Vahetere...orka?

Molly Keller var den enda överlevande efter en massaker för fem år sedan och har nu mer eller mindre återhämtat sig och studerar på Berkeley, där hon studerar seriemördare under den berömde experten Marshall Kane. När en mystisk mördare plötsligt dyker upp och börjar mörda hennes klasskamrater i samma stil som Jack The Ripper börjar hon och hennes studiegrupp att försöka identifiera galningen.

Det kanske låter som en klichéefylld och förutsägbar film och anledningen till detta är just för att filmen faktiskt är det. Inte nog med det, den är även grymt seg. Till och med mordscenerna är utdragna och blir mest tråkiga. Rent utsagt: när det ska vara spännande blir det snarare motsatt effekt och filmen blir rätt trist.

Skådespelarlistan är inte heller den speciellt märkvärdig. Vi har A.J. Cook (Final Destination 2), Bruce Payne (Warlock III: The End Of Innocence) och Emmanuelle Vaugier (House Of The Dead 2, Saw II, Two And A Half Men) framför kameran - bland annat. Listan innehåller bara B-skådisar, hur som helst. De gör bra ifrån sig, men det är inte direkt några "Wow"-insatser.

Jag har inte speciellt mycket mer att säga om Ripper (som hette Ripper: Letter From Hell i Sverige), mer än att avslutningen är en riktig usel sådan. Man får knappt någon förklaring varför det som hände i filmen hände och det allra sista som händer i filmen får mig bara lyfta på ögonbrynet och mitt ansiktsuttryck att vända sig till ett frågetecken. Hur jag kunde tycka den här filmen var bra när jag såg den för en sisådär 9 år sedan begriper jag inte själv.

Även om Ripper är en seg, ospännande och hyfsat ointressant film så gillar jag konceptet med ett psycho som fimpar folk efter Jack The Ripper's stil. Det mesta andra är rätt.. tråkigt. Det finns definitivt bättre och mer händelserika slashers än den här iaf. Vi får väl se hur uppföljaren är...

http://www.imdb.com/title/tt0268579/

Kommer någon ihåg min recension av den överhypade tråk- och snarkfilmen Paranormal Activity? Well, gott folk. The Asylum har återigen gjort det. Paranormal Entity är alltså deras senaste rip-off rulle och enligt de själva är detta material från riktiga inspelningar av "Thomas Finley när han och hans familj blev utsatta för en poltergeist." Vilket också är typ hela handlingen.

Det The Asylum-grabbarna ska ha creds för är iaf att de verkligen går fullt ut med att filmen verkligen innehåller riktiga inspelningar och att materialet i filmen faktiskt har inträffat. På deras sida står det "n/a" på regissör, producent, manusförfattare etc. och vi får inte heller någon som helst titel innan filmen slås igång. Men att hönshjärnorna sedan slänger upp följande text någon minut efter filmens slut är nog det som fick mig att skratta mest: "All events, characters, and firms depicted in this photoplay are purely fictitious. Any resemblance to real persons, living or dead, is purely coincidental." Att filmens Amazon-sida listar Erin Marie Hogan som en av skådespelerskorna i filmen gör det hela ännu mer komiskt.

Hur är filmen i sig då? Med tanke på The Asylum's tidigare verk så som Snakes On A Train och 2012: Supernova hade jag inte speciellt höga förväntningar när jag faktiskt fick reda på att det var det gänget som stod bakom filmen. Och visst fick jag vad jag hade väntat mig; en halvsunkig rip-off film där de tagit mycket ifrån Paranormal Activity, gjort om det lite grann och sedan gjort en egen sunkigare film på det.

Bitvis var filmen otroligt tråkig med. Exempelvis får vi en lååååång sekvens där snubben som spelar Thomas knallar runt med kameran mitt i natten och letar efter Hogan, som spelade Samantha, och den enda dialog vi får är han som ropar efter henne. Ingenting skrämmande inträffar under den här sekvensen heller, utan han knallar bara runt och hittar slutligen Samantha, som bara står där och gör absolut ingenting och sedan händer absolut inte ett skit, scenen slutar där.

Förutsägbarheten är rätt hög även i den här filmen. I Paranormal Activity blir vi alltid förvarnade att något "hemskt" ska hända tack vare att videon snabbspolas och stannar av precis innan det där "hemska" ska hända. I Paranormal Entity hör vi istället ett brummande ljud precis innan något "hemskt" händer.

Det finns en hel del mer att gnälla över med den här filmen, men jag varken orkar eller vill lägga ner speciellt mycket mer energi på den här filmen. Det är en sunkig rip-off av en överhypad och sunkig tråk- och snarkfilm, helt enkelt.

För er som är sugna på mer läsning om The Asylum produktioner kan klicka er in på Helt Perfekt's recensioner av Snakes On A Train och I Am Omega. En liknande åsikt på den här filmen finner ni här.

Undvik, helst.

Någon IMDB-länk finns inte heller, vad jag har hittat åtminstone. Ni får nöja er med följande länk.

http://www.theasylum.cc/product.php?id=168

Kriminalaren Eric Matthews är spårlöst borta. Likaså är Jigsaw. Lynn, en duktig kirurg med äktenskapsproblem, blir emellertid kidnappad av Jigsaw's lärling - Amanda. Anledningen är att Jigsaw ligger inför döden med en tumör i huvudet och Lynn måste hålla honom vid liv tills ytterligare ett av hans dödliga och sjuka spel är över: en man vid namn Jeff konfronteras med de personer som bär ansvaret till hans sons död. Kan han lära sig att förlåta?

