Vahetere...orka?

1942, Nordatlanten. Den tyska flottans ubåtar har med stor framgång lyckats attackera och sänka många allierade fartyg och eftersom ingen har lyckats knäcka deras koder ubåtarna skickar mellan varandra och hemlandet fortsätter torpederingarna medan de allierade lider stora förluster. Men när en skadad ubåt skickar en SOS-signal inser de allierade att detta kan vara deras chans att lägga vantarna på tyskarnas topphemliga krypteringsmaskin Enigma.

Besättningen ombord på en amerikansk ubåt får order om att stjäla krypteringsmaskinen. Med en ombyggd ubåt, som ska likna en tysk ubåt på håll, intar de den skadade tyska ubåten och snart börjar problemen att staplas på hög.

Som en historiskt korrekt krigsfilm är U-571 svag, men som en regelrätt action/krigsfilm är U-571 god underhållning och hyfsat spännande - även om det hela är ganska förutsägbart i slutändan. Filmen är välspelad, välproducerad och har en helt okej story som fungerar, även om inga direkt oväntade vändningar inträffar i händelseförloppet.

Bland skådespelarna ser vi Bill Paxton och Jon Bon Jovi i korta roller och Harvey Keitel och Matthew McConaughey i viktiga roller. Filmen innehar även ett par personer som man säger "Det är ju han ju!" åt, men som samtidigt inte är avsevärt nämnvärda. Givetvis är det hela välspelat och trovärdigt. Effektmässigt är det hela väl genomfört och det mesta ser snyggt ut med en del explosioner, folk som dör, pang pang och lite annat skoj.

Spänningsfaktorn är hyfsad filmen igenom. Det som förstör är att händelseförloppet är väldigt förutsägbart och man blir egentligen aldrig överaskad av vad som komma skall. Det hela är väldigt linjärt helt enkelt.

U-571 är inget mästerverk, men fungerar helt klart som god underhållning en tråkig eftermiddag eller kväll.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0141926/

I stridernas hetta i Stilla Havet under andra världskriget försöker den amerikanska underrättelsetjänsten att desperat hitta en idiotsäker krypteringskod imun mot de japanska kodknäckarna. Svaret finner de i det uråldriga språket Navajo.

Joe Enders (Nicolas Cage) - en dekorerad marinkårssoldat som ådragit sig skador under krigets gång - och "Ox" Anderson (Christian Slater) - en betydligt grönare soldat - har fått samma uppgift: att försvara Navajo kodpratarna Ben Yahzee (Adam Beach) och Charles Whitehorse (Roger Willie) under intagningen av ön Saipan. Enda problemet är att både Enders och Anderson måste se till att fienden inte kan lägga sina vantar på varken Yahzee eller Whitehorse... iaf inte levande.

Det första jag tänker på när jag hör namnet John Woo är oftast hyfsat orealistisk action med mycket pang pang och många som blir skjutna på diverse olika vis. Det kombinerat med en krigsfilm resulterar givetvis i krigssekvenser där så många som möjligt ska bli skjutna, sprängda, grillade osv. under så kort tid som möjligt. Och speciellt realistiskt är det inte heller. Exempelvis kliver man troligtvis inte upp efter att en handgranat exploderat 5 meter ifrån en - man är nog ganska jävla död tack vare splittret.

Och om man kan sin andra världskriget fakta så vet man att exempelvis tog japanerna mycket skydd och grävde ner sig för att kunna försvara sig bättre mot de amerikanska styrkorna. I Windtalkers inträffar detta ytterst sällan och i många, många fall springer japanerna rakt fram utan att ta något som helst skydd och trycker inte på avtryckaren förrens de står 10 meter ifrån och de japaner som faktiskt tar skydd och skjuter verkar då och då inte kunna träffa en ladugårdsvägg inifrån - medans amerikanerna skjuter hej jävla vilt åt alla håll och verkar träffa vartenda skott de skjuter.

Men sen har vi också de goda aspekterna kring filmen. Krigssekvenserna är välgjorda och för den som vill se många och stora explosioner, rejäla regn av kulor och många soldater som faller på båda sidor har Windtalkers troligtvis någonting att ge personen ifråga, om denne mer eller mindre skiter i de realistiska aspekterna dvs. Skådespelarna är mycket bra och får mig som tittare att engagera mig i storyn, som i sin tur driver på ganska bra. Effekterna är bra så när som på några utdaterade CGI-effekter i form av bombplan och korta klipp som ser ut som arkivbilder där krigsfartyg bombar landtrupper.

Windtalkers är inte en dålig film utan känns som alldeles lagom underhållning, om man kan förbise det faktum att filmen skriker "America, fuck yeah!" och öser då och då på med orealistiska saker.

