Halloween (2007)

Ja. Då var det dags. Rob Zombie's urusla remake på en av tidernas mest klassiska skräckmästerverk. Here we go.

Den 10-åriga Michael Myers lever i en, minst sagt, dysfunktionell familj där styvfadern är ett nersupet svin och morsan strippdansös. På sin fritid roar sig Michael med att döda djur och efter ett bråk i skolan slår han ihjäl en av bråkstakarna i skogen. Samma kväll dödar Michael sin styvfader, hans äldre syster och hennes pojkvän.

11 månader senare blir Michael placerad på Smith's Groove, ett mentalsjukhus, där han får Dr. Samuel Loomis som läkare. Efter en tid på Smith's Groove slutar Michael att prata och gömmer sig bakom sina hemmagjorda masker.

15 år senare lyckas Michael rymma ifrån Smith's Groove och beger sig iväg till sin hemstad Haddonfield för att avsluta det han påbörjade.

När jag först hörde om att Halloween skulle få en remake blev jag grymt otålig att se den. En remake på en sån klassiker kan ju inte gå fel, helt enkelt.. eller? Inte så långt efter att jag hörde om att en remake skulle göras berättade H för mig att Rob Zombie skulle regissera. Förhoppningarna höjdes ju givetvis lite extra tack vare att Zombie's tidigare filmer (House Of 1000 Corpses och The Devil's Rejects) var riktigt bra.

När jag såg filmen för första gången var förhoppningarna lagomt stora tack vare att H hade recenserat och kapat den på mitten.. och klyvt den i 20 delar. Hur som helst hade jag fortfarande lite förhoppningar på den och såg fram emot att få se vad Zombie hade lyckats med för något kul.

Förhoppningarna stendog efter ungefär halva filmen. Det var som att få ett knytnävsslag rakt i ansiktet. Istället för att göra en bra (eller rent av halvdan) remake av den gamla klassiska skräckfilmen fick jag dynga utan dess like. Zombie hade valt att berätta mer om Michael's bakgrund. Visade vem han var som ung. Gav han ett motiv till det han gör. Gav honom ett ansikte. Att han blir taskigt behandlad och hämnas är väl ok, men det resulterar också i att vi får en totalt oläskig snubbe i mask som smyger runt och fimpar folk. Om man, som i originalet, inte vet vad som finns där bakom masken och varför han gör det han gör, då får man en läbbig uttryckslös galning.

Som H har skrivit i sin recension så smyga verkar inte finnas med i Michael's ord vokabulär. I varje scen där han ska dyka upp blir vi förvarnade genom att vi ser honom i bakgrunden eller så är scenen så pass klichéfylld att vi begriper att han kommer dyka upp när som vilket dödar spänningen oerhört.

När det kommer till skådespelarlistan. Oj oj oj. Nu snackar vi B-film gott folk. Här bjuds vi på Brad Dourif (Child's Play filmerna) som sheriff, Udo Kier (Blade, bland annat) och Clint Howard (Ice Cream Man, bland annat) som läkare, Danny Trejo (From Dusk Till Dawn filmerna och diverse olika Robert Rodriguez filmer) som mentalskötare, Danielle Harris (Halloween 4 och 5) som urblåst fjortis, Sheri Moon Zombie (House Of 1000 Corpses, The Devil's Rejects, fru till Rob Zombie) som Michael's morsa. Givetvis får jag inte glömma Scout Taylor-Compton (är det ett namn?) som gör en urusel insats som Laurie Strode. Taylor-Compton spelar över och blåst (eller spelar hon verkligen blåst?). Ingen B-film utan kärnkraftsolyckan Malcolm McDowell, right? Han ser vi som Dr. Loomis. Hans insats kan liknas vid en frontalkrock med en brunstig älg. Den här gången ser vi Tyler Mane (How To Make A Monster) som den vuxne Michael Myers också, vilket resulterar i att den här filmens Michael Myers är den (hittils) största Michael Myers.

Spänning- och skrämmselfaktorer kan man glömma när man har satt på den här filmen. Det finns inga. Det spelar ingen roll hur högt Zombie spelar sin "nu är det jätteläskigt"-musik, det blir ändå inte spännande eller skrämmande. Punkt.

En del blod blir vi bjudna på, men inte utan att vi måste stå ut med flertalet transportsträckor med idiotiska dialoger (emellanåt stelt framförda) och icke-skrämmande händelser. Bra jobbat Zombie.

Klychor finns det gott om, som i vilken annan halvkass/värdelös slasherfilm som helst, så det tänker jag inte ens gå in på.

En sista grej jag tänker kommentera är en totalt meningslös våldtäktsscen. Vad har det med storyn att göra? Är det ett måste för att driva vidare storyn? Kunde de inte ha kommit på något mer kreativt eller mer intresseväckande än så? Skräp.

Läs givetvis också Helt Perfekt's sågning av det här skräpet.

Det sista jag har att säga är: Gör om, gör rätt!

http://www.imdb.com/title/tt0373883/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0