Paranormal Activity
När det unga medelklass paret Micah och Katie flyttar in i ett nytt hus börjar det inträffa oförklarliga grejer, som efter en kort tid alltmer börjar bli värre och värre - speciellt under nätterna när de sover... eller försöker det iaf.
Paranormal Activity bygger på den härliga idéen som nu är ganska vanlig att använda en handhållen kamera alá [REC], Blair Witch Project, Cloverfield och en-bunt-andra-rullar-stilen. Filmen gjordes 2007 och hade premiär på Screamfest Film Festival den 14 Oktober, 2007 i USA för att senare visas på Slamdance Film Festival den 18 Januari, 2008 i USA. Filmen hade sedan en limiterad biopremiär den 25 September i USA, för att i Oktober börja ha premiärer lite här och var i världen. Ungefär.
Vad jag har förståt det har det varit en rejäl hype kring den här filmen och många har sagt/skrivit att det är den mest skrämmande filmen i år. Steven Spielberg ska tydligen ha varit så jävla rädd att han bestämde sig för att inte se klart filmen halvvägs igenom den. Jag hade inte hört något om detta förrens efter jag hade sett filmen, utan hann bara se två trailrar (ena var ganska lik [REC]-trailern med bitvis material ur en biograf där de visade filmen och material från filmen kombinerat, medans den andra trailern innehöll enbart material från filmen). Jag tyckte filmen verkade jävligt skum, men att jag iaf kunde ge den en chans...
Nu vet jag inte hur lång tid det tog, men jag skulle tippa på runt 20 minuter in i filmen börjar det faktiskt hända något. Sen får vi vänta ytterligare.. ptja, 5, 10 minuter (?) innan det börjar hända något mer. Filmen börjar alltså oooootroligt segt och bygger upp sig allt eftersom. Under tiden den bygger upp sig så.. öh.. ja.. karaktärerna pratar.. och pratar.. och pratar. Det händer liksom ingenting emellan det att det inträffar grejer - vilket mestadels inträffar under natten, när de sover (eller åtminstone försöker). Skrämmande är den inte heller. Visst, spänningen och den där småkusliga känslan inbefinner sig helt klart under de "läskiga" scenerna, men filmen blir aldrig skrämmande. Dessutom blir man även förvarnad innan någonting kommer hända då videokamerorna spolas upp snabbt till precis innan någonting ska hända vilket gör att skrämmselmomenten ungefär tvärdör. Fast.. hade man fått lov att sitta och titta på en brud som står och stirrar ner i en säng i 3 - 4 timmar utan fast forward spolning så hade jag troligtvis stängt av filmen efter 10 minuter. Gosch..
Ööh, vad mer finns det att säga? Ja. Karaktärerna - Micah och Katie (som också heter så på riktigt) - är nog två av de största idioterna jag har sett framför en kamera förut, åtminstone karaktärsmässigt. Detta kom jag däremot inte underfund med förrens EFTER jag hade sett filmen. Micah beter sig som ett jävla a-hole och beter sig ungefär som att han vet vad han sysslar med - vilket han absolut inte gör. Katie å andra sidan springer runt och verkar mest bara vilja ignonera det hela och hoppas på att vad-det-nu-är-som-är-hos-dem ska försvinna.. även om hon menar att det har förföljt henne sen hon var 8 år. Istället för att försöka få hjälp av en exorcist eller.. vad fan som helst.. så velar de bara runt och får ingenting gjort. Vilket resulterar i ett ganska bra slut - måste jag säga. Även om det var alldeles för utdraget.
Förstå mig rätt när jag skriver det här - hade grejerna som inträffar i filmen hänt mig själv hade jag troligtvis fått lov att ha en låda med vuxenblöjor i närheten, men det här är en film. Exempelvis dörrar som smäller igen, fotsteg och bankande på väggar/dörrar är inte speciellt skrämmande i en film. Vi har sett det allt för många gånger förr.
Det finns säkert mer att tillägga kring filmen som är dåligt, men några goda sidor finns ändå. Exempelvis den småkusliga känslan av att inte veta vad det är som härjar hos dem - och att det mycket väl hade kunnat hända en själv. Ett par av de få effekter som användes i filmen var också rätt intressanta. Och så slutet också - som jag nämde lite längre upp.
Detta väger dock inte upp filmen tillräckligt mycket för att den ska bli sevärd en eller flera gånger till. Direkt efter filmen tyckte jag att den pendlade mellan bra och ok. Nu i efterhand - när jag har fått smälta den lite grann och fundera över den (samt läsa lite kommentarer på IMDB som väckt tankar) - så ligger den runt ok och skvalpar.. men ligger också på gränsen till att ramla ner på rent av dålig.
Summering av filmen blir väl ungefär att filmen är ok. Den lider dock av den hype den har fått och förväntningarna hos troligtvis många skräckfilmsfantaster blir krossade då de har sett den. De övriga som ser den gillar den säkert utan att tänka på allt - och lite till - av det jag har skrivit nu.
http://www.imdb.com/title/tt1179904/
Paranormal Activity bygger på den härliga idéen som nu är ganska vanlig att använda en handhållen kamera alá [REC], Blair Witch Project, Cloverfield och en-bunt-andra-rullar-stilen. Filmen gjordes 2007 och hade premiär på Screamfest Film Festival den 14 Oktober, 2007 i USA för att senare visas på Slamdance Film Festival den 18 Januari, 2008 i USA. Filmen hade sedan en limiterad biopremiär den 25 September i USA, för att i Oktober börja ha premiärer lite här och var i världen. Ungefär.
Vad jag har förståt det har det varit en rejäl hype kring den här filmen och många har sagt/skrivit att det är den mest skrämmande filmen i år. Steven Spielberg ska tydligen ha varit så jävla rädd att han bestämde sig för att inte se klart filmen halvvägs igenom den. Jag hade inte hört något om detta förrens efter jag hade sett filmen, utan hann bara se två trailrar (ena var ganska lik [REC]-trailern med bitvis material ur en biograf där de visade filmen och material från filmen kombinerat, medans den andra trailern innehöll enbart material från filmen). Jag tyckte filmen verkade jävligt skum, men att jag iaf kunde ge den en chans...
Nu vet jag inte hur lång tid det tog, men jag skulle tippa på runt 20 minuter in i filmen börjar det faktiskt hända något. Sen får vi vänta ytterligare.. ptja, 5, 10 minuter (?) innan det börjar hända något mer. Filmen börjar alltså oooootroligt segt och bygger upp sig allt eftersom. Under tiden den bygger upp sig så.. öh.. ja.. karaktärerna pratar.. och pratar.. och pratar. Det händer liksom ingenting emellan det att det inträffar grejer - vilket mestadels inträffar under natten, när de sover (eller åtminstone försöker). Skrämmande är den inte heller. Visst, spänningen och den där småkusliga känslan inbefinner sig helt klart under de "läskiga" scenerna, men filmen blir aldrig skrämmande. Dessutom blir man även förvarnad innan någonting kommer hända då videokamerorna spolas upp snabbt till precis innan någonting ska hända vilket gör att skrämmselmomenten ungefär tvärdör. Fast.. hade man fått lov att sitta och titta på en brud som står och stirrar ner i en säng i 3 - 4 timmar utan fast forward spolning så hade jag troligtvis stängt av filmen efter 10 minuter. Gosch..
Ööh, vad mer finns det att säga? Ja. Karaktärerna - Micah och Katie (som också heter så på riktigt) - är nog två av de största idioterna jag har sett framför en kamera förut, åtminstone karaktärsmässigt. Detta kom jag däremot inte underfund med förrens EFTER jag hade sett filmen. Micah beter sig som ett jävla a-hole och beter sig ungefär som att han vet vad han sysslar med - vilket han absolut inte gör. Katie å andra sidan springer runt och verkar mest bara vilja ignonera det hela och hoppas på att vad-det-nu-är-som-är-hos-dem ska försvinna.. även om hon menar att det har förföljt henne sen hon var 8 år. Istället för att försöka få hjälp av en exorcist eller.. vad fan som helst.. så velar de bara runt och får ingenting gjort. Vilket resulterar i ett ganska bra slut - måste jag säga. Även om det var alldeles för utdraget.
Förstå mig rätt när jag skriver det här - hade grejerna som inträffar i filmen hänt mig själv hade jag troligtvis fått lov att ha en låda med vuxenblöjor i närheten, men det här är en film. Exempelvis dörrar som smäller igen, fotsteg och bankande på väggar/dörrar är inte speciellt skrämmande i en film. Vi har sett det allt för många gånger förr.
Det finns säkert mer att tillägga kring filmen som är dåligt, men några goda sidor finns ändå. Exempelvis den småkusliga känslan av att inte veta vad det är som härjar hos dem - och att det mycket väl hade kunnat hända en själv. Ett par av de få effekter som användes i filmen var också rätt intressanta. Och så slutet också - som jag nämde lite längre upp.
Detta väger dock inte upp filmen tillräckligt mycket för att den ska bli sevärd en eller flera gånger till. Direkt efter filmen tyckte jag att den pendlade mellan bra och ok. Nu i efterhand - när jag har fått smälta den lite grann och fundera över den (samt läsa lite kommentarer på IMDB som väckt tankar) - så ligger den runt ok och skvalpar.. men ligger också på gränsen till att ramla ner på rent av dålig.
