Vahetere...orka?

Efter att Kai Koss återvänt hem för att begrava sin mor börjar mystiska försvinnanden att inträffa. Kai är säker på att försvinnandena har någonting med den olycka som inträffade för 19 år sedan i den lilla byn, då en pojke försvann spårlöst kort därefter.

Den här norska rysaren av Pål Øie är en otroligt förutsägbar film och den inbitne skräck/rysartittaren lär inte få ut speciellt mycket av den. Det enda som skulle kunna klassas som obehagligt är nog ett par korta sekvenser i början av filmen, resten är rätt utdraget och småsegt.. men helt ok.

Skådespelarna är riktigt bra och det finns inte så mycket mer att påpeka än så. De effekter som är med är snyggt gjorda och väl genomförda. Storyn och manuset är riktigt bra, bortsett från att det blir rätt segt i mittenpartiet även om det faktiskt händer lite grejer, filmen blir aldrig riktigt riktigt intressant utan det känns mycket som att filmen mest står på tomgång och puttrar.

Skjult är inte dålig, men den är väldigt förutsägbar, seg bitvis och så har den ett slut som var - för mig - rätt enkelt uträknat (jag räknade ut det ungefär efter halva filmen). Skjult är en ok film som duger att se iaf en gång, fast fler gånger än så vet jag inte riktigt...

http://www.imdb.com/title/tt1347007/

Ett alternativt Japan. En grupp med unga kvinnor blir brutalt våldtagna och mördade av ett gäng ledda av en så kallad Mecha - en person som dött, men som sedan återupplivats som en robot. En av de unga kvinnorna överlever men dör kort där efter - och blir återupplivad som en Mecha, för att utkräva hämnd på de ansvariga.

När jag råkade få nys om att Kengo Kaji (screenplay-författaren till Tokyo Gore Police) var involverad som regissör och manusförfattare för Samurai Princess tänkte jag att filmen borde vara i ungefär samma klass som TGP. Men ack så fel jag hade och det jag fick var ca 80 minuter bedrövligt gjord ultravåld.

Våldet var helt ok, effekterna var till större delen gräsliga. Effekterna var i ungefär samma liga som Oneechanbara: The Movie - dvs de ser ut ungefär som att en mediastudent har fått 50 spänn för att göra dem. Vissa sekvenser innehöll uppenbara CGI-effekter som jag bara rynkade på näsan åt då det bara såg löjligt ut. Gore-effekterna - däribland kroppsdelar som ligger i högar - bestod delvis av det som såg ut som delar av skyltdockor. En och annan grej var dock rätt imponerande, vad dessa var låter jag vara osagt.

Skådespelarna verkar inte ta filmen på speciellt stort allvar heller. Fast å andra sidan, vem fan gör det? Deras agerande medför också att vissa komiska inslag inträffar.. även om de inte är menade att vara det. Fast sen innehåller filmen även komiska inslag som faktiskt är menade att vara roliga. Fast.. de är mest larviga och inte alls roliga.

Storyn är fruktansvärt tunn och det känns mest som att Kengo Kaji bara ville göra en splatterfilm, och att om filmen sen hade någon vettig - och för den delen begriplig - story sket han i. Filmen har varken eller.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att filmen är en hysterisk japansk splatterfilm som.. inte är bra. Den har väl sina ljusa punkter, men de är små och få, samt att det är långt mellan dem. Se något annat istället.

http://www.imdb.com/title/tt1412334/

Gellar springer för hennes liv från de blodtörstiga zombierna som verkar ha tagit över den lilla staden hon bor i. Av en ren slump stöter hon på den kriminelle Mack, två skumma vapentokiga bröder och en trolös pastor. Gellar och hennes nyfunna vänner måste nu slåss mot de odöda, skuggdemoner och självaste Liemannen.

Och vilken jävla soppa det hela blir. Herrejävlar. Att man kan faila så pass stort som teamet bakom den här sunkigt bedrövliga filmen är helt ofattbart. Att titta på den är ungefär lika behagligt som att få en okvistad granjävel utdragen ur röven. Och nu i efterhand - efter att ha genomlidit skiten - existerar det enbart en fråga i huvudet på mig: hur fick de skiten släppt egentligen? Filmen var ungefär i särklass med Meat Market, om inte sämre.. konstigt nog.

Filmens största problem är just manuset. Det är så jävla osammanhängande att man bara sitter och gapar och begriper inte vad som händer. Flera scener känns helt random och det verkar inte som att manusförfattaren har vetat vad fan denne skulle skriva.. om de nu ens hade ett manus att följa (vilket verkar rätt långsökt vid en närmare eftertanke).

Skådespelarna vill jag knappt skriva om. Deras insatser är helt värdelösa och det hela ser otroligt oengagerat ut, ungefär som att de egentligen inte ville vara med i filmen. Att en av zombierna låter som en kåt älg gör ju inte saken bättre heller.

Effekterna är värdelösa och skriker lågbudget/nollbudget och är rent av skrattretande. Makeupen är ännu värre. Flera av zombierna ser ut som att de har snavat med huvudet först rakt ner i en bytta med ljusgrön färg. "Skuggdemonerna" är personer iklädda i svarta nylonliknande kläder med plasttänder formade som huggtänder.. grymt imponerande, suck.

Det enda som var bra överhuvudtaget med filmen var nog musiken, som påminde lite grann om de gamla italienska skräckfilmerna - bitvis. Emellanåt dånade det igång tung metalmusik som passade visserligen rätt bra, men övergångarna mellan de olika musikspåren var uselt redigerade. Då och då kunde en metallåt dras igång ungefär 3 sekunder innan föregående låt avslutades. Ytterligare ett minus var att när de slängde igång musik i filmen slutade alla karaktärer att prata.. för det mesta. Ibland dånade musiken och dränkte karaktärernas röster så man inte hörde ett skit av vad de sa. Fast, de sa troligtvis ingenting viktigt.. så det är skit samma egentligen.

Redigeringen var även den horribelt usel. En karaktär kunde stå i en viss ställning i en sekvens, för att i nästa stå helt annorlunda även om sekvenserna ligger brevid varandra.

Sabbath är ett stort "Gör om, gör rätt!" och jag skulle nog vilja påstå att det är 2008 års största fail. Vilken jävla sunkrulle.

http://www.imdb.com/title/tt1199522/

Året är 2003. Marcus Wright, en dödsdömd fånge som står på tur för att bli avrättad, skriver på att donera sin kropp till forskning. Formuläret bär företagsnamnet Skynet.

15 år senare, 2018. Domedagen är förbi och kriget mellan maskin och människa har brytit ut. Motståndsrörelser har formats världen över och en av dessa leds av John Connor. Under ett uppdrag sprängs ett Skynet-näste och ur ruinerna kryper Marcus..

Vad som följer är action, snygga effekter och bra skådespelare. Och lite twistar här och var genom filmen. Ska jag vara ärlig hade jag faktiskt inte läst speciellt mycket om den här filmen, även om jag är ett Terminator-fan. Fast med tanke på vad regissören McG's tidigare verk varit så fanns oron där. Men när sluttexten rullade upp på skärmen satt jag mycket nöjd och belåten över att ha sett den här filmen - så besviken blev jag inte.

Jag tyckte emellertid det bitvis var lite småsvårt att hänga med i vad som fasen hände egentligen vilket blir ett litet minus i kanten på filmen. Om detta berodde på att klockan var före fan på morgonen och mina ögon var blodsprängda av trötthet vet jag inte riktigt, men.. hur som haver, det är en jäkligt bra actionrulle för polargänget en lördagkväll. Typ.

Det sista jag har att säga är att - vad jag har läst i intervjuer - Terminator Salvation är den första filmen i en ny Terminator-trilogi som kommer utspela sig i framtiden, istället för i nutid som den första trilogin. Nöjda med förklaringen? Bra.

Är man ute efter en god underhållning en lördagkväll är Terminator Salvation ett hett tips och jag kommer säkerligen att se om den fler gånger.

Läs gärna Helt Perfekt's recension av filmen och min egen recension av spelet som är baserat på filmen med samma titel.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0438488/

Det har gått över 10 år sedan John Connor, hans mor Sarah Connor och T800 cyborgen slog ut Cyberdyne och stoppade domedagen. John lever nu mer som en dagdrivare och lever utanför systemet, utan någon fast bostad eller adress för att maskinerna från framtiden inte ska hitta honom.

Men det han, hans mor och terminatorn gjorde för över 10 år sedan sköt bara upp det oundvikliga; färdigställandet av Skynet.. vilket John blir snart varse om då Skynet skickat tillbaka den mest avancerade maskinen de har, T-X, i tiden för att förinta John's framtida befälhavare. Människorna har givetvis också skickat en krigare tillbaka i tiden för att leta reda på John och hans närmasta befälhavare.. och beskydda dem.

