Vahetere...orka?

Tredje installationen av Leprechaun filmerna. Jag hade inte speciellt stora förhoppningar angående den här filmen om jag ska vara ärlig pga att tvåan var sisodär, men ack vad man kan ha fel ibland (vilket är tur i det här fallet).

Tredje filmen utspelar sig än en gång i en storstad (tvåan utspelade sig också i en storstad, just det), Las Vegas. En pantbanksägare får in en märklig staty som liknar...just det, en pyssling. Han får en stark varning av mannen som lämnar in statyn, att aldrig ta av statyn medaljonen som hänger runt halsen på statyn. Det är nog ganska lätt att lista ut vad som händer härnäst.

Ägaren av pantbanken tar av statyn medaljongen, vilket resulterar i att pysslingen vaknar till liv och misshandlar mannen genom att bita av en bit av hans öra och bita av hans ena stortå och tar sedan sin kruka med guld och sticker in i förådsrummet till pantbanken efter att ägaren av stället hållt upp medaljongen (som tydligen är skadlig på något sätt för pysslingar).

I "flykten" råkar pysslingen tappa ett guldmynt, vilket han senare upptäcker och ger sig ut på jakt efter det.

Samtidigt som det här händer lyckas en ung man spela bort tjugotretusen dollar på ett närliggande casino. Han får förslaget om att gå till pantbanken (dvs den där pysslingen är) och panta sin klocka han fick i studentpresent. Han beslutar sig för att panta den och beger sig över till pantbanken. Väl inne i pantbanken hittar han myntet som tillhör pysslingen, vilket senare kommer ge förödande effekter.

Den unge mannens personlighet blir senare i filmen, låt oss säga, en aningen mer girig och rimmande efter att ha blivit attackerad av pysslingen.

Det här är egentligen bara en liten snutt av storyn. Filmen är jävligt underhållande bl a pga att filmen levererar flera gapskratt under tiden den rullar. Ett bra exempel är en scen då pysslingen försöker lifta och en man vrålar "Get out of the way!", vilket tydligen gör pysslingen upprörd, så han visar sina känslor genom att ge mannen fingret.

Filmen har en väldigt mörk humor, med en del underliga karaktärer och lite halvvridna skämt. Våldet är ganska mycket grövre i den här filmen än i föregående två filmer, vilket uppskattades en del, iaf från min sida. Warwick Davis var återigen helt klockren i rollen som den rimmande (men inte skoputtsande i den här filmen) irländska pysslingen.

Precis som med andra filmen, behöver man inte ha sett föregående film/filmer för att begripa storyn fullt ut.

En sak jag kom att tänka på när jag såg den här filmen var att dom har ytterligare en gång laggt till en sak som är skadligt för pysslingar. Medaljongen alltså, om någon inte förståt det eller råkade somna just i den meningen, eller så. I första filmen läggs teorin upp att pysslingar inte tål fyrklöver och i tvåan läggs det till att pysslingar inte tål någon sorts metall, samt fyrklöver. I den tredje filmen läggs det bara fram att pysslingar inte tål en sådan där medaljong. Min teori, på en lite halvsnedd, är att samtliga saker har något med lycka att göra och är därmed skadliga för pysslingar..eller något.

Filmen i helhet är ett riktigt fynd, för att vara en uppföljare. Som tidigare sagt, har man inte sett dom 2 första filmerna (vilket jag tycker man egentligen borde), så kan man ändå avnjuta den här filmen utan att få en massa frågetecken i huvudet för att karaktärerna tar upp saker ifrån föregående filmer. Filmen är underhållande och håller måttet väldigt bra i sina ca 90 minuter.

Det var nog allt jag kan säga om den här filmen. Mycket nöje!

http://www.imdb.com/title/tt0113636/

Andra filmen i den fina Leprechaun-serien. Warwick Davis är återigen tillbaka i rollen som den rimmande, skoputtsande pysslingen ifrån Irland. Den här gången har han bestämt sig för att skaffa sig en fru.

Filmen inleder med att man får se en medelålders man som försöker springa ifrån sin mästare, dvs pysslingen. Pyssligen stoppar honom och berättar sedan att samma kväll ska han gifta sig, för att det är hans födelsedag och han fyller 1000 år och förklarar sedan att han ska frigöra mannen så fort han har gift sig. Mannen blir tacksam och kan knappt bärga sig, fram till det att han får reda på att kvinnan pysslingen tänkt gifta sig med är hans egen dotter. Han ser till så att pysslingen misslyckas, vilket resulterar i att pysslingen dödar honom och säger att han om 1000 år, när han fyller 2000 år alltså, ska återigen gifta sig...med en kvinna som är släkt med mannen.

