Vahetere...orka?

Kommissarie Mårten Späck (Leif Andrée) kallas till en brottsplats där en kropp hittats genomborrad av diverse olika köksredskap så som knivar, gafflar, skedar och en kryddkvarn. Till allas förvåning drar Späck slutsatsen att det rör sig om ett självmord. Späck ser kopplingar till andra självmord och konstaterar att de har en galen seriesjälvmördare på halsen. Han kommer emellertid på andra tankar när hans råbarkade kollega Grünvald Karlsson (Johan Hedenberg) hittar andra spår som pekar på att de har med en piratkopieringsliga att göra. En ny kollega, superpolisen Irene Snusk (Cecilia Frode), kopplas in på fallet och tillsammans måste nu trion lösa det komplicerade fallet.

Tycka vad man vill om svensk film och den här filmen, men jag gillade den. Är det något jag faller för så är det idiotkomedier där det syns klart och tydligt att ingenting är seriöst - vilket det gör i Kommisarie Späck. Parodiklichéerna haglar över filmen men jag sitter och skrattar högt och ljudligt och tycker att vissa av skämten är helt jävla sanslösa.

I regissörstolen har vi Fredde Granberg (vilket märks ganska klart och tydligt bitvis) som både medverkade i Ronny & Ragge och Hem Till Midgård och framför kameran ser vi (utöver nämnda skådisar) Kjell Bergqvist, Per Morberg, Jarmo Mäkinen och Katarina Ewerlöf i viktiga biroller och Marko "Markoolio" Lehtosalo, Ulf Malmros (som sig själv), Rolf Skoglund och Granberg själv dyker upp i snabba roller. Personligen tycker jag att alla i filmen gjorde bra insatser (speciellt Hedenberg som gör en klockren Gunvald Larsson-imitation) och alla som medverkade var sevärda.. på ett eller annat sätt.

Om jag har dålig humor och är helt dum i huvudet? Må så vara, men jag gillar filmen och kommer säkerligen att se om den igen. Jag avslutar med ett citat: "Kommissarie Späck är Sveriges första parodifilm på polisfilmsgenren och är både skriven och regisserad av Fredrik Granberg. Filmen är baserad på "fejkade filmtrailers" som visades under Guldbaggegalan 2007 och 2008. Den första trailern spelades in 2006 när kommittén för galan ringde Granberg och ville ha ett humorinslag så galan skulle vara "lite folkligare". Späck, den första av trailerna, sändes under galan 2007 och Granberg märkte att "det föll jävligt väl ut" så inför nästa år spelades Späck 2 in som sändes under galan 2008."

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1580798/

När de två klåpar-snutarna Jimmy (Bruce Willis) och Paul (Tracy Morgan) sullar till det under ett tillslag blir de båda avstängda, utan lön. Jimmy hade tänkt använda sig av den kommande lönen till sin dotter Ava's (Michelle Trachtenberg) bröllop, men måste nu sälja ett värdefullt baseball-kort för att kunna finansiera bröllopet. Dessvärre blir han rånad när han ska sälja kortet och måste nu, tillsammans med Paul, ta tillbaka kortet.. dess nya ägare är emellertid gangsterledaren och samlaren Poh Boy (Guillermo Díaz).

Jag älskade den här filmen - kort och gott. Storyn är inte speciellt originell och vi har sett konceptet tusentals gånger innan i andra partner-filmer, men samspelet mellan Willis och Morgan är klockrent och gapskratten flödade fint under filmens gång. Andra skådisar vi ser är bland annat Seann William Scott (som står för en del av skämten), Jason Lee och Rashida Jones i viktiga biroller.

Filmen må inte vara orginell eller speciellt oförutsägbar, men den underhåller och jag gillade den. Det är iaf en av de bättre komedierna med en nypa action som har kommit på senare år.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1385867/

Fem stycken "gayniggrer", som kommer ifrån planeten Anus, reser igenom galaxen för att frigöra alla män som är "förtryckta" av kvinnor för att göra väg för ett hel-homosexuellt samhälle.

Danskproducerad svart-vit kortfilm på ca 25 minuter som spoofar 50- och 60-talets sci-fi genre borde säga en del om den här kortisen. Ord så som välspelat, snygga effekter och bra story existerar inte i filmen. Istället får vi stelt framförda karaktärer som beter sig som robotar, effekter som påminner om något man kan snickra ihop i ett hyfsat modernt 3D-program bara man har kunskaperna till det och storyn är ungefär lika briljant som något en sjuåring med snuskig fantasi har skrivit ihop. Å andra sidan bör man inte ta den här kortisen på speciellt stort allvar då.. ja.. ingenting är seriöst med den - någonstans.