Den tredje filmen i serien utvecklar storylinen ytterligare och ger svar på en del frågetecken de två föregångarna lämnade efter sig, samtidigt som fler frågtecken dyker upp - varpå det nu har kommit 3 uppföljare till efter den här. Men det vet ju alla.

Saw III är sämre än sina föregångare, men det betyder inte att den är dålig. Tvärtom. Det är en bra film, men stundtals blir filmen ganska gaggig då det inte händer speciellt mycket mer än att de bara pratar (och fyller igen alla frågetecken). Filmen har spänning, men inte alls av den nagelbitande varianten.

Storyn twistas återigen lite grann och första gången man ser filmen lyfter man lite på ögonbrynet och tycker det hela är ganska smart upplaggt.

Mer än så har jag inte att säga. Jag tycker Saw III är en bra film, men de två föregångarna (speciellt den första) är bättre. Den är hur som haver godkänd.

Nu när de tre första Saw-filmerna är överstökade kan ni också läsa mina recensioner (som är lite längre) på fyran och femman i serien.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0489270/

Efter att ha hittat en tjallare död i en av Jigsaw's spel finner polisen Eric Matthews' kollega - Kerry - spår som leder han och hans team till Jigsaw. Men vid konfrontationen med Jigsaw upptäcker Eric att hans son och sju personer till är insyltade i en av Jigsaw's sjuka lekar.

Det finns nog inte så mycket att säga om den andra filmen i Saw serien heller, egentligen. Visst är tvåan en bra film, men efter att ha sett den första gången var jag lite besviken då den tar en helt annan väg än vad dess föregångare gjorde. Min åsikt kvarstår i ungefär samma läge än idag.

Tvåan bjuder återigen på ett smart manus med en rejäl twist i slutet, bra skådespelare (däribland Tobin Bell och Shawnee Smith från första Saw, samt Donnie Wahlberg, Emmanuelle Vaugier och Dina Meyer), en del snygga effekter och lite gore på det. Att de utvecklar storylinen lite grann är även det ett plus (även om detta förkommer i samtliga uppföljare, typ).

Filmen är bra, men den nådde aldrig fram till den första filmen - och kommer aldrig att göra det, tyvärr.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0432348/

Nu när den sjätte filmen i Saw serien - och ett spel - har släppts tänkte jag göra en återblick på de tre första filmerna. Vi börjar givetvis med filmen som startade allting. Någon djupare storybeskrivning behövs nog inte, skulle jag tro.

Två män vaknar upp i ett gammalt skitigt badrum, fastkedjade i fötterna i varsitt hörn av rummet. De har ingen aning om hur de kom dit eller varför de är där, men de begriper snart att de är med i ett spel upplaggt av en seriemördare endast känd som Jigsaw...

Jag har rätt lite att säga om den första Saw filmen, som inte redan har sagts. Så jag tänkte bara skriva kort om vad jag tycker om den.

Saw är.. en jävligt bra film, och är definitivt den bästa i serien - även om man har sett sönder den 20 gånger och kan hela filmen innan och utan. Det är en bunt bra skådespelare framför kameran, snygga effekter och ett otroligt smart manus som delar ut twist efter twist.. men allt detta vet ju alla redan, inte sant?

Det som fick mig att se den första filmen för runt 5 år sedan var tack vare att en polare som nyligen hade sett den rekommenderade den. Jag såg den. Och jag älskade den. Även om jag har sett sönder filmjäveln så tycker jag fortfarande den är lika smart och snyggt upplaggd som den dagen jag såg den för första gången.

Jag har inte speciellt mycket mer att tillägga om filmen än så. Det är en jävligt bra och smart film, helt enkelt - och Tobin Bell är sjukt bra som Jigsaw (som han även fortsatte vara i uppföljarna). Länge leve Jigsaw!

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0387564/

När Patrick och hans föräldrar åker till deras sommarstuga på Smaragdön, vid kusten av South Carolina, blir hans föräldrar attackerade och dödade av någonting varpå han hamnar i ett bestående chocktillstånd.

Patrick's mormor hittar Victoria Juno - en ung psykolog - som ska hjälpa Patrick att få utlopp för sin sorg, för att han ska kunna återgå till ett normalt liv. I ett försök att hjälpa Patrick bestämmer hon sig för att resa tillbaka med honom till Smaragdön för att försöka finna svaret på gåtan. Men det som attackerade och dödade Patrick's föräldrar finns fortfarande kvar på ön.. och de väntar på dem.

Jag har inte sett den här filmen på 10 år och har inte haft en tanke på att se om den då jag inte tyckte den var så där hiskeligt bra.. för 10 år sedan alltså. När jag helt plötsligt av en ren slump snavade över den så bestämde jag mig för att glo om den och jag är faktiskt rätt nöjd med det beslutet.

Filmen är givetvis av B-variant och allting är självfallet inte hundra rakt igenom, men jag gillar den. Vi ser bland annat Jill Hennessy (Wild Hogs), Billy Burke (som är aktuell i Twilight-filmerna), Kevin Zegers (som 5 år senare var med i remaken av Dawn Of The Dead) och Paul Gleeson (The Thin Red Line) i viktiga roller. Och personligen tycker jag att de gör ett bra jobb. Effekterna är godkända, även om jag funderar på om det verkligen är animatroniska ödlor de använt sig av i filmen.. de påminner lite om CGI. Hm.

Storyn är helt ok, även om det inbefinner sig lite hål här och där. Händelseförloppet är däremot riktigt schysst och det tar inte så lång stund innan filmen faktiskt börjar röra på sig. Finns inte så mycket mer att säga om det.

