Vahetere...orka? har flyttat
Ni finner min nya boplats här. På återseende - @ Helt Perfekt Glob.
Mvh /Vahetere...orka?s ägare och skribent.
Tales From The Crypt - Season 6
Säsong sex. Fortsätt läs.
Episod 1: Let The Punishment Fit The Crime. Advokaten Geraldine Ferrett (Catherine O'Hara) blir arresterad i den lilla staden Stueksville för att ha kört en bil med fem bokstäver på registreringsskylten vilket är illegalt då minimumkravet är sex. Till en början tar Geraldine det hela med en nypa salt och tror att hon bara kommer behöva betala en löjlig bot och sedan glömma alltihop, men det hon inte inser till en början är att Stueksville är en väldigt strikt stad när det kommer till att upprätthålla lagen - vilket hon snart blir varse om...
Säsong 6 börjar med ett hyfsat avsnitt som är av den mer vridna sorten. Istället för att vara läskigt, spännande eller komiskt baseras avsnittet på ett mer bisarrt, underligt och ganska konstigt koncept som fungerar helt okej. Sluttwisten är inte den bästa, men fungerar tillsammans med det övriga materialet i avsnittet. Godkänt.
Episod 2: Only Skin Deep. Carl (Peter Onorati) besöker en maskerad med syftet att leta reda på sin senaste fru Linda (Diane DiLascio). Efter ett bråk stöter han på en mystisk kvinna som kallar sig för Molly (Sherrie Rose) och de lämnar stället tillsammans. När de kommit tillbaka till Molly's ställe har de sex och Carl blir förälskad i henne men när det är dags att ta av sig deras masker och avslöja deras identiteter får Carl en rejäl chock...
Ett bra avsnitt med bra skådisar, en skön stämning och en schysst twist i slutet, men som också innehar en hel del hål i sig som inte förklaras överhuvudtaget. Jag gillar det här avsnittet dock och det är en schysst fortsättning på säsong 6. Sherrie Rose visar tuttarna vid ett tillfälle också.
Episod 3: Whirlpool. Rolanda (Rita Rudner), en serietidningsförfattare på Tales From The Crypt redaktionen, får sin senaste story "Whirlpool" nobbad av sin redaktör Vern (Richard Lewis). För att strö extra salt i såren får hon även sparken då hon inte levererat någonting användbart på länge. Morgonen därpå vaknar Rolanda och upptäcker att hon genomgår samma dag igen. Återigen blir hennes story nobbad, hon får återigen sparken och exakt samma saker inträffar igen, men den här gången slutar inte alltihop på exakt samma sätt...
Säsong 6 fortsätter med ett.. jävligt underligt avsnitt. Jag har sett det flertalet gånger men begriper inte sluttwisten förrens nu och.. ja. Jag vettefan. Det är småkomiskt, men ingenting märkvärdigt och avsnittet i sig är mest konstigt och besynnerligt. Helt okej avsnitt iaf när man förstår avslutningen och Ria Coyne visar tuttarna i början av avsnittet. Nästa.
Episod 4: Operation Friendship. Nelson DeMears (Tate Donovan) har det inte lätt. Han blir behandlad som skit på jobbet och utnyttjad av sina kollegor, samtidigt som han inte har något socialt liv eller vänner bortsett ifrån hans låtsaskompis Eddie (Peter Dobson). Men en dag förändras allting då den vackra Jane (Michelle Burke) flyttar in i lägenheten mitt emot och de blir snabbt förälskade i varandra. Eddie är emellertid inte beredd på att bara stå brevid och låta Jane sno Nelson ifrån honom. Faktiskt så är Eddie inte längre nöjd med att bara vara en låtsaskompis och bestämmer sig för att ta sig ann en mer iögonfallande skepnad...
Och vi fortsätter med ett förbannat tråkigt avsnitt. Ett par komiska inslag och goda skådisar räddar inte avsnittet från undergång då berättelsen i avsnittet är sjukt tråkig och utdragen. Dessutom är det verkligen inte Tales From The Crypt material. Bottennapp, kort sagt.
Episod 5: Revenge Is The Nuts. När den blinda tonårstjejen Sheila (Teri Polo) kommer till ett gruppboende för blinda personer, där hon blivit placerad av de sociala myndigheterna, möts hon upp av Mr. Grunwald (Anthony Zerbe), den sadistiska ägaren av gruppboendet. Exempelvis lämnar han kvar kulor på golvet så att de blinda personerna ramlar omkull, låter toalettdörren muras igen och håller värmen nere för att spara pengar. Bestört över vad hon fått veta samlar Sheila ihop de andra blinda personerna för att tillsammans lära Mr. Grunwald en läxa han aldrig kommer att glömma...
Okej avsnitt med en hyfsad avslutning, även om jag inte kan direkt påstå att jag tycker att det är Tales From The Crypt material. En sak som lyfter avsnittet lite är Isaac Hayes' insats som en av de blinda personerna. Hur som helst; okej avsnitt överlag. Nästa.
Episod 6: The Bribe. Den nya brandchefen Martin Zeller (Terry O'Quinn) hotar att stänga Los Angeles stripklubben "The Naked Experience" och därmed försätta dess ägare Puck (Esai Morales) i konkurs efter att ha fått provocerande bilder på sin dotter. Puck erbjuder Zeller en större summa pengar som muta men Zeller avböjer. När han kommer hem får han reda på att hans dotter Hailey (Kimberly Williams-Paisley) är nära att bli utsparkad från college tack vare att hon inte har råd med arvodet. Som en dåligt betald brandchef har inte hennes far heller råd och plötsligt blir mutan väldigt lockande och han avser att använda pengarna till att betala Hailey's skolgång. Zeller's samvete hinner emellertid ikapp honom och han kokar ihop en plan för hämnd, dessvärre får hans plan en tragisk utgång...
Bra skådisar, men en trög story som räddas i sista stund av en klockren twist som får mig att le brett. Vi ser utöver nämnda skådisar även Benicio Del Toro i en viktig biroll. Ett okej avsnitt i det stora hela, även om det finns mycket bättre.