Sevärd, även om den innehar brister.

http://www.imdb.com/title/tt0245562/

November, 1939. Sovjetunionen går till anfall mot Finland och det så kallade "Vinerkriget" utbryter. Finnarna är dåligt utrustade, men lyckas hålla den aggressiva motståndaren på avstånd. Genom filmen får vi följa en pluton finska soldater - varav två av dem är bröder - som försöker att hålla tillbaka fienden från deras fosterland.

Talvisota (släppt under titeln Vinterkriget i Sverige) börjar otroligt långsamt och under den första timmen (av tre) satt jag och oroade mig över att filmen skulle fortsätta i samma stuk - vilket den lyckligtvis inte gjorde. De resterande två timmarna av filmen utspelar sig mer eller mindre under strider mellan finnarna och ryssarna. Och visst är det spännande, gripande och rätt starkt emellanåt också för den delen, men Talvisota är inte en av de starkaste - eller ens bästa - krigsfilmer jag har sett.

På fodralet pryder kommentarer så som "Bland de starkaste krigsscener jag sett" (Expressen) och "Så mycket närmare krigshelvetet kan man inte komma" (Arbetet) - men nä. Jag är inte lika imponerad som journalisterna på dessa blaskor uppenbarligen var.

Den första timmen var så tråkig, utdragen och långsam att jag började snegla till och från på klockan. De resterande två timmarna innehåller visserligen en hel del explosioner, skottlossning, folk som dör.. ja, rent utsagt; krig. Men på något sätt övertygar inte filmen mig fullt ut. Finnarna påminner till och från allt för mycket om amerikanerna när de kör med sitt macho bullshit och "America! Fuck yeah!" och det hela mynnar ut i ren patriotism. Det jag vill ha sagt är; finnarna är de goda, smarta och modiga medans ryssarna är de elaka, korkade och fega.. ungefär.

Ett annat fel filmen lider av är att handlingen och händelseförloppet i filmen slängs fram och tillbaka stundtals. Personer får permission, åker hem och i sekvensen efter är de tillbaka vid fronten. Det är inte så svårt att hänga med i det hela, men det är ett jävla hattande stundtals.

Hade de redigerat ner den första timmen till runt en halvtimme, kunnat låta bli att slänga runt handlingen och scenerna i filmen samt gjort karaktärerna lite mer realistiska och faktiskt försökt hålla sig ifrån Hollywood-klichéerna.. så hade jag nog rekommenderat filmen. Krigsscenerna är bra, snyggt gjorda och filmen i sig är välspelad, men nej. De goda sidorna väger inte upp de dåliga, tyvärr.

Sevärd - tack vare krigssekvenserna. Den första timmen kan man spola förbi.

http://www.imdb.com/title/tt0098437/

1944. Efter att ett brittiskt flygplan bärandes den amerikanska generalen Carnaby - som är en av samordnarna i planeringen av den andra fronten - blivit nedskjutet i närheten av den lilla byn Werfen sätts en liten grupp på sju soldater (sex brittiska, en amerikansk) ihop för att genomföra en räddningsaktion åt generalen innan den tyska underrättelsetjänsten - som tagit generalen till det intilliggande ointagliga Schloss Adler (Örnnästet) - lyckas få honom att prata.

Det första jag har att säga om filmen är faktiskt inte om filmen, utan om de negativa kommentarerna på IMDB om filmen. Hur jävla dumknullad får man bli egentligen? Flera av dessa negativa kommentarer om filmen går ut på att de gnäller om att filmen inte är realistisk och att filmen dumförklarar tyskar. För helvete, det är en FILM. EN FILM. Fatta för helvete. Varken en film, bok (som den här filmen är baserad på) eller ens en novel behöver vara 110% realistisk - även om filmen är baserad på verkliga händelser. Det går alltid att förändra och vrida och vända på verkligheten så att det ska passa in. Och Where Eagles Dare - eller Örnnästet som den är känd som i Sverige - har gjort precis det. Filmen är inte 110% realistisk, sure, men den är fan så underhållande.

Where Eagles Dare är emellertid inte en ren krigsfilm, utan mer en blandning mellan krig, action och äventyr - vilket blir en riktigt snygg kombination då filmen blir en riktig jävla nagelbitare väldigt ofta. Bitvis sitter jag och håller andan även om jag vet hur det kommer gå.

I rollistan ser vi bland annat Clint Eastwood som den amerikanske löjtnanten och en bunt namn jag aldrig hört talas om och ansikten jag tror jag inte sett i några andra filmer. Men det är än dock Richard Burton som snor hela showen och innehar den viktigaste rollen i hela filmen. Och han gör det bra.. oh så jävla bra han gör det.

Filmen må vara från 1968, men det mesta är ruskigt bra i den. Actionsekvenser, dialoger, effekter.. ja, det mesta. Det enda man kan lyfta på ögonbrynet åt eller rent av börja flina åt är de typiska greenscreen-effekterna de använt i scener där de använder olika fordon. Givetvis är det ingenting fel med det, men jag ville bara påpeka saken.

