Vahetere...orka?

Den senaste och förhoppningsvis inte den sista Teenage Mutant Ninja Turtles filmen, som kom 2007.

För 3000 år sedan ledde en krigarkung vid namn Yoatl ett brödraskap med ett enda mål: att övervinna alla kungadömen. Under sin resa fick Yoatl höra talas om en konstellation känd som Stars of Kikan. Var 3000de år ställer sig stjärnorna på rad vilket öppnar en portal till en okänd värld. Yoatl blev odödlig, men till ett högt pris: hans brödraskap förvandlades till sten och genom portalen kom 13 monster in i vår värld. Krigarkungen i sin tur blev lämnad kvar för att för all framtid vandra över jorden, oförmögen att dö eller glömma sitt fruktansvärda misstag.

Nutid. Leonardo, Donatello, Michelangelo och Raphael har splittrats. Leonardo har blivit ivägskickad av Mästare Splinter till Central Amerika för att träna, för att bli en bättre ledare. Donatello och Michelangelo jobbar. Och Raphael sover om dagarna och om nätterna bekämpar han brott under identiteten Nightwatcher. Men staden, för att inte tala om världen, behöver dem mer än någonsin då storföretagaren Max Winters har samlat ihop de fyra stengeneralerna och med hjälp av dem, och den inhyrda Fotklanen, ska han öppna portalen återigen.

Jag har utelämnat en del grejer, se filmen så förstår ni vad jag menar. Och jag menar det; se den.

Ända sedan jag var liten har jag alltid älskat de här sköldpaddorna och kalla mig barnslig eller larvig, men det gör jag än idag. Turtles is the shit I tell you. När jag fick nys om att den här filmen var på väg (då visste jag visserligen inte att den skulle vara i CGI), så blev jag förväntansfull och förhoppningarna var givetvis skyhöga.

När jag såg filmen första gången (jag kan den utantill vid det här laget) så blev jag lite oroad i startsekvensen, då vi får reda på att Shredder inte kommer medverka i filmen. Detta förde mina tankar till den urusla tredje live action filmen av TMNT (Teenage Mutant Ninja Turtles III), som suger något så fruktansvärt. Men jag fick en smäll på fingrarna för sådana tankar och filmen är mer än mättande.

Animeringen är snyggt gjord och voiceactingen är bra. Storyn är bra, intensiv och det händer något större delen av filmen. Och efter att jag sett filmen första gången var jag alldeles varm i kroppen och fick tillbaka den där barndomskänslan över att ha sett något riktigt bra.

Live action filmerna av TMNT kommer jag att recensera så småningom, men för att klargöra en sak så kan jag säga som så att den här filmen har egentligen inte speciellt mycket med live action rullarna att göra.. mer än att Turtles och vissa karaktärer ifrån de filmerna är med (Splinter, April, Casey etc).

Hur som helst så håller den här filmen kvar en del av det gamla, men erbjuder lite nytt och att det är en CGI är jag förstående för då vissa sekvenser i filmen hade varit omöjliga att göra med live action.. eller så hade det bara sett töntigt och fult ut.

Är du ett Turtle-fan, se den. Är du inte det, se den ändå.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0453556/

Mörker.

Regina, en ung tjej som saknar sina vänner efter en flytt från USA till Spanien med sin familj, vantrivs i deras nya hus och vill tillbaka till sitt hemland. Bara ett par veckor i huset börjar hon att ana att någonting är fel med huset.

Efter ett hennes pappa Mark, som har en sällsynt sjukdom, fått ett anfall förändras han drastiskt och får kraftiga raseriutbrott och verkar vara i sin egna värld. Hennes lillebror, Paul, börjar få märkliga blåmärken och hennes mamma, Maria, viftar undan alltsammans och menar på att Regina bara är paranoid och inbillar sig att situationen är värre än vad den egentligen är.

Men Regina vill inte släppa tanken om att det är något fel med huset och att både hon och hennes familj kan sväva i livsfara. Hon slår sig ihop med sin vän Carlos för att ta reda på sanningen om husets bakgrund.

Jag såg den här filmen på TV1000 för ett par år sedan och tyckte den var riktigt schysst, fastän det är en typisk förbannelse-och-spöksskräckis, som jag i regel brukar antingen avsky eller tycker att de är mest tråkiga och händelselösa.

Filmen är visserligen lite småseg och det tar en stund innan någonting av intresse inträffar, men filmen bygger upp storyn och stämningen från första bild och slutet är ett sånt där slut som får mig att le brett om än det inte är menat att tittaren ska göra så.

Skådespelarna, däribland vår egen Lena Olin (The Ninth Gate) och Anna Paquin (X-Men filmerna), är bra även om jag blev småirriterad över att Paquin såg ut som att hon försökte att inte le i större delen av filmen.. ungefär som att hon inte tog filmen och rollen på allvar. Storyn är bra, men kan som sagt kännas småseg till en början. Ha överseende med det om ni bestämmer er för att se den här filmen. Effekter finns i filmen, men vi får inte se speciellt mycket av dem då den här filmen är mer en storydriven film än en effektdriven.

Mitt eget tycke? Den är bra, även om händelseförloppet kunde varit lite snabbare. Men det är en god underhållning om man vill ha något lite lättsammare i skräckvägen.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0273517/

Dödstystnad.

Efter att Jamie Asher fått ett paket, innehållande en buktalardocka, hittar han sin fru Lisa mördad, med tungan avskuren och snittad som en docka. Jamie återvänder till deras hemstad, Ravens Fair, för att fixa begravningen och för att hitta sanningen om hans frus död.

Spåren leder honom till en gammal spökhistoria om en buktalerska vid namn Mary Shaw, som under en show blev utpekad som bluff av en pojke som senare försvann. Mary Shaw blev utpekad som förövaren och blev mördad av pojkens släktingar och några andra från byn. Och sedan hennes begravning, tillsammans med sina 101 dockor, har det förekommit mystiska mord där offrena fått tungorna utslitna och ansiktena snittade.

Samtidigt håller inspektören Lipton på att utreda Lisa's dödsfall, men står handfallen utan varken motiv eller gärningsman och har bara Jamie som huvudmisstänkt. Men ju närmare sanningen Jamie kommer kring legenden om Mary Shaw och hennes dockor, desto mer börjar motiven till hans frus död att klarna. Frågan är bara, kommer han att hinna lösa mysteriet innan han själv faller offer?

Första gången jag såg den här filmen (det här var fjärde gången eller nåt) visste jag ingenting om den, mer än att "skaparna av Saw" hade gjort den, som min polare beskrev det. Vi satte oss ner och tittade på den och jag tyckte den var ganska läbbig och emellanåt smått skrämmande.

Första gången jag såg den började jag och mina polare fundera om det var fel på filmen då det inträffar total tystnad i vissa partier av filmen och därpå inträffar någonting som är, eller ska vara menat att vara, läskigt.

Efter allt det där babblet så ska jag komma till kritan. Mitt tycke kring filmen är följande: det är en bra skräckfilm, men efter att ha sett den flera gånger så är all "skräck" borta.. även om det kan tyckas konstigt att den kan vara skrämmande om det blir dödstyst.

Skådespelarna är hyggliga och funkar, även om jag irriterar mig på Donnie Wahlberg som Lipton, som i ett antal av scenerna där han är med i står och rakar sig utan att han egentligen har direkt någonting att raka bort. Effekterna är välgjorda, inget att klaga på där. Storyn är bra, men samtidigt innehåller den en hel del klichéer. För att ge ett exempel, slutet.

