Vahetere...orka?

När den brittiska radiologisten Gina McVey (Lena Headey) annordnar en överaskningsfest - tillsammans med sin pojkvän Stefan Chambers (Melvil Poupaud), hennes bror Daniel (Asier Newman) och hans flickvän Kate Coleman (Michelle Duncan) - för hennes far John (Richard Jenkins) inträffar någonting märkligt; spegeln i matsalen går i tusen bitar utan någon som helst anledning.

Dagen efter firandet tror sig Gina se sig själv åka förbi henne med hennes egen bil. Chockad över händelsen beger hon sig efter den mystiska kvinnan till hennes lägenhet, där hon finner ett fotografi av sig själv och sin far. Härifrån tar händelserna en spöklik vändning och frågan är om inte Gina blivit tokig.. eller?

Inledningen byggs upp ganska snabbt, men guess what? Resten av filmen är en otroligt långsam resa till ingenstans. Filmen kommer ingen direkt vart utan står och trampar på samma ställe och vi får egentligen aldrig någon ingående förklaring till varför flera saker i filmen inträffar - vilket lämnar stora frågetecken efter att filmen slutar. Många, många scener i filmen är utdragna så pass långt de bara går att dra ut på och det hände mer än en gång att jag tappade tråden av vad som egentligen inträffade i filmen tack vare ointresse.

Filmens story hade potential och idéen filmen bär på är inte dum, bara det att framförandet är så otroligt långtråkigt och händelselöst (till största delen) att det blir nästintill olidligt att titta på den. Det som höll mig kvar var de goda skådespelarna som kämpar tappert att driva storyn framåt - men misslyckas tyvärr ändå - samt den hyfsat kusliga stämningen filmen hade, som aldrig utvecklas till sitt fulla potential.

Gillar man snarkiga rysare kan nog det här vara något för en att slänga ögonen på. Vi andra - som vill bli underhållna när vi tittar på film - kan leta vidare.

http://www.imdb.com/title/tt0906734/

Den unga skådespelerskan Nagisa Sugiura (Yûka) går på en audition för en ny skräckfilm, som kommer baseras på verkliga händelser om en professor som blev galen och gick berserk på ett hotel med 11 döda gäster som slutresultat - inkluderande hans egna barn.

Nagisa får en roll i filmen, men strax efter att hon fått hem manuset, för att kunna läsa på sina repliker, börjar hon se vanföreställningar och underliga syner som verkar ha kopplingar till morden som inträffade för 35 år sedan...

Den asiatiska skräckfilmen Rinne (som betyder reinkarnation) är regisserad av Takashi Shimizu - regissören till Ju-On och The Grudge filmerna - och är inte en speciellt läskig skräckfilm. Även om filmen innehar goda skådespelare och en ganska typisk story för en asiatisk skräckis så känns det hela mest långdraget och händelselöst, då filmen byggs upp otroligt långsamt och blir inte speciellt kuslig eller obehaglig förrens mot slutet - involverande en docka vars ansikte är något av det mest kusliga jag sett i en asiatisk film, tror jag. Speciellt begriplig är inte filmen heller, inte ens vid sin upplösning blir den det då många frågetecken lämnas obesvarade.

Nog finns det bättre asiatiska skräckisar än Rinne, men även sämre så klart. Godkänd film, även om jag tycker att de kunnat göra den mer obehaglig än vad de gjort.

http://www.imdb.com/title/tt0456630/

25 September, 2003. Livet är lugnt och stilla på den lilla amerikanska ön Port Gamble - fram tills det att en terroristattack i form av ett virus inträffar på ön och förvandlar större delen av befolkningen till zombies. Ett fåtal personer är fortfarande i livet och måste nu överleva attackerna från de odöda.

ZMD var till en början väldigt långsam och seg, men runt en halvtimme in i filmen brakar det hela loss och resten av filmen består till större delen av gore, våld och lite skämt. Effekterna är välgjorda för en independent film och jag blev faktiskt ganska imponerad över dem, bortsett från ett par enstaka fall där uppenbar CGI använts. Det är inga nämnvärda skådespelare med i filmen, men de gör ändå ett bra jobb och det hela flyter på bra.

Filmens enda fall är att den är inte speciellt kul. Det är några enstaka skämt som fick mig att garva till men i det stora hela kändes det mer som en Romero-inspirerad satir utan någon som helst humor.

Jag tror många skippar att se den här filmen tack vare namnet, men går då även miste om en underhållande zombiefilm - även om den inte var speciellt roligt.

Mycket sevärd - även om den är felkategoriserad.

http://www.imdb.com/title/tt1134674/

Två dagar innan han ska gifta sig med Tracy Garner (Sasha Barrese) beger sig Doug Billings (Justin Bartha) tillsammans med sina två vänner Phil Wenneck (Bradley Cooper) och Stu Price (Ed Helms) och Tracy's bror Alan (Zach Galifianakis) iväg till Las Vegas för att ha en svensexa. Efter att ha checkat in på hotellet Caesar's Palace beger de sig upp till takvåningen och bestämmer där att oavsett vad som händer under kvällen så ska det stanna i Las Vegas utan att de ska prata om det efteråt. Dessvärre blir det exakt som de bestämt...

Phil, Stu och Alan vaknar upp med århundradets bakfylla utan att ha en aning om vad som hände kvällen innan.. och inte nog med det; Doug är spårlöst försvunnen. Phil, Stu och Alan börjar successivt att undersöka vad som egentligen hände kvällen innan för att försöka hitta Doug.

Vad som följer är en del fniss och en del gapskratt. Och, vad jag själv tycker, tyvärr en del utdragna sekvenser där jag mest sitter och väntar på att någonting kul ska inträffa. Men även om det blir segt till och från så är The Hangover - eller Baksmällan som den så fint heter i Sverige - en rolig film med goda skådespelare framför kameran och en lagomt underhållande story, även om de hade kunnat saxa ner speltiden med ett par minuter.

Uppföljare kommer nästa år.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt1119646/

Enligt trivian på IMDB och av vad jag har förståt det så skrevs det enligt tidningen Fangoria två separata utkast till Cabin Fever 2 redan 2004. Ett av dem skrevs av Eli Roth själv och det andra skrevs av Adam Green. Men tack vare diskussioner på Lionsgate blev både Roth's och Green's manus slopade för ett tredje utkast. Men när sedan filmen blev klar i April, 2007, lades filmen på hyllan i ytterligare två år och hade inte premiär förrens den 24de Oktober, 2009, på Mann Chinese's 6 biografer i Hollywood, Californien, som en del av Screamfest Horror Film Festival.