Episod 7: The Pit. När boxnings arrangören Augusto King (Rick Garcia) försöker att klura ut vad som kommer att bli den nästa "stora grejen" råkar han få syn på Felix Johnson (Mark Dacascos) och hans rival Aaron Scott (Stoney Jackson) i ringen fightandes under "Malaysian Rules", där mer eller mindre allting är tillåtet. King ser en möjlighet till att tjäna storkovan på intäkterna för en sådan fight. Nu måste han bara övertyga deltagarna till att ta del av fighten...
Det här är ett riktigt skitavsnitt i Tales From The Crypt serien. Ingenting är bra med det. Debbe Dunning och Marjean Holden är värdelösa skådespelerskor och är enbart förbannat irriterande som fruarna till Dacascos' och Jackson's karaktärer. Storyn suger röv och är helt ointressant. Upplösningen är helt meningslös - för att inte tala om värdelös. Ett riktigt onödigt avsnitt i serien.
Episod 8: The Assassin. När husfrun Janet McKay (Shelley Hack) kommer hem en dag väntar CIA lönnmördarna Simone (Chelsea Field), Todd (Corey Feldman) och William (Jonathan Banks) på henne. Simone berättar för Janet att de är där för att döda hennes make Jeremy (Marshall R. Teague), som de påstår vara en f.d. CIA lönnmördare som varit försvunnen i flera år efter att ha opererat om sig och bytt identitet. De tre agenterna väntar på att han ska komma hem från jobbet, men dessvärre arbetar de under en policy som kräver att inga vittnen finns kvar vilket innebär att Janet också måste bli dödad. Men har de verkligen rätt man?
Det här är en rejäl uppsving ifrån de tidigare avsnitten som varit halvdana till rent av usla. Avsnittets starkaste sida är den komiska aspekten, att det innehar lite våld och avslutningen som är en riktig in-your-face-twist som är ganska svåruträknad första gången man tittar på avsnittet. En skojig trivia är att William Sadler (som medverkade i flera avsnitt och två av långfilmerna) dyker upp i en kort roll som Liemannen i för- och eftersekvenserna tillsammans med The Crypt Keeper. Denna sekvens användes i Bordello Of Blood filmen också, om än smått omredigerad. Jag gillar hur som helst det här avsnittet - nuff said.
Episod 9: Staired In Horror. Den efterlyste tjuven och mördaren Clyde (D.B. Sweeney) lyckas en sen kväll lura sig in hos den gamla damen Charbonnet's (Rachel Ticotin) hus på flykt från den lokala sheriffen (R. Lee Ermey) och hans män. Clyde ser en gammal försvarslös kvinna som han kan stjäla ifrån och använda sig av för att komma undan lagens långa arm. Det han inte vet är att huset besitter en fruktansvärd hemlighet, vilket han snart kommer bli varse om...
Återigen ett riktigt bra avsnitt med en simpel story och en härlig avslutning som får en att lyfta på ögonbrynen och flina. Det finns inte så mycket mer att säga än så. Det här avsnittet är ett av mina favoritavsnitt i serien och klart ett av säsong 6's bästa.
Episod 10: In The Groove. Radio-DJen Gary Grover (Miguel Ferrer) och hans telefonsexshow placeras på nattpasset av radiostationens ägare, och Gary's syster, Rita (Wendie Malick). Som om det inte vore nog får han även en ny partner, Valerie (Linda Doucett), som han snabbt faller för och tillsammans kokar de ihop en plan som går ut på att de ska döda Rita och ta över stationen. Men saker och ting är inte riktigt vad de verkar vara...
Det här avsnittet fantastiskt uselt. Storyn och händelseförloppet är skittråkigt och varför de filmatiserade den här berättelsen fattar jag inte. Det händer absolut ingenting och sluttwisten är förutsägbar och tråkig. Skådisarna i avsnittet är emellertid bra, men inte ens de kan rädda det här skräpet.
Episod 11: Surprise Party. Ray Wells (Adam Storke) är på väg en sen och stormig natt till en utbränd farm som han precis ärvt av sin far Des (Rance Howard), som egentligen skulle lämnat marken till välgörenhet men Ray hade andra planer och mördade sin sjuke far innan han hann ändra sitt testamente. Trots varningar om att marken är förbannad ser inte Ray någonting annat än möjligheter till att tjäna pengar och då han fått höra att marken kan ha fått nya ockupanter från en närliggande by åker han ut dit för att undersöka saken. Väl på plats hittar han emellertid en grupp ungdomar som har en fest - en fest som har en stor överaskning på lager för Ray då synderna av hans fars förflutna kommit tillbaka för hämnd...
Helt okej avsnitt med ett hyfsat förutsägbart slut bara man lyssnar på vad som sägs. Goda skådisar som gör bra insatser, så när som på ett föga övertygande slagsmål som mest bara ser töntigt ut. Cheesigt men dugligt avsnitt.
Episod 12: Doctor Of Horror. De två fumliga vakterna Richard (Hank Azaria) och Charlie (Travis Tritt) blir hyrda av en tokig doktor (Austin Pendleton) - som de kallar för "Orloff" - för att sno ett lik som Orloff ska sno själkörteln ifrån. Richard ser möjligheten till att tjäna pengar medans Charlie känner sig illa till mods att stjäla folks själar och Orloff är bara på jakt efter bevis för hans teori. Då alla tre drar åt varsitt håll med olika motiv är operationen dömd till att sluta i katastrof...
Återigen ett avsnitt som är värdelöst - iaf fram till sluttwisten som är hyfsad. Skådespelarna är inte speciellt sevärda och samtliga känns väldigt cheesiga och deras agerande är otroligt tamt. Uselt, värdelöst, kasst, dåligt.. välj själva.
Episod 13: Comes The Dawn. Överste Parker (Michael Ironside) och sergeant Burrows (Bruce Payne) är två ex-soldater med ett mörkt förflutet som begett sig iväg till Alaska för att tjuvjaga grizzly björn, som kan ge stora pengar på svarta marknaden. De hyr den lokala tjejen Jeri Drumbeater (Vivian Wu) som scout för att assistera dem i jakten, förlitade på hennes kännedom om den lokala terrängen. Dessvärre väntar någonting helt annat än en grizzly björn på dem ute i den mörka och kalla regionen...
