Vahetere...orka?

Det största problemet med remakes är troligtvis att det är en ny film uppbyggd på en gammal story - även om förändringar kan infinna sig i manuset. Är originalet bra, då är remakefilmerna oftast antingen usla eller halvdana. The Last House On The Left från 2009 är absolut inget undantag.

Mari och hennes föräldrar åker till deras sommarstuga, varpå Mari lånar bilen och drar till sin vän Paige - som jobbar i en kiosk. I samma veva som Mari hälsar på Paige stöter de på den underlige killen Justin som bjuder in dem till sitt hotelrum för att röka gräs. Väl på hotelrummet dyker Justins pappa Krug, hans flickvän Sadie och hans bror Francis upp.. varpå tjejerna blir kidnappade, torterade, våldtagna och förnedrade. Resten av filmen är som originalet - med några få förändringar.

Bara detta är ett stort problem med remaken. Förändringarna, alltså. Filmen från 72 var lagomt lång på ungefär 1½ timmes speltid, medans den här remaken ligger på nästan 2 timmars speltid. Istället för intensiva sekvenser får vi en massa tröga dialogsekvenser och karaktärutvecklande - vilket knappt fanns i 72an. Karaktärutvecklandet behövdes inte i 72an - vi introducerades till en bunt människor och sen fick vi följa dem genom filmen till sluttexten. Mycket effektivt, och bra.

Skådespelarna är helt ok med bland annat Monica Potter (Saw), Tony Goldwyn (The 6th Day), Garret Dillahunt (Terminator: The Sarah Connor Chronicles), Riki Lindhome (Million Dollar Baby), Aaron Paul (Mission: Impossible III), Sara Paxton (Superhero Movie), Martha MacIsaac (Superbad) och Spencer Treat Clark (Superheroes) i varsin viktig roll. Men de jobbar - som jag tror att jag redan gjort klart - mot ett halvtrögt manus som blir otroligt förutsägbart (även om man inte har sett 72ans årgång).

Ett annat stort handikapp filmen har är att den inte känns lika psykotisk som 72an. Visserligen gör Garret Dillahunt en ganska bra insats som Krug, men han känns ganska tam, lugn, kontrollerad och städad i jämförelse med David Hess' gestaltning av Krug i 72an. Scenerna i skogen är ganska väl framförda, men den där upprörande och chockerande stämningen är som bortblåst och det hela känns mest som vilken annan modern skräckfilm som helst.

Avslutningsvis kan jag säga att jag inte är imponerad med den här filmen. Visserligen har den några grejer som jag lyfte på ögonbrynen åt, men för att två sekunder senare återigen börja sucka åt den. 09ans version är en helt onödig remake - som många andra sådana. Undvik och se 72ans årgång istället.

http://www.imdb.com/title/tt0844708/