Humorn är hyfsad och det känns lite som att man bör vara på rätt humör för att få sig ett par skratt.. eller så ska man bara ha snuskig humor helt enkelt.

Helt okej lågbudget spoof skulle jag säga.. men nog finns det bättre spoofs än det här.

http://www.imdb.com/title/tt0274518/

Hockeylaget Charlestown Chiefs är inne på sin sista säsong och förlorar i vanlig ordning. Lagets coach och lagkapten Reggie Dunlop (Paul Newman) försöker att styra upp läget, men får bakslag efter bakslag av sin snåle chef Joe McGrath (Strother Martin). För att försöka öka publiktillströmningen till lagets matcher skriver lagledningen kontrakt med de tre bröderna Hanson (Jeff Carlson, Steve Carlson, David Hanson), vilkas uppgift består i att bokstavligen attackera och pulverisera motståndarna.

När det blir uppenbart att Charlestown Chiefs' supportrar älskar Hanson brödernas hårda och blodiga stil bestämmer sig Reggie för att följa med strömmen och eldar upp sina andra spelare med en lögn om att om de vinner mästerskapet kan ägaren av laget sälja dem till en grupp pensionerade rikemans knösar i Florida.

Jag har rätt lite att säga om den första Slap Shot. Den är både rolig och välspelad, men samtidigt inte speciellt barnvänlig. Många av skämten filmen igenom är våldsrelaterade och jag sitter till större delen av filmen och gapskrattar. Storyn i sig är ganska förutsägbar, men fungerar i kombination med filmens skämt och goda skådespelare.

Jag har inte så mycket mer än så att säga om den första filmen. Den är bra och rolig och bevisar att bara för att en film är gammal innebär det inte att den inte kan vara exempelvis rolig.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0076723/

Charlestown Chiefs har förlorat större delen av deras matcher i två år och läget ser mörkt ut. Men när laget säljs till miljonären Richmond Claremont (Gary Busey) förväras deras situation då Claremont har en helt ny spelplan: att förvandla Chiefs till schabblande, eviga förlorare i en falsk hockeyliga som skapats speciellt för TV. Och för att strö extra salt i såren har laget fått en ny coach.. i form av Jessie Dage (Jessica Steen). Det är nu upp till lagkaptenen och den f.d coachen Sean Linden (Stephen Baldwin) - vars förflutna inom sporten kantas av mörka incidenter - och de övriga i laget att bevisa för världen att de har det som fodras för att kunna hitta tillbaka till sin passion för spelet.

Slap Shot behövde verkligen ingen uppföljare. Den avslutades på ett sånt sätt att någon direkt fortsättning egentligen inte skulle kunna gå att genomföra.. utan att storyn i dess uppföljare skulle kännas rent av korkad. Så.... Slap Shot 2: Breaking The Ice är alltså en helt onödig uppföljare egentligen, men samtidigt är det en hyfsad komedi i sig - även om det hela känns hyfsat mycket som en ren upprepning av den första filmen, fast med några förändringar.

Storyn är en enda klichée och vi har sett den många, många gånger innan i andra sammanhang - vilket gör att händelseförloppet är löjligt lättuträknat. Skådisarna är hyfsade och vi återser Steve Carlson, Jeff Carlson och David Hanson i rollerna som bröderna Hanson.. dessvärre har de ytterst lite screentime och ses mestadels bara till i början och slutet av filmen.

Nu vet jag inte om det bara är jag som har jävligt dålig humor eller om filmen faktiskt är rolig, men jag skrattade en hel del under filmens gång och skämten ligger hyfsat tätt intill varandra vilket medför att det inte blir så mycket dötid att sitta och vänta på att någonting kul ska inträffa.

Hur som haver; Slap Shot 2 är en onödig uppföljare, men den är helt okej som en fristående film.. för kul är den, även om det stinker B-rulle lång väg.

http://www.imdb.com/title/tt0282171/

För att rädda sitt gruppboende strax utanför Charlestown från den hänsynslösa byggpampen Bernie Frazier (Lynda Boyd) sätter en grupp föräldralösa barn ihop ett hockeylag och hoppas på att kunna få den övriga lokalbefolkningen på sin sida. De får även hjälp av de ökända bröderna Hanson (Jeff Carlson, Steve Carlson och David Hanson), som var kända för sin brutala typ av hockey men som numera lever ett mer "zen-aktigt" liv.. vilket kommer förändras drastiskt.

Den tredje filmen är trilogins svarta får. Inte nog med att den knappt är rolig (jag skrattade till ungefär fyra gånger under hela filmens gång), den tar en annan väg än de två tidigare filmerna och känns mer som en barnvänlig film. Svordomarna, de brutala slagsmålen där de inblandade blir blodigt blåslagna och misshandlade och den rent utsagt brutala humorn är bortblåst och istället får vi väldigt, väldigt tam och rent av tråkig "humor" - framfört till större delen av inkompetenta idioter som inte vet vad skådespeleri innebär.