2 år efter Where Eagles Dare gjordes, gjorde samma man - Brian G. Hutton - en annan krigsklassiker: Kelly's Heroes - där Clintan återigen hade en av huvudrollerna.

Har man inte sett Where Eagles Dare och gillar krigsfilm, se den. Det är den absolut värd. Jag älskar den och kommer definitivt se den många, många gånger till (detta var givetvis inte första gången jag såg den, utan jag såg den för över 10 år sedan).

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0065207/

Under andra världskriget tillfångatas en tysk överste av de amerikanska styrkorna, men innan han hinner bli förhörd blir lägret attackerat med artillerier. Hur som helst hinner ex-löjtnanten Kelly få tag i honom, supa ner honom och lyckas få reda på om ett hemligt uppdrag tyskarna har planerat som går ut på att de ska flytta 16 miljoner dollar i guldtackor till en bas någonstans i Frankrike. Kelly gör upp en plan och tillsammans med en handfull soldater beger han sig iväg in bakom fiendelinjerna för att sno guldet.

Jag som är ett Clint Eastwood fan och dessutom gillar krigsfilmer skäms lite grann då jag inte har sett den här innan. Det här är en av de bästa krigsfilmer som gjorts skulle jag vilja påstå.

Den är välspelad, spännande, humoristisk och innehåller en hel del stridsscener. Clintan är i toppform som den klippske Kelly, Donald Sutherland spelar den galne pansarvagnsbefälhavaren Oddball, Don Rickles spelar gnällpitten Crapgame, Telly Savalas spelar den gormande Big Joe och Carroll O'Connor spelar general Colt (som för övrigt levererar några oförglömliga gapskratt).

Egentligen finns det inte speciellt mycket att klaga över. När det inte är krigssekvenser är det antingen spännande eller komiskt, så filmen blir egentligen aldrig tråkig.

Hela filmen är väldigt välgjord och förtjänar helt klart den kultstatus som den har fått.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0065938/

Återigen en Clint Eastwood film.

Efter en lång och betydelsefull militär karriär med många medaljer och utmärkelser börjar sergeant Thomas Highway att närma sig pensionen. Men då han supit sig redlös, börjat slåss offentligt, gjort våldsamt motstånd mot polisman och sedan urinerat på en polisbil blir han förflyttad till sina hemtrakter där han ska ta kommandot för en grupp spaningssoldater.

Dessvärre har gruppen blivit en grupp med slapptaskar som tar militärlivet väldigt lätt. Detta tänker Highway ändra på.. och det med besked. Samtidigt försöker Highway att få tillbaka kontakten med sin ex-fru som hatar honom.

Jag vet inte riktigt vilken kategori jag ska lägga den här filmen egentligen, så det får bli Krig då hela filmen egentligen går ut på att vi får se Clintan träna upp slapptaskarna för att bli marinkårssoldater och vi får även se när de beger sig ut i strid. Likheterna finns mellan den här och Full Metal Jacket (som kom året efter), tycker jag iaf.

Utöver Clintan ser vi även Bo Svenson (The Delta Force) och Mario Van Peebles (Exterminator 2, Jaws: The Revenge) och en bunt andra skådespelare, som gör sina jobb. Att Peebles faktiskt gör en riktigt bra insatts är förvånande för mig då jag inte mindes att han var med i filmen. Att han dessutom har en ganska viktig roll är ännu mer imponerande.. synd bara att han började enbart vara med i B- och skräpfilm efter den här (t ex Jaws: The Revenge).

Storyn och händelseförloppet i filmen är bra, intressant och roligt att titta på. Dels för att Clintan släpper nästan hela tiden repliker som skulle få vilken gammal kärring som helst att bli knallröd i ansiktet, dels för att det händer hela tiden någonting och dels för att hela upplägget är klockrent.

Gillar man filmer som är i stil med Full Metal Jacket gillar man troligtvis också den här.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0091187/

Jag fick den här rekommenderad av min vän D och införskaffade mig den ganska direkt efteråt.

Vitryssland, 1941. De judiska bröderna Bielski klarar sig undan en massaker där bland annat deras föräldrar mister sina liv då den tyska armén okuperar landet. Bröderna beger sig ut i Lipiczanska skogen för att gömma sig undan de tyska styrkorna. Men kort efter deras ankomst möter de andra överlevande judar.

Tillsammans med de andra judarna bygger Bielski bröderna upp ett litet samhälle ute i skogen. Men de äldsta bröderna, Tuvia och Zus, är inte överens. Tuvia vill försöka rädda så många som möjligt och öppnar armarna för alla som vill gå med i deras grupp. Zus å andra sidan vill hämnas sina föräldras öde och slå tillbaka den tyska armén och bestämmer sig för att gå med i en grupp ryska soldater som försöker driva tillbaka de tyska styrkorna.