Säsong 6 tar återigen ett uppsving med ett riktigt bra avsnitt där Ironside gör en fenomenal insats tillsammans med Payne och Wu, som gör helt okej ifrån sig. Berättelsen är riktigt mörk och dess avslutning är klockrent - om än kanske inte ett av de bästa i serien. Ett mycket bra avsnitt helt enkelt.
Episod 14: 99 & 44/100% Pure Horror. Den kontroversiella målaren Willa Sandelton (Cristi Conaway) får reda på av hennes man Luden (Bruce Davison), som äger ett tvålföretag, att deras försäljning är låg och att designen på deras förpackningar som hon har målat har blivit borttagna - vilket medför att även hon förlorar sin del i företaget. Då hon inte bryr sig ett skit i Luden och bara är med honom för hans pengar och inflytande bestämmer sig Willa för att han har förbrukat sin användbarhet och mördar honom. Men Willa måste därefter göra sig av med kroppen, vilket hon tror att hon gör, men någonting går snett med groteska konsekvenser...
Nästsista avsnittet i säsong 6 är hyfsat. Men tack vare den korta speltiden och det ganska groteska och bisarra slutet lyfter upp det hela och lämnar mig med ett stort leende på läpparna och påvisar att är man stygg i Tales From The Crypt får man smaka på sin egen medicin.. med råge. Hyfsat avsnitt med ett klockrent slut alltså.
Episod 15: You, Murderer. När den rike affärsmannen och efterlyste boven Lou Spinelli (Humphery Bogart) får ett telefonsamtal från sin fru Betty (Isabella Rossellini) där hon säger att gorillorna han skickade för att döda henne misslyckades. Orolig åker Lou hem och upptäcker att han blivit lurad av Betty och hans plastikkirurg Oscar Charles (John Lithgow), som opererat om Lou och gett honom samma ansikte som den kända Hollywood skådespelaren Humphrey Bogart för att undvika lagens långa arm. Betty och Oscar har en affär ihop och vill få ut Lou ur vägen, men deras noggrant planerade plan går inte riktigt som de har tänkt sig...
Säsong nummer 6 avslutar med ett lite.. udda avsnitt. Huvudrollsinnehavaren var död på riktigt (i nästan 50 år) vid inspelningen av avsnittet och hela avsnittet ses igenom "ögonen" på huvudpersonen, vilket påminner lite om handhållen-kamera-tekniken som blåssat upp på senare år. Avsnittet i sig är helt okej och bara själva idéen bakom avsnittet är intressant och lyfter upp en egentligen ganska tam story. Om man är van vid att se Lithgow som idiot i 3rd Rock From The Sun (eller Tredje Klotet Från Solen i Sverige) kommer man lyfta på ögonbrynet när man får se honom gestalta en smart stygging i det här avsnittet. Hur som helst.. helt okej avsnitt och avslutning på säsong 6 av Tales From The Crypt.
Sammanfattningen - så klart. Redan i säsong 5 började jag se att serien började segla neröver och i säsong 6 blir det tyvärr ännu värre på den fronten. De usla avsnitten kommer tätare och tätare och de bra avsnitten blir färre och färre - även om de faktiskt finns där. Jag tycker det är synd att serien började gå ner sig vid den här punkten, men samtidigt; vilken serie av den här typen håller för alltid? Nåväl. Säsong 6 är iaf inte den sämsta säsongen i serien. Moving on.
http://www.imdb.com/title/tt0096708/
http://www.imdb.com/title/tt0096708/episodes#season-6
The Collector
I ett desperat försök att betala en skuld hans fru Lisa (Daniella Alonso) dragit på sig till en lokal lånehaj, bestämmer sig den före detta fängelsekunden Arkin (Josh Stewart) för att göra inbrott på sin rike arbetsgivares landsställe som just nu står tomt. Men ett snabbt inbrott förvandlas till en veritabel mardröm då det visar sig att det finns ytterligare en inkräktare i huset som har för avseende att minska familjeantalet. När tiden börjar rinna ut blir Arkin en motvillig hjälte i en labyrint av dödliga fällor då han desperat försöker rädda familjen han kom för att stjäla ifrån...En okej film skulle jag kalla det. Inte superbra, men inte heller usel. Till en början är det hela spännande och intressant, men detta planar ut allt eftersom filmen går och de sista 20 minutrarna kändes lite som att man sett förr. Den blodtörstige lär inte heller bli besviken då det finns hyfsat gott om gore tack vare de uttänkta fällorna (nåja, några av dem iaf).
För manus stod herrarna Patrick Melton och Marcus Dunstan, som även varit involverade i manusskrivandet för Feast filmerna och Saw IV - VI samt den kommande VII - vilket också syns ganska klart och tydligt i den här filmen då filmen påminner en hel del om Saw.. även om karaktärsutvecklingen inte riktigt finns där. T ex får vi inte veta ett dugg om The Collector eller hans motiv. Det är en snubbe i mask som sular kastknivar runt omkring sig och som ganska uppenbarligen är en jävel på att bygga fällor. De övriga karaktärerna utvecklas inte speciellt mycket mer än The Collector, om vi bortser ifrån Arkin som vi får ta en liten del av.
Nåväl. Det är en okej film med en del gore och som hjärndöd underhållning fungerar den utmärkt. Som en uttänkt film i stil med Saw sjunker den ganska snabbt. Okej film, helt enkelt.
http://www.imdb.com/title/tt0844479/
Kommissarie Späck
Kommissarie Mårten Späck (Leif Andrée) kallas till en brottsplats där en kropp hittats genomborrad av diverse olika köksredskap så som knivar, gafflar, skedar och en kryddkvarn. Till allas förvåning drar Späck slutsatsen att det rör sig om ett självmord. Späck ser kopplingar till andra självmord och konstaterar att de har en galen seriesjälvmördare på halsen. Han kommer emellertid på andra tankar när hans råbarkade kollega Grünvald Karlsson (Johan Hedenberg) hittar andra spår som pekar på att de har med en piratkopieringsliga att göra. En ny kollega, superpolisen Irene Snusk (Cecilia Frode), kopplas in på fallet och tillsammans måste nu trion lösa det komplicerade fallet.Tycka vad man vill om svensk film och den här filmen, men jag gillade den. Är det något jag faller för så är det idiotkomedier där det syns klart och tydligt att ingenting är seriöst - vilket det gör i Kommisarie Späck. Parodiklichéerna haglar över filmen men jag sitter och skrattar högt och ljudligt och tycker att vissa av skämten är helt jävla sanslösa.