Carlson, Carlson och Hanson gör hyfsade insatser jämtemot de två tidigare filmerna och är inte alls lika roliga som tidigare - mycket tack vare ett uselt och svagt manus. Vi ser även till Leslie Nielsen i en biroll som Charlestown's borgmästare, vilket innebär en allvarlig och inte alls idiotrolig roll som vi är vana att se denne herre i. Lynda Boyd spelar över och irriterar mest. De övriga i rollistan är cheesigt usla och ärligt talat så är egentligen ingen speciellt sevärd i den här tredje delen. Storyn är till en viss del återigen en upprepning och klichéerna bombas över hela filmen, vilket medför att tristessen ökar mer och mer ju längre filmen går.

Om man tyckte den andra filmen var usel bör man tänka sig för innan man ser den tredje. Avstå den helt och se den första istället. Kanske tvåan också.

http://www.imdb.com/title/tt1245734/

Sammanfattningen då. Den första filmen är råbra och riktigt kul. Den andra filmen är okej underhållning om man ser den som en fristående film och struntar i att den har något med den första filmen att göra. Den tredje filmen behöver man inte se överhuvudtaget.. jag tror man klarar sig ganska bra utan den ändå.

Dave Lizewski (Aaron Johnson) är en obemärkt högskolestudent och serietidningsfan med få vänner som lever ensam tillsammans med sin far. Hans liv är inte speciellt svårt och hans personliga utmaningar är inte något vidare överväldigande. Men så en dag bestämmer han sig för att bli en superhjälte, även om han inte besitter några superkrafter, träning eller ens en meningsfull anledning till att göra det.

Kick-Ass levererar ingenting nytt och är otroligt förutsägbar. Klichéerna staplas på hög så det blir löjligt och filmskaparna verkar ha haft detta i åtanke, då det går att förutsäga större delen av filmen i förväg bara man har sett en superhjälte-film förut. Men samtidigt så spelar inte klichéerna in speciellt mycket, utan Kick-Ass blir en sån där film man lutar sig tillbaka och tittar på för att bli underhållen av - något direkt tänk existerar inte. Men samtidigt är det inte en parodi heller (så som Superhero Movie), utan en komedi i en lite seriösare ton till och från (även om större delen av skämten är av idiotform) - vilket medför att flera scener blir onödiga och ren utfyllnad.

Första halvan av Kick-Ass är komedimaterial kombinerat med lite, lite drama. Andra halvan är.. the shit. Folk blir knivhuggna, spetsade, skjutna till höger och vänster, sönderslagna osv. - detta kombinerat med en handfull roliga och hyfsat överdrivna skämt. Vuxenunderhållning helt enkelt.

Skådespelarna är bra, med bland annat Nicolas Cage, Chloe Moretz, Mark Strong och Christopher Mintz-Plasse (som är irriterande tack vare sitt läspande) i viktiga roller, utöver Johnson som innehar titelrollen. Effekterna var sisådär. Exempelvis hajade jag till när jag såg eldeffekter i filmen som var ungefär lika uppenbara CGI-effekter som i vilken lågbudgetskräpis som helst. Hade de inte budget till att göra ordentliga effekter.. eller vad är det frågan om? I övrigt var effekterna godkända.

Eh, öh. Mer än så har jag nog inte att säga. Jag gillade Kick-Ass och fick skratta gott många gånger, även om det var gamla och förutsägbara skämt som återanvänts.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1250777/

Två dagar innan han ska gifta sig med Tracy Garner (Sasha Barrese) beger sig Doug Billings (Justin Bartha) tillsammans med sina två vänner Phil Wenneck (Bradley Cooper) och Stu Price (Ed Helms) och Tracy's bror Alan (Zach Galifianakis) iväg till Las Vegas för att ha en svensexa. Efter att ha checkat in på hotellet Caesar's Palace beger de sig upp till takvåningen och bestämmer där att oavsett vad som händer under kvällen så ska det stanna i Las Vegas utan att de ska prata om det efteråt. Dessvärre blir det exakt som de bestämt...

Phil, Stu och Alan vaknar upp med århundradets bakfylla utan att ha en aning om vad som hände kvällen innan.. och inte nog med det; Doug är spårlöst försvunnen. Phil, Stu och Alan börjar successivt att undersöka vad som egentligen hände kvällen innan för att försöka hitta Doug.