Tiden spolas fram 1000 år och pysslingen ger sig återigen ut på jakt efter sin tilltänkta fru. Han hittar henne, tar henne tillfånga och gifter sig med henne, på..en pysslings vis, skulle jag tro. När han senare håller på med sitt guld upptäcker han att ett mynt fattas och ger sig därmed iväg för att återta det som är hans (precis som i ettan, just det). Tjejens kille har det sista myntet, så han och hans adoptivpappa tar upp kampen mot pysslingen.

Folk dör, några gapskratt trycks in..och, ja, det är ungefär andra delen i serien om elaka pysslingar som tycker om irländsk whiskey och som har en läggning åt att puttsa andras skor.

Andra filmen i serien är ganska långdragen från och till, men dom lyckas (som i ettan) trycka in ett och annat skämt som jag skrattade en del. T ex super dom ner pysslingen, vilket är riktigt underhållande. Specialeffekterna är bra, precis som i ettan.

Till en början började jag fundera om dom skitit fullkomligen i att pysslingar skadas av fyrklöver, vilket jag fick svar på LÅNGT in i filmen, nästan i slutet. Fyrklöverna är fortfarande skadliga för pysslingar, åtminstone i andra filmen. Dom lägger till att en viss metall är skadlig för pysslingar med, vilket dom använder, i princip, igenom hela filmen.

Dom har även bytt miljö från första filmen. I första filmen är dom ute på landsbyggden, i andra filmen är dom i storstaden, vilket man tycker borde betyda många fler offer. FEL! Filmen innehåller visserligen mer våld (och grövre sådant också för den delen), men många fler offer blir det inte.

Filmen är helt ok i underhållningssyfte, gillar man ettan kanske man borde låta ögonen sniffa lite på den här filmen. Gillade man inte ettan, låt då bli den här (och dom andra 4 filmerna).

En annan grej, om jag inte förståt det helt fel, så handlar den här filmen om en helt annan pysslingen än den pysslingen som är med i första filmen. Bara så att alla vet det.

http://www.imdb.com/title/tt0110329/

Jag hade tänkt böka mig igenom den fina serien av Leprechaun filmer härnäst, och här är första recensionen. Nästa recension (uppenbarligen) blir Leprechaun 2.

Leprechaun börjar med att en man vid namn Daniel O'Grady kommer hem och till Mrs. O'Gradys stora förskräckelse har kommit hem med en limousine och är fint klädd. Mr. O'Grady förklarar att han har lyckats fånga en skoputtsande och rimmande irländsk pyssling (spelad av Warwick Davis, som även spelade samma rollfigur i uppföljarna) och därmed har pysslingen blivit tvingad till att visa vart hans guld är. Mr O'Grady förklarar för sin fru att dom äntligen ska få leva i lyx och inte bo på deras gamla gård. Men Mr. O'Grady har dock fått en ovälkommen gäst med sig hem. Gissa vem? Just det, pysslingen.. och han vill ha tillbaka sitt guld.

Pysslingen dödar (egentligen av misstag) Mrs. O'Grady. Mr. O'Grady lyckas fånga in pysslingen i en låda, som han lägger en fyrklöver på (pysslingar är tydligen intolleranta mot fyrklövrar, eller nåt). Mr. O'Grady häller bensin över hela källaren där lådan står och när han ska tända eld på bensinen får han en kraftig hjärtinfarkt (troligtvis pysslingens verk), men överlever tydligen.

Storyn dras fram 10 år. En pappa och hans dotter (spelad av en då 24 årig Jennifer Aniston) ska flytta in i O'Gradys gamla hus under sommaren. Till en början vill inte dottern bo där pga att huset är gammalt, dammigt etc., men vill stanna ändå efter att ha träffat en kille med gott utseende (eller, nåt.. framläggs inte så noga vad jag förstod det iaf) och som ska renovera kåken åt pappan och dottern. Till sin hjälp har han en liten kille och en lite äldre kille (som troligtvis har någon sorts utvecklingsstörning).

Efter lite prat och kackel råkar den utvecklingsstörda killen släppa lös pysslingen, som återigen vill ha igen sitt guld (som Mr. O'Grady i början av filmen gömt, det glömde jag nästan att skriva).

Den utvecklingsstörda killen och lillkillen hittar guldet och snart dyker även pysslingen upp för att återta sitt guld. Senare, när han räknar sina mynt, upptäcker han att ett mynt fattas och blir ursinnig. Han återvänder till huset för att ta tillbaka vad som är hans...

