Vahetere...orka?

När en plötslig attack mot NSA i Virginia inträffar måste Augustus Gibbons återigen skaffa fram en xXx-agent - då Xander Cage blivit dödad på Bora Bora. Hans val blir en gammal krigspolare: Darius Stone - som sitter inne på 20 år efter att ha slagit av försvarsministern/generalen George Deckert's käke samt vägrat order. Efter att ha fritagit Stone börjar Gibbons - tillsammans med Stone och NSA uppfinnaren Toby Lee Shavers - att rota i det hela och upptäcker att en militär utbrytargrupp konspirerar för att göra statskupp genom hemliga operationer i USA:s maktcentrum: Washington D.C.

Det mesta är sig likt från den första filmen, bortsett från några punkter. Vin Diesel's karaktär i första filmen var en våghals som satte sitt eget liv på spel, medans karaktären Ice Cube - som tagit över xXx-rollen från Diesel - spelar sätter istället andras liv på spel hellre än sitt eget. Actionsekvenserna är bitvis mindre realistiska och på vissa effekter syns det ganska lång väg att det är CGI.

Detta blir emellertid inget problem då filmen inte är av den smartaste karaktären. Det går ganska snabbt upp för tittaren vem som är styggingen och vad hela filmen går ut på.. men inte heller detta blir något problem för filmen, då den är menad att underhålla - nothing more.

Samuel L. Jackson är tillbaka som Gibbons och gör som vanligt bra ifrån sig, Ice Cube har tagit över xXx-rollen från Vin Diesel och gör det hela jävligt bra - i mina ögon - och Willem Dafoe är som vanligt klockren i sin roll.

Någonting som är synd med den andra filmen är att många är av den åsikten att den är sämre än den första filmen och att det är en ren urmjölkning av konceptet. Sure, det är det säkert.. men vilken actionfilmstittare vill inte se bad ass snubbar som vräker ur sig uppkäftiga kommentarer om vartannat med rejäla puffror som säger pang pang?

Den andra xXx är minst lika underhållande som den första och jag rekommenderar den varmt - som den actionfilmstittare jag faktiskt är.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0329774/

Efter att en agent blivit mördad under ett uppdrag i Prag av en grupp som kallar sig Anarchy 99 bestämmer sig NSA för att leta reda på en ny agent att sätta in. Istället för att ta en av sina egna föreslår NSA agenten Augustus Gibbons att ta en civil - en brottsling - och sätta in i uppdraget. Xander Cage - en omtalad underground spänningssökare - får kort efter sitt gripande ett ultimatum av Gibbons: antingen tar han på sig uppdraget - eller så kommer han få tillbringa troligtvis resten av sitt liv bakom galler. Cage tar på sig uppdraget och beger sig sedan iväg för att ta reda på vad Anarchy 99 - som är ledda av den f.d ryske befälhavaren Yorgi och dennes vackra men stenhårda flickvän Yelena - egentligen har i kikaren.

Vad som följer är action. Ganska jävla mycket action med för den delen. Inte lika mycket action som i t ex Crank filmerna. Men action. Och det vet ju typ, alla. Självklart. Och vad som händer innan Cage - som spelas av Vin Diesel - skickas iväg till Prag involverar också en hel del action. Under filmens gång bjuds vi på - utöver action givetvis - också en satans massa stunts i våghalsiga situationer. Exempelvis snowboardåkning framför ett stort snöskred och crosshoppande över ladgårdstak - när ladgården sprängs i småflisor.

Att säga att xXx är fullt ut realistisk skulle vara ungefär som att svära i kyrkan. Visst, bitvis är den realistisk och actionscenerna är snyggt gjorda, men i många sekvenser sitter jag och frågar mig själv "Hur fan överlevde han det där?" och "Hur gick det där till egentligen?". Manuset är välskrivet, sure, men helt realistiskt? Njae..

Utöver Diesel - som i vanlig ordning levererar en del uppkäftiga repliker - ser vi även Samuel L. Jackson i rollen som Gibbons (som i vanlig ordning gör bra ifrån sig), Asia Argento (dotter till Dario Argento) i rollen som Yelena och Marton Csokas som styggingen Yorgi.

Jag har inte så mycket mer att skriva om filmen. De flesta som gillar action lär ha sett den åtminstone en gång. Så jag avslutar med det här: jag gillar fortfarande xXx, även om den kanske var lite väl överhypad när den kom.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0295701/

Jag citerar H från hans extremt korta kommentar om filmen: "Håll bara käften och gå och se den.". Varför? Enkelt svar: District 9 är något av det bästa som har släppts på flera år.

För 20 år sedan inträffade någonting häpnadsväckande: en jättelik utomjordisk farkost dök upp ovanför Johannesburg, Sydafrika. Mänskligheten tog emot utomjordingarna - som blev kända som "Räkorna" - med öppna armar och byggde en sorts flyktingförläggning precis under skeppet åt de strandsatta besökarna. Men allt eftersom tiden gick blev District 9 - som förläggningen blev kallad - mer och mer ett slumområde och kriminalitet tog sitt fäste. Multi-National United (MNU) har nu fått kontrakt att förflytta "Räkorna" från District 9 till en ny förläggning (kallad District 10) som är fräschare och längre bort från människorna. Agent Wikus van der Merve sätts på jobbet för att få operationen genomförd, men efter en liten olycka börjar Wikus liv att förändras... bokstavligt talat.

