Warlock Trilogy

Ny trilogi recension. Ny trilogi. Warlock trilogin.

Boston, 1691. En ondskefull magiker lyckas fly från sin dödsdom med hjälp av magi in i framtiden - med häxjägaren Giles Redferne efter sig - till år 1988. Efter sin ankomst till det nya århundradet börjar magikern att leta efter de tre delarna av Lucifer's Bibel - som innehåller Guds riktiga namn som kan användas till att oskapa världen. Redferne slår sig ihop med den unga kvinnan Kassandra - vars hus magikern landade i - för att leta reda på magikern och stoppa honom - och för att bryta förtrollningen han har laggt på Kassandra.

Vad jag har förståt det blev den här filmen klar sent under år 1988 och var en av de sista filmerna som blev klara av distrubutören New World Pictures innan de blev bankrupt. Filmens trailer visades innan tidiga biofilmer 1989. Istället för att släppas direkt till video blev Warlock uppköpt och släppt på biografer av Trimark Pictures 1991 - vilket ledde till stor framgång. Jag själv såg emellertid inte filmen för första gången förrens 1999, då den gick på TV - med den första uppföljaren någon dag efter.

Bakom filmen står bland annat regissören Steve Miner (som tidigare regisserade Friday The 13th Part II och III, House och senare Halloween H20: 20 Years Later och Lake Placid) och manusförfattaren David Twohy (som skrev Critters 2: The Main Course, The Arrival och Riddick-filmerna samt regisserade The Arrival, Pitch Black och The Chronicles Of Riddick). En av producenterna (för 1991 Trimark Pictures releasen) var ingen mindre än Brian Yuzna.

Mitt egna tycke om filmen är att den är bra. Det är bra skådespelare och en schysst story - för att handla om biblar, hallelujah och sånt tjafs (även om dessa element har en liten del i storyn). Effekterna stinker 80-tal med småtöntiga "flyg"-sekvenser, "el/åska"-sekvenser och "eld"-sekvenser - vilket now days ser ganska töntiga ut och känns ganska föråldrade. Speciellt mycket gore får vi inte heller, utan erbjuds mer en storydriven film.

Även om Warlock kan kännas förlegad, gammal och dammig så gillar jag den fortfarande. Det är en underhållande film som - även om den är gammal - håller sig ganska fint, då den är välgjord för att vara från slutet av 80-talet.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0098622/

Var 600de år inträffar en solförmörkelse och fem dagar efter är Gud kraftlös. Under den här korta tiden har Lucifer en chans att ta över världen om - men bara OM - hans son, en ondskefull magiker, lyckas hitta fem stycken magiska stenar och genomföra en satanisk ritual. De enda individerna som kan stoppa magikern från att frambringa Harmagedon är en grupp handplockade druider; personer som måste dö i deras människoform för att sedan bli återfödda som heliga krigare.

Det har nu gått 600 år och den slutgiltiga striden mellan magikern och de heliga krigarna annalkas.

Cheese är bara förnamnet när det gäller den andra filmen i Warlock trilogin. Effekterna är många gånger inte speciellt trovärdiga och det känns lite som att FX-teamet har tagit vatten över huvudet. Skådespelarna (däribland Paula Marshall, som var med i Hellraiser III: Hell On Earth, Zach Galligan från Gremlins filmerna och George 'Buck' Flower) verkar inte riktigt orka bry sig i manuset och de flesta insatserna är inte speciellt trovärdiga.. om vi bortser ifrån Julian Sands som återigen axlar rollen som den ondskefulla magikern. Storyn är ganska grötig för att vara en B-film och man tappar hälften av vad filmen handlar om - om man inte har sett filmen ett antal gånger.

Men istället för att falla nästintill platt klarar sig filmen relativt ok, då den innehåller en ganska hög body count, några originella dödsscener och en hel del gore som jag tror många gorehounds där ute skulle kunna gotta sig i.

Men om vi bortser ifrån filmens titel och att Julian Sands är med (i ungefär samma roll som den första filmen) så har inte tvåan någonting med föregångaren att göra, utan känns mycket som en urmjölkning av konceptet. Tyvärr.

Bakom filmen står bland annat regissören Anthony Hickox (regissören till Hellraiser III: Hell On Earth och som debuterade med Waxwork, för att sedan göra dess uppföljare) och manusförfattaren Kevin Rock (som skrev manuset till Howling VI: The Freaks).

Warlock: The Armageddon är en halvdan cheesig B-skräckis som är halvduglig underhållning en seg söndagskväll - precis som jag mindes den.

http://www.imdb.com/title/tt0108517/

När collegestudenten Kris Miller får ett besked om att hon har ärvt en nergången gammal kåk sticker hon, hennes pojkvän och hennes vänner iväg till huset för att ta reda på släktklenoder innan huset blir jämnat med marken. Kort efter deras ankomst dyker den mystiska mannen Phillip Covington upp - som utger sig för att vara arkitekt, men som verkar vara mer intresserad av Kris' släkte än huset i sig..

Även om jag hade sett de två första filmerna såg jag aldrig den här direkt-till-video-filmen när den kom för 10 år sen. Nu när jag äntligen har sett den måste jag säga att den var precis vad jag trodde att den skulle vara: ett skämt.

Bruce Payne (Necronomicon, Howling VI: The Freaks) är emellertid bra i titelrollen, men känns ganska cheesig stundtals. Ashley Laurence (hon som spelade Kirsty i Hellraiser filmerna) är helt ok i huvudrollen. Rick Hearst (Brain Damage) är helt ok i en av birollerna. De övriga skådespelarna har jag - vad jag vet - aldrig sett eller hört talas om förr. Deras insatser är.. ok.

Effekterna får vi knappt se någonting av, iofs är väl det bara bra då de är uselt gjorda. Storyn är grötig och svårförstådd med en massa onödiga "hallucinationssekvenser" som de har tryckt in titt som tätt. Fast, vem bryr sig? Storyn är inte speciellt intressant heller utan luktar klichéer lång väg och är mest gräsligt tråkig.

Om de hade haft sämre skådespelare hade jag troligtvis stängt av filmen, då det enda som fick mig att orka se klart skiten var något så när goda aktörer. Det andra var skräp. De borde ha låtit Warlock filmerna sluta vid den andra filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0157171/

Summeringen blir som så; två av de tre filmerna i Warlock trilogin är sevärda. Den tredje filmen rekommenderar jag att inte röra vid överhuvudtaget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0