Jag tycker faktiskt att de har lyckats väldigt bra med Komodo, även om det är en B-film - vilket man faktiskt får ha lite överseende med. Många filmer av samma typ är tyvärr rent skräp (t ex Komodo Vs. Cobra), men sen har vi guldkornen (t ex den här).. även om det är B-film. Jajemen. Hur som helst så kommer jag nog slå mig ner för att se filmen igen vid ett senare tillfälle. Förhoppningsvis kommer inte detta tillfälle att vara om 10 år.. igen.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0172669/

Det är julafton, men varken snö eller kyla har kommit. Istället får invånarna i Los Angeles stå ut med hetta och solsken.. samt mystiska korta jordbävningar och underliga strömavbrott som inträffar lite då och då. Under natten slås elen ut permanent och de inneboende i hyreshuset The Ravenwood förstår snart att de inte är ensamma i huset...

Coverarten till den här filmen är en ren rip-off av coverarten till Feast.. som var typ det första jag tänkte på när jag såg det. Men likheterna mellan Feast och The Blackout slutar vid coverarten. Feast är en snyggt gjord splatterfilm som man sitter och skrattar sig harmynt till, The Blackout är ungefär det motsatta. Effekterna är urusla och platsar definitivt i en Sci Fi Channel film och skådespelarna är visserligen trovärdiga, men manuset och deras dialoger är rätt urkorkade och blåsta. Karaktärerna är för övrigt några riktiga dumskallar som verkar tycka det är mer intressant att riskera sitt arsle än att se till att överleva.

Vi gorehounds kan dock förlåta det hela lite, lite grann då filmen faktiskt är ganska våldsam och blodig - även om de uppenbara CGI-effekterna är uselt gjorda och ser mest larviga ut.

Det sista jag har att skriva om är själva storyn i filmen. Storyn har vi sett förr, men hade de haft en fetare budget (eller ett mer kompetent effektteam) hade faktiskt filmen kunnat bli en rätt intressant sci-fi/skräckis. Istället får vi en trög och tråkig inledning, ett uselt händelseförlopp mellan inledningen och slutsekvenserna och en halvdan avslutning som lämnar tittaren i en sorts cliffhanger.. ungefär som att teamet bakom filmen redan bestämt sig för att göra en uppföljare. Gud bevare oss väl om detta skulle inträffa.

The Blackout kunde ha blivit en trevlig liten sci-fi/skräckis, men slutade som många andra filmer i samma kategori som en uselt framförd film som får tittaren att gäspa mer än att skrika. Se något annat om du vill bli skrämd, se den om du vill antingen bli uttråkad eller skratta hysteriskt av de usla effekterna.

http://www.imdb.com/title/tt1489946/

Efter att Kai Koss återvänt hem för att begrava sin mor börjar mystiska försvinnanden att inträffa. Kai är säker på att försvinnandena har någonting med den olycka som inträffade för 19 år sedan i den lilla byn, då en pojke försvann spårlöst kort därefter.

Den här norska rysaren av Pål Øie är en otroligt förutsägbar film och den inbitne skräck/rysartittaren lär inte få ut speciellt mycket av den. Det enda som skulle kunna klassas som obehagligt är nog ett par korta sekvenser i början av filmen, resten är rätt utdraget och småsegt.. men helt ok.

Skådespelarna är riktigt bra och det finns inte så mycket mer att påpeka än så. De effekter som är med är snyggt gjorda och väl genomförda. Storyn och manuset är riktigt bra, bortsett från att det blir rätt segt i mittenpartiet även om det faktiskt händer lite grejer, filmen blir aldrig riktigt riktigt intressant utan det känns mycket som att filmen mest står på tomgång och puttrar.

Skjult är inte dålig, men den är väldigt förutsägbar, seg bitvis och så har den ett slut som var - för mig - rätt enkelt uträknat (jag räknade ut det ungefär efter halva filmen). Skjult är en ok film som duger att se iaf en gång, fast fler gånger än så vet jag inte riktigt...

http://www.imdb.com/title/tt1347007/

Gellar springer för hennes liv från de blodtörstiga zombierna som verkar ha tagit över den lilla staden hon bor i. Av en ren slump stöter hon på den kriminelle Mack, två skumma vapentokiga bröder och en trolös pastor. Gellar och hennes nyfunna vänner måste nu slåss mot de odöda, skuggdemoner och självaste Liemannen.

Och vilken jävla soppa det hela blir. Herrejävlar. Att man kan faila så pass stort som teamet bakom den här sunkigt bedrövliga filmen är helt ofattbart. Att titta på den är ungefär lika behagligt som att få en okvistad granjävel utdragen ur röven. Och nu i efterhand - efter att ha genomlidit skiten - existerar det enbart en fråga i huvudet på mig: hur fick de skiten släppt egentligen? Filmen var ungefär i särklass med Meat Market, om inte sämre.. konstigt nog.

Filmens största problem är just manuset. Det är så jävla osammanhängande att man bara sitter och gapar och begriper inte vad som händer. Flera scener känns helt random och det verkar inte som att manusförfattaren har vetat vad fan denne skulle skriva.. om de nu ens hade ett manus att följa (vilket verkar rätt långsökt vid en närmare eftertanke).

Skådespelarna vill jag knappt skriva om. Deras insatser är helt värdelösa och det hela ser otroligt oengagerat ut, ungefär som att de egentligen inte ville vara med i filmen. Att en av zombierna låter som en kåt älg gör ju inte saken bättre heller.

