Vahetere...orka?

Även efter att ha läst Helt Perfekt's recension av filmen hade jag inga som helst planer på att se den - men har nu gjort det likförbannat. Arthur Poppington (Woody Harrelson) sitter hos fängelsepsykologen, som vill veta varför han i skepnad av "superhjälten" Defendor anfallit en oskyldig kemtvätt, vänt upp och ner på stället och stoppat ägaren i en soptunna. Arthur/Defendor, som uppenbarligen inte har alla indianer i kanoten, berättar historian om hur han har jagat Captain Industry som dödat hans mor och på vägen lyckats trassla in sig med undercoverpoliser, gangsters och mött en prostituerad vid namn Kat (Kat Dennings).

Filmens story låter som en rätt typisk idiothumor-komedi och visst gapskrattar man åt Harrelson bitvis, men filmen är i huvudsak ett drama - som stundtals faktiskt är ganska rörande, mycket tack vare Harrelson's helt suveräna insats som Defendor. Att se honom ena stunden fula runt och göra en massa idiotgrejer, för att i nästa sekvens ge ett allvarligt porträtt av en man som vill mer än vad han egentligen är kapabel till att göra gör filmen mycket sevärd. Dennings är söt (även om hon ser ut som ett vrak) och gör en bra insats som Kat, medans Elias Koteas tillför många gapskratt filmen igenom. Defendor är en udda men bra film, som förnöjer i slutändan.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1303828/

En byrå rekryterar Lee (Bruce Lee), en shaolin munk som besitter martial arts kunskaper, för att medverka i en turnering, arrangerad av den f.d shaolin munken Han (Kien Shih), och undersöka om deras misstankar om att det finns opium på ön och om Han pysslar med slavhandel stämmer. Samtidigt beger sig Roper (John Saxon) och hans gamla militärpolare Williams (Jim Kelly) också till turneringen, tack vare olika problem de har. Väl på ön måste de tre slåss för sina liv för att ta sig igenom turneringen.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen; jag har svårt för martial arts filmer. Enter The Dragon är verkligen inget undantag även om det är en "klassiker" och Bruce Lee's sista film - om man bortser ifrån de sekvenser Lee hann göra innan hans bortgång till Game Of Death (kika gärna på Cinemassacre's videorecension av den). Jag fortsätter med att citera från Helt Perfekt's recension av Goodbye Bruce Lee: His Last Game Of Death; "Bruce Lee dog ju som bekant under inspelningen av filmen Game Of Death, och Bruce Li anlitas för att spela in de scener som saknas för att göra färdigt filmen. I verkligheten så var det Tai Chung Kim och Yuen Biao som togs in för att göra det, och slutresultatet är en ganska hiskelig soppa.". Första delen av filmen är låååångsam. Utöver långsamma och utdragna dialoger får vi ett par hyfsat intressanta slagsmålsscener. Halvvägs igenom filmen - ungefär då jag började tappa hoppet om att filmen faktiskt skulle bli intressant - började det hela röra på sig något så när ordentligt och slagsmålsscenerna kom tätare inpå varandra, vilket förnöjde och underhöll hyfsat bra.

Men även om andra delen av filmen förnöjde, så kan jag inte direkt påstå att jag har förståelse för varför den här filmen klassas som en klassiker. Det finns ju betydligt våldsammare och mer underhållande martial arts filmer än den här - och många av dem är inte klassade som klassiker.

Hur som helst; Enter The Dragon är en hyfsad film, men ingenting man behöver springa benen av sig för. Jag skulle till och med kunna gå så långt och säga att den är rent av överskattad... för SÅ många och underhållande slagsmålsscener var det ju faktiskt inte.

http://www.imdb.com/title/tt0070034/

Det är en vanlig dag i den lilla staden Ogden Marsh, Iowa, fram tills det att en av invånarna plötsligt dyker upp med ett laddat hagelgevär på den lokala baseballplanen. Sheriff David Dutton (Timothy Olyphant) skjuter honom till döds och kort därpå dyker fler dödsoffer upp. Kort därefter upptäcker David och hans biträde Russel (Joe Anderson) ett störtat flygplan i den lokala vattenreservoaren och snett därefter dyker militären upp och spärrar av staden, då en infektion spridit sig bland lokalbefolkningen - vilket resulterar i vansinne och sedan döden. Tillsammans med sin fru Judy (Radha Mitchell) och den unga tjejen Becca (Danielle Panabaker) måste David och Russel slåss för att ta sig ifrån staden - levande...

