Vahetere...orka?

Clint Eastwood i sin senaste och förhoppningsvis inte sista film.

Walt Kowalski är en krigsveteran som medverkade i Koreakriget och som nyligen förlorade sin fru. Han är en vresig gammal gubbe som inte tycker om speciellt många och han hatar sina grannar som är av asiatiskt ursprung.

Grannpojken Thao's kusin, och hans gäng, vill att Thao ska sno Walt's gamla pärla: en 1972 årsmodell av en Gran Torino. Efter att Thao misslyckats sno den gamla bilen blir Walt motvilligt mer och mer indragen i händelserna kring grannhuset och områdets gäng.

Mina förhoppningar var ganska stora på den här filmen efter att ha läst Helt Perfekt's recension av den och sedan blåstirrat på trailern ett par gånger. Det tog ett bra tag innan jag bestämde mig för att se den dock och jag är inte det minsta besviken.

Clintan är hård som stål och levererar hela tiden klockrena repliker som fick mig och min polare att skratta oss nästintill gråtfärdiga. Men samtidigt som man gapskrattar åt Clintans "jag-tar-inte-skit-från-någon"-repliker så är hela filmen väldigt allvarlig i grunden och bär givetvis på ett budskap också.

Skådespelarna, utöver Clintan, är riktigt bra och att se på gängmedlemmar som blir satta på plats av den gamle pantern är hur kul som helst. Storyn är stark och bra, men har sina svagheter då det under kortare stunder känns som transportsträckor där inte så mycket händer.

Clintan bevisar återigen att bara för att han börjar bli till åren kommen så innebär det fanimej inte att han fortfarande vet vart det blå skåpet ska stå. Jag hoppas att det här inte är den sista rollen han tar ann sig, om så är fallet så är det en stark avslutning på sin karriär.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1205489/

Nu var det ett tag sen jag recenserade en Uwe Boll film, så nu är det dags igen.

Jack Carver, en f.d special forces officer som nu för tiden ägnar sig åt båtturer, blir anlitad av Valerie Cardinal, en reporter, för att åka till en avspärrad ö där civila inte få beträda för att komma åt en riktigt het story och för att möta sin morbror som bär på information om det som händer på ön.

När Jack har skjusat Valerie till ön vägrar han att följa med, men ror Valerie i land den sista biten. Strax därpå blir hon tillfångatagen och Jacks båt blir sprängd. Det är nu upp till Jack att befria Valerie och sedan ta sig ifrån ön.. vilket visar sig vara lättare sagt än gjort.

Ytterligare en Uwe Boll film överstökad. Förhoppningarna var ungefär lika höga som med vilken annan Uwe Boll film som helst egentligen och jag blev inte alls förvånad när filmen stundtals var rent av löjlig. Att filmen inte följde spelets story räknade jag ut innan jag ens slagit igång filmen.. om man nu bortser ifrån några få grejer.

Skådespelarna är som i vanlig ordning typ folk som varit med i nästan varenda annan Uwe Boll film, vilka det är får ni kolla på IMDB. Det är iaf inga skådespelare som kan stoltsera med storfilmer, hur som helst. Och att Til Schweiger fick rollen som Jack Carver är ganska skrattretande då han låter lite som en fjolligare version av Arnold Schwarzenegger när han pratar engelska med sin tunga tyska brytning. Gosch!

Som i de flesta andra Boll filmerna var effekterna bra, bortsett från t ex en helikopterkrasch och ett par scener där bilar exploderade. Annars var de godkända.

Storyn är.. helt ok, om man stänger av hjärnan och inte tänker på att filmen ska vara baserad på ett riktigt bra FPS-lir. Om man hela tiden sitter och jämför filmen med spelet så lär man tycka filmen är urusel.

För er die hard-fans av Far Cry så kan jag säga att ni bör inte hoppas på för mycket kring den här filmen. Det är Uwe Boll, det säger allt. Om ni absolut måste se den, skruva ner förhoppningarna och stäng av hjärnan.

http://www.imdb.com/title/tt0400426/

Jag såg den här Wes Craven rullen för ett par år sedan, klippt, under den småfjantiga svenska releasetiteln Ondskans Hus.

Den fattige 13 årige killen Fool bor i hooden med sin cancersjuka mamma och syster och hennes barn. De kommer bli vräkta om de inte skaffar fram pengar till hyran illa kvickt. Leroy, en bekant till Fool's syster, berättar för Fool hur han kan fixa fram pengar till sin mammas operation och hyra åt dem; inbrott hos hyresvärden.

Det är en till synes enkel uppgift Fool, Leroy och Leroys polare Spenser har framför sig. Ta sig in i huset, leta reda på en myntsamling som sägs finnas i huset, sno åt sig den och sedan dra. Väl inne i huset upptäcker de dock att hyresvärdarna är fullblodiga psykopater och att de har fler hemligheter än en myntsamling. Ett par av dem finns under trappan..

Bara av att läsa titeln så tror jag många förstår vad det hela går ut på. Men jag utesluter en del av handlingen för att slippa spoila hur som helst. Jag hoppas jag blir ursäktad. Filmen i sig är jävligt bra, i mina ögon iaf.

Skådespelarna är riktigt bra. Bland dem ser vi bland annat Ving Rhames (Con Air, Pulp Fiction, Body Count), Bill Cobbs (Demolition Man) och en ung Brandon Quintin Adams (The Mighty Ducks). Everett McGill och Wendy Robie är suveräna som psychoföräldrarna, speciellt McGill som fick mig att gapskratta ett antal gånger. Storyn i filmen är drivande och stundtals är det en riktig nagelbitare. Effekter och make-up är bra.. vad annars?

Filmens kategori är ganska svårplacerad. Den hamnar någonstans mellan skräck och thriller, samtidigt som den har en riktigt mörk humor. Jag trycker iaf in den i skräckfacket.

Jag hyrde den här filmen på vhs för ett par år sedan och dessvärre var den klippt, som sagt. Innan jag slog igång filmen den här gången kollade jag upp hur mycket klipp det var i den svenska releasen. 33 sekunder, där blodig kannibalism förekom, hade klippts bort. Det är ungefär allt blodigt våld som inträffar i filmen. Hurra för den svenska censuren som förstörde filmer!

Hur som helst gillade jag filmen fastän den var klippt. Nu när jag tittat på den igen så gillar jag den fortfarande. Gillar man nagelbitare, med en nypa mörk humor, lär man gilla den här. Jag kommer säkerligen se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0105121/

Zombies!

1989. En forskare har tagit fram ett nytt sorts serum som återuppväcker de döda, men något går snett och en zombie-epidemi bryter ut.

