Vahetere...orka?

När det unga medelklass paret Micah och Katie flyttar in i ett nytt hus börjar det inträffa oförklarliga grejer, som efter en kort tid alltmer börjar bli värre och värre - speciellt under nätterna när de sover... eller försöker det iaf.

Paranormal Activity bygger på den härliga idéen som nu är ganska vanlig att använda en handhållen kamera alá [REC], Blair Witch Project, Cloverfield och en-bunt-andra-rullar-stilen. Filmen gjordes 2007 och hade premiär på Screamfest Film Festival den 14 Oktober, 2007 i USA för att senare visas på Slamdance Film Festival den 18 Januari, 2008 i USA. Filmen hade sedan en limiterad biopremiär den 25 September i USA, för att i Oktober börja ha premiärer lite här och var i världen. Ungefär.

Vad jag har förståt det har det varit en rejäl hype kring den här filmen och många har sagt/skrivit att det är den mest skrämmande filmen i år. Steven Spielberg ska tydligen ha varit så jävla rädd att han bestämde sig för att inte se klart filmen halvvägs igenom den. Jag hade inte hört något om detta förrens efter jag hade sett filmen, utan hann bara se två trailrar (ena var ganska lik [REC]-trailern med bitvis material ur en biograf där de visade filmen och material från filmen kombinerat, medans den andra trailern innehöll enbart material från filmen). Jag tyckte filmen verkade jävligt skum, men att jag iaf kunde ge den en chans...

Nu vet jag inte hur lång tid det tog, men jag skulle tippa på runt 20 minuter in i filmen börjar det faktiskt hända något. Sen får vi vänta ytterligare.. ptja, 5, 10 minuter (?) innan det börjar hända något mer. Filmen börjar alltså oooootroligt segt och bygger upp sig allt eftersom. Under tiden den bygger upp sig så.. öh.. ja.. karaktärerna pratar.. och pratar.. och pratar. Det händer liksom ingenting emellan det att det inträffar grejer - vilket mestadels inträffar under natten, när de sover (eller åtminstone försöker). Skrämmande är den inte heller. Visst, spänningen och den där småkusliga känslan inbefinner sig helt klart under de "läskiga" scenerna, men filmen blir aldrig skrämmande. Dessutom blir man även förvarnad innan någonting kommer hända då videokamerorna spolas upp snabbt till precis innan någonting ska hända vilket gör att skrämmselmomenten ungefär tvärdör. Fast.. hade man fått lov att sitta och titta på en brud som står och stirrar ner i en säng i 3 - 4 timmar utan fast forward spolning så hade jag troligtvis stängt av filmen efter 10 minuter. Gosch..

Ööh, vad mer finns det att säga? Ja. Karaktärerna - Micah och Katie (som också heter så på riktigt) - är nog två av de största idioterna jag har sett framför en kamera förut, åtminstone karaktärsmässigt. Detta kom jag däremot inte underfund med förrens EFTER jag hade sett filmen. Micah beter sig som ett jävla a-hole och beter sig ungefär som att han vet vad han sysslar med - vilket han absolut inte gör. Katie å andra sidan springer runt och verkar mest bara vilja ignonera det hela och hoppas på att vad-det-nu-är-som-är-hos-dem ska försvinna.. även om hon menar att det har förföljt henne sen hon var 8 år. Istället för att försöka få hjälp av en exorcist eller.. vad fan som helst.. så velar de bara runt och får ingenting gjort. Vilket resulterar i ett ganska bra slut - måste jag säga. Även om det var alldeles för utdraget.

Förstå mig rätt när jag skriver det här - hade grejerna som inträffar i filmen hänt mig själv hade jag troligtvis fått lov att ha en låda med vuxenblöjor i närheten, men det här är en film. Exempelvis dörrar som smäller igen, fotsteg och bankande på väggar/dörrar är inte speciellt skrämmande i en film. Vi har sett det allt för många gånger förr.

Det finns säkert mer att tillägga kring filmen som är dåligt, men några goda sidor finns ändå. Exempelvis den småkusliga känslan av att inte veta vad det är som härjar hos dem - och att det mycket väl hade kunnat hända en själv. Ett par av de få effekter som användes i filmen var också rätt intressanta. Och så slutet också - som jag nämde lite längre upp.

Detta väger dock inte upp filmen tillräckligt mycket för att den ska bli sevärd en eller flera gånger till. Direkt efter filmen tyckte jag att den pendlade mellan bra och ok. Nu i efterhand - när jag har fått smälta den lite grann och fundera över den (samt läsa lite kommentarer på IMDB som väckt tankar) - så ligger den runt ok och skvalpar.. men ligger också på gränsen till att ramla ner på rent av dålig.

