Vahetere...orka?

Maggie Fitzgerald (Hilary Swank) är en fattig trettioett år gammal servitris från de lägre samhällsklasserna med en dysfunktionell familj som försöker att göra en skillnad i sitt liv genom boxning. Hon lyckas övertala den erfarne och hårde boxningstränaren Frankie Dunn (Clint Eastwood) till att bli hennes tränare och ledare - med hjälp av Frankie's gamla partner Eddie Scrap-Iron Dupris (Morgan Freeman) som ser potentialen i henne som boxare. Frankie - som har en problematisk relation till sin dotter - adopterar i princip Maggie genom hennes karriär.

Som många andra filmer där Clint Eastwood stått för regi, producering och även medverkat i en av huvudrollerna var även den här bra (Clintan står även för musiken i filmen), även om jag avskyr boxningsfilmer. Skådespelarna var riktigt bra givetvis och jag har inget speciellt att gnälla på angående dem. Karaktärerna var lagomt intressanta och man fick veta bitvis en hel del om varje huvudkaraktär (Maggie, Frankie och Eddie). Händelseförloppet gick i lagom takt och innehöll den där Clintan-humorn som man sitter och fnissar - alternativt gapskrattar - åt, till en liten bit efter halva filmen då någonting väldigt allvarligt inträffar och hela filmen får en twist. Detta medför också att filmen blir lite mer intressant och inte blir så enkelspårig - ungefär som Gran Torino.

Jag gillade den här filmen - som många andra Clint Eastwood filmer - och jag kommer troligtvis att se om den fler gånger.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0405159/

Under en stormig Halloween natt bevittnar den femårige Michael Hawthorne hur hans far mördar hans mor med en yxa och senare tar sitt eget liv. 20 år senare sticker Michael, hans flickvän Peg och hans bästa vänner iväg till Michael's farföräldrar under Halloween för att fixa en fest. Michael ber sina vänner att bära kostymer som representerar deras värsta rädslor och tillsammans med sin indianvän Crow ska de genomföra en uråldrig indiansk cermoni där de ska använda dockan Morty till att eliminera deras rädslor för evigt. Michael's värsta rädsla är att bli en seriemördare som sin far, men någonting går fel och personerna i huset börjar ganska snart att minska i antalet.

Som jag utlovade i min recension av den första filmen har jag nu - äntligen - fått tag i uppföljaren. Och den var fan inte så bra som jag mindes den utan mer dum, hjärndöd, full i luckor och halvusel.

Storyn är väl halvok, men det är i princip en upprepning av den första filmen. Skådespelarna var halvok - utöver Betsy Palmer (Friday The 13th) i rollen som farmor. Större delen av karaktärerna var hjärndöda och gjorde emellanåt saker som - för mig - var obegripliga. Effekterna var inte speciellt bra och det luktade lågbudget ganska lång väg. Designen på Morty var emellertid riktigt schysst.

Filmen innehåller också en hel del luckor i händelseförloppet som fick mig att fundera om manusförfattaren ens brytt sig i hur han skrivit manuset. Många gånger satt jag och frågade mig själv "Varför gjorde han/hon så?" och "Hur kunde det hända?" osv.

Det här är verkligen inte en film man ska se om man inte är ett die hard fan av halvusla slasherfilmer, i annat fall lär man bli grymt besviken. Filmen är som sagt dum, innehåller luckor och är egentligen en ganska onödig film att ha i filmhyllan. Filmen har säkert fler brister än vad jag har tagit upp, men det här får duga. Är du inte ett die hard fan av slashers, låt filmen ligga.

http://www.imdb.com/title/tt0184463/

När Max ledsnar på att alltid ta hand om sin missbildade bror Karl lägger Max in honom på ett hem för att få lite lugn och ro. När Max ska hämta upp sin bror för att ta med honom hem upptäcker han ganska snabbt att någonting är fel och för att ta hem sin bror måste de två bröderna slåss mot underliga mumifierade tredjegradens brännskadade zombies.

Jag vet inte riktigt vad exakt det här är. Filmen är runt 18 minuter lång och det hinner hända hur mycket som helst under den korta speltiden. Effekterna, omgivningarna och flera av karaktärerna (deras rörelser) ser ut att vara animerade i lera medans Max och Karl ser ut som vanliga människor (utöver att han som spelar Karl har en jävla massa makeup på sig). En bit in i filmen började mina tankar sväva iväg åt Evil Dead och A Nightmare On Elm Street. Anledningarna var att effekterna påminde mig lite grann om Evil Dead och vissa av karaktärerna påminde om Freddy Krueger med sina brännskador.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här filmen. Den är väl rätt sevärd för de som vill se våld som det syns på att det inte är verkligt, men samtidigt så tycker jag filmen mest var skum, underlig och konstig. Jag skulle nog sätta en slant på att filmen är mest för de mest öppensinnade filmtittarna..

Någon IMDB länk får ni inte heller. Det enda jag hittade på IMDB angående den här filmen var en länk till han som står bakom det mesta av filmen: Steven Kostanski.

När flera spelare i ett kricketlag hittas brutalt slaktade samlar polisen ihop de spelare som fortfarande är i livet och skickar dem till ett hus där de sätts i vittnesskydd, då de tror att en händelse vid en skola - där samtliga i kricketlaget gick - för 20 år sedan kan ha någonting med fallet att göra. Men kort efter spelarnas ankomst börjar de att minska till antalet.

För att vara en ultra lågbudget slasher med och av totalt okända personer så är det faktiskt en helt ok sådan. Skådespelarna och effekterna var bra och storyn var inte direkt någonting banbrytande och nyskapande, men funkade och underhöll ganska bra under de strax över 70 minutrarna filmen rullade på. De som står bakom filmen har också försökt att mixa ihop slasherkonceptet med humor och refererar till andra större slasherfilmer - typ I Know What You Did Last Summer och A Nightmare On Elm Street. Mixen mellan slasher och humor var i mitt tycke helt ok. Det var inte så där att man satt och gapskrattade, men att man fick flina till och småfnissa ett par gånger.