Vad som följer är en del fniss och en del gapskratt. Och, vad jag själv tycker, tyvärr en del utdragna sekvenser där jag mest sitter och väntar på att någonting kul ska inträffa. Men även om det blir segt till och från så är The Hangover - eller Baksmällan som den så fint heter i Sverige - en rolig film med goda skådespelare framför kameran och en lagomt underhållande story, även om de hade kunnat saxa ner speltiden med ett par minuter.

Uppföljare kommer nästa år.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt1119646/

När arbetsnarkomanen Howard Langston (Arnold Schwarzenegger) blir försenad och missar sin son Jamie's (Jake Lloyd) karatelektion frågar Howard honom vad han vill ha i julklapp. Han vill ha actionfiguren Turbo Man. Dessvärre är det Julafton och Howard har helt glömt av att köpa en och affärerna har sålt slut på alla sina exemplar. Howard måste nu försöka hitta en docka åt sin son, men stöter på diverse problem på vägen, bland annat brevbäraren Myron Larabee (Sinbad) som också är ute efter en Turbo Man...

Tycka vad man vill om Jingle All The Way - eller Klappjakten som den hette i Sverige - men jag tycker den är helt jävla hysterisk. Att se Arnie fumla runt som en idiot efter leksaken får mig att gapskratta titt som tätt och både han och Sinbad snor hela showen rakt upp och ner. Utöver dem ser vi även James Belushi (som 8 år tidigare jobbade med Arnie i Red Heat) som korrumperad tomte, Rita Wilson som Arnie's fruga och Phil Hartman som den irriterande grannen som stöter på Arnie's fruga.

Även om filmen är barnslig, väldigt förutsägbar och klichéefylld så tycker jag ändå den är väldigt underhållande och sevärd. Så jag avslutar med att säga: PUT THAT COOKIE DOWN, NOW!

Insiderskämt is the shit.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0116705/

Dr. Alex Hesse (Arnold Schwarzenegger) och Dr. Larry Arbogast (Danny DeVito) arbetar på att ta fram ett nytt läkemedel som ska reducera chanserna att en kvinnas kropp ska slå bort ett embryo och orsaka ett missfall. Men när deras forskningsbidrag blir indraget och experimenterande på människor blir nekat bestämmer de sig för att tillfälligt impregnera Hesse. Hesse blir dock fäst vid "hans" ofödda baby och fortsätter behandlingen...

Junior kombinerar återigen Arnie och DeVito framför kameran och Ivan Reitman (som också gjorde Twins, Kindergarten Cop och Ghost Busters filmerna) som producent och regissör - och resultatet blir en rätt absurd och töntig, men ändock småskojig komedi som dessvärre lider av alldeles för lång speltid på runt 109 minuter. Filmen blir väldigt utdragen på sina ställen och det känns helt enkelt som att filmen står på tomgång och att det inte händer något av intresse. Och precis som med Twins tillför filmen fler leenden och fnissningar än gapskratt när duon Arnie och DeVito flummar runt på skärmen.

Junior är en helt ok film - men långt ifrån en av de bästa filmerna både Arnie, DeVito och Reitman gjort.

http://www.imdb.com/title/tt0110216/

Under ett experiment för att framställa den perfekta människan går någonting fel och istället för att ett barn föds, föds två stycken - ena skickas till en söderhavsö och blir uppfostrad av filosofer, medans den andra blir skickad till ett barnhem.

35 år senare får Julius Benedict (Arnold Schwarzenegger) reda på att han har en bror vars namn är Vincent (Danny DeVito). Han blir givetvis överväldigad att han har en bror och beger sig iväg för att leta reda på honom. Men även om de två bröderna är tvillingar skiljer de sig åt väldigt mycket; Julius är stor, stark, har kunskaper både inom biologi, kemi och fysik och är en expert inom kampsport, Vincent å andra sidan har skulder upp över öronen, är jagad av lånehajar och har mer problem än vad han klarar av.

Hur som helst hittar Julius Vincent, som till en början inte tror ett dugg på Julius historia om att de är bröder, och tillsammans beger de sig iväg för att leta reda på deras sen länge försvunna moder...

Twins är en hyfsat lättsam och helt ok komedi som har sina stunder, men som till större delen tillför mer leenden och fnissningar än gapskratt - som det är rätt lång emellan. Till och från blir filmen lite långdragen och vissa scener och sekvenser känns rent av onödiga. Vi ser även Kelly Preston, Chloe Webb, Marshall Bell och David Caruso i varsin roll utöver Arnie och DeVito - som snor större delen av showen.