Ett par år senare har regeringen bildat en grupp som tränats för att ta itu med zombieproblemet: Zombie Squad. En grupp, bestående av Raimi, Mercer, Kuller, Dr. Franklin och Dr. Moulsson får i uppgift att ta sig till Ohio för att leta reda på forskarens noteringar för att kunna framställa ett vaccin mot viruset som zombierna bär på.

Väl i Ohio stöter de dock på ytterligare ett problem utöver zombierna: en zombiekult som vill bevara zombierna och som tror att det här är "Hans" (Gud, alltså) vilja, att mänskligheten ska utrotas genom vår egen dumhet.

Jag hade velat se den här filmen i några år och när jag slutligen kom över den växte nyfikenheten ännu mer. Jag visste att det var en amatör/lågbudget zombiefilm. Därmed anade jag att skådespelarna, effekterna, filmningen, storyn.. ja, typ allt.. skulle vara ass. Men jag var fortfarande sugen på att se den då jag hade läst en hel del om den och fått höra av bekanta att den var underhållande på sitt sätt. Sagt och gjort. Jag slog igång den..

Det första som slog mig var att filmen gav väldigt många referenser till andra skräckfilmer, så som The Texas Chainsaw Massacre, Dawn Of The Dead, Day Of The Dead, Creepshow och The Evil Dead. Vissa scener, och händelser, i filmen påminde mig mycket om Day Of The Dead dessutom. På Anchor Bay Entertainment dvdn finns även trailers till Day Of The Dead, The Evil Dead, Evil Dead II: Dead By Dawn och All Souls Day, samt dokumentärer och annat skräp.

Så.. efter att jag nu har sett den här filmen, så rotade jag runt lite efter lite rolig information kring filmen. Jag citerar från Trivia kring filmen på IMDB: The executive producer credited as "The Master Cylinder" is actually Sam Raimi. Some of the main characters are named after important people involved in the horror movie industry: Raimi - Sam Raimi, Savini - Tom Savini, Cmdr. Carpenter - John Carpenter. Among these listed, the Captain also includes of soldiers that they have lost which include Romero (George A. Romero) and King (Stephen King). Bruce Campbell's voice can be heard dubbed for the characters Raimi and Commander Carpenter. Sam Raimi used his pay from Evil Dead II (1987) to fund this film.

Ytterligare lite trivia kring filmen är en kommentar jag läste om filmen och det angår det här med att Sam Raimi ingick i producentteamet: This movie is so bad. Sam Raimi put up a small amount of cash for this after his success with evil dead and then saw how bad it was and how they used all horror peoples names as characters in the film, so he took them to court so they wouldn't use his name as producer and he won...

Jag tror att ni börjar förstå vart jag vill komma. Att Sam Raimi medverkat i det här projektet begriper jag inte. Att Bruce Campbell lånat ut sin röst för att dubba två idioter som inte vet, någonstans, vad skådespeleri innebär begriper jag inte heller. Att filmen fått släppas på dvd begriper jag, förstås, inte heller.

Skådespelarna i filmen går inte att beskriva med ord, hur dåliga de är. Nästan allihop står, i princip, och läser direkt ur manus och deras agerande är ungefär lika trovärdigt som att titta på en grupp barn som leker krig.

Effekterna är dock ganska godkända, då de emellanåt ser ganska trovärdiga ut. Och effekter finns det gott om. Från nästan första scen skvätter det blod och den slaskgalne som skiter i hur filmen i sig är i övrigt jublar troligtvis och gör vågen flera gånger om under filmens gång.

Storyn var halvintressant, men var uselt framförd och blev tråkig på sina håll då det mest kändes som om filmen aldrig skulle ta slut. Stundtals fick man sitta som en snäll liten gosse och titta på uselt framförda scener (bortse för guds skull från Bruce Campbell's insatts som röst!) och stelt agerande. Suck...

Hade jag fått en chans hade jag (citat av T) målat en måltavla på J.R. Bookwalter's arsle, gått ut i skogen och kåtat upp en älg genom att tvångsmata fanskapet med viagra och sedan skickat den efter Bookwalter.

Nog för att jag tycker lågbudget/amatör film kan vara satans kul att titta på, men den här filmen kommer inte ens i närheten av de filmerna. Jag har förståelse för Sam Raimi, varför han gick till domstol och krävde få sitt namn borttaget. Jag hade också skämts ögonen ur mig om jag varit korkad nog att medverka i ett sånt här skitprojekt.

Jag nämde, lite längre upp, att på Anchor Bay Entertainment dvdn fanns det bland annat trailers och dokumentärer (två stycken). Vi får se om jag recenserar dem längre fram.

Men hur som helst, jag kommer säkert inte att se om den här filmen. Den är inte bra och den är inte dåligt bra heller.

Undvik.

http://www.imdb.com/title/tt0094962/

Och så ytterligare en Movie-film. Jag citerar från IMDB: Originally filmed in late 2003, this was subsequently shelved for many years and never released theatrically (allegedly after poor test screening). Finally released directly to DVD in June 2008. Även känd som News Movie.

Vi tittar på Onion News, America's Finest News Source, med Dana Dobbs, korrespondenten Kip Kendall och prisbelönade nyhetsankaret Norm Archer. Utöver nyheterna får vi även se programmets reklam, en del kommentarer om filmen allt eftersom den fortskrider och en terroristträningsvideo.

Men bakom kulisserna håller Onion New's ägare, Global Tetrahedron, på att smyga in reklam om sina andra produkter under Norm's nyhetssändningar. Norm tycker inte om det, speciellt inte när en leksakspingvin vaggar över hans bord och gör reklam för Global Tetrahedron's kommande film Cockpuncher, där Steven Seagal har huvudrollen.

Filmen har egentligen ingen direkt story, utan är i princip enbart uppbyggd på sketcher som, faktiskt, är riktigt roliga (iaf de flesta av dem). Storyn i filmen ser vi väldigt lite av och dyker upp lite då och då genom filmen.

Hur som helst är filmen riktigt kul och många av sketcherna fick mig att gapskratta. Varför filmen inte släpptes 2003 förstår jag inte riktigt. De som såg filmen i testscreeningarna hade säkerligen lika mycket humor som en torr avakado. Tror jag.

De skådespelare som är med (och de är många) är mestadels roliga och gör bra ifrån sig. Vi ser bland annat Brendan Fletcher (Freddy Vs. Jason) skymta förbi i en roll som hiphopar-imiterande nörd som blir tagen för att vara svart (även om han är i princip kritvit) och Steven Seagal som Cockpuncher. Några fler namn orkar jag inte kolla upp.

Jag gillade den iaf och föredrar den här waaaay mer än den urusla dyngfilmen Date Movie.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0392878/

Ytterligare en Ray Stevenson (Punisher i nya Punisher filmen) film.