Effekterna är värdelösa och skriker lågbudget/nollbudget och är rent av skrattretande. Makeupen är ännu värre. Flera av zombierna ser ut som att de har snavat med huvudet först rakt ner i en bytta med ljusgrön färg. "Skuggdemonerna" är personer iklädda i svarta nylonliknande kläder med plasttänder formade som huggtänder.. grymt imponerande, suck.

Det enda som var bra överhuvudtaget med filmen var nog musiken, som påminde lite grann om de gamla italienska skräckfilmerna - bitvis. Emellanåt dånade det igång tung metalmusik som passade visserligen rätt bra, men övergångarna mellan de olika musikspåren var uselt redigerade. Då och då kunde en metallåt dras igång ungefär 3 sekunder innan föregående låt avslutades. Ytterligare ett minus var att när de slängde igång musik i filmen slutade alla karaktärer att prata.. för det mesta. Ibland dånade musiken och dränkte karaktärernas röster så man inte hörde ett skit av vad de sa. Fast, de sa troligtvis ingenting viktigt.. så det är skit samma egentligen.

Redigeringen var även den horribelt usel. En karaktär kunde stå i en viss ställning i en sekvens, för att i nästa stå helt annorlunda även om sekvenserna ligger brevid varandra.

Sabbath är ett stort "Gör om, gör rätt!" och jag skulle nog vilja påstå att det är 2008 års största fail. Vilken jävla sunkrulle.

http://www.imdb.com/title/tt1199522/

Mitt på det Kinesiska Havet, under ett kraftigt oväder, är en gammal torpedbåt på väg mot okänd destination. Ombord finns ägaren och kaptenen Finnegan och hans besättning, samt den mystiske Hanover och hans våldsbenägna liga av legosoldater. Hanover har planerat att borda och råna Argonautica, världens modernaste lyxkryssare, men när de äntligen når fram är det ett spökskepp de hittar. Spår visar att någon - eller något - har utsatt skeppet för brutala attacker, däcken är täckta av blod och luften är tjock av bedövande tystnad. Och det dröjer inte länge förrän de upptäcker att de inte är ensamma ombord...

Innan Stephen Sommers gjorde The Mummy, The Mummy Returns, Van Helsing och G.I. Joe: The Rise Of Cobra gjorde han Deep Rising - som är en riktigt bra film. Den blandar sci-fi med skräck och action (samt en nypa humor) och påminner smått om Aliens - fast ombord på en båt på jorden, typ.

Treat Williams (The Substitute 2 - 4), Famke Janssen (GoldenEye, X-Men trilogin), Anthony Heald (A Time To Kill), Kevin J. O'Connor (The Mummy, Van Helsing), Wes Studi (Heat), Derrick O' Connor (End Of Days, Unrest), Jason Flemyng (Lock, Stock And Two Smoking Barrels, Bruiser, From Hell), Cliff Curtis (Live Free Or Die Hard), Clifton Powell (Menace II Society, Next Friday), Trevor Goddard (Men Of War, Mortal Kombat), Djimon Hounsou (Lara Croft Tomb Raider: The Cradle Of Life), Una Damon (Deep Impact) och Clint Curtis (Pariah) är några av de ansikten vi får se framför kameran - och de gör ett bra jobb.

Effekterna är spektakulära för att vara en B-rulle från 98 - även om det är uppenbara CGI-effekter. Tempot i filmen är lite småtrögt till en början, men tvärvänder ganska snabbt efter att legosoldaterna har anlänt till skeppet och efter det vräker de på med gore, våld, ett jävla tempo och ganska hög spänning resten av filmen.

Jag tror inte jag förvånar någon när jag säger att jag gillar den här filmen starkt och att jag har sett den ett otaliga gånger. Och jag kommer definitivt att se om den ännu fler.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0118956/

Efter att hennes bror - Caleb - har försvunnit spårlöst anlitar den kristna Katherine detektiven J.C. för att leta reda på honom. J.C. börjar rota i det hela och upptäcker snart att en begravningsbyrå är egentligen bara en framsida för en bordell.. driven av vampyrer.

Efter att ha läst lite grann om Demon Knight och Bordello Of Blood upptäckte jag att Bordello Of Blood var den andra filmen i en menad trilogi av Tales From The Crypt filmer. Demon Knight var givetvis den första, men efter att Bordello Of Blood floppade rejält bestämde sig filmbolaget Universal för att lägga ner planerna på en tredje film. Senare köpte Miramax rättigheterna till Ritual - som skulle blivit den tredje filmen i trilogin - och pressade sedan ut den. Eh, resultatet blev ju tyvärrs om det blev.. men åter till Bordello Of Blood.

Jag kan till en viss del förstå varför Bordello Of Blood floppade då det är en ren B-film med bitvis halvtaskiga effekter och halvtaskigt skådespeleri. Att den skulle nå upp till Demon Knight är rent av skrattretande vid bara tanken. Framför kameran ser vi bland annat Aubrey Morris, Phil Fondacaro och Corey Feldman som också var med tidigare i serien. Utöver dessa ser vi även Erika Eleniak, Angie Everhart och Chris Sarandon i viktiga roller. I Crypt-sekvenserna före och efter ser vi William Sadler (som medverkade både i serien och Demon Knight) och hör John Kassir's röst när han lånar ut den till The Crypt Keeper. Den här sekvensen är ganska rakt upp och ner tagen ur ett avsnitt ifrån säsong 6 också. Skådespelarna gör iaf mestadels det de ska - speciellt Sarandon som fäller en hel bunt rent av gapskrattsframkallande repliker. Effekterna skiftar mellan att vara rätt bra och rent av gräsliga. Storyn är helt ok även om den bitvis blir lite förutsägbar.