Twins är inte den där komedin jag personligen skulle välja att titta på 20 gånger på raken, men den är godkänd och hyfsat sevärd - mycket tack vare samspelet mellan Arnie och DeVito.

http://www.imdb.com/title/tt0096320/

Hercules (Arnold Schwarzenegger) är uttråkad med sitt liv på berget Olympus och frågar sin far Zeus (Ernest Graves) om att få semester på Jorden. Hans förfrågan blir förnekad, men efter en olycka med en av Zeus' blixtar slungas Hercules till New York. Hans oerfarenhet med civilisation och hans arrogans leder honom till det ena problemet till det andra - tills han stöter på den gode Pretzie (Arnold Stang) och Helen (Deborah Loomis), dotter till college professorn Camden (James Karen). Han börjar trivas med att bo på Jorden och vill stanna längre, även när hans far Zeus skickar Nemesis (Taina Elg) för att bestraffa honom.

Okej. Jag ska vara helt ärlig nu. Hercules In New York, som var Arnold Schwarzenegger's första film, är varken bra eller dålig.. utan helt ok. Den är seg på sina ställen och otroligt förutsägbar och klichéefylld, givetvis. Och att titta på Arnie när han levererar sina repliker lika smidigt som en skottkärra med vedklabbar får mig att gapskratta. Resten av gruppen med skådespelare är av ungefär samma kaliber och det märks rätt väl att filmen är gjord tidigt på 70-talet. Det jag menar är; de hade lika gärna kunnat stå med manus i hand framför kameran och läst rakt upp och ner ur manus - så pass stelt känns det.

Filmen innehåller ett par slagsmålsscener där Arnie slänger folk runt omkring sig utan att bli det minsta svettig, vilket är rätt kul. Eller nåt. Att han dessutom slåss mot en björn (!) är även det underhållande.. även om "björnen" är en snubbe i en otroligt uppenbar björndräkt. Och så var det några sekvenser som var menade att vara roliga, som jag faktiskt gapskrattade åt. Om det var för att det var uselt framfört eller för att det faktiskt var kul vet jag inte riktigt.

En intressant grej (som också sas i Arnie's biografi jag recenserade) är att när filmen släpptes blev Arnie dubbad, då han bröt något fruktansvärt på sitt hemspråk - vilket tydligen inte amerikanarna gillade. Ett x antal år senare, när filmen släpptes på dvd, användes hans riktiga röst istället för dubben.

Och så slutligen; Hercules In New York är inte en speciellt bra film, men inte heller så där avskyvärt dålig. Jag tycker den är helt ok - även om den bitvis inte är så där imponerande bra gjord och att den är seg på sina håll.

http://www.imdb.com/title/tt0065832/

Den här kanadensiska "komedin" cirkulerar kring fem par som försöker att ha sex, men som hela tiden stöter på problem. Och det är inte kul. Till en början flinade jag till ett par gånger och runt en halvtimme eller så in i filmen gav jag av två gapskratt - resten av filmen satt jag bara och undrade varför jag inte stängde av den.

De skämt (som jag åtminstone snappade upp) är inte kul. Att bygga upp en film på en massa svordomar, flera människor som torrjuckar mot varandra, lite tuttar och totalt ointelligenta skämt som inte är det minsta roliga får iaf mig att nästan somna av tristess. Och vadå "young people fucking"? Unga människor för mig är personer under 20 år - och inte runt 30 strecket eller över.

Något som är riktigt mystiskt är att det även har kommit en annan film som tagit inspiration ifrån den här filmen, den chillianska Grado 3. Hemskt.

Young People Fucking är en riktigt tråkig, utdragen och rent av onödig "komedi". Om man skrattar mer än två gånger av den här filmen måste man ha riktigt torr humor. Usch. Se vad som helst utom det här.

http://www.imdb.com/title/tt0913445/

Night Of The Living Bread är givetvis en parodi på Night Of The Living Dead, som släpptes 1990 (samma år som den första remaken). Kortfilmen (som ligger på ca 8 minuter) har ungefär samma story som NOTLD, men parodiserar det hela och händelseförloppet går ungefär 30 gånger snabbare än originalfilmen (givetvis tack vare speltiden).

Filmen är rätt komisk och bara själva idéen om mördarbröd istället för zombies får mig att gapskratta av någon underlig anledning. Skådespelarnas agerande är ganska stelt och effekterna är inte speciellt nämnvärda, men klarar man av att se det komiska i det hela så är det 8 underhållande minuter och man får sig några goda skratt. Sen om man inte har sett NOTLD kan man nog ha lite svårigheter att se det komiska i det hela.. såvida man inte har riktigt dålig humor. Vad vet jag.

Istället för ett cover (som vad jag vet inte existerar) får ni istället en bunt bilder från själva filmen att kika på.



http://www.imdb.com/title/tt0133313/

Trailern som gick på TV när filmen hade premiär och Helt Perfekt's recension av filmen är det enda jag hade sett och läst om filmen innan jag såg den nu. Och ja, jag vet att jag är otroligt jävla seg och att alla redan har recenserat Zombieland och att den har blivit hyllad.. bla bla bla bla.. men jag tänkte iaf säga mitt om filmen. Men först storyn.