I ett krigshärjat Östeuropa blir en grupp legosoldater, ledda av den tystlåtne men hårde DC (Stevenson), anlitade för ett till synes enkelt 48 timmarsuppdrag; de ska skydda en mystisk affärsman vid namn Hunt (Julian Wadham) på hans resa in i ingenmansland till en övergiven militärbunker, där de ska säkra bunkern och området runt om och sedan hålla positionen tills Hunt är klar.

Väl inne i bunkern upptäcker de att bunkern är en gravplats för många hemligheter och kort efter deras ankomst märker de att de inte är ensamma på denna ödsliga plats. Ur mörkret kommer en fiende inte ens de har mött förr, men frågan är: hur dödar man någonting som redan har dött?

Jag vet inte riktigt varför jag införskaffade den här filmen. Troligtvis var det bilderna ur filmen som fångade mitt intresse, att Stevenson var med i den hade jag ingen aning om förrens jag satt igång filmen och Ray kom in i bild. Hur som helst, filmen är riktigt bra.

Storyn går i ganska lagomt tempo för att bygga upp stämningen och de sista 30 minutrarna brakar på i ett ganska högt tempo. Skådespelarna, som var väldigt blandade ursprungsmässigt, var riktigt bra. Effekterna var också bra.

Filmen påminde mig en del om Dog Soldiers faktiskt. En grupp soldater sticker till en ödslig plats och måste där slåss för sina liv. Typ. Precis som i Dog Soldiers måste soldaterna samarbeta för att överleva, vilket bygger upp en del av stämningen i filmen. Dessvärre har filmen ett par klichéegrejer i sig vilket kan gör det hela förutsägbart en bit in i filmen.

Jag måste iaf säga att Outpost är en schysst skräck/actionrulle som dels går sin egna väg, men som samtidigt följer klichéestigen, tyvärr.

Även om filmen hade några få brister, så tycker jag att den bör...

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0892899/

Skräck från en av författarna till Shutter.

Chen, en ung kille som jobbar med bioprojektorerna på en bio, hänger på sin vän Peoll's idé om att olagligt filma en ny osläppt skräckfilm vid namn Evil Spirit. Under inspelningen av den nya filmen somnar Chen i projektorrummet. När han vaknar upp upptäckter han att Peoll har försvunnit men lämnat kvar sin kamera. När Chen tittar på det inspelade materialet börjar han förstå att någonting är fruktansvärt fel.

Tillsammans med sin ex-flickvän Som börjar Chen att rota i filmens bakgrundshistoria och det går snart upp för honom att filmen bär på en mörkare hemlighet än vad han kunnat ana.

Jag införskaffade den här filmen i första hand för jag tyckte den verkade intressant efter att jag stirrat lite på coverbilden. Senare, när jag tittade på IMDB, fick jag reda på att Sopon Sukdapisit regisserat och skrivit manus till den. Då han var involverad i manusskrivningen av Shutter från 2004 blev jag genast förhoppningsfull och drog sedan igång filmen.

Det jag fick var ungefär det jag förväntade mig. Fastän filmen inte skrämde mig speciellt mycket så tyckte jag om den. Den hade en riktigt mörk humoristisk sida samtidigt som den hade en småläbbig atmosfär över sig.

Skådespelarna var bra och trovärdiga. Effekterna var riktigt bra och höll sig i samma klass som de övriga, större, namnen inom samma kategori av skräck. Storyn var lite småknepig att sätta sig in i, men den var bra.

Filmen har en del brister, men de brister som finns bryr jag mig inte direkt i då filmen underhåller, även om den är småseg på sina ställen. Idéen bakom filmen är väldigt intressant och hade Mr. Sukdapisit koncentrerat sig lite mer på skräckmomenten och ökat tempot i filmen lite grann hade det blivit en rekommendation, utan tvekan.

Jag tycker iaf filmen är sevärd. Gillar man asiatisk skräck tycker man säkert om den här filmen med. Jag kommer säkert se om den igen iaf.

http://www.imdb.com/title/tt1307057/

Asiatisk skräck igen.

Narranmoda Memorial School är en strikt flickskola med ett par stränga regler och ett mörkt förflutet. Det är en ny termin och skolans rektor har bestämt att skolan ska prova på att undervisa båda könen. Killarna Ben, Charlie, Dick och Goh Keung har antagits till skolan för att fortsätta sin studier där.

Men någonting är underligt med skolan. De fyra killarna får inte vistas med flickorna på skolan, de får inte heller undervisas i samma lokaler och de får inte heller äta tillsammans med flickorna då en av reglerna på skolan är att man inte får bli förälskad i någon på skolan.

Efter en hemlig fest där killarna och fyra av tjejerna dricker och har kul tillsammans börjar kärleken att blomstra mellan flera av dem, vilket kommer visa sig vara ett stort misstag. För 20 år sedan bröt en stor brand ut på skolan och sedan dess syns en siluette av en människa på en av väggarna och om nätterna hörs en spöklik sång genom korridorerna. Ovetandes har de väckt en förbannelse till liv igen som legat undangömd.. i 20 år.

Till en början verkade filmen ganska lovande, men ju längre filmen gick desto mer gick det nedåt för den. Effekterna var rent av usla och fult gjorda, vilket förvånade mig. Asiater brukar ju kunna göra schyssta effekter i såna här filmen. Storyn var en typisk asiatisk-skräck-story. Skådespelarna var inte i toppklass, men dög väl.. typ. Sett sämre hur som helst.

Själva skrämselfaktorn var ungefär lika med 0. Skrämmande blev den aldrig och när den skulle vara läskig hade de lagt på en massa irriterande effekter som gjorde att filmen dels gick i slow-motion och dels hackade, samt att kameran kunde börja skaka som en jävla milkshaker. Detta blev fruktansvärt frustrerande när det inträffat ett par gånger.

Slutet var ett ganska typiskt asiatisk-skräckfilms-slut. Men jag hoppas verkligen på att det inte kommer en uppföljare.

Den här filmen började lovande, men sket sig en bit in i den. Hade de lagt ner mer tid på effekter, händelseförloppet i filmen och gjort den mer skrämmande, samt skippat de irriterande sekvenserna jag nämde lite längre upp, hade det här kanske blivit en riktigt bra skräckfilm.

Den är inte urusel, men den är inte heller speciellt bra.

http://www.imdb.com/title/tt0989654/

Billy Zane och Dennis Hopper i samma film.

Under en kongressresa till Salvador, Brasilien, blir alzheimersforskaren Dr. Taylor Briggs och hans kollega och vän Dr. Deepra Chang inbjudna till ett lokalt sjukhus. Väl på sjukhuset möter de en patient från Amazonen som har mängd unika tumörer i minnescellerna och medans Taylor undersöker hans väska kommer Taylor, av misstag, i kontakt med ett okänt pulver.