Allt som allt är det en helt ok film för att vara en ultra lågbudget slasher. Visst, den har en del brister men den följer också slasherschemat ganska bra och funkar att döglo på en tråkig söndag.

http://www.imdb.com/title/tt0910904/

Ett mystiskt och dödligt virus lamslår plötsligt mänskligheten och ytterst få människor överlever. De få överlevande märker dock kort efter incidenten att de inte är ensamma: de döda har börjat vandra igen. Men under en väldigt kort tid börjar de ruttnande kropparna att få tillbaka sina allra primitivaste sinnen och blir betydligt farligare. När de odöda börjar bli attraherade av ljus och ljud har de överlevande inget annat val än att leva i tyst mörker..

Autumn är en av de mest bedrövliga zombiefilmer jag har sett skulle jag tro. Den är stundtals ok, men större delen av filmen är den bara tråkig, utdragen och oläskig. Läskig blir den iofs inte överhuvudtaget, oavsett hur mycket smink och makeup de kladdat i ansiktet på de som spelade zombies. Det blir småspännande typ de sista 10 minutrarna av filmen - och hela filmen är runt 110 minuter lång. Resten av filmen går ut på att de gradvis utvecklar zombierna och de överlevande pratar en massa skit. Trååååååkigt. Missförstå mig inte, jag har ingenting emot att de utvecklar karaktärerna och också stjärnorna i filmen - zombierna - men for fuck sake.. ska man behöva vänta i 1½ timme på att någonting av intresse ska hända? Och när det väl blir intressant så är det illa framfört och blir automatiskt ganska ointressant. Förutom runt de sista 10 minutrarna, just det.

Någonting jag störde mig på var faktiskt zombierna. När jag sätter mig och tittar på en zombiefilm räknar jag kallt med att få se döingar som vandrar - alternativt springer beroende på vilken typ av zombiefilm det är och från när den är - runt och vill muncha på de levande. Jag vet inte riktigt vad de sysslade med när de spelade in Autumn. Zombierna både vandrade och sprang i den här filmen samtidigt som de stundtals var grymt aggressiva och slog rutor, dörrar och annat för att sedan vara helt cool lugna och bara stå där, även om någon av de överlevande var i princip brevid dem. Att de överlevande kunde plöja igenom en hel hord zombies - till fots - utan att få en skråma på sig efteråt tyckte jag också var lite underligt. De som gjort den här filmen kan inte ha sett några andra zombiefilmer förr. Något annat svar kan jag inte komma på.

Skådespelarna var ganska ok med bland annat Dexter Fletcher (Lock, Stock And Two Smoking Barrels, Doom) och David Carradine (Kill Bill filmerna) i varsin huvudroll respektive biroll. Effekterna och makeupen var skiftande mellan bra och värdelösa. De använder även en greenscreen - minst - en gång i filmen. Denna greenscreen såg förjävlig ut och var inte verklighetsgtrogen någonstans.

Kameraarbetet skiftade mellan att vara bra och ass då det helt plötsligt i vissa scener blev bäcksvart vilket resulterade i att man inte såg ett skit vad som hände. Var det inte bäcksvart så skakade kameran istället - detta inträffade visserligen enbart under de intressanta sekvenserna, men var fortfarande jävligt störande. Det övriga kameraarbetet - när det varken skakade eller var bäcksvart - var helt ok och såg ganska mycket ut som en film gjord för TV eller direkt-till-dvd/vhs-film.

Filmen innehåller också helt onödiga sekvenser där allting går i slowmotion och där de har laggt på halvtaskiga effekter som bara gör sekvenserna ännu löjligare än vad de redan är. Givetvis slänger de även på NU-ÄR-DET-JÄTTELÄÄÄSKIGT-musik också. Suck..

Detta är tillägnat till er gorehounds där ute: filmen innehåller inget direkt gore alls. Nej, jag skojar inte. Det enda i filmen som kan kännas stötande (för extremt känsliga personer) är troligtvis makeupeffekterna. Vi får inte se något direkt våld gore alls genom filmen. Så..

Jag avslutar med att skriva följande: Autumn hade en god grundidé att stå på och var halvlovande till en början, men med en grupp inkompetenta idioter i filmteamet - och troligtvis en halvtaskig budget - sket sig det mesta med filmen. Tyvärr. Se någonting annat om ni vill se zombies, för här är det mer skitprat än zombies.

http://www.imdb.com/title/tt1198333/

Det är julsäsongen och skogshuggarna drar ut i skogarna med sina motorsågar och yxor för att skörda granar för att tillfredställa allmänhetens krav. Men det här året är det annorlunda - träden slår tillbaka. De vill inte bli nedhuggna, tagna från sina hem, täckta med glitter och utstirrade. Det här året vill de ha hämnd...

Den här korta splatterrullen - på ca 16 minuter - är något av det mest hysteriska jag har sett. Det hela går undan i en sjuhelvetes till fart - från början till slut. Skämten är skitroliga och framkallade många gapskratt. Effekterna var rätt ok för att vara en lågbudgetgrej. Skådespelarna var förvånansvärt bra och underhöll. Storyn är helt urblåst, men det är också hela poängen med filmen.

Jag fick mig några rejäla gapskratt och fick se rejält med blod på bara några få minuter. Det här.. är vad jag kallar underhållning.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1343750/

Året är 1946. Åtta månader har gått sen andra världskriget slutade och livet har börjat återgå till det normala, även i den lilla staden Texarkana, Arkansas... tills det att två ungdomar hittas brutalt misshandlade intill en skogsväg. Den lokala polismakten står handfallna inför misshandeln. Tre veckor går och ytterligare två ungdomar hittas, den här gången mördade. Den lokala polismakten står handfallna inför situationen och får hjälp av kapten J.D. Morales, som skickats till Texarkana för att medverka i jakten på The Phantom Killer.

Innan slashervågen under 80-talet kom den här filmen 1976, som är baserad på händelser som inträffade i en amerikansk småstad 1946 - som aldrig blev lösta. Att kategorisera med en enda genre är ungefär lika möjligt som att lyckas andas i rymden. Den blandar drama, rysare, thriller och så slänger den ner en gnutta humor i den lite märkliga blandningen.

Skådespelarna är - även om jag aldrig sett någon av dem - riktigt bra och trovärdiga. Samtidigt som filmen är en film, är den uppbyggd lite som en dokumentär då vi med jämna mellanrum får höra en berättare som berättar kring händelserna. Effekterna var rätt hyggliga för att vara 70-tal. Händelseförloppet kunde ha varit lite mer drivande dock då filmen stundtals känns som att de stannar upp allting och bara pratar en massa skit.