Den tredje och sista filmen i den första Terminator-trilogin (förklaring till vad jag menar kommer i nästa recension) är lätt den cheesigaste av dem. Den innehåller en massa fula skämt, uppenbara CGI-effekter (exempelvis slagsmålsscenen inne på skithuset mot slutet av filmen) och så en story som upprepar sig från de tidigare filmerna. Filmen levererar egentligen ingenting nytt mer än T-X maskinen (som är spelad av den grymt snygga Kristanna Loken) då.

Efter att inte ha sett den här filmen på ett par år lyfte jag lite på ögonbrynet när filmens enda drömsekvens dök upp, då jag tyckte det hela påminde mer om en video i ett datorspel än en film. Hur jag inte märkt detta tidigare förstår jag inte riktigt själv.. men..

Skådespelarna är bra, men de jobbar mot ett otroligt cheesigt manus och filmen når verkligen inte upp till de två första filmerna. Actionsekvenserna är dock rätt snyggt gjorda (speciellt biljaktsscenen) och om man bara tittar på filmen för att bli underhållen passar den rätt bra.

Mitt personliga tycke är att Terminator 3: Rise Of The Machines aldrig kom upp till de två första filmernas höjder, men den är underhållande så som den är.. men den är långt ifrån att vara episk. Jag förstår varför många tycker att T3 är en riktig skitfilm och att den förnedrar Terminator-konceptet, sure.. men om man sätter sig för att se en halvt hjärndöd actionrulle med polarna en fredagkväll med en back pilsner och ett par påsar chips så tycker jag T3 funkar alldeles utmärkt. Åtminstone för mig.

Sevärd - men låååångt ifrån dess föregångare.

http://www.imdb.com/title/tt0181852/

Det finns inte så mycket att säga om T2 heller egentligen, som inte sagts redan alltså. De som har sett den första har definitivt sett den andra.. och jag skulle tippa lite på att många som inte har sett första har faktiskt sett den här andra filmen. Sen finns det säkerligen någon som inte har sett filmen också, som troligtvis bott i ett mossigt träsk de senaste 20 åren och inte bryr sig ett skit heller. Men.. en snabb återblick på storyn då..

Maskinerna skickar återigen en krigare - den här gången den avancerade prototypen T-1000 - tillbaka i tiden för att döda John Connor när han fortfarande är ett barn för att vända krigets utgång. Givetvis är inte människorna sämre utan skickar också en krigare - den här gången en T800 (samma modell som skulle döda Sarah Connor i första filmen) - för att beskydda John.

Längre in i filmen utvecklas storyn och filmen tar nya vändningar, vilket gör att filmen inte kopierar den föregående filmen rakt av. Vi som tittare får alltså någonting nytt att bita i. Äh.. jag tror alla fattar vad jag menar, åtminstone om ni har sett filmjäveln.

Effekterna är givetvis häpnadsväckande för att vara från början av 90-talet. Skådespelarna är riktigt bra - om vi bortser ifrån den då 14 år gamla Edward Furlong som spelar över i mer än en scen (there you go H). Storyn är även den suverän. Nöjda så? Bra.

Nu till skillnaderna mellan bioversionen och dir cut versionen. Skillnaderna är inte så där extremt stora egentligen. Dir cut versionen är ca 15 minuter längre än bioversionen och innehåller en bunt nya scener. En del av scenerna är rent av onödiga och borde aldrig ha varit med i filmen. En del av dem är småkomiska (exempelvis när Arnold lägger på ett rejält leende). Och någon enstaka scen är småintressant då man får veta lite mer kring T800 cyborgen (Arnold's roll). En och annan scen är även förlängd och någon enstaka scen är ganska mycket förändrad (exempelvis atombombssekvensen, som är lite våldsammare i dir cut än i bioversionen).

Om jag skulle behöva välja mellan de två versionerna av filmen skulle jag nog ta dir cut versionen faktiskt, även om den innehåller ett par onödiga scener. Det slog mig när jag tittade på bioversionen att jag saknade en del av scenerna, faktiskt.

Utöver bioversionen och dir cut versionen finns det även en förlängd version av dir cut versionen, som är - håll i er nu - hela 3 minuter längre än dir cut versionen! Helt jävla otroligt! Jag besitter dessvärre inte denna version och kan därmed inte kommentera kring den.

Min åsikt kring T2 i helhet är givetvis att den är en minst lika odödlig klassiker som sin föregångare och att den står sig äckligt bra än idag - samt att jag kan se den hur många gånger som helst utan att tröttna på den.

Slutligen vill jag säga att om ni har lust kan ni alltid kika på Helt Perfekt's dubbelrecension av Terminator blu-ray releaserna. Ni finner hans recension här.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0103064/

Vad finns det egentligen att säga om The Terminator som inte redan har sagts? Det är en odödlig klassiker som står sig riktigt bra än idag och jag skulle tro att de flesta har redan hunnit avnjuta den. Och att de flesta redan kan storyn innan och utan.. men vi kör en snabb återblick.

I framtiden råder det krig mellan människa och maskin. I ett desperat försök att vända krigets utgång skickar maskinerna tillbaka en krigare - en Cyberdyne system model 101, en T800 cyborg - i tiden för att förinta människornas ledare, John Connor, innan han blivit född genom att döda dennes moder, Sarah Connor. Människorna skickar också en krigare, Kyle Reese, tillbaka i tiden för att försvara Sarah.

Så vad finns det att säga egentligen? Ingenting, som inte redan har sagts iaf. Alla skådespelarinsatser är klockrena, effekterna är grymt imponerande för att vara från mitten av 80-talet och storyn är suverän. Vi får inte heller glömma att efter The Terminator drällde det ut en del B-rullar som försökte sig på ungefär samma koncept, exempelvis Cyborg filmerna och Class Of 1999.

Jag har inte så mycket att säga om The Terminator om jag ska vara ärlig. Filmen ligger nära mitt hjärta och jag kommer att se om den många, många gånger till innan jag tröttnat på den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0088247/

Legosoldaten Toorop får ett jobberbjudande av en av sina gamla arbetsgivare - Gorsky. Hans uppdrag: att föra en ung kvinna från Ryssland till New York, USA (där han är efterlyst för olika brott). Han tackar ja.

Toorop beger sig därefter iväg till ett uråldrigt kloster för att hämta den unga kvinnan Aurora, tillsammans med hennes väktare Syster Rebeka och resan tar sin början. Många faror ligger framför dem men ganska snart begriper Toorop att den största faran kan vara Aurora själv...

Actionmomenten i filmen är rätt snyggt gjorda om vi bortser ifrån ett par slagsmålsscener där kameran är ganska skakig och det byts vinklar hejvilt vilket gör det halvrörigt att hänga med i vad fan som försigår i filmen. I övrigt är filmen rätt bra och rätt sevärd.. fram tills avslutningen som är något av det största "What the fuck?" i en film någonsin.

Filmen slutar bara.. tvärt. Ungefär som att de inte hade pengar till att göra den längre. Den lämnar tittaren som ett stort jävla frågetecken och det hela känns ganska mycket som ett stort fuck you i mina ögon. Efter att ha kikat lite på IMDB fastnade mina ögon på en mening under Trivia som lyder så här: The studio apparently cut 70 minutes of Mathieu Kassovitz's original version, against his wishes, to get to a running time of 93 minutes.

Detta förstår inte riktigt jag. Varför klippte de bort 70 minuter av material som faktiskt kunnat göra så att filmen blev mer begriplig än den är nu? Varför? VARFÖR?! Dumma jävla idioter. Detta medför automatiskt att man inte gärna ser om filmen då man vet hur jävla konstigt och rent av uselt slut det är i den. Med lite tur kanske dumskallarna som släppt filmen släpper en fullständig version i framtiden med de 70 minuter som är borta. Den som lever får se...

Utöver det bedrövliga slutet störde jag mig på ett par småsaker i filmen med, men det låter jag vara osagt och låter er läsare upptäcka dem själva.. om ni får för er att se filmen alltså.

Godkänd film med ett bedrövligt slut. Hade det inte varit för slutet kanske jag hade rekommenderat den..... kanske.

http://www.imdb.com/title/tt0364970/

En ung kvinna bor i en husvagn mitt på ett öppet fält. Efter en underlig händelse i en intilliggande kyrkogård börjar de döda att komma upp deras gravar och denna kvinnas liv förändras drastiskt då hon börjar bli förföljd av zombies som endast följer den mest primitiva instinkten; nöden efter föda!

