Vahetere...orka?

Laurence Fishburne och Stephen Baldwin film.

Vid ett vägarbete bryter ett upplopp ut och de två fångarna Piper (Fishburne) och Dodge (Baldwin) lyckas fly. De känner inte varandra men måste ta samma flyktväg eftersom de är ihopkedjade med handklovar.

Dodge satt inne för dataintrång och nu när han är ute är det inte bara polisen som jagar honom. Han har stulit pengar från maffian och när de får veta att han är på fri fot skickar de ut en grupp yrkesmördare för att ta hand om problemet.

Dodge måste nu sammarbeta med Piper. Men var det en tillfällighet att de rymde tillsammans?

Det här är en ganska typisk action/komedi där två personer måste sammarbeta för att uppnå ett mål, men tack vare bra skådespelare och ett manus som vänder lite på sig runt 1 timme in i filmen blir den väldigt underhållande. Fishburne och Baldwin är ganska roliga som radarpar hur som haver.

Utöver de här två herrarna ser vi även Salma Hayek, Will Patton och Robert John Burke i andra viktiga roller. Och Brittney Powell visar tuttarna lite snabbt i en strippklubbsscen.

Actionscenerna är snyggt framförda, speciellt en biljakt mot slutet av filmen.

Mer än så har jag inte att säga om filmen. Den är bra, fastän den innehåller mycket som vi redan har sett förr.

http://www.imdb.com/title/tt0116320/

Orkade inte leta reda på något cover med titeln Pon, så fick bli filmens internationella cover med titeln Phone.

Efter att ha skrivit en serie av artiklar om en pedofilhärva får journalisten Ji-won flera hotfulla samtal på hennes mobiltelefon vilket leder till att hon byter nummer. Hennes nära vän Ho-jeong och hennes man Chang-hoon bjuder in Ji-won till att flytta in i deras hus i Bang Bae som är tomt och stängt.

Kort efter att hon har fått sitt nya nummer svarar Ho-jeong's dotter, Yeong-ju, i Ji-won's mobiltelefon. Efter det är Yeong-ju inte sig lik. Hennes beteende förändras drastiskt och föräldrarna tar kontakt med diverse olika läkare för att försöka hitta felet.

Samtidigt börjar Ji-won att göra efterforskningar om numrets tidigare ägare - och en skrämmande hemlighet börjar nystas upp...

Jag såg den här filmen för ett par år sedan. Minns inte riktigt när, men jag har för mig det var något år efter att den släpptes, typ 2003.. eller så. Hur som helst så var jag full och mindes inte ett skit om den. Så jag beslöt mig för att se om den.

Filmen kom ungefär då den stora vågen med flickor-med-långt-hår-som-har-taskig-solbränna-filmer kom (Ring, One Missed Call, Grudge etc). Och den är ungefär som alla de där filmerna. Den ger ingenting nytt, men samtidigt återanvänder den gamla idéer på ett snyggt sätt med en liten twist på slutet av filmen.

Skrämselfaktorn är ganska lagomt och den blir ganska spännande då och då, men skrämmande tyckte inte jag att den blev. Skådespelarna är som i alla andra asiatiska skräckfilmer och effekterna är som vanligt bra.

Finns det ingen remake av den här filmen? Till en början trodde jag inte det. Men efter att ha tittat lite på IMDB upptäckte jag till min stora fasa att den här filmen får en remake 2010, under titeln The Phone. DOH! Jag hatar Hollywood. Fast, en sak som är lite underlig är att det kommer att ha tagit 8 år innan de släpper en remake på den här filmen då Hollywood varit riktigt duktiga på att sabotera fina filmer med sitt värdelösa rip-off-skräp.

Hur som helst, en sevärd skräckis om man fortfarande är stenkåt på filmer så som Ring, One Missed Call och Grudge. Jag gillar den iaf.

http://www.imdb.com/title/tt0323630/

Tom Savini's remake av den klassiska skräckfilmen av George A. Romero, med bland annat Tony Todd (Candyman).

När Barbara och hennes retsamme bror Johnnie är vid deras moders grav blir Barbara angripen av en underlig man och Johnnie försöker hjälpa henne. Strax därpå slås Johnnie medvetslös och Barbara flyr.

Efter att ha gått en stund kommer hon fram till ett stort hus och inte allt för långt efter hennes ankomst dyker fler överlevare upp. Frågan är bara om de kommer överleva natten... då de döda vaknade igen?

Ärligt talat måste jag säga att jag gillar den här remaken. Dels för att Savini har regisserat och fångat originalet väldigt bra, men samtidigt att de har gjort en ny film men med samma titel istället för att göra som dagens remakes då de gör rip-offs rakt av och lägger ner ungefär lika med noll engagemang i att skriva ett vettigt manus. George A. Romero har också ett finger med i den här filmen, lyckligtvis, som exekutiv producent.

Jag såg den här filmen för något år sedan för första gången och gillade den riktigt mycket då och gör det, som sagt, fortfarande. Jag mindes däremot inte att Tony Todd stod med på rollistan och blev glatt överaskad att han var med nu när jag såg den igen. Han gör ett bra jobb, som de andra skådespelarna.

Med tanke på att Savini har gjort filmen och att den är lite modernare än originalet så innehåller den bättre make-up och mer slask, givetvis. Storyn är fortfarande bra, men har sina ändringar. Exempelvis är slutet väldigt olikt originalets avslutning, flera karaktärer och händelser i filmen är ändrade också.

Som sagt, jag gillar den här remaken. Den är lik originalet, men samtidigt är den inte det. Givetvis är den inte bättre än originalet, men den är jävligt bra ändå.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0100258/

Och så en Sylvester Stallone film igen.

Med bara sex månader kvar till sin frigivning blir mönsterfången Frank Leone (Stallone) uppdragen ur sin säng en natt och förflyttad till Gateway, ett stenhårt och maximalbevakat fängelse som drivs av fängelsedirektören Drumgoole (Donald Sutherland).

Drumgoole har gjort allt han kan för att få Leone placerad under sin kontroll och han har för avsikt att behålla honom på Gateway under resten av hans liv. Leone var tidigare intern på en annan fängelseanstalt som drevs av Drumgoole innan han rymde för att vara vid sin fars dödsbädd. Drumgooles hårdhet som tvingade Leone att rymma två veckor före sin frigivning blev föremål för en tidningsartikel där Drumgoole anklagades för brutalitet. Leones strafftid förlängdes och Drumgoole blev förnedrad i pressen och förflyttades till Gateway, det värsta fängelset i hela USA.

Nu vill Drumgoole ge igen på Leone. Hans plan är att psykiskt trakassera Leone tills han ger igen och när han gör det kommer Drumgoole att se till att hans strafftid i "helvetet" förlängs på livstid... eller dödar honom.

Emellanåt kommer det en film där en stor skådespelare (actionskådespelare, exempelvis) gör en film som inte alls tillhör deras vanliga genre-grenar. Det här är lite av ett sånt fall. I vanliga fall är vi vana vid att se Stallone skjuta med stora puffror och köra hårt med oneliners. I den här filmen får vi se han som en man som snart ska bli frigiven, men pressas till det yttersta för att se till att han hamnar bakom lås och bom för resten av sitt liv.

Det kanske inte låter så intressant eller underhållande, men under filmens gång är det bra dialog, ett schysst händelseförlopp och bra skådespelare som driver filmen hela tiden framåt. Ju längre filmen går desto mer får man lära känna karaktärerna vilket gör att man får medlidande för dem och för de händelser som inträffar igenom filmen.

Utöver Stallone i huvudrollen ser vi ju även Donald Sutherland som skitstöveln Drumgoole, som han porträtterar riktigt bra. Danny Trejo skymtar också förbi väldigt snabbt i en kort roll.

Jag tycker den här filmen är riktigt bra iaf. Mycket sevärd.

Rekommenderas!

Småskojig film som är klassad som action/komedi, fastän det bara avlossas 8 skott i hela filmen (ja, jag har räknat).

Fotomodellen Samantha Crain's syster, Cammy, ber henne att smuggla ett paket ifrån Europa till Oregon, Portland. Väl i Oregon upptäcker hon att hennes syster försöker stoppa ett gäng kinesiska shaolinmunkar från att få tag i paketets innehåll.

Efter att ha lyckats fly springer Samantha på Ed "Brain Smasher" Molloy, en dörrvakt med stålnävar. Tillsammans försöker de stoppa shaolinmunkarna.

Jag såg den här filmen för första gången för många år sedan och gillade den riktigt mycket då. Nu när jag tittar på den igen gillar jag den inte riktigt lika mycket, men det innebär inte att den är kass utan snarare tvärtom. Den är stundtals riktigt skojig och erbjuder en del rejäla gapskratt, men jag tycker inte den håller riktigt hela vägen.

Andrew "Dice" Clay var skojig som Brain Smasher, Teri Hatcher var den heta fotomodellen Samantha och Yuji Okumoto var cheesig som skurkledaren.

Helt ok B-film i min mening. Den underhåller så pass att man inte stänger av den iaf.

http://www.imdb.com/title/tt0106475/

Charlie Sheen film. Släpptes under titeln Made Of Steel i Sverige. Den internationella titeln är Fixing The Shadow.

Efter att ha fått sparken får den föredetta vicesheriffen Daniel Saxon ett erbjudande av Conroy Price. Erbjudandet går ut på att Saxon ska infiltrera MC-gängen för att sätta stopp för deras drog- och vapenhandel. Men för att vinna deras förtroende och för att inte bli avslöjad måste han genomföra diverse olika brott. Men hur långt kan Saxon gå?

Det här är en av mina favoritfilmer sen barndomsåren. Det är ett starkt drama där Sheen visar att han faktiskt kan vara dramatisk och inte enbart komisk eller cheesig. Utöver Sheen ser vi även Linda Fiorentino (Body Count, Men In Black, Dogma), Courtney B. Vance (D-Tox), Leon Rippy (Universal Soldier, Eight Legged Freaks) och Michael Madsen som faktiskt inte är cheesig för en gångs skull. Vi ser också Larry Ferguson (han som gjorde screenplay till Alien³ och manus till Beverly Hills Cop II, Highlander samt den här filmen som han också regisserade) i en snabb roll. Det här gänget, och de övriga i rollistan, gör ett jävligt bra jobb.

Storyn är riktigt bra och påvisar en realistisk bild av de kriminella MC-gängen. Filmen är också verklighetsbaserad och den riktige Daniel Saxon medverkade faktiskt i filmen som statist.

Mer än så tänker jag inte skriva om filmen. Det sista jag har att säga är:

Se den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0103805/

TV-film som är en remake av en film från 74.

Mitt på ljusa dagen slår fyra stycken kapare, ledda av Mr. Blue, till mot ett tunnelbanetåg och tar 14 personer som gisslan och kräver 5 miljoner dollar i lösensumma. Poliserna Anthony Piscotti och Ray jobbar frenetiskt för att försöka rädda gisslan och stoppa kaparna.

Tack vare att jag inte har sett originalet från 1974 har jag ingen aning om de gjort om filmen eller om de har följt originalet till punkt och pricka (gjort en rip-off, alltså).

Det jag kan säga om den här TV-remaken är att den är ganska ok, utöver flera idiotiska karaktärer som verkar rejält blåsta. Exempelvis en kvinna som säger "Jag har varit med om det här förr. Jag kommer inte klara av det igen.". Som om kaparna skulle bry sig ett jävla dugg i det.

En annan sak som jag lyfte på ögonbrynet av var att poliserna i filmen pratade om gisslan på ett sånt sätt att det verkade inte spela någon som helst roll om någon av gisslan blev skjuten. I vanliga fall brukar det vara viktigt att ingen i gisslan blir skjuten, men uppenbarligen skiter de här poliserna i vilket.

Skådespelarna var vad man kan räkna med när det är TV-film. Storyn är bra och är lite av en nagelbitare till och från.

En helt ok TV-film som är typ som alla andra TV-thrillers, mer eller mindre.

http://www.imdb.com/title/tt0140594/

Krigsfilm från 64.

I December, 1944, skickas tre stycken amerikanska soldater till den filippinska ön Luzon för att samla information om japanska trupper i det närliggande området. De tre soldaterna ska samla informationen och sedan rapportera via en kortvågsradio.

Snett efter deras ankomst stöter de på en gerillagrupp, ledda av Paco, en truff, skeptisk och misstänksam lärare. Kort efter deras möte med gerillagruppen får japanerna reda på att amerikanerna är i området och tar en grupp med skolbarn som gisslan och hotar med att avrätta ett barn varje timme amerikanerna går fria, fram tills det att de har blivit gripna.

Frågan är om den här lilla gruppen kan alliera sig, rädda barnen, få tag och sända informationen och överleva?

Speciellt imponerad är jag inte. Men det är en helt ok film med tanke på att den är ifrån 64. Givetvis skrek det 60-tal om hela filmen då skådespelarna var stela, effekterna sågs till knappt och dialogerna var emellanåt lästa direkt ur manuskriptet.

Att filmen bara varade i 1 timme och 9 minuter var alldeles lagomt då filmen hade blivit grymt trög och tråkig om de inte skyndat på händelseförloppet.

Duger att titta på.

http://www.imdb.com/title/tt0057864/

Anime film från 2001.

Efter att hennes föräldrar blivit mördade av sin politiskt ambitiöse farbror flyr den unga flickan Kintoki till bergen och blir räddad av den noble Lord Raiko. Raiko är kapten för 'The Four Knights' - hedersvärda försvarare av staden - och uppfostrar Kintoki som en pojke och lär henne krigskonst. Men en kusin ifrån hennes förflutna - Ohni Hime - har inte glömt bort hennes kärlek för Kintoki och planerar att återförenas med henne till vilket pris som helst. Hon är dock ovetande om att Kintoki är en flicka.

Tråkig. Inte helt händelselös, men tråkig. Filmen ligger på ca 45 minuter och jag tyckte dem bara snackade en massa. Efter en scen med lite våld höjdes förhoppningarna, men de dog rätt snabbt tack vare att efteråt pågick snacket i 10, 15 minuter. Jag har ingenting emot att de för dialog i en film.. men när de bara pratar för pratandets skull blir jag mest sömnig.

Filmen innehöll våld, men de sekvenser som var med där det visades våld var få och väldigt korta. Och resten av filmen var prat, prat, prat, snack, snack, snack, pladder.. snaaaaaaaaark.

Tråkig. Inte helt händelselös, men tråkig. Som sagt.

http://www.imdb.com/title/tt0446566/

Vad jag har begripit är det här en remake av en skräckfilm från 2001 som går under titeln Kairo.

Efter att Mattie's pojkvän Josh tar sitt eget liv börjar Mattie se underliga saker. Kort efter att Josh tagit sitt liv börjar andra att ta sina liv. Mattie får kontakt med Dexter, som köpt Josh gamla dator, och tillsammans börjar de rota i det hela. De upptäcker snart att orsaken till självmorden inte är av denna värld...

Jag är riktigt imponerad. I regel brukar jag ha svårt för att tycka om modernare skräckfilmer, speciellt då det är av spök-grenen inom skräckgenren. Men jag föll för den här filmen ganska rejält då den skilde sig ifrån många andra spökskräckisar.

I rollistan är det inga speciella namn jag vill nämna, utöver att Brad Dourif (han som lånar ut rösten till Chucky i Child's Play filmerna) dyker upp i en väldigt snabb roll. Effekterna var av modern karaktär, givetvis och var snyggt gjorda. Filmen var klichéfylld dock, men höjdes upp av skådespelarna och effekterna. Och storyn var udda, som sagt.