Men vad är bäst egentligen? Gömma sig och fly eller försöka slå tillbaka en armé som är betydligt större till antalet än vad de är?

Den här filmen är mer ett krigsdrama än en krigsfilm, så förväntar man sig stora och spektakulära strider får man titta på någonting annat. I den här filmen är det prat, prat, prat, lite strider, prat, prat, prat, strider, prat, prat, prat, strider, slut.

Hade de skurit ner allt jävla prat hade jag troligtvis gillat filmen mer, men då de enbart pratar och babblar stora partier av filmen blir filmen ganska långtråkig och seg. Striderna är emellertid snyggt framförda och jag har inget att gnälla om där, mer än att de skulle tryckt in fler sådana scener.

Framför kameran ser vi bland annat Daniel Craig (Casino Royale, Quantum Of Solace), Liev Schreiber (Scream 1, 2 och 3) och Jamie Bell (King Kong). Skådespelarna är bra och trovärdiga, men tack vare att manuset är trögt och långtråkigt spelar det egentligen ingen roll hur bra de är. De lyckas inte rädda filmen, hur som haver.

Det finns inte så mycket mer att säga om filmen. Den är baserad på verkliga händelser, vad jag har förståt det.. för den som bryr sig. Vem nu det skulle vara.

http://www.imdb.com/title/tt1034303/

TV-film från 2006 med Ally Sheedy (Man's Best Friend), Michael Ironside (Starship Troopers), Bobby Hosea (Independence Day) och Casper van Dien (Starship Troopers).

Ray Watson, en f.d marinkårssoldat som stred i Vietnamkriget, återvänder till Vietnam för att hitta den familj han lämnat bakom sig efter krigets slut. När han hittat familjen blir han avvisad och beger sig därefter till sitt hotellrum.

Väl på sitt hotellrum dyker ett bekant ansikte upp och under vapenhot tvingas Ray erkänna fruktansvärda krigsförbrytelser. Men situationen är övervakad in i minsta detalj och båda svävar i fara. Frågan är, kommer någon av dem att lämna rummet levande?

Underskattat krigsdrama, skulle jag vilja säga. Det har gjorts bättre, men även sämre. Om man är en strikt Apocalypse Now och Full Metal Jacket kåtis lär man inte gilla den här filmen, då det är en TV-film där krigssekvenserna visas i flashbacks och avrundas med "nutidssekvenser". Jag skulle vilja påstå att filmen är hälften drama, hälften krig, då det är en stor dramakänsla över filmen samtidigt som det ingår krigscener.

Filmens längd på strax under 90 minuter är alldeles lagomt. Skådespelarna funkar så pass att man inte blir uttråkad iaf. Ironside har gjort bättre filmer, men han verkar försöka göra så gott han kan iaf. Krigsscenerna är dugligt framförda, omän lite stela. Dramasekvenserna funkar dom med och är ganska lagomt långa innan de avrundas med krigssekvenserna.

Filmen har fått fruktansvärt lågt betyg på IMDB. Men jag tycker den borde fått lite högre. Den är inte urusel, men den är inte top-notch heller. Funkar att glo på en tråkig vardagskväll, helt enkelt.

http://www.imdb.com/title/tt0493322/

TV-film om en händelse i slutet av första världskriget av Russell Mulcahy, mannen som gjorde Highlander, Highlander II: The Quickening och långt senare Resident Evil: Extinction.

Meuse-Argonne sektorn, Frankrike, 1918. En bataljon med amerikanska soldater ledda av den f.d New York advokaten och majoren Charles Whittlesey i ett självmordsmordsuppdrag, tilldelat av generalen Robert Alexander, som går ut på att de ska ta sig in i Agonne skogen och hålla positionen tills att de blir avlösta av förstärkningar... som aldrig dyker upp.

TV-filmer har nästan alltid brister. Det har även den här. Vissa av effekterna skriker TV-film lång väg och vissa händelser är rent av löjligt orealistiska. Men tack vare den korta speltiden på strax under 90 minuter gör att tempot är högt, händelserna rasar på i en sjuhelvetes fart och bra skådespelare rasar inte filmen ihop.

En del av mig tycker om filmen, en annan tycker inte om den. Jag har ganska blandade känslor för den här filmen, men måste säga att den är sevärd och väldigt välgjord för att vara just en TV-film som kretsar sig kring krig.

Godkänd krigsfilm, fastän det finns bättre.

http://www.imdb.com/title/tt0287535/

Baserad på en händelse under andra världskriget.

1942, det tyskockuperade Norge. Tyskarna håller på att framställa "tungt vatten", ett ämne som de behöver till att skapa atombomber. När en norsk forskare får nys om det skickar han iväg ett medelande till sin kollega, Dr. Rolf Pedersen, som lyckas fly från Norge till Storbritannien för att informera de allierade.

