Vahetere...orka?

Vem fan har inte sett den här filmen egentligen?

För tre år sedan blev skinskallen Derek Vinyard dömd för mord på två mörkhyade killar, efter att de försökte sno hans bil. När Derek blir frisläppt upptäcker han att hans lillebror, Daniel, har börjat gå i hans fotspår och bestämmer sig för att försöka leda honom in på en annan väg.

Storyn kan vi ju egentligen alla och har man inte sett den här filmen så har man troligtvis bott i en grotta uppe i bergen någonstans och bryr sig inte ett dyft. Hur som haver så finns det inte speciellt mycket att säga om den här filmen som inte redan sagts.

Det är en gripande historia med bra skådespelare, ett bra manus och ett händelseförlopp som är intressegivande. Fast en sak som är lite småironisk är slutet. Ni som sett filmen (vilket borde vara runt 95% av alla som läser det här) fattar vad jag menar.

Men för att vara lite mainstream för en gångs skull så vill jag säga följande: American History X är ett av de bättre nazi-draman som gjorts (även om Romper Stomper ligger snäppet högre) och funkar fortfarande riktigt bra.. efter att ha sett den ett tiotal gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0120586/

Stephen Dorff (Blade, Botched) och Val Kilmer (Heat, Batman Forever) i ett fängelsedrama.

Familjemannen Wade Porter lever den amerikanska drömmen med sin fru och sin son. Men hela deras tillvaro brakar samman efter att en inbrottstjuv bryter sig in i deras hus, varpå Wade springer efter och av misstag dödar tjuven med en smäll från ett baseballträ.

Wade blir fälld för mord och skickas sedan iväg till fängelset. Men påväg till fängelset blir en av fångarna i bussen attackerad och Wade blir inblandad i det hela. Wade - som håller tyst och påstår att han inte vet någonting - skickas till en specialavdelning med maximal bevakning då han misstänks vara delaktig i det som skett.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om filmen. Den är bra. Riktigt bra. Någon direkt dötid finns det egentligen inte. Det händer nästan hela tiden någonting som fortskrider storyn i filmen och som intresserar tittaren, vilket blir en stor guldstjärna i kanten.

Händelseförloppet är ganska gripande stundtals, men är också bitvis ganska brutalt och skildrar den ungefärliga verkligheten inom amerikanska fängelsemurar. Givetvis säger jag inte att det går till så här i varje fängelse i USA, men det förekommer. Skådespelarna bidrar till detta med trovärdigt skådespeleri och agerande framför kameran.

Mer finns det egentligen inte att säga om filmen. Gillar man starka dramafilmer lär man älska den här.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1117385/

Brittisk skräck.

En grupp på 6 stycken ungdomar åker ut på den engelska bondvischan för att semestra i en stor kåk de har hyrt mitt ute i ingenstans. Till en början verkar allting bra och maten, som står framdukad, är delikat. Men det som började som en skön semester ute på landet byter snabbt vändning till en mardröm då ungdomarna börjar försvinna en efter en.

Jag är ganska imponerad faktiskt. Den här filmen är mer eller mindre ren lågbudget, men det vi bjuds på är rätt bra ändå. Skådespelarna är övertygande och faktiskt riktigt bra. Effekterna är ganska bra och det märks inte så noga att det är lågbudget, även om filmen inte innehåller så pass mycket gore som jag hoppats på (om man ska jämföra med dagens standard på slashers där kannibaler är inblandade, exempelvis Wrong Turn filmerna och The Hills Have Eyes filmerna). Manuset var bra och speltiden - omkring 80 minuter - var alldeles lagomt för att stöka över storyn, med en rätt snygg avslutning.

Filmen innehåller emellertid en hel del klichéer som vi har sett i så jävla många andra slashers, vilket drar ner på betyget tråkigt nog. Klichéer brukar innebära förutsägbarhet och detta är inget undantag. Förutsägbarheten är väldigt hög i den här filmen, så är man ute efter hoppa-till-scener så får man ta och titta på någonting annat. Att bli rädd för den här filmen vore rent av löjligt.

Men utöver klichéerna och förutsägbarheten så är det faktiskt en riktigt hygglig slasherrulle. Helt klart sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt1268208/

John Carpenter's filmatisering av en Stephen King historia.

När tönten och hackkycklingen Arnie Cunningham är på väg hem med sin bästa vän Dennis ifrån skolan råkar han av en ren slump få syn på en nedgången ljusröd Plymouth Fury, årsmodell 58, vars namn är Christine. Arnie köper bilen och bestämmer sig för att rusta upp den till originalskick.

Men allt eftersom Christine blir upprustad, desto mer börjar Arnie att förändras.

Jag hörde talas om den här filmen av min morsa när jag var liten, men har inte sett den förrens nu. Jag har inte läst boken, så jag kan inte kommentera om några likheter eller skillnader mellan boken och filmen.

Mitt tycke om filmen är ganska blandat. Den lider lite av samma problem som Twilight hade. Det händer inte så mycket första delen av filmen (strax under en timme), utan vi får följa Arnie när han förändras. Att det är någonting skumt med bilen fattar man redan från första stund man ser den, så varför dalta runt? I andra delen börjar det hända grejer, även om det inte är speciellt läskigt eller spännande.

Skådespelarna är bra. Speciellt Keith Gordon som spelar Arnie. Men samtidigt så har de ett halvsvagt manus att arbeta med. Liksom, vem blir rädd för en bil från 50-talet? Effekterna var väl ok, även om det knappt fanns några sådana med i filmen.

Det här är väl en rätt ok film. Det är inte en av Carpenter's bättre filmer, men det är en relativt hygglig underhållning. Duger att titta på åtminstone.

http://www.imdb.com/title/tt0085333/

Hysterisk komedi med en massa våld.

Anton är en vanlig amerikansk grabb: han röker brass och glor på tv hela dagarna. Men när han vaknar upp på Halloween morgonen upptäcker han till sin fasa att hans båda föräldrar blivit brutalt mördade. Efter att ha sänkt sina två stonerpolare Mick och Pnub går det upp för Anton att hans högra hand har fått ett eget liv och en egen vilja. Och den är ute efter blod. Anton försöker hitta en lösning på problemet och får rätt snart oväntad hjälp.

Det här är vad jag kallar komedi. Den är för lättsam på våldet för att vara splatter, men alldeles för våldsam för att vara en familjekomedi. Man skulle nog kunna kalla det här för en film-kväll-med-polarna-film. Ungefär.

Humorn är på topp och många repliker och händelser framkallar rejäla gapskratt. Framför kameran ser vi bland annat Devon Sawa (Final Destination), Seth Green (Austin Powers filmerna, Rat Race), Elden Henson (The Butterfly Effect), Vivica A. Fox (Kill Bill: Vol. 1) och en 18 årig Jessica Alba (Fantastic Four, Sin City och TV-serien Dark Angel). Vi får även se ett gästuppträdande av The Offspring.

Skådespelarna gör det dom ska. Sawa är skitkul att se framför kameran när han flummar runt i nästan samma stil som Bruce Campbell gjorde i Evil Dead II. Effekterna och makeupen är grymt bra och ser trovärdigt ut.

Ett måste för de som gillar komedier som blandar både våld och humor.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0138510/

Omtalat drama med avsmak av.. typ.. skräck?

Tonårstjejen Bella flyttar till den lilla staden Forks, till sin biologiska pappa, efter att hennes mamma gängat sig med en baseball stjärna, vilket innebär en hel del flyttande.

Väl i Forks möter hon den mystiske Edward. Efter att Edward räddat henne ur en situation som vore omöjlig att han skulle lyckats göra det begriper Bella att Edward döljer någonting. Bella börjar rota i det hela och upptäcker att Edward är en vampyr.