Inbitna skräckfans som kan förutsäga i många fall när något ska hända ska nog leta reda på någonting annat. Är man harig av sig och sitter med kudden tryckt mot nyllet kan det här kanske vara något. Jag, hur som helst, gillar den här filmen väldigt mycket fastän den innehåller klichéer och att den har brister i kanterna.

Läs gärna en smått diametralt motsatt åsikt hos Helt Perfekt.

Det sista jag har att säga är: Beware the stare of Mary Shaw. She had no children, only dolls. And if you see her in your dreams. Be sure to never ever scream.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0455760/

Jag blev rekommenderad den här av min polare O och jag tänkte inleda med ett citat från honom: 'En grym sak du kommer märka med filmen är att eftersom den utspelar sig mellan typ 70- och 90-talet, är hur krogen, festerna, klädstilarna och allt har utvecklats. Rätt tuff detalj bara.'

Filmen, som är baserad på verkliga händelser, följer Carlton Leach's liv från det att han var en fruktad general i en fotbollshuliganliga till det att han blev en medlem i en välkänd liga som for fram genom London och Essex i slutet av 80- och en bit in i 90-talet.

Genom tre decennier av hans liv får vi följa honom från fotbollshuliganismen, genom hans karriär som dörrvakt, hans involverande i de kriminella kretsarna kring den tidiga ravescenen och därpå hans uppstigning till att bli en av de mest fruktade och respekterade kriminella i landet.

Jag blev som sagt rekommenderad den här filmen av min polare O och han tyckte absolut att jag skulle se den. Jag tänkte inte så mycket på det utan införskaffade den och lät den ligga ett tag. Nu har jag sett och jag tänker bara säga: Fy skäms på mig!

Bara några få minuter in i filmen förstod jag att jag skulle gilla den här filmen.. mycket. Skådespelarna är grymt bra och många repliker de har fick mig att vråla av skratt, även om filmen har ett väldigt mörkt och dystert budskap. Filmen är underhållande och blev egentligen aldrig tråkig, utan det hände hela tiden någonting. Ingenting förskönas och vi får se en verklighet som finns än idag.

Vilken idiot som har kategoriserat filmen som 'Action' på IMDB vet jag inte, men det här är långt ifrån en actionfilm. Det här är ett tungt drama som delvis har humor och så givetvis delvis skottlossning men den bör inte klassas som action. Det vilseleder troligtvis många, vilket jag skulle tippa på gör att många tycker att den är dålig då det inte är konstant skottlossning.

Det här är en av de bästa filmerna jag har sett på länge måste jag säga och jag kommer att se om den fler gånger, definitivt.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0901507/

Den här uppföljaren till Maniac är egentligen ingen film och den är mer en remake av The Psychopath från 1975 än en riktig uppföljare till den första Maniac filmen. Hur som helst skulle story vara följande:

En barnprogramsledare känd som Mr. Robbie får brev ifrån sina tittare som ber honom att hjälpa dem då deras föräldrar gör dem illa. Givetvis kan inte Mr. Robbie stå brevid och titta på, då han själv utsatts för våld av sin egen far som barn, utan dödar män som behandlar sina barn illa.

Vad jag har förståt det så är det ungefär samma story i The Psychopath. Så.. den här filmen skulle väl i princip vara en uppföljare men samtidigt en remake. Knepigt värre.

Hur som helst så gjordes filmen aldrig. Joe Spinell (som spelade Frank i första Maniac) skulle spela Mr. Robbie i den här filmen, men gick bort efter en hjärtattack och filmprojektet las ner.

Det finns emellertid en knappt 5 minuter lång promo release, som skulle vara till för att de skulle få ekonomi till filmprojektet. Jag har givetvis kommit över det här materialet och måste säga att hade Spinell hunnit spela in filmen innan hans bortgång så hade det kunnat bli en lika sjuk, vidrig och vriden film som den första Maniac.

För er som undrar; nej, det finns inget cover till den här filmen. Men jag tänker inte snåla med er och bjuder er istället på ett par screenshots ifrån den här korta uppföljaren/remaken.

   

Är man ett fan av den första filmen, Spinell's övriga verk eller bara vill se något ultra-rare så tycker jag att man ska rota reda på den här. Jag tänker rekommendera den, då den färdiga produkten hade kunnat bli riktigt schysst.. iaf om man ska dömma av det korta klippet. Jag vet inte om den finns i enbart usel kvalité, men jag skulle tippa på det.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0457055/

William Lustig's klassiker som blivit förbjuden i flera länder och totalt sönderklippt i ännu fler där Joe Spinell spelar huvudrollen och där Tom Savini stod för effekterna.

För ett par år sedan dog Frank Zito's mor i en bilolycka och han saknar henne.. även om hon var ett svin mot honom, behandlade honom som skit och sålde sin egen kropp. Frank försöker hur som helst att hålla henne kvar hos sig och då hans svåra barndomsminnen börjar skrika inuti hans huvud beger han sig ut om nätterna för att på måfå döda unga kvinnor och skära av deras huvudsvål för att sätta dessa på skyltdockor han ställt upp runtom i hans lägenhet.

Efter att Frank blivit fotograferad av den unga fotografen Anna i en park bestämmer han sig för att leta reda på Anna och blir omedelbart god vän med henne. Men frågan är: är hon den han letat efter eller är det bara ytterligare en mamma-wannabe?

På fodralet på min dvdutgåva av filmen står följande text: 'One of the most relentlessly depraved and disturbing horror movies ever made'. Jag tycker den texten stämmer ganska bra överens med vad innehållet i filmen ger tittaren.

Filmen är inte läskig egentligen, men innan Joe Spinell's karaktär Frank slår till vid varje mord så byggs det upp en stämning under ett par minuter vilket gör filmen ganska spännande, även om man redan sett den en eller ett par gånger innan.

Joe Spinell (The Godfather) är lysande i rollen som den psykotiske Frank. Spinell ser emellanåt helt psykotisk ut och verkar vara helt i sin egna lilla värld. De övriga skådespelarna är trovärdiga och de gör sina jobb, men Spinell stjäl hela showen.

Filmen är, som sagt, inte läskig men spännande och efter ungefär halva filmen flippar den ur nästintill helt och blir riktigt vriden, konstig och skum. Våld och blod finns det ganska gott om i filmen, men jag ser det mest som en bonus till vad filmen egentligen går ut på.

Jag har egentligen inte så mycket mer att säga om filmen. Det här är helt enkelt historian om en galning.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0081114/

Bruce Campbell i högform, både som aktör och regissör, i den här lite udda komedin.

När industrichefen William Cole (Campbell) och hans fru Jackie (Antoinette Byron) kommer till en liten stad i Bulgarien för att William ska genomföra diverse affärer stöter de på den stenhårde ryske taxichaffisen Yegor (Vladimir Kolev).

Men efter att William stött på en mystisk kvinna (Tamara Gorski), som har kopplingar till Yegor's förflutna, blir William och Yegor mördade. Kort därpå får Dr. Ivan Ivanovich Ivanov (Stacey Keach) och hans medhjälpare Pavel (Ted Raimi) tag i Cole's och Yegor's kroppar och genom en ny metod Dr. Ivanov har tagit fram överför han hjärnceller från Yegor's hjärna till Cole's hjärna. Detta medför att Cole vaknar återigen till liv, fast med en liten bieffekt: Cole hör Yegor i sitt huvud.

Tillsammans måste det omaka, och för att inte tala om udda, paret leta reda på den mordiska kvinnan och utkräva hämnd för det hon gjort.