Pedersen skickas tillbaka till Norge igen för att tillsammans med, bland annat, Knut Straud förstöra det "tunga vattnet".

Givetvis klarade de det, annars hade jag troligtvis skrivit det här på tyska och enbart recenserat filmer där Hitler framställs som en gud.

Men även om vi redan vet att de faktiskt lyckades så blir filmen ganska intressant, stundtals. Men mellan intresse-stunderna känns det väldigt mycket som transportsträckor med halvtråkiga dialoger. Jag hade visserligen inte räknat med så mycket mer av en film från 1965 som är över 2 timmar lång och handlar om andra världskriget, men ändå.

Filmen är inte dålig, men transportsträckorna är olidligt tråkiga större delen av filmen vilket drar ner på betyget. Hade de struckit en del tråkiga dialog-scener hade filmen troligtvis fått mindre dötid och blivit lite mer intressant.

Gillar man äldre filmer med krigstema, så kan man gilla den här tror jag. Skådespelarna är bra och trovärdiga, men tack vare ett halvtrögt manus blir filmen halvtråkig och jag tappade intresset stundtals. Synd nog.

Inte dålig, men inte toppen-bra heller.

http://www.imdb.com/title/tt0059263/

Krigsfilm från 64.

I December, 1944, skickas tre stycken amerikanska soldater till den filippinska ön Luzon för att samla information om japanska trupper i det närliggande området. De tre soldaterna ska samla informationen och sedan rapportera via en kortvågsradio.

Snett efter deras ankomst stöter de på en gerillagrupp, ledda av Paco, en truff, skeptisk och misstänksam lärare. Kort efter deras möte med gerillagruppen får japanerna reda på att amerikanerna är i området och tar en grupp med skolbarn som gisslan och hotar med att avrätta ett barn varje timme amerikanerna går fria, fram tills det att de har blivit gripna.

Frågan är om den här lilla gruppen kan alliera sig, rädda barnen, få tag och sända informationen och överleva?

Speciellt imponerad är jag inte. Men det är en helt ok film med tanke på att den är ifrån 64. Givetvis skrek det 60-tal om hela filmen då skådespelarna var stela, effekterna sågs till knappt och dialogerna var emellanåt lästa direkt ur manuskriptet.

Att filmen bara varade i 1 timme och 9 minuter var alldeles lagomt då filmen hade blivit grymt trög och tråkig om de inte skyndat på händelseförloppet.

Duger att titta på.

http://www.imdb.com/title/tt0057864/

En udda blandning av krig, action och drama.

1945. Andra världskriget är på väg mot sitt slutskede. När de två amerikanska desertörerna Losey och Deming är på väg till domstolen kör deras eskort rakt in på ett minfält och vakterna blir dödade. Losey och Deming beger sig iväg till fots för att försöka ta sig undan fienden och deras egna.

De kommer fram till en byggnad som ligger i ruiner. De bestämmer sig för att övernatta där och morgonen därpå dyker två personer upp och strax därpå även en grupp barn som är tungt beväpnade. Snett efter dyker också en stor bataljon med tyska soldater upp och omringar huset. Den slutliga striden är ett faktum.

Jag har lite blandade känslor för den här filmen. Dels tyckte jag den var riktigt bra tack vare att den var så pass udda, men samtidigt var den grymt irriterande också då den hela tiden envisades med att visa en massa totalt ointressanta flashbacks som hade kunnats visas en gång.. och inget mer.

Filmen är skriven och regisserad av Jeff Burr (mannen bakom Stepfather II, Pumpkinhead II: Blood Wings och Leatherface: Texas Chainsaw Massacre III) och i rollistan ser vi Ryan Francis (Shriek If You Know What I Did Last Friday The Thirteenth), Scott MacDonald (som har lånat ut sin röst i exempelvis Jack Frost, Jack Frost 2: Revenge Of The Mutant Killer Snowman, Dead Space (spelet) och Red Faction II) och David Warner (Planet Of The Apes (2001), Scream 2, Body Bags, Necronomicon, Ice Cream Man, In The Mouth Of Madness, Naked Souls, Teenage Mutant Ninja Turtles II: The Secret Of The Ooze).

Skådespelarna är givetvis i B-klass, men de funkar bra. Krigsscenerna är snyggt genomförda och har ett högt tempo. Det enda jag har att gnälla om är just de förbannade flashbacksen. De tillför egentligen ingenting till storyn utöver att vi får peeks om vad som hänt innan händelserna i filmen. Utöver det känns de mest som de är till för att dryga ut tiden till ca 95 minuter. Helt onödiga, alltså.

Jag tycker det här är en schysst film hur som haver, fastän den envisas med de förbannade flashbackgrejerna. Det är något jag kan se mellan fingrarna med tack vare att resten av filmen är riktigt bra.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0287733/

Återigen en krigsfilm.