Det finns ganska mycket att säga om filmen - och det mesta är gott - men District 9 är ingenting man ska läsa om, utan se med egna ögon. När jag såg filmen satt jag bara och tog in - manus, skådespelarnas insatser, effekterna, stilen på filmningen (som till en början är en sorts dokumentäraktig tingest för att ungefär halvvägs in i filmen övergå till vanlig film), actionsekvenserna, humorn som inträffar bitvis.. rubbet.

Mer än så tänker jag inte skriva. Se filmjäveln - annars missar du något av det bästa av årgång 2009.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1136608/

Vi tar det hela från första början. Innan jag såg trailern för att Watchmen skulle ha biopremiär hade jag ingen som helst aning om vad Watchmen var. Ett par dagar efter premiären fick jag - av en ren slump faktiskt - tag i Watchmen: The End Is Nigh - ett prequelspel till filmen och tydligen serietidningen också. Jag blev inte speciellt imponerad av spelet och i samband med detta hörde jag runt med några som sett filmen och hörde hur den var. Reaktionerna på filmen var inte speciellt goda vilket ledde till att mina förväntningar på filmen inte var speciellt stora - och mina tankar på att se filmen var väldigt, väldigt långt borta. Men efter att ha läst Helt Perfekt's recension av filmen växte nyfikenheten och jag införskaffade filmen ganska direkt efter. Nu - för bara några dagar sedan - råkade jag få syn på att det kommit en uppföljare till prequelspelet med den mycket originella titeln Watchmen: The End Is Nigh Part 2. Efter att ha lirat igenom det andra spelet var mina förväntningar på filmen lagomt ljumna.

Hur som helst har jag nu alltså sett filmen. Men tack vare ett råd av Helt Perfekt's ägare H införskaffade jag Director's Cut versionen istället för bioversionen, då den är ca 24 minuter längre och innehåller givetvis fler händelser. Om jag kommer anstränga mig och se bioversionen eller inte vet jag inte i dagsläget.. den som lever får se. Watchmen utspelar sig hur som haver i ett alternativt 1985. Maskerade superhjältar är förbjudna enligt lag, efter att de ett par år tidigare började spåra ur och ställde till med diverse olika saker. Mutanten Dr. Manhattan - som fick sina superkrafter efter en olycka - jobbar nu mer på att framställa en alternativ energikälla och endast två av den gamla superhjältegruppen Watchmen har offentliggjort sig utan mask. När en av dem - The Comedian - blir brutalt mördad börjar den mystiske Rorschach att nysta i fallet.

Nu när jag äntligen har sett filmen så måste jag säga att jag är jävligt nöjd med vad jag fick av den. Och precis som H så begriper jag inte vad de kan ha tagit bort 24 minuter ifrån de 3 timmar och 6 minuter som filmen varar. Men samtidigt så tror jag att många ser detta som ett problem - den är för lång, för många. Storyn är djup och emellanåt lite komplicerad att begripa, men sitter man och håller käft och koncentrerar sig på filmen så är det här mycket god underhållning.

Förväntar man sig blytung action och stenhårt våld lär man bli jävligt besviken när man sätter sig för att titta på Watchmen. Visst, actionscener dyker upp lite här och där igenom filmen och i flera scener förekommer det även övervåld, men att kalla Watchmen för en regelrätt och straight actionfilm vore fel.

En annan sak jag har hört/läst klagomål på om filmen är att den hoppar väldigt mycket mellan då- och nutid och att detta medför att man inte begriper någonting eller att det kan bli svårt att begripa. Mitt svar på det är att då lär man väl koncentrera sig på vad som händer, istället för att sitta och hålla på med annat under filmens gång.

Filmens effekter är otroligt snygga också och jag har väl egentligen inte speciellt mycket att klaga på, även om man kunde störa sig lite på hur uttryckslös Dr. Manhattan-karaktären var. För helvete, jag vet inte om han ens ändrade ansiktsuttryck någon gång under filmen. Jag märkte iaf inte av det isåfall.

Citerat ur H's recension: En del klagar över hur många sekvenser lider av “sakta ner-snabba upp”-klipp [...]. Jag har inte läst speciellt många recensioner om filmen, utan tog den mest som den kom. Men om det nu skulle vara som så att detta stämmer - hur kan man egentligen störa sig på detta? Hade det varit bättre om de hade haft en jojjo-kamera under actionsekvenserna så att man - istället för hinna se allting som händer - inte sett ett skit vad som händer? Jag personligen tycker att dessa sekvenser var riktigt schyssta och snyggt upplaggda.

Jag är riktigt nöjd med vad Watchmen gav mig och jag ser den som en riktigt bra film - bara man koncentrerar sig på storyn och följer filmen från början till slut.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0409459/

Coogan - en vicesheriff i Arizona - skickas till New York för att hämta förbrytaren Ringerman. Vid hans ankomst får han reda på av New York polischefen McElroy att Ringerman inte är klar då han har lyckats få i sig en dos LSD. Coogan bestämmer sig för att se till att få med sig Ringerman ändå, men i processen lyckas Ringerman fly och Coogan blir beordrad att åka hem.

Alldeles för stolt för att åka hem tomhänt, beger sig Coogan efter Ringerman för att ta fast honom.