I helhet en riktigt schysst skräckfilm. Mycket sevärd.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0454919/

Skräck från 2001.

Trevor är en ung man som har blivit dömd till en långtidsbehandling på ett mentalsjukhus efter att ha brutalt mördat sin flickvän. Men ju längre Trevor stannar på institutionen desto mer börjar han undra om mordet verkligen har skett eller om det bara är en hemsk fantasi som blivit implanterad av Dr. Ek, ägaren av sjukhuset.

Det här måste vara en av de mest bizarra filmer jag någonsin har sett. Filmen lämnar efter sig stora hål i storyn och vissa grejer förklaras inte det minsta. Dessutom var händelseförloppet i filmen grötigt upplaggt och riktigt tråkigt, omän det hände saker. Intressemätaren slog i botten, i princip.

Skådespelarna, där bland annat Ted Raimi dyker upp i en biroll, funkade. Men tack vare ett tråkigt manus och ett tråkigt händelseförlopp höjdes inte filmen speciellt mycket tack vare dem.

Filmen failar något fruktansvärt på det den är menad för att göra också: skrämmas.

I Sverige är filmen släppt under titeln Horror In The Attic. Bara så ni vet vilken film ni inte ska titta på.

Titta på något annat istället.

http://www.imdb.com/title/tt0118652/

Hittade inget originalcover, så Ai City coverbilden fick duga.

Framtiden ser inte speciellt annorlunda ut mot nutiden, om man bortser ifrån det glänsande Fraud Tower, så ser New York City identiskt ut med dagens New York. Liv och död slåss fortfarande ut på gatorna. Skillnaden är att striden den här gången är mellan Kei, ett misslyckat Psionic experiment, och en betydligt starkare sådan.

Striden beror på den lilla flickan Ai som ska ha kraften att förstöra världen, som de känner till den. Frågan är bara: vem slåss för att rädda jorden och vem slåss för att framkalla Armageddon.. och varför? Kan Kei lista ut sanningen innan det är försent?

Storyn är ganska underlig i min mening. Den innehåller väldigt många hål och vissa grejer förklaras inte fullt ut, utan lämnas kvar i tittarens ovishet vad "det där egentligen handlade om". Storyn erbjuder dock på några riktigt ösiga actionscener med explosioner, våld och mutationer. Händelseförloppet var ganska bra och hade ett högt tempo, men filmen faller mycket på att många grejer inte förklaras fullt ut. Utöver action och våld hade den en nypa humor också och hade givetvis en karaktär som var till för att man skulle garva åt.

Voiceactingen var ganska bra, för att vara en film ifrån 86. Teckningarna var snyggt gjorda, men kunde bli grötiga till och från då det hände många grejer på en och samma gång.

En helt ok animefilm, fastän den var väldigt hålig.

http://www.imdb.com/title/tt0109057/

Jessica Alba i remaken av The Eye.

Sedan fem års ålder har violinisten Sydney Wells (Alba) varit blind tack vare en olycka hennes syster Helen orsakade. Efter en ögonoperation börjar Sydney se hemska saker och efter en kort tid förstår hon att det är döda eller döende människor hon ser. Med hjälp av Dr. Paul Faulkner försöker hon att lösa mysteriet.

Själva storyn är inte speciellt originell eller nyskapande, men framförandet är gjort på ett ganska snyggt sätt vilket gör att filmen blir ganska bra. Att Alba har huvudrollen höjer filmen lite mer dessutom då jag personligen tycker att hon är en duktig, och riktigt snygg, skådespelerska. De övriga i rollistan är ju givetvis bra också. Effekterna är småcoola också.

Alla vet i regel att jag hatar remakes, men tack vare att jag inte har sett originalfilmen kan jag inte jämföra de båda filmerna. Jag tycker den här filmen är bra hur som helst. Inte top-notch, men bra.

http://www.imdb.com/title/tt0406759/

En film jag minns mycket väl ifrån min barndom tack vare att min farsa har den på klippt VHS.

Efter att ha, av misstag, dödat en gisslan lägger polisen David King pistolen på hyllan och vägrar att bära vapen med skarp ammunition i. Han och hans familj flyttar efter den här händelsen från storstaden ut på landsbyggden.

David och hans kollega Neil Adams får i uppdrag att transportera tre livsfarliga galningar till ett maximalt övervakat fängelse. Men under transporten blir de attackerade av en kompanjon till de tre dårarna som lyckas frita dem.

Gänget, som är ledda av den sjuke och hänsynslöse Skull, beger sig iväg för att ta sig undan lagen. En kort bit ifrån där de blev fritagna lägger bilen av och de beger sig till fots till ett hus mitt ute i ingenstans. Dessvärre tillhör huset David. När David upptäcker att huset är under belägring måste han improvisera för att rädda sin familj från de tungt beväpnade galningarna.

Jag såg den här som sagt i min barndom och älskade den då. Jag älskar den lika mycket nu, fast troligtvis mer då jag har sett den helt oklippta versionen av filmen.

Skådespelarna består av folk som antingen enbart varit med i den här filmen eller bara dykt upp i någon enstaka film eller serie efter den här. Ett par av skådespelarna kan dock ses än i dag i nya filmer. Effekterna, bestående av blod, explosioner, eld och skottlossning är hyggligt gjorda, i ren B-films anda. Jag tycker storyn är riktigt bra och öser på utav bara helvete i ett snabbt tempo utan någon direkt dötid eller tid för tröga och tråkiga dialoger där de bara pladdrar en massa bull.

En sak som är lite kul med den här filmen är att den har en jävla massa olika titlar på sig. Skull: A Night Of Terror är alltså originaltiteln, men den är också känd som: Don't Turn Out The Light, Night Of Retribution (som releasen jag har tittat på nu heter) och One Eyed Killer. Svenska releasetiteln är Öga För Öga, men är dessvärre klippt med ca 3 minuter.

I min mening är det här en toppenfilm. Den är bra, intensiv och är ganska våldsam. Får ni tag på ett exemplar (givetvis oklippta versionen), så se den omgående.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0098346/

Återigen en Simon Pegg film.

Efter att Post Modern Review, driven av den klantige nöjesjournalisten Sidney Young (Pegg), har publicerat en elak artikel om mediakungen Clayton Harding blir Young uppringd av Harding som erbjuder honom jobb på hans superkända tidning Sharp.

Young tackar ja till jobbet och beger sig sedan iväg till New York i hopp om att kunna spetsa till Sharps kändisgullande. Han märker snabbt att han kämpar emot frestelsen att smöra (aka slicka röv) för kändisar för att själv nå toppen av sin karriär.

Filmen har sina stunder då man skrattar rejält och högt och där emellan är det många fniss-scener. Och så lite dialog. Pegg är skitrolig som vanligt, Kirsten Dunst irriterar otroligt nog inte, Jeff Bridges är bra men underanvänd och Gillian Anderson gör en bra insatts. Megan Fox är en dryg attention whore. Oväntade vändningar dyker aldrig upp utan filmen går ganska patriotiskt efter regelboken om hur romantiska komedier ska genomföras.

Jag är iaf nöjd med den här filmen. Den är skojig och gav mig en hel del skratt. Vad mer kan man begära av en regelrätt romantisk komedi?

Läs givetvis också en recension av filmen hos Helt Perfekt också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0455538/

Child's Play rip-off.

Någonstans i Mexico gräver en arkeolog fram en grav som sägs ha tillhört ett djävulsbarn som blev begravt av Sanzia folket, en stam som dyrkade Satan. Efter en incident får arkeologen stendörren över sig och dör.. och släpper ut någonting ondskefullt.

Kort efter kommer en amerikansk familj till Mexico för att rusta upp en gammal dockfabrik. Fadern och dottern hittar en bunt med dockor som de gamla ägarna har lämnat efter sig varpå fadern ger dottern en av dockorna. Men ganska snart börjar dottern förändras och flertalet dödsolyckor inträffar.

Snark, snark och snark. Det är vad jag har att säga om den här Child's Play rip-offen. Jag läste ett inlägg på IMDB om den här filmen där det stod att det inte alls var en Child's Play rip-off. Min respons, om jag träffat personen i fråga, hade troligtvis varit ett knytnävsslag rakt i nyllet på fanskapet.

Det skriker rip-off lång väg då likheterna är ganska stora. Liten dryg ful snorunge får docka. Docka ond. Docka dödar människor. Ingen av de vuxna tror att dockan har något med dödsfallen att göra. Snaaaark!

Att dessutom händelseförloppet är ungefär lika intressant som att sitta och titta på en pausad film gör ju inte saken bättre. I Child's Play (och dess uppföljare) dör det folk på löpande band. I Dolly Dearest dör någon enstaka och där emellan är det prat, prat, prat, prat, lite mer prat och så ytterligare lite prat. Visst låter det hela grymt intressant?

Storyn är egentligen bra, fastän den är något vriden. Men den är så uselt framförd att jag satt med halvstängda ögon och försökte hålla mig vaken. Varför sabba en schysst story med ett händelseförlopp som kan liknas vid en snigel som saktar in för en kurva?

Skådespelarna gjorde inte saken speciellt mycket bättre heller. Hon som spelade dottern var allmänt svindryg och spelade över rejält. Hon som spelade morsan hade jag gärna gett på en fet nacksmäll. De övriga kan fara åt skogen. Att jag inte skriver deras namn visar troligtvis bara på mer hur usla jag tycker de är.

Effekterna var usla, speciellt då man knappt fick se något av dem. Skräp. Dockorna såg förjävliga ut och fick Chucky i fjärde och femte Child's Play filmerna att likna rena skönhetsdrottningen, fastän dockorna i den här filmen inte ens hade en skråma på sig. Blä. Dynga.

Dessutom stupar den rakt ner i ett hål när det gäller att vara skrämmande. Den är på ett ungefär lika skrämmande som Björnes Magasin, i klippt format.

Nu har jag iaf fått förståelse för varför jag tyckte den här filmen sög röv när jag såg den som liten. Vilken skit.

http://www.imdb.com/title/tt0104119/

Troligtvis en ganska välkänd skräckfilm.

Efter att tre ungdomar har blivit mördade under mystiska omständigheter ger systern till en av de mördade ungdomarna ett spel de spelat samma kväll de dog till hennes brors bästa vän, Hutch. Hutch drar ihop ett gäng polare och de sätter sig och spelar spelet han har fått.

Men efter att två av ungdomarna dör under mystiska omständigheter går det snart upp för de övriga ungdomarna att något är fruktansvärt fel med spelet. De börjar rota i det hela och finner att spelet har kopplingar till grevinnan Elizabeth Bathorny aka Blodsgrevinnan.

Jag skulle tro att de flesta som tittar på mainstreamfilm vet vad det här är för film, så egentligen har jag inte så mycket att säga.

Skådespelarna och effekterna är som i de flesta andra mainstreamfilmer; bra. Storyn är ganska intressant och med tanke på att filmen handlar om just ett tvspel väckte det mitt intresse ännu mer, första gången jag såg den här filmen. Jag vet inte riktigt hur många gånger jag har sett den här filmen, men jag skulle tippa på två eller tre gånger.

Jag gillar den här filmen iaf. Om man inte har sett den tycker jag man ska se den. Den är småblodig och har sina stunder.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0441796/

Don't fuck with the Chuck.

En terroristliga, ledda av terroristen Rostov, inleder en attack mot USA där de utför diverse olika terroristdåd så som sprängningar, skottlossningar mot civila och mordbränder. Men Rostov förföljs av mardrömmar där hans ärkefiende Matt Hunter (en f.d CIA agent som en gång hade Rostovs liv i hans händer men skonade honom tack vare order från högre ort) dödar honom.

Hunter emellertid blir uppsökt av en av sina gamla arbetsgivare som ber honom om att ta itu med Rostov. Hunter säger nej då han anser att han kunde ha tagit hand om Rostov förr och att det är deras problem nu. För att kunna verkställa planen till fullo attackerar Rostov och hans män Hunters boplats ute i ett träsk i Florida. Hunters vän blir dödad under attacken och Hunter blir skitpissed och letar reda på sina forna arbetsgivare och tackar ja till deras förslag om att ta hand om Rostov-problemet.

Ingenting slår Chuck säger jag bara. Den här riktigt fina filmen från 85 har ännu inte släppts i Sverige efter att ha blivit provad 2 gånger och blivit stoppad lika många gånger av censuren för att släppas i Sverige.

Filmen är egentligen ganska meningslös, då den enbart illustrerar våldsam action, meningslöst våld och en massa terroristdåd. Mums!

Chuck är som vanligt bad ass med sitt rejäla skägg och sin 80-tals frilla som får vem som helst att bli grön av avund. De övriga skådespelarna är bra, iaf om man tänker på att det faktiskt är en B-film. Storyn är tunn som ett löv men rockar fett och öser på med massa onödigt och meningslöst våld. Effekterna är rätt brutala stundtals. Vad sägs om en scen där en kvinna snortar kokain (troligtvis) och får ett slag i bakhuvudet när hon har ett rör av metal i näsan?

Slutet äger och påvisar att Chuck är ett riktigt bad ass.

Hittar ni den här filmen, se den. Hittar ni den inte, se till att hitta den och se den. Chuck är, och förblir, bad ass och givetvis en amerikansk hjälte.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0089348/

Och så återigen en John Carpenter film där han återigen arbetat ihop med Donald Pleasence.

När en engelsk präst dör lämnar han efter sig en dagbok och en liten kista med en nyckel i som går till en dörr i en övergiven kyrka i Los Angeles. En annan präst (Pleasence) läser dagboken och beger sig iväg till kyrkan, där han hittar en stor behållare i glas med en grön sörja i. Prästen bjuder in professor Howard Birack och hans klass för att stanna i kyrkan över helgen för att undersöka föremålen och skrifterna de hittat.

Men när gruppen satt igång sina undersökningar väcker de det som finns inne i behållaren; Djävulen själv. Och snart tas flera av de medverkande över av den onda kraften, som är ute efter att återuppväcka sin far - en uråldrig ondskefull gud.

När jag läst lite om filmen verkade den ganska bra, men efter att ha tittat på den är jag grymt besviken. Filmen är gjord inom den tidsramen då Carpenter faktiskt gjorde riktigt bra filmer. Det här är ett undantag.

Storyn är helt ointressant i min mening då den delvis handlar om Gud, hallelujah och folk som röjer runt med biblar i högsta hugg. Att Donald är med spelar ingen roll. Han gör en bra insatts som prälle, men han har ett trögt och tråkigt manus att arbeta emot. Effekterna var ok, omän vissa var riktigt töntiga. Make-upen var ganska ok också. Skådespelarna, utöver Donald, var helt ok. Men de hade som sagt ett tråkigt och trögt manus att arbeta emot.

Det som gör att storyn blir tråkig och trög är att det inte händer någonting i större delen av filmen. Mot slutet, när större delen av gruppen har blivit övertagen av den onda kraften, står de mest och stirrar. Låter ganska roande va?

Hade händelseförloppet varit snabbare och filmen rört på sig lite mer än att bara stå och trampa på ett och samma ställe större delen av tiden hade troligtvis filmen blivit bättre. För spännande blir det aldrig.

Filmen blev dessutom klippt i Sverige med fyra klipp på sammanlaggt ca 40 sekunder. I och med att jag har sett en oklippt release av filmen måste jag säga att det är totalt onödigt att de 40 sekunderna blev bortklippta då de scenerna inte innehåller speciellt våldsamt eller störande material. Töntigt, helt enkelt.

