Vahetere...orka?

Biography är ett amerikanskt biografi/dokumentär/historia-program där de berättar om olika välkända personer inom diverse olika ämnen - film, sport, forskning, politik, krigsföring osv. Avsnittet jag tittat på och tänkte recensera handlar givetvis om ovannämda person: Arnold Schwarzenegger.

Igenom avsnittet berättar de hyfsat detaljerat om Arnold's uppväxt, hur han slog sig fram inom bodybuilding och vilka vägar han fick lov att ta för att ta sig dit han ville; filmvärlden. De går givetvis också in på hans filmkarriär och hans politiska karriär, men även de motgångar han fick gå till mötes, både privat och som kändis, så som filmer som floppade, hjärtproblem och skandaler involverande sexuella trakasserier. De går även kort in på hans privatliv, så som hur han träffade sin fru Maria Shriver, deras giftermål och deras barn. Men då det här Biography avsnittet är ifrån 2003, så har det ju givetvis hänt en del sen dess för Arnold.

Utöver Arnold intervjuas flera andra personer som följt honom genom åren, exempelvis James Caan, James Belushi, Jonathan Mostow, Ivan Reitman, Stan Winston, Penelope Ann Miller, Kelly Preston, Ronald Shusett, Kristanna Loken, Jack Armstrong (bodybuilder), Eric Morris (skådespelarlärare) och Joe Weider (en av Arnold's vänner).

Dokumentären i sig är informativ och är intressant - åtminstone för oss som är fans till Arnold. Men samtidigt målar nästan alla intervjuade upp Arnold som en hyvens snubbe som aldrig gjort en fluga förnär, vilket jag ärligt talat tror vad jag vill om. Visst, Arnold har säkert gjort mycket gott här i världen och är säkerligen en mycket bra pappa och man i sig - men vi har alla skelett i garderoben.. och det kommer ingen undan med.

Fans till Arnold får nog ut - åtminstone lite - av den här dokumentären, alla andra som inte är det får nog inte ut ett skit av den.

http://www.imdb.com/title/tt0472034/

2 år efter att en av tidernas mest urusla remakes kom ut släpptes alltså dess uppföljare, som delvis tar lite ifrån originaltvåan men som till större delen ger tittaren nyskrivet material. Storyn i tvåan tar vid två år efter händelserna i Zombie's remake av Halloween. Laurie Strode (Scout Taylor-Compton) bor nu tillsammans med sin bästa vän Annie (Danielle Harris) och hennes pappa, sheriff Brackett (Brad Dourif) och försöker komma över de hemska händelserna som inträffade två år tidigare under Halloween, då hennes äldre bror Michael Myers (Tyler Mane) dök upp och mördade flera personer i jakten på henne.. för att sedan försvinna under mystiska omständigheter.

Halloween börjar närma sig och Laurie får allt större problem med mardrömmar och hallucinationer, samtidigt släpper Dr. Samuel Loomis (Malcolm McDowell) en bok om de händelser som inträffade två år tidigare. Som om inte det vore nog är Michael på väg tillbaka till Haddonfield för att en gång för alla återförena sin familj på det sätt han vet bäst.

När jag fick höra om att Rob Zombie skulle göra en uppföljare till sin remake kände jag nästan boktavligt talat hur hjärnblödningen och magsåret var på väg. Hur i hela fridens namn kunde han inbilla sig att en uppföljare till en sådan skitrulle skulle kunna väga upp för det misstag han gjorde med den första? Well.. han lyckades inte kan jag säga.

Redan under den första halvtimman gick det utför. Det vi får är en trög och ospännande stalkersekvens med en otroligt förutsägbar utgång. Efter detta byter filmen stil och delar upp storyn i tre delar; Laurie, Loomis och Michael. Det jag menar är att filmen mer eller mindre har tre storys som utspelar sig samtidigt, som knyts ihop till och från med en liten tunn röd tråd. Vilket inte gör filmen ett dugg bättre. Istället blir det otrooooligt långtråkigt och det händer egentligen inte så värst mycket under en stor del av filmens gång - om vi bortser ifrån några "läskiga" mord- och hallucinationsekvenser med Michael och Laurie. Det börjar röra lite på sig mot slutet av filmen, för att sedan sluta med ett stort "Jaha?"-slut. Ospännande film är bara förnamnet på den här filmen.

Att filmen dessutom är titt som tätt helt osammanhängande gör inte slutresultatet mycket bättre. Halluncinationsekvenserna är helt onödiga och tillför egentligen inte ett skit till storyn, utan känns mer som att de är där för att förvirra tittaren lite extra. Eller nåt. Onödiga är de iaf. Att Zombie dessutom målar upp flera karaktärer som dumma i huvudet gör saker och ting ännu mindre intressanta. T ex har Laurie gått ifrån pluggis till någon underlig korsning av trashpunkare och psykotisk fjortis, Loomis har gått från psykriatiker till egotrippad och svinig författare och Michael gör sitt gamla jobb, fast i en betydligt lägre skala och dessutom med betydligt mer ointressanta tillvägagångssätt än tidigare.

Skådespelarmässigt är det ungefär som i första filmen, inte speciellt bra alltså - utöver Dourif och Mane. Taylor-Campton kan fortfarande inte skådespela och spelar över något fruktansvärt rakt igenom filmen. Jag kände inget medlidande för hennes karaktär, utan ville bara få se henne få halsen avskuren. Eller nåt. Harris gör en bättre insats än Taylor-Campton, men då snackar vi inte enorm skillnad mellan de två. McDowell är usel som vanligt, men fick mig att garva till ett par gånger tack vare hans överreagerade utspel. Utöver dessa får vi även se 'Weird Al' Yankovic i en snabb biroll som sig själv, samt Sheri Moon Zombie som Michael och Laurie's döda morsas spöke och Chase Wright Vanek som unga Michael, istället för Daeg Faerch - som spelade unga Michael i första filmen.

Effektmässigt är dock filmen helt ok.. åtminstone av det vi får se. Då och då använder sig Zombie av den nu mer välanvända shaky cam funktionen, vilket då innebär att kameran skakar loss och vi som tittare har inte en aning om vad som försigår i filmen. Bra jobbat. När det inte är shaky cam så använder sig Zombie till stor del av mörker istället, så tittaren ser ingenting pga det istället. Tack och lov dyker det faktiskt upp flera scener där vi faktiskt ser vad i helsike som försigår - men ingenting av det är varken skrämmande eller spännande.

Storyn och manuset vill jag knappt gå in på. Precis som föregångaren använder sig många av karaktärerna av svordomar igenom filmen och det hela slutar mer eller mindre i hjärndöda whitetrash-konversationer.

Det är också bedrövligt att Zombie inte använt sig av Halloween temalåten som varit med i samtliga Halloween-filmer.. förrens i sluttexterna. Varför? VARFÖR?! IDIOT! Det är liksom Halloween temalåten som delvis gör en Halloween-film. Istället för den härliga temalåten får vi en massa annan halvdan skitmusik filmen igenom. Jag begriper inte vad han tänkte på...

Att Michael dessutom visar sitt riktiga ansikte flera gånger under filmens gång är, för mig, helt obegripligt. Michael har (utöver slutsekvenserna i originalfilmen) aldrig visat sitt riktiga ansikte i vuxen ålder. Varför ska han göra det nu? Att han dessutom pratar i slutet av filmen förstör ännu mer av konceptet kring Michael. Varför Rob? VARFÖR?!