Och därefter borde det bli tonvis med slagsmål, skottlossningar, uppkäftiga repliker ifrån Clintan och givetvis lite biljakter. Men... nä.

Istället får vi en trög film som bara maskar sig framåt och känns oändlig. Inte blir det bättre av att vi bjuds på bland annat en jävla hippie-disco-scen där de spelar en låt som måste varit skriven av en LSD-påverkad gris eller något. De tjatade samma jävla mening H E L A jävla tiden. Och så varierade de med kanske två ord, sen samma jävla mening igen. Jag hade kunnat skjuta kompositören. Jävla idiot.

Clintan gör dock en bra insats i vanlig ordning, men han jobbar med ett manus som borde ha blivit skrottat från första början. De övriga skådespelarna är väl helt ok. Och hur man kan klassa den här tröga filmen som action begriper jag inte riktigt. Jag skulle mer peka på typ.. crime, eller något. Hur som helst så har jag ju inte en crime-kategori, så action får duga.

Nu kommer jag ju säkerligen få på käften av någon, men hur kan man egentligen tycka att den här filmen är råbra? Visst, den dög väl att se. En gång. Typ. Men, superduperråbraofdoom? Nä. Inte en chans i självaste helvete.

Nej, Coogan's Bluff kan man klara sig utan i min mening. Se hellre någon av Clintans andra - bättre - filmer.

http://www.imdb.com/title/tt0062824/

General Teague har ett problem; han har tappat kontakten med sin brorson Ted som går på militärskolan han finansierar och han misstänker att någonting har hänt. Han har även en lösning på problemet: Karl Thomasson, en föredetta legosoldat som tjänstgjort med generalen.

Karl blir ombedd av generalen att gå in under täckmantel som vikarie för en historielärare som sagt upp sig och ta reda på vad som egentligen försigår inne på skolan och vad som hänt hans brorson. Kort efter Karl's ankomst upptäcker han att skolan har blivit genomsyrad av en neo-nazistisk grupp känd som Werewolves - en specialtränad elitgrupp handplockade av kommendant Brack.

Det har gått 8 år sedan den sista Vikarien-filmen kom och jag kan nästan med säkerhet säga att det här är den sista delen i serien.. förhoppningsvis. Den fjärde filmen är en direkt-till-vhs/dvd-film och erbjuder väl därefter också. Treat Williams gör väl sin grej återigen och som stygging ser vi ingen mindre än Patrick Kilpatrick (många direkt-till-vhs/dvd-filmer). Vi ser även Angie Everhart (Bordello Of Blood, Point Doom) i en halvviktig roll.

Den fjärde filmen upprepar inte riktigt de tre tidigare filmernas idé, men den bygger på den. Att de överfört storyn och idéen från en highschool med stökiga ungdomar till en strikt disciplinerad militärskola är.. inte speciellt nyskapande. Den bjuder inte på någonting nytt egentligen, utan tar bitvis händelser ur de tidigare filmerna och lägger in dessa i nya scener. Ungefär.

Den sista - förhoppningsvis - Vikarien-filmen (som för övrigt har en löjligt lång titel) är väl en hyfsat ok direkt-till-vhs/dvd-rulle som funkar att döda tid med. Mycket mer än så är den inte värd. I mina ögon.

http://www.imdb.com/title/tt0240944/

Legosoldaten Karl Thomasson och hans gamla krigspolare Macy blir tillfångnatagna någonstans i Kosovo. Under tiden de sitter inlåsta blir Macy svårt misshandlad och blir slutligen förlamad och ber Karl göra slut på eländet - men också att lova att han söker upp Macy's college professor dotter - Nicole - för att överräcka en gammal medalj tillhörande hennes far.

Tre månader senare anländer Karl till Eastern Atlantic University på Long Island i New York - där Nicole jobbar. Kort efter deras möte blir Nicole emellertid svårt misshandlad och hamnar på sjukhus. Karl får nys om detta dagen efter misshandeln inträffade och bestämmer sig för att gå in som vikarie i Nicole's klass för att hitta de ansvariga bakom misshandeln. Tillsammans med sina polare Ed och Rahmel upptäcker han att misshandeln var bara en liten del av någonting betydligt större: en steroidhärva som blandar in ett antal viktiga personer inne på skolan.

Den tredje filmen upprepar samma koncept för tredje gången. Men den är faktiskt väldigt underhållande - på en B-films villkor alltså. Actionscenerna är dessvärre ganska få med några enstaka slagsmålsscener och ytterst få (nu snackar vi typ 1 eller 2 scener) med skottlossning. Lite snark för att vara en actionfilm, faktiskt. Storyn utvecklas inte speciellt mycket heller egentligen utan följer mest den klichéefyllda stigen och följer samtliga B-actioningredienser till punkt och pricka. Ungefär.

Treat Williams axlar återigen rollen som Karl Thomasson och han gör en hyfsat ok prestation. De övriga skådespelarna har jag antingen inte sett förut eller bara skymtat förbi i någon annan B-filmsproduktion. De duger iaf.