Vid närmare eftertanke påminner Bordello Of Blood lite grann om From Dusk Till Dawn också. Referenserna finns där, om man tänker efter och har ögonen med sig. Se den för att förstå hur jag menar.

För de snuskiga finns det ganska gott om tuttar med i filmen att beskåda också.

Mitt eget tycke om Bordello Of Blood är att det är en ok Tales From The Crypt film - även om den aldrig hade kunnat nå upp till Demon Knight så är det ändå en rätt underhållande vampyrslaskrulle. Sevärd, skulle jag nog säga.

Sevärd, även om den har en del brister - det är trots allt en Tales From The Crypt film.

http://www.imdb.com/title/tt0117826/

Brayker är på flykt ifrån The Collector och när han anländer till den lilla hålan Wormwood tar han in på ett motel - som tidigare var en kyrka - för att tillsammans med de få personerna där ta upp den sista kampen mot The Collector.

And there will be no spoilers - därav den luddiga storyförklaringen. För att skriva en fullt begriplig storyförklaring skulle det krävas att jag spoilar en stor del av filmen, så.. vill ni veta hela storyn? Se filmen.

Anyway, Demon Knight var den första långfilmen som kom i samband med den härliga långkörarserien som ligger på 7 säsonger (som jag faktiskt just nu håller på att stöka igenom) som gick mellan 1989 och 1996. Titeln Tales From The Crypt kommer ifrån en gammal serietidning från 50-talet med samma titel, men många av avsnittens storys kom ifrån andra serietidningar så som The Haunt Of Fear och Shock SuspenStories. Speciellt mycket mer om just det vill jag inte säga.. för tillfället.

Demon Knight var det ja. När jag fick syn på vhs-fodralet av den här filmen för närmare 15 år sedan ramlade hakan ner till fotknölarna och jag slet åt mig filmen för att sedan hyra den - mestadels tack vare att jag var ett fan av serien. Och jag blev inte missnöjd....

Framför kameran ser vi flera bekanta ansikten ifrån själva serien, däribland William Sadler (som faktiskt var med i det första avsnittet av serien), Billy Zane, Charles Fleischer, Sherrie Rose och John Kassir - som gör rösten till The Crypt Keeper. Utöver dessa har vi även Jada Pinkett Smith (Madagascar filmerna), Dick Miller (Gremlins filmerna), Thomas Haden Church (Tombstone, Spider-Man 3).. och en bunt andra skådisar. Alla gör ett riktigt bra jobb, men det är Zane som snor hela showen i rollen som The Collector. Effekterna kan visserligen kännas cheesiga och gamla i dagens läge, men för ca 15 år sedan funkade de jävligt bra. Storyn är också riktigt bra, även om den lämnar ett par frågtecken svävandes när sluttexten börjar rulla upp. Och utöver skräckelementen finns även den där mörka humorn som - för det mesta - fanns i serien, som får en att både fnissa och gapskratta.

Demon Knight är mer eller mindre ett 1½ timmes långt avsnitt av Tales From The Crypt och är - hittils - den bästa spin-off filmen till serien. Utöver Demon Knight finns även Bordello Of Blood och Ritual (recenserad här) som långfilmsversioner av Tales From The Crypt.

Avslutningsvis vill jag säga att har man inte sett serien eller någon av långfilmerna så tycker jag att man ska ta sig tiden och göra det.. speciellt om man gillar skräck.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0114608/

Det har gått tre år sedan sergeant Sam Harper och hans grupp försvann under det första Gulfkriget och rykten om att han och hans grupp blev dödade av deras egna styrkors eld cirkulerar. När Sam och hans grupps kvarlevor - ihop med helikoptervraket - hittas skickas Sam's kropp hem till sin familj.. som inte blir speciellt förtjusta.

Sam Harper var inte bara en krigshjälte, utan även en ärkeskitstövel som ville att alla skulle vara rädda för honom. Den ende som blir glad över att få hem Sam's kropp är hans systerson - Jody - som ser upp till sin morbror mer än någonting annat och vill bli precis som honom. Inte nog med att Sam's kropp har kommit hem, det är även Fjärde Juli helgen och festligheterna står vid dörren.. tills det att Sam vaknar till liv tack vare att en grupp ungdomar skändar hans grav, varpå han beger sig ut för att se till att det här blir ett Fjärde Juli firande som stadsborna sent kommer att glömma...

Jag spelade in och såg den här filmen på TV4 för.. öh.. ett par år sen. Och jag gillade den. Och jag gillar den fortfarande också, faktiskt. Den är lite goofy på sina ställen och hela filmen doftar B lång väg - vilket det givetvis är också.

I regissörstolen befann sig William Lustig (mannen som gav oss Maniac och Maniac Cop filmerna) och i manusskriptverkstaden befann sig Larry Cohen (han som gav oss It's Alive filmerna). Framför kameran ser vi bland annat William Smith (Maniac Cop, Conan The Barbarian) som major, Christopher Ogden (som senare lånade ut sin röst i Medal Of Honor: Airborne) som den dryga, irriterande skitungen Jody, Leslie Neale (Gremlins 2: The New Batch) som skitungen Jody's morsa, Anne Tremko (en massa tv-serier) som Sam's ex-fru, Isaac Hayes (behöver han någon närmare presentation? Chef i South Park, så klart..) som träbent krigsveteran och slutligen David 'Shark' Fralick (en bunt B-filmer) i rollen som (Uncle) Sam. Utöver Ogden's irriterande beteende så gör skådespelarna bra prestationer - även de ickenämda, så klart.