Summering av filmen blir väl ungefär att filmen är ok. Den lider dock av den hype den har fått och förväntningarna hos troligtvis många skräckfilmsfantaster blir krossade då de har sett den. De övriga som ser den gillar den säkert utan att tänka på allt - och lite till - av det jag har skrivit nu.

http://www.imdb.com/title/tt1179904/

Det är Halloween kväll och videobutiksbiträdet och slackern Stan Helsing ska tillsammans med sin exflickvän, sin bästa vän och en exotisk dansös/"massageterapeut" till en fest. Men tack vare sin chef måste Stan och hans vänner ta en rejäl omväg för att lämna en bunt filmer åt chefen. Under deras omväg hamnar de mitt i en stad som har en förbannelse över sig med de största skräckfilmsikonerna i filmhistorien.

Intelligent och överaskande story? Nej. Snygga effekter och make up? Nix. Har vi sett det mesta förr? Ungefär. Välspelad? Ganska. Rolig? Bitvis asrolig. Underhållande? Nåt så förbannat. Då är alltså filmen bra? Inte det minsta.

Det är vad jag hade svarat på dessa snabba frågor. Stan Helsing är ytterligare en i raden av parodierna som spottas ut årligen och de maler om ungefär samma skämt som tidigare, fast i andra situationer med andra karaktärer och skådespelare - och under en annan titel så klart.

Egentligen finns det inte speciellt mycket mer att säga än så där. Det är ungefär Stan Helsing i ett nötskal. Ska man se filmen lär man koppla ifrån hjärnan i ca 90 minuter och bara bli hjärndött underhållen. Ungefär.

http://www.imdb.com/title/tt1185266/

Den psykotiske tandläkaren Dr. Alan Feinstone har lyckats fly från mentalsjukhuset han blev inlåst på efter händelserna i den första filmen. Han beger sig till den lilla staden Paradise under sin nya falska identitet - Dr. Lawrence Caine - för att försöka återuppta sitt gamla normala liv - och tar över den lokala tandläkarmottagningen efter att ha gjort sig av med den gamla tandläkaren. Allt verkar ordna sig för Dr. Feinstone/Caine.. tills den dagen då han ser sin nya kärlek i armarna på en annan man och ganska snart slår det återigen slint för honom...

Den första filmen har jag sett otaliga gånger och kan den ganska väl i huvudet. Den andra filmen däremot har jag bara sett en gång innan och jag kom bara ihåg att den var betydligt våldsammare än den första filmen. Men att det var en ren jävla grisfest i sann Yuzna anda hade jag inget som helst minne av. Här bjuds vi på diverse olika rent av motbjudande tortyrsekvenser och ett rejält övervåld som får den första filmen att blekna bort. Den andra filmen är även betydligt mer psykotisk än den första och innehåller en nypa ytterst svart humor - vilket fick åtminstone mig att flina till ett par gånger.

Corbin Bernsen gestaltar återigen den vansinnige Dr. Feinstone - och gör återigen ett råbra jobb. Linda Hoffman är också tillbaka ifrån den första filmen som Dr. Feinstone's ex-hustru, Brooke. Vi skymtar även förbi Clint Howard i en snabb biroll.

Hur som helst så tycker jag ändå att The Dentist 2 är bra och ligger i samma klass som den första - även om det är lite av en annan typ av skräckfilm.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0161492/

Dr. Feinstone hade allt: en vacker fru, ett stort hus och en framgångsrik tandläkarkarriär. Men när han kommer på sin fru med att vara otrogen med poolkillen inser han att under alla vita och rena ytor gömmer sig äckel och förruttnelse, varpå det slår slint för honom...

The Dentist - eller Tandläkaren som den hette i Sverige - är en av mina barndomsfavoriter, av mästaren Brian Yuzna som gav oss Re-Animator filmerna och Rottweiler. Men för att vara en Yuzna film är den ganska tam på våldet och koncentrerar sig mer på rena tortyrscener i tandläkarstolen - vilket kan vara alldeles lagomt stötande för de med tandläkarskräck.

I huvudrollen som Dr. Feinstone ser vi Corbin Bernsen, som gör en grymt bra gestaltning av den psykotiske tandläkaren. Som en av poliserna som är ute efter Feinstone ser vi ingen mindre än Ken Foree som var med i båda versionerna av Dawn Of The Dead - också han gör en grymt bra gestaltning av sin roll. De övriga i rollistan gör också bra ifrån sig, men Bernsen snor hela showen och man får lite av ett medlidande för honom - även om han är skurken, så att säga. Effekterna är riktigt bra och emellanåt vrider man lite på sig i stolen när en tand exempelvis blir pulveriserad.