Men tack vare att filmen blev förändrad ett flertalet gånger och flera sekvenser blev ominspelade och förändrade av filmens producenter ville filmens regissör, Ti West, ha sitt namn borttaget från filmen och istället få använda sig av den populära pseudonymen Alan Smithee. Då han inte var medlem av DGA blev hans krav nekat av producenterna och hans namn blev kvar i filmen. West har sen dess förkastat den slutliga produkten av filmen då han anser att filmen är mer en produkt av producenterna och cheferna än han själv. Det är emellertid okänt om det kommer komma en "director's cut" av filmen, där vi kommer få ta del av West's original version av filmen.

Med allt det sagt, hur är filmen? Den är hyfsad. Bättre än första om jag ska vara ärlig. Den här filmen är mer eller mindre allt det som fodralet till ettan säger att den filmen är. Cabin Fever 2: Spring Fever är visserligen långsam, precis som första filmen, till en början men mot ungefär halva filmen drar filmen igång på riktigt och vi snackar ganska ordentligt med gore. Vissa scener och sekvenser är rent av groteska och äckliga - så som en scen där en kille limar fast sin nagel som lossnat helt från fingret.

Storyn i filmen tar vid strax efter händelserna i den första filmen. Studentbalen börjar närma sig på Springfield High School och ungdomarna där börjar göra sig klara för att ta studenten. Det här kommer emellertid bli någonting helt annorlunda. Ett populärt dricksvatten på flaska anländer till skolan, infekterat av det dödliga viruset från den första filmen - då källan för vattnet är en bäck intill stugan där första filmen utspelade sig.

Som jag skrev här ovanför börjar det hela ganska sakta (om vi bortser ifrån en ganska bloddrypande inledning som är hyfsat orimlig), men halvvägs igenom ballar alltihop ur och det blir både äckligt och blodigt. Men med det sagt vill jag också påpeka att tvåan inte är en bra film, utan ska man se den ska man se den för goret och ingenting annat. Karaktärerna är rätt stereotypa och är inte speciellt märkvärdiga - men är tack och lov inte lika stora idioter som i första filmen - och manuset kunde ha varit betydligt bättre och mer utvecklat - då vi även den här gången har sett samma skit 100 gånger förut.

Precis som i ettan är det inga direkt nämnvärda skådespelare med i filmen, men effektmässigt är det en mer intressant film. I ettan var det en hel del off-screen kills och gore, i tvåan får vi faktiskt SE nästintill allting som inträffar, vilket fick mig att jubla högt.

Det största problemet med filmen är dock slutet, som är både utdraget och ganska oförklarande. Tittaren lämnas som ett levande frågetecken med flera frågor obesvarade frågor, vilket med största sannolikhet är till för att man ska kunna trycka ur sig en Cabin Fever 3.

Anyway, tvåan är betydligt mer intressant än ettan, men samtidigt ligger den i ungefär samma klass som ettan när det kommer till bra film - dvs i botten.

http://www.imdb.com/title/tt0961722/

Eli Roth har bevisat ganska klart och tydligt att han är en av historiens sämsta filmmakare, med bland annat Hostel filmerna på sitt CV. Cabin Fever var hans regidebut och om man tycker att Hostel filmerna är dumma lär man tänka om; Cabin Fever är någonting av det mest korkade man kan komma över i rysarväg. Filmen handlar om fem ungdomar som precis tagit studenten och sticker iväg till en stuga mitt ute i ingenstans för att supa, knulla och leva rövare. Festen pågår som bäst när en omtöcknad man, täckt med blodiga sår, plötsligt dyker upp. De lyckas jaga bort den makabra främlingen men upptäcker inte långt efteråt att vad det än var för fel på mannen, så har det spridit sig till dem.

Cabin Fever lider av flera stora problem. Delvis blev den hypad som en splatterfilm med groteska effekter och sekvenser, vilket är helt fel. Filmen innehåller ytterst lite våld av värde och speciellt groteskt är det inte heller, utan hela filmen lutar mer åt rysarhållet. Att filmen dessutom är bitvis helt osammanhängande gör det hela ännu värre. Sekvenserna där en retardunge springer fram och biter folk i händerna, vad har det med något som helst att göra? Hur kunde bilen inte starta bara för att de slog sönder rutorna på den? Varför gör ungdomarna en massa idiotiska grejer så som att ta i personer som är smittade? Och så vidare.

Jag citerar från filmens fodral: "En riktigt extrem rysare som är så intensiv och nyskapande att den direkt hamnar i kultstatusgenren.". Personen som skrivit detta kan inte ha vetat speciellt mycket om film, då Cabin Fever varken är extrem, intensiv eller nyskapande. Cabin Fever är en lååååångsam "skräckfilm" där det händer smågrejer till en början och det är inte förrens runt 50 minuter in i filmen det faktiskt börjar röra på sig ordentligt - men det blir aldrig heller extremt, mycket tack vare att de flesta kills eller goresekvenser som är med i filmen är off-screen. Cabin Fever är dessutom en slasherfilm förklädd till en virus-rysare, ingenting annat.

Det som stör mig allra mest med Cabin Fever är karaktärernas agerande. Vilken normalt funtad person som helst skulle INTE göra som de gör i filmen. Detta medför givetvis att vi som tittare får lov att ställa oss frågor så som "Varför gjorde han/hon så?" och "Vad är det frågan om egentligen?".

Ingen av skådespelarna är nämna att värda heller, mer än att Cerina Vincent visar tuttarna fler än en gång. Effektmässigt ser det hyfsat ut, även om vi knappt får se något av dem. Storyn/manuset har vi sett så många gånger innan i andra former att det blir bara löjligt, så jag skiter i att kommentera det.