Jag har blandade åsikter kring den här filmen. Jag börjar med gnället.

Till att börja med tycker jag att de har dragit ut på tiden väldigt mycket. För helvete, de har använt en bra bit av filmen enbart för att visa Kristen Stewart när hon försöker luska ut Robert Pattison's hemlighet. Vilket är ganska snark. Vi tittare VET ju redan att han är vampyr, så.. vem fan bryr sig?

Sedan tycker jag att slutet var väldigt utdraget. Efter ett antal händelser satt jag och tänkte "Jaaaa, det var ju en förjävla bra film." och trodde givetvis att filmen var slut. Men, nä. Det var den inte. Det var runt 15 minuter kvar av den. Detta medförde oundvikligen att det blev ett klassiskt drama-slut. Huvudrollerna är jättekära, alla är lyckliga och växer som människor (tack för uttryckt H!). Snark.

De goda sidorna med filmen var dock när det väl började röra på sig och någonting av intresse faktiskt hände. Vilket var runt.. typ, 40 minuter in i filmen, eller nåt. Jag höll inte reda på tiden. Whatever.

Skådespelarna var jävligt bra och trovärdiga. Effekterna - iaf de man fick se - var givetvis bra. Manuset var väl rätt bra med, men jag tycker som sagt att de kunnat kortat ner händelseförloppet.

Summan av kardemumman blir väl att jag tycker filmen är.. sevärd. Men det är ingen film jag tänker lyfta till skyarna, som jag har hört av många andra att de gör.

Sevärd. Kanske fler gånger än bara en. Vad vet jag?

http://www.imdb.com/title/tt1099212/

Spin off uppföljaren till den sketna filmen Monsturd.

Efter att Jack Schmidt blivit dödad av den lokala polisen och en FBI agent i Butte County börjar lugnet återigen lägga sig över staden. Men Schmidt's skapare - Dr. Stern - lever fortfarande och har nya planer.

Dr. Stern - som nu kallar sig för Dr. Feldman - beger sig iväg till Butte County Institute for Special Education för att prova ett serum han har framställt. De personer som får serumet i sig utvecklar talang för saker de inte kunnat genomföra förr, men serumet har givetvis en bieffekt: de som får serumet i sig förvandlas så småningom till köttätande zombies.

Efter att Dr. Stern provat serumet på ett par av eleverna bryter en zombieepidemi ut i staden och det är återigen upp till de lokala poliserna, och FBI agenten som hjälpte dem att stoppa Schmidt, att rädda staden.

Ärligt talat så föredrar jag den här före Monsturd. Dels för att det är en zombiefilm och dels för att den var mer roande. Storyn var av den klassiska typen, med en liten rolig twist på slutet. Effekterna var självklart till större delen riktigt ass med tanke på att det återigen är en lågbudgetrulle. Makeupen på zombierna förde mina tankar till George A. Romero's klassiker Dawn Of The Dead, då zombierna även i den här filmen hade typ blåaktig hud.

Filmen var dessutom roligare. Den hade några riktigt klockrena skämt som fick mig att vråla av skratt. Men samtidigt så lutade den lite mycket åt första filmens håll; torr halvtråkig humor.

En lite rolig grej med filmen är att innan själva filmen börjar, så får vi se fejkade trailers på filmer med löjligt långa titlar och där speakern överdriver något så förbannat. Vilket fick mig att skratta, typ.

Men för att begripa den här filmen fullt ut bör man se den första hur som helst. Jag gillade iaf den här.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt1290417/

Bli inte tagen med brallorna nere!

Efter att seriemördaren Jack Schmidt lyckats fly från fängelset tar han sig ner i kloakerna i den Butte County med de lokala polismyndigheterna och FBI i hälarna. Väl nere i kloakerna blir Jack skjuten, varpå han ramlar ner i en pool med avföring.. och kemikalier som blivit dumpade där av forskningsföretaget Dutech's ägare - Dr. Stern.

Tack vare blandningen av kemikalierna och avföringen förvandlas Jack till en mutant - bestående delvis av mänskliga gener och delvis gener ifrån avföring - och beger sig ut för att kräva fler offer. Det är upp till en liten grupp lokala poliser och en FBI agent att ta itu med det här skitproblemet.

Hade det inte varit för spin off uppföljaren, Retardead (som kommer recenseras) hade jag troligtvis aldrig hört talas om den här filmen. Visserligen hade jag inte förlorat speciellt mycket på det om jag inte hört talas om den.

Filmen är givetvis en lågbudget film med relativt usla skådespelare, hyffsade effekter och en rejält knasig story. Speciellt bra var inte filmen heller, men det är en sån där film man bara måste ha i sin samling om man är inriktad på lågbudgetfilm.. eller rent av bara öppensinnad när det gäller film.

Filmen innehåller sekvenser som ska vara roliga, utöver en massa äckel. Personligen tyckte jag inte filmen var speciellt rolig, fastän jag begrep att filmmakarna hade slängt in "nu är det jäääätteroligt"-scener titt som tätt i filmen. Jag kanske börjar få torr humor.. vad vet jag?

Är du inte öppensinnad eller en samlare av lågbudgetfilm så låt den här filmen gå mellan fingrarna på dig.

http://www.imdb.com/title/tt0364527/

En film som framkallade ett antal hysteriska gapskratt.

Efter att ha blivit dumpad av sin cheerleader-flickvän Priscilla slår skolans populäraste kille, Jake, vad med sina polare om att han inte kan förvandla den fattiga och inte speciellt attraktiva tjejen Janey till balens drottning.

Jag hyrde den här filmen och såg den när den alldeles precis hade släppts på VHS. Jag minns inte exakt vad jag tyckte om den, men som den torrbollen jag kunde vara så tyckte jag säkerligen att filmen var lagomt kul. Den här gången framkallade filmen flera hysteriska gapskratt som fick mig att bara vråla rakt ut av garv.

Skådespelarna är bra, även om jag inte kände igen nästan någon av dem. Storyn är av den klassiska typen, som jag antar alla redan räknat ut. Skämten i filmen har vi visserligen sett i andra filmer, men de är ändå förbannat roliga.

Vill man se någonting riktigt kul och underhållande så rekommenderar jag den här varmt, även om vi har sett det mesta i den här filmen i andra filmer.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0277371/

Remaken från 1995, som var gjord för TV.

Maggie McNamara jobbar med att leta efter försvunna personer och får i uppdrag att leta reda på två ungdomar som försvunnit spårlöst uppe i bergen. I hennes sökande stöter hon på enstöringen Paul Grogan. Paul berättar om en nerlaggd militäranläggning lite längre upp i bergen.

Efter att ha lyckats få med sig Paul sticker han och Maggie dit för att försöka hitta spår efter ungdomarna. Väl inne på området hittar de en stor swimmingpool som de tömmer ut i en flod för att se vad som finns inuti den. Sekunderna därpå dyker Dr. Leticia Baines - områdets enda invånare - upp och informerar dem om att poolens invånare var genetiskt förändrade pirayor och nu är de lösa.. och i deras väg ligger ett sommarläger för barn och en camping.

Filmens story är i stort sett samma som Joe Dante's klassiska skräck/komedi ifrån 1978, men skillnaderna är många. Den här remaken är en totalt onödig rip-off som inte borde ha fått göras.

Skådespelarna är ass och stundtals börjar man fundera om de bara tagit folk ifrån gatan och ställt rakt upp och ner framför kameran och sagt åt dem att läsa direkt ur manus. För det första så är dialogerna väldigt stela stundtals och skådespelarnas agerande är ännu värre då de emellanåt inte verkar ha något som helst intresse för att göra en bra film eller agera trovärdigt.

