Defendor

Även efter att ha läst Helt Perfekt's recension av filmen hade jag inga som helst planer på att se den - men har nu gjort det likförbannat. Arthur Poppington (Woody Harrelson) sitter hos fängelsepsykologen, som vill veta varför han i skepnad av "superhjälten" Defendor anfallit en oskyldig kemtvätt, vänt upp och ner på stället och stoppat ägaren i en soptunna. Arthur/Defendor, som uppenbarligen inte har alla indianer i kanoten, berättar historian om hur han har jagat Captain Industry som dödat hans mor och på vägen lyckats trassla in sig med undercoverpoliser, gangsters och mött en prostituerad vid namn Kat (Kat Dennings).

Filmens story låter som en rätt typisk idiothumor-komedi och visst gapskrattar man åt Harrelson bitvis, men filmen är i huvudsak ett drama - som stundtals faktiskt är ganska rörande, mycket tack vare Harrelson's helt suveräna insats som Defendor. Att se honom ena stunden fula runt och göra en massa idiotgrejer, för att i nästa sekvens ge ett allvarligt porträtt av en man som vill mer än vad han egentligen är kapabel till att göra gör filmen mycket sevärd. Dennings är söt (även om hon ser ut som ett vrak) och gör en bra insats som Kat, medans Elias Koteas tillför många gapskratt filmen igenom. Defendor är en udda men bra film, som förnöjer i slutändan.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1303828/

New Moon

Efter att Bella (Kristen Stewart) har återhämtat sig från vampyrattackerna som nästan kostade henne livet har hon planerat att fira sin födelsedag tillsammans med Edward (Robert Pattinson) och hans familj. Men en mindre olycka inträffar under festandet och Bella börjar blöda, vilket visar sig vara allt för intensivt för familjen Cullens, som bestämmer sig för att flytta från Forks, Washington för Bella's och Edward's skull. Med hjärtat krossat finner Bella en ny väldigt-nära-vän i Jacob Black (Taylor Lautner), som dessvärre besitter mörka hemligheter...

Och priset till 2009 års tråkigaste film går till: New Moon! Första halvan av filmen går ut på att Stewart's karaktär knallar runt och tycker synd om sig själv, sen blir det lite uppenbara CGI-effekter och en massa utdraget och tråkigt dramasnack.. och så håller resten av filmen på.

Visst, filmen har goda skådespelare som gör bra ifrån sig - det kan jag inte säga emot - men filmens manus (och säkerligen boken också för den delen) har så många avvikande saker när det kommer till vampyrer och varulvar att det blir löjligt (precis som i första filmen). Exempelvis kan inte vampyrer enligt regel gå ut i solljus och de måste dricka människoblod för att överleva, borta. Varulvar som förvandlas mitt på ljusa dagen? Bullcrap. Att varulvarnas förvandlingar är otroligt uppenbara CGI-effekter gör det hela ännu töntigare.

En annan sak jag tyckte var besynnerligt är att alla vampyrer i filmen ser mer ut som lik (dvs kritvita), och inte en jävel reagerar på det. Att varulvarna dessutom knallar runt halvnäck under alla årstider (vad det verkar som iaf) verkar inte heller någon lägga märke till. Besynnerligt.

Den första filmen var okej, den andra känns mer som en utfyllnad av storyn och lämnar tittaren med en "jättespännande" cliffhanger som fick mig att sucka djupt och högt. Onödig film i mina ögon - men andra gillar den säkert.

http://www.imdb.com/title/tt1259571/

The Shawshank Redemption

Efter att hans fru och hennes älskare blivit mördade blir bankdirektören Andy Dufresne (Tim Robbins) utpekad som skyldig för morden och dömd till två livstidsdomar och blir ivägskickad till Shawshank fängelset, där de sedvanliga otrevligheterna inträffar - till en början. Över åren i fängelset anpassar sig Andy och lyckas få både respekt och influens från de andra intagna - speciellt fängelseentreprenören Ellis Boyd 'Red' Redding (Morgan Freeman).

The Shawshank Redemption - eller Nyckeln Till Frihet i Sverige - har legat på första plats på IMDB över de bästa filmerna som gjorts i ett par år nu (under skrivande stund), och innan det låg den på andra plats under ännu fler år (vad jag själv vet iaf). Och jag håller verkligen inte med de användare som röstat fram den till filmhistoriens bästa film...

Filmen är bra, missförstå mig inte. Det är bra skådespelare, storyn är rörande och engagerande samtidigt som det egentligen inte händer så där avsevärt mycket, och att vissa grejer som inträffar i filmen känns ganska orealistiska bitvis. Och som om inte det vore nog blir filmen förutsägbar och hyfsat långrandig stundtals (speciellt slutet som var väldigt utdraget i mitt tycke). Men även om filmen brister på dessa punkter så är den så pass engagerande och intressant att den faktiskt är värd att titta på.

