Black modern att han ska finna den som är ansvarig för hennes dotters död. Polisen griper en man som de misstänker är gärningsmannen, men Black tror att de har arresterat fel man och fortsätter en egen utredning.

Utöver Nicholson (som givetvis har huvudrollen) ser vi även Benicio Del Toro (Fear And Loathing In Las Vegas, Traffic, Snatch), Patricia Clarkson (The Woods, The Green Mile), Aaron Eckhart (The Dark Knight), Robin Wright Penn (Unbreakable) och Eileen Ryan (Eight Legged Freaks, Feast) (moder till Sean Penn, som regisserade den här filmen) .. för att nämna några.

The Pledge är iaf en bra film. Med bra skådespelare, en intresseväckande story och ett lite underligt slut. De som kräver konkreta svar på allting när de ser på film kan ta och leta reda på något annat då den här filmens slut kan vara ganska frustrerande för personer som är av den typen. De som är öppna för lite udda filmer uppskattar säkerligen slutet mer.

Mer än så vet jag inte. Det är en bra film helt enkelt. Udda, men bra.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0237572/

En skräck/komedi med Billy Zane i en av huvudrollerna.

Dr. Jason Hunt (Zane), hans dotter Amy (Maggie Castle), hans flickvän Monica Tepper (Shauna MacDonald) och Amys pojkvän Blake MacNaughton (Evan Charles Flock) är ute på en resa. De bestämmer sig för att stanna till i en liten skithåla någonstans i USA för att få sig ett mål mat och sovplatser.

Restaurangen de stannar till vid får sitt kött från en lokal bonde, men lokalt innebär inte alltid att det är hälsosamt. I den lilla staden har en ny sorts galna kosjukan brytit ut och de som äter köttet från korna som har blivit smittade förvandlas ganska snart till köttätande zombies.

Det här är en typisk skräck/komedi som försöker gå i samma spår som Shaun Of The Dead, men misslyckas ganska big time då humorn är grymt låg och våldet är illa framfört. Det enda som lyfter filmen lite är Billy Zane's insatts som den svamlande farsan. Utöver Billy är de övriga skådespelarna ganska ok.

Filmens humornivå är låg, men då och då får den faktiskt in en fullträff som gjorde att jag började gapskratta. De scener där våld förekommer blir egentligen bara töntiga tack vare att filmen är en uppenbar lågbudgetproduktion. Speciellt blodigt blir det aldrig heller.

Det filmen faller på är att de har försökt göra en film som ska både vara rolig och blodig, men de har misslyckats så pass grovt med det att filmen blir en ca 80 minuter lång transportsträcka från punkt A till punkt B. Den har sina ljusa stunder, men de är få och det är långt emellan dem.

Går att titta på om man är ett zombiefreak som bara måste se allt som har med de odöda att göra.

http://www.imdb.com/title/tt0848552/