Filmen var säkerligen skrämmande för 33 år sedan, men i dagens mått mätta är det en ganska blek film. Men om man tänker på att den faktiskt gick på ett koncept som blev stort ett par år senare, så var filmen före sin tid.

Personligen tycker jag att filmen är bra och sevärd, men det är ingenting jag kommer se om på ett par år skulle jag tro.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0075342/

När Yakuzabossen Anjo försvinner spårlöst med trehundratusen yen beger sig hans män - ledda av Anjo's sadomasochistiska partner Kakihara - ut för att leta reda på honom. Efter att ha torterat en rivaliserande Yakuzamedlem - som blivit anklagad av den underlige Jijii att ha kidnappat Anjo - begriper de att de har fel man och beger sig sedan efter Jijii.

Ganska snart stöter Kakihara och hans män på Ichi - en psykotisk sexuellt undertryckt ung man med otroliga martial arts förmågor och blad som kommer ut ur hans skor - som är styrd av Jijii. Allt eftersom männen som jobbar för Kakihara minskar i antalet intensifierar Kakihara jakten på Ichi och Jijii.

Jag citerar ifrån ett svenskt cover för den här filmen: "Detta är den oklippta originalversionen, förbjuden i flertalet länder. Vi vill varna för extremt våldsamma scener som kan upplevas chockerande - även för härdade tittare. Tänk noga igenom beslutet att se den.".

Jag kan till en viss del förstå varför filmen blivit förbjuden i vissa länder och varför de varnar köparen/tittaren att se den här filmen. Varför? Filmen innehåller scener där brutal tortyr och extremt våld förekommer. Slaskscenerna är - till större delen - inte speciellt övertygande och är enligt mig inte speciellt anstötande för en inbiten splattertittare. Det är just tortyrscenerna som är halvbedrövliga att orka titta igenom. Även jag - som har sett mycket och tål en hög grad av våld - fick bita mig då och då i knogarna för att inte vända bort blicken.

Effekterna i filmen är till och från rätt ass med halvtaskiga datoreffekter, men vägs upp lite grann av snygga slaskeffekter. Själva storyn är rätt bra och intressant. Skådespelarna är riktigt bra - utöver en brud som växlingsvis pratar japanska och engelska (som bara låter dumt). Nao Omori - som spelar Ichi - gör en löjligt bra insats och ser faktiskt helt psykotisk ut stundtals.

Utöver de halvtaskiga datoreffekterna så är det egentligen bara en sak jag har att gnälla om: händelseförloppet. Saker och ting brakar på i ett högt tempo till en början, men fiser ur sig och under delar av filmen händer det inte så mycket mer än att de bara pratar. Händelseförloppet kan bli halvt om halvt obegripligt då helt plötsligt scener med "saker som hänt för många år sedan" slängs in också. Koroshiya 1 - eller Ichi The Killer - är absolut ingenting för dem med svag mage eller de som inte tål att se extremt övervåld på diverse olika sätt. Personligen gillar jag den riktigt mycket, fastän den har ett par brister.

Så. Svag mage? Klarar inte av att se övervåld? Avstå isåfall den här filmen. Om splatterfilm med extremt övervåld är vardagsmat för dig - go ahead, se den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0296042/

När Turkish (Jason Statham) - en olicensierad boxningsarrangör - skickat iväg sin nära vän och kollega Tommy (Stephen Graham) och deras boxare Gorgeous George (Adam Fogerty) till ett läger med tattare för att köpa en ny husvagn går George upp i en rond mot Mickey (Brad Pitt) - som dessvärre visar sig vara en mästare på att boxas utan handskar och knockar George. Med George på sjukan ber Turkish Mickey att ställa upp i en uppkommande match - och lägga sig i fjärde ronden - då gangstern Brick Top (Alan Ford) inte tänker blåsa av vadslagningen.

Samtidigt blir en ovärderlig diamant stulen i Artwerp, Ryssland, men försvinner. Detta medför att Avi (Dennis Farina) - han som skulle ta emot stenen - beger sig till England för att leta reda på den tillsammans med sin kusin Doug The Head (Mike Reid) och Bullet Tooth Tony (Vinnie Jones).

Och som i Lock, Stock And Two Smoking Barrels (som är regisserad och skriven av samma snubbe som gjorde den här) händer det ungefär tre miljarder grejer. Och jag säger samma sak igen: se filmjäveln.

Många av skådespelarna som medverkade i LSATSB medverkar även i den här filmen och ses som en fristående uppföljare av många. Huruvida det hänger ihop vet jag inte riktigt. Hur som helst. Snatch är som den ovannämnda filmen - skitbra. Den är riktigt kul och framkallar diverse olika gapskratt och är minst lika virrig och händelserik som ovannämnda film.

Så. Se filmjäveln. Det är den värd.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0208092/

De fyra engelska killarna Tom (Jason Flemyng), Soap (Dexter Fletcher), Eddie (Nick Moran) och Bacon (Jason Statham) har samlat ihop 25 000 var för att skicka in Eddie - som är en jävel på att spela kort - till en pokermatch hos porrkungen Hatchet Harry (P.H. Moriarty). Men istället för att kamma hem storvinsten går Eddie förlorande ur matchen med en skuld på 500 000 till Harry - som ska vara betald inom en vecka. 

Lösningen verkar finnas i att göra en stöt mot Eddie's grannar som planerar en stöt mot ett gäng ganjaodlare. Samtidigt anlitar Harry's indrivare - Barry The Baptist (Lenny McLean) - två idioter som ska sno två ovärderliga hagelgevär åt Harry.

Sen händer det tre miljarder med andra grejer samtidigt - som jag inte tänker berätta om. Se filmjäveln istället. De som ingår i rollistan är skitbra och underhållande (vi ser bland annat Vinnie Jones utöver de nämnda skådespelarna som galen indrivare). Humorn är på hög nivå och levererar en hel del gapskratt. Varför Guy Ritchie - som var involverad i tv-serien och Snatch - inte varit involverad i fler filmer än vad han har varit begriper jag inte riktigt. Lock, Stock And Two Smoking Barrels är kvalitéunderhållning på hög nivå i mina ögon. Så, se filmjäveln.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0120735/

Efter att en by blivit utplånad över en natt skickas ett team med ninjor ut för att ta reda på vad anledningen till det hela var. När teamet blir attackerade av en demonkrigare slaktas nästan hela teamet så när som på den kvinnliga ninjan Kagero. Demonkrigaren våldför sig senare på Kagero, men blir avbruten av Jubei - en omkringvandrande samurai.