Summering av filmen blir väl ungefär att filmen är ok. Den lider dock av den hype den har fått och förväntningarna hos troligtvis många skräckfilmsfantaster blir krossade då de har sett den. De övriga som ser den gillar den säkert utan att tänka på allt - och lite till - av det jag har skrivit nu.
http://www.imdb.com/title/tt1179904/
The Dentist 2
Den psykotiske tandläkaren Dr. Alan Feinstone har lyckats fly från mentalsjukhuset han blev inlåst på efter händelserna i den första filmen. Han beger sig till den lilla staden Paradise under sin nya falska identitet - Dr. Lawrence Caine - för att försöka återuppta sitt gamla normala liv - och tar över den lokala tandläkarmottagningen efter att ha gjort sig av med den gamla tandläkaren. Allt verkar ordna sig för Dr. Feinstone/Caine.. tills den dagen då han ser sin nya kärlek i armarna på en annan man och ganska snart slår det återigen slint för honom...
Den första filmen har jag sett otaliga gånger och kan den ganska väl i huvudet. Den andra filmen däremot har jag bara sett en gång innan och jag kom bara ihåg att den var betydligt våldsammare än den första filmen. Men att det var en ren jävla grisfest i sann Yuzna anda hade jag inget som helst minne av. Här bjuds vi på diverse olika rent av motbjudande tortyrsekvenser och ett rejält övervåld som får den första filmen att blekna bort. Den andra filmen är även betydligt mer psykotisk än den första och innehåller en nypa ytterst svart humor - vilket fick åtminstone mig att flina till ett par gånger.
Corbin Bernsen gestaltar återigen den vansinnige Dr. Feinstone - och gör återigen ett råbra jobb. Linda Hoffman är också tillbaka ifrån den första filmen som Dr. Feinstone's ex-hustru, Brooke. Vi skymtar även förbi Clint Howard i en snabb biroll.
Hur som helst så tycker jag ändå att The Dentist 2 är bra och ligger i samma klass som den första - även om det är lite av en annan typ av skräckfilm.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0161492/
Den första filmen har jag sett otaliga gånger och kan den ganska väl i huvudet. Den andra filmen däremot har jag bara sett en gång innan och jag kom bara ihåg att den var betydligt våldsammare än den första filmen. Men att det var en ren jävla grisfest i sann Yuzna anda hade jag inget som helst minne av. Här bjuds vi på diverse olika rent av motbjudande tortyrsekvenser och ett rejält övervåld som får den första filmen att blekna bort. Den andra filmen är även betydligt mer psykotisk än den första och innehåller en nypa ytterst svart humor - vilket fick åtminstone mig att flina till ett par gånger.
Corbin Bernsen gestaltar återigen den vansinnige Dr. Feinstone - och gör återigen ett råbra jobb. Linda Hoffman är också tillbaka ifrån den första filmen som Dr. Feinstone's ex-hustru, Brooke. Vi skymtar även förbi Clint Howard i en snabb biroll.
Hur som helst så tycker jag ändå att The Dentist 2 är bra och ligger i samma klass som den första - även om det är lite av en annan typ av skräckfilm.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0161492/
The Dentist
Dr. Feinstone hade allt: en vacker fru, ett stort hus och en framgångsrik tandläkarkarriär. Men när han kommer på sin fru med att vara otrogen med poolkillen inser han att under alla vita och rena ytor gömmer sig äckel och förruttnelse, varpå det slår slint för honom...
The Dentist - eller Tandläkaren som den hette i Sverige - är en av mina barndomsfavoriter, av mästaren Brian Yuzna som gav oss Re-Animator filmerna och Rottweiler. Men för att vara en Yuzna film är den ganska tam på våldet och koncentrerar sig mer på rena tortyrscener i tandläkarstolen - vilket kan vara alldeles lagomt stötande för de med tandläkarskräck.
I huvudrollen som Dr. Feinstone ser vi Corbin Bernsen, som gör en grymt bra gestaltning av den psykotiske tandläkaren. Som en av poliserna som är ute efter Feinstone ser vi ingen mindre än Ken Foree som var med i båda versionerna av Dawn Of The Dead - också han gör en grymt bra gestaltning av sin roll. De övriga i rollistan gör också bra ifrån sig, men Bernsen snor hela showen och man får lite av ett medlidande för honom - även om han är skurken, så att säga. Effekterna är riktigt bra och emellanåt vrider man lite på sig i stolen när en tand exempelvis blir pulveriserad.
Jag gillar fortfarande The Dentist och kommer nog alltid att göra det. Visst är den ganska tam för att vara en Yuzna film och visst är det mer uppbyggnad än ultravåld, men det är ändå en underhållande B-skräckis alá Yuzna style.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0116075/
The Dentist - eller Tandläkaren som den hette i Sverige - är en av mina barndomsfavoriter, av mästaren Brian Yuzna som gav oss Re-Animator filmerna och Rottweiler. Men för att vara en Yuzna film är den ganska tam på våldet och koncentrerar sig mer på rena tortyrscener i tandläkarstolen - vilket kan vara alldeles lagomt stötande för de med tandläkarskräck.
I huvudrollen som Dr. Feinstone ser vi Corbin Bernsen, som gör en grymt bra gestaltning av den psykotiske tandläkaren. Som en av poliserna som är ute efter Feinstone ser vi ingen mindre än Ken Foree som var med i båda versionerna av Dawn Of The Dead - också han gör en grymt bra gestaltning av sin roll. De övriga i rollistan gör också bra ifrån sig, men Bernsen snor hela showen och man får lite av ett medlidande för honom - även om han är skurken, så att säga. Effekterna är riktigt bra och emellanåt vrider man lite på sig i stolen när en tand exempelvis blir pulveriserad.
Jag gillar fortfarande The Dentist och kommer nog alltid att göra det. Visst är den ganska tam för att vara en Yuzna film och visst är det mer uppbyggnad än ultravåld, men det är ändå en underhållande B-skräckis alá Yuzna style.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0116075/
Wrong Turn 3: Left For Dead
Den första filmen var ok. Den andra var bättre. Den tredje är en soppa av usla CGI-effekter, en massa malande hjärndöda dialoger mellan tuffingar som sitter på kåken och dåligt skådespeleri. Bland annat.
Den tredje filmen - som är en ren urmjölkning - handlar om att ett par fångar planerar att fly när de blir transporterade från ett fängelse till ett annat. Fängelsedirektören får reda på detta och bestämmer sig för att flytta på transporten till veckan innan och ändrar också deras rutt de ska ta.
Efter att ha kraschat med fångtransporten tar fångarna plitarna som gisslan och beger sig in i skogen... och de blir snart varse om att de inte är ensamma.
Idioterna bakom Wrong Turn 3: Left For Dead - som troligtvis har årets minst fantasifyllda undertitel - lägger ribban redan i början av filmen. Vi bjuds på usla CGI-effekter som skulle passa in i en Sci Fi Channel film, uselt skådespeleri, idiotiska tuffingar som kör med det allt för mycket klichéefyllda machobullshitsnacket, en förutsägbarhet som slår i taket tre gånger om och - som jag skrev längre upp - en massa malande hjärndöda dialoger mellan tuffingarna där de tjafsar om vilka som ska bära pengapåsarna (om ni absolut vill veta vad jag yrar om, så se filmen).
Gorefaktorn har sänkts rejält från tvåan också. Jag vill minnas att de öste på som fan med gore i tvåan, vilket gav mig förhoppningar om att de skulle köra samma spår i trean. Denna förhoppning blev givetvis ett stort jävla fuck you då gorefaktorn är sänkt ungefär ner till den första filmens gorefaktor. Visserligen är inte gore allt i en skräckfilm, men med tanke på att de höjde ribban i tvåan från ettan så borde teamet bakom trean ha höjt den lite till.. eller åtminstone ha kört på ungefär samma nivå av gore som i tvåan. Eh, whatever.. gorefaktorn är hur som helst sänkt.
Att gorefaktorn är rejält sänkt från den andra filmen gör givetvis rum för någonting annat: dialoger. Långa, tråkiga, korkade dialoger där fångarna står och tjafsar om rena jävla skitsaker. Iofs är inte fångarna de enda korkade personerna i den här filmen.
Filmen är lite uppbyggd på rent jävla slumpmässiga grejer med. Exempelvis är en av plitarna - som också är en av huvudrollerna (så klart) - ifrån trakerna där filmen utspelar sig. Detta är iofs inte helt oväntat, men kunde de inte ha kommit på något mindre.. klichéefyllt?
Wrong Turn 3: Left For Dead är i princip en stor jävla klichée och är självfallet bara en urmjölkning. Fans till de två första filmerna lär bli besvikna - de som inte blir det måste ha något fel. Slutligen vill jag säga att Wrong Turn 3 gör själ för sitt namn; det är en jävla wrong turn.
http://www.imdb.com/title/tt1261978/
Den tredje filmen - som är en ren urmjölkning - handlar om att ett par fångar planerar att fly när de blir transporterade från ett fängelse till ett annat. Fängelsedirektören får reda på detta och bestämmer sig för att flytta på transporten till veckan innan och ändrar också deras rutt de ska ta.
