Hack!

Sju stycken college studenter beger sig iväg till en privatägd ö där de ska studera öns natur och djurliv, där de blir mottagna av öns ägare Vincent King (Sean Kanan) och hans filmbesatta fru Mary Shelley (Juliet Landau). Dessvärre smyger en galning runt på ön och börjar plocka av dem en efter en.

I ungefär samma anda som Hatchet återgår Hack! till oldschool stilen inom slashergenren. Vi får samtliga karaktärer - plugghästen, killen plugghästen är kär i, ganjarökaren, bimbon, fotbollskillen, den udda personen (i det här fallet homosexuell) och den alternativa personen - som ska fimpas av på så blodiga och vidriga sätt som möjligt. Klichéerna staplas på hög och den ena förutsägbara slashersekvensen efter den andra rullar på i ett hyfsat tempo, tills filmen ballar ur nästan helt och det hela blir ganska osammanhängande.

Hack! innehåller också väldigt många filmreferenser och är troligtvis den filmen som refererar till flest filmer någonsin. Redan i början av filmen skjuter karaktärerna av många repliker där andra, större, filmer nämns, så som Saw, A Nightmare On Elm Street, Halloween, Friday The 13th, Hellraiser, Jaws och så vidare.

Rollistan är inte så mycket att prata om, mer än att Kane Hodder, Burt Young och Lochlyn Munro dyker upp i varsin biroll. Effektmässigt ser det däremot betydligt bättre ut och det mesta övertygar. Story och manus är typiskt oldschool slasher, men fungerar alldeles utmärkt.

Även om Hack! är förutsägbar klichéebomb så gillar jag den, då den återgår till det klassiska stuket på slasherfilm. Det som drar ner betyget är slutet som kändes smått som ett stort "what the hell?".

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0475289/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0