Effekterna är stundtals bättre än originalets, men det säger inte speciellt mycket. I originalet fick vi skymta pirayorna då och då. I den här gräsliga remaken får vi visserligen se dem ganska mycket, men nästan varje gång vi får se dem ser de ut som plastfiskar.

Filmen förde mina och en av dem som såg filmens tankar till Silent Night, Deadly Night Part 2 (ja, jag vet att jag tjatar om den.. men den är bra att dra referenser till), där filmmakarna har valt att ta scener ur originalfilmen och sedan byggt på utöver de redan existerande scenerna. I den här filmen har de, uppenbarligen, tryckt in scener ifrån Dante's original. Hur de nu kunnat få göra det förstår jag inte riktigt.

Rip-off remake var det ja. Teamet bakom den här filmen tyckte uppenbarligen att det var en väldigt bra idé att ta scener direkt ur originalet och sedan göra dem i en modernare tappning, men samtidigt redigera ner vissa scener, ändra lite smådetaljer och sedan lägga på några totalt orelevanta scener (visserligen var en och annan av de nya scenerna rätt schyssta.. men det hör inte till saken).

Det enda positiva jag kan komma att tänka på är troligtvis slutet, som är lite mer utdraget och känns inte lika tvärt som originalets avslutning. Detta tillför visserligen inte speciellt mycket då resten av filmen är en jävla waste of fucking time och ett rent hån mot Dante.

Undvik. Se originalet. Om du sett den, se den igen. Skippa den här.

http://www.imdb.com/title/tt0114137/

Direkt-till-video-uppföljaren som James Cameron till en början regisserade. Ovidio G. Assonitis, filmens producent, var emellertid inte nöjd med Cameron's arbete och tog över regissörstolen.

Anne Kimbrough arbetar som dykinstruktör på en semesterort någonstans i Karibien. Under en dykningslektion omkommer en av hennes elever under mystiska omständigheter. Kort därpå bryter sig Anne och en av hennes elever, Tyler Sherman, sig in på det lokala bårhuset för att titta på kroppen.

Med den annalkande fiskgrillningen på stranden intill hotellet går det upp för Anne att skeppsvrakets invånare är blodtörstiga pirayor som är genetiskt förändrade.. och kan flyga.

Jag minns så väl när jag var liten och stod på den lokala videobutiken för att hyra en skräckfilm. Efter en stunds tittande hittade jag den här filmen. Jag brydde mig inte ett skit i vad filmen egentligen hette eller vad den handlade om, den såg blodig ut. Så jag plockade med mig den till disken för att betala och hyra den. Jag gillade den, vill jag minnas.

Ett par år senare (när jag var runt 14 eller 15) såg jag återigen om den. Och något år senare såg jag den för tredje gången. Nu har jag alltså återigen sett den och min åsikt har förändrats lite grann.

Jag har givetvis överseende med att filmen är av klass B och att den är av årgång 81, men det hindrar inte mig från att gnälla på ett par grejer. Filmens manus och händelseförlopp är emellanåt ett stort "Vad fan?". Igenom filmen inträffar det diverse olika saker som fick mig att lyfta på ögonbrynet, gapskratta eller fråga min polare M som jag tittade på den med "Hur kunde det hända?".

Effekterna är rent av bedrövliga stundtals. En lite rolig grej jag reagerade på den här gångeng jag såg filmen var att när pirayorna zoomades in när de bet någon, men tittaren får inte se några som helst bitmärken under själva.. bitandet. Smått skrattretande.

Storyn var väl rätt ok, men kändes mycket som en efterapning av den första klassiska filmen. Och att pirayorna flyger är lite smått freaky också. Uppfinningsrikt, men småuselt framfört. Tyvärr.

Skådespelarna (däribland Lance Henriksen) funkar emellertid ganska bra och gör det dom ska. Om vi bortser ifrån några enstaka idioter som borde ha sparkats ut ur studion samma dag som det var audition.

Den andra Piranha filmen har, utöver en löjligt lång titel, dock ett par ljusa sidor också, till exempel att den är underhållande om man bokar sig framför den för att se en B-film. Förväntar man sig någonting i klass med Dante's första film så kommer man gråta floder av blod.

Att filmmakarna har valt att lägga nästan alla intressanta händelser i slutet av filmen blir emellertid ett minus, då första delen av filmen är ungefär bara en massa prat om egentligen meningslösa saker. Detta medför stora snarkningar.

Det sista jag har att säga är att jag började fundera om filmen bitvis var dubbad, då vissa karaktärer hade röster som inte passade dem överhuvudtaget. Med tanke på att italienare (om jag inte misstar mig) har varit och härjat i det här filmprojektet så är inte det helt omöjligt.

Sammanfattningsvis säger jag följande: Om du är ute efter en något så när underhållande B-film, utan att ha några direkta krav på effekter, skådespelare, story etc., se den. Är du ute efter någonting storslaget, väl genomtänkt, något så när bra effekter och mycket goda skådespelare, se den första istället.

God B-underhållning.

http://www.imdb.com/title/tt0082910/

Klassisk Joe Dante (mannen bakom Gremlins filmerna och The Howling) rulle från 78.

Maggie McKeown jobbar med att leta efter försvunna personer och får i uppdrag att leta reda på två ungdomar som försvunnit spårlöst under en campingtur. I hennes sökande stöter hon på den försupne enstöringen Paul Grogan. Paul berättar om en nerlaggd militäranläggning lite längre upp i bergen.

Efter att ha lyckats få med sig Paul sticker han och Maggie dit för att försöka hitta spår efter ungdomarna. Väl inne på området hittar de en stor swimmingpool som de tömmer ut i en flod för att se vad som finns inuti den. Sekunderna därpå dyker Dr. Hoak - områdets enda invånare - upp och informerar dem om att poolens invånare var genetiskt förändrade pirayor och nu är de lösa.. och i deras väg ligger ett sommarläger för barn och en camping.

De filmer jag har sett av Joe Dante har alltid varit bra och Piranha är absolut inget undantag. Effekterna är visserligen föråldrade och dagens skräckfilmstittare som inte gillar äldre filmer skulle troligtvis spy galla över dem.

Hur som helst så är filmen väldigt underhållande med en nypa humor alá Joe Dante. Vi bjuds på mörk humor blandat med rödfärgat vatten. Hur underhållande som helst ju! Skådespelarna är bra och storyn är lite småfyndig, även om manuset kunde ha varit lite mer pressande då filmen stundtals är väldigt pratig.

Utöver ett pratigt manus så tyckte jag slutet var.. halvdassigt. Det gick lite för snabbt och osäkerheten svajade i luften. Se filmen så förstår ni vad jag menar.

Men i min mening har Dante gjort ett bra jobb även med den här filmen. Den är underhållande, både på humorplanet och det relativt höga våldsplanet. Även om vi inte får se jättemycket våld på skärmen, så vet vi att det är där.

Gillar man Dante's andra filmer är det här ett måste. Tycker jag.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0078087/

Johnny Depp i Tim Burton's tappning av den välkända spökhistorien.

Konstapeln Ichabod Crane vid New York polisen skickas iväg till den lilla staden Sleepy Hollow, år 1799, för att lösa en rad mystiska mord. Vid sin ankomst informeras han av stadsrådet att samtliga offer hittats halshuggna och att deras huvuden har försvunnit spårlöst - tagna av ett huvudlöst ridande spöke som antas vara ansvarig.

Stadsrådet berättar för Ichabod om den huvudlöse ryttaren och hans historia. Under det revolutionära kriget skickade britterna in Hessian, en blodtörstig krigare som lämnade inga överlevande i sin framfart, för att hjälpa till att vinna kriget. Hessian blev emellertid tillfångatagen och sedan halshuggen med sitt eget svärd och sägs spöka i skogarna kring Sleepy Hollow.