Den tredje filmen i serien är en ganska sevärd B-film hur som haver. Även om den upprepar de tidigare filmernas idéer om en legosoldat som tar lagen i egna händer för att rätta till problem på en skola.

http://www.imdb.com/title/tt0197924/

Efter att legosoldaten Karl Thomasson's bror - Randall Thomasson - blir ihjälskjuten när han försöker ingripa i en bilstöld återvänder Karl för att medverka på sin brors begravning. Spåren från bilstölden och mordet leder till Brotherhood - en grupp kriminella ungdomar ledda av ungdomsgangstern Little B.

Karl tror emellertid att det hela går betydligt djupare och går under täckmantel in som Randall's vikarie på Lenthrop High School i Brooklyn som historielärare för att kunna leta reda på de ansvariga bakom mordet och raden av bilstölder som inträffat.

Den andra filmen i serien är som föregångaren - fast mindre utvecklande och mer hjärndöd. Och så har den sämre effekter.

Den första filmen var nyskapande. Den satte en legosoldat i en miljö där de inte brukar i vanliga fall vara och utvecklade sedan storyn allt eftersom. Den andra filmen - som är gjord för TV - skiter i att utveckla karaktärerna och storyn utan brakar på i ett hyfsat högt tempo.

Den första filmens charm saknas också. Att se Tom Berenger piska snorungar som tror att de är någonting är hur underhållande som helst. Treat Williams gör väl i princip samma sak egentligen, fast sämre och det är betydligt färre scener inne i klassrummet än vad det var i första filmen.. vilket var en del av charmen med den första filmen.

Treat Williams var väl helt ok i huvudrollen, men jag anser ändå att Tom Berenger gjorde en bättre prestation i den första filmen. Vissa av de övriga skådespelarna är sämre än i första filmen också. Susan May Pratt är värdelös som Treat Williams brorsdotter och som skådis i övrigt. Jag störde mig på henne i varje scen hon var med i. Men sen var det en och annan som faktiskt dög som skådespelare med, t ex Chuck Jeffreys som medverkat i diverse större filmer - fast i mindre roller.

Effekterna under skottstriderna var skrattretande då de laggt på datoranimerade eldeffekter när de trycker av ett vapen vilket ser grymt orealistiskt ut. Suck..

Men i helhet är Vikarien 2: Skolan Är Slut en helt ok film med tanke på att den är gjord för TV. TV filmer brukar ju ha tendenser till att försöka vara någonting de inte är - jävligt bra film.

http://www.imdb.com/title/tt0120847/

Efter ett misslyckat uppdrag i Kuba återvänder legosoldaten Jonathan Shale till Miami med sin grupp av legosoldater. Han söker upp sin flickvän Jane Hetzko - som jobbar som historielärare på Columbus High School. Några av Jane's elever är medlemmar i ligistgänget King's Of Destruction (KOD) - ledda av Juan Lacas - som terroriserat henne.

När hon blir misshandlad och får knäskålarna sönderslagna går Shale in som hennes vikarie - utan hennes vetskap - för att hitta de ansvariga för misshandeln. När Shale börjar undersöka misshandeln upptäcker han att skolan är ett centrum för droghandel och Shale bestämmer sig för att ta itu med de kriminella problemen på skolan.. tillsammans med sin grupp.

När det kommer till Tom Berenger filmer så brukar jag gilla det mesta jag har sett honom i. Vikarien är inget undantag. Även om filmen inte är högexplosiv action utan mer en storydriven action/thriller så är den jävligt bra.

Karaktärerna i filmen är framförda bra och vi ser - utöver Berenger - bland annat Ernie Hudson (Ghostbusters filmerna) framför kameran som rektorn för skolan. Actionsekvenserna är snyggt gjorda men jag tycker de kunde ha tryckt in lite fler än de som finns i filmen.

Vikarien är en B-film, men en väldigt välgjord sådan. Gillar man såna här filmer lär man gilla den här. Jag gör det. Och jag kommer säkert att se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0117774/

Chev Chelios är död. Tror man. Chev är emellertid i livet, men har blivit bestulen på sitt hjärta av den kinesiske gangstern Johnny Vang. Istället för sitt nästintill oförstörbara hjärta har Chev fått ett batteridrivet mekaniskt hjärta som måste ha påfyllning av el med jämna mellanrum. Men som den tjurskallen Chev är så beger han sig efter Vang för att ta tillbaka det som är hans.

Den första filmen var hysteriskt rolig, actionfylld, knäpp och helt.. ja, bara helt underbar. Uppföljaren är.. ungefär två resor värre. Saker som realism och verklighetstroget existerar inte i den här filmens värld. Men det är också det som gör filmen så jävla bra.

Filmen driver med sig själv och försöker inte vara seriös någonstans. De som vill se något verklighetstroget kan titta under drama-kategorin istället. Här bjuds vi på ännu mer slagsmål, skottlossning, "lagomt" sjuk humor, sex och så givetvis Jason Statham i toppform som Chev Chelios. Vi återser även Amy Smart i rollen som hans korkade flickvän. Hur kul som helst.

Tempot är ungefär som den första filmens. Jag vet inte om den ligger över eller under, men högt är det iaf. Filmen brakar på i 200 knyck och levererar gapskratt efter gapskratt och många underhållande actionscener.

Det här är vad jag kallar underhållning.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1121931/

Yrkesmördaren Chev Chelios ligger jävligt illa till. Hans rival - Verona - har injicerat honom med det dödliga giftet "The Beijing Cocktail". Tack vare hans vän - och läkare - Doc Miles får han reda på att han måste hålla adrenalinet pumpande för att inte hjärtat ska sluta slå. Chev beger sig därefter ut för att leta reda på Verona.. innan hans hjärta slutar slå.