Nu minns jag inte hur Romero's originalfilm från 73 var, då jag såg den för runt 2 år sedan, så jag orkar inte jämföra de två filmerna. Det jag kan säga om remaken är att den är okej, även om den brister på flera punkter. Exempelvis är de spännande scenernas utgång så pass förutsägbara att den inbitne lätt kan förutsäga vad som komma skall. Läskigt blir det aldrig heller och när chocksekvenserna dyker upp ligger en gäspning på lur istället för ett skrik. Filmens troligtvis största problem är att de har snålat med infekterade personer. Det är långt mellan sekvenserna med dem och när de väl inträffar är de ganska snabbt överstökade.

Det som gör filmen okej är skådespelarnas insatser, filmens koncept (som visserligen är ganska uttjatat vid det här laget) och filmens avslutning som är lite av en klassiker som återanvänts i ett flertalet filmer innan - vilket alltid får mig att dra på läpparna. Effektmässigt ser det bra ut och vad jag märkte existerade det inte några halvusla CGI-effekter i filmen, vilket blir thumbs up från min sida. Men samtidigt har det snålats en del på effekterna och de skymtar oftast bara förbi i snabba sekvenser utan att tillföra någonting.

The Crazies remaken är helt okej helgunderhållning, mer eller mindre. Det finns betydligt bättre remakes, men samtidigt betydligt jävla mycket sämre.

http://www.imdb.com/title/tt0455407/

I framtiden härjar gängen fritt på gatorna i New York. Polisen har ingen kontroll över dem och sammanlaggt är det tre gängmedlemmar per polis. The Riffs' ledare, Cyrus (Roger Hill), tillkallar ett möte i Bronx där han ska predika för alla gäng och försöka få dem att slå sig samman till ett enda starkt gäng. Dessvärre blir Cyrus skjuten av en annan gängledare som lägger skulden på gänget The Warriors, som nu måste ta sig från Bronx i norr till Coney Island i söder.. vilket inte hade varit några problem om de inte hade haft 60 000 stridslystna gängmedlemmar och 20 000 alerta poliser efter sig.

1965 skrev författaren Sol Yurick en bok kallad The Warriors, där han lånade element ifrån boken Anabasis av den grekiske författaren Xenophon. 14 år senare kom filmatiseringen av Yurick's bok, där filmteamet likt Yurick lånade element ifrån Anabasis. Filmen hade premiär den 9de Februari, 1979, i 670 biografer utan några avancerade filmvisningar eller en hyfsad kampanj, men drog in 3,5 miljoner under sin öppningshelg. Helgen efter blev filmen sammankopplad med ett sporadiskt utbrott av vandalism och tre mord - två i södra Kalifornien och ett i Boston - involverande filmtittare som varit på väg till eller från filmvisningar. Detta medförde att Paramount drog tillbaka både radio och TV reklamer helt och satte istället in reducerade annonser i tidningar med endast filmens titel, betygsättning och deltagande biografer. Reaktionen blev att 200 biografer landet (USA) över hyrde in säkerhetspersonal. Tack vare säkerhetsrisker fick biografägare avstå de kontraksenliga skyldigheter de fått om de inte ville visa filmen och Paramount erbjöd att stå för de kostnaderna för den extra säkerheten och de skador som tillkommit av vandalism.

Händelserna som inträffade efter filmens premiär är mer intressanta än filmen i sig är, tycker jag. Igenom större delen av filmen får vi se gänget springa och fly från de andra gängen, som sedan avlöses med typ tre slagsmål sammanlaggt filmen igenom. Det är helt enkelt inte intressant eller spännande. Och scenerna innan slagsmålen är utdragna och lååååångsamma och det hela mynnar ut i otroligt förutsägbara slagsmål - snark. Frisyrer, kläder och beteendet är otroligt mycket 70-tal och jag stör mig bara på det. Utspelade sig inte filmen i framtiden? De hade ju iaf kunnat förändra dessa tre element lite grann iaf.. eller trodde de allvarligt talat att folk skulle fortfarande gå med byxorna uppskurna i röven i framtiden?

Allting är inte skit med filmen dock. Slagsmålet på toaletten är trovärdigt, om än inte ett dugg spännande. Skådespelarna är trovärdiga och gör riktigt bra insatser - även om jag irriterar mig på David Patrick Kelly's karaktär.

The Warriors kanske var storslagen och chockerande när den kom - idag känns den mest löjlig och tråkig. Många säger att den är klassisk, jag säger att den är tråkig. Men samtidigt måste man ha i åtanke att filmen faktiskt har över 30 år på nacken och symboliserar mer dåtidens samhälle än vad den symboliserar dagens.