Cabin Fever är en överhypad, dum, korkad och usel "skräckfilm" som inte tillför ett piss till genren - även när den kom. Eli Roth är en usel filmmakare och Cabin Fever är inte en skräckfilm - period. Jag avslutar med ett citat från fodralet igen: "Ett GRYMT underhållande BLODBAD! Jag ÄLSKADE den! - Peter Jackson, regissör, trilogin om härskarringen". Jackson måste ha tittat på sin egna Braindead när de ringde upp honom för att få en kommentar om Cabin Fever...

http://www.imdb.com/title/tt0303816/

1954. Polisen Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) och hans kollega Chuck Aule (Mark Ruffalo) blir ivägskickade för att utreda ett mystiskt försvinnande av en patient på ett av Boston's mentalsjukhus, Shutter Island Ashecliffe Hospital. Redan innan han skickades till ön har Teddy försökt att få uppdraget tack vare personliga anledningar, men kort efter sitt anländande börjar han misstänka att allting inte står rätt till på ön. Men saker och ting är inte vad de verkar vara...

Den nya prisade DiCaprio filmen är en enda stor klichée. Ungefär en halvtimme in i filmen av runt 2 timmar förstod jag hur filmen skulle sluta och det hela blev mycket långdraget - fram till det otroligt uppenbara slutet, som drogs ut ännu mer än vad det egentligen hade behövt göras. Klichéerna haglar över filmen och storyn har vi sett många, många gånger innan, vilket är synd då filmen faktiskt hade potential till att bli en intressant och möjligtvis en kuslig thriller.. men nä. Det som räddar en väldigt stor del av filmen är skådespelarna. Utöver DiCaprio och Ruffalo ser vi bland annat Ben Kingsley, Max von Sydow och Michelle Williams i viktiga roller. Jackie Earle Haley (Watchmen och den kommande remaken av A Nightmare On Elm Street) dyker även upp snabbt i en hyfsat viktig biroll. Men samtidigt som de räddar så räcker det inte till fullt ut.

Shutter Island är inte en dålig film så sett, problemet med filmen är att den är på tok för utdragen och klichéefylld/förutsägbar - vilket som sagt är synd då den hade potential. Den duger hyfsat gott att se iaf en gång, men det är absolut ingenting jag vill rekommendera.

http://www.imdb.com/title/tt1130884/

John Cutter (Wesley Snipes) är en säkerhetsexpert - som dessvärre fortfarande hemsöks av sin frus död - som blir erbjuden ett jobb som säkerhetschef på ett flygbolag av hans vän Sly Delvecchio (Tom Sizemore), vilket han tackar ja till.

Cutter sätts på ett plan till Los Angeles för att vara med på ett möte där han ska bli introducerad som den nya säkerhetschefen. Dessvärre sätts även den psykotiske, men ändock intelligente, terroristen Charles Rane (Bruce Payne) på samma plan för att bli flugen till en rättegång i Los Angeles. Kort efter start kapas planet av Rane's gäng och det är upp till Cutter att ta tillbaka det.

Passenger 57 var sämre än vad jag mindes att den var, fast å andra sidan kan det bero lite på att jag såg den för över 10 år sedan och mindes enbart några få sekvenser ur den. Hur som helst så är Passenger 57 (även om jag skriver det ofta) en otroligt förutsägbar och klichéefylld film som levererar relativt hyggligt med action och en skåpa komik, men som utöver det inte levererar någonting vi inte redan sett många gånger innan - så som i exempelvis Die Hard.

Passenger 57 är inte dålig, men samtidigt är den varken nyskapande eller speciellt imponerande - både action- och spänningsmässigt - utan följer klyschorna ganska exakt. Men filmen kan nog klassas som god underhållning iaf med chips- och birapolarna en halvtråkig lördagkväll. Eller en tråkig förmiddag - vilket var då jag kollade på den.

http://www.imdb.com/title/tt0105104/

Efter att Deathstalker (Rick Hill) räddat Dionara (Maria Ford) - syster till en krigare - beger de två sig till en turnering drottning Kana (Michelle Moffett) annordnat, där systern skulle medverkat.

Men under turneringen börjar vinnare av striderna att försvinna och det står snart klart för Deathstalker att drottning Kana har någonting helt annat i kikaren än att utkröna någon av dem...

Den fjärde, och förhoppningsvis sista, Deathstalker filmen är en klar förbättring från den tredje urusla filmen - även om det inte säger speciellt mycket. Utöver att Roger Corman återvänder som producent återvände även Howard R. Cohen som manusförfattare (han skrev även första och tredje filmernas manus), men även som regissör. Och resultatet blir ännu en ganska bedrövlig Deathstalker film. Den fjärde filmen återanvänder en del scener ifrån den första Deathstalker vilket gör det hela smått osammanhängande även om scenerna är till för att få ihop storyn i filmen.

Rick Hill återvänder som Deathstalker, men är inte en lika stor köttskalle i den här filmen som den första. Maria Ford är grymt söt och kan faktiskt agera. Michelle Moffett är hyfsat snygg, men är desto stelare som skådespelare. Övriga personer i filmen varierar - vissa kan agera, vissa kan inte.

Striderna i filmen är hyfsat ointressanta/ospännande och många av dem är tagna ur den första filmen. Slutstriden är snabbt överstökad och inte lika utdragen och töntigt framförd som den i den tredje filmen, men den är mer ointressant än den första filmens slutstrid - den andra filmens avslutning är ungefär som fjärde.

Deathstalker IV: Match Of Titans fungerar att titta på om man sett de tidigare filmerna och tycker trashfilm är kul och god underhållning - även om filmen i sig är ganska bedrövlig. Tycker man inte det så kan man lika gärna skippa samtliga filmer i serien och se någonting annat av mer och större värde.

http://www.imdb.com/title/tt0099388/

Deathstalker (John Allen Nelson) blir anförtrodd av den vackra prinsessan Carissa (Carla Herd) att beskydda en förtrollad juvel, som är en av två delar som tillsammans håller nyckeln till den förlorade staden av skatter, Erendor. Dessvärre innehar den ondskefulla trollkarlen Troxartes (Thom Christopher) den andra delen av juvelen. Men båda sidor står inför en överaskning...

Tredje filmen, men inte sista, om Deathstalker är långt ifrån den första filmens underhållande trashfilmsstatus och den andra filmens värdelösa cheesevärde. Den tredje filmen är VÄRRE än de två första filmerna.