Det finns inte så mycket att säga om den här korta animerade filmen. Den är smårolig och har sina punkter då man garvar till åt den - lite tack vare att det är riktigt människors huvuden som blivit mixade med animerade figurer. Något röstskådespel finns det inte, om man bortser ifrån de olika ljuden karaktärerna i filmen har för sig.

Det är en ganska simpel men relativt underhållande liten kortis som man kanske ska ta sig en kik på om man råkar komma över den.

Någon IMDB-länk får ni inte, då det inte finns någon. Det jag kan ge er är 3 stycken screens ifrån filmen dock. Varsegoda.

 

Frankrike, 1941. En grupp judiska amerikanska soldater - kända som The Basterds - har fått order om att skalpera 100 nassar var, varpå deras rykte har spridit sig bland de tyska skräckslagna styrkorna.

Samtidigt lyckas den judiska flickan Shosanna att fly från nazisternas juderensningar och sköter under ny identitet en biograf i Paris. Av en ren slump bestäms det att nazisternas senaste propagandafilm ska visas där och hon bestämmer sig för att ta kål på dem allihop. Och The Basterds smider liknande planer.

Jag måste säga att Inglourious Basterds är gryyyyymt..... överskattad. Om det beror på att mina förhoppningar var otroligt höga vet jag inte, men det jag fick var en 2½ timme lång film där större delen går ut på att de bara sitter och pratar.. och pratar.. och pratar.. och så pratar de lite mer på det. Visst var väl dialogerna i ganska sann Tarantino-anda, men då de har suttit och babblat i 1 timme utan att någonting av rent intresse har inträffat blir det ganska segt. Och visst händer det saker i filmen, sure, visst, men det är långt mellan dem och de är alldeles för få. Våldet är ungefär som de intressanta händelserna; det finns, sure, visst, men det är långt mellan dessa sekvenser och de är få. Humorn är helt ok och jag fick mig åtminstone några fina gallskrik till gapskratt som jag förväntar mig av en Tarantino-film. Skådespelarna tänker jag inte yra speciellt mycket om då alla är riktigt bra och gör schyssta prestationer.

Och skulle man få för sig att titta på filmen bör man också veta att genom större delen av filmen talas det franska och tyska - och givetvis även engelska, men som har en ganska liten del i dialogerna.

Visst är det en annorlunda Tarantino-film, sure, visst, men den föll verkligen inte mig i smaken. Efter 1½ timme började jag sucka rejält och jag sneglade lite på klockan då och då med ungefär 10 minuters mellanrum. Nej, om jag ska titta på en Tarantino-film så väljer jag då nog hellre att se om Reservoir Dogs eller Pulp Fiction.

http://www.imdb.com/title/tt0361748/

Frankrike, 1944. En grupp amerikanska soldater som bland annat har deserterat och mördat sina egna ska skickas till ett fängelse, men fångtransporten blir attackerad av tyska flygplan varpå ett par stycken av dem lyckas fly. De bestämmer sig för att bege sig till Schweiz där de tror sig kunna komma undan sina egna och striderna mellan egna och tyska styrkor. På vägen händer dock något och de blir indragna i en hemlig operation mot tyskarna.

Jag tänker vara ganska kortfattad om den här filmen då det egentligen inte finns så mycket att säga om den. Storyn är svårberättad utan att spoila hela (och jag menar verkligen hela) filmen, men den är också riktigt bra och är snyggt spelad av bland annat Bo Svenson, Fred Williamson, Peter Hooten, Michael Pergolani och Jackie Basehart. Actionscenerna är både snygga och spännande - speciellt med tanke på att den är från 78. Filmen innehåller utöver action och spänning även en stor dos av humor - som fick mig att börja gapskratta ett flertalet gånger.

Varför filmen blev förbjuden och sönderklippt när den kom förstår jag inte riktigt då det är enbart några få scener som jag kan tänka mig kan ha varit lite för mycket för den svenska publiken (enligt den svenska censuren alltså). Och nej, det här är INTE något original till Quentin Tarantino's senaste film Inglourious Basterds - mer än att den engelska titeln för filmen är nästintill identisk.. om vi bortser ifrån att den är rättstavad.

Hur som helst så kommer jag definitivt att se om den här filmen fler gånger. Den må vara gammal, men fan så underhållande. De ca 90 minutrarna filmen spelar på under är väl värda tiden.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0076584/

Egentligen hade jag ingen tanke på att se den här filmen förrens för någon dag sen och nu har jag alltså sett den. Storyn är av en sån där variant att berättar man för noggrant, då spoilas ungefär tre fjärdedelar av filmen. Storyn följer hur som haver gangstern John Dillinger under 1930-talets Chicago och hans framgångar som bankrånare. Samtidigt får vi följa FBI-agenten Melvin Purvis som försöker att ta fast Dillinger.

Filmen är helt ok i mina ögon. Det är en bunt bra skådespelare (exempelvis Johnny Depp och Christian Bale i huvudrollerna) i listan och filmen flyter på rätt bra så när som på några utdragna tråkscener. Och i och med att filmen är verklighetsbaserad, bla bla bla, blir slutet otrooooligt förutsägbart ganska snabbt in i filmen - vilket också blir filmens stora fall. Speltiden är ganska overkill på 140 minuter också, för att ha ett så pass förutsägbart slut.

Det som lyfter filmen från att landa helt platt på marken är dock skådespelarna, som gör ett grymt bra jobb, och att det faktiskt händer ganska mycket under filmen.. bortsett ifrån de där nämda tråkscenerna.

Jag skulle vilja påstå att Public Enemies är en helt ok film. Mer eller mindre. Finns bättre, finns sämre - som jag tidigare sagt om andra filmer.

http://www.imdb.com/title/tt1152836/

Mitt på det Kinesiska Havet, under ett kraftigt oväder, är en gammal torpedbåt på väg mot okänd destination. Ombord finns ägaren och kaptenen Finnegan och hans besättning, samt den mystiske Hanover och hans våldsbenägna liga av legosoldater. Hanover har planerat att borda och råna Argonautica, världens modernaste lyxkryssare, men när de äntligen når fram är det ett spökskepp de hittar. Spår visar att någon - eller något - har utsatt skeppet för brutala attacker, däcken är täckta av blod och luften är tjock av bedövande tystnad. Och det dröjer inte länge förrän de upptäcker att de inte är ensamma ombord...

Innan Stephen Sommers gjorde The Mummy, The Mummy Returns, Van Helsing och G.I. Joe: The Rise Of Cobra gjorde han Deep Rising - som är en riktigt bra film. Den blandar sci-fi med skräck och action (samt en nypa humor) och påminner smått om Aliens - fast ombord på en båt på jorden, typ.

Treat Williams (The Substitute 2 - 4), Famke Janssen (GoldenEye, X-Men trilogin), Anthony Heald (A Time To Kill), Kevin J. O'Connor (The Mummy, Van Helsing), Wes Studi (Heat), Derrick O' Connor (End Of Days, Unrest), Jason Flemyng (Lock, Stock And Two Smoking Barrels, Bruiser, From Hell), Cliff Curtis (Live Free Or Die Hard), Clifton Powell (Menace II Society, Next Friday), Trevor Goddard (Men Of War, Mortal Kombat), Djimon Hounsou (Lara Croft Tomb Raider: The Cradle Of Life), Una Damon (Deep Impact) och Clint Curtis (Pariah) är några av de ansikten vi får se framför kameran - och de gör ett bra jobb.

Effekterna är spektakulära för att vara en B-rulle från 98 - även om det är uppenbara CGI-effekter. Tempot i filmen är lite småtrögt till en början, men tvärvänder ganska snabbt efter att legosoldaterna har anlänt till skeppet och efter det vräker de på med gore, våld, ett jävla tempo och ganska hög spänning resten av filmen.

Jag tror inte jag förvånar någon när jag säger att jag gillar den här filmen starkt och att jag har sett den ett otaliga gånger. Och jag kommer definitivt att se om den ännu fler.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0118956/

Efter att hennes bror - Caleb - har försvunnit spårlöst anlitar den kristna Katherine detektiven J.C. för att leta reda på honom. J.C. börjar rota i det hela och upptäcker snart att en begravningsbyrå är egentligen bara en framsida för en bordell.. driven av vampyrer.

Efter att ha läst lite grann om Demon Knight och Bordello Of Blood upptäckte jag att Bordello Of Blood var den andra filmen i en menad trilogi av Tales From The Crypt filmer. Demon Knight var givetvis den första, men efter att Bordello Of Blood floppade rejält bestämde sig filmbolaget Universal för att lägga ner planerna på en tredje film. Senare köpte Miramax rättigheterna till Ritual - som skulle blivit den tredje filmen i trilogin - och pressade sedan ut den. Eh, resultatet blev ju tyvärrs om det blev.. men åter till Bordello Of Blood.