Bland skådespelarna ser vi bland annat Bob Gunton (Demolition Man), William Sadler (Tales From The Crypt) och Clancy Brown (Highlander) i viktiga roller utöver Robbins och Freeman. Och det är givetvis storslagna insatser de gör - of course. För regi stod Frank Darabont (som senare gjorde The Green Mile och The Mist, även de baserade på Stephen King historier).

The Shawshank Redemption är en bra film, utan tvekan, men den bästa filmen som någonsin har gjorts...? Hell no. Det är en bra fängelsefilm, även om jag personligen tycker att mer jordnära och realistiska fängelsefilmer (så som Felon) är mer intressanta.

Mycket sevärd, men absolut inte den bästa filmen som gjorts.

http://www.imdb.com/title/tt0111161/

Die Luftbrücke - Nur Der Himmel War Frei

Efter att hennes man Alex (Ulrich Noethen) blivit dödförklarad måste den tyska kvinnan Luise Kielberg (Bettina Zimmermann) överleva som ensamstående mor till deras gemensamma son, i Berlin. I början av den sovjetiska blockaden 1948 börjar hon jobba som servitris på Tempelhof Flygplats och lär känna den amerikanska generalen Philip Turner (Heino Ferch), en av de mest inflytelserika medhjälpare till general Clay (Ulrich Tukur) som ska organisera den amerikanska luftbron. Luise blir hans personliga sekreterare och blir förälskad i honom, men problem uppstrå då Alex plötsligt dyker upp...

Den här tyska TV-filmen (som är uppdelad på två avsnitt gånger 90 minuter) är bedrövligt tråkig. Stundtals var det hela otroligt utdraget och personerna i filmen satt bara och gaggade om rätt uppenbara grejer och allting drogs ut till det yttersta. När det väl började bli spännande och intressant, då switchade de om till just dessa tråksekvenser och de där 3 timmarna kändes mer som 3 dygn. Till och med slutet var utdraget (för att inte tala om grymt förutsägbart), där samtliga av nämda karaktärer (som H brukar skriva) Växer Som Människor Efter Att Ha Genomgått Någonting Jobbigt.

Storyn i filmen var hyfsat ok, men händelseförloppet var bedrövligt långtråkigt och stundtals började jag överväga att stänga av. Skådespelarna var helt ok, men de karaktärer de spelade var smöriga som fan och velade mest runt och jag förstod inte riktigt vad manusförfattaren ville säga med karaktärerna. Att dessutom amerikaner, britter, tyskar och ryssar pratar samma språk - tyska - var ganska imponerande, då samtliga karaktärer i filmen talade endast tyska - till och med Stalin gjorde det. Rätt typiskt producerat för tysk TV, mer eller mindre. Effektmässigt är filmen en stor stinkbomb och vi får se typiska TV-filmseffekter alá usla CGI-effekter.

Fast å andra sidan kan jag inte direkt påstå att filmen är dålig, med tanke på att det är ett regelrätt kärleksdrama - vilket jag har svårt för. Det jag menar är att filmen inte utger sig för att vara någonting annat än ett kärleksdrama och att det handlar lite om smak. Eller nåt. Jag vet inte vad jag själv vill ha sagt. Hur som helst så gillade iaf inte jag den speciellt mycket, men någon annan stackare gör det säkert.

http://www.imdb.com/title/tt0447728/

Joyeux Noël

Julen, 1914 - Första Världskriget. Tyska, franska och skotska trupper håller förtvivlat ställningarna i ett blodigt skyttegravskrig på västfronten. Plötsligt lägger några soldater, på båda sidor om stridslinjen, ner sina vapen och möter varandra i ingenmanslandet. Fler följer efter och tillsammans firar de en fredlig julafton tillsammans och de kan glömma kriget för en tid. Men kriget har inte glömt dem...

Letar du efter en krigsfilm med bland annat stora strider, folk som dör och en massa explosioner? Leta vidare isåfall. Joyeux Noël (som betyder något i stil med God Jul) är ett hyfsat starkt drama som är baserat på verkliga händelser som inträffade just under julen, 1914.

Även om det aldrig blir så där "Wow"-intressant, så lyckades filmen ändå hålla mitt intresse vid liv ganska stabilt igenom filmen - vilket jag ärligt talat inte trodde att den skulle göra. Den hade sina stunder då det blev småsegt och rastlösheten kom smygande, men bröts av rätt kort därefter. Skådespelarna (däribland Diane Kruger, som senare var med i Inglourious Basterds) är suveräna och gör mycket bra insatser - vilket gör att man får ett visst medlidande, samt förstående, för karaktärerna i filmen.