Jubei blir efter detta motvilligt indragen i en strid mellan en ondskefull grupp med demonkrigare (den han mötte innan var en av dem) kända som Eight Devils of Kimon och landets parlament. Allt eftersom han närmar sig den slutgiltiga striden upptäcker han att någon från hans förflutna - som han trodde att han hade dödat - fortfarande är i livet.

Rå anime brukar jag aldrig tacka nej till. Ninja anime är jag däremot mer skeptisk till och för det mesta har jag väldigt svårt att sitta stilla under en sådan animefilm.. eller serie. Jûbei ninpûchô - eller Ninja Scroll - är en animefilm med både ninjor och råa actionscener med en hel del blod. Och så animerade tuttar, för de intresserade. Alltså, ingenting för de yngre. Den är hur som haver riktigt nice och öser på duktigt med sina alldeles lagoma 90 minuter speltid. Filmen hade få tråkiga scener där de bara babblade en massa obegripligt eller totalt ointressant skit. Istället koncentrerade de sig på att visa så mycket våld och blod som möjligt. Ungefär. Animeringarna var snyggt gjorda - mer än så har jag inte att påpeka kring dem.

Öh. Ja. Jûbei ninpûchô - eller Ninja Scroll - är en schysst anime tycker jag. Gillar man våldsam anime så lär man gilla det här. Jag gjorde det och kommer säkert att se om den igen.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0107692/

Efter att ha suttit på en smällhet biograf på Sverigepremiären av den nya Harry Potter filmen så är jag ganska nöjd med vad jag fick. Den är betydligt bättre än den första filmen, dels för att den innehåller en hel del humor, snygga effekter och en relativt händelserik story. Skådespelarna är bra och Emma Watson verkar äntligen ha begripit vad skådespeleri innebär.

Storyn är väl ungefär som följer: Harry Potter ska börja sitt sjätte år på Hogwarts. Det här året har Dumbledore fått tillbaka en gammal lärare som jobbade där förut - Professor Horace Slughorn. Under en av Slughorn's lektioner får Harry tag i en bok som det står "Denna bok tillhör Halvbloodsprinsen" längst fram i boken. I samma veva börjar Harry få reda på mer om Voldemort's mörka förflutna och som den unge mannen han nu har blivit är även kärleksproblem på intåg.

Jag kollade lite på IMDB - i kommentarerna. Många har hyllat den, många har sågat den. Många säger att den går efter boken, många säger att den inte har ett skit med boken att göra. Huruvida det där hänger ihop skiter jag fullständigt i. Jag gick på filmen för att se den sjätte filmatiseringen av Harry Potter. Mina förhoppningar var rätt ljumna, så jag tog filmen som den kom och jag är nöjd med vad jag fick. Den sjätte filmen är - i min mening - den mörkaste filmen i serien hittils. Det hela känns lite mer riktat mot tonåringar som är fans av fantasy.. eller nåt.

Jag nämnde längre upp att skådespelarna var bra och att Emma Watson uppenbarligen lärt sig vad skådespeleri är. Istället för att Emma gör en halvusel/irriterande insats i den här filmen får vi se två andra brudar som uppenbarligen inte vet vad de håller på med.. eller bara är rent av irriterande. Den första är Bonnie Wright - som redan kom med i den andra filmen men som nu har en större roll - och den andra är Jessie Cave. Dessa två unga damer hade jag med nöje sluppit se i den här filmen då jag störde mig på dem i princip i varje scen de var med. Suck..

Filmen i sig är bra men varierar ganska kraftigt i händelseförloppet. Stundtals är det spännande för att sedan byta till humor för att sedan byta till prat och drama-relaterat tjafs för att sedan byta till spänning igen. Öh.. det kanske inte låter så jäkla bra. Men filmen var åtminstone bra på bio. Höh..

Hur som haver så är den sjätte filmen i Harry Potter serien en bra film. Och jag bedömmer den inte utifrån boken, utan utifrån hur den var i mina ögon på stora duken. Nu är det bara vänta på den sjunde och den åttonde delen i serien - som vad jag tror kommer vara en fortsättningsfilm alá The Lord Of The Rings.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0417741/

Efter en miserabel sommar med sin adoptivfamilj - med bland annat ett möte med Dementorer - blir Harry utfryst av sina vänner när han kommer tillbaka till Hogwarts då han berättat att Lord Voldemort är tillbaka - varpå ingen tror honom. Med det femte året på skolan framför sig får han också en ny lärare i Försvar Mot Svartkonst-kursen; Professor Dolores Jane Umbridge - som vägrar att lära ut eleverna försvarbesvärjelser medans hon förnekar Harry's påståenden om att Voldemort är tillbaka. Detta medför att Harry, Ron och Hermione skapar en klubb tillsammans med en grupp andra elever - för att träna försvarsbevärjelser i smyg för att förbereda sig på Voldemort's armé.

Även storyn i den femte filmen känns lite utpressad för att fylla ut speltiden, men storyn har bitvis kopplingar till filmseriens huvudstory vilket gör den lite mer sevärd än den fjärde filmen. Den blir - som de andra filmerna - bitvis ganska pratig men den har också en mörkare ton över sig vilket gör den ganska sevärd även i de segare partierna av filmen. Skådespelarna behöver jag nog inte nämna speciellt mycket om. Emma Watson gör relativt bra ifrån sig i den här femte installationen av serien. Specialeffekterna är också bra - givetvis. Men de används betydligt mer i den här filmen än i de tidigare installationerna vilket jag personligen tycker är rätt nice.

Den femte filmen är den bästa filmen i serien hittils - efter den andra så klart - men filmen kräver ganska mycket att man har sett de tidigare filmerna för att begripa den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0373889/

Strax innan Harry Potter återigen ska till Hogwarts beger han och hans vänner sig iväg till The Quidditch World Cup Final för att titta på finalmatcherna. Men efter matchen dyker Valdemort's Death Eaters upp och bränner besökarnas tält och sätter ut Voldemort's symbol på himlen - med påföljaden av raseri inom det magiska samhället.