Senare börjar Taylor att se syner av minnen som inte är hans egna. Han bestämmer sig för att börja rota i det hela och upptäcker snart att minnena kan tillhöra en mördare.

Den här thrillern är av varianten att när man sett lite mer än halva har man antingen skitmånga frågor i huvudet och funderingar på hur i helsike de ska nysta ut allt eller att allt bara verkar totalt jävla ologiskt.. fram tills slutsekvenserna.

Jag tyckte den här filmen var bra, hur som helst. Den var lite trög strax innan halva filmen hade gått, men när Zane började rota i det hela ordentligt brakade filmen iväg och vips var den slut. Storyn var bra, men som sagt trög på sina ställen. Skådespelarna var bra. Öh.. ja.

Det finns väl inte så mycket mer att säga egentligen om filmen. Det är en bra thriller som håller sig till de vanligaste ramarna som finns i dag, typ.

Helt klart sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0418879/

Jag gjorde en specialrecension av The Punisher från 1989 och den från 2004 förra året. Och här kommer recensionen på den nya Punisher filmen som jag har sett fram emot länge.

När Frank Castle, aka The Punisher, klampar rakt in i en FBI-operation råkar han av misstag knäppa en undercoveragent och strax därpå ser han till att gangstern Billy Russoti ramlar ner i en glaskrossarmaskin.

Med undercoveragentens död på sitt samvete bestämmer sig Frank för att sticka från stan och lägga av, men Billy överlevde och kommer tillbaka som Jigsaw och han är sugen på hämnd. Samtidigt försöker special agenten Paul Budiansky, tillsammans med den klantige och sullige kommisarie Martin Soap, att få tag i Frank för att sätta honom bakom galler en gång för alla.

Jag citerar ifrån Helt Perfekt's recension av filmen (av ren lathet då jag inte orkar skriva något liknande själv): Den förra filmen baserades på serietidningens omgång från år 2000, men trots att Punisher: War Zone använder vissa karaktärer från serien är den huvudsakliga storyn nyskriven.

Den tredje Punisher-filmen kan liknas vid att få en fet smäll på käften och därpå att man ligger på alla fyra och spottar tänder. Tempot är skithögt och Ray Stevenson dödar allt och alla som ens tittar snett på honom.

Dolph gjorde ett bra jobb som Punisher i 89ans årgång av Punisher. Thomas Jane var helt ok som Punisher i 04ans årgång, men vid närmare eftertanke var det lite mycket kackel i 04ans än vad det var i 89an. Hur som helst, Punisher: War Zone är the fucking Punisher movie.

Den här gången bjuds vi på våldsorgier i form av att vi får se Ray mosa på som en jävla mördarmaskin och skjuter allt och alla som står i hans väg utan att ens fundera på saken. Punisher: War Zone gör själ för sitt namn då den här Punisher filmen är mer eller mindre en jävla krigszon.

Skådespelarna var bra och underhållande att titta på. Realismen är ungefär lika med noll, men våldet är ungefär i nivå med 100 och lite till. Hur underhållande som helst. Effekterna var nice gjorda, om man bortser från några skallsprängningar som såg lite töntigt datorgjorda ut.

Filmen innehåller en hel del mörk humor också, som fick mig att sitta och flina genom hela (jag skojar inte) filmen och många gånger satt jag och skrattade mig nästintill gråtfärdig. Hur underhållande som helst.

Det här är ett måste för action-älskare. Det är action från de första minutrarna i filmen till sista sekvens. Precis som en Punisher-film ska vara.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0450314/

Svensk skräck från 1989, där alla talar engelska.

När styvpappan/pojkvännen Peter Mitchell får reda på att han har ärvt ett stort hus i Sverige beger sig han, hans flickvän Sarah Richards och hennes döv-stumme son Dennis iväg ifrån Los Angeles till Sverige för att titta på det ärvda huset.

Men inte allt för långt efter deras ankomst börjar Dennis att se och uppleva underliga saker. Han får kontakt med en pojke vid namn Bill som håller till i ett gammalt barnhem som brann för många år sedan, vilket resulterade i att alla barnen som bodde där dog.

Dennis försöker att få ihop alla pusselbitar och lösa mysteriet med det utbrända barnhemmet, Bill och de övriga barnen och vem, eller vilka, som var ansvarig/ansvariga för branden.

Gäsp. Är filmen redan slut? Jaha ja. Ja.. ööh.. filmen är skittråkig. Den påminde mig ständigt om den usla spanska skräckfilmen El Orfanato och det skulle inte förvåna mig mycket om de har fått inspiration till den dyngfilmen av den här dyngfilmen.

Skådespelarna dög väl, men jag störde mig mest på Dennis Castillo som spelade den döv-stumme Dennis. Dels för att han såg ut som ett jävla tard och delvis för att han betedde sig som ett. Suck..

Effekterna var.. nej. Varför går jag ens in på dem? De existerar knappt. Och de få "effekter" som är med är bara dåligt gjorda. Suck.. igen.

Storyn var tam, tråkig, kacklig och gjorde mig mest sömnig. Det enda i storyn som var intressant var slutsekvenserna då det visades lite skelett på en kyrkogård. Yay! Annars var storyn och händelseförloppet bara dödstråkigt att titta på. Snark.. och suck, igen.

Jag vet ärligt talat inte om jag vill kategorisera den här som skräck.. eller ens rysare. Mer ett dyngtråkigt drama, som ska föreställa skräck. Men jag trycker in skiten i skräck-facket så blir säkert det jättebra.

Sammanfattningsvis, håll er ifrån den här filmen. Fastän den kan verka intressant då det är en "ultra rare" svensk skräckfilm från 1989 som är nästintill omöjlig att få tag på. Den är inte värd letandet någonstans.

http://www.imdb.com/title/tt0149016/

Återigen en Lucio Fulci film.

Lester Parson är en stilig medelåldersman som bor ensam. Han dejtar kvinnor titt som tätt.. och när han tröttnat på dem dödar han dem och äter bitar av dem och tar deras juveler och pengar, för att kunna betala igen spelskulder till lånehajen Randy.

Men efter att ett av hans offer, som han har malt ner till köttfärs och gett kvarlevorna till sina grisar, hittats och ett annat offer som han kört ihjäl gett polisen ett signalement börjar Lester att undra om någon kopierar honom. Eller är det bara inbillningar?