Det här blev mer eller mindre en mindre novell, så.. jag avslutar lite snyggt och fint med att skriva följande; se inte den här filmen, för guds skull, se den inte. Den är inte bra, inte någonstans. Och dessvärre får vi även en tredje del i den här nya tappningen av Halloween, beräknad att komma nästa år. Zombie kommer (enligt IMDB) inte vara inblandad, dessvärre kommer Patrick Lussier (mannen bakom kalkoner så som Dracula 2000 och dess uppföljare) vara inblandad (enligt IMDB). Men den som lever får se..

Se hellre om originalfilmen och originaltvåan (även om den också har småbrister) istället för det här skräpet hur som haver. Vilken kalkon.

http://www.imdb.com/title/tt1311067/

Efter att ha gjort sig av med två stycken ur sitt gamla lönnmördarteam beger sig 'The Bride' (Uma Thurman) iväg efter de sista i teamet; Budd (Michael Madsen), Elle (Daryl Hannah) och givetvis också sin huvudsakliga måltavla - Bill (David Carradine). Men en rejäl överaskning väntar på henne...

Den andra filmen börjar otroligt långsamt och kör på väldigt mycket med bakgrundsinformation. Runt timmen in i filmen börjar det röra på sig smått, för att sedan återgå till det långsamma temat. Slutresultatet blir en långsam och hyfsat utdragen film på över 2 timmar som saknar större delen av vad som gjorde ettan så förbannat bra (den svarta humorn, vansinnet, över/ultravåldet, Hitler som inte var med osv). Det hela blir mer pratigt än händelserikt, helt enkelt. Men för att få hela storyn lär man också se den här, även om den är utdragen.

Vi ser - utöver nämda personer - även Michael Parks, Samuel L. Jackson och Sid Haig i varsin kort roll. Parks som 80 årig pimp, Jackson som rökande kyrkpianist och Haig som glasögonprydd strippklubbsbartender. Sen är det säkert någon mer nämnvärd som jag missat. Men det skiter jag i.

Nej, nog tycker jag att den första filmen är betydligt bättre än den andra - även om tvåan knyter ihop påsen och förklarar ett och annat som kan ha blivit kvarlämnat från den första filmen. Det känns lite som att Tarantino körde slut på allt krut i första filmen och att tvåan fick ta överblivna idéer, ungefär.

Avslutningsvis; har du inte sett filmerna, se båda - så du får den fulla storyn - och om du har sett filmerna tidigare så.. ja, se om dem. Även om tvåan är utdragen och inte alls lika bra som första.

Läs gärna min recension av den första filmen, också.

http://www.imdb.com/title/tt0378194/

'The Bride' (Uma Thurman) ingick i lönnmördargruppen Deadly Viper Assassination Squad, fram tills den dagen då hon bestämde sig för att lämna den branschen, skaffa sig ett nytt liv och gifta sig. Men under cermonin dyker hennes gamla grupp upp och fimpar av samtliga som är närvarande.. trodde de. 'The Bride' hamnar i koma för att fyra år senare vakna upp och hon är sugen på hämnd.. och är jävligt förbannad.

De stackare som missat Kill Bill filmerna borde ta och krypa ut ifrån stenen de dvalat under sen 2003 och kika på dem - åtminstone innan den tredje delen i serien kommer. Hur som helst; det finns rätt lite att säga om de här filmerna, som inte redan sagts åtminstone. Så jag tänker försöka hålla mig rätt kortfattad.

Utöver Thurman ser vi även Lucy Liu, Vivica A. Fox, Daryl Hannah, David Carradine (som gick bort i somras), Michael Madsen och Michael Parks (som dyker upp i samma roll som han hade i From Dusk Till Dawn, Planet Terror och Death Proof). Flera av nämda namn har jobbat med Mr. Tarantino tidigare - för informationens skull.

För er som inte har sett filmen följer en kort resumé av filmens innehåll (ni andra som har sett filmen en sisådär 56 gånger eller så kan läsa på eget behag): över/ultravåld, martial arts, folk som dör, vansinne, fontänblod, en stor skopa svart humor, Tarantino-dialoger, Tarantino-story, Hitler (egentligen inte, men vad fan..), en nypa spänning och.. en massa annat. Filmen är råbra, hur som haver.

De som inte har sett den; se den. De som redan har sett den; friska upp minnet lagomt till tredje filmen dimper upp på vita duken - om det nu händer.. man vet ju aldrig om projektet skrotas.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0266697/

Efter att hennes man Alex (Ulrich Noethen) blivit dödförklarad måste den tyska kvinnan Luise Kielberg (Bettina Zimmermann) överleva som ensamstående mor till deras gemensamma son, i Berlin. I början av den sovjetiska blockaden 1948 börjar hon jobba som servitris på Tempelhof Flygplats och lär känna den amerikanska generalen Philip Turner (Heino Ferch), en av de mest inflytelserika medhjälpare till general Clay (Ulrich Tukur) som ska organisera den amerikanska luftbron. Luise blir hans personliga sekreterare och blir förälskad i honom, men problem uppstrå då Alex plötsligt dyker upp...

Den här tyska TV-filmen (som är uppdelad på två avsnitt gånger 90 minuter) är bedrövligt tråkig. Stundtals var det hela otroligt utdraget och personerna i filmen satt bara och gaggade om rätt uppenbara grejer och allting drogs ut till det yttersta. När det väl började bli spännande och intressant, då switchade de om till just dessa tråksekvenser och de där 3 timmarna kändes mer som 3 dygn. Till och med slutet var utdraget (för att inte tala om grymt förutsägbart), där samtliga av nämda karaktärer (som H brukar skriva) Växer Som Människor Efter Att Ha Genomgått Någonting Jobbigt.

Storyn i filmen var hyfsat ok, men händelseförloppet var bedrövligt långtråkigt och stundtals började jag överväga att stänga av. Skådespelarna var helt ok, men de karaktärer de spelade var smöriga som fan och velade mest runt och jag förstod inte riktigt vad manusförfattaren ville säga med karaktärerna. Att dessutom amerikaner, britter, tyskar och ryssar pratar samma språk - tyska - var ganska imponerande, då samtliga karaktärer i filmen talade endast tyska - till och med Stalin gjorde det. Rätt typiskt producerat för tysk TV, mer eller mindre. Effektmässigt är filmen en stor stinkbomb och vi får se typiska TV-filmseffekter alá usla CGI-effekter.

Fast å andra sidan kan jag inte direkt påstå att filmen är dålig, med tanke på att det är ett regelrätt kärleksdrama - vilket jag har svårt för. Det jag menar är att filmen inte utger sig för att vara någonting annat än ett kärleksdrama och att det handlar lite om smak. Eller nåt. Jag vet inte vad jag själv vill ha sagt. Hur som helst så gillade iaf inte jag den speciellt mycket, men någon annan stackare gör det säkert.

http://www.imdb.com/title/tt0447728/

Efter att blivit såld på Bad Taste soundtracket (igen) kunde jag inte låta bli att rota reda på min VHS release (från Film Co Sweden AB) av Bad Taste och kika på den igen. Direkt efter filmen har de laggt in en strax under 30 minuter lång dokumentär om själva filminspelningen, vars namn är Good Taste Made Bad Taste.

Igenom dokumentären får vi en snabb återblick på vad Jackson gjorde INNAN Bad Taste, hur hans intresse för film skapades och utvecklades genom åren - vilket sedan övergår till full koncentration på hur Bad Taste kom till. Tack vare den korta speltiden på dokumentären får vi några snabba svar på frågor man kan ha, exempelvis hur de filmade filmen, hur vapnen i filmen kom till och varför utomjordingarna ser ut som de gör. Och så vidare.