Istället för att gagga på om filmen tycker jag att man gott kan se filmen om man vill se ett lite.. annorlunda drama. Jag personligen tycker filmen är bra och mycket sevärd, även om det kanske inte är det allra bästa dramat jag någonsin har sett.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0424205/

Inglourious Basterds

Frankrike, 1941. En grupp judiska amerikanska soldater - kända som The Basterds - har fått order om att skalpera 100 nassar var, varpå deras rykte har spridit sig bland de tyska skräckslagna styrkorna.

Samtidigt lyckas den judiska flickan Shosanna att fly från nazisternas juderensningar och sköter under ny identitet en biograf i Paris. Av en ren slump bestäms det att nazisternas senaste propagandafilm ska visas där och hon bestämmer sig för att ta kål på dem allihop. Och The Basterds smider liknande planer.

Jag måste säga att Inglourious Basterds är gryyyyymt..... överskattad. Om det beror på att mina förhoppningar var otroligt höga vet jag inte, men det jag fick var en 2½ timme lång film där större delen går ut på att de bara sitter och pratar.. och pratar.. och pratar.. och så pratar de lite mer på det. Visst var väl dialogerna i ganska sann Tarantino-anda, men då de har suttit och babblat i 1 timme utan att någonting av rent intresse har inträffat blir det ganska segt. Och visst händer det saker i filmen, sure, visst, men det är långt mellan dem och de är alldeles för få. Våldet är ungefär som de intressanta händelserna; det finns, sure, visst, men det är långt mellan dessa sekvenser och de är få. Humorn är helt ok och jag fick mig åtminstone några fina gallskrik till gapskratt som jag förväntar mig av en Tarantino-film. Skådespelarna tänker jag inte yra speciellt mycket om då alla är riktigt bra och gör schyssta prestationer.

Och skulle man få för sig att titta på filmen bör man också veta att genom större delen av filmen talas det franska och tyska - och givetvis även engelska, men som har en ganska liten del i dialogerna.

Visst är det en annorlunda Tarantino-film, sure, visst, men den föll verkligen inte mig i smaken. Efter 1½ timme började jag sucka rejält och jag sneglade lite på klockan då och då med ungefär 10 minuters mellanrum. Nej, om jag ska titta på en Tarantino-film så väljer jag då nog hellre att se om Reservoir Dogs eller Pulp Fiction.

http://www.imdb.com/title/tt0361748/

Public Enemies

Egentligen hade jag ingen tanke på att se den här filmen förrens för någon dag sen och nu har jag alltså sett den. Storyn är av en sån där variant att berättar man för noggrant, då spoilas ungefär tre fjärdedelar av filmen. Storyn följer hur som haver gangstern John Dillinger under 1930-talets Chicago och hans framgångar som bankrånare. Samtidigt får vi följa FBI-agenten Melvin Purvis som försöker att ta fast Dillinger.

Filmen är helt ok i mina ögon. Det är en bunt bra skådespelare (exempelvis Johnny Depp och Christian Bale i huvudrollerna) i listan och filmen flyter på rätt bra så när som på några utdragna tråkscener. Och i och med att filmen är verklighetsbaserad, bla bla bla, blir slutet otrooooligt förutsägbart ganska snabbt in i filmen - vilket också blir filmens stora fall. Speltiden är ganska overkill på 140 minuter också, för att ha ett så pass förutsägbart slut.

Det som lyfter filmen från att landa helt platt på marken är dock skådespelarna, som gör ett grymt bra jobb, och att det faktiskt händer ganska mycket under filmen.. bortsett ifrån de där nämda tråkscenerna.

Jag skulle vilja påstå att Public Enemies är en helt ok film. Mer eller mindre. Finns bättre, finns sämre - som jag tidigare sagt om andra filmer.

http://www.imdb.com/title/tt1152836/

Franklyn

Preest är en maskerad detektiv, sökande efter sin nemesis på gatorna i Meanwhile City, en monolitisk fantasimetropol som styrs med järnhand av tro och religiös fanatism. Esser är en nedbruten man, sökandes efter hans försvunne son på de nedgångna gatorna i London bland stadens hemlösa. Milo är en förkrossad man i medelåldern som desperat letar efter sin barndomskärlek. Emilia är en ung och vacker konststudent som håller på att genomföra ett självmordskonstverk - som håller på att gå över gränsen.