Samma år arrangeras tävlingen 'The Triwizard Tournament' - en magitävling där tre välkända magikerskolor medverkar (Hogwarts, Beauxbatons och Durmstrang) - på Hogwarts. Deltagarna måste vara över 17 år och väljs ut av 'Goblet Of Fire' (Flammande Bägaren). Under kvällen då deltagarna ska väljas ut spottar bägaren ut fyra istället för tre namn och en av deltagarna blir Harry. Då bägarens magi inte går att bryta måste Harry - motvilligt - delta i tävlingen och ta sig igenom tre svåra och farliga grenar.

Storyn i den fjärde filmen är - enligt mig - egentligen en ursäkt för att pressa ut filmens speltid till runt 2½ timme. Hade man skitit i att ta med det där om tävlingen så hade filmen blivit.. kort. Det hade inte ens blivit en film för fan. Och vad har egentligen tävlingen med huvudstoryn att göra..?

Jag säger inte att den fjärde filmen är dålig, det är en ganska bra film. Men storyn känns utpressad och emellanåt ganska seg då de bara pratar en massa. Specialeffekterna är givetvis bra och snygga, men händelseförloppet borde de ha pressat på lite bättre. Hade de kortat ner filmen genom att ta bort några orelevanta scener hade filmen både blivit kortare och mer intensiv.

Större delen av skaran av skådespelarna är återigen tillbaka och jag tycker fortfarande att Emma Watson inte kan skådespela som hon borde och irriterar mig halvt som halvt. Hon är hur som haver bättre än vad hon var i första filmen.

Det här var dessutom den första Harry Potter filmen jag såg och jag tyckte den var riktigt bra första gången jag såg den. Men då hade jag också dragit i mig lite mer än en halv flaska vodka också. För lite (och då menar jag lite) extra läsning kan ni trycka er in på Helt Perfekt's recension och läsa en av hans kortaste recensioner. Jag håller med H bitvis om det han skriver, om ni vill ha min åsikt om hans recension.

Den fjärde filmen är sevärd, men långt ifrån den bästa i serien.

http://www.imdb.com/title/tt0330373/

Med det tredje året på Hogwarts skolan framför sig får Harry Potter reda på att en förrymd mördare och Voldemort's medhjälpare vid namn Sirius Black har lyckats fly från Azkaban fängelset och vill döda Harry för att hämnas Voldemort. För att förvärra situationen för Harry har så kallade Dementorer - ett väsen som skickats ut för att leta reda på Black - placerats ut vid skolans ingångar och av en oförklarlig anledning har de en hemsk effekt på honom.

Den tredje Harry Potter filmen är ganska bra. Jag gillade den andra bättre, men den tredje är åtminstone bättre än den första svintråkiga filmen. I den tredje filmen bjuds det på en del snygga specialeffekter, ett relativt högt tempo i händelseförloppet och så är den småkul på sina ställen. Speciellt spännande vet jag inte riktigt om den var.. kanske om man är typ 9 år eller nåt.

De flesta av de tidigare skådespelarna är fortfarande med och är väl fortfarande, bra. Emma Watson har emellertid blivit bättre sen den första filmen och tycks göra en bättre prestation under varje ny film. I tvåan - där jag aldrig nämde något om henne - hade hon tydligen lärt sig hur man ska skådespela utan att irritera hälften av tittarna. I den här tredje filmen är hon ganska sevärd, men det är en bit kvar.

Jag avslutar med ett citat ur Helt Perfekt's korta recension på den här filmen: "Men hade jag varit 7 år och sett den varulvsförvandlingen hade jag blivit vettskrämd och drömt mardrömmar i 12 år.".

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0304141/

I den första uppföljaren - som tack och lov faktiskt var riktigt bra - blir Harry Potter varnad att återvända till Hogwarts skolan av husalven Dobby då någonting fruktansvärt kommer hända detta andra år. Harry - som saknar sina vänner Ron och Hermione - bestämmer sig ändå för att åka till skolan och lyckas fly från sina adoptivföräldrar (sin moster och morbror) då Ron och hans två bröder - Fred och George - hämtar upp honom i deras fars magiska flygande bil.

Väl på skolan börjar Harry höra mystiska röster och kort därpå börjar elever med mugglarföräldrar (människor som inte besitter magiska krafter) hittas förstenade. Inte långt efter att första personen hittats blir Harry utpekad för att ha öppnat Hemligheternas Kammare och släppt löst ett monster som inte bara hotar deras liv utan också skolans stängning.

Resten vet väl alla. Right? Andra filmen är iaf BETYDLIGT bättre än den första tråkfilmen där de bara pratar. Den andra filmen inleds lite halvsegt, men blir bättre allt eftersom den går. Ungefär i mitten av filmen blir det lite segt igen, men vänder ett tag efter det.

Skådespelarna var bra och vi får se betydligt fler effekter än vad vi fick i första filmen. Händelseförloppet är betydligt mer ösigt och det händer fan så mycket mer i den här filmen än vad det hände i den första filmen. Visserligen känner vi ju redan alla karaktärer och behöver inga direkta introduktioner av dem, eller hur? Det var troligtvis den första filmens största handikapp. Att vi - som tittare - måste lära känna filmens karaktärer. Snark. Den andra filmen öser på betydligt mycket bättre iaf.

Den andra filmen var hur som haver fan så mycket bättre än den första filmen. Egentligen är det inget krav på att man har sett första filmen för att begripa den andra, men det kan vara en fördel då vissa grejer i början av filmen tar vid någon månad efter första filmens slut. Hur som helst:

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0295297/

Med den sjätte filmen i Harry Potter serien vid dörrtröskeln har jag bestämt mig för att äntligen sätta mig och titta igenom de här hyllade filmerna - som alla vet är baserade på böcker med samma titlar. Den första filmen - som för övrigt är förbluffande skittråkig - handlar om Harry Potter, en helt vanlig pojke som är mer eller mindre en slav åt sin moster och morbror. Men på sin 11-årsdag får han ett brev ifrån Hogwarts School for Witchcraft and Wizardry och begriper att han egentligen är en trollkarl. Hans moster och morbror tycker inte om idéen att Harry ska flytta ifrån dem och förbjuder honom att läsa brevet. Harry blir emellertid hämtad av Hagrid - skolans vaktmästare. Tack vare en välkänd händelse när Harry var liten får han snabbt vänner på den nya skolan, men han lär sig ganska snabbt också att trollkarlsvärlden är betydligt farligare än vad han kunde tro och att vissa trollkarlar är inte att lita på.