Kalla mig efter om ni så vill, men det här var första gången jag såg den här filmen och jag skäms rejält över att inte ha sett den förr. Filmen går igång redan efter ytterst få minuter och det är full jävla rulle från början till slut och stannar inte upp många sekunder.

Filmen vräker på med biljakter, slagsmål, skottlossning, lagomt sjuk humor, sex och klockrena dialoger mellan Jason Statham (The Transporter-filmerna) och de övriga i filmen i ett rasande tempo. De övriga skådespelarna - däribland Amy Smart (The Butterfly Effect, Mirrors) - är bra och väldigt underhållande att titta på. Manuset är emellertid en ren ursäkt för att visa så mycket action som möjligt under så lite tid som möjligt. Filmens komiska inslag fick mig att vråla av garv och jag kunde inget annat än att bara älska det jag såg.

Läs gärna en ungefärligt lika kort recension hos Helt Perfekt.

Gillar du action och inte har sett Crank - vad fan väntar du på?

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0479884/

Den andra livactionfilmen om Riddick. Recension på Pitch Black och den animerade filmen hittar ni här och här. Recension på spelen hittar ni här och här.

Fem år har gått sedan Riddick lyckades fly ifrån ökenplaneten tillsammans med två andra överlevanden. I fem år har Riddick hållt sig gömd.. fram tills nu. Efter att ett gäng legosoldater försökt att infånga honom beger han sig iväg till planeten Helion Prime där han söker upp en av de överlevanden från ökenplaneten.

Han får reda på att en flotta vid namn The Necromongers, ledda av Lord Marshal, är på ett korståg genom galaxen för att omvända alla till deras tro och förgöra de som inte går att omvända. Riddick vill till en början inte lägga sig i det hela, men blir snart insyltad och måste försöka stoppa The Necromongers.

Strax efter att jag hade sett Pitch Black för första gången såg jag den här filmen för första gången. Förhoppningarna var givetvis skyhöga eftersom Pitch Black var råbra och jag trodde självklart att filmen skulle vara i samma stuk som Pitch Black. Efter att ha sett den var jag grymt besviken då den inte liknade Pitch Black någonstans, mer än att Riddick (givetvis spelad av Vin Diesel igen) är bad ass.

Hur som helst. Nu när jag har sett om den igen, efter ca 5 år, så har åsikterna vänt på sig. Jag satte mig ner för att se en actionfilm, det var allt jag kom ihåg ur filmen i stort sett. Och jag fick action. Jävligt mycket action.

Bra skådespelare, spektakulära effekter och ett rasande tempo till större delen. Det enda negativa med filmen är troligtvis de scener som jag skulle klassa som dötid då de pratar om tron på grejer vilket jag skulle relatera till hallelujah.. vilket är ett stort jävla snark.

Men filmen levererade faktiskt det jag förväntat mig och jag är väldigt nöjd över att jag faktiskt tog mig tiden att se om den här filmen, även om mina förhoppningar inte var speciellt höga då jag tyckte filmen sög något gammalt illaluktande första gången jag såg den.

Den är inte lika bra som Pitch Black, men den ligger inte långt bakom.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0296572/

Den fjärde och hittils sista filmen i Die Hard serien. Troligtvis mest känd som Die Hard 4.0... i Sverige alltså.

Efter att FBI's Cyberdivision har blivit hackad beordrar chefen över avdelningen, Bowman, att samtliga hackers som skulle kunna vara kapabla till någonting sånt här ska tas in och förhöras. Men då det är den 4de Juli har många av deras agenter ledigt så han kräver att de lokala polismyndigheterna ska hjälpa till.

John McClane är en av de lokala poliserna som blir tillkallad och skickas iväg för att hämta hackaren Matthew Farrell. Men väl på plats blir de beskjutna och snart dras McClane återigen i en terroristhärva och med hjälp av Farrell beger han sig efter de ansvariga, då McClane är "den där killen".

När jag fick höra att en ny Die Hard film var på gång blev jag alldeles till mig och satt spännt och inväntade den. När den väl släppts på bio rusade jag till bion och slog mig ner i biosalongen och tittade på den.

Filmen gav mig det jag hoppats på: action i högsta, om än emellanåt överdrivet otrolig, klass. Storyn och manuset är ganska tunnt, men who gives a shit när Bruce Willis skjuter styggingar till höger och vänster, skjuter ner helikoptrar med bilar och levererar återigen oneliners som får en att skratta högt?

Den fjärde filmen i Die Hard är en mycket bra actionfilm och en mycket bra underhållningsfilm. Realismen, vad är det? Stundtals är filmen ganska (eller rent av löjligt) orealistisk men det jämnar som sagt ut sig med actionsekvenserna och det goda samspelet mellan Willis och Justin Long (Jeepers Creepers). Och Timothy Olyphant (Scream 2) gör en något så när bra skurk, men är långt ifrån Alan Rickman's skurk i första Die Hard (jag skulle tro att ingen slår honom iofs..).

Den fjärde Die Hard filmen är en bra underhållningsfilm med jävligt mycket action, om än det kan bli orealistiskt emellanåt, och bra skådespelare som väger upp det tunna manuset.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0337978/

John McTiernan (som regisserade den första Die Hard) gjorde även den tredje filmen i serien.