Bruce Campbell och Ted Raimi är verkligen i hög form i den här hysteriska komedin som blandar lite våld med en stor portion underlig humor. Bruce är som vanligt klockren och flänger runt med hela kroppen vilket resulterar i komiska situationer, Ted spelar en korkad ryss som vill vara hip och modern och de övriga skådespelarna är väldigt sevärda med. Till och med Stacey Keach (Class Of 1999) är underhållande att se.

Jag har sett den här filmen en gång tidigare och jag begriper inte riktigt varför jag inte sett om den igen förrens nu. Den är skojig, underhållande och lagomt lång med strax under 90 minuter.

Är man ett Bruce Campbell fan eller bara vill se en udda film är det här ett måste. Bruce har bevisat tidigare att han är kungen av B-filmerna och det här är inget undantag.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0365478/

En udda thriller med en avsmak av skräck som tar upp ett verkligt problem.

När de två bästa vännerna Mel och Jules anländer till en flygplats efter en helg i Mexico upptäcker de att en av Mel's väskor är spårlöst försvunnen. Kort därpå upptäcker de också att de är strandsatta på flygplatsen.

De bestämmer sig för att ta en busskyttel från flygplatsen. Utöver tjejerna åker även en medelålders man och två killar, som de träffade på flygplatsen, med i skytteln. Men efter att ha klivit på skytteln blir natten, som började som vilken annan som helst, en ren mardröm och vägen hem verkar vara väldigt, väldigt avlägsen...

Ärligt talat vet jag inte riktigt varför jag införskaffade den här filmen. Jag läste inte så noga om den egentligen utan det kändes mest som ett "whatever". Hur som helst, filmen visade sig vara en ganska spännande nagelbitare.

Filmen hoppar igång ganska snabbt och det händer nästan hela tiden någonting, men speltiden är lite väl häftig (den ligger på ca 100 minuter) för att vara en sån här typ av thriller. Det som räddar mycket av filmen är skådespelarna som gör riktigt bra och trovärdiga insattser.

Storyn börjar som vilken thriller som helst, men utvecklas allt eftersom filmen fortskrider och mot slutet av filmen börjar alla bultar att komma på plats. Men händelseförloppet i filmen innehåller ett par "What the fuck?"-moment, där det inträffar saker som man kan börja fundera vad egentligen manusförfattaren tänkte med när han skrev det partiet i manuset.

Filmen innehåller ett par scener där förnedring och tortyr ingår, även om man inte får se speciellt mycket och den innehåller som sagt också en story som tar upp ett problem som finns i verkligheten. Jag lyfte lite på ögonbrynet mot slutet när jag begripit vad filmen egentligen gick ut på.. och jag tyckte det var ett ganska smart drag av manusförfattaren.

Även om jag tycker filmen är bra, så tycker jag att den har ett par brister så som att den är lite väl lång och att de kunde kortat ner iaf en 10 minuter och fortfarande fått en intensiv (om inte mer intensiv) thriller.

Sevärd, även om den har brister.

http://www.imdb.com/title/tt0880648/

Clint Eastwood film där Clintan inte har den största rollen.

Efter att ha lyckats fly kidnappar de två rymlingarna Robert 'Butch' Hayes (Kevin Costner) och Terry Pugh (Keith Szarabajka) den lilla pojken Phillip Perry (T.J. Lowther) och beger sig iväg mot gränsen till Alaska. Men allt eftersom resan fortskrider upptäcker Butch och Phillip att de har en hel del gemensamt.

Samtidigt har de Texas Rangern 'Red' Garnett (Eastwood), kriminalpsykologen Sally Gerber (Laura Dem) och deras kollegor efter sig.

Jag såg den här filmen för första gången för många år sedan när den gick på TV4. Jag hade förknippat Clint Eastwood med blytung action, rappa repliker och ett högt tempo. Givetvis blev jag grymt besviken på den här filmen då det egentligen inte händer så mycket som jag ville att det skulle. Men...

Nu, många år efter första gången jag såg den här filmen, så säger jag det motsatta. Det händer väldigt mycket, men det är inte actionrelaterat. Det här är ett starkt drama där Kevin Costner och T.J. Lowther snor i princip hela showen. Clintan får snällt stå brevid och aktera i bakgrunden.

Filmen har en väldigt allvarlig ton i sig men samtidigt så slängs det in en hel del humor till och från. Givetvis är det också ett riktigt snyft-slut på filmen och de känsliga gråter troligtvis krokodilfloder de sista 5 minutrarna.

A Perfect World är hur som haver ett riktigt bra drama, med en del komik.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0107808/

Den fjärde och hittils sista filmen i Die Hard serien. Troligtvis mest känd som Die Hard 4.0... i Sverige alltså.

Efter att FBI's Cyberdivision har blivit hackad beordrar chefen över avdelningen, Bowman, att samtliga hackers som skulle kunna vara kapabla till någonting sånt här ska tas in och förhöras. Men då det är den 4de Juli har många av deras agenter ledigt så han kräver att de lokala polismyndigheterna ska hjälpa till.

John McClane är en av de lokala poliserna som blir tillkallad och skickas iväg för att hämta hackaren Matthew Farrell. Men väl på plats blir de beskjutna och snart dras McClane återigen i en terroristhärva och med hjälp av Farrell beger han sig efter de ansvariga, då McClane är "den där killen".

När jag fick höra att en ny Die Hard film var på gång blev jag alldeles till mig och satt spännt och inväntade den. När den väl släppts på bio rusade jag till bion och slog mig ner i biosalongen och tittade på den.

Filmen gav mig det jag hoppats på: action i högsta, om än emellanåt överdrivet otrolig, klass. Storyn och manuset är ganska tunnt, men who gives a shit när Bruce Willis skjuter styggingar till höger och vänster, skjuter ner helikoptrar med bilar och levererar återigen oneliners som får en att skratta högt?

Den fjärde filmen i Die Hard är en mycket bra actionfilm och en mycket bra underhållningsfilm. Realismen, vad är det? Stundtals är filmen ganska (eller rent av löjligt) orealistisk men det jämnar som sagt ut sig med actionsekvenserna och det goda samspelet mellan Willis och Justin Long (Jeepers Creepers). Och Timothy Olyphant (Scream 2) gör en något så när bra skurk, men är långt ifrån Alan Rickman's skurk i första Die Hard (jag skulle tro att ingen slår honom iofs..).

Den fjärde Die Hard filmen är en bra underhållningsfilm med jävligt mycket action, om än det kan bli orealistiskt emellanåt, och bra skådespelare som väger upp det tunna manuset.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0337978/

John McTiernan (som regisserade den första Die Hard) gjorde även den tredje filmen i serien.

En varm sommardag i New York bryts tvärt då en bomb exploderar i Bonwit Teller Department Store. Strax därpå får inspektör Walter Cobb ett samtal från bombaren. Bombaren, som endast är känd som 'Simon', frågar efter John McClane.

'Simon' vill leka leken 'Simon Säger' med McClane och snart dras även elektrikern Zeus Carver in i det hela. John och Zeus måste nu ta sig genom New York och lösa diverse olika gåtor och pussel för att 'Simon' inte ska smälla av ytterligare bomber.

Den tredje filmen följer det klassiska schemat: omaka par måste i slutändan hjälpas åt på ett eller annat sätt för att övervinna en skurk. Och det funkar, jävligt bra.

Bruce Willis och Samuel L. Jackson får in några riktigt klockrena repliker och får mig att skratta högt. Actionscenerna är välgjorda och tempot hålls hela tiden uppe. Första gången jag såg den här filmen (jag tror jag snart har nött ut mitt gamla vhs-band med den här filmen) tyckte jag den var svinbra och det tycker jag fortfarande. Den har allt föregångarna hade.. fast med lite mer humor.