Jag tror varenda jävel vet vem som är skurken i det här dramat och vad som händer i slutet. Så bättre storybeskrivning än så där orkar jag fan inte skriva. Den första Harry Potter filmen är hur som haver skittråkig. De använder runt 120 minuter (om jag inte misstog mig helt) till.. prat. Prat, prat, snack, prat, snack, babbel och lite mer prat och snack. Jag förstår givetvis varför de gjort detta, då det hela är meningen att vi ska få lära känna karaktärerna och få ett tycke om dem. Men for fuck sake, 2 jävla timmar till detta?! Skojar de eller? Hade de klippt bort stora delar av första timmen hade fortfarande filmen blivit begriplig.

Skådespelarna är bra och utöver snorungarna som surfat in i Hall Of Fame tack vare Potter-filmerna ser vi även en B-filmsskådis framför kameran i en väldigt.. öh, liten roll - Warwick Davis (pysslingen i Leprechaun filmerna). Davis dyker även upp i samtliga uppföljare. Enligt imdb iaf. Den enda "skådespelerskan" jag störde mig riktigt rejält på var Emma Watson (hon som spelar Hermione Granger). Hon spelade så väl över som så väl uselt och ser mest uppblåst ut. Jävla snorunge.

Effekterna var bra och snyggt gjorda, men större delen av dessa fick vi vänta på tills mot slutet av filmen.

Första Harry Potter filmen är någonting av det tråkigaste jag har sett på länge. Hur fan kunde den här filmen bli så omtalad när den kom? Glömde alla jävlar bort de två första timmarna innan de sista trettio minutrarna där det faktiskt hände någonting? Hade jag tryckt på pause-knappen och satt mig och stirrat på samma bild i två timmar hade jag fått ut ungefär lika mycket som jag fick ut av att titta igenom de två första timmarna av den här filmen.

Men som alla andra filmserier hänger de flesta uppföljare ihop med föregångarna, så det gäller ju att ha sett även den första filmen. Hur jävla dålig och tråkig den än är. Jag kommer då iaf inte se om den här filmen och jag förstår varför Helt Perfekt's ägare stängde av den efter att halva filmen gått.

http://www.imdb.com/title/tt0241527/

När den framgångsrika advokaten Erin Bruner (Laura Linney) får ett nytt fall på sitt bord märker hon att det är ett mycket ovanligt sådant. Hon ska försvara Fader Moore (Tom Wilkinson) som står anklagad för dråp på den nittonåriga katolska collegeflickan Emily Rose (Jennifer Carpenter), efter att han har genomfört en exorcism. Men vad var det egentligen som hände med Emily?

Jag såg den här filmen ungefär direkt när den kommit ut på dvd. Och jag blev grymt besviken då jag hade förväntningar på att det skulle vara en ungefärlig film med The Exorcist (originalet) - som jag faktiskt gillar. Nu - ca 4 år senare - tvingade jag mig själv att se om den tillsammans med S. Och jag tycker att den är lite bättre än vad jag tyckte då, men jag tycker ändå den har alldeles för många svaga - alternativt dåliga - sidor för att jag ska tycka om den.

Filmens första brist är att det är alldeles för mycket snack. Det hela blir mer ett långtråkigt och pratigt drama än en skräckfilm. Givetvis är den kategoriserad som Drama/Skräck, men för helvete.. man behöver väl inte söva tittaren med nästintill 2 timmar snack om bibeln, Lucifer, Gud och hallelujah? Den andra bristen är att vissa scener är utdragna och - stundtals - helt jävla onödiga. Vissa scener kunde ha tagits bort helt och vissa kunde ha kortats ner avsevärt. Den tredje bristen är att det händer fanimej ingenting. I de scener det händer något av intresse är det småspännande - men inte läskigt - och.. ja, det är rätt intressant ärligt talat. Men det är långt mellan dem och de är alldeles för få. Dessutom så sitter de större delen av filmen i en jävla domstol. Snark någon?

Filmen har visserligen ett par bra sidor med, så som bra skådespelare och ett par få intressanta scener.. men det väger inte upp de dåliga sidorna med filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0404032/

Året är 2019. För 31 år sedan förstördes Tokyo av ett hemligt vapenprojekt under Tredje Världskriget. Neo-Tokyo har nu rest sig ur askan och har blivit en mörk och farlig plats som är invaderad av gäng och terrorister. Regeringen är korrumperad och har bara en symbolisk kontroll över den mäktiga militären, som hindrar totalt kaos och håller hemligheter från det förgångna gömda.

Kaneda - ledare för ett motorcykelgäng - och hans barndomsvän Tetsuo slängs in i Neo-Tokyo's mörkaste hemlighet när deras gäng hamnar mitt i en militär operation på jakt efter ett förrymt experiment. Tetsuo - som varit i kontakt med experimentet - tillfångatas av militären och utsätts för en rad experiment som ger honom kraftfulla tankeläsande förmågor - men någonting går snett och Tetsuo slår tillbaka.

Hade det inte varit för T hade jag troligtvis aldrig sett den här. Och missat någonting bra. Animationerna känns rätt gamla (den är av årgång 88) med all rätt, men är ändå välgjorda. Filmen bjuder på en hel del våld, action och en halvknepig story. Teamet bakom filmen har använt speltiden - som ligger runt 120 minuter - ganska väl och pressar på med en del rejäla actionscener, ett intressant händelseförlopp och en storslagen slutscen som fick mig att lyfta på ögonbrynen mer än en gång. En riktigt bra animefilm helt enkelt.

Remake kommer 2011 - enligt IMDB.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0094625/

Roy Arnie har en dröm: en dag skall han ha sin egen cirkus och göra succé i hela världen. Nyckeln till hans dröm heter Jimmy, en knarkberoende cirkuselefant som döljer en värdefull hemlighet.

Roy Arnie lyckas övertala sina gamla pundarpolare Odd, Gaz och Flea att jobba på den nedgångna ryska cirkusen Cirkus Stromowski som han själv jobbar för. Men under en föreställning händer något. Jimmy flippar ur, cirkusen blir nedstängd och Roy Arnie och gänget slängs i häktet. Senare lyckas Jimmy fly - med pundargänget i hälarna. Men pundarna är inte ensamma om att jaga Jimmy; Rabiata djurrättsaktivister ledda av Marius, en trio mordiska gangsters från Samemaffian och ett gäng fulla jägare är också ute efter Jimmy.