Jag kan till en viss del förstå varför Bordello Of Blood floppade då det är en ren B-film med bitvis halvtaskiga effekter och halvtaskigt skådespeleri. Att den skulle nå upp till Demon Knight är rent av skrattretande vid bara tanken. Framför kameran ser vi bland annat Aubrey Morris, Phil Fondacaro och Corey Feldman som också var med tidigare i serien. Utöver dessa ser vi även Erika Eleniak, Angie Everhart och Chris Sarandon i viktiga roller. I Crypt-sekvenserna före och efter ser vi William Sadler (som medverkade både i serien och Demon Knight) och hör John Kassir's röst när han lånar ut den till The Crypt Keeper. Den här sekvensen är ganska rakt upp och ner tagen ur ett avsnitt ifrån säsong 6 också. Skådespelarna gör iaf mestadels det de ska - speciellt Sarandon som fäller en hel bunt rent av gapskrattsframkallande repliker. Effekterna skiftar mellan att vara rätt bra och rent av gräsliga. Storyn är helt ok även om den bitvis blir lite förutsägbar.

Vid närmare eftertanke påminner Bordello Of Blood lite grann om From Dusk Till Dawn också. Referenserna finns där, om man tänker efter och har ögonen med sig. Se den för att förstå hur jag menar.

För de snuskiga finns det ganska gott om tuttar med i filmen att beskåda också.

Mitt eget tycke om Bordello Of Blood är att det är en ok Tales From The Crypt film - även om den aldrig hade kunnat nå upp till Demon Knight så är det ändå en rätt underhållande vampyrslaskrulle. Sevärd, skulle jag nog säga.

Sevärd, även om den har en del brister - det är trots allt en Tales From The Crypt film.

http://www.imdb.com/title/tt0117826/

Brayker är på flykt ifrån The Collector och när han anländer till den lilla hålan Wormwood tar han in på ett motel - som tidigare var en kyrka - för att tillsammans med de få personerna där ta upp den sista kampen mot The Collector.

And there will be no spoilers - därav den luddiga storyförklaringen. För att skriva en fullt begriplig storyförklaring skulle det krävas att jag spoilar en stor del av filmen, så.. vill ni veta hela storyn? Se filmen.

Anyway, Demon Knight var den första långfilmen som kom i samband med den härliga långkörarserien som ligger på 7 säsonger (som jag faktiskt just nu håller på att stöka igenom) som gick mellan 1989 och 1996. Titeln Tales From The Crypt kommer ifrån en gammal serietidning från 50-talet med samma titel, men många av avsnittens storys kom ifrån andra serietidningar så som The Haunt Of Fear och Shock SuspenStories. Speciellt mycket mer om just det vill jag inte säga.. för tillfället.

Demon Knight var det ja. När jag fick syn på vhs-fodralet av den här filmen för närmare 15 år sedan ramlade hakan ner till fotknölarna och jag slet åt mig filmen för att sedan hyra den - mestadels tack vare att jag var ett fan av serien. Och jag blev inte missnöjd....

Framför kameran ser vi flera bekanta ansikten ifrån själva serien, däribland William Sadler (som faktiskt var med i det första avsnittet av serien), Billy Zane, Charles Fleischer, Sherrie Rose och John Kassir - som gör rösten till The Crypt Keeper. Utöver dessa har vi även Jada Pinkett Smith (Madagascar filmerna), Dick Miller (Gremlins filmerna), Thomas Haden Church (Tombstone, Spider-Man 3).. och en bunt andra skådisar. Alla gör ett riktigt bra jobb, men det är Zane som snor hela showen i rollen som The Collector. Effekterna kan visserligen kännas cheesiga och gamla i dagens läge, men för ca 15 år sedan funkade de jävligt bra. Storyn är också riktigt bra, även om den lämnar ett par frågtecken svävandes när sluttexten börjar rulla upp. Och utöver skräckelementen finns även den där mörka humorn som - för det mesta - fanns i serien, som får en att både fnissa och gapskratta.

Demon Knight är mer eller mindre ett 1½ timmes långt avsnitt av Tales From The Crypt och är - hittils - den bästa spin-off filmen till serien. Utöver Demon Knight finns även Bordello Of Blood och Ritual (recenserad här) som långfilmsversioner av Tales From The Crypt.

Avslutningsvis vill jag säga att har man inte sett serien eller någon av långfilmerna så tycker jag att man ska ta sig tiden och göra det.. speciellt om man gillar skräck.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0114608/

Det har gått tre år sedan sergeant Sam Harper och hans grupp försvann under det första Gulfkriget och rykten om att han och hans grupp blev dödade av deras egna styrkors eld cirkulerar. När Sam och hans grupps kvarlevor - ihop med helikoptervraket - hittas skickas Sam's kropp hem till sin familj.. som inte blir speciellt förtjusta.

Sam Harper var inte bara en krigshjälte, utan även en ärkeskitstövel som ville att alla skulle vara rädda för honom. Den ende som blir glad över att få hem Sam's kropp är hans systerson - Jody - som ser upp till sin morbror mer än någonting annat och vill bli precis som honom. Inte nog med att Sam's kropp har kommit hem, det är även Fjärde Juli helgen och festligheterna står vid dörren.. tills det att Sam vaknar till liv tack vare att en grupp ungdomar skändar hans grav, varpå han beger sig ut för att se till att det här blir ett Fjärde Juli firande som stadsborna sent kommer att glömma...

Jag spelade in och såg den här filmen på TV4 för.. öh.. ett par år sen. Och jag gillade den. Och jag gillar den fortfarande också, faktiskt. Den är lite goofy på sina ställen och hela filmen doftar B lång väg - vilket det givetvis är också.

I regissörstolen befann sig William Lustig (mannen som gav oss Maniac och Maniac Cop filmerna) och i manusskriptverkstaden befann sig Larry Cohen (han som gav oss It's Alive filmerna). Framför kameran ser vi bland annat William Smith (Maniac Cop, Conan The Barbarian) som major, Christopher Ogden (som senare lånade ut sin röst i Medal Of Honor: Airborne) som den dryga, irriterande skitungen Jody, Leslie Neale (Gremlins 2: The New Batch) som skitungen Jody's morsa, Anne Tremko (en massa tv-serier) som Sam's ex-fru, Isaac Hayes (behöver han någon närmare presentation? Chef i South Park, så klart..) som träbent krigsveteran och slutligen David 'Shark' Fralick (en bunt B-filmer) i rollen som (Uncle) Sam. Utöver Ogden's irriterande beteende så gör skådespelarna bra prestationer - även de ickenämda, så klart.

Effekterna är riktigt bra för att vara en B-film och Sam Harper makeupen är riktigt snygg och är smått motbjudande om man tittar noga på honom när de zoomar in honom i närbilder. Goremätaren ligger på en rätt lagom nivå och inkluderar ett par rätt våldsamma dödsekvenser.. och några offscreen kills, som jag gärna hade sett framför kameran istället. Utöver detta erbjuder filmen även några komiska inslag. De ligger visserligen inte i gapskrattsklassen, men man får iaf fnissa och flina ett par gånger under filmens gång.

Jag gillar som sagt fortfarande Uncle Sam, även om den är lite goofy och cheesig. Den är hur som helst underhållande, skådespelarna är trovärdiga (bortse återigen från den irriterande skitungen Christopher Ogden) och effekterna samt makeupen är snyggt gjorda. Sugen på en fin B-film? Ta dig då en titt på Uncle Sam - för han vill ha dig.. död!

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0118025/

Jag har aldrig haft något emot skräckfilmer som har korta berättelser i sig - vad jag vet iaf. Och Trick 'r Treat är just en sån film, fast med en udda touch. I Trick 'r Treat får vi en bunt berättelser serverade på rak arm utan några avbrott. Alla historier inträffar ungefär samtidigt och knyts - lite då och då - ihop. För att slippa spoilers skriver jag bara ytterst kort om vad varje historia handlar om...

Det är Halloween i den lilla staden Warren Valley, Ohio, och flera av invånarna i den lilla staden kommer att få lära sig att vissa traditioner bör man fortsätta med. Ett medelålderspar får sig en bättre förståelse av vad uttrycket "Ingenting är vad det verkar vara" när de släcker en pumplykta innan midnatt. En ung kille får lära sig att man inte bör ta emot godis av främlingar. En college oskuld tror sig ha mött den rätte för henne. En grupp upptågsmakare går för långt och upptäcker den hemska sanningen som ligger begravd i en lokal legend. Och en gammal man får påhälsning av en udda figur.