Jag vet inte riktigt hur McTiernan tänkt sig egentligen. Om det här ska vara en uppföljare till den första filmen och skippa den andra filmen helt eller om den fortsätter ett par år efter tvåan, men att den relaterar mer till ettan än tvåan (tvåan nämns iofs aldrig). Confusing.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om filmen egentligen. I en del recensioner som jag läst så tycker recensenterna att den tredje filmen är sämst (av de tre första filmerna), men jag tycker tvärtom. Den är underhållande, bjuder på någonting nytt, Willis får en partner i filmen och filmen känns inte som en andra upprepning av den första filmen, tack och lov.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0112864/

Dö hårdare.

Det är återigen jul och John McClane är på Dulles International Airport i Dulles, Virginia, för att invänta sin fru Holly då deras barn är hos Holly's föräldrar i det närliggande Washington DC.

Men julefriden blir återigen bruten då en grupp terrorister, ledda av överste Stuart, tar kontrollen över flygplatsen och kräver att den gripna knarkkungen general Ramon Esperanza ska släppas när hans plan anländer till flygplatsen. De hotar med att se till att planen som är i luften kraschar om inte deras krav uppfylls, men då hade de inte räknat med en nagel i ögat; John McClane.

Den andra filmen i serien är sämre än den första filmen och dessutom den sämsta i serien (enligt mig), men den är inte usel. Den är underhållande, har många fina actionscener, en twist på slutet, bra skådespeleri, en lite större nypa humor och emellanåt är den lite av en nagelbitare. Även om flera av nagelbitarscenerna är ganska orealitiska, men who gives a shit?

Den andra filmen i serien är bra, men den når inte upp till de övriga filmerna. Jag gillar den minst då det känns väldigt mycket som att de upprepar den första filmens story, fast att platsen är utbytt till en flygplats och att handlingen är lite förändrad.

Men den andra filmen är en bra underhållningsfilm, men når inte upp till de övriga filmernas toppskikt. Filmen är dock en jävligt bra actionfilm. Samtidigt så vill jag påpeka att den...

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0099423/

Bruce Willis i en av hans bästa, och kändaste, roller. Fick tre uppföljare som är bra, men som aldrig nått upp till samma nivå som första filmen.

New York snuten John McClane har anlänt till Los Angeles för att fira jul med sin fru, Holly Gennaro McClane, och sina barn. Men innan julfirandet ska börja så är både John och Holly inbjudna till en julfest i Nakatomi Plaza där Holly jobbar.

Men julfesten bryts tvärt då en grupp terrorister stövlar in i byggnaden och tar alla gäster som gisslan.. alla utom John. Det är nu upp till John att försöka stoppa terroristerna och överleva natten.

Jag har sett många actionfilmer i mina dagar. Många är råbra och många är rent av urusla. Die Hard och dess uppföljare är några av de actionfilmer som tillhör den första kategorin.

Egentligen finns det inte så mycket att säga om den första Die Hard filmen. Bruce Willis sparkar terroristarsle, slänger ur sig en del oförglömliga repliker (så som den klassiska "Yippee-ki-yay, motherfucker") och är allmänt bad ass, samtidigt som han är en ordinary guy så att säga.

Die Hard var, är och förblir en av de bästa actionrullarna som gjorts. I min mening, så klart.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0095016/

Brevbäraren.

När den lilla staden Smithfield plötsligt får en ny brevbärare, vid namn Darius Foxx, börjar underliga saker inträffa med posten. Människorna i den lilla staden får upprivna brev, krossade paket och utsätts för diverse olika spratt av den mystiske brevbäraren.

Samtidigt anländer Daniel's syster, Beth, efter ett år på college. Allt verkar frid och fröjd, fram tills det att Daniel upptäcker att Beth och hans bäste vän, Jay, har blivit tillsammans. Daniel blir ursinnig och inte allt för långt efter dyker Darius upp för att berätta några, sen länge, glömda hemligheter.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här filmen. Den var bitvis rätt underhållande, men till större delen satt jag mest och suckade över uselt skådespeleri, dåliga effekter och tråkigt händelseförlopp. Idéen bakom filmen var väldigt lovande, men genomfördes uselt.

Hade filmen varit lite mer intressant, givande och mer påkostad (med typ skådespelare, effekter etc.) hade filmen säkerligen blivit en bra film. Men filmen saknar spänning, intressanta vändningar och ett klichéeaktigt händelseförlopp. Slutet är en ren klichée och är ett sånt där slut man har sett i fyrahundra andra filmer.

Kort sagt är det en ganska tråkig, händelsedöd film som kunde ha blivit en riktigt intressant grej, men som de sumpat till en större del.

http://www.imdb.com/title/tt0425218/

Den nyaste filmen i serien. Här får vi återse Vin Diesel och Paul Walker i sina gamla roller som Dominic och Brian.

Ett par år har gått sen Brian O'Conner lät Dominic Toretto slippa undan lagens långa arm. Dominic och hans flickvän Letty har stuckit till Dominikanska Republiken och har slagit sig ihop med asiaten Han (han som är med i tredje filmen) och ett par andra personer och genomför lastbilskapningar.

Dominic inser dock att han ligger i farozonen att torska, så han sticker för att de andra i gänget ska slippa åka dit. Men efter ett samtal ifrån sin syster, Mia, där hon berättar att Letty har blivit mördad beger sig Dominic tillbaka till Los Angeles för att leta reda på mördaren.

Samtidigt håller Brian O'Conner, som nu jobbar på FBI, på att utreda Braga-fallet där en knarkkung, med okänd identitet, smugglar droger för miljoner varje vecka mellan amerikanska och mexikanska gränsen. Spåren efter Letty's mördare leder Dominic in i Braga's operationer och snart måste Brian och Dominic slå sig ihop återigen.

Förhoppningarna var ganska höga på den här nya filmen i serien då betyget på IMDB skrek 'bra film' samtidigt som det gått ett par år sen senaste filmen. Och att Diesel och Walker var återigen tillbaka i sina gamla roller gjorde förhoppningarna ännu högre.

Precis innan bion fick jag höra av min polare M att två personer som han pratat med om filmen tyckte att den sög. När filmen var slut och vi gick ut ur biosalongen sa både jag och M det motsatta. Det här är troligtvis den bästa i serien.

Den har ett högt tempo, bra skådespelare, actionsekvenserna var snyggt gjorda och man blev helt enkelt underhållen. Men samtidigt fanns det brister, småsaker som man märkte av lite då och då. Filmfel, helt enkelt. Håll ögonen öppna om ni ser filmen så förstår ni vad jag menar.

Vi lär få se en femte film i serien också då slutet skrek ytterligare en uppföljare och blir det en femte film så hoppas jag att den blir som den här.

Recensioner på de tre tidigare filmerna hittar ni här, här och här.

Gillar man serien så borde man gilla den här filmen. Den har allt de tidigare filmerna har och lite därtill.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1013752/

En löjligt lång titel, men en jäkligt bra film.

Efter att ha utmanat en football-kille på sin skola i ett olagligt streetrace, som slutar i att hans bil blir totalkvadad, skickas den unge killen Sean till Tokyo till sin far för att slippa hamna i fängelse.