Ichabod, som enbart tror på logiska ting, viftar undan berättelsen och tror att det hela bara är en spökhistoria. Ichabod kommer emellertid att få veta att vissa spökhistorier är väldigt levande.

Jag har utelämnat lite grann för att slippa spoila halva filmen. Är det ok? Fint. Då fortsätter vi.

När den här filmen släpptes såg jag den aldrig, utan lät den bara flyta förbi. Alla såg den, utom jag. Alla ville prata med mig om den, men jag hade inte sett den mer för det. Jag såg den flera år efter att den släppts och gillade den väldigt mycket när jag väl såg den. Den föll lite i glömska och så såg jag om den nu ikväll.

Framför kameran får vi se bland annat Christina Ricci (Fear And Loathing In Las Vegas), Casper Van Dien (Starship Troopers), Christopher Walken (Pulp Fiction, Batman Returns), Christopher Lee (Mio Min Mio, Gremlins 2: The New Batch, The Lord Of The Rings filmerna), Michael Gambon (Ali G Indahouse), Miranda Richardson (Harry Potter and the Goblet of Fire) och Jeffrey Jones (Ravenous, Stuart Little, How High), utöver Depp, i viktiga och mindre viktiga roller. Jag ber om ursäkt för de filmer jag inte listat upp om det skulle vara så att någon av skådespelarna har varit med i mer hyllade filmer än de jag skrivit.

Jag har egentligen inte speciellt mycket att klaga på. Skådespelarna är bra och effekterna är välgjorda, samtidigt som storyn är baserad på en klassisk spökhistoria. Samt att filmen innehåller en gnutta svart humor alá Tim Burton style. Mycket mer än så kan man väl egentligen inte begära?

Filmen har en och annan brist, så som kackelverkstad stundtals. Kackelverkstaden är visserligen nödvändig för att upplösningen i filmen ska bli begriplig, men att titta på Johnny Depp som står och mumlar för sig själv är inte speciellt intressant egentligen. Men kackelverkstaden vägs också upp av de händelser där det händer något (speciellt mot slutet av filmen).

Om jag skulle skrivit någonting kort om filmen hade det blivit följande: Den har brister, men den är fan så bra för det.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0162661/

Ölfest!

Efter att deras farfar Johann von Wolfhause dött skickas de två bröderna Jan och Todd iväg till München, Tyskland, för att genomföra en familjetradition, som går ut på att sprida den döde släktingens aska under Oktoberfesten i Tyskland.

Väl i München hamnar de i bråk och strax därpå möter de sin kontakt som ska leda dem till platsen där de ska sprida deras farfars aska. De hamnar mitt i Beerfest, en hemlig tävling i München där lag från hela världen ställer upp i diverse olika öldrickartävlingar. Jan och Todd blir emellertid hånade av baronen Wolfgang von Wolfhausen och det tyska laget, som påstår att deras farmor var en hora och deras farfar var en tjuvaktig skurk som snott receptet på tysklands bästa öl.

Jan och Todd åker hem till USA, förnedrade men hämndsugna. De drar ihop sina gamla polare och bildar ett öldrickarteam som bara har ett mål: att slå tyskarna i Beerfest.

Den här lagomt halvljumna komedin som går typ ut på att supa sig redlös på öl, visa snygga halvnakna brudar och en massa fyllerelaterade skämt är en lagomt kul film. Den innehåller några rejäla gapskratt, men består till större delen av fniss- och flinascener.

Skämten har vi dessvärre sett förr i många andra filmer, men många av dem vägs upp av bra skådespelare som vet hur man ska underhålla tittaren/tittarna. Manuset och storyn behöver vi nog inte bry oss i så mycket, det är en typisk efter-2000-komedi för att den ska gå hem hos ungdomar som inte är systembolagsmyndiga ännu.

Hur som helst är det en ganska kul film, med några riktiga gapskratt och väldigt många fniss- och flinascener.

Mycket sevärd, men inte tillräckligt stark för att bli rekommenderad.

http://www.imdb.com/title/tt0486551/

Dario Argento film från 85, med en väldigt ung Jennifer Connelly (Dark City, Requiem For A Dream). Donald Pleaseance (Halloween) ingår även i rollistan.

Jennifer Corvino, dotter till en världskänd skådespelare, anländer till Schweiz för att studera på en flickskola. Jennifer, som är en sömngångare, råkar ut för en smärre olycka och upptäcker strax därpå att hon har förmågan att kommunicera med insekter. Hon stöter kort därpå den skottske entomologen professorn John McGregor och hans tama schimpans Tonga.

McGregor berättar för Jennifer om en mördare som går lös i området som ger sig på unga flickor från skolan hon går på. Jennifer bestämmer sig för att hjälpa professorn i hans sökande på gärningsmannen.

Manuset och storyn i den här filmen är... gräsliga och rent av urbotat dumma och korkade. Filmen innehåller så många "what the fuck?"-moment att man tappar räkningen efter ungefär halva filmen. Händelseförloppet är så jävla tråkigt att 25% av sällskapet som tittade på filmen somnade och de resterande 75% satt och suckade, halvsov, pillade på mobilerna eller försökte bara hålla sig vakna.

Skådespelarna var rent av gräsliga och Connelly spelade över som få. Pleasance var dock sevärd som vanligt, men jag undrar om det inte var så att han var i nöd av pengar när han ställde upp att spela i det här ogräset.

Effekterna var typ italienska. Skrattretande i dagens läge, men de få effekter som visades var godis i ögonen på de som älskar italiensk skräckfilm.

Skräckfilm var det ja. Det här är ingen skräckfilm. Jag skulle då iaf inte kalla det för en skräckfilm. Jag hade gärna tryckt ner filmen i kategorin Prat- och Babbelfilm, då halva filmen går ut på att vi får följa Connelly's huvudrollsfigur när hon fjantar runt och försöker lösa den otroligt spännande mordgåtan.

Dessutom brukar skräckfilmer ha sån där "NU ÄR DET JÄTTELÄSKIGT"-musik, inte sant? Här bjuds vi inte på sånt. När det är sekvenser där det ska vara spännande eller läskigt bjuds vi på 80-tals rock av bland annat Iron Maiden och Motorhead. Hur skrämmande blir en scen då?

Efter att ha kikat lite på de olika kommentarerna på filmen på IMDB börjar jag fundera om stora delar av människosläktet har börjat utveckla en ny sorts hjärntumör eller något. Varför? Svaret är mycket enkelt: folk hyllar den här skitfilmen ungefär som att den skulle vara bra någonstans.

I en kommentar påpekar skrivaren att filmen innehåller äckeleffekter och annat skoj. Detta, gott folk, får vi inte se förrens runt de 10 sista minutrarna i filmen. Glömde idioten av de första 100 minutrarna av de 110 eller? Herregud.

Jag citerar (ur samma kommentar): Wonderful atmosphere, gorgeous cinematography and plenty of gruesome gore make this one a must-see. Och mina svar blir; underbar atmosfär? Vart då? Finns det en sådan i den här filmen? Jag märkte då aldrig någon sådan, då filmen erbjöd mig 80-tals rock istället för riktig skräckfilmsmusik. Lägg ner skitsnacket. Vacker filmning? Ok, delvis var det vacker (bra, snygg, whatever..) filmning. Men vem fan bryr sig i det när filmen är så jävla TRÅKIG?! Och slutligen, massor av gore? Av 110 minuter erbjuds vi kanske högst 10 minuter (sammanlaggt) scener där det inträffar någonting som kopplas till våld och äckel.