Jag tycker den här filmen är riktigt underhållande och kommer än idag ihåg när jag såg den för första gången (något år efter den kommit ut på VHS). Jag tycker om den här filmen ganska mycket pga att den innehåller en del gapskratt och några fniss samtidigt som den innehåller en bit våld. Våldet är ganska måttligt och inte överdrivet. Storyn är ganska simpel men väldigt underhållande, men konceptet "gäng-fångade-i-hus/stuga-med-galning/annat-utanför-som-försöker-döda-dom"-konceptet har man sett förr i andra filmer som kommit före den här.

Effekterna är ganska hyggliga, även om man kan lyfta på ögonbrynet åt vissa av dom, t ex när pysslingen får sin hand avslagen så ser handen som rör sig ut som en lerfigur.

Allt som allt är den här filmen en riktigt hygglig skräck/komedi som borde ses av dom som gillar filmer med lite våld och lite humor ihopslaget. Dom som söker ultravåld och humor kan kika vidare i Tromas arkiv, för här lär dom inte få ut mycket.

http://www.imdb.com/title/tt0107387/

Till att börja med vill jag citera min käre vän H's recension av denna film: "Nåväl. Som actionfilm sett är det helt klart en rejäl dos våld. Brutaliteten kan nog vara lite för mycket för gemene man. Själv sa jag “Oh. Shit.” flera gånger till mig själv under filmen gång."

Jag kan nog inte mer än hålla med honom fullt ut. Jag satt själv och sa "Shit!" flera gånger tills jag tappade räkningen.

Anyway, för att dra storyn så lyder den ungefär så här:
Rambo har en båt i Thailand och hjälper några missionärer att ta sig in i grannlandet Burma med medicin och sprituell hjälp. De tas till fånga av... öhm, ja, det var en ganska bra fråga, faktiskt... tydligen så pågår det rena massmord dagligen i Burma, men anledningen till varför massmorden genomförs, eller vem som står bakom alltihop uppges aldrig (det verkar lite som om filmskaparna inte riktigt kommit på någon bra lösning på det här, och bara slängt in ett gäng tokiga asiater som skjuter hej villt omkring sig, typ). Ett gäng legosoldater skickas in för att rädda det här teamet med missionärer.. vilket skiter sig ganska big time och Rambo måste komma till undsättning (som vanligt eh?)..

I dom tidigare Rambo filmerna är det måttligt med våld, och en och annan människa som blir sprängd i bitar.. i den här öser dom på med säkert 20 såna offer.. om inte det är mättande nog vräker dom på med t ex skallsprängningar, avhuggna kroppsdelar, sönderskjutna kroppar (fint genomfört med en stor kulsprutekanon).. och mycket annat!

Jaha...vad tycker Herr Recensent då? Mja... jag brukar gilla ultravåld, onödigt dödande och annat våldsamt på film (och spel).. men med tanke på att det är en Rambo-film så blev jag lite överaskad över att det var så pass brutalt mycket våld som det var.. men sen vet man ju aldrig om det slutgiltiga resultatet blir annorlunda..heh..

http://www.imdb.com/title/tt0462499/

Det finns bra uppföljare och så finns det dåliga uppföljare. Men sen så finns det även uppföljare som inte ens borde ha fåtts göras. Det här är en sån uppföljare som aldrig borde ha fåtts göras.

Storyn utspelar sig..öh..några år, eller så, efter andra filmen. Det återstår enbart 5 monsterbarn kvar i hela världen, men troligtvis ett mörkertal också (dom säger iaf det i filmen), pga människor som håller sina barn gömda. Stephen Jarvis (spelad av Michael Moriarty) slåss i en rättsal om hans sons liv (ja, hans son är ett av dom här monsterbarnen). Han lyckas få rätt och domstolen dömmer att dom 5 monsterbarn som finns kvar ska sättas på en öde ö för att få leva ifred, domen säger också att ingen får någonsin störa monsterbarnen (vilket tydligen flera stycken likförbannat gör). Ungefär 4 år efter den här händelsen dör domaren som satte domen vilket leder till att den blir upphävd. Ett team sätts ihop för att åka ut till ön för att undersöka hur barnen har utvecklats och hur dom lever. Väl på ön går allting snett och monsterbarnen lyckas ta sig ifrån ön in till fastlandet...igen.

Ja, alltså, den här filmen är inte bra, någonstans egentligen. Den borde inte ens fåtts göras, som tidigare sagt. Varför? Jo, för manuset är korkat, flera scener är totalt onödiga och vissa av dom är ganska obegripliga (exempel följer längre ner i recensionen) och dom öser på med mer effekter och mer våld än föregående filmer vilket förstör själva It's Alive-stämningen totalt. Visserligen har jag inget som helst emot våld, blod och äckeleffekter, hell no, men just i It's Alive ska det inte vara det..i föregående It's Alive-filmer är det visserligen lite våld, men dom öser inte på som i den här.
Obegripliga scener? Oh ja. Det finns det ganska gott om i den här filmen. Här är några exempel som fick mig att lyfta på ögonbrynet och mumla "Ooook" för mig själv.