Och i slutet kopplas samtliga huvudkaraktärer ihop i en händelse. Självklart. Storyn i sig är helt ok och skådespelarinsatserna var också goda. Händelseförloppet var dock (för mig) grymt grötigt fram tills det att jag läste vad filmjäveln egentligen handlade om - innan jag gjorde detta begrep jag ingenting av filmen.

Filmen i sig är helt ok - mer eller mindre. Upplösningen var ganska självklar ungefär 10 minuter innan slutsekvenserna och jag satt mest och väntade på att filmen skulle ta slut.

Filmen har några goda och ganska intressanta idéer, men slutprodukten blir en ganska typisk "twist i slutet film". Och jag håller med H om att filmen skulle - eller kunde - ha varit betydligt bättre om den utspelat sig helt i den fiktiva världen istället för att hatta mellan de två olika världarna hela tiden.

En kort kommentar kring filmen av H finner ni här.

Franklyn är en helt ok film, mer eller mindre.

http://www.imdb.com/title/tt0893402/

Falling Down

Den frånskilde f.d försvarsindustri ingenjören William Foster har fått nog. När han en varm sommardag hamnar mitt i en trafikstockning överger han sin bil och börjar till fots ta sig till Venice, där hans ex-fru och dotter bor för att fira sin dotters födelsedag. Men på sin väg till Venice stöter Foster på diverse olika vardagliga trakasserier - som han slår tillbaka mot.

Samtidigt som Foster är på väg "hem" är det sista dagen för den gamla kriminalaren Martin Prendergast - som ska gå i pension för sin frus skull. Men istället för att njuta av sin sista dag på jobbet börjar Prendergast att successivt bli mer och mer indragen i fallet kring Foster och hans resa "hem".

Jag har inte så mycket att säga om Falling Down, så jag har tänkt vara kortfattad kring filmen. Filmen återspeglar bitvis verkligheten på ett relativt realistiskt sätt och Michael Douglas bevisar att även de tysta personerna kan vara farliga för sin omgivning. Genom filmen känner man igen sig lite grann i vissa av situationerna Foster (Douglas) hamnar i - även om man kanske inte skulle genomföra så pass extrema handlingar som Foster gör för att ge igen på samhället. Under filmens gång kan jag inte låta bli att känna att det är Foster som är "the good guy", medans poliserna och samhället är "the bad guys", men i slutet av filmen vänds givetvis allting till det motsatta och verkligheten hinner ikapp en.

Mer än så tänker jag inte skriva. Om man vill se ett starkt drama - med lite förgreningar ut i action och thriller genrena - så tycker jag absolut att man ska se Falling Down.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0106856/

Les Revenants (aka They Came Back)

Zombiefilmer har alltid intresserat mig. Allt från de italienska mästerverken (Lucio Fulci exempelvis) till de amerikanska klassikerna (George A. Romero exempelvis) till de lite nyare lågbudget/skräpfilmerna. När jag hör ordet "zombie" tänker jag oftast på odöda människor (alternativt djur) som har stora varbölder, sönderslitna kroppar och som ser allmänt förjävliga ut.

Men sen har jag givetvis genom mina år som inbiten zombiefilmstittare snavat över filmer där handlingen cirkulerar kring de odöda - fast i ett annat perspektiv än det jag beskrev ovanför. Vart vill jag komma då? Jo, Les Revenants är en sådan film. Den involverar inget direkt våld, blod eller slask i sann zombieanda utan ger sig in på en annan linje.

Tillsammans med resten av världen lamslås en fransk småstad när de nyligen avlidna återvänder från de döda. Regeringen vet inte riktigt vad de ska göra med de återvändande människorna och placerar dem i lokaler tills de vet vad som ska göras. Samtidigt knallar de odöda omkring och har någonting hemlighetsfullt för sig.

Och i den storyn får vi följa ett par personer i den lilla småstaden och deras resa genom det ofattbara. Detta är.. inte underhållande någonstans. Filmen kommer ingen vart under sin löjligt långa speltid på 1 timme och 46 minuter. Det känns mest som att de bara står och trampar på samma ställe hela tiden och när sluttexten rullar upp sitter man och känner sig helt tom och blåst på den tiden man har slängt på filmen.

Filmens första problem är att den är åt helvete för lång. Vissa scener hade antingen kunnat kortats ner eller rent av skippats. Det andra problemet ligger i att många frågor som väcks under filmens gång blir aldrig besvarade. Varför gjorde de så? Vart ska de egentligen? Varför kom de tillbaka som odöda? Det tredje problemet är att det börjar inte röra på sig förrens efter ca 80 minuter in i filmen, vilket gör att filmen känns bara otroligt seg och.. rent av ointressant.