Först och främst är filmen på tok för utdragen och tråkig. Det händer ingenting filmen igenom och när det väl ska vara spännande så ser det mer ut som ett gäng lågstadieelever som springer runt och fäktar i luften mot varandra än actionfyllda svärdstrider - där det syns klart och tydligt att de inte slår vapnena i varandra då de knappt nuddar deras kroppar. För det andra är Nelson's gestalning av Deathstalker otroligt usel. Istället för en köttskalle eller en smilande spinkig fjant får vi här en flinande gentleman som är mer töntig än tuff. Och för det tredje är slutstriden något av det sämsta jag någonsin har sett i en film. Det är utdraget, det är löjligt, det är.. obegripligt hur de kunde komma på idéen att ens genomföra skiten.

Filmen återanvänder precis som Deathstalker II en scen ifrån The Raven (som även återanvändes i The Terror från samma år som The Raven) - men är tack och lov en av få återanvända scener.

Personerna bakom filmen måste ha tänkt med arslet när de gjorde den här filmen. Att ens några personer tackade ja till att stå framför kameran i den är ännu mer obegripligt. Tycker man de två första är skräp så lär man gråta floder av den här.

http://www.imdb.com/title/tt0097174/

Prinsessan Evie (Monique Gabrielle) blir avsatt från sin tron av den onde trollkarlen/svärdsmannen Jerak (John Lazar) och hans vällustiga och farliga allierade Sultana (Toni Naples). Förklädd till Reena Sierskan tar prinsessan Evie hjälp av krigaren Deathstalker (John Terlesky) . Tillsammans måste de slåss mot Jerak, Sultana, deras trupper och en klon av Evie (även hon "spelad" av Gabrielle) för att ta tillbaka Evie's kungadömme.

Nu var det ett bra tag sen jag recenserade en Jim Wynorski film och gissa vad? Deathstalker II är en tidig Wynorski film. Och det märks väldigt väl. Delvis för att det återanvänds scener ifrån den första Deathstalker filmen och från en tidigare Roger Corman (som producerade samtliga Deathstalker filmer, samt många, många, många andra B-produktioner) film - The Raven från 63 - samt urusla effekter, stela skådespelare och ett helt ointressant manus.

Istället för en köttskalle som Rick Hill porträterade Deathstalker som i första filmen, får vi här se en tanigare, flinande, cheesigare och töntigare Deathstalker porträterad av Terlesky - som inte ser ut att kunna ta filmen på allvar överhuvudtaget. Gabrielle har visserligen utseendet med sig, men att se henne agera är ungefär som att titta på en sågbock som försöker kommunicera (å andra sidan består större delen av hennes filmografi av "vuxenfilmer", aka mjukporr. Lazar är cheesig och hyfsat ointressant. Vi får även se King Kong i kvinnoform gestaltad av Dee Booher i en wrestling-match mellan henne och Terlesky - som dras ut något fruktansvärt. Effekter och manus behöver jag inte gå in på då jag tror de flesta redan kopplat hur de är.

Tycker man att den första filmen är usel så lär man skrika i panik av den här. Den är inte bra och den inte så där dålig så att den blir bra heller, även om den försöker sig på att vara rolig till och från så misslyckas hela filmen och den känns mest som waste of time.

Skippa.

http://www.imdb.com/title/tt0092860/

Krigaren Deathstalker (Rick Hill) får uppgiften att hitta och förena de tre krafterna av skapelse - en bägare, en amulett och ett svärd - av den gamla häxan Toralva (Lillian Ker), för att förhindra att den ondskefulla magikern Munkar (Bernard Erhand) ska få tag i dem och använda dem för sina ondskefulla ändamål.

Efter att ha fått tag på svärdet slår sig Deathstalker ihop med Salmaron (Augusto Larreta), Oghris (Richard Brooker) och Kaira (Lana Clarkson) för att bege sig till den stora turneringen för att utröna den starkaste krigaren. Den falska kungen (Munkar) håller den riktiga prinsessan till fånga och planerar att döda Deathstalker, vilket kommer bli lättare sagt än gjort...

Efter att ha kikat på en review av James D. Rolfe (ägare av Cinemassacre.com) om de fyra Deathstalker filmerna fick jag bara lov att införskaffa dem asap. Första Deathstalker filmen släpptes under eran då andra större filmer av samma typ släpptes (exempelvis Conan The Barbarian och The Beastmaster) och hamnar givetvis i B-filmsarkivet.

Effekterna och makeupen är skrattretande och jag skulle tippa en slant på att de även var det när filmen släpptes back in the days. Skådespelarna är rätt hyfsade och fungerar i den här typen av film, även om det förekommer jag-kan-inte-skådespela-så-jag-läser-direkt-ur-manuset-istället-sekvenser. Storyn är hyfsad och mest en ursäkt för att visa halvtaskigt framfört våld och en massa tuttar - vilket Deathstalker filmerna mestdels går ut på.

Första Deathstalker är dock ganska underhållande - på trashfilmsvis. Om man kan se förbi de usla effekterna, den tunna storyn och de träiga skådespelarna är det här en god underhållning en sen lördagskväll.

Mycket sevärd - för oss som gillar trashfilmer.

http://www.imdb.com/title/tt0087127/

Mörka krafter, äldre än tiden själv, är ute efter att attackera och stoppa gryningen av en ny tid av grönska och det sista hoppet är Fry - som blir rekryterad för ett topphemligt uppdrag. Samtidigt blir Bender kär i en fembot - som dessvärre är gift med en robot maffiaboss - och Leela är på rymmen från lagen då hon gått med i en feministisk och militantisk naturaktivistgrupp. Kan detta vara slutet för Planet Express gruppen?

Fjärde filmen om Futurama-gänget var förvånansvärt riktigt bra. Och om jag inte misstar mig - eller behöver se om de tre första filmerna - så var det här den bästa av långfilmerna. Det blev många fnissningar som avlöstes med gapskratt i sann Futurama anda igenom filmen och jag blev helnöjd med den. Om nu någon behöver anledningar till varför jag tycker som jag gör så var det för att den var riktigt kul och skämten avlöste sig nästan hela tiden med varandra. Och så.

Recensioner av de tre första filmerna finner ni här, här och här. Mycket mer än så har jag inte att tillägga - gillar du Futurama, se filmen.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1054487/

1969, mänskligheten beträder månen för första gången. Världspopulation: 3,6 miljarder. 2009, Kepler teleskopet skjuts upp för att hitta Jorden-liknande planeter. Världspopulation: 6,76 miljarder. 2153, rymdsonden Paleo-17 landar på planeten Tanis. Världspopulation: 24,34 miljarder. Brist på mat och vatten blir allt mer vanligt. 2174, kriget om Jorden's limiterade resurser når sin kokpunkt. Rymdfärjan Elysium skjuts upp.