I regissörstolen har vi Fredde Granberg (vilket märks ganska klart och tydligt bitvis) som både medverkade i Ronny & Ragge och Hem Till Midgård och framför kameran ser vi (utöver nämnda skådisar) Kjell Bergqvist, Per Morberg, Jarmo Mäkinen och Katarina Ewerlöf i viktiga biroller och Marko "Markoolio" Lehtosalo, Ulf Malmros (som sig själv), Rolf Skoglund och Granberg själv dyker upp i snabba roller. Personligen tycker jag att alla i filmen gjorde bra insatser (speciellt Hedenberg som gör en klockren Gunvald Larsson-imitation) och alla som medverkade var sevärda.. på ett eller annat sätt.
Om jag har dålig humor och är helt dum i huvudet? Må så vara, men jag gillar filmen och kommer säkerligen att se om den igen. Jag avslutar med ett citat: "Kommissarie Späck är Sveriges första parodifilm på polisfilmsgenren och är både skriven och regisserad av Fredrik Granberg. Filmen är baserad på "fejkade filmtrailers" som visades under Guldbaggegalan 2007 och 2008. Den första trailern spelades in 2006 när kommittén för galan ringde Granberg och ville ha ett humorinslag så galan skulle vara "lite folkligare". Späck, den första av trailerna, sändes under galan 2007 och Granberg märkte att "det föll jävligt väl ut" så inför nästa år spelades Späck 2 in som sändes under galan 2008."
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt1580798/
Hostel: Part II
De tre amerikanska college studenterna Beth (Lauren German), Lorna (Heather Matarazzo) och Whitney (Bijou Phillips) pluggar i Rom över sommaren och blir ivägdragna på en weekendresa till ett vandrarhem i Slovakien av deras klasskamrat Axelle (Vera Jordanova) för att festa. Snart kommer de att inse den grymma verklighet som deras lilla resa kommer att utmynna i. Samtidigt vinner de två amerikanerna Todd (Richard Burgi) och Stuart (Roger Bart) varsin auktion.. på två av de ovannämda tjejerna.Ja, vart fan ska man börja? Till att börja med är storyn nästan identisk med den första filmen, med några få skillnader - så som att vi får följa tre tjejer istället för tre killar och två av mördarna, samt att vi får se en hel del om organisationen bakom morden.. vilket drar ut på det hela ännu mer. Tittaren, som troligtvis redan vet vad som försigår, får sitta och häcka fram till kring 50 minuter innan något direkt våld av värde (bortse givetvis ifrån de snabba klippen i början av filmen) inträffar, även om det verkligen inte känns stötande eller ens.. ja.. läskigt? Det pratas och pratas och pratas och händelseförloppet känns väldigt likt den första filmens, vilket sålunda gör det hela sjukt och helt hysteriskt förutsägbart.
Skådisarna är sämre än de i den första filmen och att behöva se dem stapla runt med ett trögare och mer utdraget manus än den första filmens är riktigt surt. Bijou Phillips ska dessutom ha en fet smäll. Effekterna är hyfsade och ser ungefär ut som i den första filmen. Så där överdrivet mycket våld och gore existerar inte heller i filmen, utan det hela känns egentligen som en större axelryckning än den första filmen då det mestadels pratas och inte händer någonting.
Den första filmen tänjde på tålamodets gränser, den andra filmen går över den gränsen och tråkar ut sin tittare tills det att sömn inträffar. Vi får väl se hur den tredje delen i serien blir då Scott Spiegel tar över regissör- och manusförfattarrollerna ifrån Eli Roth - tack och lov. Undvik tvåan och läs Helt Perfekt's recension av filmen. Tack för mig.
http://www.imdb.com/title/tt0498353/
Hostel
De två amerikanerna Paxton (Jay Hernandez), Josh (Derek Richardson) och isländaren Oli (Eythor Gudjonsson) tågluffar tillsammans igenom Europa och när de blir utelåsta ifrån sitt vandrarhem i Amsterdam blir de inbjudna till Alex (Lubomir Bukovy) som berättar om ett vandrarhem i Slovakien, där kvinnorna är villiga till allt och är enbart intresserade av turister. Dagen därpå hoppar de på tåget och så snart som de kommit dit har de den bästa tiden i deras liv. Men kort efter deras ankomst börjar de sakta men säkert att förstå att det här vandrarhemmet döljer en mörk och fruktansvärd hemlighet.Jag såg den här filmen för fem år sedan när den släpptes på dvd och tyckte den var hygglig. Nu tycker jag att det är en långsam, tråkig, totalt ospännande och grymt överskattad skitfilm. För det först går halva filmen åt att karaktärerna pratar, pratar och pratar och så visas det en del tuttar också. Under de resterande ca 45 minutrarna förekommer det ett par snabba klipp innehållande grafiskt och sadistiskt våld samt scener där det ska vara spännande, vilket det givetvis inte blir. Men även om det förekommer sekvenser med våld så känns det hela mest som en axelryckning och ett stort whatever.
Skådisarna är hyfsade och fungerar, men arbetar med ett så jävla tråkigt och långdraget manus att de blir ganska snabbt ointressanta. Effekterna fungerar till större delen, men vissa saker (så som ett uthängande öga) är föga övertygande och ser bara töntigt ut. Filmens största problem är att den helt enkelt inte är intressant. För att vara utmålad som en övervåldsam och sadistisk slaktfilm så känns den löjligt tam och långtråkig.