Vill man se en bra Carpenter och Pleasence film, se om Halloween igen.

http://www.imdb.com/title/tt0093777/

En udda blandning av krig, action och drama.

1945. Andra världskriget är på väg mot sitt slutskede. När de två amerikanska desertörerna Losey och Deming är på väg till domstolen kör deras eskort rakt in på ett minfält och vakterna blir dödade. Losey och Deming beger sig iväg till fots för att försöka ta sig undan fienden och deras egna.

De kommer fram till en byggnad som ligger i ruiner. De bestämmer sig för att övernatta där och morgonen därpå dyker två personer upp och strax därpå även en grupp barn som är tungt beväpnade. Snett efter dyker också en stor bataljon med tyska soldater upp och omringar huset. Den slutliga striden är ett faktum.

Jag har lite blandade känslor för den här filmen. Dels tyckte jag den var riktigt bra tack vare att den var så pass udda, men samtidigt var den grymt irriterande också då den hela tiden envisades med att visa en massa totalt ointressanta flashbacks som hade kunnats visas en gång.. och inget mer.

Filmen är skriven och regisserad av Jeff Burr (mannen bakom Stepfather II, Pumpkinhead II: Blood Wings och Leatherface: Texas Chainsaw Massacre III) och i rollistan ser vi Ryan Francis (Shriek If You Know What I Did Last Friday The Thirteenth), Scott MacDonald (som har lånat ut sin röst i exempelvis Jack Frost, Jack Frost 2: Revenge Of The Mutant Killer Snowman, Dead Space (spelet) och Red Faction II) och David Warner (Planet Of The Apes (2001), Scream 2, Body Bags, Necronomicon, Ice Cream Man, In The Mouth Of Madness, Naked Souls, Teenage Mutant Ninja Turtles II: The Secret Of The Ooze).

Skådespelarna är givetvis i B-klass, men de funkar bra. Krigsscenerna är snyggt genomförda och har ett högt tempo. Det enda jag har att gnälla om är just de förbannade flashbacksen. De tillför egentligen ingenting till storyn utöver att vi får peeks om vad som hänt innan händelserna i filmen. Utöver det känns de mest som de är till för att dryga ut tiden till ca 95 minuter. Helt onödiga, alltså.

Jag tycker det här är en schysst film hur som haver, fastän den envisas med de förbannade flashbackgrejerna. Det är något jag kan se mellan fingrarna med tack vare att resten av filmen är riktigt bra.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0287733/

Dags för en ny trilogi-recension. Den här gången är det Chuck Norris tur att visa vad han går för i Missing In Action-trilogin.

Vietnamveteranen och översten James Braddock återvänder till Vietnam tillsammans med amerikanska regeringsutredare för att ta reda på om det fortfarande finns amerikanska soldater som hålls fångna där. Braddock blir ganska direkt anklagad för att ha genomfört flera brott mot det vietnamesiska folket, vilket är anledningen till att han har suttit i fångläger i sju år.

Braddock är dock övertygad om att det fortfarande finns amerikanska fångar i landet och börjar rota i det hela. Han blir kommenderad att lämna landet och beger sig iväg till Thailand där han möter upp sin gamla krigspolare Tuck, som har kontakter i svarta marknaden. Tillsammans beger de sig iväg till Vietnams djungler för att leta reda på de fångade amerikanska soldaterna och frita dem.

Givetvis är det B-action all the way. Det är ju trotts allt Chuck Norris vi snackar om. Verklighetsfaktorn är ungefär lika med 2 på en skala mellan 1 och 10. Chuck är självfallet råbra som vanligt och levererar en del våldsamma actionscener och flertalet "Hur gick det till?"-scener.

Ställer man frågor när man tittar på film kan man lika gärna leta efter något annat. Den här filmen är hjärndöd actionunderhållning och ingenting annat, i sann Chuck Norris anda. Och för att citera H; vietnamesiska soldater är förstås inget annat än mänskligt avskräde som bör mördas. Chuck Norris är en amerikansk hjälte.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0087727/

När överste James Braddock och hans manskap plockar upp en grupp soldater, under vietnamkriget, som är under hård skottlossning skadas deras helikopter vilket resulterar i att de måste överge den. De blir tillfångatagna och sätts i ett fångläger ute i djungeln.

När kriget har slutat är fortfarande Braddock och hans manskap räknade som saknade i strid och de måste stå ut med tortyren som den grymme överste Yin och hans manskap utsätter dem för i fånglägret de befinner sig i. Yin kräver av Braddock att han skriver under ett erkännande om de "brott" han har gjort emot det vietnamesiska folket.

Andra filmen som är en prequel till den första är ungefär som första filmen, fast med lite mer rörlighet. Den rör på sig lite mer och det är mer våld och action. Självklart har de inte dragit ner på de orealistiska händelserna i filmen vilket påvisar återigen att Chuck Norris är en amerikansk hjälte. Och så är ju vietnamesiska soldater fortfarande inget annat än mänskligt avskräde som bör mördas, precis som H säger. Just det.

Andra filmen är en klar favorit bland actionfilmerna från 80-talet för mig iaf och Chucken är som vanligt bad ass.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0089604/

1975. Överste James Braddock tror att efter att ha sett sin hustrus lägenhet utsprängd och en kropp som har ett armband på sig som tillhör henne att hon är död. 13 år senare dyker en präst upp som berättar att hon fortfarande är i livet och att han har en son.

Braddock beger sig iväg för att leta reda på sin fru och sin son. CIA emellertid försöker stoppa honom från att hitta dem. Väl i Vietnam hittar han frugan och sonen, men snett efter att han hittat dem avrättar militären henne och kidnappar sonen och en bunt andra ungar.. och prällen som pratade med Braddock. Braddock blir skitarg och beger sig efter för att frita sin son, ungarna och prällen.

Tredje och sista filmen är ungefär som de två föregångarna. Det rör på sig väldigt mycket i filmen men blir stundtals lite segt. Givetvis är Chuck återigen amerikansk hjälte och vietnamesiska soldater är mänskligt avskräde som bör mördas, så klart. Våldet är på ungefär samma nivå, så där har jag inte så mycket att gnälla om. Realismen känns som om den är lägre än de föregående filmerna, vilket iofs det inte är något fel på.. men ändå.

En sak som är lite rolig med den tredje filmen är att Chuck's brorsa, Aaron Norris, står för regin och Chuck själv var med och skrev manus.

Tredje filmen är trevlig, som de två föregångarna, och är klart värd att se om man sett föregångarna. Så klart.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0094792/

Summan av kardemumman blir ju givetvis att det är en råbra trilogi med massa onödigt våld, orealistisk action, explosioner, patriotiska budskap och massa dödande.

Chuck visar att om man har ett rejält skägg och en riktig 80-tals frilla så är man riktigt bad ass och då spelar det ingen roll om byggnader blir söndersprängda 10 meter ifrån en.

Don't fuck with the Chuck, helt enkelt.

Läs givetvis också recensionen hos Helt Perfekt på de här filmerna också.

Återigen en krigsfilm.

Nederländerna, 1944. Under Operation Market Garden, där 35 000 brittiska soldater fallskärmshoppar bakom fiendens linjer i det tyskockuperade Holland, genomförs en hemligstämplad aktion under kodnamnet Operation Matchbox. Operation Matchbox går ut på att en liten grupp brittiska soldater ska leta reda på skatter stulna av de tyska styrkorna och föra de till brittisk mark.

Men det är inte bara britterna som är ute efter skatterna. Den tyske major Kessler har fått order att hämta skatterna och föra dem till Hitler. Samtidigt har Voller, en deserterad tysk löjtnant, och hans kompanjoner Beck och Max, egna planer för skatten.

I rollistan ser vi bland annat Billy Zane (Sniper, Tombstone, Tales From The Crypt: Demon Knight, Titanic, BloodRayne), Sean Pertwee (Dog Soldiers, Doomsday), Michael Madsen (Species, Species II, Reservoir Dogs, Kill Bill Vol. 1 & 2) och Alexander Skarsgård.

När jag såg att Madsen var med dök ett enda ord upp i mitt huvud upp: B-film. Jag satte mig och började titta och fick just en B-film levererad framför mig. Konstigt nog tyckte jag inte Madsen var bra i den här filmen. I vanliga fall brukar jag gilla hans stil av skådespeleri, men i det här fallet kändes det ganska överspelat. Billy Zane och Sean Pertwee var bra, som i vanlig ordning. De övriga skådespelarna dög.

Storyn är i stuk med Three Kings (ni vet den där halvdana krigsactionrullen med George Clooney?) vilket gör filmen ganska velig och tråkig i min mening. Det händer visserligen saker men tack vare att manuset är så pass veligt och försöker berätta flera storys i samma story som ska kopplas ihop till en enda, blir bara sulligt att titta på.

Den här filmen funkar i brist på annat att titta på. Bättre än så vill jag inte säga att den är.

http://www.imdb.com/title/tt0398029/

Titeln är rätt. NaPolA står för National Political Academy. Den svenska releasetiteln är Führerns Elit.

Berlin - Wedding, sensommaren 1942. Den unge boxaren Friedrich blir upptäckt under en match i ringen av en lärare på en Napola - en strikt patriotisk elitskola. Läraren föreslår Friedrich att söka till skolan, vilket Friedrich ser som en möjlighet att komma ifrån fattigdomen och sin antinazistiska far.

Efter att ha förfalskat sin fars namnteckning sticker Friedrich iväg till skolan. Han gör sig snabbt ett namn i ringen och hans patriotiska övertygelse går inte att ta miste på. Han lär snart känna landshövdingens son, Albrecht, och bygger upp en nära vänskap med honom.

Mer än så tänker jag inte skriva, då jag inte tänker spoila halva filmen vilket jag tyvärr lär få göra om jag ska berätta något mer.

När jag satte på filmen var inte förhoppningarna höga kan jag säga. Jag förstod att jag hade ett nästintill 2 timmar långt drama framför mig och jag höll bara tummarna att jag skulle orka sitta still och titta igenom hela filmen.

Nu när jag tittat igenom den känns det mest som om jag fått en snyting för att jag tänkte så om filmen. Filmen var riktigt bra med duktiga skådespelare, en bra och gripande story och ett händelseförlopp som rullade på i ganska högt tempo vilket gjorde filmen mer intressant.

Jag skulle vilja påstå att det här är Tysklands svar på Ondskan, omän mycket skiljer de åt. Likheterna är många, men samtidigt är olikheterna många.

I min mening är det här en riktigt bra och gripande film.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0384369/

Andra Världskriget film om dom nordafrikanska männen som kallades in av Frankrike för att driva tillbaka tyskarna.

Under andra världskriget kallades muslimer ifrån franska kollonier in för att strida för deras moderland Frankrike. Vi får följa en grupp soldater ur det sjunde battaljon förbandet; den tuffa Sgt. Roger Ramirez, soldaten Abdelkader som försöker komma högre upp i graderna, soldaten Saïd Otmari som gladligen servar sin sergeant, krypskytten Messaoud Souni som är hopplöst förälskad i fransyskan Irène och Yassir som krigar tillsammans med sin bror för att försöka få in lite pengar.

Genom kampanjerna i Italien, Franrike och Alsace, börjar de förstå att de franska soldaterna går upp i rank, får bättre mat och att de får permission medans de arabiska soldaterna blir diskriminerade och behandlade som andra rankens soldater.

Det här var en lite udda krigsfilm. Jag visste inte ens om att de här händelserna hade inträffat under andra världskriget, så det var lite intressant och spännande att titta på den här filmen samtidigt som det var halvsegt.

Genom filmen talas det enbart franska och arabiska, så det gällde att hänga med i texten. Problemet med filmen är dock att det är mycket dialog som är otroligt långtråkig och mest en massa pladder. Krigsscenerna var väldigt få, men när de väl var igång var det riktigt intressant och slutet var en riktig nagelbitare.

Skådespelarna var riktigt trovärdiga, fastän det blev halvtrögt att sitta och lyssna på deras kackel. Storyn var bra och påvisade (som flera andra krigsfilmer jag har recenserat) att amerikanerna inte alls var de enda som kämpade röven av sig för att slå tillbaka de tyska styrkorna. Men samtidigt påvisade filmen också som många Hollywood-filmer om andra världskriget att alla tyskar var monster, vilket är fel.

I helhet är det en bra krigsfilm, men tack vare det tröga händelseförloppet genom filmen tänker jag inte rekommendera den. Den har sina gripande sidor, men när manusförfattaren bestämmer sig för att skriva ett manus där mer än halva filmen går åt till att bara kackla, då tappar jag intresset ganska snabbt om inte karaktärerna har något intressant att snacka om.

http://www.imdb.com/title/tt0444182/

Baserad på en roman av Andy McNab, som är baserad på en verklig händelse som skedde under Gulfkriget (där McNab själv medverkade). Gjord för TV.

Åtta SAS-medlemmar (brittisk elitstyrka) skickas in bakom fiendelinjen under Gulfkriget. Under ledning av den stenhårde men rättvise Sgt. Andy McNab släpps de av i ett mörkt och öde ökenområde. Målet är att desarmera irakiska SCUD-missiler och strategiskt viktiga kommunikationslinjer mellan Bagdad och nordvästra Irak. Men uppdraget visar sig vara betydligt mer komplicerat än vad de räknat med och kampen om att överleva blir allt svårare.

I vanliga fall brukar jag tycka att krigsfilmer som är baserade på verkliga händelser är riktigt bra. Den här filmen är tyvärr ett undantag då den är till att börja med ganska seg och börjar inte röra på sig förrens efter ca 40 minuter in i filmen. Skådespelarna och effekterna var ganska bra för en TV-produktion.

Men det är just storyn jag hakar upp mig på. Den är seg. Det händer ingenting i runt 40 minuter som är av intresse egentligen. Det är det som är den här filmens stora fall enligt mig. De snackar och så snackar de lite mer och så lite mer snack, sen skjuter de ihjäl en massa människor. Visserligen är det ok för mig att de försöker bygga upp en schysst story innan de slår igång våldet, men what the hell.. 40 minuter in i filmen när filmen är strax under 2 timmar känns ganska overkill för min del.

Hur som helst, en helt ok krigsfilm, mer eller mindre. Den har sina brister men också en del positiva sidor. Gillar man lite modernare krigsfilmer gillar man säkerligen den här.

http://www.imdb.com/title/tt0120617/

Baserad på en verklig händelse.

I mitten av December 1944 rycker Hitlers armé fram genom Ardennesskogen in i Belgien. Furir Nathan Greer och hans nära vän Gordon Gunderson blir liksom hundrtals andra amerikanska soldater tillfångatagna av nazisterna mitt ute på ett kallt snötäckt fält. Allt eftersom utbryter panik och förvirring när de tyska soldaterna börjar skjuta de amerikanska fångarna.

Greer, Gunderson och en handfull andra soldater lyckas fly undan tyskarna. Utan mat och dåligt med ammunition går de en hård och kall vinter till mötes i hopp om att hitta tillbaka till det område där de allierade befinner sig.

Filmen är inte riktigt som många andra krigsfilmer där det är stora slag och mycket skjutande, utan vi får följa den lilla gruppen med 4 amerikanska soldater och 1 engelsk soldat genom diverse olika situationer som kan leda till deras gemensamma död.

Filmen hoppar lite mellan att ha tät spänning och skottlossning, snyggt framfört med hjälp av trovärdiga skådespelare och en enagagerande story. Effekterna var riktigt bra också. Speltiden var alldeles lagom med sina ca 90 minuter, hade de gjort den längre hade det troligtvis blivit betydligt fler sitta-och-prata-skit-scener än vad det var.