Två av besättningsmännen ombord på Elysium - löjtnant Payton (Dennis Quiad) och korpral Bower (Ben Foster) - vaknar ur djupsömn, disorienterade, utan minne av vart de är och varför de är där. Kort efter deras uppvaknande upptäcker de att de måste starta om reaktorn på skeppet innan allt exploderar. Men allt eftersom Bower tar sig till reaktorn upptäcker han att de inte är ensamma ombord...

Jag såg trailern till Pandorum ett par dagar innan dess release på bio och tyckte att det såg hyfsat lovande ut. Sedan läste jag Helt Perfekt's recension av filmen, där H sågar lite här och där på filmen. Och nu har jag själv sett den.

Filmen börjar bra, men mynnar ut i en klichéefylld, hyfsat förutsägbar och väldigt ointressant sci-fi/skräckis - med en story som vi mer eller mindre har sett förr. Ungefär 20 minuter in i filmen började jag tappa intresset och filmen blev pausad mer än en gång. Filmens största problem är att det faktiskt aldrig blir spännande eller speciellt intressant filmen igenom. Även under scener där det är menat att det ska vara spännande känner jag mig mer rastlös än underhållen och vill bara få filmen överstökad snarast.

Filmens monster är otroligt oinspirerade och imponerade iaf inte mig. Att det dessutom känns som att de bara är där för att fylla ut filmen känns bara skit. Det H nämde i sin recension om att de såg stop-motion animerade ut tänkte jag aldrig på.. men det var säkert så. Eller nåt. Vem bryr sig?

Skådespelarnas insatser ligger mestadels på plussidan, men lyfter inte filmens story och manus. Tack och lov kan man iaf vila ögonen på Antje Traue - även om hon är skitigare än en avloppsledning och irriterande nog springer runt och viskar större delen av filmen.

Filmens story och idé är inte dum, men den framförs på ett sånt uselt sätt att det hela känns bara som waste of time. Twisten i slutet dimper dock ner på plussidan, då den var helt okej och hyfsat oförutsägbar, även om det inte räddar filmen i helhet. Pandorum hade kunnat bli en bra film, men som många andra filmer som verkar lovande hamnar även den här i avstå-arkivet.

http://www.imdb.com/title/tt1188729/

Harry Tasker (Arnold Schwarzenegger) bor tillsammans med sin fru Helen (Jamie Lee Curtis) och hans dotter Dana (Eliza Dushku) i ett hus i en förort till Washington D.C och jobbar som en försäljningsrepresentant för ett datorföretag. Eller det är vad alla tror iaf. Harry är egentligen en hemlig agent för en privatägd organisation som stoppar hot mot USA - vilket han har hemlighållt för sin familj.

När fyra stycken atombomber försvinner riktas misstankarna mot en mellanöstisk terroristgrupp kallad Blodröd Jihad. Samtidigt börjar Helen ha en affär med en annan man - vilket Harry får reda på av en slump. Harry, som blir utom sig av svartsjuka, börjar att använda sig av organisationens utrustning för att övervaka Helen.

Det här kommer bli en kort en. True Lies är Arnie när det är som bäst; det är stort, det är högljutt, det är kul och det är actionfyllt. Och i mina ögon ligger True Lies i samma liga som James Cameron's tidigare mästerverk Aliens, The Terminator och Terminator 2: Judgment Day - och inte som hans senaste sunkrulle, Avatar.

Andra namn som syns framför kameran som jag inte nämnt är exempelvis Tom Arnold, Bill Paxton (som både jobbat med Arnie och Cameron innan i The Terminator och Aliens), Tia Carrere och Art Malik - och lite andra personer som jag inte orkar nämna.

Som sagt, det här blir en kort en, så jag avslutar med; True Lies är en mycket bra film och det var innan Cameron började trycka ur sig halvdana, samt sunkiga, filmer. Gillar man Cameron eller Arnie, då gillar man True Lies.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0111503/

Efter att den ryske knarkhandlaren Viktor "Rosta" Rostavili (Ed O'Ross) lyckats fly från Ryssland, men blivit gripen i USA, skickas den benhårde poliskaptenen Ivan Danko (Arnold Schwarzenegger) till Chicago för att hämta honom.

Vid sitt anländande blir han uppmött av två poliser - Art Ridzik (James Belushi) och Gallagher (Richard Bright) - som blir hans temporära partners under sin vistelse. Men när Rosta lyckas fly måste Danko och Ridzik komma över sina olikheter och samarbeta för att ta honom igen.

Red Heat är en ganska typisk partner-film. Arnie spelar otroligt bra som den stela, men benhårde ryssen och Belushi är underhållande som den lite rundare och mer lössläppte amerikanen. O'Ross är bra som skurk. Richard Bright, Peter Boyle, Laurence Fishburne och Gina Gershon är också bra i sina rollsättningar, även om de inte har så där avsevärt mycket on-screen-tid. Vi ser även Brion James i en kort roll som hallick som får på pälsen av Arnie.

Hur filmen är? Den är hyfsat skojig och jag skrattade till och från. Actionmässigt levereras det relativt mycket av och de flesta som blir skjutna får stora hål i sig. Hurra! Händelseförloppet är inte så mycket att påpeka om egentligen. Det är förutsägbart och klichéefyllt, men underhållande.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0095963/

I en nära framtid har kloning blivit mer tekniskt avancerat, men kloning av människor är fortfarande illegalt. Familjefadern Adam Gibson (Arnold Schwarzenegger) är en av många som är skeptisk till kloning, men som ställs inför en fasansfull upptäckt när han kommer hem en dag från jobbet; hans plats i hemmet har blivit ersatt av en klon. Men innan han får chansen att konfrontera klonen blir han anfallen av en grupp lönnmördare och måste nu fly för sitt liv och ta reda på sanningen. Frågan är; är han redo för svaren han söker?

The 6th Day är en väldigt storydriven och utvecklande actionfilm, där effekterna är utdaterade och filmen i sig är hyfsat förutsägbar och lider dessvärre av lite för lite action. Stundtals blir det halvt om halvt långdraget med relativt utdragna dialoger och noll spänning - vilket gör att filmen blir löjligt lång med ca 120 minuters speltid, vilket de lätt hade kunnat korta ner till runt 100 iaf. När det väl blir action i filmen är det hyfsat spännande, men blir aldrig imponerande.