Hur som helst är Hostel en fantastiskt överskattad "skräckfilm" som tänjer på tålamodets gränser hos en skräckfanatiker som mig själv. Att den redan fått en uppföljare och att en tredje film är på väg är imponerande. Läs gärna också Helt Perfekt's recension av filmen.
http://www.imdb.com/title/tt0450278/
Daybreakers
Året är 2019. Majoriteten av populationen består av vampyrer medans det enbart existerar 5% kvar av den mänskliga rasen. Detta medför ett stort problem för vampyrerna då tillgången till deras föda - människoblod - börjar tryta och efterfrågan är gigantisk. Det finns även växande bevis på att om inte vampyrer får blod utvecklas de till vilda varelser som attackerar allt och alla för att överleva. Dr. Edward Dalton (Ethan Hawke), en vampyr och forskare som jobbar för ett farmaceutiskt företag, har jobbat på ett syntetiskt blod som ska kunna uppnå vampyrsamhällets krav. Han sympatiserar med människorna och ser på sitt arbete som en väg att få dem att slippa lidandet, men hans sökande efter en lösning ändrar riktning då han möter Lionel Cormac (Willem Dafoe) - en man som hittat en väg att förvandla sig själv från vampyr till människa igen...När jag slog igång Daybreakers förväntade jag mig en blodig vampyrrulle alá Blade, men.. nä. Istället fick jag en mer handlingsgående vampyrfilm med ett par actionsekvenser och mycket handling - som dessvärre blir hyfsat förutsägbart till och från. Skådisarna är bra och vi ser Sam Neill som filmens stygging. Effekterna och makeupen är riktigt snygga, men är som allt annat vi ser i påkostade filmer now days.
Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag Daybreakers bara är en okej film, inget mer. Visst, den är snyggt gjord och det är en bra story.. men det enda jag kan tänka på är Blade och jag saknar det stuket på filmen. Så. Okej vampyrfilm som iaf inte sabbar vampyrkonceptet som vissa andra filmer gör.....
http://www.imdb.com/title/tt0433362/
The Stepfather (2009)
Är det verkligen någon som är förvånad över att även The Stepfather faktiskt har fått en remake? Det är då iaf inte jag. Storyn i remaken är som följer; Michael Harding (Penn Badgley) kommer hem från en militärskola och finner sin mamma Susan (Sela Ward) upp över öronen förälskad i sin nya sambo och pojkvän David (Dylan Walsh). David verkar vara en riktigt bra karl som alltid finns där om det är något och som alltid hjälper till - en perfekt framtida make och styvfar helt enkelt. Men allt eftersom de två männen lär känna varandra desto större blir Michael's misstankar mot David och när Michael börjar forska i Davids förflutna börjar en mörk sanning att komma fram i dagsljuset...Oftast är remakes totalt onödiga och det är inte sällan de är totalt värdelösa heller. The Stepfather's remake är emellertid helt okej. Onödig, men helt okej. Den går i ungefär samma spår som den första filmen och istället för blod och gore försöker sig filmskaparna på en mer stämningsfull rysare/thriller, men jämtemot originalet failar teamet starkt. Någon direkt spänning finns inte och stämningen känns ganska avkommen. Istället blir det ganska förutsägbart och emellanåt rent av långdraget när karaktärerna pratar och pratar och det egentligen inte händer någonting spännande eller ens intressant.
Skådespelarna är helt okej och Walsh är hyfsad som styvfadern, men långt, långt ifrån Terry O'Quinn's psykotiska utseende och beteende i originalfilmen (och första uppföljaren). Övriga skådisar är helt okej och fungerar. Jag begärde inte speciellt mycket mer än vad jag fick iaf.
Ehum.. mer än så är det inte. The Stepfather remaken är okej, om än långdragen på sina ställen och egentligen onödig tack vare originalet. Det finns bättre remakes men definitivt betydligt jävla mycket sämre.
http://www.imdb.com/title/tt0814335/
The Stepfather Trilogy
Jerry Blake (Terry O'Quinn) är en hyvens karl. Han jobbar som mäklare, är en gammaldags familjeman och han har en ny familj. Med sin nya fru Susan Maine (Shelley Hack) och hennes dotter Stephanie (Jill Schoelen) försöker han att bygga upp den perfekta amerikanska familjen, vilket inte är det lättaste då Stephanie inte tycker om sin styvfader och missköter sig i skolan. Men inte nog med att Jerry är en hyvens karl, han är även komplett galen och vet precis hur han ska få bukt på situationen...The Stepfather är en spännande (om än smått utdragen på sina håll) rysare/thriller som håller måtten ganska bra fram till sluttexterna. Mycket av spänningen ligger i att sitta och titta på O'Quinn's karaktär och invänta hans nästa drag som bitvis är hyfsat oförutsägbara. Skådisarna är bra, men det är O'Quinn som snor hela showen som den komplett galne styvfadern. Storyn är intressant och är faktiskt löst baserad på John List fallet. New Jersey bon John List mördade hela sin familj 1971 och gifte senare om sig och levde ett helt vanligt liv fram till 1989 då hans profil dök upp på TV-showen "America's Most Wanted". En granne till List ringde till FBI och informerade om likheterna mellan profilen och hennes granne. Polisen åkte dit, plockade in List och kollade av hans fingeravtryck och konstaterade att det var han.
Hur som helst är filmen bra, spännande och intressant med goda skådisar. Jag gillar den. Nästa.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0094035/
Efter att psychot Jerry Blake (Terry O'Quinn) lyckats rymma ifrån mentalsjukhuset han suttit inspärrad på tar han sig till en ny stad och ändrar sin identitet till Dr. Gene Clifford och utger sig för att vara psykolog. Kort efter sin ankomst till den nya staden möter han den ensamstående mamman Carol Grayland (Meg Foster) och hennes son Todd (Jonathan Brandis), vilka han sätter siktet på. Men givetvis lägger folk runt omkring dem näsan i blöt och Jerry/Gene gör det han gör bäst...Mja. Tvåan är en okej film, överlag. För att kunna göra tvåan fick de lov att fuska lite grann tack vare slutet på första filmen och det känns lite som ett "meh!". Men fusket fungerar, även om det känns ganska orealistiskt. Anyway..