Mot halva filmen levereras också ett budskap: tyskarna var också människor, bara det att de bar en annan uniform. Budskapet framförs mer eller mindre resten av filmen, på olika sätt.

Hur som helst, gillar man krigsfilmer gillar man troligtvis den här. Jag gjorde det och jag kommer troligtvis att se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0373283/

Smådjävular i en Z-grade film.

Efter att den unge forskaren Dr. Lionel hittar ett gyttjebad med en underlig lera tar han prover av leran och beger sig hem. Men något händer hemma och leran verkar ta kontroll över Lionel. Lionel konstruerar flertalet lerdockor av leran som senare får liv och börjar döda de som gett honom problem.

Jag spelade in den här filmen från TV4 för ett par år sedan och tyckte den var ganska ok när jag såg den första gången. Efter att ha sett den ett par gånger glömde jag bort den och råkade få nys om den nu igen.. och såg om den.

Jag skulle vilja säga att det här är ungefär som att ramla ner i ett bottenlöst hål och likförbannat slå i botten. Den är kategoriserad som komedi/skräck även om den misslyckas med båda delarna. Den är varken rolig eller skrämmande. Några skratt får man sig dock, men jag antar att det man garvar åt inte är meningen att man ska skratta åt.

Effekterna är riktigt chessiga och rent av löjliga. Skådespelarna är förvånansvärt ganska ok. Men fastän skådespelarna är ok så stör jag mig som satan på flera av karaktärerna i filmen, bland annat den nyfomaniska husvärdinnan som verkar ha en fetisch för heltäckningsmattor. Storyn är ett skämt, mer än så behöver jag nog inte skriva.

I helhet är det en usel Z-grade film som inte är speciellt givande att titta på, men det finns också jävligt mycket sämre filmer.

http://www.imdb.com/title/tt0133064/

Välkännt datorspel med flera uppföljare och expansioner i filmformat. IMDB kan dessutom suga min röv. DOOM skrivs som DOOM, inte Doom. Nuff said.

2026 hittade arkeologer en portal till Mars som byggdes av en utdöd civilisation som döptes till The Arc.

2046 har forskarna fortfarande inte kommit på vad som orsakade civilisationens dödsdom. När forskningscentret Olduvai på Mars, ägt av UAC, blir nedstängt tack vare en nivå 5 karantän, efter att ett experiment har gått snett, skickas marinkårssoldaterna RRTS (Rapid Response Tactical Squad) in för att se till att hotet förgörs, civila räddas och att testresultat tas om hand.

Men det som väntar på dem är något betydligt värre än de anat.

Filmatiseringen av det klassiska FPS-spelet DOOM är en ok film i min mening. Den faller dock på ett par punkter.

Storyn är omskriven nästan helt och hållet och utesluter en jävla massa från spelen. Varför skriva om en story som redan är råbra? Storyn är dessutom ganska seg fram till ungefär halva filmen då det börjar röra lite på sig.

Givetvis har ju filmen sina goda sidor med. Skådespelarna är bra, omän det inte är storheter som står framför kameran. Effekterna och make-upen är riktigt bra. Actionscenerna är relativt bra, med några undantag då kameran vevas som en jojjo vilket resulterar givetvis i att vi inte ser ett skit vad som händer. FPS-sekvensen i slutet av filmen tycker jag är riktigt coolt, vilket höjer filmen lite grann.

Det finns ju betydligt sämre filmer som är baserade på spel. Det här är en av de där filmerna som hamnar någonstans mitt emellan.

Sevärd, omän den har brister.

http://www.imdb.com/title/tt0419706/

Hatar du spindlar? Hatar du verkligen spindlar? Dom tycker inte om dig heller.

En lastbil lastad med radioaktiva ämnen råkar av misstag tappa en av tunnorna som far rakt ner i en bäck. Intill ligger en spindelfarm med 100 - 200 spindlar. En vecka senare lyckas en av spindlarna ta sig ut ur sin fångenskap och efter en händelse tar sig även de andra spindlarna ut.

Ytterligare en vecka senare kommer Chris McCormick tillbaka till den lilla hålan som ligger intill spindelfarmen för att återuppta arbetet i den lokala gruvan som han har ärvt av sin far och för att försöka berätta för den lokala sheriffen Sam Parker om hans känslor för henne.

Men snart börjar ortsbefolkningens husdjur att minska i antal.. såväl som ortsbefolkningen själva. Det visar sig att spindlarna som lyckades rymma ifrån spindelfarmen har blivit utsatta för de radioaktiva ämnen och har muterats till jättespindlar.

Det här är mer eller mindre en hyllning till 1950-talets monsterskräckfilmer, samtidigt som den skojar med genren. Jag kategoriserar den här filmen som komedi, möjligtvis komedi/skräck. Speciellt skrämmande är den inte, utan är enbart rolig och helsnurrig. Filmen försöker inte vara något annat heller för den delen.

Bland skådespelarna ser vi bland annat David Arquette (Scream-filmerna), Scarlett Johansson (The SpongeBob SquarePants Movie) och Kari Wuhrer (Thinner, The Hitcher II: I've Been Waiting, Anaconda) som MILF. Samt en bunt andra duktiga skådespelare.

Storyn har vi egentligen sett förr; småstadshåla blir anfallen av monster, ortsbefolkningen måste piska dem innan de utrotat staden och kanske hela världen. Givetvis hade filmen kunnat bli en riktig soppa av skräp och suga rejält, men tack vare riktigt bra effekter och en skojig story, som kan tänkas gå i samma fotspår som Gremlins-filmerna, blir den riktigt bra. Självfallet bidrar ju även skådespelarna till att filmen blir bra också.

Har man inte sett den här filmen innan ska man ta och göra det.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0271367/

Romantisk komedi med Ashton Kutcher och Brittany Murphy.

Medelklasskillen Tom Leezaks och överklasstjejen Sarah McNerneys vägar korsas av en ren slump på stranden. De blir förälskade i varandra direkt och blir ett par. Efter en månad flyttar de ihop och efter nio månader bestämmer de sig för att gifta sig. Det nygifta paret beger sig iväg till Europa för att tillbringa smekmånaden där. Givetvis börjar problem arta sig ganska snart efter deras ankomst till Frankrike, vilket är deras första stopp.

Filmen är en ganska lättsam romantisk komedi som kör på de gamla noterna och levererar egentligen ingenting nytt. Men den är inte dålig för det. Ashton Kutcher och Brittany Murphy är ganska skojiga att se som det udda paret som det enbart verkar gå fel för oavsett hur de än gör. De övriga skådespelarna är bra, men det lämnas ganska lite plats åt dem då storyn koncentrerar sig nästintill helt på Kutcher's och
Murphy's roller.

Det som är lite synd med filmen är att det är långt mellan gapskratten, även om det finns en del scener man fnissar lite lätt åt. Givetvis innehåller filmen även en snyft-sekvens mot slutet av filmen, mycket klichéaktigt.

Men i helhet är det här en ganska lättsam romantisk komedi som funkar att kika på med någon man håller kär eller ett par polare som vill se något lite lättsammare.

http://www.imdb.com/title/tt0305711/

Femte och sista Death Wish filmen.

Paul Kersey har laggt sin våldsamma bakgrund bakom sig och har bytt identitet, efter att ha ställt upp som vittne i ett fall, till Paul Stewart och är numer lärare i byggnadskonstruktioner. Utöver sin nya identitet och nya arbete är han på gång att gifta sig med den välkända modedesignern Olivia Regent.

Dessvärre vill gangstern, och Olivia's ex-make, Tommy O'Shea få en bit av kakan av inkomsterna hon får av modeuppvisningarna hon arrangerar och låter två av sina män misshandla hennes manager, Big Al. Snett efter blir även Olivia svårt misshandlad och med hjälp av Paul vill hon sätta åt Tommy. Men kort efter att Olivia har kommit hem från sjukhuset dyker tre av Tommys män upp och dödar Olivia.

Efter detta ser Paul ingen annan utväg än att ta lagen i egna händer.. igen.

Den femte, och sista, filmen i serien är bra. Men mycket mer än så är den faktiskt inte. Det händer visserligen en hel del grejer i den, men den känns ändå seg emellanåt. Bronson är ju självklart fortfarande bra i rollen som Kersey och han fäller dessutom ett par lines som fick mig att skratta högt. Utöver Bronson ser vi även Michael Parks (From Dusk Till Dawn, Planet Terror) som filmens elaking.

Våld fanns det väl, men inte det där Death Wish-våldet jag ville se. I slutet hände det ett par grejer som fick mig att lyfta lite på ögonbrynet (så som de övriga Death Wish-filmerna fick mig att göra), men utöver det var det regelrätt action som vi kan se i många andra filmer av samma sort.

Jag tycker inte filmen är kass, men samtidigt kommer den inte i samma höjd som de övriga filmerna. Kanske borde de ha låtit bli att göra ytterligare en uppföljare efter 4an?

Sevärd, men når inte samma toppar som de fyra föregångarna.

http://www.imdb.com/title/tt0109578/

Charles Bronson återvänder för fjärde gången som Paul Kersey.

Arkitekten Paul Kersey är tillbaka i Los Angeles. Han har återgått till sitt vanliga liv och dejtar den attraktiva reportern Karen Sheldon, som har en tonårsdotter som heter Erica.

När Erica och hennes pojkvän Randy är på ett spelhus med arkadmaskiner får Erica i sig en dödlig dos crack-kokain och avlider senare på sjukhuset. Paul beger sig iväg efter Randy som söker upp langaren som gav Erica kokainet. Snett efter utkräver Paul, i sedvanlig ordning, hämnd för Ericas död.

Kort efter den här händelsen får Paul ett samtal från en viss Nathan White, som berättar sin sorgliga historia om när hans fru dog blev hans dotter hans liv. Dottern emellertid började med kokain och dog slutligen av en överdos. Nu vill Nathan hyra Paul för att stoppa droglangningen i Los Angeles genom att förgöra Ed Zacharias och Jack Romero, två rivaliserande knarkkungar.

Den fjärde filmen i serien är mer lik den första och andra än den tredje, om än det är en hel del skjutande, övervåldsscener och annat godis med i bilden. Skådespelarna funkar återigen bra och Bronson är givetvis fortfarande mycket bra i rollen som Kersey. Vi ser även Danny Trejo i en tidig roll samt John P. Ryan från exempelvis It's Alive och Class Of 1999. Effekterna var lite cheesigare i den här filmen än i de övriga, men funkar fortfarande ganska bra. Storyn var ganska genomtänkt och innehöll en liten twist mot slutet av filmen, vilket var lite skoj.

Jag gillar den här filmen, även om den är en gnutta sämre än de tidigare filmerna. Jag gillar den tack vare att Bronson återigen gör ett mycket bra jobb samt att våldet är inte borttaget. Den har Death Wish-känslan över sig, helt enkelt.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0092857/

Tredje filmen där Charles Bronson skjuter elakingar till höger och vänster.

Arkitekten Paul Kersey återvänder till New York för att besöka en gammal vän. Men väl framme i vännens lägenhet hittar Paul honom svårt misshandlad. Snett efter dyker polisen upp och griper Paul misstänkt för mord.

Polischefen Richard S. Shriker vet att Paul är oskyldig och ger honom ett förslag: Paul släpps på fri fot och kan förgöra dem som gav sig på hans vän, så länge han håller Shriker underättad om vad som händer.

Paul tackar ja och flyttar in i sin gamla väns lägenhet och börjar förgöra gängmedlemmarna en efter en och förbereder sig för ett krig med gatugänget.

Tredje Death Wish filmen är ungefär som att få en smäll på käften jämfört med de två föregångarna. Filmen skippar allt snack och slänger våld rakt i nyllet på en från första stund.

Skådespelarna är bra och Bronson är i toppform och får Arnold Schwarzenegger och Sylvester Stallone att likna söndagsskolefröknar i den här riktigt våldsamma actionrullen. Slutet är en av de mest intensiva och våldsammaste avslutningar jag någonsin har sett tror jag. Gängmedlemmarna dyker upp från alla håll och kanter och det är som att titta på ett arkadspel (ni vet ett sånt där spel som finns i spelhallar och kostar en femma eller tia för att spela och man använder en pistol som är fastsatt i maskinen). Mycket underhållande. Effekterna är riktigt nice och det skvätter en del blod. Folk får stora hål i sig och Bronson är allmänt skit-pissed på gängmedlemmarna. Damn. Storyn är, som ni troligtvis redan begripit, en ren ursäkt för att visa en massa våld, skottlossning och folk som dör.

En lite rolig trivia om filmen som H berättade för mig var att filmen blev förbjuden 3 gånger i Sverige. Sista vändan klipptes filmen ner 15 minuter och censurens anledning till att förbjuda den var: "Filmen är meningslös."

Det här är lätt en av de bästa actionrullarna jag någonsin har sett och det är säkerligen den bästa i Death Wish-serien också för den delen.

Gillar man actionfilm som skippar skitsnacket och visar ballarna, då är det här definitivt något för dig/er. Jag kommer helt klart se om den här filmen. Damn..

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0089003/

8 år efter kom Charles Bronson tillbaka som Paul Kersey.

Arkitekten Paul Kersey har flyttat till Los Angeles och bor där med sin dotter Carol. Han har även en ny kvinna i sitt liv, Geri. En dag när Paul är ute med Geri och Carol blir han överfallen av fem ligister som snor åt sig hans plånbok. Han försvarar sig och försöker ta tillbaka plånboken, utan att lyckas.

Gänget vill ge igen och letar reda på Paul's hus och tar sig in när Paul inte är hemma och våldtar hans hemhjälp och misshandlar henne kraftigt. Snett efter kommer Paul och Carol hem. Paul blir nerslagen, hemhjälpen blir ihjälslagen och Carol blir kidnappad.

Efter att Carol har blivit våldtagen av en i gänget lyckas hon rymma och hoppar ut från ett fönster och dör. När Paul har fått tillbaka medvetandet får han kort efter veta om att Carol är död. Han bestämmer sig för att ta till de gamla metoderna och börjar leta successivt efter de fem gängmedlemmarna.

Den andra filmen spinner loss ganska snabbt och drar igång lite snabbare än den första filmen tack vare att vi redan känner Paul. Våldet och skjutandet är på ungefär samma nivå som första filmen och skådespelarna funkar ganska bra, men känns inte lika engagerade som i första filmen. Storyn är lik den första filmen och är återigen en enkel hämndhistoria, men som funkar bra. Det är dock lite synd att det var ett par scener som var utdragna och blev något mossiga i kanten.

Utöver Bronson ser vi även en ung Laurence Fishburne i en av rollerna som ligist. Underhållande.

Jag gillar andra filmen också, även om den har en del brister och inte kommer upp i samma höjd som första filmen. Men jag tycker ändå att den borde...

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0082250/

Klassiskt actionvåld, med Charles Bronson i huvudrollen, som blev en serie på fem filmer.

När New York arkitekten, och krigsveteranen, Paul Kersey's (Bronson) fru och dotter blir överfallna i Kersey's hem av en grupp ligister hamnar de båda på sjukhus. Frun, som blivit svårt misshandlad, dör av sina skador men dottern överlever och blir i princip en 'grönsak' efter att ha blivit våldtagen, förnedrad och misshandlad.

Paul's liv kollapsar och hans chef tycker att Paul kanske borde åka ifrån New York ett tag, så han skickar iväg honom på ett uppdrag till Tucson, Arizona. Under sin vistelse i Tucson blir han god vän med sin klient som tar honom till en vapenklubb.