Nederländerna, 1944. Under Operation Market Garden, där 35 000 brittiska soldater fallskärmshoppar bakom fiendens linjer i det tyskockuperade Holland, genomförs en hemligstämplad aktion under kodnamnet Operation Matchbox. Operation Matchbox går ut på att en liten grupp brittiska soldater ska leta reda på skatter stulna av de tyska styrkorna och föra de till brittisk mark.

Men det är inte bara britterna som är ute efter skatterna. Den tyske major Kessler har fått order att hämta skatterna och föra dem till Hitler. Samtidigt har Voller, en deserterad tysk löjtnant, och hans kompanjoner Beck och Max, egna planer för skatten.

I rollistan ser vi bland annat Billy Zane (Sniper, Tombstone, Tales From The Crypt: Demon Knight, Titanic, BloodRayne), Sean Pertwee (Dog Soldiers, Doomsday), Michael Madsen (Species, Species II, Reservoir Dogs, Kill Bill Vol. 1 & 2) och Alexander Skarsgård.

När jag såg att Madsen var med dök ett enda ord upp i mitt huvud upp: B-film. Jag satte mig och började titta och fick just en B-film levererad framför mig. Konstigt nog tyckte jag inte Madsen var bra i den här filmen. I vanliga fall brukar jag gilla hans stil av skådespeleri, men i det här fallet kändes det ganska överspelat. Billy Zane och Sean Pertwee var bra, som i vanlig ordning. De övriga skådespelarna dög.

Storyn är i stuk med Three Kings (ni vet den där halvdana krigsactionrullen med George Clooney?) vilket gör filmen ganska velig och tråkig i min mening. Det händer visserligen saker men tack vare att manuset är så pass veligt och försöker berätta flera storys i samma story som ska kopplas ihop till en enda, blir bara sulligt att titta på.

Den här filmen funkar i brist på annat att titta på. Bättre än så vill jag inte säga att den är.

http://www.imdb.com/title/tt0398029/

Andra Världskriget film om dom nordafrikanska männen som kallades in av Frankrike för att driva tillbaka tyskarna.

Under andra världskriget kallades muslimer ifrån franska kollonier in för att strida för deras moderland Frankrike. Vi får följa en grupp soldater ur det sjunde battaljon förbandet; den tuffa Sgt. Roger Ramirez, soldaten Abdelkader som försöker komma högre upp i graderna, soldaten Saïd Otmari som gladligen servar sin sergeant, krypskytten Messaoud Souni som är hopplöst förälskad i fransyskan Irène och Yassir som krigar tillsammans med sin bror för att försöka få in lite pengar.

Genom kampanjerna i Italien, Franrike och Alsace, börjar de förstå att de franska soldaterna går upp i rank, får bättre mat och att de får permission medans de arabiska soldaterna blir diskriminerade och behandlade som andra rankens soldater.

Det här var en lite udda krigsfilm. Jag visste inte ens om att de här händelserna hade inträffat under andra världskriget, så det var lite intressant och spännande att titta på den här filmen samtidigt som det var halvsegt.

Genom filmen talas det enbart franska och arabiska, så det gällde att hänga med i texten. Problemet med filmen är dock att det är mycket dialog som är otroligt långtråkig och mest en massa pladder. Krigsscenerna var väldigt få, men när de väl var igång var det riktigt intressant och slutet var en riktig nagelbitare.

Skådespelarna var riktigt trovärdiga, fastän det blev halvtrögt att sitta och lyssna på deras kackel. Storyn var bra och påvisade (som flera andra krigsfilmer jag har recenserat) att amerikanerna inte alls var de enda som kämpade röven av sig för att slå tillbaka de tyska styrkorna. Men samtidigt påvisade filmen också som många Hollywood-filmer om andra världskriget att alla tyskar var monster, vilket är fel.

I helhet är det en bra krigsfilm, men tack vare det tröga händelseförloppet genom filmen tänker jag inte rekommendera den. Den har sina gripande sidor, men när manusförfattaren bestämmer sig för att skriva ett manus där mer än halva filmen går åt till att bara kackla, då tappar jag intresset ganska snabbt om inte karaktärerna har något intressant att snacka om.

http://www.imdb.com/title/tt0444182/

Baserad på en roman av Andy McNab, som är baserad på en verklig händelse som skedde under Gulfkriget (där McNab själv medverkade). Gjord för TV.

Åtta SAS-medlemmar (brittisk elitstyrka) skickas in bakom fiendelinjen under Gulfkriget. Under ledning av den stenhårde men rättvise Sgt. Andy McNab släpps de av i ett mörkt och öde ökenområde. Målet är att desarmera irakiska SCUD-missiler och strategiskt viktiga kommunikationslinjer mellan Bagdad och nordvästra Irak. Men uppdraget visar sig vara betydligt mer komplicerat än vad de räknat med och kampen om att överleva blir allt svårare.