Utöver Arnie ser vi bland annat Michael Rapaport, Tony Goldwyn, Robert Duvall, Michael Rooker, Sarah Wynter, Wendy Crewson, Rodney Rowland och Terry Crews i viktiga roller.

Inte en av Arnie's bästa filmer, men den duger gott att titta på iaf.

http://www.imdb.com/title/tt0216216/

John Kruger (Arnold Schwarzenegger) jobbar på vittnesskyddsprogrammet och är en såkallad "eraser", en person som eliminerar medborgares identiter för att skydda deras framtid. Han blir utsedd till att beskydda Lee Cullen (Vanessa Williams), en högt uppsatt person hos Cyrez Corporation - ett företag som tillverkar topphemliga vapen för militären - som gett FBI bevis på att illegala aktiviteter inträffar på företaget.

Men de skyldiga bakom aktiviteterna på Cyrez Corporation är bestämda för att eliminera Lee och det står snart klart för John att nivån av förräderi sträcker sig betydligt längre än bara till Cyrez Corporation...

Eraser är en rätt typisk Hollywood-action med hyfsat fet budget. Det är bra effekter för sin årsgång även om de numer är utdaterade och ser till och från rätt töntiga ut. Det är bra skådespelare - med bland annat James Caan och Robert Pastorelli i varsin viktig roll och Patrick Kilpatrick i en biroll, utöver Schwarzenegger och Williams. Storyn är även den bra och drivande - manuset emellertid innehåller en del logiska luckor som aldrig fylls igen och är man uppmärksam kan man även upptäcka småfel här och där igenom filmen.

Filmen är ganska spännande till och från med. Exempelvis i en scen hoppar Arnie ut ur ett flygplan och klarar sig med en tumm från att bli en röd fläck på backen nedanför - vilket får mig att tugga sönder varenda nagel jag har på fingrarna (mycket tack vare att jag HATAR höjder). Nivån av action är dessutom alldeles lagom - det blir inte för mycket (hur det nu kan bli det) och det blir inte heller för lite. Å andra sidan kunde de säkert har redigerat om en och annan scen - eller till och med skippat dem. Ett bra exempel är scenen med ett gäng hungriga alligatorer som tuggar på ett gäng snubbar, vilket ser ganska töntigt ut. Hur det såg ut för nästan 15 år kanske var en annan grej..

Hur som helst, jag skulle kalla det här för god underhållning helt enkelt. Det är kanske inte en brainiac film, men det är inte heller en komplett idiotfilm.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0116213/

Efter att FBI chefen Harry Shannon's (Darren McGavin) son blivit dödad medans han vaktat ett nyckelvittne mot gangstern Luigi Patrovita (Sam Wanamaker) kontaktar han Mark Kaminsky (Arnold Schwarzenegger) - en f.d FBI agent som fick sparken då han misshandlat en misstänkt och jobbar numer som sheriff i en småstad i Nord-Carolina - och ger honom ett erbjudande.

Shannon's erbjudande; om Mark nästlar sig in i Patrovita-gänget och eliminerar dem inifrån kommer han att få en ny tjänst på FBI. Mark tackar ja och går undercover...

Storyn är upplaggd för en redig B-actionrulle med mycket skjuta skjuta. Men nä. Visst händer det väl lite då och då, så som skottlossning, biljakter och slagsmål, men det blir aldrig direkt spännande och bitvis blir filmen rätt långrandig. Det är ganska mycket dialog och prat och det är inte förrens efter en liten vändning i slutet av filmen som det faktiskt blir riktigt intressant - även om det hela är överstökat på runt 10 minuter. Även om händelseförloppet brister så lyfts filmen upp lite grann av goda skådespelare, vilket gör att inte filmen blir helt olidlig att titta igenom.

Helt ok B-action som duger att titta på en eller två gånger, eller nåt.

http://www.imdb.com/title/tt0091828/

När arbetsnarkomanen Howard Langston (Arnold Schwarzenegger) blir försenad och missar sin son Jamie's (Jake Lloyd) karatelektion frågar Howard honom vad han vill ha i julklapp. Han vill ha actionfiguren Turbo Man. Dessvärre är det Julafton och Howard har helt glömt av att köpa en och affärerna har sålt slut på alla sina exemplar. Howard måste nu försöka hitta en docka åt sin son, men stöter på diverse problem på vägen, bland annat brevbäraren Myron Larabee (Sinbad) som också är ute efter en Turbo Man...

Tycka vad man vill om Jingle All The Way - eller Klappjakten som den hette i Sverige - men jag tycker den är helt jävla hysterisk. Att se Arnie fumla runt som en idiot efter leksaken får mig att gapskratta titt som tätt och både han och Sinbad snor hela showen rakt upp och ner. Utöver dem ser vi även James Belushi (som 8 år tidigare jobbade med Arnie i Red Heat) som korrumperad tomte, Rita Wilson som Arnie's fruga och Phil Hartman som den irriterande grannen som stöter på Arnie's fruga.

Även om filmen är barnslig, väldigt förutsägbar och klichéefylld så tycker jag ändå den är väldigt underhållande och sevärd. Så jag avslutar med att säga: PUT THAT COOKIE DOWN, NOW!

Insiderskämt is the shit.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0116705/

Dr. Alex Hesse (Arnold Schwarzenegger) och Dr. Larry Arbogast (Danny DeVito) arbetar på att ta fram ett nytt läkemedel som ska reducera chanserna att en kvinnas kropp ska slå bort ett embryo och orsaka ett missfall. Men när deras forskningsbidrag blir indraget och experimenterande på människor blir nekat bestämmer de sig för att tillfälligt impregnera Hesse. Hesse blir dock fäst vid "hans" ofödda baby och fortsätter behandlingen...

Junior kombinerar återigen Arnie och DeVito framför kameran och Ivan Reitman (som också gjorde Twins, Kindergarten Cop och Ghost Busters filmerna) som producent och regissör - och resultatet blir en rätt absurd och töntig, men ändock småskojig komedi som dessvärre lider av alldeles för lång speltid på runt 109 minuter. Filmen blir väldigt utdragen på sina ställen och det känns helt enkelt som att filmen står på tomgång och att det inte händer något av intresse. Och precis som med Twins tillför filmen fler leenden och fnissningar än gapskratt när duon Arnie och DeVito flummar runt på skärmen.