Trick 'r Treat var från början menad att släppas i Oktober 2007, givetvis under Halloween. Warner Bros. - som gav ut filmen - tog dock bort filmen utan någon förklaring från det planerade releasedatumet och inget nytt datum sattes. Det blev snack om att filmen skulle släppas runt Halloween 2008 eller tidigt år 2009, men inget av detta prat blev verkstad. Filmen släpptes slutligen som en direkt-till-dvd film i Oktober 2009. Inte nog med att filmen fick ligga på hyllan i närmare 2 år, filmens titel blev ändrad ett flertalet gånger innan releasen av den. Från första början skulle den heta Season's Greetings (som också är titeln på den animerade kortfilmen som filmen är baserad på), men blev ändrad då den lät för mycket som en julfilm. Senare fick den titlarna Halloween Terrors, Jack O' Lantern Tales, October The 31st och Trick Or Treat. Den sista titeln blev filmens slutliga titel men då det redan fanns en film med samma namn ändrade de stavningen till Trick 'r Treat.

Puh.. hänger ni fortfarande med? Bra. Då är det dags för kommentarer på filmen. Trick 'r Treat är en bra film, måste jag säga. Men filmen dras också med ett problem; det är otroligt sulligt att hålla reda på allting i den. Anledningen till det är att istället för att göra avbrott mellan varje berättelse så plöjer filmen på utan några som helst stopp och varje historia slängs in lite hur som helst - känns det åtminstone som. Den förvirrade filmtittaren bör kanske kolla efter någonting annat..

Skådespelarna är helt ok och att äntligen få se ett ansikte på mannen som gör rösten till The Director i Manhunt - Brian Cox - var rätt nice. En annan referens till Manhunt - utöver Cox - är en viss kanindräkt som dyker upp i en av berättelserna, som också dök upp i Manhunt. Vi ser även en lite vuxnare Anna Paquin i rollen som college oskulden, Dylan Baker (som medverkade i Spider-Man 2 och 3, samt Requiem For A Dream) och Quinn Lord (som tidigare medverkade i.. öh.. White Noise 2: The Light och en bunt tv-serier) som Sam (figuren på framsidan av fodralet). Effekterna är bra, men förstörs lite av att kameran blir lite väl skakig i ett par av sekvenserna där effekter använts.

Förutsägbar och klichéer existerar dock tyvärr i filmen och bitvis blir det.. lite väl mycket. Det, kombinerat med det sulliga upplägget blir filmens största fall - i mitt tycke. Men filmen är inte dålig, utan brister mest i kanterna bara. Mitt personliga tycke om filmen är att den är sevärd och jag skulle nog kunna tänka mig att se om den fler gånger faktiskt.. även om jag får bita mig i läppen och stå ut med det jag gnällt på här.

Sevärd skräckis - även om kanterna brister.

http://www.imdb.com/title/tt0862856/

1982 släppte den kontroversielle regissören Wilson Wyler Concannon hans enda film, The Hills Run Red. Tack vare den grafiska skildringen av sadism och mord blev filmen snabbt indragen från biografer där filmen visades. Alla kända kopior av filmen försvann och ingen av skådespelarna kunde någonsin hittas. Genom åren har filmentusiaster försökt att hitta filmen, men det enda som existerade efter filmen var en enkel trailer... och regissören Wilson Wyler Concannon hördes aldrig till igen...

Nutid. Skräckfilmsentusiasten Tyler är i fullgång med att leta reda på The Hills Run Red och lyckas leta reda på Concannon's dotter - Alexa. Med hjälp av Alexa, hans bästa vän Lalo och hans flickvän Serina beger han sig iväg för att leta reda på filmen. Gänget blir dock snart varse om varför filmen blev indragen... och att de kanske inte borde ha gett sig av för att leta efter den från första början.

Jag blev rekommenderad den här slasherrullen som släpptes rätt nyligen och jag hade inte läst någonting om den när jag satte mig till rätta för att titta på den. Så vad finns det att säga om den då? Inte speciellt mycket egentligen. Det är en modern slasherfilm, helt enkelt. Det är blod, tuttar, ett klichéefyllt manus och egentligen levererar den inte så mycket nytt, utan det känns mycket som att manusförfattaren har hämtat inspiration ifrån den gamla skolan så som The Texas Chainsaw Massacre och Friday The 13th-filmerna.. och spelet Manhunt. Och så titeln givetvis som spoofar The Hills Have Eyes, så klart.

Skådespelarna - däribland Tad Hilgenbrink (som vi såg i American Pie Presents Bandcamp) - är helt ok framför kameran. Deras karaktärer är dock lite sisodär. De nämner några av de mest förekommande sakerna som brukar inträffa i en slasherfilm - och att de inte bör göra det. Vad gör de? Jo, de gör exakt det de säger att de inte bör göra. Eh.. det där blev nog lite sulligt, men jag tror ni förstår hur jag menar.

Effekterna är helt ok - delvis. I ett par av dödssekvenserna har teamet bakom filmen givetvis valt att - vilket verkar vara förbannat populärt i dagens slasherfilmer - använda sig av uppenbara och usla CGI-effekter som bara ser fula ut. Jag förstår inte riktigt varför de använder sig av dessa usla CGI-effekter. Under 80-talet kunde de göra precis lika våldsamma dödssekvenser som det är i dagens slasherfilmer, men då hade de inte den här sortens teknologi vilket gjorde att filmerna såg mer verkliga ut. För helvete, lär er av den gamla skolan!

Min personliga åsikt är att filmen inte var speciellt skrämmande, men jag tror att det finns dem som kommer att hoppa högt vid ett par hjärtinfarktssekvenser som är inkluderade i filmen.

Jag upptäckte en lite smårolig grej när jag kollade runt om den här filmen och det var att regissören - Dave Parker - som ligger bakom den här filmen regisserade även The Dead Hate The Living.. som var min andra recension här på bloggen.

Anyway.. The Hills Run Red är en helt ok slasherfilm, mer eller mindre. Den lider av några brister, men kan man genomlida dem så har man en helt ok slasherfilm att sätta tänderna i. Om det kommer en uppföljare eller inte, vet jag inte.. än. Den som lever.. får se.

http://www.imdb.com/title/tt0907676/

När Peter La Fleur får beskedet om att hans gym - Average Joe's Gymnasium - har gått i konkurs tack vare rejäla skulder tar det hus i helvete: han har 30 dagar på sig att fixa fram 50 000 dollar, annars går fastigheten till White Goodman - ägare och grundare för Globo Gym.

Lösningen verkar ligga i att Peter och hans vänner - som hänger på gymmet - deltar i en Dodgeball (Spökboll) turnering - där första pris är en check på 50 000 dollar. Men inte nog med att deras lag är helt värdelösa på Dodgeball, så har även Goodman planer på att vara med i turneringen för att se till att Peter's lag förlorar den.

Jag såg ungefär halva den här filmen hemma hos en polare för ett par månader sen, men det har inte blivit av förrens nu att se om den. Egentligen hade jag inte missat speciellt mycket, om jag ska vara ärlig. Visst är filmen kul och framkallar några fina vrål av gapskratt, men många av skämten har vi sett otroligt många gånger innan och.. ja.. det hela känns rätt uttjatat. Helt enkelt.

Det som lyfter filmen mest är troligtvis mest skådespelarna i den. Vi ser bland annat Vince Vaughn, Christine Taylor, Stephen Root, Justin Long och Ben Stiller (som gör en grymt bra insats som den sliskige White Goodman).

Dodgeball: A True Underdog Story - som heter Dodgeball i Sverige - är en helt ok film. Den levererar några fina gapskratt och några riktigt bra skådespelare, men vi har sett väldigt mycket av innehållet förr i andra sammanhang. Hur som helst.. en helt ok komedi som duger att fördriva en tråkig kväll med.

http://www.imdb.com/title/tt0364725/

När en man och hans gravida flickvän stannar till vid ett motel för natten slår sig två män in i hotellrummet och misshandlar dem - för att sedan kidnappa dem. Det unga paret blir förda till de två männens chef som ägnar sig åt sadistisk slavhandel, tortyr och ren hjärntvättning. En av de två kidnapparna vill dra sig ur det hela.. men tillsammans med det unga paret blir han ganska snart varse om att i den här branschen.. drar sig ingen ur.

Den här filmen är ett stycke ganska meningslös film. Den innehåller våld, blod, sadistiska tortyrscener, halvuselt skådespeleri, halvusla effekter, en minimal ursäkt till story och.. ptja.. det är en splatterfilm helt enkelt.