Den som tycker den här filmen är bra, äcklig (bortse från de sista 10 minutrarna) eller ens tycker att den är hemsk/läskig bör uppsöka psykolog och prata ut om sina problem. Jag vet då iaf att jag kommer behöva psykvård efter att ha tittat på den här skiten.

Se på den om du har sömnproblem.. eller om du vill ha sömnproblem. Annars; undvik till varje pris.

http://www.imdb.com/title/tt0087909/

Stephen Dorff (Blade) i en lågbudget skräck/komedi.

Ritchie Donovan är en professionell tjuv vars lycka precis har runnit ut. Han är den enda överlevande efter en kupp som gick åt skogen och hans arbetsgivare är inte glad över den misslyckade kuppen. Ritchie tvingas bege sig till Moskva, Ryssland, för att ta sig in i en skyskrapa tillsammans med två ryska bröder för att sno ett ovärderligt kors.

Kuppen som börjar illa nog förväras allt eftersom när Ritchie, hans två kumpaner och en grupp med gisslan blir fast på den 13de våningen i huset. Ritchie förhandlar med polisen att släppa en i gisslan, men när de släpper honom upptäcker de att polisen är det sista de har att oroa sig över.

Jag fick höra om den här lagomt flummiga skräck/komedin av några som sett den. De tyckte den var bra, men berättade inte så mycket om den mer än så. När jag äntligen kom över den var förhoppningarna lagomt ljumna.

Skådespelarna var bra, med Dorff i spetsen i rollen som Ritchie. Effekterna var riktigt B, alternativt lågbudget (t ex en råtta som det syns lång väg att den inte är verklig). Storyn var rätt medelmåttig och vi har sett den förr, typ. S, som jag tittade på filmen med, tyckte det motsatta, även om hon skrattade under de komiska sekvenserna i filmen.

Ingen höjdarrulle, men helt ok - god underhållning som går att fördriva tiden med.

http://www.imdb.com/title/tt0790590/

Den andra livactionfilmen om Riddick. Recension på Pitch Black och den animerade filmen hittar ni här och här. Recension på spelen hittar ni här och här.

Fem år har gått sedan Riddick lyckades fly ifrån ökenplaneten tillsammans med två andra överlevanden. I fem år har Riddick hållt sig gömd.. fram tills nu. Efter att ett gäng legosoldater försökt att infånga honom beger han sig iväg till planeten Helion Prime där han söker upp en av de överlevanden från ökenplaneten.

Han får reda på att en flotta vid namn The Necromongers, ledda av Lord Marshal, är på ett korståg genom galaxen för att omvända alla till deras tro och förgöra de som inte går att omvända. Riddick vill till en början inte lägga sig i det hela, men blir snart insyltad och måste försöka stoppa The Necromongers.

Strax efter att jag hade sett Pitch Black för första gången såg jag den här filmen för första gången. Förhoppningarna var givetvis skyhöga eftersom Pitch Black var råbra och jag trodde självklart att filmen skulle vara i samma stuk som Pitch Black. Efter att ha sett den var jag grymt besviken då den inte liknade Pitch Black någonstans, mer än att Riddick (givetvis spelad av Vin Diesel igen) är bad ass.

Hur som helst. Nu när jag har sett om den igen, efter ca 5 år, så har åsikterna vänt på sig. Jag satte mig ner för att se en actionfilm, det var allt jag kom ihåg ur filmen i stort sett. Och jag fick action. Jävligt mycket action.

Bra skådespelare, spektakulära effekter och ett rasande tempo till större delen. Det enda negativa med filmen är troligtvis de scener som jag skulle klassa som dötid då de pratar om tron på grejer vilket jag skulle relatera till hallelujah.. vilket är ett stort jävla snark.

Men filmen levererade faktiskt det jag förväntat mig och jag är väldigt nöjd över att jag faktiskt tog mig tiden att se om den här filmen, även om mina förhoppningar inte var speciellt höga då jag tyckte filmen sög något gammalt illaluktande första gången jag såg den.

Den är inte lika bra som Pitch Black, men den ligger inte långt bakom.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0296572/

Den animerade Riddick filmen som fyller upp hålet mellan Pitch Black och The Chronicles Of Riddick. Recension av Pitch Black och The Chronicles Of Riddick hittar ni här och här.  Recension på spelen hittar ni här och här.

Efter att ha lyckats fly ifrån den öde ökenplaneten plockas Riddick och de två andra överlevandena upp av en grupp prisjägare på skeppet "Kublah-Khan", ledda av den kejserliga kvinnan Antonia Chillingsworth och hennes chefskapten Junner.

Men Chillingsworth är inte ute efter att överlämna Riddick till något fängelse för att få pengar för honom. Hon är ute efter att förvandla honom till en staty och ha honom i sin samling av brottslingar som hon redan förvandlat.

Den här korta animerade filmen på ca 30 minuter är regisserad av Peter Chung (han regisserade även The Animatrix och har varit involverad i t ex Aeon Flux och The Transformers) och är tecknad i samma stuk som exempelvis The Animatrix (konstigt va?) och Dead Space: Downfall.

Det här var första gången jag såg den här "bryggan" mellan Pitch Black och Chronicles, och jag gillade den riktigt mycket. Det var lite intressant att få reda på vad som hände efter Pitch Black, men före Chronicles, då den sistnämda filmen utspelar sig ett par år efter den förstnämda.

Ritningarna är snyggt gjorda, men känns då och då lite småstela (som i t ex Dead Space: Downfall). I en scen reagerade jag på att det hela såg nästan ut att vara uppbyggt i flash, vilket fick mig att haja till.

Skådespelarna som lånat ut sina röster (däribland Vin Diesel som Riddick igen, givetvis) är bra och flera av dem har riktigt sköna repliker som fick mig och min polare att skratta högt.

Mer än så har jag inte att säga. Det är en schysst, men kort, animerad film som berättar kort om vad som hände Riddick mellan de två filmerna. Helt enkelt. Och jag gillade den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0407658/

Den första filmen som sedan blev en lång jävla historia med två spel, två liveaction filmer (den här inräknad) samt en animerad film. Det är tydligen på gång ytterligare en film i serien också.

Under en resa kraschlandar transportskeppet "Hunter-Gratzner" på en ökenplanet med tre solar. Passagerarna, däribland den förrymda fången Riddick, måste samarbeta för att försöka hitta ett transportmedel ifrån den öde planeten.

Men gruppen har ett större problem att tänka på än Riddick då det plötsligt blir solförmörkelse och planetens inre invånare kommer ut ur sina hålor i jakt på föda.

Första gången jag såg den här var när jag hyrde den på den lokala videobutiken. Jag hyrde den här och två andra filmer genom ett sånt där kul erbjudande då man betalar en summa för ett visst antal filmer. De två andra filmerna sög röv, medans den här sparkade den kroppsdelen.

Egentligen har jag ingen aning om vad jag ska skriva om filmen. Manus, skådespelare (däribland Vin Diesel som Riddick) och effekter är riktigt bra. Filmen underhåller och Riddick, som är vår tids anti-hjälte, klämmer till med några riktigt sköna repliker.

Jag kom att tänka på en sak nu när jag såg om filmen igen. I spelet Gears Of War stöter man på en fiende som kallas för Kryll, ett flygande monster som lever i mörker och inte tål starkt ljus. Detta förde mina tankar till monstrena i den här filmen. Troligtvis kommer inspirationen ifrån den här filmen till Kryll monstrena i GOW.

Gillar man halvvåldsamma sci-fi/skräck/action rullar gillar man säkert den här. Personligen gillar jag den här filmen riktigt mycket.