2005 kom det även ett beat 'em up spel till PS2an och Xbox, baserat på filmen, från Rockstar Games. 2007 släpptes även en version av spelet till PSP. En ny tappning av storyn om The Warriors kommer nästa år och vi får troligtvis en modernisering av storyn och en uppdaterad symbolisering av samhället. Eller nåt. The Warriors från 1979 är iaf en överskattad film som till större delen är tråkig - men som har sina stunder. Det är iaf ingenting jag tänker rekommendera.

http://www.imdb.com/title/tt0080120/

Några soldater i en militärgrupp beger sig iväg för att kunna sköta sig själva i en mindre grupp och på deras resa ser de ett videoklipp på internet där man bjuder in folk till en säker ö. Vad de inte vet om är att mannen som sänder ut inbjudan är själv utvisad från ön, där man istället för att skjuta zombierna i huvudet försöker att hitta en annan lösning på epidemin.

Jag orkar inte vara lika djupgående som H var i sin recension av Survival Of The Dead, då jag redan gått igenom samtliga filmer i serien (plus deras remakes). Det enda jag hade läst och sett om filmen var H's recension och en tidig trailer för filmen när jag satte mig för att se den. Och jag blev väl inte speciellt förvånad över vad jag fick..

I vanlig ordning levererade Romero ingen zombieslaskfest, utan mer en typisk Romero-zombiefilm där det finns ett bakomliggande budskap.. bla bla bla.. även om det den här gången inte tilltalar speciellt mycket. Filmen är inte ett dugg läskig (och jag undrar om Romero egentligen ens tänkte att den skulle vara det) och jag kan inte direkt påstå att jag sympatiserade med någon av karaktärerna i filmen heller (även om jag tyckte att gubben med den irländska accenten lyfte det hela lite). Någon enstaka effekt fick mig att haja till, men givetvis har det laggts på en extra blodskvätt i form av CGI vilket förstör mer än vad det förnöjer.

Lördagsunderhållning? Visst. En blivande klassiker? Nä. Survival Of The Dead är inte dålig, men den ställer sig inte heller utanför ramarna och ger oss inte direkt någonting att tänka på.

http://www.imdb.com/title/tt1134854/

Ex-fången Jack Crews (Patrick Swayze), som jobbar som bilmekaniker och bor tillsammans med sin fru och dotter i New Jersey, blir erbjuden ett körningsjobb från Atlanta till New Jersey där lönen är 10 000 dollar. Han tackar nej till jobbet då hans lastbilslicens har gått ut, men när han upptäcker att banken är på gång att ta deras hus ifrån familjen tackar han ja till jobbet. Enda problemet är att det är fler som är ute efter lasten än mottagaren och Jack måste använda all sin kunskap som lastbilschaffis för att överleva attackerna - och rädda sin familj...

Black Dog är en rätt typisk hjärndöd och orealistisk actionfilm som, även om det inte är speciellt mycket skjuta-skjuta, underhåller alldeles utmärkt med goda skådespelare, spännande biljakter (i det här fallet lastbilsjakter) och en intressant bakomliggande historia som förklarar filmens titel.

I rollsättningen ser vi utöver Swayze Meat Loaf, Charles S. Dutton, Randy Travis, Gabriel Casseus, Brian Vincent och Graham Beckel i viktiga roller.

Orealism? Javisst, men desto mer underhållande.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0120610/

Efter att Bella (Kristen Stewart) har återhämtat sig från vampyrattackerna som nästan kostade henne livet har hon planerat att fira sin födelsedag tillsammans med Edward (Robert Pattinson) och hans familj. Men en mindre olycka inträffar under festandet och Bella börjar blöda, vilket visar sig vara allt för intensivt för familjen Cullens, som bestämmer sig för att flytta från Forks, Washington för Bella's och Edward's skull. Med hjärtat krossat finner Bella en ny väldigt-nära-vän i Jacob Black (Taylor Lautner), som dessvärre besitter mörka hemligheter...

Och priset till 2009 års tråkigaste film går till: New Moon! Första halvan av filmen går ut på att Stewart's karaktär knallar runt och tycker synd om sig själv, sen blir det lite uppenbara CGI-effekter och en massa utdraget och tråkigt dramasnack.. och så håller resten av filmen på.

Visst, filmen har goda skådespelare som gör bra ifrån sig - det kan jag inte säga emot - men filmens manus (och säkerligen boken också för den delen) har så många avvikande saker när det kommer till vampyrer och varulvar att det blir löjligt (precis som i första filmen). Exempelvis kan inte vampyrer enligt regel gå ut i solljus och de måste dricka människoblod för att överleva, borta. Varulvar som förvandlas mitt på ljusa dagen? Bullcrap. Att varulvarnas förvandlingar är otroligt uppenbara CGI-effekter gör det hela ännu töntigare.

En annan sak jag tyckte var besynnerligt är att alla vampyrer i filmen ser mer ut som lik (dvs kritvita), och inte en jävel reagerar på det. Att varulvarna dessutom knallar runt halvnäck under alla årstider (vad det verkar som iaf) verkar inte heller någon lägga märke till. Besynnerligt.