"Columbus" (Jesse Eisenberg) (folk tilltalas med staden de är på väg mot för att inte komma varandra för nära) har lyckats överleva epidemin som förvandlat större delen av jordens befolkning till zombies genom ett antal regler han har satt upp; t ex ha bra kondition, skjut alltid två gånger för att vara på den säkra sidan och spela aldrig hjälte. På sin resa möter han "Tallahassee" (Woody Harrelson), en halvgalen zombieslaktande cowboy som kan göra vad som helst för att komma över en Twinkie-kaka.

Utöver dessa två karaktärer (och en jävla massa zombies) dyker även två andra karaktärer upp också, gestaltade av Emma Stone och Abigail Breslin. Bill Murray dyker också upp snabbt som sig själv. Och så till mina åsikter om filmen.

Det är en bra film, helt klart. Men den lider också av problem, tyvärr. Den första och sista tredjedelen av filmen är riktigt underhållande och jag skrattade väldigt gott åt skämten, men mittenpartiet står nästintill stilla och det blir relativt glest mellan de riktigt roliga skämten. Speciellt oförutsägbar blir inte filmen heller och många grejer är ganska lätt uträknade bara man har sett film förr.

Effekterna (speciellt intro-sekvenserna) är välgjorda och riktigt snygga - finns inte så mycket att tillägga där. Storyn är en ren ursäkt för att klämma in en massa zombies, våld och skämt i en film. Filmen är också välspelad och jag kan inte låta bli att gapskratta åt Harrelson när han går berserk i slutet av filmen.

Jag vet inte om det bara är av en ren slump, men slutet av filmen får mig att tänka ganska mycket på en av kampanjerna i Left 4 Dead 2 (ni som har spelat det vet vilken jag menar). Vilket är lite småcoolt.

Hur som helst är Zombieland en underhållande och kul film med en del våld och action.. men som dessvärre lider av ett segt mittenparti. Om jag kommer se om filmen vet jag inte. Kan hända när uppföljaren kommer nästa år. Men vem vet?

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt1156398/

Året är 2005 och det är juletider i den lilla staden Hell Township. Det här året kommer emellertid bli annorlunda mot de tidigare jularna, då den riktiga Jultomten (Bill Goldberg) dyker upp... och börjar fimpa av lokalbefolkningen, och de enda som verkar kunna stoppa honom är Nicolas (Douglas Smith), hans vän Mary (Emilie de Ravin) och Nicolas farfar (Robert Culp).

När det kommer till meningslös underhållning som är grymt kul, så ligger Santa's Slay väldigt högt upp. Hela filmen är rätt meningslös och innehåller en del hål i manuset och frågor som egentligen aldrig besvaras, men skiter man i det och bara låter sig bli underhållen av Bill Goldberg's.. ehr.. insats som den blodtörstige Jultomten så får man sig en hel hög med riktigt goda skratt. En av mina favoritrepliker i hela filmen är när Douglas Smith lyser Goldberg i ansiktet varpå Goldberg vräker ur sig: "I'm Santa Claus, not fucking Dracula!". Detta får mig att vråla av gapskratt varje gång jag ser det.

Ska man titta på Santa's Slay ska man verkligen inte titta på varken skådespelare eller effekter (som delvis är rätt billiga CGI-effekter) eller ens försöka täppa igen alla hål i manuset.. man ska bara luta sig tillbaka och bli underhållen av denna riktigt meningslösa, korkade och underhållande lilla komedi (som även innehåller en hel del våld).

Vad anbelangar storybeskrivningen så har jag varit rätt kortfattad om storyn, då jag hade behövt spoila en stor del av filmen annars. Vilket är.. helt onödigt.

Vem fan sa att Jultomten är en hygglig snubbe?

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0393685/

Tänk dig att du lever i en värld där ingen kan ljuga, där alla enbart kan säga den absoluta sanningen oavsett hur smärtsam den är för ens medmänniskor. I en sådan värld lever Mark Bellison (Ricky Gervais) - en misslyckad manusförfattare som fått sparken, är olyckligt kär och som precis blivit vräkt. När han går till banken för att ta ut sina sista pengar han har i sina ägor händer något: han genomför världens första lögn. Han inser snart att han kan förändra sitt liv genom att använda sin nya egenskap, men någonting litet blir snart stort och allting spårar ur...

The Invention Of Lying är en rätt medelmåttig och hyfsat kul komedi. Första delen av filmen är rätt hysterisk och inledningen fick mig och min polare att gapskratta högt. Mot ungefär halva filmen blir det smått utdraget och den andra halvan av filmen består mycket av klichéeaktiga och hyfsat roliga skämt. Slutprodukten blir att filmen börjar på topp men seglar sakta men säkert neröver och slutar som en medelmåttig romantisk komedi. Ungefär.