Första exemplet är detta:
En grupp med personer far till ön av någon underlig anledning som jag inte riktigt fick något grepp om. När 3 (eller 4, eller vad det var) av dom har kommit till ett sorts vattenfall säger ledaren för gruppen åt en av killarna att gå upp för vattenfallet (det är typ, ett litet vattenfall) och dom andra står och pratar. Sedan hörs ett skrik. Min fråga är, varför skickades han upp där? Vad skulle han göra? Vad jag förstod det, så fick man aldrig reda på varför. Det var ungefär som att "Gå upp dit, jag vill se om du dör.".

Andra exemplet är relaterat till den här sekvensen i filmen, here we go:
Ledaren och hans "högra hand", eller vad man ska kalla honom, vinglar runt, snavar, ramlar och beter sig allmänt klumpigt när dom försöker springa ifrån monsterbebisarna. Och jag undrar, hade skådespelarna druckit starkt bryggda drycker precis innan dom skulle spela in scenen? Jag tror jag aldrig sett klumpigare personer i en film (om man bortser t ex Home Alone-filmerna då, kanske..).

Tredje exemplet, också relaterat till samma sekvens är det här:
Helikopterpiloten väntar vid helikoptern dom kommit till ön med, han ser ledaren, som kommer vinglande med en söndersliten arm, han ser ut ungefär som om han har sett ett spöke, får något underligt ryck och hoppar in i helikoptern och åker och skiter fullständigt i den här killen som han egentligen borde vänta på i ca 5-10 sekunder till (killen ramlar ihop precis utanför helikoptern när helikoptern lyfter). Några sekunder efter den här sekvensen får man se inne i själva helikoptern, där en av monsterbebisarna har tagit sig in (hur nu det gick till utan att helikopterpiloten upptäckte det), biter piloten och det sprutar blod över en av rutorna i helikoptern. Sekvensen efteråt händer följande: Helikoptern vinglar fram och tillbaka en bra bit ovanför vattnet, och jag tänkte: "Nu lär väl helikoptern störta ner i vattnet, eller krascha in på land." FEL! Detta hände: Helikoptern exploderade i luften, helt utan anledning. Efter detta sa jag för mig själv "Oooook", och tänkte sedan: "Då är det alltså bara 4 monsterbebisar kvar då." FEL, igen! Monsterbebisen som var i helikoptern överlevde tydligen, för det är 5 monsterbebisar senare i filmen.

Fjärde exemplet är längre in i filmen, då teamet som skickas till ön är inne i djungeln inne på ön. Två av gubbarna i teamet hittar dykarutrustning, och den ena utbrister: "Now why would somebody come here with their gear and leave it on the island? Unless they didn't leave." Well, no shit Sherlock? Alltså...hur dum får man bli? Det säger sig ganska bra själv att dom som kom dit med dykarutrustningen är döda, i och med att det springer runt 5 monster på ön. En annan grej jag blev lite fundersam över när dom hittade utrustningen var: Varför hittar dom utrustningen så långt ifrån vattnet? Dom hittar utrustningen typ mitt inne i djungeln.

Och femte (och sista exemplet från min sida iaf) är mot slutet av filmen. Det är ett gäng, ligister eller något i den stilen, som står i en klunga, medans en annan av dom sitter och kör en kross (eller något i den stilen) fram och tillbaka igenom klungan. Varje gång han ska åka igenom hoppar klungan isär. Liksom, vad är det för kul med något sånt? Hade dom så förbannat tråkigt i slutet av 80-talet (ja, filmen är från 1987)?

Effekterna är dock ett litet plus i den här filmen. Man får dessutom se monstrena mycket, mycket mer samt mycket mer tydligt i den här filmen än i föregångarna vilket kan skapa lite glädje, eller något. Skådespelarna var ungefär som i föregående filmer, fast karaktärerna var mer hjärndöda än i föregångende filmer, dom gjorde mer underliga grejer än personerna i föregående filmerna. T ex Jarvis-snubben sprang runt i djungeln på ön och skrek en massa, han drog underliga och bizarra skämt som exempelvis när han skrev en autograf åt en brud, då skrev han något i stil med "Stephen Jarvis, pappa till monsterbarnet"..samt en massa andra underliga saker.

Sen finns det typ 100 andra grejer jag skulle kunna ta upp och såga sönder när det gäller den här filmen. Det här är den svagaste, och sämsta, delen i serien, helt klart. Att det tog 9 år innan Larry Cohen (yes, han som gjorde både första och andra filmen, samt den här sörjan) tog initativet att göra en andra uppföljare (och tredje film) i serien bevisar bara hur ogärna han egentligen ville göra skiten (tror jag iaf). Vad jag har förståt det hade Warner Bros. ett finger med i spelet också, och ville att filmen skulle spelas in i samma veva som A Return To Salem's Lot (uppföljare till en Stephen King skräckis).