I vanliga fall brukar jag tycka att krigsfilmer som är baserade på verkliga händelser är riktigt bra. Den här filmen är tyvärr ett undantag då den är till att börja med ganska seg och börjar inte röra på sig förrens efter ca 40 minuter in i filmen. Skådespelarna och effekterna var ganska bra för en TV-produktion.

Men det är just storyn jag hakar upp mig på. Den är seg. Det händer ingenting i runt 40 minuter som är av intresse egentligen. Det är det som är den här filmens stora fall enligt mig. De snackar och så snackar de lite mer och så lite mer snack, sen skjuter de ihjäl en massa människor. Visserligen är det ok för mig att de försöker bygga upp en schysst story innan de slår igång våldet, men what the hell.. 40 minuter in i filmen när filmen är strax under 2 timmar känns ganska overkill för min del.

Hur som helst, en helt ok krigsfilm, mer eller mindre. Den har sina brister men också en del positiva sidor. Gillar man lite modernare krigsfilmer gillar man säkerligen den här.

http://www.imdb.com/title/tt0120617/

Baserad på en verklig händelse.

I mitten av December 1944 rycker Hitlers armé fram genom Ardennesskogen in i Belgien. Furir Nathan Greer och hans nära vän Gordon Gunderson blir liksom hundrtals andra amerikanska soldater tillfångatagna av nazisterna mitt ute på ett kallt snötäckt fält. Allt eftersom utbryter panik och förvirring när de tyska soldaterna börjar skjuta de amerikanska fångarna.

Greer, Gunderson och en handfull andra soldater lyckas fly undan tyskarna. Utan mat och dåligt med ammunition går de en hård och kall vinter till mötes i hopp om att hitta tillbaka till det område där de allierade befinner sig.

Filmen är inte riktigt som många andra krigsfilmer där det är stora slag och mycket skjutande, utan vi får följa den lilla gruppen med 4 amerikanska soldater och 1 engelsk soldat genom diverse olika situationer som kan leda till deras gemensamma död.

Filmen hoppar lite mellan att ha tät spänning och skottlossning, snyggt framfört med hjälp av trovärdiga skådespelare och en enagagerande story. Effekterna var riktigt bra också. Speltiden var alldeles lagom med sina ca 90 minuter, hade de gjort den längre hade det troligtvis blivit betydligt fler sitta-och-prata-skit-scener än vad det var.

Mot halva filmen levereras också ett budskap: tyskarna var också människor, bara det att de bar en annan uniform. Budskapet framförs mer eller mindre resten av filmen, på olika sätt.

Hur som helst, gillar man krigsfilmer gillar man troligtvis den här. Jag gjorde det och jag kommer troligtvis att se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0373283/

Jag vet att det står 1968: Tunnel Rats på coverbilden. Det är en alternativ titel på filmen. Hur som haver, här är ytterligare en Uwe Boll-film som jag recenserar, den här gången i krigets tecken; vietnamkriget, för att vara mer exakt.

Under Vietnamkriget skickas ett förband specialutbildade amerikanska soldater ut i den vietnamesiska djungeln för att leta reda på och förgöra vietnamesiska soldater i de oändliga tunnlarna som går under deras fötter.

Storyn är enkel, men faktiskt ganska bra, även om den saknar några huvudkaraktärer överhuvudtaget. Effekterna var som i vilken Boll-film som helst. Skådespelarna funkade, även om vissa verkade läsa manuset innantill.

Min egna åsikt om filmen i helhet är att den är ganska bra. Den här filmen är ingen Hollywoodfilm, och det märks ganska lång väg tack vare att manusförfattaren har valt att visa den blodiga sanningen. De amerikanska soldaterna var inte så smarta och stenhårda som många Hollywoodfilmer vill visa, utan visar att även de amerikanska soldaterna var skitskraja och försökte enbart överleva ett krig som de egentligen inte ville medverka i.

Jag tror det inte finns så mycket mer att säga om den här filmen. Den är bra, helt enkelt. Och med tanke på att det är Boll som har regisserat, så är faktiskt det ganska otroligt.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0970462/

En av mina favoriter i kategorin Krig.

Filmen följer en bataljon tyska soldater under slaget om Stalingrad. Vi får följa dem när de intar staden och händelserna där emellan fram till det att de försöker ta sig ifrån staden då den Röda Armén har omringat Stalingrad.

Jag har sett den här flertalet gånger och det är inte utan anledning att den är en av mina favoriter i kategorin Krig. Den förfinar ingenting utan visar hur krig går till. Att vi dessutom får följa tyskar (som dessutom talar tyska!) gör filmen lite intressantare än alla dessa Hollywood-producerade filmer där det läggs fram att tyskarna var monster och helt omänskliga. Skådespelarna är bra och man lider nästan med karaktärerna de spelar när man tittar på filmen. Krigsscenerna är bra genomförda och känns trovärdiga.