För att vara en strax under 30 minuter kort dokumentär så är den väldigt informativ och givetvis också väldigt intressant, mycket tack vare att de faktiskt koncentrerar sig till större delen berätta om hur de gjorde för att göra filmen och inte gagga om hur bra och framgångsrik den blev - det vet vi ju alla redan. Det enda jag har att klaga på är att många av frågetecknena för mig fortfarande svävar i luften, även om jag har sett den här dokumentären otaliga gånger. För att ge ett exempel så funderar jag än idag hur han egentligen lyckades genomföra scenen där han slåss mot sig själv som två olika karaktärer. Fast å andra sidan brukar ju inte konstnärer berätta precis alla hemligheter bakom deras produktioner heller.

Good Taste Made Bad Taste är hur som helst en informativ, om än lite väl kort, dokumentär som ger svar på iaf några frågor man kan ha kring Bad Taste och dess produktion - även om många svar blir uteslutna och många frågor fortfarande svävar kvar i luften. Den förnöjer nog de flesta Peter Jackson fans som har koll på hans äldre filmer.

Läs gärna min egen recension av Bad Taste filmen också.

http://www.imdb.com/title/tt0366529/

På hennes födelsedag sticker Dora (Audrey Lowe), hennes vänner Hope (Kirstin Leigh) och Rudy (Brady Fischer) tillsammans med hennes pojkvän Stanley (Patrick Lawlor) till en stuga tillhörande Stanley's farbror - en man som studerat vidskepelser och andra övernaturliga fenomen - för att spendera ett par dagar ute i skogen tillsammans. Väl i stugan hittar Rudy en underlig låda i källaren och tar upp den i vardagsrummet. Dora öppnar den, varpå en ondskefull kraft släpps lös och börjar terrorisera dem...

Evil Dead, någon? Det är en hel del saker som påminner om Evil Dead i den här filmen och det luktar rip-off lång väg.. eller åtminstone att gänget bakom filmen fått inspiration ifrån den filmen, även om den inte är i närheten av Evil Dead.

Deadfall är otroligt långdragen och det börjar inte hända något direkt av intresse förrens efter ungefär halva filmen, men även efter detta fortsätter det att vara långdraget och inte det minsta intressant. Det blir aldrig spännande, intressant eller engagerande utan filmen känns bara otroligt tråkig och utdragen fram till det stora "Jaha?"-slutet.

Effekterna är inte de bästa, men är klart godkända för den här typen av film - även om vi knappt får se någonting av dem då det mesta våldet inträffar off-screen. Skåd.. jag menar personerna i filmen är stela som träklabbar och många repliker låter som att de blir lästa direkt ur manuset - de har helt enkelt inte något större flyt.

Nä. Undvik Deadfall och se om Evil Dead igen istället. Den må vara nästan 20 år äldre, men den är fan så mycket mer engagerande och underhållande än den här tråkhögen.

http://www.imdb.com/title/tt0128158/

Terkel är en halvmobbad sjätteklassare vars liv förändras drastiskt efter att - för att slippa själv bli mobbad - stämmer in i mobbningen av klassens hackkyckling Dorit, vilket ger ödesdigra konsekvenser. Plötsligt är det inte bara hans irriterande lillasyster Rita och hans alkoholiserade morbror Stewart han måste ta itu med, utan också mystiska dödshot. Den enda som verkar kunna hjälpa Terkel är den nya lärarvikarien Gunnar - en ung, stilig och idealistisk man - som klassen snabbt fattar tycke om. Men ingenting är vad det verkar vara...

Tycka vad man vill om animeringarna i den danska Terkel I Knibe - mer känd som Torkel I Knipa i Sverige - humorn är det iaf inget fel på. Jag kan den här filmen mer eller mindre innan och utan och tycker fortfarande det är en väldigt rolig film (även om jag kanske inte tycker den är lika kul som första gången jag såg den, då jag i princip låg och vred mig i smärtor tack vare gapskratt).

Våran egen Felix Herngren gör en klockren insats som samtliga svenska röster (jag har inte orkat titta på filmen med originalspråk) i filmen och framkallar rejäla gapskratt titt som tätt (speciellt i sekvenserna med morbror Stewart, som faktiskt får mig att börja gapskratta av bara tanken på dem).

Filmen innehåller både humor, våld, svordomar och några enstaka sånger (vissa av dem är sämre än de andra) och påvisar lite grann om hur det är att vara ung och mobbad i skolan - i en rätt vriden bild, så att säga. Barnvänligt är det hur som haver inte.

Slutord; se den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0386820/

Från allra första början var det meningen att den här filmen skulle bli Exorcist: The Beginning, men då filmens regissör, Paul Schrader, valde att göra en psykologisk thriller mer än en blodig skräckfilm gav Morgan Creek Productions honom sparken efter att filmen var klar, då han gav dem material som saknade det blodiga våldet som anhängare till filmen ville ha - även om han redan gjort klart i intervjuer vilken typ av film han höll på att göra. Morgan Creek Productions beslöt sig för att göra stora omskrivningar i manuset och spela in på nytt (varav nästintill 90% av filmen blev återinspelad), ta bort och lägga till flera karaktärer och sedan ge regissörstolen till Renny Harlin.

Efter allt detta dök planer upp om att Schrader's version skulle släppas direkt-till-dvd, som en bonus feature på dvd releasen av Harlin's version. Men efter floppen med Exorcist: The Beginning skrotades idén och Schrader fick släppa sin version på flera filmfestivaler, samt att den fick mindre biopremiärer i flera länder under sin nya titel: Dominion: Prequel To The Exorcist.

Filmens story är nästintill identisk med The Beginning - bortsett från ett par grejer. Exempelvis utspelar sig utgrävningen i brittiska östafrika 1947, istället för Kenya 1949 och det är mer klart vem personen demonen i filmen besätter än i The Beginning. Och så vidare. Det som skiljer filmerna åt mest är händelseförloppet, då det inträffar saker i den här filmen som det inte gör i The Beginning och vice versa. Och så vidare.

Men filmen i sig är inte mycket att hänga i julgranen. Hela händelseförloppet går otroligt sakta och det hela känns som en ren evighet innan sluttexterna rullar upp på skärmen - även om det faktiskt inträffar saker då och då igenom filmen. Varför jag tycker så här beror nog mest på att jag är otroligt urless på psykologiska skräckfilmer nu efter att ha sett igenom Exorcist filmerna. Eller något. Vad vet jag och vem bryr sig?

De skådespelare som är med i filmen är inte direkt nämnvärda, utöver Stellan Skarsgård som gör samma roll i den här som han gjorde i The Beginning. De är varken dåliga eller bra, utan mer.. okej. Typ.

Effekterna är ganska blandade. Stundtals är de ok, men stundtals är de redigt skit med utdaterade och uppenbara CGI-effekter som mest får mig att lyfta på ögonbrynet av avsky än att bli imponerad. Påkostat då? Kanske. Påkostat nu? No way.

Filmen i helhet är säkert jättebra för de som älskar originalet mer än någonting annat, men för mig så känns den här filmen rätt mycket som waste of time - mycket tack vare att det går så sakta under uppbyggnaden av den och att den faktiskt inte engagerade mig speciellt mycket. Eller nåt. Jag kommer nog iaf inte se om den något mer.

http://www.imdb.com/title/tt0449086/

Efter att Fader Merrin (Stellan Skarsgård) bevittnat de grymheter oskyldiga personer i hans församling blev utsatta för under andra världskriget tappade han sin tro och har sen dess flyttat till Afrika för att jobba som arkeolog. Väl där blir han kontaktad av en antikhandlare som ber honom om en tjänst. En gammal bysantisk kyrka har blivit framgräven i Kenya och är förvånansvärt intakt, ungefär som att den blivit nedgrävd direkt efter att den blivit klar. Merrin blir tillfrågad att leta reda på en uråldrig relik som tros finnas begravd inne i kyrkan.