En grej jag dock tyckte var bra, var att den relaterade sig till dom två föregående filmerna, där bl a Frank Davies och Eugene Scott blir nämda.

Om man har sett dom två första filmerna, kan man säkert se den här filmen bara för att ha sett alla filmerna i trilogin (och förhoppningsvis fortsätter det vara en trilogi). Har man inte sett föregående filmer avråder jag att se skiten.

http://www.imdb.com/title/tt0093286/

Jaha, då har jag sett uppföljaren till It's Alive (1974), dvs It Lives Again (även känd som It's Alive 2) (1978). Storyn är följande:

Davies monsterbaby är död. Men paret Scott väntar utökning, och gissa vad som väntar? Frank Davies (återigen spelad av John P. Ryan) söker upp dom för att berätta att deras väntade barn kan vara ett av monsterbarnen. När väl barnet är på väg ut lyckas Davies och ett par andra personer genomföra en kupp så att polisen och en specialstyrka (som är framtagen för att utrota monsterbarn) blir lurade vilket resulterar i att Davies och några andra lyckas få Scott-barnet och pappan till deras "högkvarter" och gömmer dom där. Mamman hämtas senare och allesammans gömmer sig där. Det som skiljer sig ifrån första filmens story är att den här gången är det inte bara en baby, utan tre. Efter ett tag lyckas dom här tre babymonstrena rymma, sedan börjar jakten...

Det tog alltså 4 år för dom att göra en uppföljare till It's Alive. Kunde dom inte gjort den lite mer...händelserik? Jag tyckte It Lives Again (It's Alive 2) kändes lite långdragen från och till. Det var ganska mycket snack (speciellt första 30 minutrarna). Efter att monsterbebisarna rymmer börjar det dock hända lite grejer. Att dom berättar saker som har hänt tidigare (typ tidsrymden mellan första och andra filmen) är ganska bra, för det ger en helhetsuppfattning om en del av karaktärerna. En sak jag störde mig på dock var att dom var tre monsterbebisar, men handlingen fortskrider väldigt fort från och med att dom har rymt, och handlingen avrundar dom från tre till två, ganska snabbt. Filmens tagline följer: "The 'It's Alive' Baby is back... Only now there are three of them." Ja, dom är tre, i typ 15 minuter, eller något. Det är alldeles för kort tid när dom är tre stycken, iaf.

En annan grej jag störde mig på var att ljudet var underligt. Från och till lät det ungefär som om skådisarna i filmen stod och mumlade och ibland lät det ungefär som att dom stod och skrek åt varandra fastän dom använde vanligt tonfall. Så man kan ju börja undra
vad ljudteknikern gjorde egentligen...

Är filmen bra eller dålig då? Ptja, helt duglig som uppföljare. Den är dock långdragen från och till, som sagt. Har man sett första filmen så är den här helt klart duglig att se om man vill veta vad som hände efter slutet på första filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0077756/

Ja, alltså...jag är ganska kluven angående den här filmen. Det är självklart en gammal klassiker som delvis får en att lyfta på ögonbrynet både en och två gånger pga hur rollkaraktärerna agerar och själva storyn i stort och delvis får en att fundera över varför människor agerar som dom gör i en sån här "ganska" udda situation, är det av rädsla eller vad är det? Hm, storyn ja, den hade jag glömt att skriva. Då kör vi då:

Storyn kretsar runt familjen Davis som väntar tillökning. Under förlossningen dör flertalet personer under mystiska omständigheter, som senare visar sig vara att Davis-babyn är ett monster (bokstavligt talat). En jakt efter babyn börjar där bl a pappan (spelad av John P. Ryan som senare dök upp i bl a den här filmens första uppföljare och flertalet år senare dök upp i b-actionfilmen Class Of 1999 som robotlärare) medverkar i jakten och vill se babyn död.

Under filmens gång händer det saker som är smått obegripliga (som i väldigt många andra skräckfilmer, eh..). Exempel på det är följande: ett mjölkbud stannar vid ett hus (med babyn i bilen) och blir dödad efter en stund. Mjölkflaskor krossas och halva gatan blir vit (av mjölken som rinner ut på asfalten) och sedan börjar det rinna ut blod över gatan med, samt att den står väldigt synligt parkerad, ändå verkar det som om polisen inte hittat den eller så sket dom enbart i att kolla upp en mjölkbil som står fullt synligt parkerad utanför ett hus och som samtidigt verkar ha tappat halva lasten med mjölk. Varför jag poängterar det här är för att efter den här händelsen i filmen nämner INGEN detta, ungefär som om den inte hänt. Det är så här att samtliga mord, utom den här, nämns efteråt (om inte polisen varit närvarande när mordet skedde, vilket dom är i ett par av mordscenerna, exempelvis på skolan).