Skådespelarna är bra och det slår mig då och då under filmens gång hur jävla korkade karaktärer de spelar egentligen - och hur jobbigt det egentligen måste vara att alltid, alltid berätta den precisa sanningen. Vilket är lite tankvärt.. eller nåt.

En annan grej som slog mig var att filmen driver rätt hejdlöst med den kristna tron och bibeln. Många referenser finns där, så som de tio budorden och att Mark låter skägg och hår växa ut, vilket resulterar i att han liknar Jesus. Finns fler referenser också.. men orka.

The Invention Of Lying är ingenting märkvärdigt, men starten på den är grymt kul och fick mig att skratta högt.. andra halvan är medelmåttig och klichéefylld (då menar jag både skämt och händelseförlopp). Duger att titta på åtminstone en gång.

http://www.imdb.com/title/tt1058017/

När Peter La Fleur får beskedet om att hans gym - Average Joe's Gymnasium - har gått i konkurs tack vare rejäla skulder tar det hus i helvete: han har 30 dagar på sig att fixa fram 50 000 dollar, annars går fastigheten till White Goodman - ägare och grundare för Globo Gym.

Lösningen verkar ligga i att Peter och hans vänner - som hänger på gymmet - deltar i en Dodgeball (Spökboll) turnering - där första pris är en check på 50 000 dollar. Men inte nog med att deras lag är helt värdelösa på Dodgeball, så har även Goodman planer på att vara med i turneringen för att se till att Peter's lag förlorar den.

Jag såg ungefär halva den här filmen hemma hos en polare för ett par månader sen, men det har inte blivit av förrens nu att se om den. Egentligen hade jag inte missat speciellt mycket, om jag ska vara ärlig. Visst är filmen kul och framkallar några fina vrål av gapskratt, men många av skämten har vi sett otroligt många gånger innan och.. ja.. det hela känns rätt uttjatat. Helt enkelt.

Det som lyfter filmen mest är troligtvis mest skådespelarna i den. Vi ser bland annat Vince Vaughn, Christine Taylor, Stephen Root, Justin Long och Ben Stiller (som gör en grymt bra insats som den sliskige White Goodman).

Dodgeball: A True Underdog Story - som heter Dodgeball i Sverige - är en helt ok film. Den levererar några fina gapskratt och några riktigt bra skådespelare, men vi har sett väldigt mycket av innehållet förr i andra sammanhang. Hur som helst.. en helt ok komedi som duger att fördriva en tråkig kväll med.

http://www.imdb.com/title/tt0364725/

Det är Halloween kväll och videobutiksbiträdet och slackern Stan Helsing ska tillsammans med sin exflickvän, sin bästa vän och en exotisk dansös/"massageterapeut" till en fest. Men tack vare sin chef måste Stan och hans vänner ta en rejäl omväg för att lämna en bunt filmer åt chefen. Under deras omväg hamnar de mitt i en stad som har en förbannelse över sig med de största skräckfilmsikonerna i filmhistorien.

Intelligent och överaskande story? Nej. Snygga effekter och make up? Nix. Har vi sett det mesta förr? Ungefär. Välspelad? Ganska. Rolig? Bitvis asrolig. Underhållande? Nåt så förbannat. Då är alltså filmen bra? Inte det minsta.

Det är vad jag hade svarat på dessa snabba frågor. Stan Helsing är ytterligare en i raden av parodierna som spottas ut årligen och de maler om ungefär samma skämt som tidigare, fast i andra situationer med andra karaktärer och skådespelare - och under en annan titel så klart.

Egentligen finns det inte speciellt mycket mer att säga än så där. Det är ungefär Stan Helsing i ett nötskal. Ska man se filmen lär man koppla ifrån hjärnan i ca 90 minuter och bara bli hjärndött underhållen. Ungefär.

http://www.imdb.com/title/tt1185266/

Jag är mållös. How To Be A Serial Killer är ett stort jävla FAIL. Gör om, gör rätt för fan. Den är tydligen kategoriserad som komedi/skräck, men problemet med den är att den är varken speciellt rolig (jag flabbade till i två sekvenser) eller läskig överhuvudtaget. Visst, folk blir mördade till höger och vänster - men filmen är inte läskig. Gör om, gör rätt.

Filmen handlar hur som helst om videobutiksbiträdet Bart. En vanlig loser som hela tiden får skit slängt i ansiktet av griniga kunder. Bart's liv förändras dock tvärt när han möter Mike. Mike lär Bart allt om hur en seriemördare ska bete sig - och inte torska för sina handlingar.