Effekterna är riktigt bra för att vara en B-film och Sam Harper makeupen är riktigt snygg och är smått motbjudande om man tittar noga på honom när de zoomar in honom i närbilder. Goremätaren ligger på en rätt lagom nivå och inkluderar ett par rätt våldsamma dödsekvenser.. och några offscreen kills, som jag gärna hade sett framför kameran istället. Utöver detta erbjuder filmen även några komiska inslag. De ligger visserligen inte i gapskrattsklassen, men man får iaf fnissa och flina ett par gånger under filmens gång.

Jag gillar som sagt fortfarande Uncle Sam, även om den är lite goofy och cheesig. Den är hur som helst underhållande, skådespelarna är trovärdiga (bortse återigen från den irriterande skitungen Christopher Ogden) och effekterna samt makeupen är snyggt gjorda. Sugen på en fin B-film? Ta dig då en titt på Uncle Sam - för han vill ha dig.. död!

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0118025/

Jag har aldrig haft något emot skräckfilmer som har korta berättelser i sig - vad jag vet iaf. Och Trick 'r Treat är just en sån film, fast med en udda touch. I Trick 'r Treat får vi en bunt berättelser serverade på rak arm utan några avbrott. Alla historier inträffar ungefär samtidigt och knyts - lite då och då - ihop. För att slippa spoilers skriver jag bara ytterst kort om vad varje historia handlar om...

Det är Halloween i den lilla staden Warren Valley, Ohio, och flera av invånarna i den lilla staden kommer att få lära sig att vissa traditioner bör man fortsätta med. Ett medelålderspar får sig en bättre förståelse av vad uttrycket "Ingenting är vad det verkar vara" när de släcker en pumplykta innan midnatt. En ung kille får lära sig att man inte bör ta emot godis av främlingar. En college oskuld tror sig ha mött den rätte för henne. En grupp upptågsmakare går för långt och upptäcker den hemska sanningen som ligger begravd i en lokal legend. Och en gammal man får påhälsning av en udda figur.

Trick 'r Treat var från början menad att släppas i Oktober 2007, givetvis under Halloween. Warner Bros. - som gav ut filmen - tog dock bort filmen utan någon förklaring från det planerade releasedatumet och inget nytt datum sattes. Det blev snack om att filmen skulle släppas runt Halloween 2008 eller tidigt år 2009, men inget av detta prat blev verkstad. Filmen släpptes slutligen som en direkt-till-dvd film i Oktober 2009. Inte nog med att filmen fick ligga på hyllan i närmare 2 år, filmens titel blev ändrad ett flertalet gånger innan releasen av den. Från första början skulle den heta Season's Greetings (som också är titeln på den animerade kortfilmen som filmen är baserad på), men blev ändrad då den lät för mycket som en julfilm. Senare fick den titlarna Halloween Terrors, Jack O' Lantern Tales, October The 31st och Trick Or Treat. Den sista titeln blev filmens slutliga titel men då det redan fanns en film med samma namn ändrade de stavningen till Trick 'r Treat.

Puh.. hänger ni fortfarande med? Bra. Då är det dags för kommentarer på filmen. Trick 'r Treat är en bra film, måste jag säga. Men filmen dras också med ett problem; det är otroligt sulligt att hålla reda på allting i den. Anledningen till det är att istället för att göra avbrott mellan varje berättelse så plöjer filmen på utan några som helst stopp och varje historia slängs in lite hur som helst - känns det åtminstone som. Den förvirrade filmtittaren bör kanske kolla efter någonting annat..

Skådespelarna är helt ok och att äntligen få se ett ansikte på mannen som gör rösten till The Director i Manhunt - Brian Cox - var rätt nice. En annan referens till Manhunt - utöver Cox - är en viss kanindräkt som dyker upp i en av berättelserna, som också dök upp i Manhunt. Vi ser även en lite vuxnare Anna Paquin i rollen som college oskulden, Dylan Baker (som medverkade i Spider-Man 2 och 3, samt Requiem For A Dream) och Quinn Lord (som tidigare medverkade i.. öh.. White Noise 2: The Light och en bunt tv-serier) som Sam (figuren på framsidan av fodralet). Effekterna är bra, men förstörs lite av att kameran blir lite väl skakig i ett par av sekvenserna där effekter använts.

Förutsägbar och klichéer existerar dock tyvärr i filmen och bitvis blir det.. lite väl mycket. Det, kombinerat med det sulliga upplägget blir filmens största fall - i mitt tycke. Men filmen är inte dålig, utan brister mest i kanterna bara. Mitt personliga tycke om filmen är att den är sevärd och jag skulle nog kunna tänka mig att se om den fler gånger faktiskt.. även om jag får bita mig i läppen och stå ut med det jag gnällt på här.

Sevärd skräckis - även om kanterna brister.

http://www.imdb.com/title/tt0862856/

1982 släppte den kontroversielle regissören Wilson Wyler Concannon hans enda film, The Hills Run Red. Tack vare den grafiska skildringen av sadism och mord blev filmen snabbt indragen från biografer där filmen visades. Alla kända kopior av filmen försvann och ingen av skådespelarna kunde någonsin hittas. Genom åren har filmentusiaster försökt att hitta filmen, men det enda som existerade efter filmen var en enkel trailer... och regissören Wilson Wyler Concannon hördes aldrig till igen...