Jag gillar fortfarande The Dentist och kommer nog alltid att göra det. Visst är den ganska tam för att vara en Yuzna film och visst är det mer uppbyggnad än ultravåld, men det är ändå en underhållande B-skräckis alá Yuzna style.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0116075/

Den första filmen var ok. Den andra var bättre. Den tredje är en soppa av usla CGI-effekter, en massa malande hjärndöda dialoger mellan tuffingar som sitter på kåken och dåligt skådespeleri. Bland annat.

Den tredje filmen - som är en ren urmjölkning - handlar om att ett par fångar planerar att fly när de blir transporterade från ett fängelse till ett annat. Fängelsedirektören får reda på detta och bestämmer sig för att flytta på transporten till veckan innan och ändrar också deras rutt de ska ta.

Efter att ha kraschat med fångtransporten tar fångarna plitarna som gisslan och beger sig in i skogen... och de blir snart varse om att de inte är ensamma.

Idioterna bakom Wrong Turn 3: Left For Dead - som troligtvis har årets minst fantasifyllda undertitel - lägger ribban redan i början av filmen. Vi bjuds på usla CGI-effekter som skulle passa in i en Sci Fi Channel film, uselt skådespeleri, idiotiska tuffingar som kör med det allt för mycket klichéefyllda machobullshitsnacket, en förutsägbarhet som slår i taket tre gånger om och - som jag skrev längre upp - en massa malande hjärndöda dialoger mellan tuffingarna där de tjafsar om vilka som ska bära pengapåsarna (om ni absolut vill veta vad jag yrar om, så se filmen).

Gorefaktorn har sänkts rejält från tvåan också. Jag vill minnas att de öste på som fan med gore i tvåan, vilket gav mig förhoppningar om att de skulle köra samma spår i trean. Denna förhoppning blev givetvis ett stort jävla fuck you då gorefaktorn är sänkt ungefär ner till den första filmens gorefaktor. Visserligen är inte gore allt i en skräckfilm, men med tanke på att de höjde ribban i tvåan från ettan så borde teamet bakom trean ha höjt den lite till.. eller åtminstone ha kört på ungefär samma nivå av gore som i tvåan. Eh, whatever.. gorefaktorn är hur som helst sänkt.

Att gorefaktorn är rejält sänkt från den andra filmen gör givetvis rum för någonting annat: dialoger. Långa, tråkiga, korkade dialoger där fångarna står och tjafsar om rena jävla skitsaker. Iofs är inte fångarna de enda korkade personerna i den här filmen.

Filmen är lite uppbyggd på rent jävla slumpmässiga grejer med. Exempelvis är en av plitarna - som också är en av huvudrollerna (så klart) - ifrån trakerna där filmen utspelar sig. Detta är iofs inte helt oväntat, men kunde de inte ha kommit på något mindre.. klichéefyllt?

Wrong Turn 3: Left For Dead är i princip en stor jävla klichée och är självfallet bara en urmjölkning. Fans till de två första filmerna lär bli besvikna - de som inte blir det måste ha något fel. Slutligen vill jag säga att Wrong Turn 3 gör själ för sitt namn; det är en jävla wrong turn.

http://www.imdb.com/title/tt1261978/

Skräckförfattaren Michael har tappat all inspiration och står bara och trampar på samma ställe utan att komma någon vart med sitt skrivande. När hans syster Jamie och några av hennes vänner ska iväg till ett hus över helgen följer han med i hopp om att kanske återfå lite av sin inspiration. Men det som började så bra tvärvänder då en tvättäkta skräcklegend dyker upp för att visa Michael vad riktig skräck är...

Jag blev ganska förvånad över hur välgjord den här Friday The 13th fan-filmen var. Effekter och make up ser riktigt bra ut - även om de snålat lite grann på det förstnämnda. Skådespelarna var också riktigt bra för att vara totalt okända. Och i samma anda som Friday The 13th är filmen ganska klichéefylld - även om man inte har sett filmen innan är det ganska lätt att räkna ut vad som kommer hända härnäst. Utöver Friday The 13th refererar de mycket till några av de andra stora skräckfilmsnamnen - exempelvis A Nightmare On Elm Street och Hellraiser.

Mycket mer än så finns det inte att säga om filmen. Jag tyckte den var bra för att vara en fan-film.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0478413/

När ett dödligt virus sprids genom myggor som skördar tusentals offer i Amerika försöker professorerna Dr. Aaron Michaels och Dr. Jennifer Allen att framställa en ny sorts mygga som ska para sig med vanliga myggor, vilket ska resultera i att viruset utplånas.