Den här, tillsammans med Cross Of Iron, är en av de bästa krigsfilmerna som gjorts.. iaf i mitt tycke. Den skildrar på ett snyggt, men samtidigt brutalt och gripande, sätt hur slaget om Stalingrad gick till.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0108211/

Releasen jag såg hette Döden På Larvfötter, dvs Wheels Of Terror, översatt. Men originaltiteln är alltså The Misfit Brigade.

1943. Slaget om Stalingrad är förlorat och tyskarna är på reträtt. Djupt inne i de ryska skogarna har det 27:e pansarregementet förskansat sig, ett manskap bestående av f.d. straffångar och annat slödder som används vid självmordsuppdrag.

En grupp från det 27:e pansarregementet skickas iväg till järnvägsstationen i Dankov för att spränga ett tåg med olja, som ska stanna till där för att fylla på vatten. De lovas att slippa åka till östfronten överhuvudtaget något mer och en lång permission om de genomför uppdraget. Det är bara ett litet problem; uppdraget är rena självmordet.

När jag kikade på IMDB upptäckte jag att versionen jag såg var den korta versionen, som är ca 100 minuter, men det ska tydligen finnas en version på 112 minuter också. Den längre versionen tänker jag dock inte leta ihjäl mig efter, utan om jag råkar komma över den så kan jag tänka mig att se den.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har läst ett par av kommentarerna på Discshop om den här filmen och i nästan alla kommentarer skriver personerna att de hatar den här filmen och att den är orealistisk, skådespelarna är kassa etc. För det första kan jag faktiskt hålla med om skådespelarna.. åtminstone delvis. En del av skådespelarna borde inte ha fått vara med i den här filmen. När det kommer till krigsfilmer så ser jag gärna att de som står framför kameran verkligen kan leva sig in i hur det skulle kunna vara att vara med i krig. För det andra så följer visserligen inte filmen verklighetens historia, men ser man mellan fingrarna och ser på filmen som en underhållningsfilm så funkar den. En del av stridsscenerna var uruselt gjorda och såg till och från ut som om de var tagna ur dokumentärer kring andra världskriget. Dessutom talar skådespelarna engelska och använder sig av amerikanska uttryck, vilket är lite underligt med tanke på att de ska föreställa tyskar.

Jag skulle kunna fortsätta med ännu mer gnäll, men orkar inte.

Det jag menade med att filmen inte följer verklighetens historia är det här; "I början så använder sig filmen av en sovjettillverkad stridsvagn mod T55 från 50-talet. Uppenbarligen så ska den föreställa en Tiger. Senare så använder man flera SU-85 också från Sovjet fast denna modell användes av ryssarna under senare delen av 2:a världskriget och verkligen inte av tyskarna. Ska troligen föreställa tyska Jagdpanthers. Det enda som stämmer är ett par tyska bandvagnar och givetvis ryssarnas T34/85 stidsvagnar."

Det här stycket är tagit ifrån en av kommentarerna på Discshop.

Hur som haver så duger väl filmen att titta på tack vare att den är spännande till och från vilket räddar filmen från att landa platt.

http://www.imdb.com/title/tt0093546/

Klassiker.

1943. Vid östfronten har nazisternas krigslycka vänt. Soldaterna retirerar, medan slagfältet färgas rött av blod och ryssarnas fanor.

Samtidigt utkämpas en strid inom den egna truppen mellan korpral Steiner och kapten Stransky. Korpralen är en dekorerad kämpe; en vän av folket som ber överheten att dra åt helvete. Kaptenen är hans motpol; en vän av kapitalet som sätter diciplin och prestige i högsätet. Hans insats i kriget handlar enbart om att komma hem som en hjälte, dekorerad med Järnkorset. Och han skyr inga medel för att lyckas, vare sig lögner, utpressning - eller att offra sitt eget manskap.

Det blir en kamp mellan två järnhårda viljor, mellan moral och omoral, mitt i ett brinnande helvete i ett krig utan hjältar.

Det här måste vara en av tidernas bästa krigsfilmer, skulle jag tro. Den skildrar kriget ur tyskarnas synvinkel och påvisar att tyskarna faktiskt var mänskliga dem med. Skådespelarinsattserna är top-notch och alla skådespelare gör ett grymt bra jobb. Stridsscenerna är bra gjorda också, med en hel del explosioner, personer som sprängs, blir skjutna osv. och påvisar hur krig går till på ett snyggt men samtidigt brutalt sätt.. men vad är krig om inte brutalt?

Kort och gott är det en mycket bra krigsfilm som ingen krigsfilmsfantast borde vara utan.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0074695/