När Merrin har anlänt till utgrävningsplatsen börjar mystiska incidenter att inträffa och det står snart klart för honom att en uråldrig ondska har släppts lös tack vare utgrävningen...

Den första prequelen - av två - som kom 2004, regisserad av Renny Harlin (mannen bakom exempelvis Cliffhanger, Die Hard 2 och Deep Blue Sea), är en hyfsad skräckfilm som inte levererar någonting nytt - inte ens när den var nysläppt - men som engagerar så pass att det iaf inte blir en pina att titta på den.

I rollistan utöver Skarsgård ser vi exempelvis Izabella Scorupco, Remy Sweeney, James D'Arcy och Alan Ford i viktiga roller - som varken gör det mer eller mindre sevärt. Effektmässigt har de spätt på lite mer och då och då får vi se uppenbara CGI-effekter och lite gore (vilket troligtvis gör det här till den hittils mest våldsamma Exorcist-filmen). Manusmässigt funkar det och tempot i filmen är högre än i de tidigare filmerna, vilket också gör att det faktiskt händer betydligt mer än i föregående filmer.

Exorcist: The Beginning är inget mästerverk, men den engagerar och underhåller så pass att man orkar sitta igenom den utan att det blir en pina.

http://www.imdb.com/title/tt0204313/

Storyn är givetvis den samma som originalreleasen av filmen från 73. Skillnaderna mellan den här re-releasen av filmen från 2000 är rätt få och det hela är mer eller mindre en urmjölkning av filmen.

De få skillnaderna mellan de två versionerna är exempelvis att i den här versionen är den bortklippta "spider-walk scenen", som togs bort i originalreleasen tack vare att Friedkin (regissören) ansåg att den inte såg tillräckligt realistisk ut, med - om än redigerad med CGI-effekter. En annan sak som är förändrad är slutet som är förlängt. Ljud- och bildkvalitén ska även vara förbättrad i den här re-releasen av filmen, vilket stämmer hyfsat.

I stora drag är re-releasen ingenting speciellt, utöver de få förändringarna de har gjort. Filmen blir varken snabbare eller trögare, mer eller mindre spännande osv., utan håller sig runt originalreleasens område - dvs helt ok.

http://www.imdb.com/title/tt0070047/

Kommisarie Kinderman (George C. Scott) och Fader Dyer (Ed Flanders) försöker att gaska upp varandra genom att gå på "It's A Wonderful Life" på den lokala biografen i Georgetown, nära Washington D.C., då det var femton år sedan deras gemensamma vän Fader Damien Karras dog under en exorcism (första filmen). Men Kinderman får ingen vila då en våldsam och sadistisk galning är på fri fot. Hans mord - involverande tortyr, halshuggning och vanhälgande av religiösa ikoner - är nog illa, men de påminner också om de Gemini Killer genomförde.. enda problemet är att denne har varit död i femton år.

Den tredje filmen är en klar förbättring från den andra urusla filmen och det går faktiskt att klassa den här filmen som en skräckfilm, även om den är utdragen på sina ställen. Spänning finns och filmen engagerar så pass att man inte vill stänga av den iaf, lite tack vare insatser från Brad Dourif och Jason Miller som spelar samma roll, som skiftar mellan de två.

Manuset är lite mer sammanhängande än den föregående filmen, men vissa pusselbitar fattas och flera hål och frågor lämnas öppna vid filmens slut. Effekterna är helt ok, även om man inte får se speciellt mycket av dem då nästintill alla mord inträffar off-screen - varpå vi får dem beskrivda för oss, troligtvis mycket för att slippa censurproblem. Eller nåt.

Den tredje filmen är inget mästerverk, men den går lite i samma fotspår som den första filmen samtidigt som den går en egen väg. Hyfsat ok film hur som haver - finns bättre, finns sämre.

http://www.imdb.com/title/tt0099528/

Fyra år har gått sedan Regan MacNeil (Linda Blair) blev besatt av en ondskefull demon och fick genomgå en exorcism, med resultatet av tre döda. Med hjälp av Dr. Gene Tuskin (Louise Fletcher) försöker hon att återfå bortträngda minnen och med hjälp av en manick Dr. Tuskin tagit fram, som hypnotiserar två personer och kopplar samman deras medvetanden, upptäcker de att demonen som besatte Regan, kallad Pazuzu, fortfarande finns inom henne.

Samtidigt blir Fader Lamont (Richard Burton) tillfrågad att utreda Fader Merrin's (Max von Sydow) död, vilket leder honom till Regan. Tillsammans måste de försöka att övervinna Pazuzu.

Hur i hela fridens namn kunde de få släppa något sånt här skit? Att den första filmen var långdragen på sina håll var en sak, men när de gör en uppföljare där i princip inte ett skit inträffar igenom filmen utöver de sista tio minutrarna är rent av skamligt.

Manuset i filmen är rent av obegripligt och stundtals slår det mig att jag undrar vad filmen egentligen handlar om och vad som egentligen händer. Hela händelseförloppet är otroligt tråkigt, långdraget och helt befriat från intressanta saker fram till ungefär de sista 10 minutrarna av filmen då det faktiskt inträffar någonting som man kan kalla för intressant. Dialogerna var utomordentligt skittråkiga och dras ut något fruktansvärt igenom filmen, vilket gjorde mig mer sömnig än intresserad.

Skådespelarna är hyfsat ok, men engagerar inte för fem öre och gör filmen desto tråkigare. Effekterna imponerar inte heller, utan ser bara cheesiga och fåniga ut.

Trivia kring filmen då; när filmen äntligen var klar för förhandsvisning skrattade publiken sig fördärvad. Ett nytt slut spelades in och filmen klipptes om och ner. Det gjorde inte saken ett dugg bättre. Ytterligare ändringar gjordes utan John Boorman's medverkan. När de behöver dra in filmen två gånger för att redigera om den tack vare att publiken, istället för att bli skrämda, skrattar åt skiten säger en del om filmen i sig. Att folk dessutom slängde saker på bioskärmen under förhandsvisningen för att visa vad de tyckte om filmen påvisar ännu mer hur värdelös filmen i sig är.

En skräckfilm utan skräck är inte en bra skräckfilm - vilket inte Exorcist II: The Heretic är. Småbarnsprogram så som Teletubbies både engagerar och skrämmer mer än den här smörjan. Tyckte du att den första filmen var seg? Se upp med den här, den är tio resor värre.

http://www.imdb.com/title/tt0076009/

Skådespelerskan Chris MacNiel (Ellen Burstyn), som bor temporärt i Washington D.C. har en del problem. Manuset för filmen hon spelar in verkar innehålla brister, hennes ex - som är fadern till hennes dotter Regan (Linda Blair) - vägrar att ringa dottern på hennes födelsedag och vinden verkar vara härjad av råttor.

Samtidigt håller Fader Karras (Jason Miller), en präst och psykiatriker, på att förlora sin tro och måste ta hand om sin sjuka mor som behöver läkarvård, vilket han inte har pengar till. En annan präst, den gamle och sjuke Fader Merrin (Max von Sydow), har precis återvänt från Irak med föraningar om ondska.

De här tre personernas vägar korsas då Regan plötsligt förändras till både utseendet och beteendet, och verkar ha blivit besatt av en uråldrig demon.

De som har någon som helst koll på skräck-genren vet vad det här är för film och vad den handlar om. De som inte har någon större koll på skräck-genren vet säkerligen också vad det här är för film och vad den handlar om. Antar jag. The Exorcist är iaf en av de där filmerna som jag tror alla över iaf 15 år vet vad det är för film.