Men kort efter hans ankomst till Tokyo träffar han Twinkie, en snubbe som kan få tag i precis vad som helst. Twinkie introducerar Sean för en ny sorts streetraceform; drifting. I samma veva utmanas Sean av DK (Drift King), brorson till yakuzan Kamat, i ett driftingrace. Sean får låna en bil av Han, en snubbe som har kopplingar till DK, och kort efter racet måste Sean börja hjälpa Han för att betala av sina skulder.

Det tog ett bra tag innan jag såg den här tredje delen i serien, dels för att jag inte orkade bry mig och dels för att jag var helt enkelt ointresserad av att se den. Men när jag var hem till en polare och rotade lite bland hans filmer såg jag att han hade alla tre filmer. Så jag lånade hem dem och såg dem.

Första gången jag såg filmen tyckte jag den var riktigt bra. Det tycker jag fortfarande. Varför folk ser ner på den här filmen så mycket förstår jag inte riktigt. Det finns säkerligen de som säger att den här är bättre än föregångarna, men av de jag har pratat med om den här filmen får jag höra åsikter så som "Ööh, nej.. den tredje filmen är sämst." och "Njae, tredje filmen är bra men de två första är bättre.". I min mening är den tredje installationen i serien bättre än den andra, men sämre än den första.

Anledningen till att folk tycker så är ju troligtvis för att varken Paul Walker eller Vin Diesel är med i den här filmen och storyn är helt nyskriven och har egentligen ingenting med de två föregående filmerna att göra (utom en liten grej på slutet).

Likheterna med den tredje filmen och de två tidigare filmerna är tempot, de heta brudarna (glömde jag nämna dem i de två tidigare recensionerna?) och den dånande musiken (som duger i den här filmen, jag föredrar de föregående filmernas musik mer). Skådespelarna är bra och trovärdiga, fastän många av dem är såna man aldrig sett förr.

De enda skådespelarna jag har sett (som jag vet om iaf) är Lucas Black (X-Files) och Sung Kang (Live Free Or Die Hard, Fast And Furious) som gör bra insatser som Sean och Han.

Jag tycker iaf den tredje filmen är riktigt bra och bättre än den andra filmen i serien. Den följer originalkonceptet, samtidigt som den bjuder på någonting helt nytt och följer inte riktigt klichéestigen.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0463985/

Uppföljaren där Paul Walker dyker upp igen, fast utan Vin Diesel. Istället får vi Tyrese Gibson.

Efter att ha fått sparken från LAPD har Brian O'Conner börjat köra illegala streetrace för att tjäna pengar. Men det senaste loppet slutar med att han blir arresterad. FBI agenterna Markham och Bilkins ger Brian ett erbjudande: om han går undercover och nästlar sig in hos den misstänkte knarkkungen Carter Verone och ser till att Verone kan gripas så kommer hans brottsregister att raderas.

Brian går med på förslaget, men på ett villkor: om han får välja sin partner själv. Han beger sig iväg till hemstaden Barstow och lyckas där övertala sin gamle vän Roman Pearce att hjälpa honom, om hans brottsregister också raderas.

Tillsammans med tullagenten Monica Fuentes börjar de två att försöka hitta bevis för att sätta åt Verone en gång för alla.

Den andra filmen i serien är lite sämre än den första i min mening, även om det händer lite mer saker. Tempot är fortfarande högt och skådespelarna är fortfarande riktigt bra. Utöver Tyrese Gibson (som senare var med i Transformers och är också med i den kommande uppföljaren), som ny i skådespelarlistan, ser vi även Eva Mendes (Hitch), Cole Hauser (Tears Of The Sun), Devon Aki (DOA: Dead Or Alive, Sin City), James Remar (Mortal Kombat: Annihilation, Blade: Trinity) och Ludacris (som senare var med i den usla filmatiseringen av Max Payne). Vi ser även Thom Barry som agent Bilkins igen, från första filmen.

Första filmens handling kretsade mycket kring gaturacing och så, medans andra filmen inte gör det (nu bortser jag ifrån två stycken scener). Andra filmen kretsar mer kring polisarbete och resulterar i att det känns lite som en vanlig polisfilm, även om manusförfattarna försökt rikta det hela åt första filmens håll.

Jag tror i princip alla har sett den här filmen, om de gillade (eller rent av älskade) första filmen. Jag gillar den och tycker att den är bra, men den saknar en del av den första filmens charm (enligt mig).

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0322259/

Tack vare att den fjärde filmen hade biopremiär nyligen tänkte jag stöka igenom de här filmerna.

Efter ett antal lastbilskapningar skickas LAPD-snuten Brian O'Conner in som undercoveragent av FBI i ett streetracegäng ledda av Dominic Toretto för att ta reda på om Dominic och hans vänner står bakom kapningarna.

Men när Brian blir involverad i Dominic's liv och hans syster, Mia, börjar han försöka att bevisa att Dominic är oskyldig.

Jag har alltid gillat den här filmen. Anledningarna är exempelvis att skådespelarna (t ex Vin Diesel, Paul Walker, Michelle Rodriguez, Jordana Brewster) gör bra insattser och är trovärdiga samtidigt som filmen håller ett högt tempo och intresset hålls hela tiden uppe. Stundtals är musiken riktigt bra också med bland annat dånande drum 'n bass.

Jag tror de flesta har sett den här filmen redan, så jag avslutar med detta:

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0232500/

Monsterskräck.

När det unga paret Seth och Polly ska ut och campa går det inte riktigt som de planerat och de beger sig iväg för att ta in på ett hotell istället. Men även det går snett då de stannar pga att en kvinna kliver ut i vägen och strax därpå blir de gisslan till den förrymde fången Dennis och hans pundande flickvän Lacey.

Efter att de har kört på någonting stannar de till och byter däck. Men snart upptäcker de att kylaren i bilen också har pajat och att den läcker som ett såll och stannar till på en isolerad bensinstation. Strax efter deras ankomst faller en av dem offer för en okänd parasit som tar över sina levande offer och förvandlar dem till dödliga värdar. Det är nu upp till de resterande att börja sammarbeta för att överleva natten.

Det är ett klassiskt monsterskräckkoncept: en liten grupp personer på en isolerad plats måste bekämpa någon form av monster. Och det funkar ganska bra. Om vi bortser ifrån de scener där de jävlats med kameran då den slängs som en jojjo och man vet inte riktigt vad som egentligen händer.

Alla scener där det händer någonting är det visserligen inte så i, men många av dem. Detta medför automatiskt att betyget sänks, men filmen är inte dålig egentligen. Konceptet är klassiskt och själva händelseförloppet är intressant och rent av nagelbitande stundtals.

Skådespelarna (däribland Shea Whigham som är med i nya Fast And Furious) gör trovärdiga insattser och karaktärerna gör inte idiotiska saker som många karaktärer gör i såna här filmer. Effekterna är ganska bra för att ligga åt lågbudget hållet, men samtidigt så förstörs de tack vare jojjo-kamera.

Jag skulle vilja säga att det är en bra skräckfilm, men att den förstörs lite grann då filmskaparna envisas med jojjo-kameran.

Mycket sevärd, om än bristerna.

http://www.imdb.com/title/tt1031280/

Clint Eastwood möter Charlie Sheen!

När Nick Pulovski (Eastwood) och hans kollega ska gripa ett gäng biltjuvar blir kollegan skjuten till döds och tjuvarna kommer undan. Fallet blir förflyttat till mordroteln och Nick får en ny kollega, David Ackerman (Sheen). David, som nyligen blivit befordrad till kriminalare, är osäker och försöker att följa lagboken till punkt och pricka samtidigt som han är förföljd av hemska barndomsminnen.

