Vahetere...orka?

Christine Day är en ung Broadway sångerska i New York. När hon ska iväg på en audition för en show kommer hon över ett stycke musik skriven av en okänd musikkompositör vid namn Erik Destler - som levde nästan 100 år innan. När hon sjunger ett stycke ur Destler's musik inträffar en olycka och Christine slängs från 1989 års New York till 1881 års London, där hon får träning av en mystisk man i mantel - som gör allt för att hon ska bli stjärnan på London Opera House... även om det innebär mord.

Jag är lite kluven kring den här filmen. Filmer som innehåller dans- och/eller sångnummer är verkligen inte filmer jag brukar jubla över, utan suckningarna börjar ganska snabbt in i sådana filmer. 1989 års The Phantom Of The Opera - med Robert Englund i titelrollen - började verkligen inte bra. Det ylades en massa i sann opera anda, varpå jag suckade djupt och stänga-av-fingret kliade fruktansvärt.

Men ungefär halvvägs in i filmen rätar faktiskt filmen upp sig lite grann. Istället för att vara en trög, tråkig, ylande film övergick det hela till en lite mer slasheraktig stil - och mitt intresse väcktes givetvis direkt. Halva filmen är rutten, andra halvan är rätt bra - med en hel del gore och slask.

Skådespelarna är rätt bra och Robert sviker givetvis inte. Robert's karaktär påminde mig fruktansvärt mycket om Robert's kändaste karaktär - Freddy Krueger. Vilket var lite småskoj, typ. Effekterna och makeupen var riktigt snyggt gjorda - inget gnäll där.

Jag är halvnöjd med den här filmen. Jag förstår visserligen att de inte kunde ha uteslutit yla-halsen-av-sig-sekvenserna, men jag hade föredragit att dessa scener var helt borta. Jag tål det inte. Vad som bör tilläggas är att det här är första gången jag sett en Phantom Of The Opera-film - och det blir säkerligen den sista också. Största anledningen jag såg den här filmen var just pga att Robert var med i den.

I mitt tycke är det en ok film - även om första halvan lätt kunde ha varit bättre. Suck..

http://www.imdb.com/title/tt0098090/