Originalet från 73 är en rätt utdragen och bitvis halvtråkig film som inte är speciellt chockerande i dagens läge. Visst kan jag tänka mig att de som såg filmen när den kom 73 sket ner sig, grinade och tyckte den var skitläskig - men i dagens läge är den rätt tam och den känns inte skrämmande någonstans (åtminstone inte för en fullt vuxen karl). Någon direkt spänning finns inte heller i filmen, utan jag personligen tycker att händelseförloppet är väldigt tamt och det blir inte "spännande" förrens runt de 30 sista minutrarna av filmen - även om snuttar med "spänning" och "skräck" inträffar då och då genom filmen.

Skådespelarna och effekterna (som är riktigt bra för att vara av årgång 73) lyfter dock filmen lite grann och gör den åtminstone uthärdlig. Manuset hade kunnat vara lite mer händelserikt och intressant än vad det är, vilket kanske hade kunnat tillföra lite mer spänning i filmen.

Jag tycker inte The Exorcist är dålig, men samtidigt är den inte superb utan mer ok. Varför folk tycker att det är den läskigaste filmen som någonsin har gjorts förstår jag inte riktigt, vad exakt är det som är så läskigt med den? Hade jag sett den 73 hade jag säkerligen hållt med, men i dagens läge? Nä. No way. Filmen är hur som helst helt ok - men långdragen på sina håll.

http://www.imdb.com/title/tt0070047/

Dr. Benjamin Trace (Patrick Bergin) har skapat ett chip som ger obehindrad åtkomst till all sorts elektronisk information, så som banker, sjukhus osv. Men när han börjar ifrågasätta deras motiv blir han dragen till en domstol av företaget som gett han pengar till hans forskning och hävdar att chipet är deras. Då Trace - som är den ende som vet hur chipet funkar - försvinner spårlöst drar företaget ut en förlamad Jobe (Matt Frewer) ur ruinerna (från den första filmen) och erbjuder honom ett jobb.

Flera år senare har Jobe's hemliga arbete lett till en framtid som är avancerad på ytan, men som också gömmer fattigdom och arbetslöshet. Jobe är nära att knäcka chipet, men måste hitta Trace för de sista bitarna i pusslet, Jobe kontaktar sin gamla vän Peter (Austin O'Brien) - som numer jobbar på gatan tillsammans med ett gäng hemlösa hackers - för att få hjälp att finna denne. Peter, som blir överlycklig att Jobe fortfarande är i livet, lyckas leta reda på Trace i sitt ökenhem. Men Jobe har sina egna planer för chipet...

Ibland beundrar jag mig själv och undrar hur i helvete jag orkar med att sitta och titta på såna här jävla skitfilmer. Emellanåt har även tanken att stänga ner bloggen just tack vare sånt här skit slagit mig och börja engagera mig i annat mer givande, så som att skrubba rent källaren med tandborste och skokräm. Lawnmower Man 2: Beyond Cyberspace är ett praktexempel på en film som inte borde ha fått släppas.

Skådespelarna (utöver O'Brien, som återvänder från den första filmen) är usla och otroligt stela. Slutstriden mellan Bergin och Frewer är helt obegripligt stelt utfört och istället för att vara spännande blir det hela bara utdraget och otroligt tråkigt att titta på. Effekterna är ungefär som i den första filmen, fast vi får se dessa betydligt mer - vilket är fruktansvärt. Jag hade nog hellre hällt en liter aceton i ögonen än att se om dem hur som haver. Manuset är osammanhängande, otroligt långtråkigt och helt ointressant och påminner rätt mycket om en billig Disney-film från tidigt 2000-tal - vilket det lika gärna hade kunna vara om inte det varit svordomar och folk som dör med i filmen.

Jag ångrar mig bittert att jag har sett den här filmen och den kommer troligtvis att hemsöka mig för resten av mitt liv. Undvik till varje pris.

http://www.imdb.com/title/tt0116839/

Forskaren Dr. Lawrence Angelo (Pierce Brosnan) har utvecklat en virtuell verklighet som skickar användaren rakt in i en datorgenererad värld. Angelo bestämmer sig för att ta sina experiment till nästa nivå och frågar sin efterblivne trädgårdsmästare Jobe (Jeff Fahey) om han vill prova ett spel som kan göra honom mer intelligent - givetvis i syfte för att se om hans experiment kan öka intelligensen hos Jobe. Experimentet lyckas, men med oanade bieffekter.

Den mer välkända versionen av Stephen King's novell, från 92. Filmen finns i två versioner; ena är bioversionen på ca 107 minuter och den andra är en director's cut version på ca 140 minuter. Jag såg den förstnämda - för andra gången.

Första gången jag såg den här filmen var för många, många år sedan när jag var 7 eller 8 år gammal. Jag tyckte filmen sög rejält och hårt då och jag tycker att den är helt ok nu - mer eller mindre. Effekterna är grymt utdaterade och får mig att gapskratta mer än att bli imponerad. Utöver detta är storyn otroligt utdragen och det börjar faktiskt inte röra på sig ordentligt förrens runt en timme in i filmen. Filmen byggs upp, visst, fine, men det går otroligt sakta och det blir egentligen inte intressant förrens de sista 30 minutrarna av filmen.

Skådespelarna är dock bra och Fahey är utmärkt som Jobe, som går från retard till ett komplett psycho och Brosnan är bra som forskaren - mer eller mindre. Övriga skådespelare behövs inte nämnas, men de gör väl hyfsat ifrån sig.

Det mest minnesvärda kring filmen för mig är nog iaf mot slutet då hardcoregruppen Masters Of Ceremony har samplat repliker ur filmen till sin odödliga klassiker Hardcore To Da Bone.

Slutligen; utdragen film med otroligt utdaterade effekter som de borde ha väntat med att göra i iaf 10, 15 år eller något. Recension av kortfilmen från 87 hittar ni här.

http://www.imdb.com/title/tt0104692/

Det här är en kortfilm från 87 och inte den mer kända långfilmsversionen från 92 och ska tydligen vara mer trogen till Stephen King's novell än 92ans årgång (huruvida detta stämmer eller inte vet jag inte själv då jag inte läst novellen). Historian är rätt enkel iaf och handlar om en man som hyr in en snubbe för att klippa hans gräsmatta, med oanade konsekvenser.

Filmen i sig är helt ok för att vara en lågbudget kortfilm från sent 80-tal, med stela skådisar och taskig bild- och ljudkvalité. De få effekter som är med i filmen får vi knappt se någonting av, men gräsklipparen som rör sig av sig själv imponerar dock.

Det är ingenting jag kan rekommendera, mer än till personer med en udda filmsmak.

http://www.imdb.com/title/tt0414215/

Den här kanadensiska "komedin" cirkulerar kring fem par som försöker att ha sex, men som hela tiden stöter på problem. Och det är inte kul. Till en början flinade jag till ett par gånger och runt en halvtimme eller så in i filmen gav jag av två gapskratt - resten av filmen satt jag bara och undrade varför jag inte stängde av den.

De skämt (som jag åtminstone snappade upp) är inte kul. Att bygga upp en film på en massa svordomar, flera människor som torrjuckar mot varandra, lite tuttar och totalt ointelligenta skämt som inte är det minsta roliga får iaf mig att nästan somna av tristess. Och vadå "young people fucking"? Unga människor för mig är personer under 20 år - och inte runt 30 strecket eller över.

Något som är riktigt mystiskt är att det även har kommit en annan film som tagit inspiration ifrån den här filmen, den chillianska Grado 3. Hemskt.