Free Jimmy - eller Slipp Jimmy Fri som den hette på originaltitel i Norge - är en hysterisk CGI-rulle där bland annat Woody Harrelson, Simon Pegg, Phil Daniels och Jay Simpsons lånar ut sina röster - i den engelskt dubbade versionen. Jag har bara sett den engelskt dubbade versionen och har inte orkat bry mig i den norska versionen (även om jag äger filmjäveln på originaldvd med båda soundtracksen inkluderade).

Hur som haver. Filmen är en riktigt kul film med en ganska lagom portion med sjuk humor, snygga animationer och bra voiceacting. Manuset är väl inte det mest intelligenta och bjuder väl inte på direkt några snabba vändningar utan går typ i en rak linje. Några skämt i filmen är emellertid hysteriskt roliga och får mig varje gång att vråla av skratt.

Har man inte sett Free Jimmy och gillar lite udda CGI-komedier så gillar man nog den här. Jag har då tappat räkningen på hur många gånger jag har sett den iaf.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0298337/

De två ungdomarna JT och Rickie bestämmer sig för att skolka och drar iväg till ett gammalt lokalt övergivet mentalsjukhus. De börjar vandalisera byggnaden och bestämmer sig därefter att de ska undersöka sjukhusets källare. I källaren hittar de två unga männen en ung kvinna fastkedjad i ett bord och är till synes död, men när de rör vid henne upptäcker de att hon är vid liv.

JT bestämmer sig för att de ska behålla henne för att ha henne som en sexslav, medans Rickie protesterar och tycker att det hela låter som en ytterst dum idé. Det är bara ett problem med kvinnan: hon är en levande död.

Det här är något av det mest bisarra jag har sett, någonsin. Helt seriöst. Vad fan är det här egentligen? När jag satte mig för att titta på filmen inbillade jag mig att jag skulle få en skräckfilm, men istället fick jag någon underlig soppa av skräck/rysare/thriller/drama. På ett ungefär. Redan från första början verkade filmen inte vara något vidare och ju längre den gick.. desto värre blev det.

Filmen blev aldrig direkt intressant eller spännande, utan de malde och ältade om samma skit från det att de hittade kvinnan till slutscenerna. Slutet var för övrigt uselt och skrek klichée. Skådespelarna gjorde väl ungefär det de skulle, men karaktärerna var en bunt idioter och det fanns egentligen ingen man kunde fastna för och bry sig i. Effekterna var helt ok, även om vi knappt fick se några då de som gjort filmen valt att använda sig av skitsnabba klipp så att vi hinner se ungefär 1 sekund av varje effekt. Storyn innehöll en hel del hål i sig också och många frågor som svävade i luften får vi inget svar på.

Jag klassar inte Deadgirl som en zombiefilm iaf, även om storyn cirkulerar kring en zombie-liknande brud. Filmen är mest tråkig, rastlöshetsframkallande och inte speciellt intressant.

http://www.imdb.com/title/tt0896534/

Efter en misslyckad semester är Shelby och hennes pojkvän Rob på väg hem och hamnar efter en lastbil. När de stannar till på en bensinmack för att tanka får de veta av lastbilschaffisen att det är igentäppt på de stora vägarna och att han tänker ta skogsvägarna förbi alltihop och erbjuder dem att han ska visa vägen. Detta kommer visa sig vara ett stort misstag..

När Tabitha anländer till sina kusiners hus upptäcker hon att barnvakten hon skulle lösa av har stuckit. Hon tänker inte så mycket mer på det utan njuter av kvällen tillsammans med sina små kusiner. När hon har laggt kusinerna, låst alla dörrar och släckt i hela huset lägger hon sig för att sova. Men gästrummet - där hon ska sova - är också ett rum där en stor samling av clowner förvaras. Tabitha märker dock ganska snart att hon inte är ensam i rummet..

Efter en blöt kväll kommer Lisa hem och upptäcker att hennes bästa vän - Cat - inte är hemma fastän hon sagt att hon skulle vara det. Lisa ringer sin flört Dan och ber han komma över. Dagen efter har fortfarande inte Cat kommit hem. Lisa blir orolig och beger sig iväg - tillsammans med Dan - till ett hotel Cat pratat om. Lisa märker dock ganska snart att det inte är ett hotel av vanlig variant...

De tre unga kvinnorna har en sak gemensamt: de var alla skolkamrater i Briar Hills och de var alla tre inblandade i en händelse med en jämnårig pojke - som hade psykiska störningar.

När det kommer till ologiska filmer med stora hål i storyn och händelseförloppet så har jag sett en del. Men Amusement är nog en av de filmer som väckt flest frågor hos mig. Flertalet gånger under filmen satt jag och frågade mig "Varför gjorde han/hon så?", "Hur kunde det där hända?", "Vad håller han/hon på med egentligen?" och "Vad tittar jag egentligen på?!". Den sistnämnda frågan dök upp ett antal gånger.

Storyn och händelseförloppet är löjligt sönderhugget och filmen skiter emellanåt fullständigt i att förklara saker som inträffar - även om en del av händelserna försätter tittaren i det klassiska Frågetecken-stadiet. Manusförfattaren - Jake Wade Wall (som tidigare skrivit screenplay för remakesen på The Hitcher och When A Stranger Calls) - verkar inte riktigt vetat hur han velat lägga upp filmen, utan har istället försökt att trycka in flera filmers koncept och idéer i en och samma film. Detta resulterar - som jag skrev tidigare - i en enda röra med stora hål i storyn/händelseförloppet och lämnar tittaren som en idiot framför skärmen.

Filmen upphörde dock inte att förvåna mig där, utan fortsatte med urblåsta karaktärer som gjorde de mest klichéefyllda aktioner jag troligtvis någonsin har sett i en film. Skådespelarna har jag aldrig sett förr, men de funkade väl för det här ändamålet. Jag godkänner effekterna iaf. De var välgjorda för att vara en lågbudget/B-film. Dräkten galningen har i andra.. eh, biten.. av filmen är småcreepy och jag gillade den riktigt mycket.