Skådespelarnas insatser är halvusla, men inte så där att man skulle vilja ge dem ett knytnävslag i ansiktet. Fast jag hade visserligen räknat med att de inte skulle vara av den bästa kalibern. Effekterna hade jag inte heller räknat med att vara så där überbra.. och guess what? De var inte det. Filmen innehåller ett par rätt starka slaskscener, så ytterst känsliga tittare varnas.

Vad anbelangar titeln så är filmen INTE svensk, den anspelar på det psykologiska tillståndet Stockholmssyndromet. Mer information om detta finner ni här.

Ehm.. mycket mer än så har jag inte att säga om filmen. Det är en ok splatterfilm. Det finns betydligt sämre och betydligt bättre i samma genre - och andra genrer med för den delen. Den duger att kika på om man inte har någonting annat i splatterfacket att sätta tänderna i.

http://www.imdb.com/title/tt1414859/

Under en Halloween-kväll råkar fem killar döda en sjätte av misstag. Ett år senare börjar de att minska i antalet. Dog verkligen den där killen förra året? Eller är det någon annan som är ute efter dem?

Left For Dead är troligtvis den sämsta slasherfilmen på många år. Skådespelarna (däribland den snygga - men usla - Danielle Harris - som vi tidigare såg i Halloween 4 och 5.. och den allt för urusla Halloween remaken) gör några av de sämsta insatserna jag har sett på länge. Här spelas det över utan stopp och man kan börja fundera om de ens anstränger sig för att försöka se trovärdiga ut. Att deras karaktärer är en bunt urgröpta nötter gör ju inte saken bättre heller.

Och så kommer vi till effekterna, som är ungefär i samma klass som skådespelarnas insatser. Tack och lov slipper vi se dem till större delen av filmen. Men detta skickar oss rakt in i ett annat problem som uppstår med filmen: det händer ju fan knappt något. Iaf av intresse. Jag tyckte personerna i filmen mest sprang runt och pratade skit, hade sex och gjorde inte speciellt mycket intressant. Flera scener var dessutom helt osammanhängande och jag satt och funderade en del över varför flera av dem ens var med i filmen.

Storyn och manuset är så överfyllda med klichéer att förutsägbarheten slår igenom taket flera gånger och genom större delen av filmen kan man gissa sig fram till vad som ska hända. Detta medför givetvis att filmen bara blir ännu mer skit.

Jag tänker inte lägga speciellt mycket mer energi på den här skitfilmen. Så jag avslutar med det här: gör er själv en tjänst - se inte den här filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0820914/

För elva år sedan blev Karen Cook den enda överlevande efter en veckas massaker av den sjuttonåriga ynglingen Jack Riley - som senare skulle bli känd som Basement Jack.

2006 tas Jack's fall upp igen i en domstol och Jack blir frigiven från anstalten han sitter inlåst på, då juryn anser att han inte fick en riktig rättegång. Ett år senare dyker det upp ännu fler mordfall som liknar Jack's gamla tillvägagångssätt, inte långt ifrån den lilla staden Downers Grove. Karen - som hemsökts av de hemska händelserna sen elva år tillbaka - beger sig till Downers Grove för att försöka hitta Jack och sätta punkt för sin plågoande, samtidigt som Jack har helt andra planer för Karen...

Det finns inte så mycket att säga om Basement Jack egentligen. Det är en helt ok slasherfilm där vi både får följa mördaren och offren, istället för att vi inte har en aning om vem som är mördaren förrens i slutet av filmen.

Skådespelarna är helt ok, även om karaktärerna är rätt korkade och velar runt mest - bortsett från Jack då. Effekterna hoppar mellan att vara bra och helt värdelösa. Manuset är ganska klichéfyllt och vi har sett ganska mycket av det som händer i filmen i andra slasherrullar - men det funkar relativt ok ändå.

Jag såg att någon hade gnällt om att mordscenerna var både mörka och hade en skakig kamera i sig, på IMDB. Då är ju frågan om denna person antingen har dålig syn, skit på glasögonen eller bara var full när denne såg filmen. Scenerna är helt ok belysta och speciellt skakig är inte kameran heller - inte om man ska jämföra med andra, större produktioner..

Basement Jack är inte för alla, men de mest inbitna B-filmstittarna kanske kan avnjutna den. Jag tyckte hur som haver att den var helt ok.. mer eller mindre.

http://www.imdb.com/title/tt1104834/

Efter att en supernova (en exploderande stjärna) har upptäckts kallas forskaren Kelvin in. Samtidigt som han jobbar frenetiskt med att hitta en lösning på problemet tillsammans med sina kollegor kämpar hans fru och dotter för att överleva ute i öknen på väg till basen där Kelvin befinner sig.

2012: Supernova är något av det mest gräsliga jag har sett. Helt jävla seriöst. Det är något av det mest gräsliga jag har sett. De som har gjort den har gjort så många fel att man sitter bara och gapar av förvåning för att sedan bryta ut i ett ångestfyllt gapskratt.

Redan i inledningen av filmen läggs ribban av hur usel resten av filmen kommer att vara. Exempelvis i början blir våran kära forskare och hans familj jagade av två terrorister - som helt obegripligt slängs in från ingenstans. En av terroristerna skjuter rakt mot vår kära forskares bil - på ungefär 1 till 2 meters avstånd (de ligger sida vid sida på en väg). Men inga skottskador på bilen syns, även om terroristen skjutit mot förarrutan och BÖR ha träffat. Att rutorna dessutom är tonade utanpå bilen men är helt vanliga inuti bilen är rätt intressant också. Och ja.. det här är bara ett smakprov på vad som komma skall i filmen.

Filmen är späckad med såna här händelser - aka rena jävla fel i produktionen. Utöver fel i produktionen bjuds även tittaren på hemska effekter som troligtvis hade kunnat göras bättre av en 8 åring som fått kladda lite i ett 3D-program för nybörjare. Att de dessutom kombinerar dessa usla effekter med en hel del underligheter karaktärerna har för sig i filmen gör inte saken bättre. Exempelvis verkar mor och dotter tycka det är bättre att GÅ igenom en öken med ett rejält åskväder på g, än att ÅKA igenom öknen då de stannar bilen efter att en av rutorna har blivit SPRÄNGD av ett åsknedslag.. what the fuck?!

Inte nog med detta så slår förutsägbarheten i taket en sisodär femtioelva gånger genom filmen. Klichéerna haglade och stormade rakt ner över hela filmen varpå djupa och smärtsamma suckningar och ångestfyllda gapskratt hördes i rummet jag satt i när jag såg den här filmen.

Utöver detta är även karaktärerna en bunt idioter som inte verkar veta vad de sysslar med egentligen (speciellt mor och dotter som jag nämde ovan). Skådespelarna som genomför dessa karaktärer gör väl sitt jobb sisodär.. halvdant. Helt ok, antar jag. Men de har ett manus som stinker röv och som borde ha bränts på bål.

Att 2012: Supernova har fått släppas är - för mig - helt obegripligt. Som någon hade skrivit en kommentar om 2012: Doomsday (ja, det finns en sån film och den ska tydligen vara ännu värre än den här): Om det finns en Gud, beskydda oss från den här filmen.

2012: Supernova har för övrigt ingenting med John Cusack filmen 2012 som går på bio typ.. nu.

http://www.imdb.com/title/tt1479847/

Mackenzie Carpenter tror att hennes största problem är att hon ska dö av tristess i hennes lilla hemstad... fram tills det att hennes klasskamrater börjar försvinna och enbart stora blodpölar finns kvar efter dem. Samtidigt börjar hon bli förföljd av någon som är utklädd till Horny The Clown - hamburgarkedjan Hellaburger's maskot - och får mystiska medelanden genom 70-tals leksaker.

Vem är det som gömmer sig bakom Horny-masken? Och vad är hans motiv?

Drive Thru - som för övrigt får en uppföljare med en löjligt lång undertitel nästa år - är en helt ok slasherfilm som påminner smått om A Nightmare On Elm Street. Till och med Horny (som är rena Ronald McDonald on crack) påminner lite om Freddy Krueger. Om ni vill veta varför så.. se filmen, i annat fall blir det spoilers.

Drive Thru innehåller en del blod, en relativt hög bodycount, några gapskratt (den är kategoriserad som skräck/komedi) och en del uppenbara CGI-effekter. Det märks ganska kraftigt att gänget bakom den här filmen inte riktigt haft ekonomin - eller kanske kunskapen - till att göra snygga effekter vid flera av mordsekvenserna. Men om man ska bortse från de halvusla CGI-effekterna så har filmen några sidor också. Exempelvis Horny. Snubben stjäl hela showen så fort han är framför kameran och det var en sån där karaktär jag personligen inte kan låta bli att tycka om. Andra exempel är rätt bra skådespelare för att vara av klass B och ett bra manus med en del slasherklichéer, även om det snurrar till sig lite grann mot slutet.