Nick vill emellertid inte släppa fallet och de två poliserna kommer snart hjärnan bakom bilstölderna, Strom (Raul Julia), på spåren.

Det här är en ganska typisk omaka-partner-action/komedi. Osäker polis träffar erfaren benhård polis, de beger sig ut efter skurk som gjort erfaren benhård polis någonting och de lyckas gripa, alternativt döda, skurk, slut.

Clintan och Charlie är emellertid riktigt underhållande att titta på och skämten staplas på hög allt eftersom filmen går då Clintan visar hur stenhård han är medans Charlie får stå brevid och titta på med stora ögon. Raul Julia (Street Fighter) gör en bra insatts som skurk och Sonia Braga (som senare var med i From Dusk Till Dawn 3: The Hangman's Daughter) är småirriterande som Julia's brud. I övriga roller ser vi bland annat Tom Skerritt (Alien) och Lara Flynn Boyle (Men In Black II) som far och flickvän till Sheen's rollkaraktär.

Skådespelarna är bra, storyn är bra men är lite smått klichéeaktig och hela filmen håller ett ganska lagomt tempo. Actionscenerna är bra gjorda och flera av dem avslutas med någonting komiskt.

Egentligen har jag inte så mycket mer att säga om filmen. Den är bra och underhållande som många andra filmer som Eastwood och Sheen har varit med i.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0100514/

Återigen en Clint Eastwood film.

Efter en lång och betydelsefull militär karriär med många medaljer och utmärkelser börjar sergeant Thomas Highway att närma sig pensionen. Men då han supit sig redlös, börjat slåss offentligt, gjort våldsamt motstånd mot polisman och sedan urinerat på en polisbil blir han förflyttad till sina hemtrakter där han ska ta kommandot för en grupp spaningssoldater.

Dessvärre har gruppen blivit en grupp med slapptaskar som tar militärlivet väldigt lätt. Detta tänker Highway ändra på.. och det med besked. Samtidigt försöker Highway att få tillbaka kontakten med sin ex-fru som hatar honom.

Jag vet inte riktigt vilken kategori jag ska lägga den här filmen egentligen, så det får bli Krig då hela filmen egentligen går ut på att vi får se Clintan träna upp slapptaskarna för att bli marinkårssoldater och vi får även se när de beger sig ut i strid. Likheterna finns mellan den här och Full Metal Jacket (som kom året efter), tycker jag iaf.

Utöver Clintan ser vi även Bo Svenson (The Delta Force) och Mario Van Peebles (Exterminator 2, Jaws: The Revenge) och en bunt andra skådespelare, som gör sina jobb. Att Peebles faktiskt gör en riktigt bra insatts är förvånande för mig då jag inte mindes att han var med i filmen. Att han dessutom har en ganska viktig roll är ännu mer imponerande.. synd bara att han började enbart vara med i B- och skräpfilm efter den här (t ex Jaws: The Revenge).

Storyn och händelseförloppet i filmen är bra, intressant och roligt att titta på. Dels för att Clintan släpper nästan hela tiden repliker som skulle få vilken gammal kärring som helst att bli knallröd i ansiktet, dels för att det händer hela tiden någonting och dels för att hela upplägget är klockrent.

Gillar man filmer som är i stil med Full Metal Jacket gillar man troligtvis också den här.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0091187/

Ein! Zwei! Die!

En grupp ungdomar åker upp till en stuga i de norska fjällen under påsken för att festa och ha kul. Samma kväll som de anlänt till stugan dyker en mystisk man upp och berättar om de hemska händelser som inträffade i den intilliggande byn Øksfjord under Andra Världskriget, däribland en tysk batajlon, ledda av överste Herzog, misshandlade, torterade och betedde sig som svin mot byborna. Mot slutet av kriget gjorde de dock ett misstag; de började stjäla guld och värdesaker från byborna. Byborna fick nog och slog tillbaka mot tyskarna, varpå de flydde upp i bergen där de förmodligen frös ihjäl.

Ungdomarna tar givetvis historien med en nypa salt och fortsätter festa.. vilket de inte borde ha gjort.

Jag minns inte varför jag införskaffade den här filmen, men jag skulle gissa på att det var tack vare att den var norsk och att det var nazizombies med i den. Och jag blev absolut inte besviken.

Jag förberedde mig på en Shaun Of The Dead-liknande zombiekomedi, fast med norskar istället för britter. Filmen var dock inte lik Shaun någonstans. Här bjuds vi på rejält med våld, slask, äckel, halvbilliga effekter och en del humor. Den scenen som fick mig att garva mest måste ha varit när en snubbe imiterade Arnold Schwarzenegger. Hur kul som helst!

Skådespelarna var imponerande bra för att vara en lågbudget/splatterfilm. Lika så var effekterna. Stundtals var de lite halvtöntiga, men de funkade bra större delen av filmen. Jag hade visserligen inga större förhoppningar på dem.. så det kvittade egentligen.

Storyn var troligtvis det som lockade mig mest. Nazizombies i norska fjällen kan inte slå fel, helt enkelt. Och det gjorde det inte.

Jag gillade den här filmen mer än vad jag var beredd på att jag skulle göra och jag kommer säkerligen se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1278340/

Lite slasher igen då.

Mary är en ung tjej som älskar skräckfilmer, men blir vettskrämd av dem vilket resulterar i att hon har fruktansvärda mardrömmar och går i sömnen. Nu har det kommit en ny skräckfilm som heter The Wisher och enligt recensionerna skrämmer den vettet ur alla som ser den.

Mary och ett par vänner beger sig iväg till bion för att se den omtalade skräckisen. Bara en bit in i filmen klarar inte Mary av att titta på filmen mer och går ut.. vilket senare kommer visa sig vara ett stort misstag. Kort efter deras biobesök börjar Mary's vänner och familj att råka ut för mystiska händelser och det står klart för Mary att någon.. eller något.. imiterar The Wisher. Men vem... eller vad?

En polare till mig skulle handla julklappsfilmer till sin syster nu i julen som var. Hon ville enbart ha spökskräckisar, så han satte sig och glodde igenom alla filmerna han köpt åt henne (det var såna där begagnade hyrdvdfilmer). Detta var den enda han visste att hon inte skulle gilla, så jag fick den av honom då han (vad jag förstod det) inte gillade den speciellt mycket.

Hur som helst, tiden gick och jag glömde av filmen fram tills för någon månad sen. Jag satte upp den på min "Ska-se-lista" och den låg och samlade lite mer damm i ytterligare en månad till ikväll då jag dammade av den och satte mig för att se den.

Till en början verkade filmen gå åt skitfilms-hållet, men vände runt 30 minuter in i filmen efter att uppbyggnaden var överstökad. När det var runt en.. ööh.. 35 minuter, eller så, kvar av filmen brakade hela filmen iväg och vips satt jag och tittade på sluttexterna.

I mitt tycke var det faktiskt en riktigt bra slasherfilm med en ganska finurlig idé insmetad i storyn. Att jag inte begrep vem som var galningen förrens sekunderna innan man fick reda på vem det var höjde betyget lite till.

Skådespelarna, som jag till en början hade velat strypa, var dugliga då det var en slasherfilm. Hade det varit någon annan typ av film hade jag troligtvis slängt dvdkontrollen på tvn och skrikit "GTFO!" (Get The Fuck Out för alla okunniga).

Istället för att vara en effekt-slasher så var det mer en.. story-slasher. Visst, blod och våld fanns med, men storyn var väldigt välskriven och händelseförloppet tillförde någonting hela tiden, vilket var anledningen till att jag gillade den.