Väl hemma i New York igen beger sig Paul ut på nätterna och börjar rensa ur bland New Yorks avskum.

En enkel hämndhistoria som påminner lite om The Exterminator (som visserligen kom 6 år senare). Jag tyckte inte filmen var speciellt våldsam, egentligen. På den tiden då den släpptes kan jag tro att det blev ramaskri hos censuren, men i dagens läge känns den ganska tam. Men nej, jag tycker inte den är dålig. Snarare tvärtom.

Det här är en ganska stark, om än tam, action/drama-film. Till en början kan filmen kännas lite seg, men allt eftersom byggs storyn upp och vi får lära känna Paul Kersey ordentligt innan han beger sig ut på gatorna för att knäppa folk. Skådespelarna är riktigt bra. Speciellt Bronson i rollen som den förkrossade och hämndlystne Paul Kersey. Vi ser även en riktigt ung Jeff Goldblum i sin första roll. Effekterna är inte så mycket att snacka om. Musiken skriker 70-tal.

Ett mästerverk i mina ögon.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0071402/

Producer's Cut versionen av den sjätte filmen i Halloween-serien som blev söndersågad av de som var på screentestningen. Jag har lyckats få tag på den och här har ni mitt tycke om den.

Sex år har gått sen Michael Myers och hans systerdotter Jamie Lloyd försvann spårlöst ifrån Haddonfield. Kvällen innan Halloween visar det sig dock att Jamie fortfarande är i livet då hon ringer in till ett populärt radioprogram och säger att Michael är efter henne.

Familjen som adopterade Michael's syster Laurie Strode bor numer i det gamla Myers huset. Dottern Kara har emellertid problem med sin son, Danny, som är hemsökt av Mannen I Svart (från Halloween 5) som uppmanar honom att mörda sin familj. Familjen får dessvärre ett ännu större problem den här Halloween-kvällen.

Hjälp är dock på väg i skepnad av Dr. Loomis och Tommy Doyle (lillkillen från första filmen), som har växt upp och forskat om Michael's ursinne och han kanske har svaret...

Efter att ha tittat på Halloween: 25 Years Of Terror bestämde jag mig för att titta på den här versionen av den sjätte Halloween-filmen. Originaltiteln är alltså Halloween 6: The Curse Of Michael Myers men byttes när de gjort om filmen till enbart Halloween: The Curse Of Michael Myers.

Efter att ha tittat på dokumentären om Halloween-filmerna fick jag reda på att den här versionen innehöll scener som inte var med i bioversionen. Jag snodde åt mig den och tittade på den och måste säga att jag faktiskt håller med dom som tittade på screentestningen. Den var inte något vidare.

Scenerna som var förlängda och som inte var med i bioversionen var antingen otroligt onödiga eller bara tråkiga. Slutet var riktigt löjligt också och kändes som "Nu gör vi klart det här skräpet och släpper det." och var helt enkelt en cliffhanger.

Bioversionens story är den samma som i den här, men slutet var omskrivet i bioversionen till något betydligt bättre och mer spännande, tack och lov. Våldsfaktorn var ungefär lika med stendöd i den här versionen av filmen. Våldet var i betydligt högre grad i bioversionen än vad den var i den här.

Det finns inte så mycket mer att säga om den här versionen av filmen mer än att den inte är speciellt bra. Bioversionen är betydligt våldsammare, mer intensiv och intressant än den här versionen.

Observera också att IMDB-länken jag lägger upp innehåller spoilers av den här versionen, så om ni inte har tänkt se någon av de här versionerna kan ni alltid klicka in er där och läsa. Säg inte att jag inte har varnat er.

http://www.imdb.com/title/tt0113253/alternateversions

Den här filmen är även känd som Vampire Hunter D: Bloodlust och är ifrån 2000.

I en avlägsen framtid styr vampyrer natten. Men tack vare orädda prisjägare har deras släkte minskat drastiskt. En av prisjägarna är D, ett halvblod född av en mänsklig moder och en vampyrfader. Han blir inhyrd av ett fader-son team för att ta tillbaka Charlotte, dottern och systern, som blivit kidnappad av vampyren Meier Link.

Utöver D har de också hyrt in Marcus bröderna för att göra samma uppgift. I ett race mot tiden och över landskapet slåss D och bröderna mot demoner och monster för att rädda den unga kvinnan, och sakta men säkert går det upp för dem att hon kanske inte alls blivit bortrövad mot sin vilja...

I början av filmen såg det väldigt lovande ut, men fes ur sig efter ungefär halva då det blev rena transportsträckor mellan händelser och där emellan var det mest prat, prat, prat och lite mer prat vilket resulterar i snarkningar. Teckningarna kändes inte lika stela som i den föregående filmen, men tack vare ett tråkigt händelseförlopp höjde inte det filmen för fem öre.

Storyn dög, men jag tycker de kunde ha klippt bort många av snark-scenerna, vilket hade gjort filmen kortare och mer intensiv, vilket hade varit tacksamt från min sida iaf.

Om det här är en remake, en uppföljare eller en fristående film har jag ingen aning om. På IMDB står det att filmen är en uppföljare, men den har inga kopplingar till den första filmen mer än att huvudpersonen heter D och att han dödar monster, typ.

Den här filmen var väl helt ok, men tack vare det tröga och halvtråkiga händelseförloppet i filmen sänks betyget avsevärt. Tyvärr.

http://www.imdb.com/title/tt0216651/

Vampyranime.

I en avlägsen framtid, när den unga kvinnan Doris är ute på jakt efter demoner som hotar hennes hem blir hon biten av vampyren Greve Magnus Lee för att hon inkräktar på hans domäner. I rädsla att greven ska kontrollera hennes liv hyr och erbjuder hon sig själv till en man endast känd som D, en vampyrjägare med ett mörkt förflutet, att jaga och förgöra greven och rädda Doris från evig fördömelse.

Jag måste säga att jag tyckte den här var riktigt bra, även om den hade lite brister. Den var lite stelt ritad och stundtals användes samma scen flera gånger, troligtvis i ren lathet eller för att spara tid och pengar.. eller nåt. Plus att filmen var något så in i helvete mörk emellanåt att jag knappt såg vad som försigick egentligen.

Storyn utvecklar sig snabbt och lämnar i princip inga hål kvar efter sig när filmen är slut, vilket var bra gjort av en film som är strax över timmen lång. Tråkig blev den aldrig heller egentligen, det sprutade blod åt alla håll och kanter i stridsscenerna och de hade lyckats trycka in en hel del såna scener.

Jag gillade den riktigt mycket, fastän den hade lite brister. Gillar man våldsam anime så lär man gilla den här.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0090248/

Nu har jag tänkt inviga en ny kategori och gör det med Halloween: 25 Years Of Terror.

Dokumentären täcker Halloween-filmerna, originalet från 1978 till den åttonde filmen som kom 2002. Skådespelare, manusförfattare, regissörer, producenter och diverse olika medverkande i filmerna intervjuas. Utomstående människor så som fans, producenter, regissörer etc blir intervjuade också. De skiftade mellan intervjuer, klipp från filmerna och klipp ifrån "Halloween Returns To Haddonfield: The 25th Anniversary Convention".

Jag gillade den här dokumentären. Den var riktigt intressant då man fick reda på en hel del information och de som intervjuades påpekade inte enbart filmernas bra sidor utan även deras brister. Moustapha Akkad (exekutiv producent till samtliga Halloween-filmer) påpekade dessutom att de borde ha väntat i minst 2 år innan de gjorde Halloween 5 (de väntade bara ett år innan de släppte den). Och så var det en filmkritiker som sa att han hade kunnat vrida nacken av karaktären Tina i Halloween 5 också, vilket jag skrattade till åt.

De berättar också en riktigt intressant grej om Halloween: The Curse Of Michael Myers (del 6, alltså). Innan de fick släppa filmen gjordes en screentest (publik får titta på den och bedömma om den är bra eller suger). Filmen fick en hel del kritik, däribland att slutet sög riktigt hårt. Så de bestämde sig för att spela in större delen av filmen igen och använde inte speciellt mycket av det gamla materialet. Så, det finns två olika versioner av Halloween: The Curse Of Michael Myers. En bioversion och en producer's cut. Bioversionen är recenserad här och producer's cut versionen är recenserad här.

Finns egentligen inte så mycket mer att skriva om den här dokumentären. Den var väldigt intressant och informativ. Om man inte kan så mycket om serien, men vill veta mer om den, tycker jag man ska se den. Om man redan kan en hel del om serien tycker jag ändå man ska se den, det är säkert något man inte visste om.

Dessutom är det troligtvis den första dokumentären om skräckfilmer där någon visar sina bröst.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0469093/

En klassisk gammal skräckis från 62.

En kväll faller ett meteorregn över jorden och folk springer ut för att titta på det vackra ljuset, men morgonen efter har alla blivit blinda. Bill Masen, som blivit behandlad för en ögonskada, är en av de få som inte blivit påverkad av skenet. Tack vare hans bandage har han skyddats från meteorregnets effekt.

Men blindhetsepidemin är inte det största problemet. Meteorerna verkar ha innehållit sporer av "Triffider", en utomjordisk dödlig växt som är kapabel att röra sig. Och givetvis är blinda byten lätta byten...

Den här gamla sci-fi/skräckfilmen är lite av en klassiker för min del. Jag såg den för ett par år sedan och gillade den väldigt mycket då tack vare att jag är knäsvag för äldre skräckfilmer och har alltid varit det.

Filmen är baserad på en bok av John Wyndham, men följer inte boken speciellt bra vad jag har förståt det. Men storyn är bra och filmen rör på sig stundtals men känns seg emellanåt med lite mycket dialog och prat. Skådespelarna är bra.. åtminstone så pass bra som man kan hoppas på av en film från 60-talet.

Effekterna är.. 60-tal. Rakt igenom. Exempelvis störtar ett plan och precis innan smällen ser det ut som de tagit ett klipp från ett plan som dyker och sedan laggt på eld när planet "exploderar". Mycket cheesigt, men ack så underhållande.

Den här filmen var säkerligen skräckinjagande när den kom, men ser man den i dag kan den kännas lite småtöntig och långdragen till och från. Runt 20 år efter den här filmen kom släpptes en TV-serie baserad på samma bok, men den ska tydligen vara mer trogen till boken än vad filmen var. Läs gärna en recension på TV-serien hos Helt Perfekt också.

Gillar man gamla filmer gillar man säkerligen den här med. Jag gillar den, men inte tillräckligt för att rekommendera den. Den var lite sämre än vad jag mindes den, tyvärr.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0055894/

Jag har ingen aning om vad jag ska kategorisera den här som. Det är lite skjutande, men samtidigt så skulle det var ett skämt att säga att det är en Actionfilm. Thriller eller Komedi är det inte, men den innehåller båda bitarna. Så jag trycker in den i Drama-kategorin.

Pike är en hederlig tjuv som efter att ha kommit ut från kåken övertalas av vännen Crane att tillsammans med tre andra vara med på den perfekta kuppen. Målet är Bostons konstmuseum och belöningen 15 miljoner dollar. Han stället upp på ett enda villkor; att kuppen genomförs utan vapen och våld.

Men allt går inte alltid som man har tänkt sig och den välplanerade stöten spårar ur fullständigt när en i ligan utlöser ett ljudlöst larm. Efter en våldsam utbrytning befinner sig plötsligt Pike på flykt i en bil på väg mot Miami tillsammans med tre av kumpanerna... de tre han litar minst på.

I den här filmen ser vi bland annat David Caruso (First Blood, CSI: Miami), John Leguizamo (Spawn, Assault On Precinct 13 (2005), Land Of The Dead, Die Hard 2), Ving Rhames (Mission: Impossible-trilogin, Dawn Of The Dead (2004), Pulp Fiction), Donnie Wahlberg (Saw II - V), Forest Whitaker (The Marsh, Species, Body Snatchers (1993)) och Linda Fiorentino (Men In Black, Dogma) framför kameran och givetvis är det välspelat.

Som jag skrev i inledningen går det inte riktigt att kategorisera den här filmen. Det skjuts lite grann, man skrattar till åt den då och då och den har lite avsmak som thriller. Men det är mycket skådespel och dialog också, vilket innebär drama. Så jag kategoriserar den som Drama för att slippa fundera så mycket mer på den saken.

Hur som helst är filmen bra och, som sagt, välspelad. Filmen inleds med att vi slängs rakt in i händelseförloppet på museumet och resten av filmen får vi bitvis se hur ligan försöker ta sig undan lagens långa arm och flashbacks på vad som hände strax före och under stöten.

Enda jag kan gnälla riktigt på är att John Leguizamo (som jag i vanliga fall tycker är riktigt bra) är grymt irriterande i den här filmen, tack vare hans karaktär. Det är en sån där idiot som snackar, snackar, snackar och snackar och handlar innan han tänker efter vad det blir för konsekvenser. Idiot.

Underhållande film. Sevärd och så.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0120186/

Slasherfilm om en slasherfilm från 2000.

Regissören Hilary Jacobs försöker att göra en skräckfilm som heter 'Hot Blooded' med skådespelerskan Vanessa Turnbill. Men skräckfilmen blir verklighet när snubben som ska spela filmens mördare, Scarman, dödar Hilary. Strax därpå dyker dock Vanessa upp och lyckas döda honom.

12 år senare väljer en grupp studenter att återuppta filmprojektet och göra klart filmen. De blir varnade av deras mentor att göra det tack vare att flertalet dödsfall har inträffat när andra har försökt att göra klart filmen. Gruppen fnyser givetvis åt varning och menar på att det bara är tillfälligheter.

De lyckas övertala Vanessa att återigen spela sin gamla roll och filmningen sätts igång. Men någon vill inte att filmen ska bli klar och snart blir filmteamet mindre och mindre, en efter en.

Den här slasherfilmen ger inget vi inte redan har sett, utan följer ramarna till punkt och pricka, förutom att vi inte får skåda någon hud överhuvudtaget. Men våld och blod är det gott om, en maskerad galning och en grupp korkade ungdomar som trottsar en gammal legend.

Skådespelarna gör så gott dom kan men efter att ha kikat igenom ett par av skådespelarnas profiler på IMDB märkte jag att de flesta har nästintill enbart varit med i TV-serier. Givetvis borde skådespeleriet ligga på botten av filmstammen, men det gör den inte. Visserligen spelas det över lite, men de flesta sköter sig så pass bra att de platsar i en slasher. Dessutom ser vi sångerskan Kylie Minogue i en kort roll.

Effekterna är bra och vi bjuds bland annat på en avklippt tumme, köttyxan-i-magen-sekvens och den exploderande bilen självklart. Make-upen var bra och en grej påminde mig fruktansvärt mycket om Freddy Krueger i A Nightmare On Elm Street filmerna.

Med tanke på att filmen handlar om att göra film måste man ju givetvis nämna flertalet filmer också, inte sant? A Nightmare On Elm Street, The Texas Chainsaw Massacre, Halloween, Friday The 13th, Scream och Bride Of Chucky är några av de filmer som nämns i filmen.

I överlag är den här filmen som vilken slasher som helst, men den hyllar även 80-tals slasherfilmerna till punkt och pricka vilket jag tycker är kul. Dessvärre har jag bara sett den 82 min långa versionen. Det ska tydligen finns en 98 minuter lång version också, som släppts i Argentina. Får jag tag i den, så slänger jag givetvis upp en recension även på den.