Vad exakt tycker jag om den här gamla klassiska skräckfilmen då? Ptja, jag tycker den är riktigt bra och tycker att dom flesta som vill se ett stycke skräckhistoria bör se den, men samtidigt så tycker jag att den har några brister, exempelvis att den är lite "pratig" från och till (det här är en av anledningarna till varför jag är ganska kluven till den). En annan grej jag måste påpeka med den här filmen är att slutet är ett av dom mest gripande sluten i en skräckfilm jag någonsin sett, mycket bra gjort!

Att den är ifrån 1974 bevisar bara ytterligare en gång att bra skräckfilmer gjordes långt före dagens skräckfilmsindustri - som givetvis inte kunde låta den här klassikern vara heller, utan släpper en remake av den senare i år.

http://www.imdb.com/title/tt0071675/

Det finns filmer jag tycker om. Det finns filmer jag hatar. Och så finns det filmer jag bara vill börja gråta över för att jag ens orkat se skiten...för det mesta är det nyinspelningar jag pratar om då, detta djävulens påfund. Nyinspelningar är så onödiga så jag kan inte beskriva det i ord, egentligen.. 9 av 10 nyinspelningar är värdelösa jämtemot originalet, och så kommer det troligtvis alltid vara.

Den här filmen är inte en av dom där 1 av 10 filmerna. Filmen fick mig nästan att vilja börja gråta över innehållet. Jag är ett stort Romero-fan (mannen bakom originalet) och kan inte förstå hur man kan förstöra en så fin film som Day Of The Dead med något sånt här.

För att dom som inte har sett originalet inte ska klia sig i huvudet allt för mycket så ska jag dra båda filmernas storys i kort, så att det blir något så när begripligt.

Day Of The Dead (1985):
Dom odöda/vandrande döda/zombies har tagit över världen. En grupp människor (forskare och militärer och några andra personer) har blivit placerade i en bunker för att försöka ta reda på varför dom odöda inte ligger kvar i sina gravar utan kliver upp ur dom för att söka mänskliga offer som dom vill äta. Under filmens gång får man följa gruppen och hur allting till en början verkar ostabilt, vilket senare utbryter i kaos.

Det var originalet det. Här kommer nyinspelningen:

Day Of The Dead (2008):
En liten håla någonstans mitt ute i ingenstans (minns inte namnet på stället, om det ens sas någon gång i filmen..hm) har blivit placerad i karantän. Ett mystiskt virus bryter ut (hmm..vart har vi sett detta förut? Resident Evil tro?) och en superinfluensa uppstår bland befolkningen. Efter några timmar med superinfluensan hamnar personen som är infekterad i ett sorts koma, vilket följer några minuter senare med en omedelbar förvandling till en odöd. En grupp med överlevare försöker ta sig ut ur det lilla samhället...och det är dom man får följa igenom filmen.

För det första kan jag säga så här: Filmen har så mycket saker man har sett förr så det är obegripligt. Jag ska räkna upp några saker, och sedan skriver jag film man sett det förr i: virus bryter ut (Resident Evil), springande döda (Dawn Of The Dead 2004, exempelvis), en sorts superinfluensa (minns inte vilken film det är, men det är någon film där människor åker på en influensa, dör och återuppstår som döda..ja, ni fattar). Något jag störde mig på något fruktansvärt var att zombierna SPRANG. Zombies ska I N T E springa, utan H A S A sig fram i tung och långsam takt. Zombies ska inte vara speciellt farliga en och en, utan farliga i större grupper. I den här filmen kan dom tydligen både springa, hoppa, använda redskap samt klättra på väggar (?!).. man kan ju börja undra om manusförfattaren satt och tänkte på Spider-man-filmerna medans han skrev manus.

Effekterna då? Joooo...dom ska jag ta ett snurr med också. Effekterna var helt ok, typ i samma stuk som dom flesta andra zombiefilmer som har dykt upp på senare år. Dock lyfte jag lite på ögonbrynet då dom i flera scener brände upp zombierna, vilket resulterade i att det såg ut ungefär som att zombierna brann upp till aska på typ 1 miljondels sekund..eh..nästan.