Inte det bästa jag har sett ifrån Fulci, men inte heller det sämsta. Filmen bygger upp sig allt eftersom och i slutet bjuds vi på ett vrickat slut som i vanlig ordning när det gäller Fulci filmer. Effekterna och gore-scenerna var helt ok, men Fulci har spottat ut bättre i andra av sina filmer. Skådespelarna är ganska bra, om man bortser ifrån en ful kärring med mustasch som bara överdriver sitt så kallade skådespeleri.

Storyn, som är helt vriden i sann Fulci anda, var bra och byggdes hela tiden upp fram till slutet av filmen då vi fick.. "förklaringen" till vad som egentligen försigick. Jag tror att man måste se den här filmen ett par gånger för att begripa alltihop egentligen.

Inte det sämsta, men inte heller det bästa Fulci har gjort. Sevärd, om man inte ledsnat på hans större verk.

http://www.imdb.com/title/tt0095941/

Som ni vet nämde jag inte för så länge sen att bloggen började närma sig sin 500de recension. Well, gott folk. Här har ni den: den 500de recensionen som är en recension av en av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna.

Shaun har det inte lätt. Hans relation till hans mamma är dålig och relationen till hans styvfar är ännu värre. En av hans sambos, Pete, är ständigt sur på Shauns bäste vän och andra sambo, Ed. De anställda i affären där han jobbar tar honom inte speciellt seriöst som temporär chef och kör runt med honom. Och så har han precis blivit dumpad av sin flickvän Liz, då hon tröttnat på hur Shaun beter sig.

Shaun får nog av sitt liv och bestämmer sig för att rätta till allt, men inte nog med alla personliga problem så har de döda börjat vakna till liv runtom i London för att äta de levande. Mitt i allt kaos måste Shaun rädda sig själv, bästisen Ed, Liz (och försöka få tillbaka henne självklart), hans mamma och motvilligt sin styvfar och Liz' två vänner Dianne och David.

Den som inte har sett den här filmen kan per omgående sluta läsa min blogg. För er andra som har sett den sisodär 131 gånger eller så kan ju fortsätta läsa. Eller nåt.

Vad finns det att säga om den här filmen som inte redan sagts egentligen? Rollistan är hur bra som helst och det är tack vare den här filmen jag börjat intressera mig för Pegg's andra filmer. Effekterna och make-upen är bra och det känns skönt att de har valt att gå i de gamla zombiefilmernas fotspår. Men samtidigt så är det här ju inte en ren zombiefilm heller, nej nej.. det är en romantisk komedi gott folk.. med zombies.

Många gånger jag pratat med någon om Shaun Of The Dead har jag fått höra diverse olika konstiga antagande kring filmen. "Det är en parodi på Dawn Of The Dead", är troligtvis det jag fått höra mest. Vart har folk fått det ifrån? Visserligen finns det referenser till Dawn, men Shaun är snarare en hyllning till Dawn då det egentligen bara finns referenser i Shaun och inga scener som är direkt tagna ur Dawn som gjorts om för att driva med den filmen. Eh, ja.. ni fattar.

Storyn är hur som helst hur bra som helst och humorn är på hög nivå större delen av filmen. Men som i alla andra romantiska komedier blir det lite snyft snyft då och då genom filmen. Jag ser visserligen inget negativt i det, då nästan alla snyft snyft scener i filmen används för att bygga upp en komisk händelse.

För att avsluta recensionen: jag älskar den här filmen och kommer alltid att göra det. Den var, är och förblir en av mina topp 5 favoritfilmer genom tiderna.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0365748/

För inte så länge sen råkade jag få syn, genom att gå in i Lance Henriksen's IMDB profil, att den här filmen skulle släppas. Jag blev helt exalterad då jag älskar den första filmen. Att det skulle komma en uppföljare kunde jag aldrig tro eller ens drömma om. Hur som helst, here we go.

Det har gått 13 år sedan kontakten med Sirius 6B bröts helt och den ende överlevande, överste Joseph Hendricksson, tog sitt liv genom att spränga sin räddningskapsel när han skulle träda in i planeten Jordens atmosfär.

För 2 månader sedan togs en nödsignal emot ifrån Sirius 6B och en grupp med marinkårssoldater skickas dit för att hitta och rädda de överlevande de kan hitta. Precis innan de ska landa får de dock en otrevlig nyhet: dom har 6 dagar på sig att slutaföra sitt uppdrag innan hela planeten får en meteorskur över sig som kommer utrota allt levande på planeten och förvandla den, tidigare så vackra planeten, till en obeboelig död sten.

Vid deras ankomst märker de rätt snart att de har ytterligare ett problem, utöver sökandet efter de överlevande och den kommande meteorskuren: Screamers-robotarna är fortfarande aktiva och de har utvecklats mer än vad någon kunnat ana...

Jag utesluter en del av handlingen för att slippa berätta mer än halva filmen. Det finns en handlingsbeskrivning på IMDB, men som innehåller småspoilers. Det är upp till dig som läsare hur mycket du vill veta. Kom inte och säg att jag inte varnat dig bara.

Mitt tycke om filmen är följande: skitbra, med undantag från vissa effektsekvenser som kändes lite tama. Men för att vara en direkt-till-dvd-film, och dessutom uppföljare till en B-action film, så är det en jävligt bra film.

Effekterna och make-upen var skitbra, stundtals. Stundtals var de som sagt tama då man såg klart och tydligt att det var datorgenererade effekter. Skådespelarna var bra, men den enda i rollistan jag kände igen var Lance Henriksen. Storyn var bra och jag tyckte det var bra att manusförfattaren (som för övrigt producerade första filmen) valt att fortsätta storyn ett antal år efter originalets slut.

Till skillnad från den första filmens halvlugna tempo och inte extremt blodiga händelseförlopp har de valt att gå en betydligt våldsammare och blodigare väg i den här filmen. Här bjuds vi bland annat på skallar som klyvs på mitten, bröstkorgar som sprängs, explosioner, skottlossning och annat kul som förgyller en helkväll med film.

Jag är mycket nöjd med den här filmen. Den är i nästan samma klass som första filmen och levererar en rejäl twist i slutet. Gillar man första filmen, gillar man nog den här filmen också. Jag kommer  iaf se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1214983/

Uppföljaren där Eddie Murphy återigen antar sig en hel bunt roller, men den här gången 8 roller.

Sherman Klump ska gifta sig med sin flickvän och kollega Denise Gaines. Allt är på topp för Sherman, om man bortser ifrån att Buddy Love, Sherman's Mr. Hyde alter ego, finns fortfarande inom Sherman och gör hans liv surt genom att plötsligt ta kontroll över Shermans kropp vilket resulterar i att Sherman vräker ur sig saker han egentligen inte menar.

