Yes Man

Mainstream komedi. De två orden hade egentligen räckt för att beskriva Yes Man, men.. nej. Yes Man handlar om Carl Allen (Jim Carrey) - en man som står och trampar på samma ställe utan någon framtid, ensam, med dåligt självförtroende. När Carl stöter på sin gamla high school polare Nick (John Michael Higgins) blir han övertalad att gå på ett möte i självhjälp kursen "Yes Man" - lett av Terrence Bundley (Terence Stamp). Kursen går ut på att lära sig att säga "ja" till nya situationer och lämna det negativa åt sidan. Carl upptäcker kraften bakom ordet "ja" och hela hans liv vänds upp och ner över en natt: hans karriär får ett lyft och han möter en ny tjej. Carl får emellertid också lära sig att alla chanser kanske inte behövs tas.

Yes Man är en ganska typisk Jim Carrey film. Förutom att den inte är hysteriskt rolig. Yes Man känns ganska mycket som vilken annan mainstream komedi som helst och levererar ingenting nytt. Filmen följer de typiska romantisk-komedi-klichéerna rakt upp och ner och inga direkta överaskningar erbjuds. Man har sett alltihop förr, men man envisas ändå med att se det igen.. och igen.. och igen.

Filmen i sig är helt ok och några skämt fick mig faktiskt att lägga av ett flabb, men genom större delen av filmen satt jag mest och suckade mig igenom de skämt som förekom.

Jim Carrey gör givetvis ett grymt bra jobb som vanligt, men han är inte lika rolig som han brukar vara. Jag - som många andra - brukar skratta mig gråtfärdig åt hans tokerier, men Yes Man gick inte hem. Klichéerna är alldeles för stora och jag ser inte det roliga i många av skämten.

I mina ögon är Yes Man en i mängden av romantiska komedier. Ingenting märkvärdigt, men en helt ok film. Inget jag kommer se om iaf.

Läs gärna en kort recension av filmen hos Helt Perfekt också.

http://www.imdb.com/title/tt1068680/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0