Öhm..vad tycker jag då? Original eller nyinspelning av Day Of The Dead? Original, helt klart. Se originalet istället (om ni redan sett den, se den en gång till) för det här skräpet, annars kommer ni slänga bort ca 85 minuter på, egentligen, ingenting...precis som jag har gjort.

http://www.imdb.com/title/tt0489018/

Den här bloggen är helt perfekt..eller..eh..nåt. Anyway, om ni är sugna på fler recensioner kan ni besöka min trevlige vän H's filmrecensionsblogg som har samma namn som ovan. Mycket action och sånt och typ, våldsfilmer.

Storyn är simpel, men effektiv; en grupp med ungdomar har brytit sig in i ett gammalt dårhus för att spela in en lågbudgetskräckis med zombietema. Dom råkar hitta en kistliknande grej som visar sig vara en portal mellan vår värld och dom dödas värld, vilket dom blir varse om ganska snart då dom sätter igång den och dom döda börjar vandra ut igenom portalen...

Jag har väldigt blandade känslor inför den här filmen. Delvis gillade jag den, delvis blev jag rent utsagt irriterad och delvis gapskrattade jag ett antal gånger..
Jag gillade den pga att den innehöll mycket av det en riktig zombiefilm ska innehålla; zombies (självklart), blod och zombierna hasade sig fram (från och till iaf)..

Det var dock en del grejer jag inte riktigt gillade i den här filmen, exempelvis kunde man börja fundera om zombierna var marathonlöpare lite då och då, med tanke på att dom helt plötsligt kunde springa och i nästa scen hasade dom sig fram..
Filmen hade en väldigt mörk humor och roar troligtvis enbart dom med en udda humorsmak.
Effekterna ska jag nog inte hylla allt för mycket.. det här är, som troligtvis dom flesta som ens läst om den här filmen förstår, en budgetfilm. Effekterna är ganska löjliga, egentligen.. exempelvis är sminket på en snubbe som är sminkad så det ser ut som om han har halva sin skalle framme utan hud över.. skallbenet sträcker sig ner till tänderna, som det SYNS att dom är målade, för han har tänder precis där tänderna är målade och en av dom sista scenerna då en kille eldar upp ett gäng zombies är ett annat bra exempel då man klart och tydligt ser att elden är inkopierad med en dator..

Manuset var halvt som halvt...ibland kunde man fundera om manusförfattaren ens tänkt på vad han skrivit.. till exempel vid stället när dom hittar första liket frågar en av dom i gruppen: "Is he dead?" .. det är väl klart att han är död om han faller rakt ner i golvet utan att ens reagera på det..eller? En annan grej jag tyckte manuset var lite underligt med, det var att zombierna kunde tala (?!).. ja, det är sant.. inte bara ledarzombien, utan samtliga zombies sa exempelvis "Diiiiieeeeee..." och "Hate, the, living. Love, the, dead." .. aldrig sett någon zombiefilm där något sånt händer men (iofs, när jag tänker efter har jag sett några filmer där dom odöda pratar, exempelvis Dead And Buried och Return Of The Living Dead-filmerna, riktigt fina filmer det...) .. visst.

En annan grej jag tyckte var lite lustig med den här filmen är att dom drar lite referenser till dom gamla fina Evil Dead filmerna! I en scen säger en av killarna: "What would Bruce Campbell do?". Bruce Campbell är mannen, myten och legenden (för dom som inte vet)! Mr Campbell spelar Ash i Evil Dead filmerna och innehar därmed huvudrollen i samtliga Evil Dead filmerna, som också är zombiefilmer. En annan referens till Evil Dead filmerna är när samma snubbe säger något i stil med: "..the Sam Raimi-dude who woke up..". Sam Raimi var mannen som regisserade Evil Dead filmerna (fortfarande för dom som inte visste om det, just det..) och har på senare tid exempelvis regisserat Spider-man filmerna..

Vad tycker jag då om filmen i helhet? Ptja..det är en underhållande zombiefilm helt enkelt, men är man ute efter något kvalitémässigt bör man hålla sig ifrån den, för det här är verkligen en budgetrulle, inget snack om saken, men en trevlig sådan. Eh...det var nog allt ja.

http://www.imdb.com/title/tt0225481/

Will Smith spelar Alex "Hitch" Hitchens som är en sorts "date-doktor" som hjälper andra karlar att få den kvinna dom vill ha, men själv har han svårigheter att få till det med någon. Han stöter på en kvinna han börjar gilla och sedan rullar filmen på.

Det är storyn i ganska stort. Vad tyckte jag då? Mja, filmen är ganska kul från och till, speciellt när Albert Brennaman (Kevin James) klantar till det ena efter det andra, men filmen är inte speciellt udda och är ungefär som vilken annan romantisk komedi som helst, men är helt klart godkänd. Den frambringade några gapskratt, t ex i slutet när dansnumret var, då Brennaman (James) och Hitchens (Smith) dansar med varandra och Brennaman ska hoppa över Hitchens vilket resulterar i att han spräcker byxorna och troligtvis inte kommer kunna gå riktigt ordentligt på några veckor...