Den dömde massmördaren Ray Erikson har tackat ja till att medverka i de medicinska forskningarna där folk så som Michaels får göra saker med honom mot att han får ett lindrigare straff. Men när Ray blir förflyttad från sin cell till laboratoriet lyckas han frigöra sig själv och tar en av fångvaktarnas pistoler, varpå en skottstrid utbryter. Under skottstriden exploderar en special reaktor inne i laboratoriet och täcker Ray med en slemmig blå DNA förändrad sörja. Kort därefter börjar Ray att förändras...

Vad som följer är halvtaskiga effekter, halvtaskigt skådespeleri, en jävla massa blod och slask och en av de högsta bodycountsen jag någonsin har sett i en film som kan tänkas vara gjord för Sci Fi Channel. För helvete, varelsen mosar exempelvis ett helt S.W.A.T. team utan att ens bli svettig.

Effekterna är bitvis bedrövliga och bitvis ganska imponerande. Mansquito-varelsen ser faktiskt ganska bra ut, även om jag inte kan definiera om det är en snubbe i dräkt eller någon typ av robot. Eller docka. CGI är det iaf inte. Makeupen är helt ok med. Förvandlingssekvensen en kort bit in i filmen är bedrövlig och det syns att det är dåliga CGI-effekter. Hur skrämmande är det att titta på en effekt som ser ut som en 8 åring suttit och gjort i 3D Max Studio?

The Gate filmernas regissör - Tibor Takács - står för regi. Framför kameran ser vi bland annat Corin Nemec (som jag aldrig har sett förut, tydligen), Musetta Vander (som var med i Mortal Kombat: Annihilation), Matt Jordon (som jag heller inte har sett förr, men som spelar Ray/Mansquito-varelsen) och Christa Campbell (2001 Maniacs) svischar förbi i en biroll i ungefär 2 minuter, då hon dör efter det.

Att filmen innehåller flera "Va?"-incidenter är ganska självklart. T ex verkar S.W.A.T. teamet i filmen vara det sämsta teamet som blivit inkallat, då hälften av dem missar det de skjuter på - och den andra hälften träffar ytterst få gånger. Detta sker även om deras mål - Mansquito-varelsen - är nästintill precis framför dem. Sen inträffar det ett antal grejer till som fick mig att lyfta på ögonbrynet och fundera hur de egentligen tänkte när de skrev manuset. Men även om filmen innehåller såna där härliga "Va?"-incidenter så är faktiskt storyn ganska välskriven och hade en del potential - som dessvärre spolas delvis ner i toaletten. Detta pga att filmen är väldigt cheesig på sina ställen då det märks kanske klart och tydligt att budgeten inte fanns för att göra en ordentligt trovärdig film.

Jag skulle kalla Mansquito en hyfsat bra film. Det går nog att se om den ett par gånger, men det är ingen sån där film man skulle betala flera hundra för att få ha i samlingen.

http://www.imdb.com/title/tt0430334/

Efter en tragisk olycka förlorar ögonläkaren Dr. Chaney's dotter sin syn. En kväll när hans dotters fästman Dan kommer på besök drogar Dr. Chaney och hans assistent Dan, tar hans ögon och gör en tranplantation till Dr. Chaney's dotter. Hennes syn blir återställd - men endast under en kort tid. Dr. Chaney vill inte ge upp och börjar att genomföra en serie med tranplantationer ifrån ovetande offer som sedan blir fångar i villans källare.

Öh, vad fan ska jag säga om den här filmen då? Lance Henriksen dyker upp i en tidig roll - och gör den riktigt bra. Vi ser även Richard Basehart i rollen som styggingen/psychot Dr. Chaney - som gör det bra. Resten av skådespelarna är.. bra. Men tempot i filmen är otroligt segt. Efter en stund in i filmen börjar det röra på sig, men sen lugnar allt ner sig och hela filmen traskar på i ett otroligt tröttsamt segt tempo. Det händer visserligen ett par saker då och då, men det känns helt enkelt inte så där hyperintressant så att man sitter klistrad framför filmen. Mot slutet lättar det upp lite grann dock och vissa händelser blir smått intressanta.

Våld och gore är det hyfsat ok med i filmen. I ett par scener får vi se ögontransplantationerna och vi får även se hur de personer som blivit av med sina ögon ser ut - vilket ser ganska realistiskt ut.

Mansion Of The Doomed är en hyfsat bra film. Sett bättre, sett sämre. Helt ok film som går att döda lite tid som bara ligger och skräpar.

http://www.imdb.com/title/tt0076361/

Strax innan stängningsdags på Walnut Lake Market dyker en av kassörskan Jennifer's f.d pojkvän upp och startar ett slagsmål. Han blir utslängd, men tänker uppenbarligen inte ge sig så lätt - istället smyger han omkring utanför affären och på något sätt ska han få som han vill. Senare får de anställda ett sorgligt besked: butiken ska slås igen och säljas. De kommer förlora sina jobb och till råga på allt så har de ett långt kvällspass framför sig - butiken ska städas iordning och allt ska märkas om till halva priset.