Den första filmen var okej, den andra känns mer som en utfyllnad av storyn och lämnar tittaren med en "jättespännande" cliffhanger som fick mig att sucka djupt och högt. Onödig film i mina ögon - men andra gillar den säkert.

http://www.imdb.com/title/tt1259571/

11:14 delar sig på fem incidenter som kopplas samman med en röd tråd, på klockslaget 11:14. Mycket mer än så kan jag inte säga om handlingen utan att spoila den. Anyway, 11:14 är en så kallad "smart thriller" som till en början försätter tittaren i den sitsen att man begriper inte varför en person gör som han/hon gör eller vad som egentligen försigår, förrens man har sett alla fem incidenterna - och underhållande är det.

Ehm.. mycket mer än så har jag inte att säga. Det är en skruvad, men ändå smart film. Kommer ses om.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0331811/

Sju stycken college studenter beger sig iväg till en privatägd ö där de ska studera öns natur och djurliv, där de blir mottagna av öns ägare Vincent King (Sean Kanan) och hans filmbesatta fru Mary Shelley (Juliet Landau). Dessvärre smyger en galning runt på ön och börjar plocka av dem en efter en.

I ungefär samma anda som Hatchet återgår Hack! till oldschool stilen inom slashergenren. Vi får samtliga karaktärer - plugghästen, killen plugghästen är kär i, ganjarökaren, bimbon, fotbollskillen, den udda personen (i det här fallet homosexuell) och den alternativa personen - som ska fimpas av på så blodiga och vidriga sätt som möjligt. Klichéerna staplas på hög och den ena förutsägbara slashersekvensen efter den andra rullar på i ett hyfsat tempo, tills filmen ballar ur nästan helt och det hela blir ganska osammanhängande.

Hack! innehåller också väldigt många filmreferenser och är troligtvis den filmen som refererar till flest filmer någonsin. Redan i början av filmen skjuter karaktärerna av många repliker där andra, större, filmer nämns, så som Saw, A Nightmare On Elm Street, Halloween, Friday The 13th, Hellraiser, Jaws och så vidare.

Rollistan är inte så mycket att prata om, mer än att Kane Hodder, Burt Young och Lochlyn Munro dyker upp i varsin biroll. Effektmässigt ser det däremot betydligt bättre ut och det mesta övertygar. Story och manus är typiskt oldschool slasher, men fungerar alldeles utmärkt.

Även om Hack! är förutsägbar klichéebomb så gillar jag den, då den återgår till det klassiska stuket på slasherfilm. Det som drar ner betyget är slutet som kändes smått som ett stort "what the hell?".

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0475289/

Efter att hans fru och hennes älskare blivit mördade blir bankdirektören Andy Dufresne (Tim Robbins) utpekad som skyldig för morden och dömd till två livstidsdomar och blir ivägskickad till Shawshank fängelset, där de sedvanliga otrevligheterna inträffar - till en början. Över åren i fängelset anpassar sig Andy och lyckas få både respekt och influens från de andra intagna - speciellt fängelseentreprenören Ellis Boyd 'Red' Redding (Morgan Freeman).

The Shawshank Redemption - eller Nyckeln Till Frihet i Sverige - har legat på första plats på IMDB över de bästa filmerna som gjorts i ett par år nu (under skrivande stund), och innan det låg den på andra plats under ännu fler år (vad jag själv vet iaf). Och jag håller verkligen inte med de användare som röstat fram den till filmhistoriens bästa film...

Filmen är bra, missförstå mig inte. Det är bra skådespelare, storyn är rörande och engagerande samtidigt som det egentligen inte händer så där avsevärt mycket, och att vissa grejer som inträffar i filmen känns ganska orealistiska bitvis. Och som om inte det vore nog blir filmen förutsägbar och hyfsat långrandig stundtals (speciellt slutet som var väldigt utdraget i mitt tycke). Men även om filmen brister på dessa punkter så är den så pass engagerande och intressant att den faktiskt är värd att titta på.

Bland skådespelarna ser vi bland annat Bob Gunton (Demolition Man), William Sadler (Tales From The Crypt) och Clancy Brown (Highlander) i viktiga roller utöver Robbins och Freeman. Och det är givetvis storslagna insatser de gör - of course. För regi stod Frank Darabont (som senare gjorde The Green Mile och The Mist, även de baserade på Stephen King historier).

The Shawshank Redemption är en bra film, utan tvekan, men den bästa filmen som någonsin har gjorts...? Hell no. Det är en bra fängelsefilm, även om jag personligen tycker att mer jordnära och realistiska fängelsefilmer (så som Felon) är mer intressanta.

Mycket sevärd, men absolut inte den bästa filmen som gjorts.

http://www.imdb.com/title/tt0111161/