Efter att ha kraschat med fångtransporten tar fångarna plitarna som gisslan och beger sig in i skogen... och de blir snart varse om att de inte är ensamma.
Idioterna bakom Wrong Turn 3: Left For Dead - som troligtvis har årets minst fantasifyllda undertitel - lägger ribban redan i början av filmen. Vi bjuds på usla CGI-effekter som skulle passa in i en Sci Fi Channel film, uselt skådespeleri, idiotiska tuffingar som kör med det allt för mycket klichéefyllda machobullshitsnacket, en förutsägbarhet som slår i taket tre gånger om och - som jag skrev längre upp - en massa malande hjärndöda dialoger mellan tuffingarna där de tjafsar om vilka som ska bära pengapåsarna (om ni absolut vill veta vad jag yrar om, så se filmen).
Gorefaktorn har sänkts rejält från tvåan också. Jag vill minnas att de öste på som fan med gore i tvåan, vilket gav mig förhoppningar om att de skulle köra samma spår i trean. Denna förhoppning blev givetvis ett stort jävla fuck you då gorefaktorn är sänkt ungefär ner till den första filmens gorefaktor. Visserligen är inte gore allt i en skräckfilm, men med tanke på att de höjde ribban i tvåan från ettan så borde teamet bakom trean ha höjt den lite till.. eller åtminstone ha kört på ungefär samma nivå av gore som i tvåan. Eh, whatever.. gorefaktorn är hur som helst sänkt.
Att gorefaktorn är rejält sänkt från den andra filmen gör givetvis rum för någonting annat: dialoger. Långa, tråkiga, korkade dialoger där fångarna står och tjafsar om rena jävla skitsaker. Iofs är inte fångarna de enda korkade personerna i den här filmen.
Filmen är lite uppbyggd på rent jävla slumpmässiga grejer med. Exempelvis är en av plitarna - som också är en av huvudrollerna (så klart) - ifrån trakerna där filmen utspelar sig. Detta är iofs inte helt oväntat, men kunde de inte ha kommit på något mindre.. klichéefyllt?
Wrong Turn 3: Left For Dead är i princip en stor jävla klichée och är självfallet bara en urmjölkning. Fans till de två första filmerna lär bli besvikna - de som inte blir det måste ha något fel. Slutligen vill jag säga att Wrong Turn 3 gör själ för sitt namn; det är en jävla wrong turn.
http://www.imdb.com/title/tt1261978/
Legends
Skräckförfattaren Michael har tappat all inspiration och står bara och trampar på samma ställe utan att komma någon vart med sitt skrivande. När hans syster Jamie och några av hennes vänner ska iväg till ett hus över helgen följer han med i hopp om att kanske återfå lite av sin inspiration. Men det som började så bra tvärvänder då en tvättäkta skräcklegend dyker upp för att visa Michael vad riktig skräck är...
Jag blev ganska förvånad över hur välgjord den här Friday The 13th fan-filmen var. Effekter och make up ser riktigt bra ut - även om de snålat lite grann på det förstnämnda. Skådespelarna var också riktigt bra för att vara totalt okända. Och i samma anda som Friday The 13th är filmen ganska klichéefylld - även om man inte har sett filmen innan är det ganska lätt att räkna ut vad som kommer hända härnäst. Utöver Friday The 13th refererar de mycket till några av de andra stora skräckfilmsnamnen - exempelvis A Nightmare On Elm Street och Hellraiser.
Mycket mer än så finns det inte att säga om filmen. Jag tyckte den var bra för att vara en fan-film.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0478413/
Jag blev ganska förvånad över hur välgjord den här Friday The 13th fan-filmen var. Effekter och make up ser riktigt bra ut - även om de snålat lite grann på det förstnämnda. Skådespelarna var också riktigt bra för att vara totalt okända. Och i samma anda som Friday The 13th är filmen ganska klichéefylld - även om man inte har sett filmen innan är det ganska lätt att räkna ut vad som kommer hända härnäst. Utöver Friday The 13th refererar de mycket till några av de andra stora skräckfilmsnamnen - exempelvis A Nightmare On Elm Street och Hellraiser.
Mycket mer än så finns det inte att säga om filmen. Jag tyckte den var bra för att vara en fan-film.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0478413/
Mansquito
När ett dödligt virus sprids genom myggor som skördar tusentals offer i Amerika försöker professorerna Dr. Aaron Michaels och Dr. Jennifer Allen att framställa en ny sorts mygga som ska para sig med vanliga myggor, vilket ska resultera i att viruset utplånas.
Den dömde massmördaren Ray Erikson har tackat ja till att medverka i de medicinska forskningarna där folk så som Michaels får göra saker med honom mot att han får ett lindrigare straff. Men när Ray blir förflyttad från sin cell till laboratoriet lyckas han frigöra sig själv och tar en av fångvaktarnas pistoler, varpå en skottstrid utbryter. Under skottstriden exploderar en special reaktor inne i laboratoriet och täcker Ray med en slemmig blå DNA förändrad sörja. Kort därefter börjar Ray att förändras...
Vad som följer är halvtaskiga effekter, halvtaskigt skådespeleri, en jävla massa blod och slask och en av de högsta bodycountsen jag någonsin har sett i en film som kan tänkas vara gjord för Sci Fi Channel. För helvete, varelsen mosar exempelvis ett helt S.W.A.T. team utan att ens bli svettig.
Effekterna är bitvis bedrövliga och bitvis ganska imponerande. Mansquito-varelsen ser faktiskt ganska bra ut, även om jag inte kan definiera om det är en snubbe i dräkt eller någon typ av robot. Eller docka. CGI är det iaf inte. Makeupen är helt ok med. Förvandlingssekvensen en kort bit in i filmen är bedrövlig och det syns att det är dåliga CGI-effekter. Hur skrämmande är det att titta på en effekt som ser ut som en 8 åring suttit och gjort i 3D Max Studio?
The Gate filmernas regissör - Tibor Takács - står för regi. Framför kameran ser vi bland annat Corin Nemec (som jag aldrig har sett förut, tydligen), Musetta Vander (som var med i Mortal Kombat: Annihilation), Matt Jordon (som jag heller inte har sett förr, men som spelar Ray/Mansquito-varelsen) och Christa Campbell (2001 Maniacs) svischar förbi i en biroll i ungefär 2 minuter, då hon dör efter det.
Att filmen innehåller flera "Va?"-incidenter är ganska självklart. T ex verkar S.W.A.T. teamet i filmen vara det sämsta teamet som blivit inkallat, då hälften av dem missar det de skjuter på - och den andra hälften träffar ytterst få gånger. Detta sker även om deras mål - Mansquito-varelsen - är nästintill precis framför dem. Sen inträffar det ett antal grejer till som fick mig att lyfta på ögonbrynet och fundera hur de egentligen tänkte när de skrev manuset. Men även om filmen innehåller såna där härliga "Va?"-incidenter så är faktiskt storyn ganska välskriven och hade en del potential - som dessvärre spolas delvis ner i toaletten. Detta pga att filmen är väldigt cheesig på sina ställen då det märks kanske klart och tydligt att budgeten inte fanns för att göra en ordentligt trovärdig film.
Jag skulle kalla Mansquito en hyfsat bra film. Det går nog att se om den ett par gånger, men det är ingen sån där film man skulle betala flera hundra för att få ha i samlingen.
http://www.imdb.com/title/tt0430334/
Den dömde massmördaren Ray Erikson har tackat ja till att medverka i de medicinska forskningarna där folk så som Michaels får göra saker med honom mot att han får ett lindrigare straff. Men när Ray blir förflyttad från sin cell till laboratoriet lyckas han frigöra sig själv och tar en av fångvaktarnas pistoler, varpå en skottstrid utbryter. Under skottstriden exploderar en special reaktor inne i laboratoriet och täcker Ray med en slemmig blå DNA förändrad sörja. Kort därefter börjar Ray att förändras...
Vad som följer är halvtaskiga effekter, halvtaskigt skådespeleri, en jävla massa blod och slask och en av de högsta bodycountsen jag någonsin har sett i en film som kan tänkas vara gjord för Sci Fi Channel. För helvete, varelsen mosar exempelvis ett helt S.W.A.T. team utan att ens bli svettig.
Effekterna är bitvis bedrövliga och bitvis ganska imponerande. Mansquito-varelsen ser faktiskt ganska bra ut, även om jag inte kan definiera om det är en snubbe i dräkt eller någon typ av robot. Eller docka. CGI är det iaf inte. Makeupen är helt ok med. Förvandlingssekvensen en kort bit in i filmen är bedrövlig och det syns att det är dåliga CGI-effekter. Hur skrämmande är det att titta på en effekt som ser ut som en 8 åring suttit och gjort i 3D Max Studio?
The Gate filmernas regissör - Tibor Takács - står för regi. Framför kameran ser vi bland annat Corin Nemec (som jag aldrig har sett förut, tydligen), Musetta Vander (som var med i Mortal Kombat: Annihilation), Matt Jordon (som jag heller inte har sett förr, men som spelar Ray/Mansquito-varelsen) och Christa Campbell (2001 Maniacs) svischar förbi i en biroll i ungefär 2 minuter, då hon dör efter det.