Kvällen rullar på, men tar tvärt slut för vissa av de anställda då en galning smyger runt och tar livet av dem... en efter en...

Jag minns så väl när jag såg den här filmen för första gången för sisodär.. öh.. 13, 14 år sedan, på en klippt vhs release jag hyrde hos den lokala filmbutiken. Även om filmen hade klipp i sig så gillade jag den (jag minns inte om jag ens fattade att filmen var klippt). När jag flertalet år senare råkade komma över filmen på en oklippt tysk-releasad dvd införskaffade jag den givetvis direkt och såg om den - i oklippt form. Och älskade den. Och jag älskar den fortfarande.

Intruder är en välgjord, våldsam, småkomisk och ganska blodig slasherfilm som inte kom förrens 1989 - dvs i slutet av slashervågen under 80-talet - men är också en av de bästa slashertitlar som släppts. Visst följer den mallarna för slasherfilmer och den innehåller klichéer som förekom - och förekommer - väldigt ofta i såna här filmer, men istället för att vara helt förutsägbar erbjuds tittaren ett par twister i slutet som gör filmen lite mer märkvärdig.

För regi och screenplay står Scott Spiegel - som har arbetat tillsammans med Sam Raimi (Evil Dead och Spider-Man filmerna) samt Eli Roth (Hostel filmerna). I skådespelarassamblén ser vi bland annat Charlie Sheen's och Emilio Estevez' lillasyster - Renée Estevez (som ett år tidigare var med i den andra Sleepaway Camp filmen) - Sam och Ted Raimi, Bruce Campbell (som är med i ca 2 minuter i slutet av filmen), Dan Hicks (som är formidabel i sin roll) och Lawrence Bender (som också är med i ca 2 minuter i slutet, samt skrev manuset för filmen). Givetvis gör samtliga - och de jag inte har nämnt - ett riktigt bra jobb.

Intruder förblir en av mina favoritslashers - och till de som inte har sett den och som gillar filmer i samma stuk kan jag rekommendera den varmt.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0095379/

Efter att en astroid - med kurs rakt mot vår planet - blivit upptäckt sätts ett team av de bästa experterna på olika katastrofområden - lett av Harry Bottoms - ihop för att åka ut i rymden och försöka stoppa astroiden innan den krossar planeten Jorden och allt liv som finns på den. Dessvärre är de bästa inte riktigt bra...

Disaster! påminner lite grann om Celebrity Deathmatch - ni vet den där leranimerade komediserien för vuxna som gick på tv för en herrans massa år sedan där kändisar gestaltade i lergubbar spöade på varandra? Disaster! är ungefär samma sak, fast den skämtar med katastroffilmer så som Armageddon (i första hand), Twister och Volcano. Och den gör det bra - till större delen.

Egentligen tycker jag inte det finns några direkta fel i filmen, men mot slutet av filmen övergår de rejäla gapskratten till fnissningar eller leenden - vilket är synd. Det känns lite som att de satsat allt krut i början av filmen och att de mot slutet tappade en del.

Det finns säkert de som tycker den här filmen är barnslig och att bara 12 åringar kan tycka den är kul (bland annat en av de som lämnat kommentar på IMDB), men jag personligen tycker det är en riktigt kul film - även om den fiser ur sig mot slutet.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0424958/

I ett alternativt 2003 experimenterar storföretaget Chaank Armaments med den ultimata stridsmaskinen som är delvis människa, delvis maskin - kallat Hardman. Men än så länge har Hardman projektet varit opålitligt och har dödat flera oskyldiga människor. Geniet som ligger bakom projektet är Jack Dante (Brad Dourif) som lever i en barnslig värld av modeller, leksaker och serietidningar. När han får sparken av högsta hönset - Hayden Cale (Ely Pouget) - för att ha dödat flera styrelsemedlemmar släpper han lös den ultimata dödsmaskinen - kallad 'Warbeast' - efter Cale och de som försöker hjälpa henne.

Death Machine är.. en bra film. Även om den är B all the way. Större delen av effekterna är rent av hemska jämfört med dagens standarder och kan framkalla rejäla gapskratt om man inte är beredd på dem. Men sen har vi även de effekter som faktiskt är ganska imponerande snygga (t ex Warbeast roboten). Brad Dourif är i högform och går loss som det psycho vi alla känner honom som. Ely Pouget är också bra i en av huvudrollerna - även om hon har medverkat mestadels i en massa tv-serier och exempelvis Red Shoe Diares 5: Weekend Pass (som jag skulle tippa på är en mjukporrfilm). De övriga skådespelarna gör bra insatser med, men jag kan inte komma på att jag sett dem i någon annan film. Hm.