Jag förstår givetvis vad regissören/manusförfattaren Robin Campillo (och Brigitte Tijou, som skrev manuset tillsammans med Campillo) vill säga med filmen: vad skulle du ha gjort om dina nära och kära återvände från de döda? Jag skulle tippa rätt starkt på att man hade reagerat som flera av karaktärerna i filmen, men tack vare bristerna filmen har blir det hela mest segt och ointressant.

Konceptet tycker jag det inte är något fel på, men då händelseförloppet är ett rent dött lopp med en massa obesvarade frågor i slutet så sjunker filmen som en sten i en sjö. Idéen bakom filmen är det inget fel på, men framförandet är så pass segt, ointressant och rent av tråkigt att filmen blir bara en enda transportsträcka mellan första scenen och sluttexten.

Les Revenants är ingenting för zombieälskare, utan mer för de som vill se ett långdraget drama som inte besvarar speciellt många av de frågor man kan få som tittare.

http://www.imdb.com/title/tt0378661/

Requiem For A Dream

Requiem For A Dream berättar historien om fyra individer. Sara Goldfarb - en ensam, TV-besatt änka - får reda på att hon ska vara med i TV, varpå hon börjar använda sig av amfetaminbaserade dietpiller för att komma i sin röda gamla klänning. Hennes son - Harry Goldfarb - är istället en heroininjicerande ung man som tillsammans med sin kokainsnortande flickvän Marion och hans sen länge goda vän Tyrone - som också använder heroin - har kommit på en plan hur de ska se till att tjäna storkovan.

Genom filmen får vi följa dessa fyra människor, deras drömmar och de katastrofala konsekvenserna som uppkommer av deras missbruk.

Jag såg den här filmen för första gången för ett par år sedan efter att en dåvarande polare rekommenderat den och nu har jag sett den så pass många gånger att jag tappat räkningen. Men även om jag har sett filmen många, många gånger så tycker jag att vissa sekvenser och händelser i filmen borde ha ändrats eller rent av tagits bort då de är absurda, ologiska och emellanåt är rent av överdrivna.

När det kommer till storyn så, sure.. den är förutsägbar, men samtidigt är den gripande. Skådespelarna gör ett riktigt bra jobb och att se Marlon Wayans (Scary Movie 1 och 2) i en seriös roll - som han faktiskt gör bra - är rätt imponerande (mestadels för att jag bara har sett honom i Scary Movie filmerna, utöver den här).

Egentligen vill jag inte skriva så mycket mer om filmen, då jag tycker att man bör se den - även om den är förutsägbar och har ett par brister - och bilda en egen uppfattning om den.

Det sista jag har att säga är: den påvisar att alla har vi drömmar, men att de drömmarna kan bli krossade av våra val här i livet...

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0180093/

Million Dollar Baby

Maggie Fitzgerald (Hilary Swank) är en fattig trettioett år gammal servitris från de lägre samhällsklasserna med en dysfunktionell familj som försöker att göra en skillnad i sitt liv genom boxning. Hon lyckas övertala den erfarne och hårde boxningstränaren Frankie Dunn (Clint Eastwood) till att bli hennes tränare och ledare - med hjälp av Frankie's gamla partner Eddie Scrap-Iron Dupris (Morgan Freeman) som ser potentialen i henne som boxare. Frankie - som har en problematisk relation till sin dotter - adopterar i princip Maggie genom hennes karriär.

Som många andra filmer där Clint Eastwood stått för regi, producering och även medverkat i en av huvudrollerna var även den här bra (Clintan står även för musiken i filmen), även om jag avskyr boxningsfilmer. Skådespelarna var riktigt bra givetvis och jag har inget speciellt att gnälla på angående dem. Karaktärerna var lagomt intressanta och man fick veta bitvis en hel del om varje huvudkaraktär (Maggie, Frankie och Eddie). Händelseförloppet gick i lagom takt och innehöll den där Clintan-humorn som man sitter och fnissar - alternativt gapskrattar - åt, till en liten bit efter halva filmen då någonting väldigt allvarligt inträffar och hela filmen får en twist. Detta medför också att filmen blir lite mer intressant och inte blir så enkelspårig - ungefär som Gran Torino.

Jag gillade den här filmen - som många andra Clint Eastwood filmer - och jag kommer troligtvis att se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0405159/

The Exorcism Of Emily Rose

När den framgångsrika advokaten Erin Bruner (Laura Linney) får ett nytt fall på sitt bord märker hon att det är ett mycket ovanligt sådant. Hon ska försvara Fader Moore (Tom Wilkinson) som står anklagad för dråp på den nittonåriga katolska collegeflickan Emily Rose (Jennifer Carpenter), efter att han har genomfört en exorcism. Men vad var det egentligen som hände med Emily?