Young People Fucking är en riktigt tråkig, utdragen och rent av onödig "komedi". Om man skrattar mer än två gånger av den här filmen måste man ha riktigt torr humor. Usch. Se vad som helst utom det här.

http://www.imdb.com/title/tt0913445/

28 December, 1999. Århundradet börjar närma sig sitt slut och människor världen över förbereder sig för en fest utan dess like - ovetandes om att detta kan bli deras sista. För tjugo år sedan föddes en flicka - Christine York (Robin Tunney) - som blivit utsedd till att bära Satan's (Gabriel Byrne) barn, vilket kommer resultera i mänsklighetens undergång. Men när ex-snuten och livvakten Jericho Cane (Arnold Schwarzenegger) lyckas ta den hemlösa prästen Thomas Aquinas (Derrick O'Connor) - efter att han har skjutit på en av Cane's kunder - börjar Cane att undersöka saken och blir snart insyltad i det hela, utan att veta vad han egentligen har att göra med...

Jag har inte sett den här filmen sen den kom ut - dvs för 11 år sedan - och vad jag kan minnas så tyckte jag att den var skitbra när den kom. Efter att ha sett den igen efter så pass lång tid måste jag säga att den var betydligt sämre än vad jag mindes den. Mycket tack vare att den var otroligt förutsägbar och klichéefylld, men också tack vare en hel del tröga sekvenser emellan actionsekvenserna där det härjas runt med biblar, hallelujah-snack och långdragna dialoger.

Effektmässigt funkar filmen rätt hyfsat. Då och då hajar jag till och börjar gapskratta tack vare uppenbara och utdaterade CGI-effekter som inte håller dagens mått för fem öre. För 11 år sedan såg säkert CGI-effekterna häpnadsväckande ut i mina ögon, nu ser de mest sunkiga ut. Övriga effekter (explosioner, skottlossning, etc.) är inte speciellt märkvärdiga utan är som i de flesta andra actionrullar. Actionmässigt blir filmen godkänd, även om spänningen ligger strax under ytan och bubblar men aldrig lyckas ta sig upp tack vare förutsägbarheten och klichéerna.

End Of Days är inte en av Arnie's bästa filmer hur som haver - men den duger att glo på en gång iaf. Även om den är utdragen på sina ställen.. och förutsägbar.. och klichéefylld.. och så vidare..

http://www.imdb.com/title/tt0146675/

Pontypool, Ontario provinsen, Kanada. Radioprataren Grant Mazzy (Stephen McHattie) anländer till den isolerade radiostationen för att genomgå ytterligare en vanlig dag på jobbet tillsammans med sina kollegor Sydney (Lisa Houle) och Laurel-Ann (Georgina Reilly).. tror han. Den här morgonens nyhetsrapport får en underlig vändning då stationens helikopterkorrespondent rapporterar flera våldsamma händelser, däribland en folksamling kring en doktorsmottagning. Personerna i folksamlingen repeterar ord och fraser konstant och börjar degenerera till någonting mindre mänskligt...

Jag har rätt lite att säga om Pontypool. Det är en märklig liten film som har en större psykologisk touch över sig än en blodig och våldsam sådan. Spänningen i hela filmen ligger mestadels i radiomedelandena man får höra allt eftersom filmen fortskrider och visst, det låter inte speciellt spännande, men iaf jag satt rätt spänd under filmens gång. En annan nyckelingrediens filmen har är stämningen, som är bitvis rätt obehaglig och kuslig.

Jag gillar filmen starkt iaf och det ska bli intressant att se hur uppföljaren blir, som kommer ut senare i år (enligt IMDB).

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1226681/

Ett ytterst smittsamt virus sprider ut sig över landet. Efter ett bett tar det bara några timmar innan offret förvandlas till en zombie och börjar jaga mänskligt kött. Morgan (Morgan Williams), Ash (Ashleigh Southam) och Johnny (Robert Faith) verkar vara de enda levande kvar, men de verkar inte heller bry sig speciellt mycket i det utan knallar runt i sina underkläder i övergivna villor de kommit över. Men när de snavar över Stef (Emily Paddon-Brown) som kan ha ett botemedel bestämmer sig de tre vännerna för att äntligen ta tag i saker och ting och försöka rädda världen - och tjejen.

Den här nyzeeländska skräck/komedin var inte riktigt vad iaf jag trodde att den skulle vara. Skrämmande? Nä. Rolig? Nä, inte speciellt. Spännande? Nä, inte det heller. Det är en rätt långdragen och rent av tråkig film som är waste of time, mer eller mindre.

Det var ytterst få grejer i filmen som fick mig och H att garva till, men det var långt mellan dem och skämten var inte riktigt av gapskrattkaliber heller. Jag personligen tycker det känns som att det här är en av de där zombierullarna som försöker gå i Shaun Of The Dead's fotspår, men som misslyckas ganska fatalt och resulterar i ytterligare en film som hamnar i skuggan av Shaun... även om den förtjänar det.

Inte speciellt kul och inte ett dugg skrämmande eller spännande. Det hade iofs räckt för att beskriva Last Of The Living. Se på Shaun Of The Dead igen istället.. eller varför inte en annan nyzeeländsk film? Ni vet vilken jag tänker på. Braindead - så klart.

http://www.imdb.com/title/tt1351177/

Efter att den hederlige medborgaren Jack DeVries (Chris Mulkey) plötsligt börjat råna banker, dödat ett antal och skadat desto fler får han hela polisstyrkan efter sig - under ledning av kriminalaren Tom Beck (Michael Nouri). De lyckas fånga honom svårt skadad, varpå han blir skickad till ett sjukhus där han får dela rum med en viss Jonathan Miller (William Boyett). FBI agenten Lloyd Gallagher (Kyle MacLachlan) dyker upp på polisstationen och frågar om DeVries och blir satt på att jobba med Tom. När de anländer till sjukhuset är DeVries död.. och Jonathan borta.

Våldsamt rolig action/skräckis från 87 som fick en uppföljare 93 - som inte verkar ett dugg intressant - och som får en remake eller uppföljare (IMDB verkar ha svårt att bestämma sig om det) nästa år. Originalet levererar iaf en hel del fina gapskratt och fnissningar kombinerat med en del skottlossning och våld - vilket resulterar i en underhållande rulle alldeles i min smak. Korsa detta även med bra skådisar och hyggliga effekter för att vara från årgång 87 så har du/ni en fin film för en tråkig lördagkväll.

Läs gärna Helt Perfekt's korta gagg om filmen också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0093185/

Undercoversnuten Tony (Tony Leung Chiu Wai) har lyckats infiltrera maffian, men när en uppgörelse på en restaurang går snett skjuts en polis ihjäl. Polisens partner, "Tequila" (Yun-Fat Chow), ger sig ut på jakt efter de ansvariga, ovetandes att en av bovarna är en infiltratör. Tony i sin tur börjar närma sig sitt mål att avslöja en stor vapengömma.

Action, action och åter action. Våldsam sådan med, dessutom. Övervåldsam, kan man till och med säga. Men fan så underhållande. John Woo's klassiska actionrulle från 92 är en ca 2 timmar övervåldsam actionrulle som troligtvis förnöjer de flesta actionsugna där ute. Folk blir skjutna till höger och vänster, saker exploderar överallt och det är inte speciellt mycket dötid igenom filmen, utan det händer nästintill hela tiden någonting och resan mellan punkt A och punkt B går undan.

15 år efter filmens release - dvs 2007 - släpptes också ett spin-off-spel till Hard Boiled, under titeln Stranglehold. Spelet är inte en uppföljare till filmen, utan mer ett "nytt kapitel" i Tequila's liv. Att vi dessutom får se en filmatisering av spelet 2012 (enligt IMDB) kan bli intressant.