Hur som helst är det en sevärd slasherfilm, om man gillar den här typen av film.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0189456/

Originaltiteln är Frágiles och Fragile är den internationella engelska titeln för filmen och jag hittade självfallet inte något cover med originaltiteln. Tyvärr.

Amy Nicholls anländer till Wight Island för att hoppa in som ersättare som nattsköterska på Mercy Falls Children Hospital, efter att sköterskan Susan har sagt upp sig. Sjukhuset håller på att läggas ner och patienterna ska flyttas till Saint James Hospital, men tack vare en tågolycka har nedläggningen av sjukhuset försenats.

Vid hennes ankomst till sjukhuset blir hon presenterad inför åtta barn med lung fall av sköterskan Helen Perez. Amy fastnar fort för den udda flickan Maggie som gillar att leka med bokstavsklossar för att prata med "The Mechanical Girl", som kallas för Charlotte, som påstås bo på andra våningen som är övergiven och igenbommad sen många år tillbaka.

Amy frågar runt bland sina kollegor om Charlotte men blir avvisad med förklaringen att Maggie bara har livlig fantasi. Amy börjar rota i det hela och märker snart att Maggie kanske inte bara har livlig fantasi.. hon kan ha rätt också.

Den här filmen är riktigt bra. Varför vet jag inte riktigt. Skådespelarna, däribland Calista Flockhart (Ally McBeal), gör ett riktigt bra jobb. Men filmen blir aldrig skrämmande men den är spännande och har ett relativt högt tempo. De få effekter som är med i filmen är snyggt gjorda (de flesta iaf) och make-upen är ganska nice med. Storyn är ganska bra, även om den innehåller en och annan grej som man i verkliga livet bara skulle skaka på huvudet åt.

Hur som helst gillar jag den här filmen.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0422272/

Mer spökskräck.

Den unga barnboksförfattarinnan Claire Holloway lider av mardrömmar som återkommer hela tiden. Hon lyder sin doktors råd och beger sig iväg till Rose Marsh Farm i Westmoreland County för att ta ett sabbatsår ifrån sitt skrivande.

Kort efter hennes ankomst stöter hon på journalisten Noah Pitney som ganska direkt visar intresse för Claire. Men efter att ha varit med om några besynnerliga händelser tar Claire kontakt med Geoffry Hunt, en paranormal-rådgivare. Tillsammans börjar de rota i husets historia.. och kommer snart sanningen på spåret.

Helt ok film, mer eller mindre. Skådespelarna gör ett bra jobb även om manuset har lite brister. Saker händer, även om vissa av dem får mig bara att sucka djupt. Effekterna är bra, men emellanåt småtöntiga tack vare händelseförloppet i filmen.

Filmen innehåller en och annan chockscen också. Vissa av de här scenerna är dock så pass förutsägbara att man kan räkna ut när något kommer hända, tyvärr. Men sen har vi även de scener som är ganska oförutsägbara där något händer, vilket lyfter filmen lite grann.

Helt ok film. Duger att glo på om man tittat igenom alla filmer i filmhyllan 100 gånger.

http://www.imdb.com/title/tt0496350/

Spökskräck från Spanien.

Snett efter att medelålderskvinnan Laura flyttat in i ett gammalt barnhem, där hon själv bodde som liten, med sin familj får hennes adopterade son Simón kontakt med en låtsasvän. Kort efter det försvinner han spårlöst.

Polisen står handfallen inför det mystiska försvinnandet och efter flertalet månader efter Simóns mystiska försvinnande kopplar Laura in ett medium för att försöka lösa mysteriet.

Jag hade knappt läst något alls om den här filmen, utan enbart sett fodralet hos den lokala filmbutiken. Jag hörde även av en polare att filmen var helt ok.. vilket den i min mening INTE var.

Den är så jävla mossig att det inte går att beskriva. Jag tyckte det knappt hände något överhuvudtaget egentligen. Någon direkt spänning i filmen finns inte, tycker jag. En hysterisk kärring som blir besatt av att hitta sin adopterade son är inte speciellt intressant att se i mina ögon.

Men filmen hade inte enbart dåliga sidor. Skådespelarna gjorde ett bra jobb, även om de jobbade mot ett totalt värdelöst manus. Effekterna (de få som var med) var bra.

Hur den här filmen har fått så pass högt betyg som den har fått på IMDB begriper jag inte. Den är inte det minsta läskig. Den är långtråkig och det är bara transportsträckor mellan händelserna vilket blir ett stort snark. Filmen innehöll ett par chockscener där något helt oväntat dyker upp, vilket gjorde att jag drog efter andan i ca.. 2 sekunder. Slutet suger också.

För er som undrar så heter den här filmen Barnhemmet på svensk release. Tänkte bara nämna det så ni vet vilken film ni ska hålla er ifrån.

Uselt. Se [REC] igen istället.

http://www.imdb.com/title/tt0464141/

Mjältbrand.

Strax utanför Seattle börjar flera gårdars kossor att dö under mystiska omständigheter. Lokalbefolkningen anklagar ett lokalt forskningscenter för att ha läckt ut mjältbrand.

Snart dyker en frilansande reporter upp för att skriva en artikel om incidenterna och föreslår en "sittstrejk". En grupp på 20 personer tar sig in på forskningscentret och barrikaderar sig där inne för att sätta stopp för forskningen.

Men något går fruktansvärt fel. Mjältbrandsviruset släpps lös inne i byggnaden och den demonstrerande gruppen är i riskzonen för att bli smittade av det dödliga viruset. Det dyker emellertid upp ytterligare ett problem; fyra kapslar med viruset är försvunna...

Den här thrillern, med bland annat William B. Davis (The Smoking Man i X-Files), var ganska imponerande. Den var välspelad och flöt på bra i ett relativt högt tempo. Början var dock lite mossig, men slöt upp bra efter ca 30 minuter. En bit in i filmen bjuds vi även på en liten twist och slutet är en riktig nagelbitare. Effekterna bestod av lite blod, men mycket mer än så var det inte. Filmen var mer koncentrerad på att skapa en intensiv story, än att visa en massa människor som dör.

Finns inte så mycket mer att skriva om den här filmen. Jag gillade den helt enkelt, även om mina förhoppningar inte var skyhöga när jag tröck igång den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0250214/

B-action/komedi. Från 90-talet.

Sydney, Australien. Den asiatiske killen Jay Kim har en dröm om att bli skådespelare. Han går på skådespelarkurs, vilket inte går något vidare för honom och han tvingas försörja sig som motorcykelbud.

Sunny Chow, en hänsynslös kinesisk gangster, har planer att förgöra sina konkurenter i den undre världen i Sydney och ta över all verksamhet.

Polisen misstänker att Chow ligger bakom ett antal mord på flera stora gangsters men har inga bevis som kan knyta honom till dåden. I ett desperat försök att få fram vittnen mot Chow, beslutar man sig för att rekonstruera morden i Australiens största TV-show; "Public Enemy".

Efter att ha visat upp sin förmåga att skådespela väljs Jay ut för att spela Sunny i programmet. Så småningom vill både polisen och Sunny använda Jay, för olika syften.

Storyn är ganska grötig måste jag säga. Men hur som helst...

Joong-Hoon Park är inte speciellt bra i huvudrollen, varken som Jay eller Sunny. Han är smårolig då och då, men det är långt mellan skratten och ännu längre mellan actionscenerna vilket gör att filmen känns jävligt långdragen och de där ca 90 minutrarna känns mer eller mindre som 180 minuter. Snark. Park's engelska är horibel också. Han bryter kraftigt på kinesiska (tror jag iaf) och det ganska irriterande i längden. De övriga skådespelarna funkar väl, men det är inga jag hurrar över iaf.

De (väldigt få) actionscenerna som är med är halvdana och går över ganska snabbt. Några slagsmålsscener kan man glömma. Det finns inga sådana i den här filmen.

Hade filmen innehållet lite bättre dialoger (för att inte tala om bättre skådespelare), mer action/skjuta-skjuta-scener samt en mindre sullig story hade kanske filmen kunnat bli riktigt bra.

http://www.imdb.com/title/tt0120477/

Jag hittade inget cover med originaltiteln, så den här coverbilden med aka-titeln Rebel Storm fick duga.

Året är 2099 och Amerika är styrt med järnhand av diktatorn "Den välsignade prästen" Jimmy Joe II. Militären patrullerar längs gator med skarpladdade vapen och massorna hålls i shack på så sätt.

Men det finns en grupp människor som inte accepterar Jimmy Joe II's ord och följer den legendariska DJen Kropfeld's filosofi: var en statens fiende. Den här gruppen kallas för Kropfelders.

Två bröder, Joe och Artie Gage råkar av en ren slump stöta ihop med två systrar, Mila och Blaise Hart, som ingår i den revolutionära gruppen. Tillsammans med de två systrarna beger sig Joe och Artie iväg för att leta reda på ett videoband som bevisar att Kropfeld har existerat för att störta Jimmy Joe II och hans hantlangare.

B-action långt upp över väggarna. Skådespelarna är B. Effekterna är B. Storyn är B. Dialogerna är B. Karaktärerna är B. Helt enkelt B.

Vissa av skådespelarna hade kunnat bytas ut och flera av karaktärerna störde jag mig som satan på då flera av dem sa "praise the Lord, sir" i var och varannan jävla mening. Mycket irriterande. Storyn var lite mossig till en början, men lättades upp mot ungefär halva filmen. De (få) actionscener som var med var halvdana, men dög att titta på. Dessutom syns det lång väg att det är B-action från 80-talet då datorerna ser ut som något från stenåldern.

Men i långa drag är det en ok B-actionfilm. Inte svinbra, men inte svindålig heller. Finns sämre, finns bättre.. helt enkelt.

http://www.imdb.com/title/tt0100464/

Ja. Då var det dags. Rob Zombie's urusla remake på en av tidernas mest klassiska skräckmästerverk. Here we go.

Den 10-åriga Michael Myers lever i en, minst sagt, dysfunktionell familj där styvfadern är ett nersupet svin och morsan strippdansös. På sin fritid roar sig Michael med att döda djur och efter ett bråk i skolan slår han ihjäl en av bråkstakarna i skogen. Samma kväll dödar Michael sin styvfader, hans äldre syster och hennes pojkvän.

11 månader senare blir Michael placerad på Smith's Groove, ett mentalsjukhus, där han får Dr. Samuel Loomis som läkare. Efter en tid på Smith's Groove slutar Michael att prata och gömmer sig bakom sina hemmagjorda masker.

15 år senare lyckas Michael rymma ifrån Smith's Groove och beger sig iväg till sin hemstad Haddonfield för att avsluta det han påbörjade.

När jag först hörde om att Halloween skulle få en remake blev jag grymt otålig att se den. En remake på en sån klassiker kan ju inte gå fel, helt enkelt.. eller? Inte så långt efter att jag hörde om att en remake skulle göras berättade H för mig att Rob Zombie skulle regissera. Förhoppningarna höjdes ju givetvis lite extra tack vare att Zombie's tidigare filmer (House Of 1000 Corpses och The Devil's Rejects) var riktigt bra.

När jag såg filmen för första gången var förhoppningarna lagomt stora tack vare att H hade recenserat och kapat den på mitten.. och klyvt den i 20 delar. Hur som helst hade jag fortfarande lite förhoppningar på den och såg fram emot att få se vad Zombie hade lyckats med för något kul.

Förhoppningarna stendog efter ungefär halva filmen. Det var som att få ett knytnävsslag rakt i ansiktet. Istället för att göra en bra (eller rent av halvdan) remake av den gamla klassiska skräckfilmen fick jag dynga utan dess like. Zombie hade valt att berätta mer om Michael's bakgrund. Visade vem han var som ung. Gav han ett motiv till det han gör. Gav honom ett ansikte. Att han blir taskigt behandlad och hämnas är väl ok, men det resulterar också i att vi får en totalt oläskig snubbe i mask som smyger runt och fimpar folk. Om man, som i originalet, inte vet vad som finns där bakom masken och varför han gör det han gör, då får man en läbbig uttryckslös galning.

Som H har skrivit i sin recension så smyga verkar inte finnas med i Michael's ord vokabulär. I varje scen där han ska dyka upp blir vi förvarnade genom att vi ser honom i bakgrunden eller så är scenen så pass klichéfylld att vi begriper att han kommer dyka upp när som vilket dödar spänningen oerhört.

När det kommer till skådespelarlistan. Oj oj oj. Nu snackar vi B-film gott folk. Här bjuds vi på Brad Dourif (Child's Play filmerna) som sheriff, Udo Kier (Blade, bland annat) och Clint Howard (Ice Cream Man, bland annat) som läkare, Danny Trejo (From Dusk Till Dawn filmerna och diverse olika Robert Rodriguez filmer) som mentalskötare, Danielle Harris (Halloween 4 och 5) som urblåst fjortis, Sheri Moon Zombie (House Of 1000 Corpses, The Devil's Rejects, fru till Rob Zombie) som Michael's morsa. Givetvis får jag inte glömma Scout Taylor-Compton (är det ett namn?) som gör en urusel insats som Laurie Strode. Taylor-Compton spelar över och blåst (eller spelar hon verkligen blåst?). Ingen B-film utan kärnkraftsolyckan Malcolm McDowell, right? Han ser vi som Dr. Loomis. Hans insats kan liknas vid en frontalkrock med en brunstig älg. Den här gången ser vi Tyler Mane (How To Make A Monster) som den vuxne Michael Myers också, vilket resulterar i att den här filmens Michael Myers är den (hittils) största Michael Myers.

Spänning- och skrämmselfaktorer kan man glömma när man har satt på den här filmen. Det finns inga. Det spelar ingen roll hur högt Zombie spelar sin "nu är det jätteläskigt"-musik, det blir ändå inte spännande eller skrämmande. Punkt.

En del blod blir vi bjudna på, men inte utan att vi måste stå ut med flertalet transportsträckor med idiotiska dialoger (emellanåt stelt framförda) och icke-skrämmande händelser. Bra jobbat Zombie.

Klychor finns det gott om, som i vilken annan halvkass/värdelös slasherfilm som helst, så det tänker jag inte ens gå in på.

En sista grej jag tänker kommentera är en totalt meningslös våldtäktsscen. Vad har det med storyn att göra? Är det ett måste för att driva vidare storyn? Kunde de inte ha kommit på något mer kreativt eller mer intresseväckande än så? Skräp.

Läs givetvis också Helt Perfekt's sågning av det här skräpet.

Det sista jag har att säga är: Gör om, gör rätt!

http://www.imdb.com/title/tt0373883/

Åttonde och förhoppningsvis den sista Halloween-filmen i serien (jag räknar inte med remaken).

3 år har gått sen Michael Myers senaste massaker som utspelade sig på en privatskola i Kalifornien där hans syster Laurie Strode var rektor. I 3 år har Michael varit spårlöst försvunnen... fram tills nu.

Sara och hennes två vänner Jen och Rudy har vunnit en tävling och vinstpriset är att ingå i en dokusåpa som går ut på att vara i Michael Myers gamla hus över Halloween-natten. De tre vännerna och tre andra ungdomar går in i huset och sätter igång direkt att genomsöka huset. Givetvis dyker även husets ägare upp... och han tycker inte om inkräktare.

Den åttonde Halloween-filmen är helt ok, mer eller mindre. Skådespelarna duger, men vissa av karaktärerna hade jag med nöje gett på en fet nacksmäll, irriterande idioter. I skådespelarlistan ser vi bland annat Busta Rhymes, Bianca Kajlich, Tyra Banks samt Jamie Lee Curtis som dyker upp för sista gången som Laurie Strode. Vi ser även Brad Loree som Michael, den här gången.