Jag såg den här filmen ungefär direkt när den kommit ut på dvd. Och jag blev grymt besviken då jag hade förväntningar på att det skulle vara en ungefärlig film med The Exorcist (originalet) - som jag faktiskt gillar. Nu - ca 4 år senare - tvingade jag mig själv att se om den tillsammans med S. Och jag tycker att den är lite bättre än vad jag tyckte då, men jag tycker ändå den har alldeles för många svaga - alternativt dåliga - sidor för att jag ska tycka om den.

Filmens första brist är att det är alldeles för mycket snack. Det hela blir mer ett långtråkigt och pratigt drama än en skräckfilm. Givetvis är den kategoriserad som Drama/Skräck, men för helvete.. man behöver väl inte söva tittaren med nästintill 2 timmar snack om bibeln, Lucifer, Gud och hallelujah? Den andra bristen är att vissa scener är utdragna och - stundtals - helt jävla onödiga. Vissa scener kunde ha tagits bort helt och vissa kunde ha kortats ner avsevärt. Den tredje bristen är att det händer fanimej ingenting. I de scener det händer något av intresse är det småspännande - men inte läskigt - och.. ja, det är rätt intressant ärligt talat. Men det är långt mellan dem och de är alldeles för få. Dessutom så sitter de större delen av filmen i en jävla domstol. Snark någon?

Filmen har visserligen ett par bra sidor med, så som bra skådespelare och ett par få intressanta scener.. men det väger inte upp de dåliga sidorna med filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0404032/

True Crime

1999 regisserade, producerade och skådespelade (i huvudrollen, givetvis) Clint Eastwood den här filmen - som är baserad på en bok av Andrew Klavan. True Crime handlar om den dödsdömde mannen Frank Beechum som har mindre än ett dygn kvar att leva - efter att ha blivit dömd för ett mord på en gravid kvinna som var skyldig honom 96 dollar. Journalisten Michelle Ziegler får i uppdrag av sin redaktörschef att intervjua Beechum om hur det är att sitta i dödscell. Men dagen innan intervjun är hon med i en bilolycka och dör. Istället för Ziegler sätts Steve Everett - en journalist med en förkärlek till kvinnor och alkohol - på att intervjua Beechum.

Everett sätter igång med förberedelserna för intervjun och upptäcker snart att Beechum kan vara oskyldig till det mord han sägs ha begått. Kommer Everett att hinna luska fram alla pusselbitar och bevis innan Beechum's dom blir verkställd?

Den här filmen är fortfarande lika jävla bra som den var när jag såg den första gången. Den är gripande, samtidigt som den är smått spännande. Clintan är som vanligt skitbra i huvudrollen. De övriga skådespelarna - däribland James Woods, Isaiah Washington, Lisa Gay Hamilton och Denis Leary - gör också riktigt bra ifrån sig.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska skriva om den här filmen mer än så. Det här är - enligt mig - en av Clintans bästa filmer från 90-talet. Utan tvekan. Se den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0139668/

JCVD

Jean-Claude Van Damme spelar Jean-Claude Van Damme, en b-filmsskådis vars karriär är på väg rakt ner i toaletten och med en barnavårdstvist om sin dotter på halsen. När han reser hem till Belgien får han reda på att hans check till sin advokat saknade täckning och går in på ett postkontor för att ordna pengar. Dessvärre knallar han rakt in i ett rån och blir del av en gisslansituation. Problem uppstår då polisen tror att det är Jean-Claude som rånar stället.

Alla som förväntar sig tung B-action från Jean-Claude Van Damme i den här filmen kan ta och se om Universal Soldier-filmerna, Sudden Death eller någon av Van Damme's tidigare filmer. Det här är mer eller mindre ett rent drama och Van Damme är förvånansvärt bra på det (han har iofs inte direkt fått någon chans till att visa det förr). De övriga skådespelarna är också bra. Om man ska klaga på något i filmen så skulle det vara att den icke-linjära storyn gör att några saker visas två gånger i onödan, vilket kan bli långdraget att se.

Mot slutet levererar JCVD en omtalad monolog som var.. jag vet inte riktigt vad. Vad budskapet var begrep jag aldrig riktigt, men folk har tydligen suttit och stortjutit till den. Vad vet jag..

I helhet är det ett hyfsat gripande drama som.. jag inte riktigt vet vad jag tyckte om egentligen. Det var udda att se JCVD i en film av den här sorten då man mest är van vid att se honom slå folk på käften och skjuta till höger och vänster.