En varm sommardag i New York bryts tvärt då en bomb exploderar i Bonwit Teller Department Store. Strax därpå får inspektör Walter Cobb ett samtal från bombaren. Bombaren, som endast är känd som 'Simon', frågar efter John McClane.

'Simon' vill leka leken 'Simon Säger' med McClane och snart dras även elektrikern Zeus Carver in i det hela. John och Zeus måste nu ta sig genom New York och lösa diverse olika gåtor och pussel för att 'Simon' inte ska smälla av ytterligare bomber.

Den tredje filmen följer det klassiska schemat: omaka par måste i slutändan hjälpas åt på ett eller annat sätt för att övervinna en skurk. Och det funkar, jävligt bra.

Bruce Willis och Samuel L. Jackson får in några riktigt klockrena repliker och får mig att skratta högt. Actionscenerna är välgjorda och tempot hålls hela tiden uppe. Första gången jag såg den här filmen (jag tror jag snart har nött ut mitt gamla vhs-band med den här filmen) tyckte jag den var svinbra och det tycker jag fortfarande. Den har allt föregångarna hade.. fast med lite mer humor.

Jag vet inte riktigt hur McTiernan tänkt sig egentligen. Om det här ska vara en uppföljare till den första filmen och skippa den andra filmen helt eller om den fortsätter ett par år efter tvåan, men att den relaterar mer till ettan än tvåan (tvåan nämns iofs aldrig). Confusing.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om filmen egentligen. I en del recensioner som jag läst så tycker recensenterna att den tredje filmen är sämst (av de tre första filmerna), men jag tycker tvärtom. Den är underhållande, bjuder på någonting nytt, Willis får en partner i filmen och filmen känns inte som en andra upprepning av den första filmen, tack och lov.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0112864/

Dö hårdare.

Det är återigen jul och John McClane är på Dulles International Airport i Dulles, Virginia, för att invänta sin fru Holly då deras barn är hos Holly's föräldrar i det närliggande Washington DC.

Men julefriden blir återigen bruten då en grupp terrorister, ledda av överste Stuart, tar kontrollen över flygplatsen och kräver att den gripna knarkkungen general Ramon Esperanza ska släppas när hans plan anländer till flygplatsen. De hotar med att se till att planen som är i luften kraschar om inte deras krav uppfylls, men då hade de inte räknat med en nagel i ögat; John McClane.

Den andra filmen i serien är sämre än den första filmen och dessutom den sämsta i serien (enligt mig), men den är inte usel. Den är underhållande, har många fina actionscener, en twist på slutet, bra skådespeleri, en lite större nypa humor och emellanåt är den lite av en nagelbitare. Även om flera av nagelbitarscenerna är ganska orealitiska, men who gives a shit?

Den andra filmen i serien är bra, men den når inte upp till de övriga filmerna. Jag gillar den minst då det känns väldigt mycket som att de upprepar den första filmens story, fast att platsen är utbytt till en flygplats och att handlingen är lite förändrad.

Men den andra filmen är en bra underhållningsfilm, men når inte upp till de övriga filmernas toppskikt. Filmen är dock en jävligt bra actionfilm. Samtidigt så vill jag påpeka att den...

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0099423/

Bruce Willis i en av hans bästa, och kändaste, roller. Fick tre uppföljare som är bra, men som aldrig nått upp till samma nivå som första filmen.

New York snuten John McClane har anlänt till Los Angeles för att fira jul med sin fru, Holly Gennaro McClane, och sina barn. Men innan julfirandet ska börja så är både John och Holly inbjudna till en julfest i Nakatomi Plaza där Holly jobbar.

Men julfesten bryts tvärt då en grupp terrorister stövlar in i byggnaden och tar alla gäster som gisslan.. alla utom John. Det är nu upp till John att försöka stoppa terroristerna och överleva natten.

Jag har sett många actionfilmer i mina dagar. Många är råbra och många är rent av urusla. Die Hard och dess uppföljare är några av de actionfilmer som tillhör den första kategorin.

Egentligen finns det inte så mycket att säga om den första Die Hard filmen. Bruce Willis sparkar terroristarsle, slänger ur sig en del oförglömliga repliker (så som den klassiska "Yippee-ki-yay, motherfucker") och är allmänt bad ass, samtidigt som han är en ordinary guy så att säga.

Die Hard var, är och förblir en av de bästa actionrullarna som gjorts. I min mening, så klart.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0095016/

Den nyaste filmen i serien. Här får vi återse Vin Diesel och Paul Walker i sina gamla roller som Dominic och Brian.

Ett par år har gått sen Brian O'Conner lät Dominic Toretto slippa undan lagens långa arm. Dominic och hans flickvän Letty har stuckit till Dominikanska Republiken och har slagit sig ihop med asiaten Han (han som är med i tredje filmen) och ett par andra personer och genomför lastbilskapningar.

Dominic inser dock att han ligger i farozonen att torska, så han sticker för att de andra i gänget ska slippa åka dit. Men efter ett samtal ifrån sin syster, Mia, där hon berättar att Letty har blivit mördad beger sig Dominic tillbaka till Los Angeles för att leta reda på mördaren.