Han som regisserade den här filmen, Rick Rosenthal, regisserade även Halloween II. Lite onödig, men rolig fakta.

Med tanke på att det är en sån där film om en dokusåpa så används det ju givetvis även övervakningskameror och kameror som går att fästa i headset (eller liknande). Självfallet är filmen inspelad med vanlig kamera också. Stundtals vill jag gnälla på filmningen då bilden brusar nåt så förbannat, men tack och lov slängs inte kameran som en jävla jojjo bara för att det är bild ifrån en sån där kameran i ett headset.

Effekterna är som i de övriga Halloween-filmerna. Men vi får se desto mer av dem än vad vi fick i filmen innan den här (H20, alltså).

Den åttonde delen funkar som underhållningsvåld och är helt ok, mer eller mindre... även om de kunde ha ändrat på en och annan sak i filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0220506/

Sjunde filmen som det blev ett jäkla rabalder om tack vare att den tar vid 20 år efter de första händelserna och för att Jamie Lee Curtis återigen medverkar i en Halloween-film.

20 år har gått sen Laurie Strode blev attackerad och nästan dödad av sin bror Michael Myers. Laurie, som har bytt identitet till Keri Tate, arbetar som rektor för en privatskola i Kalifornien. Hennes nerver har pajat och har resulterat i att hon har fått problem med spriten. Oron om att Michael fortfarande är i livet och ute efter henne håller sig fortfarande stark.

När Halloween-kvällen står vid ytterdörren åker hela skolan, förutom 4 ungdomar (däribland Laurie's 17 åriga son John), Laurie, hennes älskare och kollega Will och vakten Ronald iväg för att tälta. Efter mörkrets intrång dyker dock Michael upp och han är där för att avsluta det han påbörjade för 20 år sedan.

Många säger att det här är den sista delen i den "riktiga" Halloween-trilogin (Halloween, Halloween II, Halloween H20: 20 Years Later). Jag säger att det är en halvdan modern slasherfilm som försöker göra det originalet gjorde, men misslyckas rejält med det. För det första så får vi se Michael strax innan han ska slå till, vid nästan varje tillfälle. För det andra är dessa tillfällen väldigt få, vilket blir ett stort snark. För det tredje finns inte originalets stämning med i den här filmen.

Visserligen är filmen uppbyggd på ett ungefär så som det klassiska originalet är; man får lära känna karaktärerna innan Michael börjar beta av dem en efter. Det funkade i originalet, det gör det inte i den här filmen i min mening.

Utöver Jamie Lee Curtis ser vi även Josh Hartnett (som senare medverkade i The Faculty, Pearl Harbor, Black Hawk Down och 40 Days And 40 Nights) i sin första roll, Adam Arkin (Hitch), LL Cool J (S.W.A.T.) och Michelle Williams i viktiga roller.

Jag köpte den här på VHS precis när den släpptes och jag gillade den väldigt mycket då. Mitt tycke har förändrats genom åren och betyget jag ger är att det är en ok film, även om den har en del brister.

http://www.imdb.com/title/tt0120694/

Sista filmen där Donald Pleasance porträtterar Dr. Loomis. Det var även hans sista film. Och så är det den första Halloween-filmen utan en siffra.

Sex år har gått sen Michael Myers och hans systerdotter Jamie Lloyd försvann spårlöst ifrån Haddonfield. Kvällen innan Halloween visar det sig dock att Jamie fortfarande är i livet då hon ringer in till ett populärt radioprogram och säger att Michael är efter henne.

Familjen som adopterade Michael's syster Laurie Strode bor numer i det gamla Myers huset. Dottern Kara har emellertid problem med sin son, Danny, som är hemsökt av Mannen I Svart (från Halloween 5) som uppmanar honom att mörda sin familj. Familjen får dessvärre ett ännu större problem den här Halloween-kvällen.

Hjälp är dock på väg i skepnad av Dr. Loomis och Tommy Doyle (lillkillen från första filmen), som har växt upp och forskat om Michael's ursinne och han kanske har svaret...

Storyn kanske låter lite skum, men hade jag skrivit en mer detaljerad handling hade jag troligtvis fått lov att spoila halva filmen vilket jag, som i vanlig ordning, inte gör.

Jag kommer ihåg den här filmen väldigt väl ifrån min barndom tack vare att det var den första Halloween-filmen jag såg överhuvudtaget, utan att ens veta om att det var den sjätte delen i serien. Jag visste varken vem Dr. Loomis eller Michael Myers var och brydde mig inte ett jävla dugg uti det heller för den delen. Jag minns ganska väl texten på baksidan av fodralet som sa att det här var en av Donald Pleasance's sista filmer också innan han gick bort. Hur som helst så har jag gått ifrån att älska den till att tycka det är en bra underhållningsvåldsfilm. Fast vill man ha något skrämmande och realistiskt får man ju givetvis leta vidare. Dessutom är det, om jag inte misstar mig helt fel, den våldsammaste Halloween-filmen hittils. Se den så förstår ni.

Det här var, som sagt, den sista filmen Donald Pleasance medverkade i och i slutet på filmen står det också "In memory of Donald Pleasance" och jag måste säga att Donald gjorde riktigt bra ifrån sig som Loomis även i den här filmen, även om inte var med lika mycket som i de tidigare filmerna. De övriga skådespelarna är typiska slasherfilms-skådisar, inget att lyfta till skyarna alltså, men helt ok.

Hur som helst. Orealistisk men underhållande våldsfilm. Nuff said.

http://www.imdb.com/title/tt0113253/

Originaltiteln är Halloween 5, men poster-titeln är alltså Halloween 5: The Revenge Of Michael Myers.

Efter att ha blivit skjuten flertalet gånger och ramlat ner i ett djupt hål lyckas Michael mirakulöst ta sig undan när en av poliserna slänger ner en dynamitrulle i hålet. Michael lyckas ta sig till en gammal mans stuga och hamnar i ett sorts koma.

Ett år har gått sen händelserna och Jamie, som har tappat talförmågan, har blivit inlaggd på ett barnsjukhus efter de dramatiska händelserna vilket ledde till att hon högg ner sin fostermor. Hur som helst så har Jamie på något sätt fått en telekinetisk koppling till sin morbror vilket gör att hon ser vad han ser. Dr. Loomis ser det här som en fördel för att stoppa Michael en gång för alla.

Samtidigt som Dr. Loomis försöker få Jamie att hjälpa honom dyker en man i svart klädsel upp i Haddonfield. Frågan är vem han är och vad hans avsikter i den lilla staden är.

Den femte delen i serien är troligtvis den mest absurda delen av dem alla. Den innehåller väldigt många hål i storyn och lämnar tittaren med ett stort fuck you då avslutningen påvisar att det skulle komma ytterligare en film.. vilket det gjorde 6 år efter den här.

Skådespelarna funkar som i den fjärde delen. Donald Pleasance är givetvis bra som Dr. Loomis. Ellie Cornell och Danielle Harris dyker återigen upp som Rachel och Jamie. Beau Starr dyker också upp som sheriffen Meeker (som också medverkade i fjärde filmen).

Som underhållningsvåld duger femman riktigt bra. Men som en realistisk skräckfilm, fuck no. Den avviker från verkligheten rejält och spårar nästintill ur flertalet gånger. Men om man tittar på den utan att ställa frågor så som "Varför?" och "Hur?" så blir man ganska underhållen och nöjd.

Godkänd, även om den är på väg ur spår flertalet gånger.

http://www.imdb.com/title/tt0097474/

10 år efter den första Halloween kom den fjärde filmen, där de återuppväckte Michael.

10 år har gått sen Michael Myers besökte Haddonfield för att mörda sin syster, men blev stoppad av sin läkare, Dr. Sam Loomis. Michael har legat i koma i 10 år och varit inlåst på en sluten säkerhetsanstalt. Men tack vare en ny lag som säger att patienter efter tio år ska föras över till allmän anstalt blir Michael hämtad för att bli förflyttad.

Påväg till den nya anstalten vaknar Michael ur sitt koma och lyckas fly. Dr. Loomis beger sig till Haddonfield för att försöka stoppa Michael och rädda Michael's systerdotter Jamie.

Vad kan jag säga? Den fjärde filmen är bra, som en slasherfilm. Men med tanke på Halloween II's avslutning är det flertalet grejer som är helt absurda. Dr. Loomis borde vara riktigt stendöd och Michael borde mer eller mindre se ut som en stekt kycklig. Men så är givetvis inte fallet.

Skådespelarna är givetvis slasher-standard, utöver Donald Pleasance som gör bra ifrån sig återigen. Ellie Cornell, som senare var med i Uwe Boll's House Of The Dead, dyker upp i en viktig roll. Danielle Harris dyker också upp i en viktig roll och var senare med i den (urusla) remaken.

Tänker man inte så noga när man tittar på den här filmen fungerar den. Men den lär aldrig nå upp till ettans höjder, tack vare att den brister på flera punkter och vissa grejer är helt jävla absurda att de skulle kunna inträffa på riktigt.

Godkänd film. Inget man kan lyfta till skyarna, men duger som underhållningsvåld.

http://www.imdb.com/title/tt0095271/

Den tredje delen i Halloween-serien, som också är den mest hatade delen i serien då Michael Myers inte medverkar i den. Vad jag har begripit det ville de göra en nystart på serien med den här delen och att efter den här filmen släppa en ny Halloween-film varje år med en ny Halloween-relaterad story. Men publiken krävde att få se Michael och filmen blev därmed en kalkon. Min åsikt hittar du/ni längre ner.

En man blir intagen på sjukhuset Daniel Challis arbetar. Mannen har en halloween-mask i sin ena hand och svamlar i dimma. Snett efter hans ankomst blir han mördad av en okänd man som sekunderna efter mordet sätter eld på sig själv. Ellie Grimbridge, dottern till den mördade mannen, dyker upp och berättar för Dr. Challis vad hon har lyckats rota fram.

Dr. Challis och Ellie bestämmer sig för att slå sig ihop och beger sig iväg till Santa Mira, hemstaden för det stora halloween-masksföretaget Silver Shamrock, för att ta reda på vad som egentligen hände Ellie's far. Kort efter deras ankomst upptäcker Challis att sändningen av Silver Shamrock's reklam måste bli stoppad innan Halloween-kvällen.. annars lär det här bli den natten då INGEN kom hem.

Tredje, och den mest hatade, delen i Halloween-serien överstökad. Anledningen till att den är mest hatad är ju för att Michael inte har ett dugg med filmen att göra (om man bortser från några klipp ifrån den första filmen som syns på diverse olika tvapparter genom filmen).

I ärlighetens namn så gillar jag faktiskt den här filmen. Ända felet på den är just att den heter Halloween III. Hade den hetat enbart Season Of The Witch hade den troligtvis blivit betydligt mer accepterad för vad den är, skulle jag tro. Storyn är simpel, men bra. Skådespelarna är visserligen åt B-filmshållet, men de flesta av dem är riktigt bra. Tom Atkins gör en grymt bra insatts som Dr. Challis, hur som helst. Nancy Kyes (som var med i Halloween och som skymtade förbi i Halloween II) dyker även upp i en snabb roll. Vi hör även Jamie Lee Curtis röst som telefonoperatör, om man spettsar öronen riktigt ordentligt. Effekterna är bra och den innehåller lite våld dessutom.

Musiken i reklamen som visas igenom filmen är troligtvis det jag minns bäst från den här filmen. Den är upprepande, sätter sig i huvudet och är allmänt dryg.

Hur som helst är den tredje filmen sevärd och godkänd, även om Michael inte är med. Hade den, som sagt, haft en annan titel hade den troligtvis blivit betydligt mer accepterad.

http://www.imdb.com/title/tt0085636/

Uppföljaren som kom tre år efter den odödliga klassikern och som tar vid precis innan den första filmen lämnade publiken. Det här är mer av natten då HAN kom hem.

Sex skott ekar i den sena Halloween-natten i Haddonsfield, 1978. En man med vit mask ramlar ner från en balkong och slår i backen. Sekunderna senare är han borta.

Dr. Loomis och den lokala polisen fortsätter sin jakt på Michael Myers. Samtidigt blir Laurie Strode intagen på det lokala sjukhuset för att få sina sår omhändertagna och för att vila sig från chocken av attackerna, men hon börjar ifrågasätta varför Michael är ute efter henne. Michael emellertid får snart reda på att Laurie fortfarande lever och beger sig till sjukhuset för att avsluta det han har påbörjat.

Jag ville minnas att Halloween II var en höjdarrulle, precis som första filmen. Men givetvis kom jag ihåg ganska fel. Tvåan är bra, men den når inte alls samma höjd som första filmen gjorde. Den innehåller en del brister som är rent idiotiska. Som exempel kan jag ta att sjukhuset verkar väldigt öde för att vara ett sjukhus, men uppenbarligen är det bara Laurie och de som jobbar nattskiftet där som är på sjukhuset. Hur går det ihop?

Men om man ser mellan fingrarna när det gäller såna problem så funkar filmen tack vare att Donald och Jamie Lee återigen axlar rollerna som Dr. Loomis och Laurie. De övriga skådespelarna funkar överlag, men känns ganska standard inom slasher-genren.

Det lilla våldet som var med i ettan är utbytt mot några riktigt våldsamma mordscener. Jag misstänker att de som gjorde den här filmen försökte gå i samma fotspår som Friday The 13th; våld både säljer och skrämmer.

Jag har, utöver att ha sett om den här filmen, läst lite recensioner här och var, bland annat på Discshop. Jag måste säga att jag tror jag aldrig har läst så idiotiska kommentarer om en film och att de dessutom inte verkar veta vad stor bokstav, punkt, rättstavning samt mellanslag innebär.

Summan av kardemumman blir att Halloween II är en bra film, även om den har några riktigt idiotiska brister. För att se den här filmen och begripa någonting what so ever, så lär man också se den första filmen före den här.. annars lär det bli rejäla hål i storyn för en. Bara en rekommendation.

http://www.imdb.com/title/tt0082495/

En gammal klassiker som har fått sju uppföljare (hittils) och en (urusel) remake. Det här är filmen som startade allt.. natten då HAN kom hem.

Haddonfield. 31 Oktober, Halloween, 1963. Den sexåriga Michael Myers dödar sin storasyster med en stor kökskniv och blir omhändertagen och inlåst på Smith's Grove Warren County Sanitarium.

30 Oktober, 1978. Michael lyckas rymma ifrån sjukhuset och beger sig iväg till Haddonfield för att avsluta det han har påbörjat. Väl i Haddonfield börjar han förfölja den unga pluggisen Laurie Strode. Snett efter Michael's ankomst dyker hans läkare, Dr. Sam Loomis, upp för att varna stadens sheriff och för att leta reda på honom.

Givetvis har Laurie och hennes vänner planer för Halloween-kvällen... men det har också Michael.

Den här fina lilla filmen från 78 är något av ett mästerverk i skräckgenren. Donald Pleasance är givetvis ruggigt bra i rollen som Dr. Sam Loomis och Jamie Lee Curtis (som för övrigt slog igenom med den här filmen) är suverän i rollen som Laurie Strode.

Det här är självklart en av mina favoritfilmer genom tiderna och det är inte utan anledning. Istället för att göra som dagens skräckfilmer gör, dvs visa så mycket blod och våld som möjligt, så förlitar sig filmen på att bygga upp en ruggig stämning på lite våld men med ett upptrappande av händelser och en riktig twist i slutet. Att inte låta publiken veta speciellt mycket om Michael (hur han ser ut, hans bakgrund, hans personlighet eller varför han gör det han gör) bidrar också till stämningen, då vi får en läskig uttryckslös maskerad galning som smyger runt och tar kål på folk.