En annan grej var att jag blev lite förvånad över att filmen kretsade mer runt hur Smith's rollfigur skulle hjälpa James rollfigur att få den kvinna han ville ha, dvs Allegra Cole (spelad av Amber Valletta) och inte om hur Smith's rollfigur har problem att få den kvinna han sucktar efter. I det stora hela är filmen helt klart godkänd för en halvtråkig vardagseftermiddag eller en söndag med huvudvärk och trötta ögon...så att säga.

http://www.imdb.com/title/tt0386588/

Jaha...vart ska jag börja tro? Ptja, varför inte börja med själva storyn i filmen? Filmen är en såkallad "episodfilm", dvs en film med flera korta berättelser i samma film. Berättelserna i den här filmen heter: The Library ("huvudstoryn" och första berättelsen i filmen), The Drowned (andra berättelsen), The Cold (tredje berättelsen) och slutligen Whispers (fjärde berättelsen). Jag börjar med The Library.

The Library handlar om Howard P. Lovecraft (yes, författaren) som är på jakt efter Necronomicon (Dom dödas bok) som han finner i ett gammalt bibliotek som är vaktat av munkar. När han väl har boken i händerna läser han ur den och det är på så vis hela filmen bygger vidare på dom tre andra historierna. Mellan varje historia får man se vad som händer med Mr. Lovecraft. En annan grej; i varje berättelse finns boken Necronomicon med.

Andra berättelsen, The Drowned, handlar om en man som ärvt (tror jag det var iaf) ett gammalt hotell som är belagd på en klippa nära havet. I den här berättelsen får man en tillbakablick när huvudpersonen läser ett gammalt brev ifrån en gammal avlägsen släkting som förlorade sin fru och son i en sjöolycka, men återuppväckte dom igenom Necronomicon. Huvudpersonen får för sig att göra samma sak med sin bortgångna flickvän, och snart börjar hemskheter hända...

I tredje berättelsen, The Cold, snokar en reporter runt angående ett par mord och har uppmärksammat sig på en mystisk kvinna som berättar historian om sin mor som får hyra ett rum i ett hus där en tystlåten kvinna och en mystisk professor bor. Professorn visar sig vara kyligare än vad man kunnat ana...

I fjärde, och sista, berättelsen, Whispers, jagar en kvinnlig polis en mördare som kallas för The Butcher. Efter en bilkrock där hennes kollega, och älskare (tydligen), blir bortförd av The Butcher, ner i labyrintliknande gångar tar hon upp jakten. På vägen ner i underjorden stöter hon på två märkliga figurer som vid första anblicken verkar vilja hjälpa...men visar sig ha helt andra avsikter...

Jaha..det var typ storyn i filmen. Så, vad tycker jag då om den här filmen? Ptja, jag kan säga som så här att det var en ganska underhållande film. Effekterna kunde visserligen diskuteras om dom var bra eller inte lite från och till, men samtliga berättelser hade ganska bra stämning. Är man ute efter våld och blod så lär man få leta vidare, det enda i den här filmen som skulle kunna mätta ett sånt begär skulle vara sista berättelsen (Whispers) isåfall, men i övrigt är det en ganska tam och lugn (när det gäller blod och våld) skräckfilm.

Jag kan egentligen inte riktigt gnälla på den här filmen heller, bland annat pga att jag gillar såna här sorters filmer, bland annat för att i episodfilmer är det kortare historier och då måste storyn gå på lite snabbare än om det är en långfilmsskräckis, då kommer alltså våldet/skräcken snabbare.

En annan grej som slog mig ganska direkt när jag slagit igång filmen och tittat några få minuter in i filmen, det var när Lovecraft tog fram Necronomicon. Jag är ju ett gammalt Evil Dead-fan, och i dom filmerna är Necronomicon en liten bok och bunden med människohud och skriven med människoblod, i Lovecraft's Necronomicon var boken ganska duktigt stor, och såg ut som om den var bunden med något trä- och metalliknande material och skriven med..ehm..osynligt bläck...från och till? Ibland såg man inte texten som stod skriven i boken och ibland såg man den. Äntligen något att gnälla över!

Skådespelarna var bra och kändes ganska trovärdiga i sina insattser. Filmen var helt ok när det gällde fängslande, den kändes aldrig direkt seg utan tuffade på ganska duktigt i lagom takt. Ehm...ja, kort och gott, en bra film som inte tråkar ut en, om man nu inte är ute efter enbart våld och blodiga scener.

http://www.imdb.com/title/tt0107664/