Anyway; se filmen om du vill se vad riktig action är. Läs gärna Helt Perfekt's recension av filmen också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0104684/

Efter att ett nyckelvittne och hela hans familj blivit utplånade samt att hans mentor blivit mördad tar advokaten Jason Chan (Biao Yuen) lagen i egna händer för att leta reda på boven som står bakom alltihop. Samtidigt blir Cindy Si (Cynthia Rothrock) satt på fallet att leta reda på Chan - utan att vara medveten om vad Chan sysslar med.

Jag har alltid haft svårt för martial arts rullar, även om det är en del pang pang med i bilden också. Men Zhi fa xian feng - aka Righting Wrongs eller Above The Law - var en rätt hygglig slå-folk-på-käften-film. Den innehåller givetvis de obligatoriska biljakterna, skottlossningarna, slagsmålen osv. för att kunna klassas som en sevärd actionrulle av typ B och stuntmännen/kvinnorna måste ha slagit sig något fruktansvärt under inspelningen. Vi snackar inte om dyra Hollywood-rullar där det ser ut som att de slår på varandra, utan här sopar verkligen skådisarna på varandra på riktigt och ord som "Aj!" och "Åh fy fan!" kunde höras från H's soffa under visningen av den här filmen.

Actionsekvenserna var hyggligt gjorda och filmen underhöll alldeles utmärkt. Slutet var - som H sa till mig - mycket bra och lämnade mig som ett frågetecken med ett leende på läpparna. Det enda jag kan tänka mig att gagga över är vissa sekvenser mellan actionsekvenserna som var otroligt utdragna och rätt.. tråkiga rent utsagt.

Filmen i helhet är klart sevärd. Detta behöver givetvis inte innebära att jag kommer att se om den inom en snar framtid - eller ens överhuvudtaget - men filmen underhöll för stunden och jag blev nöjd med vad jag fick titta på.

Läs gärna Helt Perfekt's recension av filmen med.

http://www.imdb.com/title/tt0094374/

På banken där Christine (Alison Lohman) jobbar finns en ledig plats som chefsassistent och givetvis vill hon gärna ha den. Enda problemet som står i hennes väg är hennes arbetskamrat Stu, en skrupelfri fan som gör allt för att trycka till henne. För att få platsen måste Christine visa att hon kan ta hårda beslut och gör detta genom att neka den gamla tanten Sylvia Ganush (Lorna Raver) ett tredje lån på sitt hus - vilket visar sig vara ett stort misstag. Ganush visar sig vara en trollpacka och lägger en förbannelse över Christine, som nu har tre dagar av demonisk terror framför sig innan Lamia - Den Svarta Geten - kommer och tar hennes själ till helvetet...

Sam Raimi är på väg back on track, så att säga. Med Drag Me To Hell återvänder han till sitt ursprung; cheesigt komiska och halvdant gjorda skräckisar. Och visst är den underhållande, men personligen tycker jag inte den ligger i samma liga som Evil Dead filmerna - även om det inte är långt efter. Rolig, äcklig och hyfsat våldsam är nyckelord för filmen, men andra ord så som förutsägbar och stundtals billiga effekter dök även upp i huvudet på mig under tiden filmen rullade. Men tar man filmen för vad den är så är det faktiskt en underhållande rulle som förnöjer nog de flesta Evil Dead fansen - inklusive mig (även om jag störde mig lite grann på de förutsägbara händelserna i filmen).

Fans till Raimi's större filmer - Spider-Man filmerna - blir troligtvis missnöjda med den här filmen. Drag Me To Hell är ungefär det motsatta av vad Spider-Man är; en liten film där Raimi själv har fått härja runt bäst fan han velat, istället för att bli styrd av en studio - vilket syns ganska väl.

Bla bla bla. Sam Raimi är hur som helst på väg tillbaka och vi får hoppas att han fortsätter på samma stig. Och som H skrev i sin recension av filmen; "Om nu bara Peter Jackson kunde sluta göra sina mastodontrullar och återgå till det han egentligen vill göra så kan det snart bli balans i filmuniversum.".

http://www.imdb.com/title/tt1127180/

Jag har laggt benen på ryggen och flytt som satan neröver mot Helt Perfekt's HQ och inbefinner mig just nu där. Vi har drygat oss igenom en del grejer redan ikväll och recensioner är på g.. men om de kommer upp i helgen eller under veckan får vi se. Det beror helt på hur mycket ork och lust vi har. Eller nåt.

Edit:
Kom hem från HP's HQ igårkväll (Söndag) efter tågförseningar och en hel del frustration. Hur som helst har helgen varit givande och det har blivit en del filmtittande och H har även introducerat mig till en del serier varav en (Spaced, med bland annat Simon Pegg och Jessica Hynes från Shaun Of The Dead) jag ska ta mig en närmare titt på vid ett lämpligt tillfälle.

Recensioner av filmerna vi tittade på kommer att komma upp lite senare idag bara jag finner ork och lust till att skriva dem. Eller nåt.

Gordy Brewer (Arnold Schwarzenegger) har allt han kan önska sig. Ett jobb som brandman, en vacker fru och en son. Men allting slits ifrån honom i ett snabbt ögonblick under en terroristattack - genomförd av den colombianske gerillaledaren Claudio "Vargen" Perrini (Cliff Curtis) - som tar livet av flera människor - däribland hans fru och son.

När regeringen börjar förhandla om fred ökar frustrationen för Gordy, som bestämmer sig för att ta saken i egna händer och leta reda på Vargen för att utkräva hämnd.. vilket kommer bli lättare sagt än gjort.

Jag tror de flesta fans av Arnie kommer ihåg den här filmen. Den skulle från början släppas den 5 Oktober, 2001, men tack vare attacken mot World Trade Center den 11 September, 2001, sköts releasen upp. Istället släpptes filmen den 4 Februari, 2002. Filmen ska dessutom vara ganska redigerad och scener som kan tänkas vara opatriotiska blev borttagna. "America! Fuck yeah!" någon?

Filmen är iaf bra, men långt ifrån en av Arnie's bästa. Den börjar halvsegt och det tar en stund innan det hela börjar röra på sig. Actionsekvenserna är hyggligt gjorda och att Arnie inte skjuter ett enda skott i hela filmen var lite oväntat första gången man såg filmen. Utöver Arnie och Curtis ser vi även John Leguizamo (som komiskt nog ÄR ifrån Colombia), Francesca Neri och Elias Koteas i viktiga roller.

Bortsett ifrån den sega starten av filmen och det patriotiska budskapet filmen har så är det en klart sevärd film, även om Arnie har gjort bättre filmer.

http://www.imdb.com/title/tt0233469/

När Nick (Bobby Campo), hans flickvän Lori (Shantel VanSanten) och deras två vänner Hunt (Nick Zano) och Janet (Haley Webb) är på ett bilrace får Nick en syn där en olycka på racingbanan får en dödlig utgång för många av personerna närvarande på racet. Han får panik och tar sig ut från racingbanan med sina vänner och flera andra personer i hälarna. Och strax därpå inträffar det Nick såg.

Inte speciellt långt efter olyckan börjar de överlevande att dö och Nick försöker att rädda de andra..