Recension på den animerade och andra liveaction filmen hittar ni här och här. Recension på spelen hittar ni här och här.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0134847/

Baserad löst på den klassiska barnsagan.

1400-talet, någonstans i Europa. Den demoniske barnförövaren Rumpelstiltskin blir fängslad inuti en staty.

1995. Kort efter att Shelley Stewart's man Russell, som var polis, blivit skjuten till döds föds deras son. När Shelley och hennes väninna Hildy går in i en mystisk shop hittar de en udda staty. Shelley lyckas övertala affärsinnehaverskan om att få köpa den.

Shelley önskar att hennes man skulle kunna se deras son, vilket kommer visa sig vara ett stort misstag att önska. Rumpelstiltskin släpps lös efter att ha uppfyllt önskan och begär av Shelley att få hennes barn. Shelley flyr och försöker att skydda sitt barn. Men hur stoppar eller dödar man någonting som inte har någon själ?

Jag minns att jag såg fodralet till den här filmen när jag var yngre hos det lokala filmuthyrningsstället. Jag brydde mig inte i den speciellt mycket då den såg ganska ointressant ut. Hur som helst så såg jag den många år efter på TV4 när den gick då och spelade givetvis också in den. Jag gillade den.

Nu, ett par år efter att jag såg den senast mindes jag typ inte ett skit ifrån den utöver att Rumpelstiltskin var i stuk med Leprechaun filmerna. Filmen är.. bra. Den har några scener man garvar till åt och så har den ett par scener som innehåller lagomt med våld. Storyn är bra, men innehåller en del "what the fuck?"-stunder där man funderar "hur gick det där till?". Effekterna är 90-tal och känns väldigt föråldrade, men med tanke på filmens årgång funkar väl de.. antar jag.

Skådespelarna är B men funkar gott och är underhållande, speciellt Max Grodénchik som spelar Rumpelstiltskin. Hans agerande påminner lite om Warwick Davis insatts i Leprechaun filmerna, fast det kan bero på att Mark Jones var involverad i den här filmen. Jones var mannen bakom den första Leprechaun filmen. Fast huruvida det är så eller inte, har jag inte den blekaste om.

Rumpelstiltskin (som kan vara en lite smålustig titel för oss svenskar) är en fin B-film som bör avnjutas en mörk kväll då humöret är på topp och man vill se något lagomt våldsamt.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0114306/

Uppföljaren till remaken från 99.

Flera år har gått sedan Price och hans gäster upplevde terrorn i det hemsökta huset. När Sara (en av tjejerna i första filmen) tar sitt liv, får hennes syster Ariel en journal skriven av Dr. Vannacutt (chefen på det gamla mentalsjukhuset) ifrån sin syster. Kort därpå dyker en grupp skattjägare, ledda av den girige Desmond, upp för att ta journalen ifrån Ariel. Desmond är ute efter en staty av den onda guden Baphomet, för att sedan sälja den till en privat samlare för fem miljoner dollar. För att försäkra sig om att varken Ariel eller hennes pojkvän Paul går till polisen tas de med.

Väl inne i det gamla sjukhuset möter de Dr. Richard, hans assistent Kyle och hans elev Michelle. Desmonds grupp har övertaget och tar kommandot. Gruppen börjar leta efter statyn, men inte allt för långt efter deras ankomst stängs alla utgångar igen och de är fångar inne i huset.

Jag personligen tycker att uppföljaren är bättre. Anledningarna är exempelvis att det händer mer, det är mer intensivt och så är den blodigare. Skådespelarna är en bunt skådisar jag aldrig sett förr eller ens orkar bry mig i om jag har gjort det. Effekterna är snygga, givetvis. Storyn och manuset är bra, fast filmen är lite kort med bara 77 minuters speltid. Visserligen hade filmen blivit tråkigare om de fyllt ut med en massa jävla snack.

Uppföljaren är som den första filmen; sevärd en tråkig vardagskväll. Det finns bättre, men definitivt sämre filmer också.

http://www.imdb.com/title/tt0827782/

Remake av en klassiker från 59.

När miljadären Price's hustru fyller år vill hon att födelsedagsfesten ska inträffa på ett ökänt mentalsjukhus där det utbröt en kraftig brand 1931 vilket resulterade i att nästan alla i sjukhuset dog.

När väl festen ska börja dyker 4 stycken främlingar upp. Price har ett antal checkar med en miljon dollar på varje som delas ut till gästerna, på ett villkor: att de överlever natten inne i huset. Det som börjar som ett skämt som ska skrämma skiten ur de som är inne i huset övergår till blodigt allvar då huset plötsligt tar över festen och personerna inne i huset börjar minska i antal.

Jag hade inte sett den här filmen förr och är därmed efter, som i vanlig ordning. Folk hade pratat med mig om den här filmen förr och jag stod mest som ett frågetecken och fattade inte vad de yrade om. Nu har jag sett den hur som helst.

Mitt tycke är att det är en medelmåttig skräckis med ett par blodiga tillfällen. Man ser ganska fort att filmen är från slutet av 90-talet, både på filmningen, storyn och effekterna.

Skådespelarna är bra och ganska sevärda, men ingenting jag lyfter till skyarna. Effekterna är givetvis bra. Manuset hade kunnat varit lite snabbare, då händelseförloppet är småsegt och det börjar inte röra på sig förrens efter ungefär halva filmen.

Den här filmen är en sån där film man tittar på en vardagskväll då man har tråkigt. Det finns bättre, men det finns definitivt sämre filmer.

http://www.imdb.com/title/tt0185371/

Det var inte speciellt länge sen jag gjorde en trilogi recension, men det är dags igen för ytterligare en.

När Evan är sju år ritar han en mordisk teckning i skolan, men har inget som helst minne av att han gjort det. Hans mor och han besöker en läkare som ger som förslag att han ska börja skriva dagbok för att försöka hålla minnet i styr, men han drabbas ändå av underliga blackouter med jämna mellanrum. Som trettonåring medverkar han under ett busstreck som går käpp rätt och han tvingas flytta från sina vänner.

Sju år senare, när han går på college, hittar han sina gamla dagböcker och när han läser ur dem upptäcker han att han tas tillbaka till händelserna han läser om. Han kan bokstavligen kliva tillbaka till sina blackouts och förändra vad som hänt. Men att ändra det förflutna innebär också att framtiden ändras. Problemen börjar när han kommer tillbaka igen och märker att hela hans liv har förändrats och att varje försök att rätta till någonting leder till en ny verklighet.

Första gången jag hörde talas om den här filmen viftade jag undan den utan att ens lägga en tanke på att se den. Ett par år senare såg jag den slutligen och blev väldigt förvånad över hur jävla bra den var. Jag tror detta var runt när tvåan hade släppts, eller nåt.

Efter att ha sett den ett par gånger tycker jag fortfarande samma sak som första gången jag såg den: råbra. Filmen lämnar tittaren frågandes under filmens gång, men knyter ihop alla lösa trådar på slutet och får hela filmen att bli väldigt begriplig när sluttexterna rullar upp. Skådespelarna är riktigt bra och det är lite intressant att se hur karaktärerna ändrar sig i varje verklighet, medans Evan är den samme hela tiden.

Alla som gillar film bör se den här, den är mästerlig.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0289879/

De två paren Nick och Julie och Trevor och Amanda är på utflykt för att fira Julie's 24 årsdag. Men firandet bryts tvärt då Nick får ett samtal om ett möte han måste medverka på för att inte mista chansen att gå upp i graden på sitt arbete. När paren är på väg tillbaka till stan inträffar en bilolycka med resultatet att enbart Nick överlever.