Filmen i sig är som sagt okej. O'Quinn är fortfarande bra som styvfadern, även om han i den här filmen inte känns lika psykotisk och galen som i första. Foster gör en bra prestation som den blivande frugan och Brandis gör en okej insats som sonen till Foster. Vi ser även Caroline Williams i en viktig roll, som hon gör helt okej. För regi stod Jeff Burr - mannen som regisserat uppföljare så som Leatherface: Texas Chainsaw Massacre III, Pumpkinhead II: Blood Wings, Puppet Master 4 och Puppet Master 5: The Final Chapter.
Spänningen och stämningen finns till en viss del kvar från den första filmen, men samtidigt känns mycket av den andra filmen som en ren upprepning av dess föregångare och en ren urmjölkning av konceptet.
Hur som haver; helt okej film i långa led. Moving on.
http://www.imdb.com/title/tt0098385/
Efter att återigen ha lyckats fly från mentalsjukhuset låter sig Jerry (den här gången spelad av Robert Wightman) få sitt ansikte opererat av en kvacksalvare för att inte bli igenkänd. Han skaffar sig den nya identiteten Keith Grant och skaffar sig ett jobb hos en blomsterhandlare. Snart möter han Christine Davis (Priscilla Barnes) med sin funktionshindrade son Andy (David Tom) som sitter i rullstol och det dröjer inte länge förrens Jerry/Keith gifter sig med Christine och flyttar in hos dem. Dessvärre finns det en hake; Andy blir misstänksam mot Jerry/Keith och börjar att sakta men säkert att ta reda på vem hans styvfar egentligen är...Den tredje och sista filmen i trilogin är en riktig kalkon. Wightman är helt fel man att spela styvfadern och hans agerande är bara cheesigt och blir väldigt tamt i jämförelse med O'Quinn's styvfader. Barnes är hyfsad i sin roll och Tom är enbart förbannat irriterande. En komisk detalj med Tom's karaktär är att det snackas om att han hackat sig in i den lokala polisens register tidigare, vilket bara låter rent absurt när man får se honom sitta och använda pekfingermetoden - dvs sitter och skriver med pekfingrarna. Christa Miller (Jordan i Scrubs) dyker upp i en liten biroll som styvmoder till Tom's karaktär.
Inte nog med att nästan alla skådespelare i filmen är antingen cheesiga eller irriterande, händelseförloppet och storyn är inte speciellt givande heller. Till att börja med fuskar de återigen med storyn, men man får ingen som helst förklaring vad som hänt och vem Wightman's karaktär är förrens senare i filmen - vilket nästan kräver att man har sett de två föregående filmerna. Händelseförloppet är riktigt ointressant och genom större delen av filmen existerar ingen som helst stämning eller spänning, utan man blåser på med en del blod och gore. Dessutom drar de ut på storyn lite mer då de plötsligt slänger in nya karaktärer som blir involverade i storyn. Jävla soppa. Det enda jag kan säga att jag faktiskt gillade var slutsekvenserna som garanterar tittaren att styvfadern en gång för alla är borta.
Den tredje filmen är ett skämt och det stinker urmjölkning lång väg. Undvik även om du sett de två första, den är inte värd tiden.
http://www.imdb.com/title/tt0105470/
Sammanfattningen. Trilogin börjar starkt med en riktigt bra och stämningsfull rysar-thriller och fortsätter med en hyfsad och ganska okej B-skräckis och avslutar sedan med en tuggummiseg för-TV-skräckis som är totalt onödig.
Cop Out
När de två klåpar-snutarna Jimmy (Bruce Willis) och Paul (Tracy Morgan) sullar till det under ett tillslag blir de båda avstängda, utan lön. Jimmy hade tänkt använda sig av den kommande lönen till sin dotter Ava's (Michelle Trachtenberg) bröllop, men måste nu sälja ett värdefullt baseball-kort för att kunna finansiera bröllopet. Dessvärre blir han rånad när han ska sälja kortet och måste nu, tillsammans med Paul, ta tillbaka kortet.. dess nya ägare är emellertid gangsterledaren och samlaren Poh Boy (Guillermo Díaz).Jag älskade den här filmen - kort och gott. Storyn är inte speciellt originell och vi har sett konceptet tusentals gånger innan i andra partner-filmer, men samspelet mellan Willis och Morgan är klockrent och gapskratten flödade fint under filmens gång. Andra skådisar vi ser är bland annat Seann William Scott (som står för en del av skämten), Jason Lee och Rashida Jones i viktiga biroller.
Filmen må inte vara orginell eller speciellt oförutsägbar, men den underhåller och jag gillade den. Det är iaf en av de bättre komedierna med en nypa action som har kommit på senare år.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt1385867/
Gayniggers From Outer Space
Fem stycken "gayniggrer", som kommer ifrån planeten Anus, reser igenom galaxen för att frigöra alla män som är "förtryckta" av kvinnor för att göra väg för ett hel-homosexuellt samhälle.Danskproducerad svart-vit kortfilm på ca 25 minuter som spoofar 50- och 60-talets sci-fi genre borde säga en del om den här kortisen. Ord så som välspelat, snygga effekter och bra story existerar inte i filmen. Istället får vi stelt framförda karaktärer som beter sig som robotar, effekter som påminner om något man kan snickra ihop i ett hyfsat modernt 3D-program bara man har kunskaperna till det och storyn är ungefär lika briljant som något en sjuåring med snuskig fantasi har skrivit ihop. Å andra sidan bör man inte ta den här kortisen på speciellt stort allvar då.. ja.. ingenting är seriöst med den - någonstans.
Humorn är hyfsad och det känns lite som att man bör vara på rätt humör för att få sig ett par skratt.. eller så ska man bara ha snuskig humor helt enkelt.
Helt okej lågbudget spoof skulle jag säga.. men nog finns det bättre spoofs än det här.
http://www.imdb.com/title/tt0274518/
Slap Shot Trilogy
Hockeylaget Charlestown Chiefs är inne på sin sista säsong och förlorar i vanlig ordning. Lagets coach och lagkapten Reggie Dunlop (Paul Newman) försöker att styra upp läget, men får bakslag efter bakslag av sin snåle chef Joe McGrath (Strother Martin). För att försöka öka publiktillströmningen till lagets matcher skriver lagledningen kontrakt med de tre bröderna Hanson (Jeff Carlson, Steve Carlson, David Hanson), vilkas uppgift består i att bokstavligen attackera och pulverisera motståndarna.När det blir uppenbart att Charlestown Chiefs' supportrar älskar Hanson brödernas hårda och blodiga stil bestämmer sig Reggie för att följa med strömmen och eldar upp sina andra spelare med en lögn om att om de vinner mästerskapet kan ägaren av laget sälja dem till en grupp pensionerade rikemans knösar i Florida.