Med tanke på att jag hade i princip noll förhoppningar på filmen så tycker jag den presterade jävligt bra.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0354216/

Filmatiseringen av två av de bästa spelen som gjorts. Läs gärna mina recensioner på spelen också, som ni finner här och här.

För tre år sedan blev NYPD kommisarien Max Payne's fru och bebis brutalt mördade. Max begärde att bli förflyttad till Cold Case avdelningen (fall som aldrig blir lösta) där han fortsätter sin jakt på mördaren som aldrig blev gripen.

I sin jakt på mördaren stöter han på Natasha Sax, en kvinna med kopplingar i den undre jorden. Dagen efter hittas hon brutalt mördad i en gränd och Max' ex-partner Alex dyker upp och ställer frågor, då han hittat Max' körkort på brottsplatsen. När Alex kommer någonting på spåren blir även han mördad och Max står nu inför ett nytt mysterie att nysta upp.. ett mysterie som kan ha kopplingar till hans frus död. Samtidigt är Natasha's syster, Mona, väldigt intresserad av att hjälpa Max och komma åt den som orsakat hennes systers död.

När Max Payne spelet kom 2001 pratade jag och mina polare som spelat det om hur jävla coolt det hade varit med en film baserad på spelet. Storyn var ju helt klockren och actionflödet var på toppnivå. Hur bra som helst skulle ju en film bli.

Ett par år senare, efter att en uppföljare till det fina actionliret släppts, kom nyheten upp: våra diskussioner skulle bli verklighet. Max Payne skulle bli film! Förhoppningarna var givetvis på topp och jag hoppades innerligt att filmen skulle bli lika bra, och ganska lik, spelet.

Nu när jag har sett filmen kan jag säga som så att de har lyckats... att misslyckas göra en bra filmatisering av det fina actionspelet.

Vart ska jag börja egentligen? Filmen har så många fel så egentligen skulle jag få sitta och skriva resten av kvällen, men jag ska försöka göra det hela halvt som halvt kortfattat. Till att börja med tycker jag att ni ska klicka er in här för att läsa lite Trivia kring Max Payne filmen.

Klara med läsningen? Fint. Jag citerar från Trivia-sidan: Director John Moore has said that he tried to please fan requests as much and frequently as possible. Kommentar: skitsnack. Han har gjort så många fel med filmen att den enbart har några få referenser och likheter med spelet/spelen.

Jag fortsätter citera: Despite the games being based around slo-motion, or "bullet time" shootouts, there are only two slo-motion sequences in the whole movie. Kommentar: stämmer, till en viss del. Med tanke på att hela spelidéen kring Max Payne går ut på att man ska använda "bullet time" i skottstriderna försvinner en del av Max Payne's kännetecken. För att rätta citatet så var det fler "bullet time" scener än bara två.. typ, fem, eller nåt.

Och så: The game designers at 3D-Realms were apparently unimpressed by the motion picture adaptation. Kommentar: tro fan det! Den här filmen är ett rent hån mot Max Payne märket.

Jag tror de flesta förstår vart jag vill komma. Max Payne filmatiseringen är ett skämt och ett rent jävla hån. Filmen bygger mer på storyuppbyggnad än actionkänsla, vilket förstör alltihop. Max Payne har redan en djup story, men de som gjort filmen har valt att gå ner i en djupare story som inte involverar tunga actionsekvenser där man sitter och vrålar "SHIT!" konstant. Nej, istället får vi prat, prat, prat, babbel, babbel, babbel och så lite mer prat och sedan, ca 50 minuter in i filmen, börjar det hela röra på sig.

Till en början satt jag och skrockade för mig själv och tänkte som så att "Neeej, de skojar bara. Filmen kommer nog igång snart." Det gjorde den också.. lite grann iaf, ungefär strax efter timmen då filmen började närma sig sitt slut.

Storyn suger röv och händelseförloppet är skittråkigt. Skådespelarna då? Mja, Mark Wahlberg passar inte som Max Payne någonstans och är inte ens lik honom. James McCaffrey var, är och förblir den riktige Max Payne (han dyker emellertid upp som FBI agent mot slutet av filmen). Mila Kunis är inte Mona Sax och kommer aldrig någonsin att bli det, hur het hon än är. Hur fan Ludacris fick rollen som Jim Bravura (han var en vit äldre man i spelen) har jag inte riktigt begripit. Skådespelarna gör dock det de ska, men då storyn suger arsle så syns det rätt bra hur halvmatta de är över att behöva framföra sån här smörja.

Effekterna är som i vilken annan modern storfilm som helst. Men varför manusförfattaren valt att lägga in sekvenser där hallucinationer är inblandade förstår jag inte, speciellt inte då de inte ger filmen någonting överhuvudtaget.

Är du ett Max Payne-fan, håll dig ifrån filmen. Är du inte ett Max Payne-fan, håll dig ifrån filmen och prova spelen istället. Det är ju faktiskt ett tredje spel på gång (jag nämner även det i min recension om andra spelet). Hur som helst, Max Payne filmatiseringen är värdelös, den har så många brister att jag bara har lust att börja gråta över den. Till och med Uwe Boll hade kunnat göra filmen mer intressant än vad de här idioterna har lyckats med. 

Suck...

http://www.imdb.com/title/tt0467197/

Jag fick den här rekommenderad av min vän D och införskaffade mig den ganska direkt efteråt.

Vitryssland, 1941. De judiska bröderna Bielski klarar sig undan en massaker där bland annat deras föräldrar mister sina liv då den tyska armén okuperar landet. Bröderna beger sig ut i Lipiczanska skogen för att gömma sig undan de tyska styrkorna. Men kort efter deras ankomst möter de andra överlevande judar.

Tillsammans med de andra judarna bygger Bielski bröderna upp ett litet samhälle ute i skogen. Men de äldsta bröderna, Tuvia och Zus, är inte överens. Tuvia vill försöka rädda så många som möjligt och öppnar armarna för alla som vill gå med i deras grupp. Zus å andra sidan vill hämnas sina föräldras öde och slå tillbaka den tyska armén och bestämmer sig för att gå med i en grupp ryska soldater som försöker driva tillbaka de tyska styrkorna.

Men vad är bäst egentligen? Gömma sig och fly eller försöka slå tillbaka en armé som är betydligt större till antalet än vad de är?

Den här filmen är mer ett krigsdrama än en krigsfilm, så förväntar man sig stora och spektakulära strider får man titta på någonting annat. I den här filmen är det prat, prat, prat, lite strider, prat, prat, prat, strider, prat, prat, prat, strider, slut.

Hade de skurit ner allt jävla prat hade jag troligtvis gillat filmen mer, men då de enbart pratar och babblar stora partier av filmen blir filmen ganska långtråkig och seg. Striderna är emellertid snyggt framförda och jag har inget att gnälla om där, mer än att de skulle tryckt in fler sådana scener.

Framför kameran ser vi bland annat Daniel Craig (Casino Royale, Quantum Of Solace), Liev Schreiber (Scream 1, 2 och 3) och Jamie Bell (King Kong). Skådespelarna är bra och trovärdiga, men tack vare att manuset är trögt och långtråkigt spelar det egentligen ingen roll hur bra de är. De lyckas inte rädda filmen, hur som haver.

Det finns inte så mycket mer att säga om filmen. Den är baserad på verkliga händelser, vad jag har förståt det.. för den som bryr sig. Vem nu det skulle vara.

http://www.imdb.com/title/tt1034303/

Återigen en trilogi recension, den här gången är det Blade jag har stökat igenom återigen (för typ trehundrafemtioelfte gången eller så).