Ett år efter olyckan upptäcker Nick att han kan resa tillbaka i tiden genom att titta på fotografier där han är med. Han reser tillbaka till den ödesdigra dagen, ändrar historien och när han är tillbaka är allt bra.. fram tills det att han bara måste ändra ytterligare en sak, vilket ger oanade konsekvenser.

När den här kom fick jag höra att den var riktigt urusel, dålig och kass. Jag tänkte inte så noga på det då, för jag hade ju inte sett första.. så varför bry sig?

Nu när jag sett den kan jag bara säga att jag inte har sett något så här ogräsligt på ett bra tag. Den är inte bra någonstans. Den har ingenting som den första filmen hade.

Skådespelarna är antingen en bunt idioter som inte vet hur man skådespelar eller så var de stupfulla när de spelade in filmen. Att de var drogpåverkade kan vara ett alternativ också. Storyn hade kunnat funka, men det hela skiter sig efter första vändan Nick reser tillbaka i tiden.

Framför kameran får vi se exempelvis Eric Lively (The Breed), Erica Durance (House Of The Dead), Dustin Milligan (Final Destination 3), Gina Holden (Final Destination 3, AVPR: Aliens vs Predator - Requiem, Fantastic Four), David Lewis (Lake Placid) och Andrew Airlie (Fantastic Four, Final Destination 2). Visserligen säger inte dessa namn ett jävla skit, men även om de nu var bra i de övriga filmerna (jag minns inte riktigt) så märks det iaf inte i den här filmen. Jag läste även en recension av filmen på IMDB där någon korkskalle menade på att filmen sög i allmänhet (korrekt) men att erica Durance var bra "som vanligt". Bra? Va? Hon var för helvete med i House Of The Dead! Enda anledningen att hon får fortsätta vara med i filmer är ju troligtvis tack vare de två sakerna som sitter strax under hakan och strax ovanför naveln.

Jag tänkte fortsätta min recension med lite citat från H's recension (länk hittar ni längre ner) av den här filmen: Man exploaterar inte trafikolyckan, man tar nödvändig tid att presentera genuint sympatiska karaktärer och man tror faktiskt att filmen ska bli riktigt bra. Tyvärr verkar man inte riktigt fattat den grundläggande premissen för det hela.

Jag fortsätter citera (se upp för spoilers här): Nick kan flasha iväg sig varsomhelst, bara han finns med på ett foto han tittar på. Att Evan dessutom alltid hade en kompletterande blackout för tillfällena han åker tillbaka till - det som gör hela filmen så jävla smart - bryr man sig inte om. De olika verkligheter Nick skapar visar dessutom tydligt att han är ett jävla pucko och dessutom ett rent as [...].

Andra filmen i trilogin är usel. Den har ingenting som gjorde den första filmen så jävla bra. Dessutom måste den här filmen vara en av de filmer som har längst eftertexttid på runt 10 minuter.

Onödigt skräp som egentligen inte borde fått göras. Undvik.

http://www.imdb.com/title/tt0457297/

Efter att ha upptäckt att han har förmågan att hoppa i tiden börjar Sam Reed att hjälpa polisen genom att hoppa i tiden för att se vem som är skurken. Polisen har givetvis ingen aning om vad han håller på med utan tror att han är ett medium. Det finns dock en gyllene regel kring det han gör: oavsett om det är med mening eller av en ren olyckshändelse, ändra inte, hindra inte eller beblanda sig med någon, vilket kan ge katastrofala ändringar i framtiden.

En dag kommer en tjej på besök, lillasystern till hans ex som blev mördad för 10 år sedan. Hon berättar att killen som sitter i dödscellen för mordet är oskyldig, då exets nyfunna dagbok avslöjar att hon vänstrade med honom. Sam är till en början motvillig till att göra det då det skulle innebära för stora förändringar på framtiden, men går senare med på det. Kan han lösa mysteriet innan han förlorar förståndet helt?

Den tredje och förhoppningsvis den sista filmen i Butterfly Effect filmerna är ett stort steg ifrån den andra gräsligt dåliga filmen. Det är ingen klassiker och den når inte upp till samma höjd som den första filmen, men det är en god underhållningsfilm.

Skådespelarna var bra, även om jag inte förväntat mig några större insattser. Effekterna var nice, då den här filmen involverar en galning med en bärbar cirkelsåg vilket resulterar i en del blod och slask. Den tredje filmen lutar sig lite åt skräck/rysarhållet, men följer samtidigt thriller spåret. Knepigt. Storyn var bra, men den innehöll en del hål och frågor som aldrig blev besvarade. Man får exempelvis aldrig reda på hur Sam fått egenskapen att hoppa i tiden, vilket man får i de två tidigare filmerna.

För att ge er lite trivia: den tredje filmen ingår i en filmserie kallad 8 Film To Die For i samband med skräckfilmsfestivalen Horrorfest III som är arrangerad av filmbolaget After Dark. Jag vet inte riktigt om detta medfört någonting till att den tredje filmen är betydligt bättre än den gräsliga tvåan, men jag tycker de har lyckats rätt bra iaf.

Jag tycker att den tredje filmen är sevärd och funkar som en god underhållning, men det är varken en klassiker eller ett mästerverk.

http://www.imdb.com/title/tt1234541/

Sammanfattningsvis: 1an, ett svinbra mästerverk. 2an, ett ogräsligt skämt. 3an, en god underhållning. För er som är sugna på att läsa lite mer om filmerna och en annan syn på dem kan ta er in på H's blogg och läsa hans recensioner. Ni finner 1an och 2an recenserade här och 3an här.

Nicole Kidman som fanatisk kristen morsa i en spökhistoria som imponerade på mig.

Jersey, Kanalöarna, 1945. Grace och hennes två barn, Nicholas och Anne, bor i en stor herrgård på den nästan tomma ön. Nicholas och Anne lider av en sjukdom som inte tillåter dem att vistas i solljus utan att de får kraftiga brännskador, andningsproblem och kan slutligen dö av det.

En dag dyker tre stycken tjänare, Mrs. Bertha Mills, Mr. Edmund Tuttle och Lydia, upp vid Grace's ytterdörr. De får jobbena som tjänare i huset då de tidigare tjänarna bara försvunnit spårlöst. Men kort efter deras ankomst börjar mystiska saker att inträffa.

Till en början vill inte Grace tro på Anne att det är någon mer än dem inne i huset, utan viftar undan det och menar på att hon ljuger. Men allt eftersom börjar det gå upp för Grace att de kanske inte alls är ensamma i den stora herrgården.

Vilka är inkräktarna? Vad vill de? Och varför dök de upp i samband med att de nya tjänarna kom?

När jag satte mig till rätta för att titta på den här filmen var mina förhoppningarna ungefär nere i golvnivån. Jag var egentligen inte sugen alls på att se den, men bara en kort bit in i filmen tvärvände mitt tycke till det bättre.

Filmen imponerade verkligen på mig då den hela tiden höll mitt intresse uppe, även om det inte hände en massa hemskheter. Filmen koncentrerar sig lite mer på storyberättandet, även om den tillför en lite småcreepy känsla. Några chockscener bjuds vi inte på (iaf inte märkbart många), utan här handlar det mer om psykologisk skräck. Skräcken om saker vi inte känner till, typ.

Skådespelarna är suveräna, speciellt Kidman som spelar den djupt religiösa morsan, som mot slutet av filmen får något bryt. Effekterna.. öh, finns typ inte. Storyn var snuskigt bra och de har valt att inte ge tittaren allting på en gång, utan man får lite grann titt som tätt genom filmen. Slutet var något av det bästa jag har sett på länge.

Gillar man lite udda rysare, med avsmak av thriller, så lär man älska den här. Jag gjorde det.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0230600/

Spökskräck, baserad på verkliga händelser.