Jag har rätt lite att säga om den första Slap Shot. Den är både rolig och välspelad, men samtidigt inte speciellt barnvänlig. Många av skämten filmen igenom är våldsrelaterade och jag sitter till större delen av filmen och gapskrattar. Storyn i sig är ganska förutsägbar, men fungerar i kombination med filmens skämt och goda skådespelare.
Jag har inte så mycket mer än så att säga om den första filmen. Den är bra och rolig och bevisar att bara för att en film är gammal innebär det inte att den inte kan vara exempelvis rolig.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0076723/
Charlestown Chiefs har förlorat större delen av deras matcher i två år och läget ser mörkt ut. Men när laget säljs till miljonären Richmond Claremont (Gary Busey) förväras deras situation då Claremont har en helt ny spelplan: att förvandla Chiefs till schabblande, eviga förlorare i en falsk hockeyliga som skapats speciellt för TV. Och för att strö extra salt i såren har laget fått en ny coach.. i form av Jessie Dage (Jessica Steen). Det är nu upp till lagkaptenen och den f.d coachen Sean Linden (Stephen Baldwin) - vars förflutna inom sporten kantas av mörka incidenter - och de övriga i laget att bevisa för världen att de har det som fodras för att kunna hitta tillbaka till sin passion för spelet.Slap Shot behövde verkligen ingen uppföljare. Den avslutades på ett sånt sätt att någon direkt fortsättning egentligen inte skulle kunna gå att genomföra.. utan att storyn i dess uppföljare skulle kännas rent av korkad. Så.... Slap Shot 2: Breaking The Ice är alltså en helt onödig uppföljare egentligen, men samtidigt är det en hyfsad komedi i sig - även om det hela känns hyfsat mycket som en ren upprepning av den första filmen, fast med några förändringar.
Storyn är en enda klichée och vi har sett den många, många gånger innan i andra sammanhang - vilket gör att händelseförloppet är löjligt lättuträknat. Skådisarna är hyfsade och vi återser Steve Carlson, Jeff Carlson och David Hanson i rollerna som bröderna Hanson.. dessvärre har de ytterst lite screentime och ses mestadels bara till i början och slutet av filmen.
Nu vet jag inte om det bara är jag som har jävligt dålig humor eller om filmen faktiskt är rolig, men jag skrattade en hel del under filmens gång och skämten ligger hyfsat tätt intill varandra vilket medför att det inte blir så mycket dötid att sitta och vänta på att någonting kul ska inträffa.
Hur som haver; Slap Shot 2 är en onödig uppföljare, men den är helt okej som en fristående film.. för kul är den, även om det stinker B-rulle lång väg.
http://www.imdb.com/title/tt0282171/
För att rädda sitt gruppboende strax utanför Charlestown från den hänsynslösa byggpampen Bernie Frazier (Lynda Boyd) sätter en grupp föräldralösa barn ihop ett hockeylag och hoppas på att kunna få den övriga lokalbefolkningen på sin sida. De får även hjälp av de ökända bröderna Hanson (Jeff Carlson, Steve Carlson och David Hanson), som var kända för sin brutala typ av hockey men som numera lever ett mer "zen-aktigt" liv.. vilket kommer förändras drastiskt.Den tredje filmen är trilogins svarta får. Inte nog med att den knappt är rolig (jag skrattade till ungefär fyra gånger under hela filmens gång), den tar en annan väg än de två tidigare filmerna och känns mer som en barnvänlig film. Svordomarna, de brutala slagsmålen där de inblandade blir blodigt blåslagna och misshandlade och den rent utsagt brutala humorn är bortblåst och istället får vi väldigt, väldigt tam och rent av tråkig "humor" - framfört till större delen av inkompetenta idioter som inte vet vad skådespeleri innebär.
Carlson, Carlson och Hanson gör hyfsade insatser jämtemot de två tidigare filmerna och är inte alls lika roliga som tidigare - mycket tack vare ett uselt och svagt manus. Vi ser även till Leslie Nielsen i en biroll som Charlestown's borgmästare, vilket innebär en allvarlig och inte alls idiotrolig roll som vi är vana att se denne herre i. Lynda Boyd spelar över och irriterar mest. De övriga i rollistan är cheesigt usla och ärligt talat så är egentligen ingen speciellt sevärd i den här tredje delen. Storyn är till en viss del återigen en upprepning och klichéerna bombas över hela filmen, vilket medför att tristessen ökar mer och mer ju längre filmen går.
Om man tyckte den andra filmen var usel bör man tänka sig för innan man ser den tredje. Avstå den helt och se den första istället. Kanske tvåan också.
http://www.imdb.com/title/tt1245734/
Sammanfattningen då. Den första filmen är råbra och riktigt kul. Den andra filmen är okej underhållning om man ser den som en fristående film och struntar i att den har något med den första filmen att göra. Den tredje filmen behöver man inte se överhuvudtaget.. jag tror man klarar sig ganska bra utan den ändå.
U-571
1942, Nordatlanten. Den tyska flottans ubåtar har med stor framgång lyckats attackera och sänka många allierade fartyg och eftersom ingen har lyckats knäcka deras koder ubåtarna skickar mellan varandra och hemlandet fortsätter torpederingarna medan de allierade lider stora förluster. Men när en skadad ubåt skickar en SOS-signal inser de allierade att detta kan vara deras chans att lägga vantarna på tyskarnas topphemliga krypteringsmaskin Enigma.Besättningen ombord på en amerikansk ubåt får order om att stjäla krypteringsmaskinen. Med en ombyggd ubåt, som ska likna en tysk ubåt på håll, intar de den skadade tyska ubåten och snart börjar problemen att staplas på hög.