Samtidigt håller Brian O'Conner, som nu jobbar på FBI, på att utreda Braga-fallet där en knarkkung, med okänd identitet, smugglar droger för miljoner varje vecka mellan amerikanska och mexikanska gränsen. Spåren efter Letty's mördare leder Dominic in i Braga's operationer och snart måste Brian och Dominic slå sig ihop återigen.

Förhoppningarna var ganska höga på den här nya filmen i serien då betyget på IMDB skrek 'bra film' samtidigt som det gått ett par år sen senaste filmen. Och att Diesel och Walker var återigen tillbaka i sina gamla roller gjorde förhoppningarna ännu högre.

Precis innan bion fick jag höra av min polare M att två personer som han pratat med om filmen tyckte att den sög. När filmen var slut och vi gick ut ur biosalongen sa både jag och M det motsatta. Det här är troligtvis den bästa i serien.

Den har ett högt tempo, bra skådespelare, actionsekvenserna var snyggt gjorda och man blev helt enkelt underhållen. Men samtidigt fanns det brister, småsaker som man märkte av lite då och då. Filmfel, helt enkelt. Håll ögonen öppna om ni ser filmen så förstår ni vad jag menar.

Vi lär få se en femte film i serien också då slutet skrek ytterligare en uppföljare och blir det en femte film så hoppas jag att den blir som den här.

Recensioner på de tre tidigare filmerna hittar ni här, här och här.

Gillar man serien så borde man gilla den här filmen. Den har allt de tidigare filmerna har och lite därtill.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1013752/

Uppföljaren där Paul Walker dyker upp igen, fast utan Vin Diesel. Istället får vi Tyrese Gibson.

Efter att ha fått sparken från LAPD har Brian O'Conner börjat köra illegala streetrace för att tjäna pengar. Men det senaste loppet slutar med att han blir arresterad. FBI agenterna Markham och Bilkins ger Brian ett erbjudande: om han går undercover och nästlar sig in hos den misstänkte knarkkungen Carter Verone och ser till att Verone kan gripas så kommer hans brottsregister att raderas.

Brian går med på förslaget, men på ett villkor: om han får välja sin partner själv. Han beger sig iväg till hemstaden Barstow och lyckas där övertala sin gamle vän Roman Pearce att hjälpa honom, om hans brottsregister också raderas.

Tillsammans med tullagenten Monica Fuentes börjar de två att försöka hitta bevis för att sätta åt Verone en gång för alla.

Den andra filmen i serien är lite sämre än den första i min mening, även om det händer lite mer saker. Tempot är fortfarande högt och skådespelarna är fortfarande riktigt bra. Utöver Tyrese Gibson (som senare var med i Transformers och är också med i den kommande uppföljaren), som ny i skådespelarlistan, ser vi även Eva Mendes (Hitch), Cole Hauser (Tears Of The Sun), Devon Aki (DOA: Dead Or Alive, Sin City), James Remar (Mortal Kombat: Annihilation, Blade: Trinity) och Ludacris (som senare var med i den usla filmatiseringen av Max Payne). Vi ser även Thom Barry som agent Bilkins igen, från första filmen.

Första filmens handling kretsade mycket kring gaturacing och så, medans andra filmen inte gör det (nu bortser jag ifrån två stycken scener). Andra filmen kretsar mer kring polisarbete och resulterar i att det känns lite som en vanlig polisfilm, även om manusförfattarna försökt rikta det hela åt första filmens håll.

Jag tror i princip alla har sett den här filmen, om de gillade (eller rent av älskade) första filmen. Jag gillar den och tycker att den är bra, men den saknar en del av den första filmens charm (enligt mig).

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0322259/

Clint Eastwood möter Charlie Sheen!

När Nick Pulovski (Eastwood) och hans kollega ska gripa ett gäng biltjuvar blir kollegan skjuten till döds och tjuvarna kommer undan. Fallet blir förflyttat till mordroteln och Nick får en ny kollega, David Ackerman (Sheen). David, som nyligen blivit befordrad till kriminalare, är osäker och försöker att följa lagboken till punkt och pricka samtidigt som han är förföljd av hemska barndomsminnen.

Nick vill emellertid inte släppa fallet och de två poliserna kommer snart hjärnan bakom bilstölderna, Strom (Raul Julia), på spåren.

Det här är en ganska typisk omaka-partner-action/komedi. Osäker polis träffar erfaren benhård polis, de beger sig ut efter skurk som gjort erfaren benhård polis någonting och de lyckas gripa, alternativt döda, skurk, slut.

Clintan och Charlie är emellertid riktigt underhållande att titta på och skämten staplas på hög allt eftersom filmen går då Clintan visar hur stenhård han är medans Charlie får stå brevid och titta på med stora ögon. Raul Julia (Street Fighter) gör en bra insatts som skurk och Sonia Braga (som senare var med i From Dusk Till Dawn 3: The Hangman's Daughter) är småirriterande som Julia's brud. I övriga roller ser vi bland annat Tom Skerritt (Alien) och Lara Flynn Boyle (Men In Black II) som far och flickvän till Sheen's rollkaraktär.

Skådespelarna är bra, storyn är bra men är lite smått klichéeaktig och hela filmen håller ett ganska lagomt tempo. Actionscenerna är bra gjorda och flera av dem avslutas med någonting komiskt.