Enligt IMDB refererar Death Machine till andra regissörer. T ex är Jack Dante en referens till Joe Dante (Gremlins), Scott Ridley refererar till Ridley Scott (Alien), John Carpenter refererar givetvis till John Carpenter (Halloween) och Sam Raimi refererar till just Sam Raimi. En annan referens är i en scen då karaktären Raimi skjuter en målsökande missil mot Warbeast roboten och där kameran följer med missilen i en liknande filmningsteknik som i Sam Raimi's Evil Dead där den icke namngivna ondskan far runt ute i skogen. Ni som har sett Evil Dead begriper vad jag menar. Filmen inkluderar även en del andra referenser till andra större filmer.

Vad finns det mer att säga? Stephen Norrington står för regi, manus och producering och gjorde 4 år senare filmen Blade. Norrington har även varit involverad i andra filmprojekt så som i andra och tredje Alien filmerna, Exorcist: The Beginning, Hellraiser: Bloodline och Feast. Något som slog mig den här gången jag såg filmen var att det hade varit intressant att se hur Death Machine hade blivit om Norrington gjort den nu.. eller rent av en remake som är lik originalet.

Svammel, svammel. Death Machine är iaf en riktigt bra B-rulle, som mixar sci-fi, action och en nypa skräck i en fin blandning.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0109575/

Jag är mållös. How To Be A Serial Killer är ett stort jävla FAIL. Gör om, gör rätt för fan. Den är tydligen kategoriserad som komedi/skräck, men problemet med den är att den är varken speciellt rolig (jag flabbade till i två sekvenser) eller läskig överhuvudtaget. Visst, folk blir mördade till höger och vänster - men filmen är inte läskig. Gör om, gör rätt.

Filmen handlar hur som helst om videobutiksbiträdet Bart. En vanlig loser som hela tiden får skit slängt i ansiktet av griniga kunder. Bart's liv förändras dock tvärt när han möter Mike. Mike lär Bart allt om hur en seriemördare ska bete sig - och inte torska för sina handlingar.

Filmen är uppbyggd delvis som en mokumentär (en fiktiv dokumentär) och delvis en spelfilm. Problemet är att filmen blir mest virrig och man slängs hela tiden fram och tillbaka mellan mokumentären och spelfilmen, vilket blir otroligt sulligt efter ett tag. Gör om, gör rätt - igen.

Skådespelarna är väl rätt ok, men ser mer plågade ut än roade av att vara med i det här skräpet. Effekterna är ganska få, men ser rätt ok ut de få gånger man får se dem. Manuset har jag i princip redan varit inne på.

Luke Ricci - regissören, producenten och manusförfattaren till det här skräpet - borde se sig om efter ett nytt arbete tycker jag. Ett bra jobb för honom hade kanske varit diskare på en skabbig restaurang någonstans i de södra delarna av Europa.

http://www.imdb.com/title/tt1038971/

Under en lugn kväll i ett spanskt shoppingcenter inträffar något: människorna där inne börjar förvandlas till zombies och attackerar alla som kommer i deras väg. Xavi är en av de överlevande som försöker att ta sig ut därifrån levande och hitta ett botemedel... samtidigt som han försöker imponera på tjejen han gillar.

Jag kan uppenbarligen inte sluta att bli imponerad på dessa spanska skräckfilmer - även om just denna är en kortis. Även om filmen är kort (runt 15 minuter) så hinner det ändå hända hur mycket som helst. Den innehåller en del blod, slask och annat kul, samt bra skådespelare.. även om karaktärerna kunde ha varit lite bättre skrivna.

Det enda jag kan tänka mig att gnälla på var nog slutet som var otroligt cheesigt och förklarade i princip inte ett skit. Men filmen är en bra sådan och råkar man få chansen att se den, do it.

http://www.imdb.com/title/tt1506995/

Jag börjar med följande: Bloodeaters var titeln på filmen när den släpptes på bio, men när den senare släpptes på vhs släpptes den under titlarna Toxic Zombies, Forest Of Fear och Blood Butchers. Varför filmen inte blev släppt under titeln Bloodeaters har jag ingen aning om.. men vem fan bryr sig då filmen är en ren skitfilm?

Storyn är ganska enkel. Efter att två regeringsagenter har försvunnit spårlöst i skogarna i ett område - där deras avdelning vet att det ska finnas en grupp hippies som odlar marijuana - bestämmer sig en av avdelningscheferna för att skicka in ett flygplan som ska spraya odlingen med ett ännu oprövat gift. Efter att ha fått det obeprövade giftet på sig förvandlas gruppen med hippies till zombies och börjar döda allt som kommer i deras väg.