Att filmen innehåller flera "Va?"-incidenter är ganska självklart. T ex verkar S.W.A.T. teamet i filmen vara det sämsta teamet som blivit inkallat, då hälften av dem missar det de skjuter på - och den andra hälften träffar ytterst få gånger. Detta sker även om deras mål - Mansquito-varelsen - är nästintill precis framför dem. Sen inträffar det ett antal grejer till som fick mig att lyfta på ögonbrynet och fundera hur de egentligen tänkte när de skrev manuset. Men även om filmen innehåller såna där härliga "Va?"-incidenter så är faktiskt storyn ganska välskriven och hade en del potential - som dessvärre spolas delvis ner i toaletten. Detta pga att filmen är väldigt cheesig på sina ställen då det märks kanske klart och tydligt att budgeten inte fanns för att göra en ordentligt trovärdig film.
Jag skulle kalla Mansquito en hyfsat bra film. Det går nog att se om den ett par gånger, men det är ingen sån där film man skulle betala flera hundra för att få ha i samlingen.
http://www.imdb.com/title/tt0430334/
Mansion Of The Doomed
Efter en tragisk olycka förlorar ögonläkaren Dr. Chaney's dotter sin syn. En kväll när hans dotters fästman Dan kommer på besök drogar Dr. Chaney och hans assistent Dan, tar hans ögon och gör en tranplantation till Dr. Chaney's dotter. Hennes syn blir återställd - men endast under en kort tid. Dr. Chaney vill inte ge upp och börjar att genomföra en serie med tranplantationer ifrån ovetande offer som sedan blir fångar i villans källare.
Öh, vad fan ska jag säga om den här filmen då? Lance Henriksen dyker upp i en tidig roll - och gör den riktigt bra. Vi ser även Richard Basehart i rollen som styggingen/psychot Dr. Chaney - som gör det bra. Resten av skådespelarna är.. bra. Men tempot i filmen är otroligt segt. Efter en stund in i filmen börjar det röra på sig, men sen lugnar allt ner sig och hela filmen traskar på i ett otroligt tröttsamt segt tempo. Det händer visserligen ett par saker då och då, men det känns helt enkelt inte så där hyperintressant så att man sitter klistrad framför filmen. Mot slutet lättar det upp lite grann dock och vissa händelser blir smått intressanta.
Våld och gore är det hyfsat ok med i filmen. I ett par scener får vi se ögontransplantationerna och vi får även se hur de personer som blivit av med sina ögon ser ut - vilket ser ganska realistiskt ut.
Mansion Of The Doomed är en hyfsat bra film. Sett bättre, sett sämre. Helt ok film som går att döda lite tid som bara ligger och skräpar.
http://www.imdb.com/title/tt0076361/
Öh, vad fan ska jag säga om den här filmen då? Lance Henriksen dyker upp i en tidig roll - och gör den riktigt bra. Vi ser även Richard Basehart i rollen som styggingen/psychot Dr. Chaney - som gör det bra. Resten av skådespelarna är.. bra. Men tempot i filmen är otroligt segt. Efter en stund in i filmen börjar det röra på sig, men sen lugnar allt ner sig och hela filmen traskar på i ett otroligt tröttsamt segt tempo. Det händer visserligen ett par saker då och då, men det känns helt enkelt inte så där hyperintressant så att man sitter klistrad framför filmen. Mot slutet lättar det upp lite grann dock och vissa händelser blir smått intressanta.
Våld och gore är det hyfsat ok med i filmen. I ett par scener får vi se ögontransplantationerna och vi får även se hur de personer som blivit av med sina ögon ser ut - vilket ser ganska realistiskt ut.
Mansion Of The Doomed är en hyfsat bra film. Sett bättre, sett sämre. Helt ok film som går att döda lite tid som bara ligger och skräpar.
http://www.imdb.com/title/tt0076361/
Intruder
Strax innan stängningsdags på Walnut Lake Market dyker en av kassörskan Jennifer's f.d pojkvän upp och startar ett slagsmål. Han blir utslängd, men tänker uppenbarligen inte ge sig så lätt - istället smyger han omkring utanför affären och på något sätt ska han få som han vill. Senare får de anställda ett sorgligt besked: butiken ska slås igen och säljas. De kommer förlora sina jobb och till råga på allt så har de ett långt kvällspass framför sig - butiken ska städas iordning och allt ska märkas om till halva priset.
Kvällen rullar på, men tar tvärt slut för vissa av de anställda då en galning smyger runt och tar livet av dem... en efter en...
Jag minns så väl när jag såg den här filmen för första gången för sisodär.. öh.. 13, 14 år sedan, på en klippt vhs release jag hyrde hos den lokala filmbutiken. Även om filmen hade klipp i sig så gillade jag den (jag minns inte om jag ens fattade att filmen var klippt). När jag flertalet år senare råkade komma över filmen på en oklippt tysk-releasad dvd införskaffade jag den givetvis direkt och såg om den - i oklippt form. Och älskade den. Och jag älskar den fortfarande.
Intruder är en välgjord, våldsam, småkomisk och ganska blodig slasherfilm som inte kom förrens 1989 - dvs i slutet av slashervågen under 80-talet - men är också en av de bästa slashertitlar som släppts. Visst följer den mallarna för slasherfilmer och den innehåller klichéer som förekom - och förekommer - väldigt ofta i såna här filmer, men istället för att vara helt förutsägbar erbjuds tittaren ett par twister i slutet som gör filmen lite mer märkvärdig.
För regi och screenplay står Scott Spiegel - som har arbetat tillsammans med Sam Raimi (Evil Dead och Spider-Man filmerna) samt Eli Roth (Hostel filmerna). I skådespelarassamblén ser vi bland annat Charlie Sheen's och Emilio Estevez' lillasyster - Renée Estevez (som ett år tidigare var med i den andra Sleepaway Camp filmen) - Sam och Ted Raimi, Bruce Campbell (som är med i ca 2 minuter i slutet av filmen), Dan Hicks (som är formidabel i sin roll) och Lawrence Bender (som också är med i ca 2 minuter i slutet, samt skrev manuset för filmen). Givetvis gör samtliga - och de jag inte har nämnt - ett riktigt bra jobb.
Intruder förblir en av mina favoritslashers - och till de som inte har sett den och som gillar filmer i samma stuk kan jag rekommendera den varmt.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0095379/
Kvällen rullar på, men tar tvärt slut för vissa av de anställda då en galning smyger runt och tar livet av dem... en efter en...
Jag minns så väl när jag såg den här filmen för första gången för sisodär.. öh.. 13, 14 år sedan, på en klippt vhs release jag hyrde hos den lokala filmbutiken. Även om filmen hade klipp i sig så gillade jag den (jag minns inte om jag ens fattade att filmen var klippt). När jag flertalet år senare råkade komma över filmen på en oklippt tysk-releasad dvd införskaffade jag den givetvis direkt och såg om den - i oklippt form. Och älskade den. Och jag älskar den fortfarande.
Intruder är en välgjord, våldsam, småkomisk och ganska blodig slasherfilm som inte kom förrens 1989 - dvs i slutet av slashervågen under 80-talet - men är också en av de bästa slashertitlar som släppts. Visst följer den mallarna för slasherfilmer och den innehåller klichéer som förekom - och förekommer - väldigt ofta i såna här filmer, men istället för att vara helt förutsägbar erbjuds tittaren ett par twister i slutet som gör filmen lite mer märkvärdig.
För regi och screenplay står Scott Spiegel - som har arbetat tillsammans med Sam Raimi (Evil Dead och Spider-Man filmerna) samt Eli Roth (Hostel filmerna). I skådespelarassamblén ser vi bland annat Charlie Sheen's och Emilio Estevez' lillasyster - Renée Estevez (som ett år tidigare var med i den andra Sleepaway Camp filmen) - Sam och Ted Raimi, Bruce Campbell (som är med i ca 2 minuter i slutet av filmen), Dan Hicks (som är formidabel i sin roll) och Lawrence Bender (som också är med i ca 2 minuter i slutet, samt skrev manuset för filmen). Givetvis gör samtliga - och de jag inte har nämnt - ett riktigt bra jobb.
Intruder förblir en av mina favoritslashers - och till de som inte har sett den och som gillar filmer i samma stuk kan jag rekommendera den varmt.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0095379/
Zombies And Cigarettes
Under en lugn kväll i ett spanskt shoppingcenter inträffar något: människorna där inne börjar förvandlas till zombies och attackerar alla som kommer i deras väg. Xavi är en av de överlevande som försöker att ta sig ut därifrån levande och hitta ett botemedel... samtidigt som han försöker imponera på tjejen han gillar.
Jag kan uppenbarligen inte sluta att bli imponerad på dessa spanska skräckfilmer - även om just denna är en kortis. Även om filmen är kort (runt 15 minuter) så hinner det ändå hända hur mycket som helst. Den innehåller en del blod, slask och annat kul, samt bra skådespelare.. även om karaktärerna kunde ha varit lite bättre skrivna.