Efter en händelse, som slutar med att Denise blir sårad, bestämmer sig Sherman för att avlägsna Buddy ifrån sin DNA kod. Efter att Sherman har avlägsnat Buddy från DNA koden lyckas Buddy återuppstå. Samtidigt håller Sherman och en till på med en föryngringsformel och Buddy får ganska snart reda på det.

Sherman och colleget som han jobbar för har blivit erbjudna 150 miljoner dollar för drycken.. och det är tillräckligt många anledningar för Buddy att sno åt sig den och kamma hem pengarna.

Jag har uteslutit en del i storyn för att inte sumpa halva filmen, det får ni leva med. Men jag kan säga som så att filmen heter inte The Klumps i undertitel utan anledning. Vi får se de övriga familjemedlemmarna lite mer i den här filmen, än i första.

Humorn är i samma höjd som i första filmen, men inledningsscenerna fick mig att tjuta och gråta av garv. Hur jävla kul som helst. Eddie är fortfarande skitkul att se och gör återigen ett imponerande jobb som alla de rollerna han hade. Vi ser även Janet Jackson (Michael Jackson's syrra, ni vet?) framför kameran. Två personer som återvänder från första filmen är Larry Miller och John Ales, i viktiga roller.

Effekterna var som i första filmen. Make-upen var fortfarande lika bra och snyggt gjord, no comments där.

Om jag inte minns helt fel, så blev den här filmen rätt rejält sågad när den kom. Folk tyckte inte att den var lika kul/bra som första filmen. Varför förstår jag inte. Jag tyckte den var minst lika kul/bra som första. Nästan snäppet bättre med, för den delen.

Men något jag borde skämmas över är att jag inte har sett den här filmen tidigare (om man bortser ifrån att jag har sett några snuttar ur den en gång tidigare). Jag ångrar mig hur som helst inte att jag har sett den. Jag gillade den riktigt mycket och den fick mig att skratta så tårarna sprutade. Och då brukar ju en komedi vara rolig, eller hur?

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0144528/

Det här är alltså inte en originalfilm, utan en remake av en film med samma titel från 1963. Får jag tag på originalfilmen slänger jag upp recension på den med. Originalfilmen fick tydligen en uppföljare förra året också, fast med samma titel som originalet.

Sherman Klump jobbar som professor på ett college och är på väg att nå sitt genombrott i sin forskning kring DNA omstrukturering, där bland annat extrem viktminskning på några sekunder ingår.

Efter en lektion kommer en ung kvinna in och presenterar sig som Carla Purty. Carla är nyanställd på colleget och är en beundrare av Sherman's arbete. Sherman blir kär i Carla, men kan inte komma ifrån att han är en fet klumpig snubbe medans hon är en ung vacker dam. Han bestämmer sig för att prova den nya formulan han jobbat på, på sig själv.

Genom formulan förvandlas Sherman till Buddy Love, en uppkäftig och vältränad partyprisse som får brudarna på fall. Sherman ser det här som en riktigt bra lösning på sina problem, men gör Carla det?

Jag minns så väl när jag gick på den här filmen på bio. Jag skrattade så tårarna sprutade åt alla håll och jag älskade den, helt enkelt. Jag såg den ett par år senare och tyckte den var nästan lika bra då, som jag gjorde första gången.

Nu, många år efter att jag såg den för första gången, tycker jag att det är en underhållande och rolig film. Men jag tycker inte den är lika bra som första gången jag såg den.

Humorn är riktad mycket mot den yngre publiken och kan ses som väldigt barnslig för oss äldre tittare. Men Eddie Murphy, som gjorde en rejäl insats i 7 av rollerna, är riktigt rolig att titta på när han går loss som Buddy Love. De övriga skådespelarna, däribland Jada Pinkett Smith (Madagascar filmerna, Tales From The Crypt: Demon Knight, The Matrix Reloaded, The Matrix Revolutions, Scream 2) och Dave Chappelle (Blue Streak, Undercover Brother), är riktigt bra.

Effekterna är lite halvtama, men godkänns då filmen inte är en effekt-film. Effekterna är inte usla, men inte heller såna effekter man säger "Wow!" åt. Dessutom har filmen ett par år på nacken, så what the hell. Make-upen Eddie Murphy har på sig när han gör Klumps-rollerna är riktigt bra gjorda dock och ser inte fake ut. Så creds till make-up avdelningen.

Sammanfattningsvis tycker jag att den här filmen står på sig än idag, fastän den inte är lika rolig som när den kom. Jag kommer säkerligen att se om den många, många gånger till innan jag slänger ut den genom rutan iaf.

Det sista jag vill säga är att precis innan jag skulle slå igång filmen slog en tanke mig: "Varför har det inte släppts en trea?". Anledningen till min tanke var att Hollywood är ju stenkåta på att göra uppföljare och remakes now days (och har väl alltid varit det iofs, men ändå..). Hur som helst gick jag in på IMDB och kollade runt lite. Vips så satt jag med titeln Nutty Professor III framför mig. Nu är bara frågan: är det en tredje Nutty Professor film med Eddie Murphy som Sherman Klump eller är det en andra uppföljare till originalfilmen från 63 med Jerry Lewis? Den som lever får se.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0117218/

Skaparen av Sleepaway Camp, Robert Hiltzik, återvänder med den femte delen i serien. Den kommande sjätte filmen är även hans verk.

Alan är Camp Manabe's hackkyckling. Nästan alla, campare som campingledare, hackar på honom för att han inte är som alla andra. Den forne campingägaren Ronnie försöker att hålla mobbarna i shack, men får hela tiden bortförklaringen att det är Alan som startade bråket.

Men inte allt för långt efter att campingen har öppnats börjar anställda och campare att försvinna spårlöst och hittas senare döda. Ronnie, som inte kan skaka av sig sina hemska minnen ifrån Camp Arawak för över 20 år sedan, tror stenhårt på att Angela är tillbaka återigen för att göra campinglivet surt för alla.

Men frågan är: är det verkligen Angela? Eller kan det vara någon annan som försöker gå i hennes fotspår?

Den femte delen utesluter faktiskt den andra och tredje filmen (och den fjärde "filmen") och spinner vidare på första filmens story. Ungefär som med Halloween filmerna där många säger att Halloween filmerna är egentligen bara en trilogi: Halloween, Halloween II, Halloween H20: 20 Years Later. Ja, ni fattar..

Hur som helst var mina förhoppningar inte skyhöga när jag slog igång den här filmen, men nu när jag har tittat på den måste jag faktiskt säga att jag gillade den riktigt mycket. Den hade ett par riktigt fina dödsscener som jag tyckte var riktigt fyndigt gjorda och vissa av dem fick mig att gapskratta. Hur kul som helst.