Idéen är inte dum - även om vi har sett den i andra former - men framförandet är fruktansvärt. Början av filmen är ganska intressant, men allt eftersom filmen går brakar den bara ihop mer och mer för att slutligen bara bli en halvtråkig skräpfilm som inte tillför någonting till zombiegenren i helhet.

Speciellt mycket våld är det inte heller. Det är några gorescener, men i det stora hela är det en otroligt tam zombiefilm (om vi jämför med många, många andra zombierullar). Hur i helvete blev den här filmen förbjuden i UK?

Effekterna är rätt ok däremot. Finns bättre, finns sämre. Skådespelarna var också ganska ok - jag har sett sämre, om vi säger så. Manuset var däremot rätt rejält ass. Karaktärerna i filmen gjorde en del ganska obegripligt korkade grejer och jag satt mest och kliade mig i huvudet. Förstå mig rätt, skådespelarna gjorde sitt jobb ok, men deras karaktärer var en bunt nötter. Händelseförloppet var riktigt hattigt med och bitvis hängde jag inte med i vad som egentligen försigick i filmen.

Att zombierna i filmen använde tillhyggen så som hackor, knivar och facklor (?!) gjorde bara filmen ännu mer dum. Att de dessutom växlade mellan att hasa sig fram och att gå i ganska snabb takt förbryllar mig lite grann också.

Bloodeaters är inte en bra film - och inte speciellt underhållande heller för den delen. Det är en ganska onödig film i zombiegenren och att Charles McCrann (som regisserade, skrev manus, producerade, skådespelade i filmen och editerade filmen) inte har gjort någon mer film säger nog en del.

http://www.imdb.com/title/tt0080448/

1975. Det gifta paret Burt och Vicki är ute och reser för att försöka reda upp sitt äktenskap som håller på att braka samman. Men mitt under ett gräl i bilen springer en pojke ut på vägen och innan Burt hinner reagera på det kör paret över pojken. Det visar sig dock att pojkens strupe är uppskuren och de bestämmer sig för att ta med pojkens kropp till närmaste stad: den lilla hålan Gatlin, Nebraska.

Vid deras ankomst verkar Gatlin först tomt, men det visar sig snart att staden styrs av en kult med barn som ser alla över 18 år som syndare.. som måste dö.

De trogna läsarna minns nog mina recensioner på Children Of The Corn-serien. I den första recensionen i den serien skrev jag att den här remaken skulle komma. Jag vill rätta mig på den punkten nu: det här är INTE en remake av filmen från 84. Den är inte heller lika tråkig och trög, även om den brister i att t ex skrämma. Vad jag har förståt det så är 2009ans årgång av Children Of The Corn (som är en TV-film) mer trogen till Stephen King's novell än vad 84ans var. Ändå är det samma producent - Donald P. Borchers - som står för både regi, producering och manusskript (tillsammans med Stephen King himself).

Visst har filmen brister - och de är varken få eller små - men filmen är ganska underhållande och betydligt jävla mycket mer våldsam än 84ans tråktröga film. Jag skulle tippa på att många som gillar 84ans film inte ger speciellt mycket för den här, utan rynkar säkerligen på näsan, spottar över axeln och kallar den skitfilm. Men personligen måste jag faktiskt säga att jag blev glatt överaskad när David Anders (Burt) började fimpa ungar till höger och vänster istället för att gnöla om att de ska försöka rädda ungarna som Peter Horton gjorde i 84ans årgång.. för helvete, de försöker ju döda dem - så varför inte lära ungjävlarna ett och annat (speciellt när Anders' karaktär är en vietnamveteran)?

Detta är bara några av skillnaderna från den tråktröga (där kom det igen) versionen från 84 - där något direkt våld egentligen inte förekommer. Slutet är inte heller lika cheesigt som i 84ans årgång och daltar inte heller runt, utan slänger en brutal, tvär och icke "happy ending" slut i nyllet på tittaren - vilket framkallade ett flin hos mig.

Effekterna var ganska snygga - om vi bortser ifrån en helt onödig sekvens där Anders har en massa hallucinationer ifrån vietnamkriget när han ränner runt med ungarna i hälarna i majsfältet. Effekterna vi bjuds på när dessa sekvenser inträffar är att vi får se kulor (aka taskigt gjorda datoreffekter) vina förbi på skärmen.