De tre första filmerna är ok filmer, även om de två uppföljarna är rena urmjölkningar. Den fjärde filmen (som har en rent idiotisk titel) är enbart en usel och förutsägbar urmjölkning av konceptet. Det vi får är en bunt hyfsat ok skådespelare, ett manus som ligger på högsta växel och som aldrig låter sig själv utvecklas och uppenbara CGI-effekter - som säkert ser jättehäftiga ut med 3D-brillor (som jag skulle tippa på att filmen faktiskt är gjord för). Filmen är också otroligt förutsägbar, ospännande och inte ett dugg skrämmande på något som helst sätt. Osannolikheten i filmen är även den ganska slående och väldigt många av dödsfallen i filmen får mig att utbrista "Yeah, right." följt av ett skak på huvudet.

Allt som gjorde de tre första filmerna hyfsat sevärda och som faktiskt gav dem något som helst värde att se om existerar inte i The Final Destination. Speltiden är alldeles för kort för att utveckla karaktärerna och händelseförloppet känns rätt snabbt överstökat - och att de faktiskt försöker sig på flera twistar mot slutet av filmen blir bara tamt och tråkigt, då twistarna faktiskt är väldigt lättuträknade.

Visst, det är fjärde filmen i serien men bättre än så här kunde de faktiskt ha gjort den. David R. Ellis (regissör av tvåan) och gänget verkar ha varit rätt lata och ville troligtvis tjäna mer pengar än att faktiskt göra en bra skräckfilm. Om det nu kommer en femte del (vilket det säkert kommer att göra, om en sisådär 3 år.. med tanke på 3 års intervallen mellan varje Final Destination rulle) så hoppas jag att James Wong (ettan och treans regissör) återvänder och styr upp serien. Fortsätter det så här, då lär Final Destination bli en av de där filmserierna ingen bryr sig i till slut...

Slutligen; usel, onödig, förutsägbar och tråkig uppföljare med en idiotisk titel som inte behöver ses. Se om de tre första filmerna istället, även om de kanske inte är top-notch rullar...

http://www.imdb.com/title/tt1144884/

Studenten närmar sig och avgångsstudenterna på McKingley High är på ett nöjesfält för att roa sig. En av studenterna är Wendy Christensen (Mary Elizabeth Winstead) som strax innan berg-och-dalbanan ska dra igång får en syn där samtliga i tåget hon sitter i dör. Hon får panik och blir utslängd tillsammans med nästan alla de som satt i tåget.

Inte långt efter berättar pojkvännen till hennes bästa vän (som dog i olyckan) - Kevin Fischer (Ryan Merriman) - om explosionen ombord på Flight 180 sex år tidigare och han tror att det kan finnas liknelser mellan de två fallen. Wendy avfärdar hans teori som skitsnack, men när de överlevande börjar dö en efter en inser hon att Kevin kanske hade rätt...

Våld, blod och inte någon direkt jättespänning. Det är Final Destination 3, ungefär. Men jag personligen tycker att det är den bästa av de tre första filmerna då det faktiskt händer någonting nästan hela tiden i filmen.

Utöver Winstead (som var med i Live Free Or Die Hard) tror jag inte att jag har sett några av de andra skådisarna i någon annan film/serie.. vad jag kan komma på iaf. Vi ser hur som haver Winstead och Merriman i huvudrollerna, Amanda Crew som dryg fjortis och så hör vi Tony Todd som berg-och-dalbanans symbol (vilket är Djävulen), och Chelan Simmons och Crystal Lowe visar tuttarna. Effekterna är påkostade återigen, så när som på några halvusla CGI-effekter. Storyn håller sig bra och manuset är tack och lov händelserikt och filmen står inte still avsevärt långa perioder heller - vilket är ett plus.

Inledningen av filmen (när själva olyckan inträffar) är den snuskigaste av de tre första filmerna. Jag personligen tål inte berg-och-dalbanor och att sitta och titta på när helvetet brakar lös är - för mig - riktigt obehagligt. Filmens avslutning är också den bästa av de tre första filmernas avslutningar och lämnar mig som tittare med ett leende på läpparna.

Hur som helst, tredje filmen är bra och jag föredrar nog faktiskt den här före de två första filmerna - mycket tack vare att den faktiskt rör på sig nästintill hela tiden och att den har gott om gore. Det är emellertid inte en film jag vill rekommendera så där speciellt starkt, även om det är på gränsen.

http://www.imdb.com/title/tt0414982/

Ett år har gått sedan explosionen ombord på Flight 180 och Kimberly (A.J. Cook) är på väg bort med sina vänner för att festa. Men när de åker upp på motorvägen får hon en syn där en våldsam trafikolycka involverande ett antal fordon och blockerar därpå infarten till motorvägen. Olyckan inträffar men tack vare Kimberly sparas flera liv.. eller?

Kort efter olyckan börjar de som var menade att dö i den att gå sina öden till mötes och Kimberly börjar - tillsammans med de andra överlevande - att se ett mönster mellan trafikolyckan och Flight 180...

Tvåan är våldsammare, blodigare och känns inte lika utdragen efter att ha sett den ett tjugotal gånger, som den första filmen kändes. Enda biten i filmen jag tycker är lite utdragen är slutet som innehåller ett par twistar som mest drar ut på speltiden än att öka spänningen i filmen. Speciellt spännande är inte filmen heller i sin helhet, utan det känns rätt mycket som att teamet bakom tvåan koncentrerade sig på att visa så mycket gore och våld de bara kunde istället för att skapa en viss stämning i filmen.

Utöver Cook (som var med i den första The Ripper filmen) ser vi även Ali Larter och Tony Todd i sina roller från den första filmen. Effekterna är påkostade så när som på en usel CGI-effekt i slutet av filmen. Storyn och manuset håller sig rätt ok och jag har inte speciellt mycket att gnälla över, utöver slutet då.

Tvåan är typ som första, en ok film - även om det är en ren urmjölkning av konceptet som, jag personligen tycker, bara räckte för en film.

http://www.imdb.com/title/tt0309593/

Jag tror alla har sett de tre första Final Destination filmerna, men jag tänkte dra igenom dem tack vare att den fjärde filmen nyligen kommit ut på dvd. Så, varsegoda; de tre första filmerna i tre korta recensioner.

När Alex (Devon Sawa) och hans klass ska till Frankrike på en studieresa får han en syn; planet kommer explodera och döda alla som är ombord. Han får panik och blir utslängd från planet tillsammans med några av de andra ungdomarna. Strax därpå inträffar det som Alex alldeles nyss sett framför sig.

En månad senare börjar de överlevande att dö under mystiska omständigheter och Alex förstår snart att det finns en plan för oss alla. Frågan är bara vem som är härnäst...

Jag såg inte den här första filmen förrens den andra filmen släpptes och jag gillade den. Det var ett nyskapande koncept och tanken på att ha Döden som mördare var ganska intressant. Men sen är Final Destination en slasher mer eller mindre förklädd i ett nytt koncept, som sedan mjölkats ur med tre uppföljare - som följer ungefär samma grej.. vilket gör det hela rätt, onödigt rent utsagt.

Den första filmen då. Den är fortfarande rätt bra, men den har ändå inte den där "Wow"-känslan över sig som första gången man såg den. Den är ganska oförutsägbar första gången man ser den, men blir rätt trög och utdragen när man har sett den ett tjugotal gånger. Skådespelarna höjer dock sevärdheten och utöver Sawa ser vi även Ali Larter (som var med i den första uppföljaren också), Tony Todd (som var med i de två första uppföljarna också) och Seann William Scott (Roadtrip och American Pie 1 - 3). Effekterna är välgjorda och det märks att de haft budget till filmen.

Det finns rätt lite att säga om filmen som inte redan sagts, så jag avslutar med att säga att det är fortfarande en ok skräckfilm att se. Även om jag personligen inte tycker den är ett dugg skrämmande.

http://www.imdb.com/title/tt0195714/