Som en historiskt korrekt krigsfilm är U-571 svag, men som en regelrätt action/krigsfilm är U-571 god underhållning och hyfsat spännande - även om det hela är ganska förutsägbart i slutändan. Filmen är välspelad, välproducerad och har en helt okej story som fungerar, även om inga direkt oväntade vändningar inträffar i händelseförloppet.
Bland skådespelarna ser vi Bill Paxton och Jon Bon Jovi i korta roller och Harvey Keitel och Matthew McConaughey i viktiga roller. Filmen innehar även ett par personer som man säger "Det är ju han ju!" åt, men som samtidigt inte är avsevärt nämnvärda. Givetvis är det hela välspelat och trovärdigt. Effektmässigt är det hela väl genomfört och det mesta ser snyggt ut med en del explosioner, folk som dör, pang pang och lite annat skoj.
Spänningsfaktorn är hyfsad filmen igenom. Det som förstör är att händelseförloppet är väldigt förutsägbart och man blir egentligen aldrig överaskad av vad som komma skall. Det hela är väldigt linjärt helt enkelt.
U-571 är inget mästerverk, men fungerar helt klart som god underhållning en tråkig eftermiddag eller kväll.
Sevärd.
http://www.imdb.com/title/tt0141926/
Haute Tension
Studenterna Marie (Cécile De France) och Alexia (Maïwenn Le Besco) beger sig iväg till Alexia's föräldrars avskilda gård ute på landet för att ta det lugnt och plugga. Men redan samma kväll som de kommer dit bryter helvetet lös då en mystisk galning (Philippe Nahon) dyker upp och mördar skoningslöst hela Alexia's familj och kidnappar Alexia - varpå Marie följer efter. Men är allting vad det verkar vara...?Det finns inte så mycket att säga om Haute Tension (mer känd som Switchblade Romance i bland annat Sverige). Det är en bra slasheraktig skräckis som blir smått seg på sina ställen tyvärr, men som vägs upp av den spänning och det våld som förekommer i den. Skådisarnas insatser är riktigt bra och Nohan's prestation är troligtvis mest sevärd i filmen som den tyste men blodtörstige mördaren. Storyn är simpel och enkel att förstå, även om vissa luckor inte täpps igen i slutet. Effekterna är trovärdiga och.. det finns inte så mycket mer att tillägga om dem. Filmen är inte felfri, men det lilla jag har att klaga på känns ganska orelevant, så det skiter jag i.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0338095/
Never Sleep Again: The Elm Street Legacy
Som jag utlovade i min recension av den första Nightmare filmen; här kommer Never Sleep Again: The Elm Street Legacy, dokumentären om Nightmare serien och Freddy Krueger - och vilken dokumentär.Teamet bakom His Name Was Jason: 30 Years Of Friday The 13th återvänder med den här dokumentären och upplägget är hyfsat likt Friday dokumentären - man går igenom filmerna i kronologisk ordning och intervjuar skådespelare, regissörer, manusförfattare, specialeffektsteam osv. som berättar och pratar om filmerna i serien (samt Freddy vs. Jason) och TV-serien Freddy's Nightmares (vilket jag blev lite förvånad över) - men inte remaken. Det känns som att teamet har lyckats fånga upp de flesta bakom filmerna, men avsaknaden av Johnny Depp (Nightmare 1 och 6) och Frank Darabont (en av manusförfattarna av Nightmare 3) existerar där och det är lite snopet att dessa två herrar inte intervjuats.
En stor skillnad mellan Friday och Nightmare dokumentärerna är speltiden och hur ingående de är i Nightmare i jämförelse med Friday. Friday ligger på ca 90 minuter och går ganska grundligt in på Friday filmerna, medans Nightmare dokumentären ligger på närmare 240 minuter och djupdyker i filmserien och vi får en ganska bra inblick bakom kulisserna - vilket täcker det mesta - i en välstrukturerad och effektiv jargong (som i Friday dokumentären).
Exempelvis berättas det om att Nightmare 5 blev kraftigt redigerad innan dess biorelease (vilket jag berättade om i min recension) och vi får även se de oredigerade klippen snabbt under dokumentärens gång. Det berättas även att det förekom väldigt dålig stämning under inspelningarna tack vare bland annat brist på tid och ett färdigt manus, då man under flera av Nightmare produktionerna påbörjat filmningen innan ett fullständigt manus funnits till hands.
Hur som helst är Never Sleep Again: The Elm Street Legacy dokumentären en guldgruva för den nyinvigde Freddy-anhängaren och hardcore-fanet och speciellt besviken lär ingen bli som gillar Nightmare och Freddy Krueger.
Men vi är inte klara än! Precis som Friday dokumentären kommer även Nightmare dokumentären i en 2 disc edition och disc 2 är självfallet fullproppad med extramaterial.
Extramaterialet består av följande:
Förlängda intervjuer som inte fick plats i dokumentären. Här pratas det även kort om remaken. En förhandstitt på Heather Langenkamp's kommande dokumentär I Am Nancy. Vi ser även personer som tillverkar Freddyhandskar, Freddyfans och deras samlingar, en grovt redigerad version av Angry Video Game Nerd's recension av A Nightmare On Elm Street NES-spelet (och nyinspelade kommentarer av James Rolfe), Nightmare-konceptet som serietidningar och böcker, en kortare video med kommentarer ifrån kompositörerna och låtskrivarna i Nightmare filmerna en kort dokumentär om filmernas affischer, där deras skapare Matthew Joseph Peak berättar om sina skapelser och om hur originalmålningen till första filmen höll på att gå förlorad för alltid.
Utöver allt detta får vi även en teaser av själva dokumentären, ett tio minuter klipp där skådespelarna från Nightmare filmerna läser upp utvalda repliker och således agerar varje film under 10 minuter samt en kortare video med Horror's Hallowed Grounds där teamet åker till flera av de platser där de spelade in den första Nightmare.
Never Sleep Again: The Elm Street Legacy lämnar inte mycket kvar att önska sig och det är en väldigt intressant dvd som täcker mer eller mindre allt som kan vara av intresse angående Nightmare filmerna och Freddy Krueger. Mycket bättre eller informativt än så här kan det nog faktiskt inte bli.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt1510985/