Storyn var ganska bra och precis som i första filmen bjöds vi på en rejäl twist i slutet och filmen ger inte tittaren någon chans att veta vem mördaren är, förrens i slutet av filmen. Och till en början trodde jag att Hiltzik tänkt sig att det här skulle vara en modern version av Sleepaway Camp (rent utsagt, en remake), då den lånade lite grann ur originalfilmen (se den, så förstår ni vad jag menar). Skådespelarna var bra och underhållande, och vi ser bland annat Isaac Hayes (Chef i South Park) som kock!

Jag gillade verkligen den här filmen och jag kommer säkerligen att se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0382943/

Den fjärde delen i Sleepaway Camp serien är egentligen ingen film. Eller rättare sagt: den finns inte.

Storyn skulle ha varit följande: en ung kvinna, som kan vara Angela eller inte, åker till platsen där alla mord har inträffat och blir nästan våldtagen. Strax därpå börjar morden.

Den fjärde delen påbörjades 1992 och skulle koppla samman samtliga filmer i serien, men bara några dagar in i produktionen stängdes den ner tack vare att filmbolaget som hade hand om produktionen, Double Helix Films, gick i konkurs och samtliga av deras produktioner stängdes ner. 10 år senare, 2002, släpptes Sleepaway Camp Survival Kit, där de tryckt in trilogin samt det existerande materialet för den fjärde "filmen" på en exklusiv extradisk.

Ärligt talat tror jag faktiskt världen hade klarat sig, och klarar sig, väldigt bra utan den här filmen. Av att dömma av det lilla materialet som finns att se av den här "filmen" så är inte skådespelarna bra någonstans och storyn verkar bara korkad. Mycket mer än så kan jag faktiskt inte säga, då "filmen" egentligen är typ 7 minuter lång men varje scen är omtagen typ 2347 gånger så speltiden på alla klipp (som ligger lite hullerombuller) ligger strax ovanför halvtimmen.

De släppte tydligen också en usel trailer för filmen, där klipp ifrån de tre tidigare filmerna samt det sketna materialet de hann spela in medverkar.

Det här är endast för die-hard-fans av Sleepaway Camp serien som bara måste ha och se allting som har med Sleepaway Camp att göra. Jag personligen tyckte att det var rätt kul att se klippen och så, då jag länge varit nyfiken på den här "filmen".. men jag kommer troligtvis aldrig mer titta på dem.

http://www.imdb.com/title/tt0303058/

Tredje filmen i serien där Pamela Springsteen återigen axlar rollen som psykot Angela.

Ett år efter massakern på Camp Rolling Hills dödar Angela en ung tjej och snor hennes identitet för att lyckas nästla sig in i campingsällskapet Camp New Horizons (som är beläget på samma ställe som Camp Rolling Hills var). När Angela anländer tillsammans med de övriga camparna och campingledarna, däribland en av papporna till ett av fjolårets offer, delas de upp i tre grupper.

Men kort efter att de delat upp sig och slagit upp tälten bestämmer sig Angela för att se till att deltagarna som inte tar campingen på allvar aldrig mer får campa.. eller göra någonting annat heller för den delen.

Den tredje filmen, som spelades in i samma veva som den andra filmen men som inte släpptes förrens ett år senare, är en underhållande slasher/komedi. Pamela gör rollen som Angela bra igen och de övriga skådespelarna funkar. Effekterna, som dessvärre är ganska få, duger bra.

Bodycounten är ganska hög, men jag tycker det är lite tråkigt att man knappt får se något direkt våld utan vi får se när precis någonting ska hända och sen klipps det till nästa scen och sen får vi se den livlösa kroppen. Buuu! Skämten är halvskojiga stundtals men gjorde mestadels att jag bara flinade till lite snabbt. Storyn var rätt ok, men var egentligen mest en ursäkt för att spinna vidare på storyn om Angela och för att visa tuttar (ingen Sleepaway Camp film utan boobs!) och folk som blir dödade. Typ.

Tänker man inte så noga på vad som egentligen händer i filmen så är det en ok underhållningsskräckis, med några halvskojiga skämt.

http://www.imdb.com/title/tt0096119/

Första uppföljaren till den klassiska slasherfilmen från 83.

Ett par år har gått sen massakern vid Camp Arawak och Angela har gått igenom könsbyte, flera års terapi och elchocksbehandlingar och har nu återvänt till campinglivet. Hon är nyanställd på Camp Rolling Hills som lägerledare och ser fram emot en sommar med många glada campare.

Men flera av ungdomarna har andra planer för sommaren, så som droger, sex och att retas med lägerledarna. Men Angela tycker inte om stygga och olydiga campare och snart börjar skogarna runt omkring campinglägret att färgas röda av blod.

Den här direkt-till-video-slashern är en av de där filmerna som kom mot slutet av slasherfilmens storhetstid. Den skiljer sig ifrån första filmen, då vi redan från första början vet vem det är som springer runt och fimpar folk till höger och vänster. Dessutom har filmen lite humor (fast jag vet inte om det är menat att det ska vara kul).

Skådespelarskaran vi ser framför kameran funkar och Pamela Springsteen är riktigt bra som psykot Angela och Renée Estevez är grymt söt. Händelseförloppet i filmen känns lite som en hyllning till andra slasherfilmer, så som Friday The 13th (en kille klär ut sig till Jason), A Nightmare On Elm Street (en annan kille klär ut sig till Freddy) och The Texas Chainsaw Massacre (Angela dyker upp i en utstyrsel som liknar Leatherface's utstyrsel). Effekterna är bra och vissa dödsscener är rätt fyndigt gjorda och bodycounten är ganska hög. Vilket är trevligt. Storyn är helt ok, men bjuder egentligen inte på någonting nytt som inte visats i tidigare slasherfilmer.

Jag tycker den andra filmen i serien är en ganska bra film. Det är en ok underhållning och funkar fint de 80 minutrarna den rullar på.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0096118/

Klassisk slasher-film från 83 som fick två uppföljare och en omtalad fjärde film, som aldrig blev till. En femte film har släppts, regisserad av samma snubbe som gjorde den här. En sjätte film är också på gång, även den gjord av samma snubbe.

Efter att hennes familj blivit dödade i en båtolycka blir Angela placerad hos sin snuskigt rika faster Martha. 8 år efter olyckan skickas Angela och hennes kusin Ricky till sommarlägret Camp Arawak. Men kort efter deras ankomst börjar mystiska och våldsamma olyckor att inträffa och snart börjar camparantalet att minska drastiskt. Frågan är, vem är det som orsakar olyckorna?

Jag såg den här filmen för ett par år sedan (och sedan andra och tredje filmen) och jag hade väldigt svårt för den här. Varför begriper jag faktiskt inte. Den här gången när jag tittade på den tyckte jag att den var riktigt bra, fastän några scener var överspelade och löjligt framförda.