Junior är en helt ok film - men långt ifrån en av de bästa filmerna både Arnie, DeVito och Reitman gjort.

http://www.imdb.com/title/tt0110216/

Under ett experiment för att framställa den perfekta människan går någonting fel och istället för att ett barn föds, föds två stycken - ena skickas till en söderhavsö och blir uppfostrad av filosofer, medans den andra blir skickad till ett barnhem.

35 år senare får Julius Benedict (Arnold Schwarzenegger) reda på att han har en bror vars namn är Vincent (Danny DeVito). Han blir givetvis överväldigad att han har en bror och beger sig iväg för att leta reda på honom. Men även om de två bröderna är tvillingar skiljer de sig åt väldigt mycket; Julius är stor, stark, har kunskaper både inom biologi, kemi och fysik och är en expert inom kampsport, Vincent å andra sidan har skulder upp över öronen, är jagad av lånehajar och har mer problem än vad han klarar av.

Hur som helst hittar Julius Vincent, som till en början inte tror ett dugg på Julius historia om att de är bröder, och tillsammans beger de sig iväg för att leta reda på deras sen länge försvunna moder...

Twins är en hyfsat lättsam och helt ok komedi som har sina stunder, men som till större delen tillför mer leenden och fnissningar än gapskratt - som det är rätt lång emellan. Till och från blir filmen lite långdragen och vissa scener och sekvenser känns rent av onödiga. Vi ser även Kelly Preston, Chloe Webb, Marshall Bell och David Caruso i varsin roll utöver Arnie och DeVito - som snor större delen av showen.

Twins är inte den där komedin jag personligen skulle välja att titta på 20 gånger på raken, men den är godkänd och hyfsat sevärd - mycket tack vare samspelet mellan Arnie och DeVito.

http://www.imdb.com/title/tt0096320/

Staplerfahrer Klaus - Der erste Arbeitstag - också känd som Forklift Driver Klaus: The First Day On The Job - är en kortfilm på ca 9½ minut som spoofar och parodiserar säkerhetsvideos för blivande truckförare, som följer den unge Klaus (Konstantin Graudus) under hans första dag på jobbet som kvalificerad trukförare.

Jag har sett den här kortisen så pass många gånger att jag hade kunnat skriva en recension i sömnen om den. Till en början är den väldigt stel, men suksesivt ballar den bara ur mer och mer för att avslutas på ett ganska hysteriskt sätt. Effektmässigt är det väldigt lågbudget, men det kan ursäktas med bra skådespelare och de komiska inslag som inträffar. Har man inte sett den tycker jag att man absolut ska se den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0289477/

Under en cermoni där en grupp personer ska förstöra en orb - som besitter mäktiga krafter som tillåter ägaren till den att frambringa stormar och jordbävningar - dyker en grupp soldater, ledda av drottning Gedren (Sandahl Bergman), och dödar samtliga på platsen - utom Varna (Janet Agren) som lyckas fly, men som senare blir dödad.

Innan hon dör träffar hon Kalidor (Arnold Schwarzenegger), en krigare utan herre, som snabbt letar reda på hennes syster, Red Sonja (Brigitte Nielsen), för att informera om hennes systers öde. I vrede beger sig Sonja iväg för att utkräva hämnd och stoppa Gerden's planer. På sin väg stöter hon också på den unga prinsen Tarn (Ernie Reyes Jr.) och hans livvakt/trontjänare Falkon (Paul L. Smith), vars kungadömme blivit totalförstört av Gerden för att prova hennes nya krafter. Tillsammans beger de sig mot Gerden's slott...

Och vilken ointressant och ospännande resa det blir. Det hela framförs på ett väldigt stelt sätt och hela filmen är en resa mellan punkt A och punkt B, utan några direkta vändningar eller intressanta händelser. De sekvenser som är menade att vara spännande är mer cheesiga, långtråkiga och ointressanta än spännande och nagelbitande. Detta är mycket tack vare de träbocksliknande insatserna från större delen av nämda (och icke nämda) skådespelare. Nielsen var verkligen fel kvinna för rollen som Sonja, då hon i stort sett står och läser rakt ur manus större delen av filmen. Bergman är stel som skurk, men klarar sig bättre än Nielsen. Ernie Reyes Jr. (som senare var med i den andra liveaction filmen om Turtles) är lite åt det andra hållet; uppblåst, irriterande och spelar över något fruktansvärt. De enda som gör hyfsade insater är Arnie (även om det ser lite ut som att han gjorde rollen för att göra regissören - Richard Fleischer - en tjänst), som dessvärre har väldigt lite tid framför kameran, och L. Smith.

Effekterna är ett skämt och jag tror inte folk blev speciellt imponerade även under 80-talet. Det luktar ganska mycket lågbudget, även om Fleischer gjorde Conan The Destroyer. På tal om Conan; vad jag har förståt det var det meningen att Arnie's roll - Kalidor - skulle vara Conan från första början då Red Sonja (återigen, vad jag har förståt det) var en spin-off ifrån original Conan-historierna.

Jag avslutar med följande citat ifrån IMDB, som lär säga en del om filmen: Arnold Schwarzenegger himself eschews this movie as one of his worst, yet he (laughingly) claims that it's an excellent disciplinary tool for his children: "I tell them, if they get on my bad side, they'll be forced to watch ‘Red Sonja’ ten times in a row. Consequently, none of my kids has ever given me much trouble."

http://www.imdb.com/title/tt0089893/

Äntligen säger jag bara. Äntligen har jag sett uppföljaren till en av mina absoluta favoritfilmer; [REC]. Tvåan tar vid femton minuter efter den första filmens avslutning. En insatsstyrka på fyra män, beväpnade både med vapen och kameror, går tillsammans med en läkare in i den karantänbelagda byggnaden för att kontrollera situationen där inne och hitta överlevande. Men väl inne i huset ändras deras objekt till att hitta ett blodprov.. vilket också är den enda vägen ut.

I många recensioner jag har läst efter att ha sett filmen så spoilas det hejvilt om filmens innehåll. Många skriver att filmen suger och att den går ifrån ett tema till ett annat (som visserligen är delvis sant), men sen finns det också de som skriver att filmen faktiskt är en bra och värdig uppföljare. Jag tillhör den senare skaran.