Året är 1817. Efter ett bråk mellan familjefadern John Bell och en kvinna vid namn Kathe Batts, utpekad som häxa, angående en mark tilldömms Batts av kyrkan att slippa betala Bell och att hon återfår marken. Batts hotar efter rättegången Bell med att hon kommer lägga en förbannelse över honom och hans yngsta dotter, Betsy.

Kort efter rättegången blir Betsy attackerad av en osynlig kraft under nätterna. Med hjälp av Betsy's lärare, Richard Powell, som försöker hitta en logisk förklaring till det som inträffar, hennes bror John Jr. och deras vän James Johnston, som utan större framgång försöker att genomföra en exorcism av huset, försöker familjen att skydda Betsy. Men vad vill anden egentligen?

Jag har säkerligen skrivit det förr, men det tåls att upprepas: jag har svårt för spökskräckisar/rysare. Det här är inget undantag. Filmen är visserligen bra och det händer saker i den, ganska så mycket dessutom. Men den känns ändå smått ointressant och jag tyckte inte den gav mig någonting speciellt.

I min mening är inte filmen speciellt läskig. Den innehåller ett par chockscener, men är man inbiten på skräck så kan man förutse dessa väldigt enkelt. Trist. Skådespelarna är hur som helst bra, med bland annat Donald Sutherland (The Puppet Masters, Space Cowboys) och Sissy Spacek (Carrie, The Ring Two) i varsin huvudroll. Storyn var halvintressant, men var en sån där story vi har sett i många andra filmer. Effekterna, som bestod typ av datoreffekter, funkade väl. Det var ingenting att hurra över, men det var inte heller någonting man gapskrattar åt för att det ser så jävla löjligt ut.

Den här filmen funkar en tråkig vardagskväll, men det är ingenting jag skulle bänka mig framför tvn för att absolut inte missa om den hade gått på en kanal.

http://www.imdb.com/title/tt0429573/

Baserad på två korta berättelser av Clive Barker.

College professorn och författarinnan Mary Florescu och hennes teknologiska assistent Reg Fuller undersöker paranormala fenomen och när den nya eleven Simon McNeal dyker upp i hennes klass känner hon igen honom ifrån en sensation som inträffade ett par år innan, då han pekades ut i media som synsk och sas ha förutsett en trafikolycka där hans äldre bror dog.

Mary bjuder in Simon till att slå sig ihop med henne och Reg för att undersöka det omtalade Tollington huset, där det inträffade ett mystiskt mord på en tonårstjej för ett par år sedan, som sägs vara hemsökt. Trion påbörjar sina undersökningar och det tar inte lång tid innan de förstår att de inte är ensamma i huset.

Den här filmen är något av det mest underliga jag sett på länge. Den hoppar mellan flera olika ämnen genom filmen och det hela blir mest ointressant, trögt och sulligt att titta på i min mening. Vissa saker som inträffar är riktiga "What the fuck?"-grejer och karaktärerna är rent av korkade stundtals. Skådespelarna dög väl, tänkte inte så noga på deras agerande. Det var iaf inte så att jag ville slänga något på dem och skrika diverse olika fördomsfulla ord till dem.

Effekterna däremot var riktigt nice, snyggt gjorda och schysst framförda. Speciellt en liten bit in i inledningen då vi får bevittna en trevlig scen involverad en ung kvinna som möter sitt öde på ett högst otrevligt sätt. Detta är dock i princip det enda slaskiga vi får bevittna genom hela filmen och där efter får vi några scener som ska vara läskiga men inte är det och några scener som är obehagliga. Och så får vi ett jävla hoppande mellan ämnen i filmen också.

Slutet på filmen var inte något vidare heller, utan lämnade tittaren med en massa frågor om händelser som inträffat i filmen och jag kände mig mest som ett frågetecken när sluttexterna rullade upp.

Filmen har brister, men duger säkert att titta på om man gillar skräckfilmer som koncentrerar sig (eller iaf försöker göra det) på spöktemat inom skräckgenren. Jag personligen tyckte inte filmen var någon av de bättre Clive Barker-baserade filmerna iaf.

http://www.imdb.com/title/tt1169809/

Det är lite fel årstid, men fuck it. Filmens originaltitel är alltså You Better Watch Out, men jag har inte hittat något cover med den titeln så aka-titeln Christmas Evil får duga som cover. Det är för övrigt en Troma release.

Som liten bevittnar Harry när hans mor och far, som är utklädd till tomten, blir intima. När Harry vuxit upp har han fått jobb på en leksaksfabrik och julen börjar närma sig med stormsteg. Harry, som fortfarande lider av sina hemska minnen från sin barndom, är besatt av julen och har en dålig relation till sina arbetskamrater då han är besatt av kvalitéen leksakerna har som de producerar. Sakta men säkert börjar han att ramla längre och längre ner i vansinnets mörker tills det att han får en knäpp och bestämmer sig för att ta itu med alla styggingar, utklädd till tomte.

Den här filmen kom 1980 och var troligtvis en inspirationskälla till den fina julslashern Silent Night, Deadly Night som kom 4 år senare. Visserligen finns likheterna mellan filmerna, men skillnaderna är fler.

Likheterna mellan filmerna är t ex att båda skildrar hur en pojke är med om något traumatiskt under sin barndom som har med jultomten att göra och som senare utvecklas till att han går berserk. En annan sak som är en likhet mellan de två filmerna är att det faktiskt tar en stund innan någonting händer i de båda filmerna, men när det väl börjar röra på sig i You Better Watch Out så bjuds vi på ganska lite våld och blod och inget naket, medans i Silent Night, Deadly Night bjuds vi på våld, gore och naket. Detta leder oss till skillnaderna mellan de två filmerna.

Skillnaderna är att Silent Night, Deadly Night är en slasher som har en uttänkt och bra story, men som också innehåller en hel del blod, gore, nakenscener och hat kring julen. You Better Watch Out är mer av en psykologisk skräckfilm. Speciellt mycket gore är det inte, få mord och inga nakenscener, men det gör inte filmen dålig utan mer genomtänkt. Istället för allt det här byggs karaktärerna upp under filmens gång, i synnerhet Harry.

Vad jag har förståt det så annonserades filmen ut som en slasherfilm och sätter man sig och tittar på den och förväntar sig en slasherfilm så kommer man högst troligt bli besviken. Jag läste många recensioner och en del fakta kring filmen innan jag slog igång den och förväntade mig inte så mycket.

Till en början tyckte jag filmen var trög och ganska tråkig då det egentligen inte hände speciellt mycket. Efter ungefär halva filmen blev den bättre och saker och ting i filmen började röra på sig vilket räddade den.

Skådespelarna var bra och trovärdiga. Effekterna var bra men, som morden, få. Storyn har vi som sagt redan sett, men den var mer välutvecklad och vi får allt eftersom se hur Harry ballar ur, sakta men säkert.

Det här är en ganska sevärd film, även om den till en början är ganska trög, småtråkig och händelselös i första partiet av filmen. Men skulle jag behöva välja mellan den här och Silent Night, Deadly Night hade jag valt den senare filmen. Fast det säger ju troligtvis inte så mycket, då filmerna skiljer sig ganska mycket. Ett plus i kanten på den här filmen är iaf att den är 100 gånger bättre än Silent Night, Deadly Night Part 2 som kan brinna i självaste helvetet.

En liten rolig grej jag kom att tänka på med den här filmen är att Silent Night, Deadly Night 3 har som undertitel 'Better Watch Out!'. Man kan ju undra vart de fått den undertiteln ifrån.

Sevärd, även om den är trög till en början.

http://www.imdb.com/title/tt0081793/