Läs gärna en likvärdig åsikt hos Helt Perfekt.

http://www.imdb.com/title/tt1130988/

Changeling

Angelina Jolie spelar den ensamstående mamman Christine Collins i 1928-talets Los Angeles som med sin son Walter försöker få livet att gå ihop. En dag när hon kommer hem från jobbet efter att ha jobbat över är hennes son spårlöst försvunnen. Fem månader senare dyker polisen upp på hennes jobb och berättar att de har hittat hennes son. En överlycklig Christine sticker till tåget för att möta upp sin son med både poliser och journalister i hälarna men bemöts av en chock - det är fel unge. Polisen förklarar för henne att hon är i chocktillstånd, men hon är säker på sin sak och kämpar emot. Los Angeles-polisen är emellertid inga man ska bråka med.

Jolie är bra i huvudrollen i den här filmen där Clint Eastwood står för regi och producering, men efter att ha lusläst H's recension av den väcktes tankarna lite till liv och frågor som "varför?" dök upp. Som H skriver i sin recension, så även om filmen har en bra story och är verklighetsbaserad innehåller den logiska luckor.

H poängterar i sin recension att luckorna börjar redan i början av filmen, vilket de gör. Vart tog grannkärringen vägen som skulle kolla till huset? Varför pratade ingen med henne om vad hon sett eller gjort? Efter att Jolie berättat för Gattlin Griffith att grannkärringen ska komma över för att se till huset så nämns hon inte någonting mer överhuvudtaget av resten av filmen. Att ta reda på om det var rätt unge eller inte hade inte varit så svårt egentligen, då de kunnat fråga frågor så som (citerat från H's recension) "vad gjorde vi förra året på semestern" eller "vad heter din bästa kompis", men Jolie gör inte det, istället dokumenterar Jolie skillnaderna mellan barnen hos tandläkaren och Walters lärare senare i filmen.

Skådespelarinsattserna är väldigt bra och utöver Jolie och Griffith får vi se bland annat John Malkovich som en upprorisk prälle och Michael Kelly som en godhjärtad polis (som verkade vara ganska sällsynt förekommande i 1920-talets USA). Filmen i sig är riktigt bra, men jag tycker att slutet var löjligt utdraget och det kändes mycket som att de inte riktigt vetat vart de velat komma med det utan velar fram och tillbaka med en fråga som vi egentligen inte får något konkret svar på.

Så.. slutsattsen blir att filmen är bra - även om den har ett par luckor i sig - med bra skådespelare och en hyfsat intressant story. Speltiden för filmen kändes lite lång och kunde ha kortats ner - speciellt slutet som kändes mest utdraget. H's recension hittar ni här, för er som är sugna på att läsa den.

http://www.imdb.com/title/tt0824747/

Tomb Raider: Ascension

För fyra år sedan var Lara Croft med om en flygplanskrasch där hennes mor dog. Tack vare kraschen fick hon ett psykiskt men som innebär att hon inte vet vart hon är tack vare paranoia och förvirring.

Nutid. Efter att ha fått en ledtråd av sin far hittar Lara en karta som leder till en länge försvunnen skatt som kan vara nyckeln till mänsklighetens överlevnad.

Muthafucking snark I tell you. Jag har överseende med att det här är en indie fan-film, men hela filmen är ett stort jävla snark. De pratar och pratar och pratar och så pratar de lite till. Sen, runt 40 minuter in i filmen börjar det faktiskt hända någonting överhuvudtaget av intresse.. och filmen är 60 minuter lång. Jag placerar därför den här filmen i kategorin Drama för att det är ett jävla drama, med några sketna action-sekvenser i slutet. Som för övrigt är hyfsat framförda.

Skådespelarna är hyfsade och gör väl det dom ska. Effekterna är så lågbudget det bara kan bli. Storyn var hyfsad, men händelseförloppet är så jävla tråkigt att det är sömningivande.

Visst. Hollywood filmerna av Tomb Raider med Angelina Jolie var väl halvhyfsade och duger väl att titta på. De har en del fel som drar ner betyget på dem, men i min mening är de betydligt bättre än den här skittråkiga filmen. Recensioner på Hollywood versionerna hittar ni här och här.

Läs gärna också en diametralt motsatt åsikt hos Nathaniel Iwaszko om den här filmen.

För er som undrar vart IMDB-länken är; det finns ingen. Vad jag vet iaf. Jag har tittat på IMDB och hittade inte den här filmen där.

American History X

Vem fan har inte sett den här filmen egentligen?