Amusement är helt enkelt en dum sönderhackad film som faktiskt kunde ha blivit en riktigt bra skräckfilm, men sumpas då Wade Wall uppenbarligen inte vet hur man skriver ett skräckfilmsmanus som är läskigt, begripligt och genomtänkt. Istället får vi den här soppan. Den har sina ljusa sidor, men de räddar den inte.

http://www.imdb.com/title/tt0476958/

Jag vill till en början säga att jag aldrig varit intresserad av Final Fantasy, what so ever. Att jag såg den här filmen var mest för att en polare hyrde den för att han ville se den igen. Påföljden blev att jag drogs med och satte mig för att se filmen. Med det sagt förstår nog de flesta att jag inte kan - i princip - ett jävla skit om FF överhuvudtaget.

Storyn börjar hur som helst ungefär två år efter händelserna i Final Fantasy VII spelet. En sjukdom känd som Geostigma har spridit sig över planeten och sjukdomen tros bero på att de sjukas kroppar försöker stöta bort en okänd materia som invaderade deras kroppar två år tidigare (i slutet av FFVII). Skuldtyngd och hemsökt av sitt förflutna har ex-SOLDIER Cloud Strife bestämt sig för att leva ett avskärmat eremitliv ifrån sina vänner samtidigt som han driver "Strife's Delivery Service", vars huvudkontor är belaggt i Tifa Lockheart's bar - Seventh Heaven. Tifa's bar fungerar också som ett barnhem för barn med Geostigma - där Tifa samtidigt håller ett öga på Barret's sex år gamla dotter Marlene medans Barret söker av planeten efter en alternativ energikälla till planetens energi, Mako.

Men när Cloud en dag får ett telefonsamtal från den f.d Shira Inc. VDn Rufus blir han tillfrågad att ge denne beskyd från en mystisk man vid namn Kadaj. Kadaj i sin tur - tillsammans med sina två bröder Loz och Yazoo - letar efter deras "moder" och verkar samtidigt tro att Cloud vet vart hon finns. Tillsammans med sina vänner måste Cloud ställa sig upp mot denna nya fiende.

Ärligt talat vet jag knappt vilka några av dessa karaktärer är. Mer än vilka som är goda och vilka som är onda. Animationerna är grymt snygga och filmen är ganska välregisserad, även om det blir lite mycket att hålla reda på stundtals.

Jag kommer säkerligen få en påle uppkörd där solen inte skiner med en halshuggning som fortsättning av FF-fans nu, men jag skriver på egen risk min egen åsikt nu. Manuset är till en början rent av gräsligt tråkigt. Det pratas och pratas och pratas. För helvete, det hände kanske tre intressanta grejer de första 50 minutrarna, sedan började filmen jävlar mig röra på sig. Efter 50 minuter in i filmen öser de på med action och strider och hela filmen blev riktigt intressant. Jag har visserligen en hel del förståelse att de första 50 minutrarna är mycket till för att förklara en del för oss som faktiskt inte spelat FF-spelen - så att vi slipper sitta som en bunt idioter framför TVn. Men 50 minuter är ändå för mycket i min mening.

Jag har inte så mycket mer att säga om den här filmen egentligen. Jag störde mig väldigt mycket på att filmen var så jävla trög innan någonting av riktigt intresse inträffade. Det övriga - typ voiceactingen, animationerna, när händelseförloppet blev intressant etc. - var ok. Fast jag vet inte riktigt om den här filmen kanske är mer tillägnad FF-fans än oss som bara gillar CGI-rullar. Whatever..

http://www.imdb.com/title/tt0385700/

1999 regisserade, producerade och skådespelade (i huvudrollen, givetvis) Clint Eastwood den här filmen - som är baserad på en bok av Andrew Klavan. True Crime handlar om den dödsdömde mannen Frank Beechum som har mindre än ett dygn kvar att leva - efter att ha blivit dömd för ett mord på en gravid kvinna som var skyldig honom 96 dollar. Journalisten Michelle Ziegler får i uppdrag av sin redaktörschef att intervjua Beechum om hur det är att sitta i dödscell. Men dagen innan intervjun är hon med i en bilolycka och dör. Istället för Ziegler sätts Steve Everett - en journalist med en förkärlek till kvinnor och alkohol - på att intervjua Beechum.

Everett sätter igång med förberedelserna för intervjun och upptäcker snart att Beechum kan vara oskyldig till det mord han sägs ha begått. Kommer Everett att hinna luska fram alla pusselbitar och bevis innan Beechum's dom blir verkställd?

Den här filmen är fortfarande lika jävla bra som den var när jag såg den första gången. Den är gripande, samtidigt som den är smått spännande. Clintan är som vanligt skitbra i huvudrollen. De övriga skådespelarna - däribland James Woods, Isaiah Washington, Lisa Gay Hamilton och Denis Leary - gör också riktigt bra ifrån sig.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska skriva om den här filmen mer än så. Det här är - enligt mig - en av Clintans bästa filmer från 90-talet. Utan tvekan. Se den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0139668/

I tron om att den föredetta sheriffen Jed Cooper har mördat en ranchägare och sedan stulit hans boskap tar en grupp män lagen i egna händer och hänger Cooper, men lämnar honom där inför sitt öde. Strax därpå blir han räddad av sheriffen Dave Bliss och blir tagen till Fort Smith och förs till domaren Adam Fenton.

Hans oskuld blir bevisad och domare Fenton erbjuder Cooper att bli hans vicesheriff - för att hjälpa honom att se till att lagarna hålls i det stora området. Cooper tackar ja till erbjudandet och beger sig sedan ut efter medborgargardet som försökte lyncha honom.

Western filmer är inte min stora passion, om man säger så. Det är bland annat därför kategorin är ganska tom. Men Clintan är bra och hans western filmer likaså. Hang 'Em High är inget undantag, om man bortser från ett par punkter.

Filmens speltid är typiskt Clintan och maler på i ca 110 minuter, men detta resulterar i att filmen blir ganska seg stundtals, då det inte händer någonting speciellt. Efter inledningen blir det ganska trögt en stund innan det hela börjar röra på sig, även om vi får se mycket bra skådespelare - t ex Pat Hingle som domaren - framför kameran. Vi skymtar även förbi en dåvarande 32 årig Dennis Hopper i en snabb biroll som galen "profet".

Filmen har givetvis också bra sidor - så som bra skådespelare (som jag nämnde ovan), en kraftfull hängningssekvens strax efter halva filmens speltid, inledningen av filmen och en enkel men effektiv story. Dessvärre är manuset - som sagt - uttrögat och filmen känns stundtals seg.

Hang 'Em High är en bra film, men innehåller en del grejer jag tycker de kunde ha ändrat eller tagit bort helt.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0061747/