Det var de goda nyheterna - typ. Nu till de dåliga. Många av skådespelarna är verkligen helt värdelösa och spelade över något så fruktansvärt. Bara några minuter in i filmen satt jag och mumlade "Håll käften för fan." åt Kandyse McClure (Vicki) som enbart var förbannat irriterande med sitt gapande och skrikande. Jävla bitch. Preston Bailey är helt fel person som Isaac också, varför de valde den där fula ungen begriper jag inte då han inte verkar veta vad han egentligen gör framför kameran. Han spelar mestadels över, är mer irriterande än läbbig och borde satsa på en annan karriär - t ex gatusopare. Jävla snoris. De övriga skådespelarna pendlar mellan halvdana och rikspuckon. Den enda som var något så när sevärd var David Anders, faktiskt - med det sagt menar jag inte att han var top-notch, utan.. bara ok. Ungefär.

Så. Mitt personliga tycke om 2009ans Children Of The Corn blir att det faktiskt är en bra film - om vi bortser från de brister som finns i den. Den är så pass underhållande att man faktiskt kan sitta igenom den utan att sucka sig trött (bortse givetvis från skådespelarna.. huggah..).

Men som sagt; gillar du 84ans version av filmen kan det hända att du har svårigheter att gilla 09ans - då det är två helt olika filmer. Personligen föredrar jag faktiskt 09ans version.. även om större delen av dem som är framför kameran är ett gäng idioter.

http://www.imdb.com/title/tt1290135/

1930-talets Kansas City. Efter att ex-polisen och nuvarande detektiven Mike Murphy's partner Dehl Swift blir dödad då han försöker utpressa gangstern Leon Coll börjar Mike att nysta i det hela. Samtidigt börjar även hans ex-partner - snuten Speer - att rota i det hela och de två männen måste motvilligt slå sig ihop för att klämma åt gangstrarna - även om de inte tål varandra.

Den här lite underliga blandningen mellan thriller, action och komedi verkade till en början vara en riktig höjdarfilm, men ungefär 10 minuter in i filmen fes filmen ur sig och det gick tröööögt. Något så otroligt trögt med. Visst hände det saker, sure, men det var trööögt. Jag blev inte direkt underhållen.

De sista.. öh, 50 minutrarna (tror jag det var) gick däremot snabbt. Många av skämten föll mig i smaken, actionsekvenserna var dumt underhållande (bovarna i filmen måste vara några av de sämsta skyttarna jag någonsin har sett i en film) och samspelet mellan Clintan och Burt Reynolds var riktigt kul.

City Heat är dock ingenting märkvärdigt. Det är en sån där film man ser ett par gånger under en livstid utan att nöta sönder den. Ungefär. Sevärd är den hur som haver - även om det kanske inte den bästa Clintan medverkat i...

Sevärd - även om den var tröööög i början.

http://www.imdb.com/title/tt0087062/

Efter sju års sökande lyckas DEA äntligen att hitta knarkkungen "Memo" Lucero och burar in honom tack vare Sean Vetter - en f.d gatugangster som vänt om och blivit polis tillsammans med sin nära vän Demetrius Hicks.

Men kort efter gripandet av Lucero dyker en annan mystisk ledare upp, endast känd som Diablo. När Vetter's fru blir dödad i ett försök till att döda Vetter, börjar han och Hicks att leta efter Diablo. Men under sitt letande måste Vetter också vända sig till den fängslade Lucero för att få hjälp att finna denne. Letandet efter Diablo blir inte heller enklare när Vetter bara kan koncentrera sig på hämnd och använder sig av det våld han lärde sig på gatan...

Till en början tyckte jag filmen hattade ganska så förbannat mycket. De bytte till olika områden varannan minut och det hela blev ganska rörigt att hålla ihop. En bit in i filmen klarnar det mesta upp sig och det hela vänder till att bli en rätt vanlig action/thriller. Man sitter givetvis genom filmen och funderar vem Diablo kan vara och svaret som kommer är ett sånt där "Men ååååh, självklart."-grej. Några direkta vändningar bjuds man alltså inte på..... typ.

Vin Diesel är bra i huvudrollen som vanligt och gör sin grej. Att Diesel har både skägg och hår i den här filmen är emellertid lite ovant att se. De övriga skådespelarna - som jag inte kan komma på att sett förr - är också sevärda och gör typ sin grej.

Ööh.. vad finns det mer att säga? Actionsekvenserna är schysst gjorda, även om filmen väger över då och då och blir i princip en ren thriller - då det bitvis blir rätt långt mellan dessa sekvenser. Filmen blir dock inte tråkig för det.

A Man Apart ger egentligen ingenting nytt, men det återger sånt vi har sett tidigare på ett rätt bra sätt. Jag gillade den iaf - om vi bortser från det förbannade hattandet i början av filmen då.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0266465/