Det enda jag kan tänka mig att gnälla på var nog slutet som var otroligt cheesigt och förklarade i princip inte ett skit. Men filmen är en bra sådan och råkar man få chansen att se den, do it.
http://www.imdb.com/title/tt1506995/
Jag kan uppenbarligen inte sluta att bli imponerad på dessa spanska skräckfilmer - även om just denna är en kortis. Även om filmen är kort (runt 15 minuter) så hinner det ändå hända hur mycket som helst. Den innehåller en del blod, slask och annat kul, samt bra skådespelare.. även om karaktärerna kunde ha varit lite bättre skrivna.
Det enda jag kan tänka mig att gnälla på var nog slutet som var otroligt cheesigt och förklarade i princip inte ett skit. Men filmen är en bra sådan och råkar man få chansen att se den, do it.
http://www.imdb.com/title/tt1506995/
Bloodeaters
Jag börjar med följande: Bloodeaters var titeln på filmen när den släpptes på bio, men när den senare släpptes på vhs släpptes den under titlarna Toxic Zombies, Forest Of Fear och Blood Butchers. Varför filmen inte blev släppt under titeln Bloodeaters har jag ingen aning om.. men vem fan bryr sig då filmen är en ren skitfilm?
Storyn är ganska enkel. Efter att två regeringsagenter har försvunnit spårlöst i skogarna i ett område - där deras avdelning vet att det ska finnas en grupp hippies som odlar marijuana - bestämmer sig en av avdelningscheferna för att skicka in ett flygplan som ska spraya odlingen med ett ännu oprövat gift. Efter att ha fått det obeprövade giftet på sig förvandlas gruppen med hippies till zombies och börjar döda allt som kommer i deras väg.
Idéen är inte dum - även om vi har sett den i andra former - men framförandet är fruktansvärt. Början av filmen är ganska intressant, men allt eftersom filmen går brakar den bara ihop mer och mer för att slutligen bara bli en halvtråkig skräpfilm som inte tillför någonting till zombiegenren i helhet.
Speciellt mycket våld är det inte heller. Det är några gorescener, men i det stora hela är det en otroligt tam zombiefilm (om vi jämför med många, många andra zombierullar). Hur i helvete blev den här filmen förbjuden i UK?
Effekterna är rätt ok däremot. Finns bättre, finns sämre. Skådespelarna var också ganska ok - jag har sett sämre, om vi säger så. Manuset var däremot rätt rejält ass. Karaktärerna i filmen gjorde en del ganska obegripligt korkade grejer och jag satt mest och kliade mig i huvudet. Förstå mig rätt, skådespelarna gjorde sitt jobb ok, men deras karaktärer var en bunt nötter. Händelseförloppet var riktigt hattigt med och bitvis hängde jag inte med i vad som egentligen försigick i filmen.
Att zombierna i filmen använde tillhyggen så som hackor, knivar och facklor (?!) gjorde bara filmen ännu mer dum. Att de dessutom växlade mellan att hasa sig fram och att gå i ganska snabb takt förbryllar mig lite grann också.
Bloodeaters är inte en bra film - och inte speciellt underhållande heller för den delen. Det är en ganska onödig film i zombiegenren och att Charles McCrann (som regisserade, skrev manus, producerade, skådespelade i filmen och editerade filmen) inte har gjort någon mer film säger nog en del.
http://www.imdb.com/title/tt0080448/
Storyn är ganska enkel. Efter att två regeringsagenter har försvunnit spårlöst i skogarna i ett område - där deras avdelning vet att det ska finnas en grupp hippies som odlar marijuana - bestämmer sig en av avdelningscheferna för att skicka in ett flygplan som ska spraya odlingen med ett ännu oprövat gift. Efter att ha fått det obeprövade giftet på sig förvandlas gruppen med hippies till zombies och börjar döda allt som kommer i deras väg.
Idéen är inte dum - även om vi har sett den i andra former - men framförandet är fruktansvärt. Början av filmen är ganska intressant, men allt eftersom filmen går brakar den bara ihop mer och mer för att slutligen bara bli en halvtråkig skräpfilm som inte tillför någonting till zombiegenren i helhet.
Speciellt mycket våld är det inte heller. Det är några gorescener, men i det stora hela är det en otroligt tam zombiefilm (om vi jämför med många, många andra zombierullar). Hur i helvete blev den här filmen förbjuden i UK?
Effekterna är rätt ok däremot. Finns bättre, finns sämre. Skådespelarna var också ganska ok - jag har sett sämre, om vi säger så. Manuset var däremot rätt rejält ass. Karaktärerna i filmen gjorde en del ganska obegripligt korkade grejer och jag satt mest och kliade mig i huvudet. Förstå mig rätt, skådespelarna gjorde sitt jobb ok, men deras karaktärer var en bunt nötter. Händelseförloppet var riktigt hattigt med och bitvis hängde jag inte med i vad som egentligen försigick i filmen.
Att zombierna i filmen använde tillhyggen så som hackor, knivar och facklor (?!) gjorde bara filmen ännu mer dum. Att de dessutom växlade mellan att hasa sig fram och att gå i ganska snabb takt förbryllar mig lite grann också.
Bloodeaters är inte en bra film - och inte speciellt underhållande heller för den delen. Det är en ganska onödig film i zombiegenren och att Charles McCrann (som regisserade, skrev manus, producerade, skådespelade i filmen och editerade filmen) inte har gjort någon mer film säger nog en del.
http://www.imdb.com/title/tt0080448/
Children Of The Corn (2009)
1975. Det gifta paret Burt och Vicki är ute och reser för att försöka reda upp sitt äktenskap som håller på att braka samman. Men mitt under ett gräl i bilen springer en pojke ut på vägen och innan Burt hinner reagera på det kör paret över pojken. Det visar sig dock att pojkens strupe är uppskuren och de bestämmer sig för att ta med pojkens kropp till närmaste stad: den lilla hålan Gatlin, Nebraska.
Vid deras ankomst verkar Gatlin först tomt, men det visar sig snart att staden styrs av en kult med barn som ser alla över 18 år som syndare.. som måste dö.
De trogna läsarna minns nog mina recensioner på Children Of The Corn-serien. I den första recensionen i den serien skrev jag att den här remaken skulle komma. Jag vill rätta mig på den punkten nu: det här är INTE en remake av filmen från 84. Den är inte heller lika tråkig och trög, även om den brister i att t ex skrämma. Vad jag har förståt det så är 2009ans årgång av Children Of The Corn (som är en TV-film) mer trogen till Stephen King's novell än vad 84ans var. Ändå är det samma producent - Donald P. Borchers - som står för både regi, producering och manusskript (tillsammans med Stephen King himself).
Visst har filmen brister - och de är varken få eller små - men filmen är ganska underhållande och betydligt jävla mycket mer våldsam än 84ans tråktröga film. Jag skulle tippa på att många som gillar 84ans film inte ger speciellt mycket för den här, utan rynkar säkerligen på näsan, spottar över axeln och kallar den skitfilm. Men personligen måste jag faktiskt säga att jag blev glatt överaskad när David Anders (Burt) började fimpa ungar till höger och vänster istället för att gnöla om att de ska försöka rädda ungarna som Peter Horton gjorde i 84ans årgång.. för helvete, de försöker ju döda dem - så varför inte lära ungjävlarna ett och annat (speciellt när Anders' karaktär är en vietnamveteran)?
Detta är bara några av skillnaderna från den tråktröga (där kom det igen) versionen från 84 - där något direkt våld egentligen inte förekommer. Slutet är inte heller lika cheesigt som i 84ans årgång och daltar inte heller runt, utan slänger en brutal, tvär och icke "happy ending" slut i nyllet på tittaren - vilket framkallade ett flin hos mig.
Effekterna var ganska snygga - om vi bortser ifrån en helt onödig sekvens där Anders har en massa hallucinationer ifrån vietnamkriget när han ränner runt med ungarna i hälarna i majsfältet. Effekterna vi bjuds på när dessa sekvenser inträffar är att vi får se kulor (aka taskigt gjorda datoreffekter) vina förbi på skärmen.
Det var de goda nyheterna - typ. Nu till de dåliga. Många av skådespelarna är verkligen helt värdelösa och spelade över något så fruktansvärt. Bara några minuter in i filmen satt jag och mumlade "Håll käften för fan." åt Kandyse McClure (Vicki) som enbart var förbannat irriterande med sitt gapande och skrikande. Jävla bitch. Preston Bailey är helt fel person som Isaac också, varför de valde den där fula ungen begriper jag inte då han inte verkar veta vad han egentligen gör framför kameran. Han spelar mestadels över, är mer irriterande än läbbig och borde satsa på en annan karriär - t ex gatusopare. Jävla snoris. De övriga skådespelarna pendlar mellan halvdana och rikspuckon. Den enda som var något så när sevärd var David Anders, faktiskt - med det sagt menar jag inte att han var top-notch, utan.. bara ok. Ungefär.
Så. Mitt personliga tycke om 2009ans Children Of The Corn blir att det faktiskt är en bra film - om vi bortser från de brister som finns i den. Den är så pass underhållande att man faktiskt kan sitta igenom den utan att sucka sig trött (bortse givetvis från skådespelarna.. huggah..).