Hur som helst så är det här en odödlig klassiker, som tyvärr har blivit förnedrad av remaken som kom här om året (som kommer bli recenserad längre fram). Har man inte sett den borde man springa till närmaste videobutik, skrika åt personen i kassan att labba fram Halloween jävligt kvickt, springa hem, slå ner röven i soffan och njuta av en klassiker som står sig än idag. 30 år efter att den blev gjord.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0077651/

Vampyrfilm.

När två tjejer går ner i en gammal krypta för att genomföra en "ritual", för att tvätta bort "skiten" från sig själva för att aldrig återvända till den lilla staden, råkar en av dem tappa sitt krusifix som far igenom vattnet och landar i huvudet på Czakyr's (en uråldrig vampyr) huvud.

Snett efter åker en lärare, från en närliggande stad, till den lilla hålan (efter att en vän har bett honom att göra det) för att kolla upp vad som kan ha hänt med en av tjejerna och hennes mormor, tack vare ett underligt medelande på telefonsvararen.

Väl framme upptäcker läraren hur det ligger till och hans väns teori om vampyrer kanske stämde ändå.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: vampyrfilmer faller inte mig i smaken utan jag tycker såna här filmer är skittråkiga. Det här är absolut inget undantag. Med tanke på att de härjar runt med biblar och hallelujah-snack gör det inte hela mycket bättre.

Många (ok, nästan alla) skådespelare är urusla och en unge i filmen hade jag gärna gett en knytnäve mellan ögonen tack vare att han är urusel som skådespelare och jag stör mig allmänt på honom. Dryga fula skitunge. Effekterna är.. ok, antar jag. Jag har sett värre. Storyn är cheesig som satan och hade faktiskt kunnat fungera, men tack vare taskiga skådespelare samt en massa jävla trams om biblar och annat skit dödar det intresset ganska snabbt för min del.

Är man inte en härdad vampyrfilmstittare och bara MÅSTE se alla vampyrfilmer, så stay the fuck away. Det här är skräp, all the way.

http://www.imdb.com/title/tt0103957/

En gammal Donald Pleasance film, strax innan han gjorde sin första insatts som Dr. Loomis i Halloween.

I en avsides del av Grekland börjar utomstående människor, så som turister och arkeologer, att försvinna spårlöst. Den lokala prästen Fader Roche (Pleasance) misstänker att något skumt är i görningen. Efter att tre bekanta till honom försvinner bestämmer han sig för att kontakta Milo Kaye, en detektiv i New York och vän till prästen, och ber honom att flyga till Grekland för att hjälpa honom att leta reda på de försvunna vännerna.

I samma veva dyker Laurie, flickvännen till en av de försvunna männen, upp efter att ha blivit ombedd att komma dit. När Milo har dykt upp börjar de tre rota i det hela. Milo viftar undan Fader Roche's teori om att de försvunna har blivit kidnappade för att bli offrade till Satan. Men ju mer de rotar i det hela desto mer verkar Fader Roche's teori stämma.

Pleasance måste ha varit desperat när han tog den här rollen. Visserligen framför han sin karaktär på ett bra sätt, men sen så är det bara han som är sevärd i den här filmen. Storyn är trög som torkat tuggummi och det händer nästintill ingenting. Något våld fanns det inte, så glöm det. Skådespelarna, utöver Pleasance, är inte speciellt bra och flera av dem spelar över på tok för mycket.

Vill man se Pleasance kan man lika gärna glo igenom Halloween-filmerna igen istället. Det här är något av det tråkigaste jag har sett på länge.

http://www.imdb.com/title/tt0074769/

En av de filmer jag har sett fram emot under väldigt lång tid. Bruce Campbell är tillbaka för att sparka lite Ash.

När en grupp ungdomar åker till en gravplats strax utanför den lilla byn Goldlick råkar en av ungdomarna väcka den kinesiska guden Guan-Di, som ska beskydda de 100 kinesiska gruvarbetarna som blev begravda levande i Goldlicks gruva 1870. En av ungdomarna är ett stort Bruce Campbell-fan och i tron om att han kan stoppa Guan-Di kidnappar han Bruce, tar honom till byn och ber honom ta hand om problemet. Bruce tror givetvis att det är en födelsedagspresent-upplevelse (tack för ordet H) och hänger på.

Efter lång väntan och riktigt höga förväntningar har jag äntligen sett den här filmen. Jag är nöjd. Riktigt nöjd.

Bruce är som vanligt skitrolig och visar upp en riktig skitstövel-sida och skämtar hejvillt med sig själv. Ted Raimi dyker upp i flera roller och Grace Thorsen är en MILF. Speciellt läskig är den inte och den lär inte skrämma någon heller, utan framkallar mer eller mindre enbart gapskratt istället för rysningar. Våldet är medelmåttigt och är ganska lagomt.

Se den, helt enkelt. De som gillar Bruce Campbell's tidigare filmer lär gilla den här filmen också.

Läs gärna recensionen hos Helt Perfekt också.

Hail to the king baby.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0489235/

Den första CGI-långfilmen med Resident Evil.

"Umbrella Incidenten" som utspelade sig i Raccoon City avslutades genom ett missilanfall, beordrat av regeringen, för att förinta T-viruset och de som blivit smittade. När alla operationer inom Umbrella Corporation lades ner störtade deras aktier, vilket också ledde till att företagsjätten gick i konkurs.

7 år senare händer det som inte får hända. På en flygplats någonstans i USA byts en vanlig hösteftermiddag ut mot en ren mardröm. Snett efter att Claire Redfield anlänt till flygplatsen blir en av flygplatsväktarna attackerad av en av de odöda och snart sprider sig infektionen på flygplatsen och det förgångna är på väg att upprepa sig...

Vi vet alla att Hollywood-filmerna av Resident Evil är halvdana. Den här är, i mitt tycke, betydligt bättre än alla de tre filmerna tillsammans. Speciellt blodig eller läskig är den inte, men den har ett högt tempo och bra action. Storyn är bra, men förutsätter att man är lite påläst kring Raccoon City och vad som tidigare har hänt.

Givetvis har H också recenserat den här filmen och det var även han som slängde filmen i nyllet på mig och sa "Se den här. Nu! Direkt!". Vilket jag givetvis inte gjorde utan väntade glatt, och förväntansfullt, till dagen efter. Hans recension hittar ni som vanligt här.

Om ni läst H's recension så vet ni att han gnäller om en unge som har riktigt kass röst och att det troligtvis är en vuxen person som försöker låta som ett barn samtidigt som personen i fråga misslyckas gravt med att bryta på indiska (eller åtminstone något åt det hållet). Jag kan bara hålla med honom. Men, som H skrivit också, så är turligt nog inte ungjäveln med speciellt mycket i filmen.

Har man koll på sin Resident Evil-historia samt gillar Resident Evil, då är det här en fullpoängare.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1174954/

Originaltiteln är Cidade de Deus, internationella engelska titeln är City Of God.

Storyn följer flertalet olika personer i stadsdelen Cidade de Deus, i Rio de Janeiro. Deras uppväxt, vad de råkar ut för, vad de blir inblandade i etc. Alla händelser ses ur ögonen på berättaren Buscapé (Rocket), en ung svart pojke som är för rädd för att bli en kriminell slumgangster men för smart för att ta underbetalda skitjobb.

Det finns en väldigt djup story bakom det jag har skrivit, men om jag ska skriva den så lär jag få lov att spoila halva filmen, vilket jag givetvis inte tänker göra.

Tack vare min vän O så införskaffade jag mig den här filmen och såg den. Jag hade inga förhoppningar eller förväntningar på filmen alls, utan tänkte bara se den tack vare att O gjorde en request på den. Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med den här filmen. Den är riktigt gripande och är av den sorten som skippar skitsnacket och visar den blodiga verkligheten.

Skådespelarna var riktigt övertygande och gjorde ett bra jobb framför kameran. Storyn var driven på ett schysst sätt och gick fram och tillbaka mellan "nutid" och "dåtid", för att kunna förklara diverse olika saker.

Har man inte sett den tycker jag man ska se den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0317248/

En, för mig, gammal klassisk skräckfilm.

Polisen har hittat flertalet kroppar i ett gammalt hus som är ägt av kyrkan och misstänker att det är en satanistisk kult som står bakom dåden. Snett efter flyttar en prästfamilj in i huset. Kort efter att de har flyttat in börjar mystiska olyckor att inträffa och en ung präst börjar rota i husets historia som går tillbaka nästan 300 år i tiden.

Jag spelade in den här från kanal 5 för ca 9 år sen och när jag tittade på den för första gången älskade jag den. Efter det såg jag den flertalet gånger och jag gillade den bara mer och mer ju fler gånger jag såg den. Nu var det ett par år sen jag såg den senast tack vare att jag har ingen som helst aning om vart VHS-bandet är.

Nu när jag har sett den återigen, på dvd, så måste jag säga att den håller sina mått fortfarande. Den har en del gore, en del småkusliga scener och en och annan chockscen som jag kände hur gåshuden spred sig över armarna av.

Skådespelarna är medelmåttiga men trovärdiga. Effekterna är stundtals riktigt bra, men ett par av dem är smått skrattretande. Storyn är bra och är driven på ett snyggt och schysst sätt, även om den är smått seg stundtals.

Men tack vare att det är en barndomsfavorit och att den fortfarande håller måtten som en bra skräckfilm så gillar jag den fortfarande.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0084739/

Den ena filmen som Robert Rodriguez gjorde i Grindhouse-grejen han och Quentin Tarantino gjorde tillsammans. Tarantino gjorde Death Proof. Jag recenserar den här filmen separat, även om de två filmerna hör ihop. Varför förklarar jag längre ner.

Under en affär mellan en grupp militärer och en svarta marknaden försäljare går affären snett och försäljaren skjuter sönder ett par tuber som innehåller en högexperimentel gas, som förvandlar de som blir utsatt för den till köttätande zombies.

Snett efter börjar människor att strömma in till sjukhuset i en liten intilliggande stad. Givetvis bryter smittan ut ganska kort efter detta och en grupp överlevande måste ta upp striden mot de infekterade.

Den här filmen är ungefär som att köra en bil rakt in i en bergsvägg i 180km/h.. och överleva smällen. Den öser på med våld, blod, slask, humor (av den sämsta sorten, givetvis), spänning, bra skådespeleri, bra effekter och.. ja.. mycket mer.

Självklart har jag redan sett den här filmen en gång innan. Jag älskade den då och jag älskar den nu. Skådespelarlistan är riktigt fin och innehåller bland annat Bruce Willis, Michael Biehn, Rose McGowan och Tom Savini. Robert Rodriguez egen son, Rebel Rodriguez, dyker även upp i en av rollerna. Och givetvis ser vi även Quentin Tarantino i en av bad guys rollerna. Effekterna är grymt bra och det skvätter rejält igenom större delen av filmen.

Storyn är riktigt bra, men har givetvis en overklighetsfaktor på ca 110%, så de som söker något verklighetstroget kan ta och titta på dokumentärer om djur på savannen eller något. Men.. vem vill ha verklighetstrogen när det kommer till ultravåldsfilm?

Att filmen är kategoriserad som Action är helt absurt, enligt mig. Jag och H hade en liten diskussion kring filmen tidigare och jag påpekade att det här är Splatter. H kontrade med att antingen det, eller vansinne. Så, Splatter/Vansinne tycker jag låter som en perfekt kategorisering av den här filmen.

Just det ja. Death Proof höll jag på att glömma. Anledningen till att jag inte tänker recensera den hittar ni här, hos H faktiskt. Jag håller med nästintill vartenda ord han har skrivit. Jämför man Death Proof med Planet Terror så är Death Proof ett rejält bottennapp och man kan egentligen knappt tro att det är en Tarantino-rulle.

Visserligen har de flesta Tarantino-rullarna mycket dialog, men det händer saker omkring och emellan så att filmen blir inte svintråkig att titta på. Att titta på 70 minuters kackel där några brudar enbart pratar skit och försöker vara kaxiga är ganska ointressant, faktiskt. När jag precis hade sett den tyckte jag att den var ganska ok, men efter att ha sett Planet Terror kovände mina åsikter.

Om ni har läst H's recension om Grindhouse (båda filmerna) så vet ni redan att filmen/filmerna presenteras färdigslitna - dvs repor överallt, bilden kan ändra färg till och från, scener som är "borta" (givetvis bidrar detta till en komisk effekt, vilket det är menat till att vara också) och små hopp som om filmen har gått av och blivit lagad igen. Detta medför i sin tur att filmen/filmerna får ett extra lager av sunkig biokänsla.

Planet Terror är en klar favorit av 2007 och står högt i kurs för min del. Har man inte sett den, fy skäms! Har man sett den, se den igen vet jag. Vem vill inte se en sån här höjdarrulle?

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1077258/

Komedi där Bruce Campbell skymtar förbi i en biroll. Jag såg inte riktigt hela filmen på tv för inte så länge sen, så jag bestämde mig för att leta reda på den och se hela, från början till slut.. tack vare att Campbell är med, alltså.

Den nyutexaminerade, och sullige, Norville Barnes kommer till New York för att hitta ett jobb men märker snabbt att alla jobb kräver erfarenhet. Han får, av en ren slump, reda på att Hudsucker Industries söker personal och de kräver absolut ingen erfarenhet.

Sekunderna efter att han har klivit in i Hudsucker Industries entré slår företagets ägare, Waring Hudsucker, i backen efter att ha hoppat ifrån 44de våningen. Hans styrelse, ledda av Sidney Mussberger, kommer på en briljant plan för att tjäna mycket pengar; de tillsätter en idiot för att driva företaget. När aktierna rasar kan Sidney och de övriga i styrelsen köpa upp aktierna för småpengar, ta över företaget och återställa dess förmögenhet. De väljer givetvis Norville, som fått anställning i postkontoret.

Men samtidigt börjar journalisten Amy Archer att ana ugglor i mossen och påbörjar en utredning, under täckmantel, kring Hudsucker Industries.

När jag såg den här filmen på tv tyckte jag den var smårolig och jag tyckte skådespelarna var bra. Det tycker jag givetvis nu också, men nu i efterhand märkte jag att det var betydligt fler namn jag gillar i filmen än vad jag märkte när jag såg den på tv. I rollistan, utöver Bruce Campbell, ser vi även Sam Raimi, Bill Cobbs, Steve Buscemi samt Tim Robbins, Jennifer Jason Leigh och Paul Newman, som dog nyligen, i tre av huvudrollerna. Plus att vi får se Anna Nicole Smith (även hon död, som vi alla vet) i en snabb biroll.

Filmen är regisserad av bröderna Joel och Ethan Coen och är även skriven av dem, samt Sam Raimi och är en lättsam komedi med några riktigt roliga scener och några scener man kan flina till åt. Skådespelarna gör ett riktigt bra jobb. Storyn är driven på ett bra sätt även om den blir helsnurrig i slutet.

Något i början av filmen jag observerade var när Norville står och tittar på annonser om jobb, då det stod "måste vara erfaren" osv. I många jobbannonser i dagens läge står det oftast så också. Ni som är arbetssökande/arbetslösa förstår vad jag menar.

Filmen är kul på sitt vis och flera av skådespelarna gör den desto roligare. Gillar man lättsamma romantiska komedier så lär man tycka om den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0110074/