För tre år sedan blev skinskallen Derek Vinyard dömd för mord på två mörkhyade killar, efter att de försökte sno hans bil. När Derek blir frisläppt upptäcker han att hans lillebror, Daniel, har börjat gå i hans fotspår och bestämmer sig för att försöka leda honom in på en annan väg.

Storyn kan vi ju egentligen alla och har man inte sett den här filmen så har man troligtvis bott i en grotta uppe i bergen någonstans och bryr sig inte ett dyft. Hur som haver så finns det inte speciellt mycket att säga om den här filmen som inte redan sagts.

Det är en gripande historia med bra skådespelare, ett bra manus och ett händelseförlopp som är intressegivande. Fast en sak som är lite småironisk är slutet. Ni som sett filmen (vilket borde vara runt 95% av alla som läser det här) fattar vad jag menar.

Men för att vara lite mainstream för en gångs skull så vill jag säga följande: American History X är ett av de bättre nazi-draman som gjorts (även om Romper Stomper ligger snäppet högre) och funkar fortfarande riktigt bra.. efter att ha sett den ett tiotal gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0120586/

Felon

Stephen Dorff (Blade, Botched) och Val Kilmer (Heat, Batman Forever) i ett fängelsedrama.

Familjemannen Wade Porter lever den amerikanska drömmen med sin fru och sin son. Men hela deras tillvaro brakar samman efter att en inbrottstjuv bryter sig in i deras hus, varpå Wade springer efter och av misstag dödar tjuven med en smäll från ett baseballträ.

Wade blir fälld för mord och skickas sedan iväg till fängelset. Men påväg till fängelset blir en av fångarna i bussen attackerad och Wade blir inblandad i det hela. Wade - som håller tyst och påstår att han inte vet någonting - skickas till en specialavdelning med maximal bevakning då han misstänks vara delaktig i det som skett.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om filmen. Den är bra. Riktigt bra. Någon direkt dötid finns det egentligen inte. Det händer nästan hela tiden någonting som fortskrider storyn i filmen och som intresserar tittaren, vilket blir en stor guldstjärna i kanten.

Händelseförloppet är ganska gripande stundtals, men är också bitvis ganska brutalt och skildrar den ungefärliga verkligheten inom amerikanska fängelsemurar. Givetvis säger jag inte att det går till så här i varje fängelse i USA, men det förekommer. Skådespelarna bidrar till detta med trovärdigt skådespeleri och agerande framför kameran.

Mer finns det egentligen inte att säga om filmen. Gillar man starka dramafilmer lär man älska den här.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1117385/

Twilight

Omtalat drama med avsmak av.. typ.. skräck?

Tonårstjejen Bella flyttar till den lilla staden Forks, till sin biologiska pappa, efter att hennes mamma gängat sig med en baseball stjärna, vilket innebär en hel del flyttande.

Väl i Forks möter hon den mystiske Edward. Efter att Edward räddat henne ur en situation som vore omöjlig att han skulle lyckats göra det begriper Bella att Edward döljer någonting. Bella börjar rota i det hela och upptäcker att Edward är en vampyr.

Jag har blandade åsikter kring den här filmen. Jag börjar med gnället.

Till att börja med tycker jag att de har dragit ut på tiden väldigt mycket. För helvete, de har använt en bra bit av filmen enbart för att visa Kristen Stewart när hon försöker luska ut Robert Pattison's hemlighet. Vilket är ganska snark. Vi tittare VET ju redan att han är vampyr, så.. vem fan bryr sig?

Sedan tycker jag att slutet var väldigt utdraget. Efter ett antal händelser satt jag och tänkte "Jaaaa, det var ju en förjävla bra film." och trodde givetvis att filmen var slut. Men, nä. Det var den inte. Det var runt 15 minuter kvar av den. Detta medförde oundvikligen att det blev ett klassiskt drama-slut. Huvudrollerna är jättekära, alla är lyckliga och växer som människor (tack för uttryckt H!). Snark.

De goda sidorna med filmen var dock när det väl började röra på sig och någonting av intresse faktiskt hände. Vilket var runt.. typ, 40 minuter in i filmen, eller nåt. Jag höll inte reda på tiden. Whatever.

Skådespelarna var jävligt bra och trovärdiga. Effekterna - iaf de man fick se - var givetvis bra. Manuset var väl rätt bra med, men jag tycker som sagt att de kunnat kortat ner händelseförloppet.

Summan av kardemumman blir väl att jag tycker filmen är.. sevärd. Men det är ingen film jag tänker lyfta till skyarna, som jag har hört av många andra att de gör.

Sevärd. Kanske fler gånger än bara en. Vad vet jag?

http://www.imdb.com/title/tt1099212/

Tidigare inlägg
RSS 2.0