Men som sagt; gillar du 84ans version av filmen kan det hända att du har svårigheter att gilla 09ans - då det är två helt olika filmer. Personligen föredrar jag faktiskt 09ans version.. även om större delen av dem som är framför kameran är ett gäng idioter.
http://www.imdb.com/title/tt1290135/
Vid deras ankomst verkar Gatlin först tomt, men det visar sig snart att staden styrs av en kult med barn som ser alla över 18 år som syndare.. som måste dö.
De trogna läsarna minns nog mina recensioner på Children Of The Corn-serien. I den första recensionen i den serien skrev jag att den här remaken skulle komma. Jag vill rätta mig på den punkten nu: det här är INTE en remake av filmen från 84. Den är inte heller lika tråkig och trög, även om den brister i att t ex skrämma. Vad jag har förståt det så är 2009ans årgång av Children Of The Corn (som är en TV-film) mer trogen till Stephen King's novell än vad 84ans var. Ändå är det samma producent - Donald P. Borchers - som står för både regi, producering och manusskript (tillsammans med Stephen King himself).
Visst har filmen brister - och de är varken få eller små - men filmen är ganska underhållande och betydligt jävla mycket mer våldsam än 84ans tråktröga film. Jag skulle tippa på att många som gillar 84ans film inte ger speciellt mycket för den här, utan rynkar säkerligen på näsan, spottar över axeln och kallar den skitfilm. Men personligen måste jag faktiskt säga att jag blev glatt överaskad när David Anders (Burt) började fimpa ungar till höger och vänster istället för att gnöla om att de ska försöka rädda ungarna som Peter Horton gjorde i 84ans årgång.. för helvete, de försöker ju döda dem - så varför inte lära ungjävlarna ett och annat (speciellt när Anders' karaktär är en vietnamveteran)?
Detta är bara några av skillnaderna från den tråktröga (där kom det igen) versionen från 84 - där något direkt våld egentligen inte förekommer. Slutet är inte heller lika cheesigt som i 84ans årgång och daltar inte heller runt, utan slänger en brutal, tvär och icke "happy ending" slut i nyllet på tittaren - vilket framkallade ett flin hos mig.
Effekterna var ganska snygga - om vi bortser ifrån en helt onödig sekvens där Anders har en massa hallucinationer ifrån vietnamkriget när han ränner runt med ungarna i hälarna i majsfältet. Effekterna vi bjuds på när dessa sekvenser inträffar är att vi får se kulor (aka taskigt gjorda datoreffekter) vina förbi på skärmen.
Det var de goda nyheterna - typ. Nu till de dåliga. Många av skådespelarna är verkligen helt värdelösa och spelade över något så fruktansvärt. Bara några minuter in i filmen satt jag och mumlade "Håll käften för fan." åt Kandyse McClure (Vicki) som enbart var förbannat irriterande med sitt gapande och skrikande. Jävla bitch. Preston Bailey är helt fel person som Isaac också, varför de valde den där fula ungen begriper jag inte då han inte verkar veta vad han egentligen gör framför kameran. Han spelar mestadels över, är mer irriterande än läbbig och borde satsa på en annan karriär - t ex gatusopare. Jävla snoris. De övriga skådespelarna pendlar mellan halvdana och rikspuckon. Den enda som var något så när sevärd var David Anders, faktiskt - med det sagt menar jag inte att han var top-notch, utan.. bara ok. Ungefär.
Så. Mitt personliga tycke om 2009ans Children Of The Corn blir att det faktiskt är en bra film - om vi bortser från de brister som finns i den. Den är så pass underhållande att man faktiskt kan sitta igenom den utan att sucka sig trött (bortse givetvis från skådespelarna.. huggah..).
Men som sagt; gillar du 84ans version av filmen kan det hända att du har svårigheter att gilla 09ans - då det är två helt olika filmer. Personligen föredrar jag faktiskt 09ans version.. även om större delen av dem som är framför kameran är ett gäng idioter.
http://www.imdb.com/title/tt1290135/
Le notti del terrore
Efter det att Professor Ayres upptäckt en hemlighet i en uråldrig stentavla sticker han iväg för att öppna kryptan som nämns i tavlan, varpå han väcker ruttna zombies till liv - som dödar honom. Under tiden anländer tre par till hans stora villa som han hade bjudit in för att berätta om sin upptäckt. Kort efter deras ankomst stöter paren på de ruttnande vandrande liken och tar skydd i villan för att försöka överleva natten, men villan blir snabbt omringad av de odöda horderna som aldrig verkar ta slut...
Redan från det att jag såg Andrea Bianchi's namn på fodralet till Le notti del terrore - eller The Zombie Dead som min release hette (som är bara en av en bunt aka-titlar) - anade jag oråd och stanken av skräpfilm luktade lång, lång väg. Nu efter att jag har sett den är jag förvånansvärt nöjd med filmen - även om det var en riktig skitfilm.
Effekterna var gräsliga och rent utsagt löjliga. Makeupen är fruktansvärd och ser lite ut som om Bert Karlsson har somnat med ansiktet i en tallrik havregrynsgröt. Blodet som kommer från zombierna består av en substans som ser misstänkt lika ut som brunsås - utom i en scen där ett av fruntimmrena går lös på en zombie och slår sönder skallen på denne mot kanten på ett badkar.. då blöder den blåbärsyoghurt istället. I en scen ser vi även underläppen på en av skådespelarna som spelar zombie, även om han har makeup på sig så att det ska se ut som att hans underläpp är alldeles förruttnad.
Karaktärerna i filmen är några av de mest blåsta karaktärer jag någonsin har sett i en zombiefilm.. eller kanske de mest blåsta jag någonsin har sett i någon form av film? Whatever. De gör så många korkade saker att man sitter bara och mumlar för sig själv "Varför gjorde han/hon så?" och "Vad sysslar han/hon med?". Skådespelarna emellertid ser mest ut som att de vill bara få skiten överstökad och få ut sina pengar för att få mat på bordet. Och som många andra italienska skräckfilmer så finns det en (i det här fallet flera, tyvärr) karaktärer/skådespelare man stör sig på. Den jag störde mig mest på i den här filmen var Peter Bark som spelar sonen till en av kvinnorna och ska föreställa en.. ptja, 15 åring (?). Problemet är att Bark var 26 år vid inspelningen av filmen - och även om han är en dvärg så syns det lång väg att Bark var betydligt äldre än vad han spelade som.
Storyn och händelseförloppet behöver jag nog inte gå in på speciellt mycket mer än vad jag redan gjort, men jag vill också påpeka att slutet är helt värdelöst. Filmen bryter tvärt och slänger en text i nyllet på tittaren som yrar något halvt osammanhängande. Härligt.
Hur fan kan jag då vara nöjd med filmen om den nu är så jävla usel på samtliga punkter? Den är underhållande, blir mitt svar på den frågan. Den är så urbotat jävla dum, uselt gjord och rent av skrattretande att man bara sitter och håller sig för gapskratt större delen av filmen. Skrämmande och läskig är inte ord som bör stå i samma mening som den här filmens titel. Ord som skrattframkallande och gräsligt rolig passar lite bättre.
Är man ute efter en usel zombierulle så rekommenderar jag den här starkt, i annat fall kan man leta vidare. Jag kommer då iaf definitivt se om den fler gånger - så här kul har jag inte haft sen jag såg Shaun Of The Dead första gången.. även om den är menad att man ska skratta åt den.
http://www.imdb.com/title/tt0081248/
Redan från det att jag såg Andrea Bianchi's namn på fodralet till Le notti del terrore - eller The Zombie Dead som min release hette (som är bara en av en bunt aka-titlar) - anade jag oråd och stanken av skräpfilm luktade lång, lång väg. Nu efter att jag har sett den är jag förvånansvärt nöjd med filmen - även om det var en riktig skitfilm.
Effekterna var gräsliga och rent utsagt löjliga. Makeupen är fruktansvärd och ser lite ut som om Bert Karlsson har somnat med ansiktet i en tallrik havregrynsgröt. Blodet som kommer från zombierna består av en substans som ser misstänkt lika ut som brunsås - utom i en scen där ett av fruntimmrena går lös på en zombie och slår sönder skallen på denne mot kanten på ett badkar.. då blöder den blåbärsyoghurt istället. I en scen ser vi även underläppen på en av skådespelarna som spelar zombie, även om han har makeup på sig så att det ska se ut som att hans underläpp är alldeles förruttnad.
Karaktärerna i filmen är några av de mest blåsta karaktärer jag någonsin har sett i en zombiefilm.. eller kanske de mest blåsta jag någonsin har sett i någon form av film? Whatever. De gör så många korkade saker att man sitter bara och mumlar för sig själv "Varför gjorde han/hon så?" och "Vad sysslar han/hon med?". Skådespelarna emellertid ser mest ut som att de vill bara få skiten överstökad och få ut sina pengar för att få mat på bordet. Och som många andra italienska skräckfilmer så finns det en (i det här fallet flera, tyvärr) karaktärer/skådespelare man stör sig på. Den jag störde mig mest på i den här filmen var Peter Bark som spelar sonen till en av kvinnorna och ska föreställa en.. ptja, 15 åring (?). Problemet är att Bark var 26 år vid inspelningen av filmen - och även om han är en dvärg så syns det lång väg att Bark var betydligt äldre än vad han spelade som.