Ett par av anledningarna till att jag gillar filmen är att den fortsätter den första filmens story och vidareutvecklar den med ett antal twistar igenom, tempot är fortfarande högt och intensivt från den första filmen, det är bra skådespelare och effekter och filmen har en viss spänning i sig - men dessvärre en betydligt lägre skrämselnivå (nästintill icke existerande, i mitt tycke) jämfört med den första filmen. Att de gått från ett tema till ett annat (halvt om halvt) är för mig helt ok, då det påminner lite om Dèmoni (aka Demons) och dess koncept.

Teamet bakom filmen har utvecklat kamerakonceptet ett snäpp också, vilket jag tyckte var lite småcoolt. Istället för endast en kamera i filmen byts det mellan tre kameror och till en början används även hjälmkameror som är kopplade till en större kamera. Knepigt att förklara, men det flöt på snyggt under filmens gång. Och kameraarbetet är nästan som i den första filmen och fungerar bra, bortsett från några enstaka jojjo-sekvenser.

[REC] 2 står sig bra i mina ögon, även om den aldrig kommer nå upp till den första filmen så kommer jag troligtvis att se om den igen. Och efter att ha snokat runt lite på internet så har jag hittat skvaller om att en [REC] 3 kommer att dyka upp. Huruvida det kommer gå får vi väl se.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1245112/

När Conan (Arnold Schwarzenegger) blir lovad av drottning Taramis (Sarah Douglas) att hans gamla kärlek Valeria ska bli återupplivad från de döda om han skyddar prinsessan Jehnna (Olivia d'Abo) på en resa där de ska inhämta ett magiskt horn som bara prinsessan kan bära. Han samlar Malak (Tracey Walker), Akiro (Mako) och Zula (Grace Jones), samt livvakten Bombaata (Wilt Chamberlain), för att få hjälp på resan. Men inget är vad det verkar vara...

Det är närmare två år sedan jag recenserade den första filmen om Conan och jag minns ungefär, ingenting av den filmen. Så några direkta jämförelser tänker jag inte göra mellan de två filmerna, utan koncentrerar mig helt på den här.

Jag vet inte riktigt varför men jag känner ett stort oengagemang när jag ser såna här typer av filmer. Även om filmen är rätt våldsam, bra framförd med bra skådespelare och bra effekter (för sin årgång) så tappar jag likförbannat intresset efter ca 20 minuter in i filmen och det hela slutar med att jag får sitta och spola tillbaka en sisådär 30 - 40 gånger. Filmen i sig pendlar mellan bra och ok, men jag har som sagt ändå svårigheter för att engagera mig i den.

Jag har rätt lite att skriva mer än vad jag redan har gjort, så jag avrundar med; filmen landar någonstans mellan bra och ok, och huruvida den är bättre eller sämre än den första filmen - eller om den är lika bra - har jag ingen som helst aning om. Det var ju ett par hundra filmer sen sist.

http://www.imdb.com/title/tt0087078/

Hercules (Arnold Schwarzenegger) är uttråkad med sitt liv på berget Olympus och frågar sin far Zeus (Ernest Graves) om att få semester på Jorden. Hans förfrågan blir förnekad, men efter en olycka med en av Zeus' blixtar slungas Hercules till New York. Hans oerfarenhet med civilisation och hans arrogans leder honom till det ena problemet till det andra - tills han stöter på den gode Pretzie (Arnold Stang) och Helen (Deborah Loomis), dotter till college professorn Camden (James Karen). Han börjar trivas med att bo på Jorden och vill stanna längre, även när hans far Zeus skickar Nemesis (Taina Elg) för att bestraffa honom.

Okej. Jag ska vara helt ärlig nu. Hercules In New York, som var Arnold Schwarzenegger's första film, är varken bra eller dålig.. utan helt ok. Den är seg på sina ställen och otroligt förutsägbar och klichéefylld, givetvis. Och att titta på Arnie när han levererar sina repliker lika smidigt som en skottkärra med vedklabbar får mig att gapskratta. Resten av gruppen med skådespelare är av ungefär samma kaliber och det märks rätt väl att filmen är gjord tidigt på 70-talet. Det jag menar är; de hade lika gärna kunnat stå med manus i hand framför kameran och läst rakt upp och ner ur manus - så pass stelt känns det.

Filmen innehåller ett par slagsmålsscener där Arnie slänger folk runt omkring sig utan att bli det minsta svettig, vilket är rätt kul. Eller nåt. Att han dessutom slåss mot en björn (!) är även det underhållande.. även om "björnen" är en snubbe i en otroligt uppenbar björndräkt. Och så var det några sekvenser som var menade att vara roliga, som jag faktiskt gapskrattade åt. Om det var för att det var uselt framfört eller för att det faktiskt var kul vet jag inte riktigt.

En intressant grej (som också sas i Arnie's biografi jag recenserade) är att när filmen släpptes blev Arnie dubbad, då han bröt något fruktansvärt på sitt hemspråk - vilket tydligen inte amerikanarna gillade. Ett x antal år senare, när filmen släpptes på dvd, användes hans riktiga röst istället för dubben.

Och så slutligen; Hercules In New York är inte en speciellt bra film, men inte heller så där avskyvärt dålig. Jag tycker den är helt ok - även om den bitvis inte är så där imponerande bra gjord och att den är seg på sina håll.

http://www.imdb.com/title/tt0065832/

Pumping Iron handlar om.. bodybuilding. Vi får följa ett par personer (bland annat Arnold Schwarzenegger) som tränar inför 1975 års Mr. Olympia och Mr. Universe.. och det är verkligen inte intressant. De gaggar på om bodybuilding, hur de tränar, hur fantastisk sporten är, hur de tänkt vinna osv. Samtidigt påvisar dokumentären att bodybuildingsnubbar inte är hjärndöda biffar som har större muskler än hjärnor och att de faktiskt kan vara rätt djupa av sig, men det hela rinner ut i sanden och jag känner mer för att gå och göra något annat än att titta på dokumentären.

Dokumentären är från 77 (jag antar att de blev klara med dokumentären då) och 8 år senare, 1985, släpptes en uppföljande dokumentär, med titeln Pumping Iron II: The Women - men den skiter jag i. Hur som helst; för de som är intresserade av bodybuilding (eller bara vill spana in muskelknuttar) är den här dokumentären säkerligen intressant. För mig var det bara 85 minuter rastlöshet.

http://www.imdb.com/title/tt0076578/