Filmen är uppbyggd delvis som en mokumentär (en fiktiv dokumentär) och delvis en spelfilm. Problemet är att filmen blir mest virrig och man slängs hela tiden fram och tillbaka mellan mokumentären och spelfilmen, vilket blir otroligt sulligt efter ett tag. Gör om, gör rätt - igen.

Skådespelarna är väl rätt ok, men ser mer plågade ut än roade av att vara med i det här skräpet. Effekterna är ganska få, men ser rätt ok ut de få gånger man får se dem. Manuset har jag i princip redan varit inne på.

Luke Ricci - regissören, producenten och manusförfattaren till det här skräpet - borde se sig om efter ett nytt arbete tycker jag. Ett bra jobb för honom hade kanske varit diskare på en skabbig restaurang någonstans i de södra delarna av Europa.

http://www.imdb.com/title/tt1038971/

Under en affärsresa blir sekreteraren Dave Buznik felaktigt anklagad för att hota en flygvärdinna och blir dömd till att gå i en terapigrupp för de med tempramentssvårigheter. Efter flera incidenter blir Dave's straff förlängt till att bli utredd av gruppens psykolog - Dr. Buddy Rydell. Allt eftersom behandlingen fortgår, desto mer förändras Dave's liv och han märker också att Buddy verkar vara en komplett galning.

Jag såg faktiskt den här filmen på bio när den hade premiär i Sverige för sisodär 6 år sedan och såg den återigen på tv något år senare. Vad jag tyckte om den då minns jag inte så noga, men nu när jag återigen har sett den måste jag faktiskt säga att jag tycker den är riktigt kul.

Största anledningen är troligtvis Jack Nicholson som den komplett galne hjärnskrynklaren som fick mig att gapskratta ett antal gånger. Och Adam Sandler är smårolig som den nedtryckte och tillbakadragne Dave. Samspelet mellan dessa två herrar är ren underhållning i mina ögon. Visserligen är de övriga skådespelarna bra också, men Nicholson och Sandler stjäl hela showen. Woody Harrelson (Natural Born Killers) skymtar förbi snabbt som transvestit och vakt och som Dave's flickvän ser vi Marisa Tomei. En rolig faktagrej är att Marisa Tomei's första roll var i The Toxic Avenger, vilket jag högst personligen tycker är lite halvfränt.

Bakom filmen ligger Peter Segal - som tidigare gjorde Nutty Professor II: The Klumps och Naked Gun 33 1/3: The Final Insult och senare 50 First Dates, samt remaken på The Longest Yard (båda två med Adam Sandler i en av huvudrollerna). Halvintressant fakta, typ.

Jag personligen tycker att Anger Management är en riktigt kul film. Jag kommer säkerligen att se om den fler gånger.. nu när jag minns att den är rolig och underhållande.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0305224/

Tre år efter att ha blivit utsparkad från forskningsavdelningen pga hans teorier om tidsresor och hans attack mot Matt Lauer på The Today Show undervisar paleontologen (forskare kring utdöda växter och djur) Rick Marshall barn vid George C. Page Museum, tills det att han träffar Holly Cantrell - som uppmanar honom att bygga klar sin takyon förstärkare efter att ha visat honom ett fossiliserat avtryck av hans tändare.

Efter att ha gjort klart sin uppfinning beger sig Dr. Marshall och Holly iväg till Devils Cave - där Holly hittat det fossila avtrycket. Tillsammans med deras guide - bondläppen Will Stanton - beger de sig in i grottan och efter att Dr. Marshall har aktiverat takyon förstärkaren utbryter en jordbävning varpå trion skickas in i en parallel värld där dinousaurier existerar - och tappar bort takyon förstärkaren.

Vad finns det egentligen att säga om den här filmen? Den är ungefär som vilken annan för-lite-äldre-barn-komedi. Ungefär. Effekterna är rätt bra, men det syns också lång väg att det är CGI. Skådespelarna gör bra ifrån sig. Storyn är helt ok och baseras på en TV-serie som gick under 70-talet (som senare fick en remake-serie i början av 90-talet).

Humorn är helt ok och filmen fick mig att gapskratta ett par gånger, men till större delen satt jag och bara flinade eller småskrattade. Filmen är dock inte passande för de yngsta tittarna, då det förkommer både sex- och drogskämt samt att vissa scener i filmen kan kännas skrämmande för de yngsta.

Jag hade inte förväntat mig speciellt mycket av filmen faktiskt, då det nästan årligen dyker upp iaf ett par stycken såna här komedier - och de flesta är ganska lika varandra. Men Land Of The Lost är iaf en helt ok film som underhåller - iaf för en eller två visningar.

http://www.imdb.com/title/tt0457400/