Storyn och händelseförloppet behöver jag nog inte gå in på speciellt mycket mer än vad jag redan gjort, men jag vill också påpeka att slutet är helt värdelöst. Filmen bryter tvärt och slänger en text i nyllet på tittaren som yrar något halvt osammanhängande. Härligt.
Hur fan kan jag då vara nöjd med filmen om den nu är så jävla usel på samtliga punkter? Den är underhållande, blir mitt svar på den frågan. Den är så urbotat jävla dum, uselt gjord och rent av skrattretande att man bara sitter och håller sig för gapskratt större delen av filmen. Skrämmande och läskig är inte ord som bör stå i samma mening som den här filmens titel. Ord som skrattframkallande och gräsligt rolig passar lite bättre.
Är man ute efter en usel zombierulle så rekommenderar jag den här starkt, i annat fall kan man leta vidare. Jag kommer då iaf definitivt se om den fler gånger - så här kul har jag inte haft sen jag såg Shaun Of The Dead första gången.. även om den är menad att man ska skratta åt den.
http://www.imdb.com/title/tt0081248/
Nightmares
Nightmares från 1983 är en av många episod/kapitel/short story skräckisar och innehåller fyra berättelser som är baserade på klassiska skräck/spökhistorier.
Kapitel ett: Terror In Topanga. Rökaren Lisa (Cristina Raines) har slut på cigg en sen kväll och bestämmer sig för att bege sig iväg till affären för att handla mer. Hennes man - Phil (Joe Lambie) - förbjuder henne för att åka till affären då psykopaten William Henry Glazier (Lee Ving) lyckats smita från mentalsjukhuset han var inspärrad på och har samma kväll attackerat en polis. Lisa smiter ändå iväg och beger sig ner i dalen...
Den första historian i filmen är en riktig klassiker och jag mindes den från den svensk rysarserien Chock som gick på SVT för en herrans massa år sedan. Skådespelarna är bra och historien är givetvis spännande med den där klassiska twisten i slutet. Den här historian är också den kortaste.
Kapitel två: The Bishop Of Battle. J.J. Cooney (Emilio Estevez) är en videospelsgud och arkadspelsskojare som blåser folk på pengar tillsammans med sin polare Zock (Billy Jayne). Efter att ha bråkat om J.J.'s besatthet av tvspel splittrar de sig och J.J. går in till hans lokala arkadspelsställe - där han återigen försöker slå det sjukt svåra spelet "The Bishop Of Battle". Under hans försök att klara spelet kommer han återigen till bana tolv och dör där - som alla hans vänner alltid gör och som många gånger innan för honom själv. Efter att ha blivit utsparkad av ägaren beger sig J.J. till arkadstället senare på kvällen och bryter sig in för att klara av "The Bishop Of Battle"...
Den andra historian är lite segare. Det händer inte så mycket förrens i slutet av kapitlet. Emilio Estevez är klockren i rollen som J.J., men effekterna fick mig att vråla av skratt - det märks verkligen att de försökt göra effekter som de inte hade teknologin till. Gosch. Underhållande är det iaf. Storyn har jag däremot inte hört talas om tidigare.
Kapitel tre: The Benediction. Prästen MacLeod (Lance Henriksen) tappar sin tro efter att ha bevittnat en ung pojkes våldsamma död. Han förklarar för sin vän och kollega Fader Luis Del Amo (Tony Plana) att han har tappat sin tro kring koncepten om gott och ont. Han beger sig till slut ifrån ministeriet och åker ut i öknen med sin bil. Mitt ute i ingenstans stöter han på en stor svart 4x4 pick-up, som till en början tränger sig före honom och åker vidare. Men pick-upen dyker snart upp igen och det står klart för MacLeod att han inte har något annat val än att möta denna - till synes - ostoppbara motståndare.
Tredje kapitlet rör på sig lite snabbare, är bitvis småspännande, effekterna är helt ok och Lance Henriksen är bra i huvudrollen. Storyn har jag emellertid inte heller hört talas om tidigare.
Fjärde kapitlet: Night Of The Rat. Claire (Veronica Cartwright) kan höra råttor springa i väggarna i hennes hem, men hennes man Steven (Richard Masur) ignonerar det. Även om Steven försöker övertyga Claire att han ska ta hand om problemet med hjälp av ett par råttfällor på vindsvåningen, blir deras problem ännu värre: saker börjar rasa av deras hyllor och familjes katt försvinner. Claire ringer in en utrotare som upptäcker att den här råttan har gnaggt stora hål bakom olika skåp och har också gnaggt av en elkabel...
Det fjärde och sista kapitlet i filmen är relativt segt. Det händer inte så mycket och effekterna framkallade återigen gapskratt - och som i andra kapitlet syns det att de inte haft teknologin för att framföra de effekter de ville ha. Veronica Cartwright (som medverkade i första Alien) är riktigt bra - de övriga skådespelarna är helt ok.
Nightmares är en helt ok episod/kapitel/short story skräckis - inget märkvärdigt, men inte heller dålig. Den har några twistar här och var i filmen, men bjuder inte direkt på några lyfta-på-ögonbrynen-grejer. Nightmares går hur som helst att se om flera gånger.
Sevärd.
http://www.imdb.com/title/tt0086014/
Kapitel ett: Terror In Topanga. Rökaren Lisa (Cristina Raines) har slut på cigg en sen kväll och bestämmer sig för att bege sig iväg till affären för att handla mer. Hennes man - Phil (Joe Lambie) - förbjuder henne för att åka till affären då psykopaten William Henry Glazier (Lee Ving) lyckats smita från mentalsjukhuset han var inspärrad på och har samma kväll attackerat en polis. Lisa smiter ändå iväg och beger sig ner i dalen...
Den första historian i filmen är en riktig klassiker och jag mindes den från den svensk rysarserien Chock som gick på SVT för en herrans massa år sedan. Skådespelarna är bra och historien är givetvis spännande med den där klassiska twisten i slutet. Den här historian är också den kortaste.
Kapitel två: The Bishop Of Battle. J.J. Cooney (Emilio Estevez) är en videospelsgud och arkadspelsskojare som blåser folk på pengar tillsammans med sin polare Zock (Billy Jayne). Efter att ha bråkat om J.J.'s besatthet av tvspel splittrar de sig och J.J. går in till hans lokala arkadspelsställe - där han återigen försöker slå det sjukt svåra spelet "The Bishop Of Battle". Under hans försök att klara spelet kommer han återigen till bana tolv och dör där - som alla hans vänner alltid gör och som många gånger innan för honom själv. Efter att ha blivit utsparkad av ägaren beger sig J.J. till arkadstället senare på kvällen och bryter sig in för att klara av "The Bishop Of Battle"...
Den andra historian är lite segare. Det händer inte så mycket förrens i slutet av kapitlet. Emilio Estevez är klockren i rollen som J.J., men effekterna fick mig att vråla av skratt - det märks verkligen att de försökt göra effekter som de inte hade teknologin till. Gosch. Underhållande är det iaf. Storyn har jag däremot inte hört talas om tidigare.
Kapitel tre: The Benediction. Prästen MacLeod (Lance Henriksen) tappar sin tro efter att ha bevittnat en ung pojkes våldsamma död. Han förklarar för sin vän och kollega Fader Luis Del Amo (Tony Plana) att han har tappat sin tro kring koncepten om gott och ont. Han beger sig till slut ifrån ministeriet och åker ut i öknen med sin bil. Mitt ute i ingenstans stöter han på en stor svart 4x4 pick-up, som till en början tränger sig före honom och åker vidare. Men pick-upen dyker snart upp igen och det står klart för MacLeod att han inte har något annat val än att möta denna - till synes - ostoppbara motståndare.
Tredje kapitlet rör på sig lite snabbare, är bitvis småspännande, effekterna är helt ok och Lance Henriksen är bra i huvudrollen. Storyn har jag emellertid inte heller hört talas om tidigare.
Fjärde kapitlet: Night Of The Rat. Claire (Veronica Cartwright) kan höra råttor springa i väggarna i hennes hem, men hennes man Steven (Richard Masur) ignonerar det. Även om Steven försöker övertyga Claire att han ska ta hand om problemet med hjälp av ett par råttfällor på vindsvåningen, blir deras problem ännu värre: saker börjar rasa av deras hyllor och familjes katt försvinner. Claire ringer in en utrotare som upptäcker att den här råttan har gnaggt stora hål bakom olika skåp och har också gnaggt av en elkabel...
Det fjärde och sista kapitlet i filmen är relativt segt. Det händer inte så mycket och effekterna framkallade återigen gapskratt - och som i andra kapitlet syns det att de inte haft teknologin för att framföra de effekter de ville ha. Veronica Cartwright (som medverkade i första Alien) är riktigt bra - de övriga skådespelarna är helt ok.
Nightmares är en helt ok episod/kapitel/short story skräckis - inget märkvärdigt, men inte heller dålig. Den har några twistar här och var i filmen, men bjuder inte direkt på några lyfta-på-ögonbrynen-grejer. Nightmares går hur som helst att se om flera gånger.