Skådespelarna var som i vilken annan slasherfilm som helst. Effekterna var halvdana, men fungerar då de har koncentrerat sig lite mer på storyn än att visa litervis med blod och kroppsdelar som blir avhuggna. Storyn är väldigt genomtänkt och slutet ger en riktig twist och smäll på truten för dom som inte har sett den här innan.

Jag är nöjd med att jag har sett den här filmen igen. Den var betydligt bättre än vad jag mindes den och jag kommer säkerligen att se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0086320/

Det var ett tag sen jag gjorde en trilogi recension, så nu är det dags igen.

I framtiden har en pest brytit ut och dödat stora delar av jordens befolkning. I Atlanta försöker de sista överlevande forskarna att framställa ett botemedel mot pesten för att försöka rädda det lilla som är kvar av mänskligheten. De skickar därför Pearl, en kvinna som har genomgått en operation för att bli en cyborg, som ska ta sig till New York för att ta reda på information som kan leda till att ett botemedel kan framställas och sedan tillbaka till Atlanta för att informera forskarna.

Dessvärre är ett gäng pirater, ledda av Fender, också ute efter botemedlet. I sin flykt från Fender möter Pearl Gibson, en såkallad Slinger (en person som hyrs in för att skydda den som hyr). Fender lyckas kidnappa Pearl och det är upp till Gibson och Nady, en ung kvinna som förlorat hela sin familj i pesten, att rädda Pearl och ta henne till Atlanta.

En helt ok actionrulle, skulle jag kalla det här. Det är B-action hela vägen, men den gör det den är menad att göra: underhålla. Jean-Claude Van Damme sparkar, slår, viftar med knivar och skjuter folk, Deborah Richter visar nästan tuttarna och Vincent Klyn är en irriterande steroidgrunt som inte borde få stå framför kameran egentligen.

Det här är inte Van Damme's bästa film, men inte heller sämsta. Den underhåller de strax över 80 minutrarna den rullar på. Godkänd film, rent utsagt.

http://www.imdb.com/title/tt0097138/

Året är 2074. Världens population har börjat bytas ut mot cyborgs. Allt från soldater till prostituerade blir ersatta med cyborgs tack vare de två rivaliserande storföretagen PinWheel Corporation och Kobayashi Electronics.

PinWheel har hur som helst tagit fram ett nytt projekt, Project Glass Shadow, som går ut på att de ska trycka i ett nytt sorts sprängmedel i en cyborg och skicka in denna till Kobayashi Electronics, och detonera sprängmedlet. Detta bör medföra att Kobayashi Electronics störtas och PinWheel blir det ledande och enda cyborgproducerande företaget i världen.

Cyborgen som väljs ut är Casella 'Cash' Reese. Men efter att ha blivit implanterad med sprängämnet rymmer Cash tillsammans med martial arts läraren Colson 'Colt' Ricks för att leta reda på den mystiske Mercy, för att få hjälp att fly från landet. Tack vare rymningen skickar PinWheel Danny Bench, en så kallad 'Cyborg Tracker', efter Cash och Colt.

För att vara en uppföljare till en B-action rulle som är helt ok, så är även den här helt ok. Den är trög stundtals, halvtaskiga dialoger och halvtaskigt skådespeleri, men funkar. Actionscenerna är helt ok, omän de är halvfå.

Vi ser bland annat en 18 årig Angelina Jolie (som dessutom visar tuttarna), Elias Koteas (Teenage Mutant Ninja Turtles), Jack Palance (Tango & Cash) och Billy Drago (Invasion U.S.A.) framför kameran. Skådespelarna gör det de ska, med några halvtröga och tråkigt överspelade scener.

Förväntar man sig en B-film så tycker man säkerligen den här filmen är helt ok. Förväntar man sig något annat kan man lika gärna se något annat än det här.

http://www.imdb.com/title/tt0106639/

I 200 år har människan använt sig av cyborgs för diverse olika saker; laga mat, umgänge, att ha någon brevid sig i sängen etc. Men efter att storföretagen som producerade cyborgsen gått i konkurs och stängts börjar cyborgs att jagas för att "återanvändas". Cyborgjägarna, så kallade Recyclers, eliminerar cyborgsen och plockar deras delar för att återanvända dem till annat.

Cash (hjältinnan från andra filmen, som nu är spelad av en annan brutta) börjar få problem med sin kropp och hennes system börjar krångla. Hon beger sig till en läkare, som var en god vän till hennes man Colt (som dött), i Silica. Läkaren upptäcker till sin stora förvåning att Cash är gravid. Recyclern Anton Lewellyn får nys om detta och tillsammans med sin högra hand Jocko försöker de att få tag på Cash och hennes ofödda barn.

I rollistan ser vi bland annat Khrystyne Haje (Scanner Cop II), Richard Lynch (Invasion U.S.A., Halloween (2007), Scanner Cop), Michael Bailey Smith (The Hills Have Eyes (2006), The Hills Have Eyes II (2007), Men In Black II), Andrew Bryniarski (The Texas Chainsaw Massacre (2003), The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning), Zach Galligan (Gremlins filmerna) och frontalkrocken Malcolm McDowell (Class Of 1999, Doomsday, Halloween (2007)).

Den här filmen är av den sorten man skulle kunnat se på t ex TV6 Action, när den kanalen fanns. TV6 Action var en sån där fin kanal som enbart visade B-action, rakt igenom. Inga storfilmer, endast B. Vissa av filmerna var rent av urusla, medans andra var faktiskt hur bra som helst.

Den här filmen hamnar mitt emellan där. Mellan usel och bra, alltså. Den har sina stunder då den faktiskt är underhållande, men också sina stunder då den är så jävla dum, korkad och ointressant att jag nästan ville stänga av den.

Skådespelarna (bortse från McDowell, då han knappt är med i filmen och att han dessutom alltid är usel) funkar halvbra. Dialogerna är halvdåligt framförda stundtals, men funkar. Bara man väntar sig en B-film alltså. Effekterna är töntiga B-filmseffekter från slutet av 80-talet/början av 90-talet. Storyn är lagomt underlig och rent av absurd, men funkar.. tack vare att det är en B-film, självklart.

Den tredje filmen i trilogin är egentligen ingenting att hänga i julgranen, men den funkar om man förväntar sig en B-film och ingenting annat. I klartext: en helt ok B-film.

http://www.imdb.com/title/tt0112765/

Sammanfattningsvis kan jag säga att Cyborg trilogin är en helt ok trilogi. Förväntar man sig storslagna actionrullar med snygga effekter, bra skådespeleri, schyssta och genomtänkta storys kan man lika gärna ta och titta på någonting annat. Det här är B-action hela vägen lång.