Jag skulle nog vilja säga att Drive Thru är en av de bättre lågbudgetslashers jag har sett på senare tid - och jag kommer säkerligen att se om den senare. Visst har den brister, men den är en helt ok underhållningsfilm.

http://www.imdb.com/title/tt0466766/

Al Simmons (Michael Jai White) är en lönnmördare för regeringsorganisationen A-6, ledd av Jason Wynn (Martin Sheen). Simmons vill dock dra sig tillbaka och under sitt sista uppdrag blir han förådd av Wynn och blir dödad - varpå han skickas till helvetet där han får ett erbjudande av Satan själv; om han leder Helvetets armé i Armageddon kommer han att få återse sin älskade fru Wanda (Theresa Randle). Simmons tackar ja.

Fem år senare återvänder Simmons till jorden och upptäcker rätt snart att saker och ting har förändrats. Wanda har gift sig med hans bästa vän Terry (D.B. Sweeney) och de har ett barn - Cyan (Sydni Beaudoin) - tillsammans. Jason Wynn besitter nu ett dödligt virus som han har planer på att släppa lös över jorden för världsherravälde. Samtidigt blir Simmons beordrad och tillsedd av The Clown (John Leguizamo) - en av Satans undersåtar - så att han genomför sitt uppdrag: att döda Jason Wynn för att hämnas sin egen död..

Spawn kom 97 och något år efteråt införskaffade jag den på vhs.. och älskade den. Effekterna var grymma, storyn var skitcool och händelseförloppet var allt annat än tråkigt. Nu - 12 år efter att den kom - känns den ganska.. förlegad. Effekterna är bitvis riktigt snygga för att vara 90-tal, men då och då vrider och vänder man på sig i fotöljen tack vare utgångna 90-talseffekter (speciellt in-hell-sekvenserna, som liknar mer ett tidigt FPS-spel än en film).

Det som räddar en stor del av filmen är skådespelarna. Michael Jai White gör ett lysande jobb som Simmons/Spawn och Martin Sheen (fader till bland annat Charlie Sheen) är sevärd som skurk. Men den som snor hela showen ganska rakt av är John Leguizamo som clownen - som senare visar sitt riktiga jag (förvandlingen är rätt ass i jämförelse med dagens standarder). Övriga skådisar gör sitt jobb, men gör inga direkta lyfta-på-ögonbrynen-insatser.

Actionmomenten är bra och snyggt gjorda, men det är lite snålt med dem i min mening. De hade nog kunnat tryckt in iaf ett par actionsekvenser till än vad som redan finns där.

Till min stora förvåning så är det tydligen på väg en uppföljare som är beräknad att släppas 2011. Att de har väntat ca 14 år med att släppa en ny Spawn film är rätt besynnerligt.. fast å andra sidan är ju Spawn en sån där storfilm som kom, blev hyllad och för att sedan bli bortglömd.

Missförstå mig inte, jag gillar fortfarande Spawn även om den kan kännas förlegad - men de kunde ha gjort den ännu bättre om de gjort om några bitar av manuset. Det är åtminstone vad jag tycker.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0120177/

Efter flera års mysterilösande har gänget bestämt sig för att gå skilda vägar. Daphne har gjort en framgångsrik karriär som journalist och Fred är hennes producent. Velma har öppnat en bokaffär där hon säljer deckarböcker. Shaggy och Scooby jobbar på en flygplats där de genomsöker bagage efter smuggelmat. När Daphne står inför sin andra säsong av sitt populära tv-program vill hon göra reportage kring hemsökta platser, varpå Fred får idéen om att samla ihop det gamla gänget.

Efter att gänget har samlat ihop sig igen beger de sig iväg för att besöka de hemsökta platserna runt om i delstaten. Efter att de har löst flera mysterier och det har visat sig bara vara fake kommer de i kontakt med Lena - en hushållerska på Moonscar Island - som berättar om de spökerier som försiggår på ön. Gänget bestämmer sig för att följa med henne dit och upptäcker ganska snart att det kanske faktiskt spökar där på riktigt.

Jag har alltid varit ett fan av Scooby-Doo och kommer troligtvis vara det till den dagen jag inte finns längre. Kalla mig barnslig, men Scooby-Doo är - för det mesta - riktigt kul att titta på. Scooby-Doo On Zombie Island är emellertid hittils den bästa Scooby filmen som gjorts i min mening. Den har allt en Scooby film ska ha; humor, en rätt simpel story och givetvis monster eller spöken.. som den här gången är mer verkliga för våra hjältar än vad de för det mesta har varit tidigare och senare.

Även om Scooby-Doo för det mesta är rätt harmlöst så skulle jag inte rekommendera att de allra minsta ser Scooby-Doo On Zombie Island då vissa händelser i filmen kan upplevas som skrämmande för dem. Jag skulle tippa på att filmen är riktad mer mot barn mellan 8 - 10 - kanske 11 - år.. och självfallet oss äldre fans av Scooby, så klart.

Jag har sett Scooby-Doo On Zombie Island otaliga gånger och kan filmen i princip i huvudet och jag tror knappast det här var den sista gången jag såg filmen.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0166792/

När Ryssland har utvecklat ett nytt stridsflygplan - MiG-31 - sätts en operation ihop av de brittiska och amerikanska underrättelsetjänsterna. De skickar Vietnamveteranen och piloten Mitchell Gant till Ryssland för att stjäla planet.

Filmen tar tid på sig att komma igång och stundtals sitter man mest och väntar på att någonting av intresse ska inträffa. Med detta menar jag inte att det inte händer ett dyft genom stora delar av filmen, men filmen blir bitvis småseg och det känns mest som transportsträckor mellan de intressanta händelserna. Flygsekvenserna mot slutet är emellertid imponerande för att vara 1982 och lyfter filmen lite grann.

Clintan är som vanligt bra och har en helt ok skådespelarassamblé bakom sig. Storyn och manuset är bra, men transportsträckorna kunde de ha antingen klippt ner eller skippat helt från första början. Effekterna är 80-tal och har självklart gått ut i datum. Påtal om det, så läste jag några kommentarer på filmen på IMDB där flera skrev någonting om att filmen kanske behöver sig en remake för att uppdatera effekterna. Varför det? Är man så jävla effektkåt att man inte kan acceptera en film från tidigt 80-tal och dess effekter för vad de är så tycker jag att man inte heller behöver titta på filmer från tidigt 80-tal.

Firefox är inte en av Clint Eastwood's bästa filmer direkt, men den duger som ok underhållning iaf - även om den är seg stundtals. Visst har den fler brister, varav vissa är rent av absurda rent verklighetsmässigt.. men vad fan, det är en film.

Ok underhållning, skulle jag nog kalla den.

http://www.imdb.com/title/tt0083943/

När tre vänner är ute och reser får de fel på bilen mitt ute i skogen och beger sig till fots iväg för att se om de kan hitta hjälp. De stöter på en jägare som bjuder in dem i sitt tält över natten för att dagen efter skjutsa in dem till stan. Jägaren berättar för dem att dessa skogar är Jason Voorhees hem.. och inte långt därefter blir de tre ungdomarna varse om att det stämmer.

Det första felet de har gjort i den här fan filmen - som är gjord av samma personer som låg bakom Friday The 13th: The Storm - är att personerna i filmen är i ett tält man använder på sommaren mitt i vintern. Och enligt jägarkaraktären kommer de frysa ihjäl om de stannar ute hela natten. Det hade nog inte spelat så stor roll om de varit inne eller utanför tältet, med tanke på att de har ingen värmekälla - varken inne eller utanför tältet. Det andra felet de har gjort i filmen är att det är flera saker som är ganska absurda. Exempelvis går två av personerna ut ur tältet och direkt därpå börjar de andra två att fippla på varandra för att sedan ha sex. Vem fan skulle ha gjort något sådant då man VET att de två andra kan komma in i tältet när som helst? Ett annat bra exempel är också att när de ligger och har sex ser tjejen Jason och skriker, varpå killen i nästa sekund knallar ur tältet fullt påklädd. Hur i helvete hände det? Det tredje felet är - återigen - han som spelar Jason. Det skulle inte förvåna mig om det är samma kille som spelade Jason i The Storm filmen. Det syns ganska väl att det inte är Jason..

I övrigt är de andra skådespelarna hyfsat bra. Ett lyft från The Storm är att de spätt på lite mer med goret i den här, även om det blir lite överdrivet i slutet av den. Speltiden ligger på ca 16 minuter för er som är nyfikna på det.

Om jag måste välja mellan den här och The Storm, så ser jag då hellre The Storm igen istället. Gör om, gör rätt.