Det pågår ett krig mitt i vår vardag. Ett dolt krig mellan en mindre grupp jägare och en armé av vampyrer. Blade är en av jägarna. Tack vare att hans mor blev biten av en vampyr precis innan förlossningen har Blade blivit "dagsvandraren", hälften vampyr, hälften människa. Han har fått alla styrkor en vampyr har, men inga svagheter. Bortsett ifrån blodslusten.

Men ibland kommer civila in i skottlinjen av misstag och det är just vad som händer Dr. Karen Jenson. Blade tar emellertid med henne till hans och hans vän Whistlers gömställe då hon påminner en hel del om hans egen mor.

Samtidigt håller Deacon Frost på att översätta en uråldrig text som beskriver hur man återuppväcker La Magra, Blodsguden, för att utrota mänskligheten och ta över världen.

Den första Blade filmen, från 98, är en av de där filmerna man satt och sa "Wow!" till när man såg första gången för ca 10 år sedan (jag var lite för ung för att gå på den på bio). Effekterna var svingrymma, action- och fightingscenerna var hur bra som helst och tempot kändes otroligt högt.

Nu, över 10 år efter premiären av filmen, så tycker jag fortfarande att filmen är riktigt jävla bra. Filmen har emellertid några brister, så som stunder då det pratas mer än vad det händer saker. Med all respekt för filmens årgång, så vill jag även påpeka kring effekterna. Effekterna, som man sa "Wow!" åt känns väldigt förgångna då man ser lång väg när de använt datorgjorda effekter vilket kan göra att man fnissar till lite lätt.

Men filmens goda sidor väger upp de få brister som finns, t ex är skådespelarna (däribland Wesley Snipes som Blade, i samtliga Blade filmer, Stephen Dorff som Frost och Kris Kristofferson som Whistler, som också dyker upp i samtliga filmer) råbra och action- och fightingscenerna håller sig än idag.

Musiken är ett stort plus med. Vi hör bland annat New Order - Confusion (Pump Panel Reconstruction Mix) i början av filmen (ni vet scenen i slakthuset?) och annan go' musik genom resten av filmen. Riktigt trevligt.

Kort och gott är det en riktigt fin gammal actionfilm som fortfarande håller måtten något så när.. man sitter åtminstone inte och suckar sig igenom den. Jag gillar den hur som helst fortfarande och den...

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0120611/

Två år har gått sen Blade lyckades stoppa Deacon Frost från att återuppväcka La Magra, Blodsguden. Vampyrerna vill hur som helst ha vapenvila med Blade då ett nytt hot dykt upp. Ett virus har utvecklat sig vilket har gjort att en av vampyrerna, Nomak, har utvecklats och blivit någonting betydligt värre än en simpel vampyr.

Alla Nomak biter förvandlas inom loppet av några timmar till samma sorts vampyr som honom själv. Blade menar till en början att Nomak gör honom en tjänst då han enbart är ute efter vampyrer, men begriper direkt därpå att när vampyrerna är slut lär människorna stå på tur.

Tillsammans med The Blood Pack (speciellt tränade vampyrer som tillkom för att jaga Blade egentligen), sin mekaniker/uppfinnarpolare Scud och Whistler beger sig Blade iväg för att leta reda på Nomak och stoppa honom.

Andra filmen i trilogin är den jag tycker minst om. Action- och fightingscenerna är bra gjorda (till större delen), men att Blade blir blödig av sig är halvlöjligt att titta på. Händelseförloppet är lite snabbare än i första Blade och funkar alldeles utmärkt, men blir lite halvsvajigt strax efter att halva speltiden har gått då filmen börjar göra en massa vändningar.

Skådespelarna är bra och utöver Snipes och Kristofferson ser vi bland annat Ron Perlman (Hellboy filmerna), Thomas Kretschmann (King Kong) och Norman Reedus (The Boondock Saints), för att nämna några.

Huruvida jag tyckte om effekterna första gången jag såg filmen minns jag inte. Det var säkerligen som med första filmen; "Wow!". Nu när jag sett om filmen igen och tittar lite mer kritiskt på det hela så blir det återigen gnäll om att datoreffekterna syns lång väg och ser lite halvtöntiga ut. Givetvis respekterar jag återigen filmens årgång.. och vill bara påpeka detta.

Musiken är lite sämre än första filmens, men den funkar. Några enstaka av soundtracklåtarna som brummar på är relativt eller rent av bra. Men många av låtarna är tråkiga.. tycker jag.

Hur som helst, andra filmen i trilogin är en schysst actionrulle, men är också den Blade film jag tycker minst om. Men bara för det betyder det inte att jag inte gillar filmen i sig.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0187738/

Efter att ha blivit lurad in i en fälla blir Blade's och Whistler's gömställe attackerat av polisstyrkor och Blade blir gripen. Efter att ha blivit drogad blir han räddad av Nightstalkers, en grupp vampyrjägare som har en ganska kaxig attityd.

Efter att ha blivit räddad av dem börjar de informera Blade om vad som pågår och han måste, även om han inte gillar det, slå sig ihop med dem för att klara av den starkaste fienden han mött: Dracula.

Tredje filmen är den filmen jag gillar nästmest. Skådespelarna är bra, med bland annat Jessica Biel (The Texas Chainsaw Massacre (2003)) och Ryan Reynolds (The Amityville Horror (2005)), utöver Snipes och Kristofferson. De övriga skådespelarna har jag bara sett i den här filmen, så det är inga jag orkar ens kolla upp.

Effekterna är riktigt bra och jag reagerade inte lika starkt på att det var datorgjort. Vilket är typ.. nice. Storyn i filmen är svag på sina ställen, men rätas upp med hjälp av action- och fightingscener. Yay! Musiken däremot föll inte i min smak, även om den var ganska passande.

De tidigare filmerna innehöll en och annan sekvens där man flabbade till av en replik eller dylikt. I den här filmen levereras det en hel del repliker och händelser som man kan börja gapskratta åt, vilket blir ett litet plus i kanten. Mörk humor is the shit.

Tredje filmen i trilogin är den nästbästa av de tre filmerna i mina ögon hur som helst.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0359013/

Sammanfattningsvis så vill jag bara säga att Blade trilogin är hur jävla bra som helst, även om den har brister lite här och var. Jag avskyr vampyrfilmer i regel, men Blade var, är och förblir tre undantag.

Klassisk film med Clint Eastwood, en ung Fred Ward och en filmdebuterande Danny Glover.

Efter flertalet rymningar blir Frank Morris skickad till Alcatraz, fängelset där ingen har lyckats fly ifrån. Men tillsammans med bröderna John och Clarence Anglin och Charley Butts planerar Morris att fly från fängelseön.

Utöver Clintan, Ward och Glover (som bara har en liten roll) ser vi även Roberts Blossom (Home Alone), Larry Hankin (Home Alone) och Patrick McGoohan (Scanners, A Time To Kill).

Det här är en av mina favoritfilmer från det att jag var yngre. Intresset för den kom till då jag såg den första gången med farsan. Anledningen till att jag tycker om den är att händelseförloppet i sig är intressant och skådespelarna är mycket bra och trovärdiga i sitt agerande.

Någonting jag inte riktigt fått klart för mig är om filmen verkligen är verklighetsbaserad eller inte. I filmens inledningstexter står det att filmen är baserad på en bok och på IMDB står det att den är baserad på verkliga händelser.

Hur som helst är filmen riktigt bra. Jag kommer säkerligen se om den många gånger till innan jag sular ut den genom fönstret iaf.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0079116/