Egentligen har jag inte så mycket mer att säga om filmen. Den är bra och underhållande som många andra filmer som Eastwood och Sheen har varit med i.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0100514/

Filmatiseringen av två av de bästa spelen som gjorts. Läs gärna mina recensioner på spelen också, som ni finner här och här.

För tre år sedan blev NYPD kommisarien Max Payne's fru och bebis brutalt mördade. Max begärde att bli förflyttad till Cold Case avdelningen (fall som aldrig blir lösta) där han fortsätter sin jakt på mördaren som aldrig blev gripen.

I sin jakt på mördaren stöter han på Natasha Sax, en kvinna med kopplingar i den undre jorden. Dagen efter hittas hon brutalt mördad i en gränd och Max' ex-partner Alex dyker upp och ställer frågor, då han hittat Max' körkort på brottsplatsen. När Alex kommer någonting på spåren blir även han mördad och Max står nu inför ett nytt mysterie att nysta upp.. ett mysterie som kan ha kopplingar till hans frus död. Samtidigt är Natasha's syster, Mona, väldigt intresserad av att hjälpa Max och komma åt den som orsakat hennes systers död.

När Max Payne spelet kom 2001 pratade jag och mina polare som spelat det om hur jävla coolt det hade varit med en film baserad på spelet. Storyn var ju helt klockren och actionflödet var på toppnivå. Hur bra som helst skulle ju en film bli.

Ett par år senare, efter att en uppföljare till det fina actionliret släppts, kom nyheten upp: våra diskussioner skulle bli verklighet. Max Payne skulle bli film! Förhoppningarna var givetvis på topp och jag hoppades innerligt att filmen skulle bli lika bra, och ganska lik, spelet.

Nu när jag har sett filmen kan jag säga som så att de har lyckats... att misslyckas göra en bra filmatisering av det fina actionspelet.

Vart ska jag börja egentligen? Filmen har så många fel så egentligen skulle jag få sitta och skriva resten av kvällen, men jag ska försöka göra det hela halvt som halvt kortfattat. Till att börja med tycker jag att ni ska klicka er in här för att läsa lite Trivia kring Max Payne filmen.

Klara med läsningen? Fint. Jag citerar från Trivia-sidan: Director John Moore has said that he tried to please fan requests as much and frequently as possible. Kommentar: skitsnack. Han har gjort så många fel med filmen att den enbart har några få referenser och likheter med spelet/spelen.

Jag fortsätter citera: Despite the games being based around slo-motion, or "bullet time" shootouts, there are only two slo-motion sequences in the whole movie. Kommentar: stämmer, till en viss del. Med tanke på att hela spelidéen kring Max Payne går ut på att man ska använda "bullet time" i skottstriderna försvinner en del av Max Payne's kännetecken. För att rätta citatet så var det fler "bullet time" scener än bara två.. typ, fem, eller nåt.

Och så: The game designers at 3D-Realms were apparently unimpressed by the motion picture adaptation. Kommentar: tro fan det! Den här filmen är ett rent hån mot Max Payne märket.

Jag tror de flesta förstår vart jag vill komma. Max Payne filmatiseringen är ett skämt och ett rent jävla hån. Filmen bygger mer på storyuppbyggnad än actionkänsla, vilket förstör alltihop. Max Payne har redan en djup story, men de som gjort filmen har valt att gå ner i en djupare story som inte involverar tunga actionsekvenser där man sitter och vrålar "SHIT!" konstant. Nej, istället får vi prat, prat, prat, babbel, babbel, babbel och så lite mer prat och sedan, ca 50 minuter in i filmen, börjar det hela röra på sig.

Till en början satt jag och skrockade för mig själv och tänkte som så att "Neeej, de skojar bara. Filmen kommer nog igång snart." Det gjorde den också.. lite grann iaf, ungefär strax efter timmen då filmen började närma sig sitt slut.

Storyn suger röv och händelseförloppet är skittråkigt. Skådespelarna då? Mja, Mark Wahlberg passar inte som Max Payne någonstans och är inte ens lik honom. James McCaffrey var, är och förblir den riktige Max Payne (han dyker emellertid upp som FBI agent mot slutet av filmen). Mila Kunis är inte Mona Sax och kommer aldrig någonsin att bli det, hur het hon än är. Hur fan Ludacris fick rollen som Jim Bravura (han var en vit äldre man i spelen) har jag inte riktigt begripit. Skådespelarna gör dock det de ska, men då storyn suger arsle så syns det rätt bra hur halvmatta de är över att behöva framföra sån här smörja.

Effekterna är som i vilken annan modern storfilm som helst. Men varför manusförfattaren valt att lägga in sekvenser där hallucinationer är inblandade förstår jag inte, speciellt inte då de inte ger filmen någonting överhuvudtaget.

Är du ett Max Payne-fan, håll dig ifrån filmen. Är du inte ett Max Payne-fan, håll dig ifrån filmen och prova spelen istället. Det är ju faktiskt ett tredje spel på gång (jag nämner även det i min recension om andra spelet). Hur som helst, Max Payne filmatiseringen är värdelös, den har så många brister att jag bara har lust att börja gråta över den. Till och med Uwe Boll hade kunnat göra filmen mer intressant än vad de här idioterna har lyckats med. 

Suck...

http://www.imdb.com/title/tt0467197/