Ingen IMDB länk, givetvis.

Samma kväll som Sarah kommit hem till sin far och syster vid Crystal Lake bryter ett kraftigt oväder ut. Inte nog med det kraftiga ovädret, de får även besök av Crystal Lake's ovänligaste invånare... Jason Voorhees.

Friday The 13th: The Storm är en rätt ok fan film, mer eller mindre. Skådespelarna gör hyfsade insatser och storyn är helt ok, men det känns som att filmen hade behövt lite mer tid att utveckla sig på än de sketna 14 minutrarna den har att gå på. Den lider även av en ytterst låg grad av gore, vilket de riktiga Friday filmerna har ganska gott om.

Det största klagomålet jag har på den här fan filmen är att han som spelar Jason verkar inte ha en aning om hur Jason ska röra sig. Han gör alldeles för snabba rörelser och.. nej. Det är inte Jason man får se, utan en idiot i Jason-utstyrsel. Inget annat.

I helhet är den här fan filmen rätt ok, men de kunde säkerligen ha gjort den bättre.

Någon IMDB länk får ni inte heller då Friday The 13th: The Storm inte finns på IMDB.

Ny trilogirecension. Nya filmer. Den här gången splattertrilogin Meat Market.

Djurattacker, säger TV-nyheterna. Men de två f.d säkerhetsagenterna Argenta och Shahrokh - som tidigare jobbade på ett företag som de visste höll på med olika bisarra medicinska experiment - tror sig veta vad som egentligen försigår; attackerna som inträffat de senaste veckorna är inte genomförda av djur, utan av människor som har muterats till ruttnande kannibalistiska zombies.

Argenta och Shahrokh flyr ifrån staden för att försöka hitta andra överlevande. Det de hittar är tre vampyrkvinnor som är beväpnade med högteknologiska vapen, en rubbad mexikansk wrestlare, en skadad soldat och en forskare som verkar veta mer än vad han vill säga. Tillsammans måste de slå tillbaka mot horderna av zombies och försöka sätta stopp för epidemin.

Meat Market kan beskrivas med ett enda ord och jag tror de flesta skulle förstå vad det är för typ av film. Ordet jag tänker på är urusel. Filmen är inte bra på någon punkt, what so ever..

Vad som började så bra övergick till ren jävla dynga ungefär 5 minuter in i filmen och fortsatte så till slutet som var 85 minuter senare. De som stog framför kameran verkade inte ha en aning om vad de gjorde där egentligen och deras agerande var inte trovärdigt någonstans, samtidigt som det var löjligt stelt. Effekterna var av noll budgetvarianten, även om några få make ups och effekter var rätt schyssta för att vara en låg/nollbudgetrulle. Storyn är tunn som eldat papper och det inträffade flera gånger att jag inte begrep vad de sysslade med då redigeringen och händelseförloppet stundtals var dassigt gjort.

Händelseförloppet var lite intressant också. I början av filmen inträffade det flera grejer som påminner om starten av Dawn Of The Dead (78ans årsgång alltså), för att sedan hoppa över till en massa scener som bara var där för att vara där.. typ. Det är scener som inte har ett skit med filmen i övrigt att göra, utan var mer utfyllningar av inledningen. Utöver detta inträffade det även mer grejer som fick mig att lyfta på ögonbrynet, exempelvis ett SWAT team med tre stycken personer som - utöver sina gevär - bär runt på handgranater. Sen när använder sig SWAT teams av handgranater?

Ljudet var ganska funky med. Istället för att vi får se när zombierna tar sig en tugga så får vi HÖRA när de gör det - för att sekunden senare få se ett stort bett i huden på personen zombien har bitit. Det här ljudet är till en början ganska komiskt att höra, men övergår till att man bara suckar över det. En annan komisk grej med ljudet - som senare övergår till suckningar - är att de har laggt på en röst de spelat in senare till wrestlaren, som bara låter så jävla fel med tanke på personens kroppsbyggnad.

Sammanfattningsvis så kan jag väl säga som så att.. håll er ifrån den här filmen. Den kommer troligtvis inte ge er ett skit ändå.

http://www.imdb.com/title/tt0349804/

Det har gått lite mer än ett år sedan de första attackerna från zombierna inträffade och Argenta, Shahrokh och Nemesis (från den första filmen) försöker att överleva i ruinerna som en gång var en civilisation. I sitt sökande efter ett säkert ställe att bosätta sig på snavar de rakt in i vad som verkar vara den sista mänskliga tillflyktsorten: ett inhängnat läger som drivs av den f.d motivationstalaren Bill Wilhelm och hans tungt beväpnade anhängare. Men bakom fasaden om att bygga upp det som blivit krossat tack vare epidemin gömmer sig någonting helt annat...

Den andra filmen i trilogin var förvånansvärt bättre än den första.. även om den fortfarande inte är så där värst jättebra. Skådespelarna var lite mer trovärdiga, även om vissa repliker var stelt framförda. Kocken i filmen var speciellt stel och det lät som att han läste direkt ur manuset. Effekterna och make upen var ungefär som i den första filmen, men imponerade då och då återigen - även om dessa tillfällen var fler i den här filmen. Manuset var lite mer välskrivet än den första filmens och den här gången fanns det faktiskt en lagomt intressant story - även om den kunde ha varit bättre, givetvis.

Att filmen hade ett mer välskrivet manus tackar jag givetvis för, men filmen hade tyvärr en del osammanhängande händelser då jag satt och sa "Va?" för mig själv. Mot slutet av filmen är det flera scener som är otroligt osammanhängande och det hela känns ganska ogenomtänkt.

Meat Market 2 var på rätt väg, men snavade lite här och där. Den var hur som helst bättre än den första filmen, helt klart. Men varför de valt att återanvända de funkiga gluffs-ljuden zombierna gör ifrån sig när de krubbar förstår jag inte riktigt.

Jag ser hur som helst hellre Meat Market 2 igen istället för ettan - även om tvåan inte är något av det bästa jag har sett.

http://www.imdb.com/title/tt0368019/

Under en världskris där de döda vaknar till liv för att äta de levande försöker det unga paret Erika och Mike att ta sig till en räddningsstation. Men när de anlänt upptäcker de att stationen har blivit övertagen av de odöda och de söker skydd i ett intilliggande övergivet hus.

Utan mat, vatten och sömn börjar deras band till verkligheten att sakta men säkert att brista och snart utökas deras kamp om överlevnad då kraftiga hallucinationer och vanföreställningar börjar uppstå.

Den tredje filmen i Meat Market trilogin överaskade mig ganska mycket faktiskt.. fram till ungefär 20 minuter innan slutet, då hela filmen började balla ur totalt. Den började riktigt schysst och filmen såg lite mer professionellt gjord ut - otroligt nog. Till en början kändes filmen mer som en skräckfilm än en splatterfilm och spänningen låg som en bubbla över hela filmen. Ett par scener var riktiga nagelbitare, faktiskt. Men hela filmen byter stil mot slutet och det hela byter till en riktigt sunkig splatterstil.

Effekterna var till en början rätt hyggliga, men mot slutet ballade allt ur - som jag skrev längre upp. När en av huvudrollerna sköt med ett hagelgevär "exploderade" zombiernas huvuden - vilket syntes lång väg att de använt usel datorteknologi för att åstadkomma. Skådespelarna var otroligt nog ganska bra och jag blev rätt förvånad när jag såg att de faktiskt kunde agera rätt bra framför kameran. Storyn i filmen är inte direkt djup, men den är inte heller lika sullig som de två tidigare filmerna - som inte har ett skit med den här tredje filmen att göra bortsett från ett par punkter (som ni får ta reda på själva om ni vill veta dem).

Utöver de usla effekter i slutet av filmen var även själva avslutningen av filmen riktigt värdelös. Den lämnar tittaren som ett jävla frågetecken och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt vad som hände i slutet.. jag satt mest med öppen munn och funderade hur de egentligen tänkt. Men slutet lämnar även en öppning för ytterligare en uppföljare - vilket jag absolut inte hoppas på, även om trean var rätt bra.

Så. Trean var faktiskt en rätt bra film, om vi bortser ifrån de sista 20 minutrarna av filmen som var rent av bedrövliga.

http://www.imdb.com/title/tt0808897/

Och så en snabb sammanfattning av de tre filmerna. Den första filmen är bedrövlig och rent av gräslig och bör undvikas av de flesta - bortse givetvis från filmmasochister. Den andra filmen var bättre än den första, men det betyder inte heller att filmen var bra även om den var på rätt väg. Den tredje filmen var till större delen en riktigt schysst film.. fram till de horribelt usla 20 sista minutrarna som lätt kunde ha skippats.