Nutid. Skräckfilmsentusiasten Tyler är i fullgång med att leta reda på The Hills Run Red och lyckas leta reda på Concannon's dotter - Alexa. Med hjälp av Alexa, hans bästa vän Lalo och hans flickvän Serina beger han sig iväg för att leta reda på filmen. Gänget blir dock snart varse om varför filmen blev indragen... och att de kanske inte borde ha gett sig av för att leta efter den från första början.

Jag blev rekommenderad den här slasherrullen som släpptes rätt nyligen och jag hade inte läst någonting om den när jag satte mig till rätta för att titta på den. Så vad finns det att säga om den då? Inte speciellt mycket egentligen. Det är en modern slasherfilm, helt enkelt. Det är blod, tuttar, ett klichéefyllt manus och egentligen levererar den inte så mycket nytt, utan det känns mycket som att manusförfattaren har hämtat inspiration ifrån den gamla skolan så som The Texas Chainsaw Massacre och Friday The 13th-filmerna.. och spelet Manhunt. Och så titeln givetvis som spoofar The Hills Have Eyes, så klart.

Skådespelarna - däribland Tad Hilgenbrink (som vi såg i American Pie Presents Bandcamp) - är helt ok framför kameran. Deras karaktärer är dock lite sisodär. De nämner några av de mest förekommande sakerna som brukar inträffa i en slasherfilm - och att de inte bör göra det. Vad gör de? Jo, de gör exakt det de säger att de inte bör göra. Eh.. det där blev nog lite sulligt, men jag tror ni förstår hur jag menar.

Effekterna är helt ok - delvis. I ett par av dödssekvenserna har teamet bakom filmen givetvis valt att - vilket verkar vara förbannat populärt i dagens slasherfilmer - använda sig av uppenbara och usla CGI-effekter som bara ser fula ut. Jag förstår inte riktigt varför de använder sig av dessa usla CGI-effekter. Under 80-talet kunde de göra precis lika våldsamma dödssekvenser som det är i dagens slasherfilmer, men då hade de inte den här sortens teknologi vilket gjorde att filmerna såg mer verkliga ut. För helvete, lär er av den gamla skolan!

Min personliga åsikt är att filmen inte var speciellt skrämmande, men jag tror att det finns dem som kommer att hoppa högt vid ett par hjärtinfarktssekvenser som är inkluderade i filmen.

Jag upptäckte en lite smårolig grej när jag kollade runt om den här filmen och det var att regissören - Dave Parker - som ligger bakom den här filmen regisserade även The Dead Hate The Living.. som var min andra recension här på bloggen.

Anyway.. The Hills Run Red är en helt ok slasherfilm, mer eller mindre. Den lider av några brister, men kan man genomlida dem så har man en helt ok slasherfilm att sätta tänderna i. Om det kommer en uppföljare eller inte, vet jag inte.. än. Den som lever.. får se.

http://www.imdb.com/title/tt0907676/

Under en Halloween-kväll råkar fem killar döda en sjätte av misstag. Ett år senare börjar de att minska i antalet. Dog verkligen den där killen förra året? Eller är det någon annan som är ute efter dem?

Left For Dead är troligtvis den sämsta slasherfilmen på många år. Skådespelarna (däribland den snygga - men usla - Danielle Harris - som vi tidigare såg i Halloween 4 och 5.. och den allt för urusla Halloween remaken) gör några av de sämsta insatserna jag har sett på länge. Här spelas det över utan stopp och man kan börja fundera om de ens anstränger sig för att försöka se trovärdiga ut. Att deras karaktärer är en bunt urgröpta nötter gör ju inte saken bättre heller.

Och så kommer vi till effekterna, som är ungefär i samma klass som skådespelarnas insatser. Tack och lov slipper vi se dem till större delen av filmen. Men detta skickar oss rakt in i ett annat problem som uppstår med filmen: det händer ju fan knappt något. Iaf av intresse. Jag tyckte personerna i filmen mest sprang runt och pratade skit, hade sex och gjorde inte speciellt mycket intressant. Flera scener var dessutom helt osammanhängande och jag satt och funderade en del över varför flera av dem ens var med i filmen.

Storyn och manuset är så överfyllda med klichéer att förutsägbarheten slår igenom taket flera gånger och genom större delen av filmen kan man gissa sig fram till vad som ska hända. Detta medför givetvis att filmen bara blir ännu mer skit.

Jag tänker inte lägga speciellt mycket mer energi på den här skitfilmen. Så jag avslutar med det här: gör er själv en tjänst - se inte den här filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0820914/

För elva år sedan blev Karen Cook den enda överlevande efter en veckas massaker av den sjuttonåriga ynglingen Jack Riley - som senare skulle bli känd som Basement Jack.

2006 tas Jack's fall upp igen i en domstol och Jack blir frigiven från anstalten han sitter inlåst på, då juryn anser att han inte fick en riktig rättegång. Ett år senare dyker det upp ännu fler mordfall som liknar Jack's gamla tillvägagångssätt, inte långt ifrån den lilla staden Downers Grove. Karen - som hemsökts av de hemska händelserna sen elva år tillbaka - beger sig till Downers Grove för att försöka hitta Jack och sätta punkt för sin plågoande, samtidigt som Jack har helt andra planer för Karen...

Det finns inte så mycket att säga om Basement Jack egentligen. Det är en helt ok slasherfilm där vi både får följa mördaren och offren, istället för att vi inte har en aning om vem som är mördaren förrens i slutet av filmen.

Skådespelarna är helt ok, även om karaktärerna är rätt korkade och velar runt mest - bortsett från Jack då. Effekterna hoppar mellan att vara bra och helt värdelösa. Manuset är ganska klichéfyllt och vi har sett ganska mycket av det som händer i filmen i andra slasherrullar - men det funkar relativt ok ändå.

Jag såg att någon hade gnällt om att mordscenerna var både mörka och hade en skakig kamera i sig, på IMDB. Då är ju frågan om denna person antingen har dålig syn, skit på glasögonen eller bara var full när denne såg filmen. Scenerna är helt ok belysta och speciellt skakig är inte kameran heller - inte om man ska jämföra med andra, större produktioner..

Basement Jack är inte för alla, men de mest inbitna B-filmstittarna kanske kan avnjutna den. Jag tyckte hur som haver att den var helt ok.. mer eller mindre.

http://www.imdb.com/title/tt1104834/

Mackenzie Carpenter tror att hennes största problem är att hon ska dö av tristess i hennes lilla hemstad... fram tills det att hennes klasskamrater börjar försvinna och enbart stora blodpölar finns kvar efter dem. Samtidigt börjar hon bli förföljd av någon som är utklädd till Horny The Clown - hamburgarkedjan Hellaburger's maskot - och får mystiska medelanden genom 70-tals leksaker.

Vem är det som gömmer sig bakom Horny-masken? Och vad är hans motiv?

Drive Thru - som för övrigt får en uppföljare med en löjligt lång undertitel nästa år - är en helt ok slasherfilm som påminner smått om A Nightmare On Elm Street. Till och med Horny (som är rena Ronald McDonald on crack) påminner lite om Freddy Krueger. Om ni vill veta varför så.. se filmen, i annat fall blir det spoilers.

Drive Thru innehåller en del blod, en relativt hög bodycount, några gapskratt (den är kategoriserad som skräck/komedi) och en del uppenbara CGI-effekter. Det märks ganska kraftigt att gänget bakom den här filmen inte riktigt haft ekonomin - eller kanske kunskapen - till att göra snygga effekter vid flera av mordsekvenserna. Men om man ska bortse från de halvusla CGI-effekterna så har filmen några sidor också. Exempelvis Horny. Snubben stjäl hela showen så fort han är framför kameran och det var en sån där karaktär jag personligen inte kan låta bli att tycka om. Andra exempel är rätt bra skådespelare för att vara av klass B och ett bra manus med en del slasherklichéer, även om det snurrar till sig lite grann mot slutet.

Jag skulle nog vilja säga att Drive Thru är en av de bättre lågbudgetslashers jag har sett på senare tid - och jag kommer säkerligen att se om den senare. Visst har den brister, men den är en helt ok underhållningsfilm.

http://www.imdb.com/title/tt0466766/

När tre vänner är ute och reser får de fel på bilen mitt ute i skogen och beger sig till fots iväg för att se om de kan hitta hjälp. De stöter på en jägare som bjuder in dem i sitt tält över natten för att dagen efter skjutsa in dem till stan. Jägaren berättar för dem att dessa skogar är Jason Voorhees hem.. och inte långt därefter blir de tre ungdomarna varse om att det stämmer.

Det första felet de har gjort i den här fan filmen - som är gjord av samma personer som låg bakom Friday The 13th: The Storm - är att personerna i filmen är i ett tält man använder på sommaren mitt i vintern. Och enligt jägarkaraktären kommer de frysa ihjäl om de stannar ute hela natten. Det hade nog inte spelat så stor roll om de varit inne eller utanför tältet, med tanke på att de har ingen värmekälla - varken inne eller utanför tältet. Det andra felet de har gjort i filmen är att det är flera saker som är ganska absurda. Exempelvis går två av personerna ut ur tältet och direkt därpå börjar de andra två att fippla på varandra för att sedan ha sex. Vem fan skulle ha gjort något sådant då man VET att de två andra kan komma in i tältet när som helst? Ett annat bra exempel är också att när de ligger och har sex ser tjejen Jason och skriker, varpå killen i nästa sekund knallar ur tältet fullt påklädd. Hur i helvete hände det? Det tredje felet är - återigen - han som spelar Jason. Det skulle inte förvåna mig om det är samma kille som spelade Jason i The Storm filmen. Det syns ganska väl att det inte är Jason..

I övrigt är de andra skådespelarna hyfsat bra. Ett lyft från The Storm är att de spätt på lite mer med goret i den här, även om det blir lite överdrivet i slutet av den. Speltiden ligger på ca 16 minuter för er som är nyfikna på det.

Om jag måste välja mellan den här och The Storm, så ser jag då hellre The Storm igen istället. Gör om, gör rätt.

Ingen IMDB länk, givetvis.

Samma kväll som Sarah kommit hem till sin far och syster vid Crystal Lake bryter ett kraftigt oväder ut. Inte nog med det kraftiga ovädret, de får även besök av Crystal Lake's ovänligaste invånare... Jason Voorhees.

Friday The 13th: The Storm är en rätt ok fan film, mer eller mindre. Skådespelarna gör hyfsade insatser och storyn är helt ok, men det känns som att filmen hade behövt lite mer tid att utveckla sig på än de sketna 14 minutrarna den har att gå på. Den lider även av en ytterst låg grad av gore, vilket de riktiga Friday filmerna har ganska gott om.

Det största klagomålet jag har på den här fan filmen är att han som spelar Jason verkar inte ha en aning om hur Jason ska röra sig. Han gör alldeles för snabba rörelser och.. nej. Det är inte Jason man får se, utan en idiot i Jason-utstyrsel. Inget annat.

I helhet är den här fan filmen rätt ok, men de kunde säkerligen ha gjort den bättre.

Någon IMDB länk får ni inte heller då Friday The 13th: The Storm inte finns på IMDB.