Sevärd.
http://www.imdb.com/title/tt0086014/
The Phantom Of The Opera
Christine Day är en ung Broadway sångerska i New York. När hon ska iväg på en audition för en show kommer hon över ett stycke musik skriven av en okänd musikkompositör vid namn Erik Destler - som levde nästan 100 år innan. När hon sjunger ett stycke ur Destler's musik inträffar en olycka och Christine slängs från 1989 års New York till 1881 års London, där hon får träning av en mystisk man i mantel - som gör allt för att hon ska bli stjärnan på London Opera House... även om det innebär mord.
Jag är lite kluven kring den här filmen. Filmer som innehåller dans- och/eller sångnummer är verkligen inte filmer jag brukar jubla över, utan suckningarna börjar ganska snabbt in i sådana filmer. 1989 års The Phantom Of The Opera - med Robert Englund i titelrollen - började verkligen inte bra. Det ylades en massa i sann opera anda, varpå jag suckade djupt och stänga-av-fingret kliade fruktansvärt.
Men ungefär halvvägs in i filmen rätar faktiskt filmen upp sig lite grann. Istället för att vara en trög, tråkig, ylande film övergick det hela till en lite mer slasheraktig stil - och mitt intresse väcktes givetvis direkt. Halva filmen är rutten, andra halvan är rätt bra - med en hel del gore och slask.
Skådespelarna är rätt bra och Robert sviker givetvis inte. Robert's karaktär påminde mig fruktansvärt mycket om Robert's kändaste karaktär - Freddy Krueger. Vilket var lite småskoj, typ. Effekterna och makeupen var riktigt snyggt gjorda - inget gnäll där.
Jag är halvnöjd med den här filmen. Jag förstår visserligen att de inte kunde ha uteslutit yla-halsen-av-sig-sekvenserna, men jag hade föredragit att dessa scener var helt borta. Jag tål det inte. Vad som bör tilläggas är att det här är första gången jag sett en Phantom Of The Opera-film - och det blir säkerligen den sista också. Största anledningen jag såg den här filmen var just pga att Robert var med i den.
I mitt tycke är det en ok film - även om första halvan lätt kunde ha varit bättre. Suck..
http://www.imdb.com/title/tt0098090/
Jag är lite kluven kring den här filmen. Filmer som innehåller dans- och/eller sångnummer är verkligen inte filmer jag brukar jubla över, utan suckningarna börjar ganska snabbt in i sådana filmer. 1989 års The Phantom Of The Opera - med Robert Englund i titelrollen - började verkligen inte bra. Det ylades en massa i sann opera anda, varpå jag suckade djupt och stänga-av-fingret kliade fruktansvärt.
Men ungefär halvvägs in i filmen rätar faktiskt filmen upp sig lite grann. Istället för att vara en trög, tråkig, ylande film övergick det hela till en lite mer slasheraktig stil - och mitt intresse väcktes givetvis direkt. Halva filmen är rutten, andra halvan är rätt bra - med en hel del gore och slask.
Skådespelarna är rätt bra och Robert sviker givetvis inte. Robert's karaktär påminde mig fruktansvärt mycket om Robert's kändaste karaktär - Freddy Krueger. Vilket var lite småskoj, typ. Effekterna och makeupen var riktigt snyggt gjorda - inget gnäll där.
Jag är halvnöjd med den här filmen. Jag förstår visserligen att de inte kunde ha uteslutit yla-halsen-av-sig-sekvenserna, men jag hade föredragit att dessa scener var helt borta. Jag tål det inte. Vad som bör tilläggas är att det här är första gången jag sett en Phantom Of The Opera-film - och det blir säkerligen den sista också. Största anledningen jag såg den här filmen var just pga att Robert var med i den.
I mitt tycke är det en ok film - även om första halvan lätt kunde ha varit bättre. Suck..
http://www.imdb.com/title/tt0098090/
Man-Thing
Kyle Williams trodde att den posteringen som sheriff i den sömniga lilla hålan Bywaters skulle bli exakt den förändringen han behövde. Men den lugna staden är inte vad den verkar. Medans han undersöker en serie ovanligt våldsamma mord, upptäcker Kyle att byborna döljer en fasansfull hemlighet.
Enligt fodralet och inledningen är filmen baserad på en Marvel seriebok - huruvida detta stämmer vet jag inte. Men egentligen spelar inte det så stor roll då filmen faktiskt är en riktigt hygglig B-skräckis med jävligt schyssta effekter och skådespelare för att vara en film som man troligtvis skulle sett på Sci Fi Channel (eller en rip från den kanalen).
När jag slog mig ner för att se filmen räknade jag kallt med en halvdan film som troligtvis skulle vara helt ok, inget mer. Men filmen överaskade mig rätt rejält med både effekter och skådespelare (som jag för övrigt aldrig sett förr). Storyn är det inget fel på, men händelseförloppet kunde lätt ha varit mer intensivt - även om det inträffar en hel del grejer bitvis.
Man-Thing överaskade mig som sagt rejält och de som gillar den här typen av skräckfilm (monsterskräck) kanske ska ta och slänga ett öga över den. För er andra som föredrar annat, leta vidare.
Mycket sevärd, men inte tillräckligt stark för en rekommendation då jag tycker händelseförloppet kunde rört lite mer på sig.
http://www.imdb.com/title/tt0290747/
Enligt fodralet och inledningen är filmen baserad på en Marvel seriebok - huruvida detta stämmer vet jag inte. Men egentligen spelar inte det så stor roll då filmen faktiskt är en riktigt hygglig B-skräckis med jävligt schyssta effekter och skådespelare för att vara en film som man troligtvis skulle sett på Sci Fi Channel (eller en rip från den kanalen).
När jag slog mig ner för att se filmen räknade jag kallt med en halvdan film som troligtvis skulle vara helt ok, inget mer. Men filmen överaskade mig rätt rejält med både effekter och skådespelare (som jag för övrigt aldrig sett förr). Storyn är det inget fel på, men händelseförloppet kunde lätt ha varit mer intensivt - även om det inträffar en hel del grejer bitvis.
Man-Thing överaskade mig som sagt rejält och de som gillar den här typen av skräckfilm (monsterskräck) kanske ska ta och slänga ett öga över den. För er andra som föredrar annat, leta vidare.
Mycket sevärd, men inte tillräckligt stark för en rekommendation då jag tycker händelseförloppet kunde rört lite mer på sig.
http://www.imdb.com/title/tt0290747/
They Nest
TV-filmen They Nest handlar om den alkoholiserade Boston-läkaren Ben Cahill som blir tvingad att ta ut semester för att göra något åt sin situation. Han beger sig iväg till ett hus - som han och hans f.d hustru köpte tillsammans - för att rusta upp stället och vila ut på ön Orrs Island, utanför Maines kust.
Kort efter hans ankomst hamnar han i trubbel med några av öns invånare, samtidigt som bisarra och märkliga dödsfall inträffar - och alla har de en gemensam sak: varje offer har märken efter insektsbett på sina kroppar...
TV-filmer har en förmåga att vara uselt gjorda och inte speciellt sevärda. They Nest däremot är en ganska välgjord gjord-för-tv-skräckis som har helt ok effekter, helt ok skådespeleri och ett manus som faktiskt håller - även om en del frågor inte besvaras fullt ut.
Det enda jag har att klaga på är nog filmens uppbyggnad. De första 35 minutrarna är ganska sega och när det väl börjar hända något går det över ganska kvickt. Den senare delen av filmen - runt 45 minuter och framåt - börjar det hela emellertid att röra på sig ordentligt och det börjar faktiskt hända någonting av intresse. Och det händer ganska mycket också för den delen.
Med det sagt menar jag inte att They Nest är usel, utan bara halvsegt gjord. Hade de slängt in lite mer intressanta händelser hade jag säkerligen kunnat tänka mig att rekommendera filmen.. men nej. They Nest är dock en av de bättre gjord-för-tv-skräckisarna som har kommit - måste jag säga.
Mycket sevärd - även om den första halvan är rätt seg.
http://www.imdb.com/title/tt0221633/
Kort efter hans ankomst hamnar han i trubbel med några av öns invånare, samtidigt som bisarra och märkliga dödsfall inträffar - och alla har de en gemensam sak: varje offer har märken efter insektsbett på sina kroppar...
TV-filmer har en förmåga att vara uselt gjorda och inte speciellt sevärda. They Nest däremot är en ganska välgjord gjord-för-tv-skräckis som har helt ok effekter, helt ok skådespeleri och ett manus som faktiskt håller - även om en del frågor inte besvaras fullt ut.
Det enda jag har att klaga på är nog filmens uppbyggnad. De första 35 minutrarna är ganska sega och när det väl börjar hända något går det över ganska kvickt. Den senare delen av filmen - runt 45 minuter och framåt - börjar det hela emellertid att röra på sig ordentligt och det börjar faktiskt hända någonting av intresse. Och det händer ganska mycket också för den delen.
Med det sagt menar jag inte att They Nest är usel, utan bara halvsegt gjord. Hade de slängt in lite mer intressanta händelser hade jag säkerligen kunnat tänka mig att rekommendera filmen.. men nej. They Nest är dock en av de bättre gjord-för-tv-skräckisarna som har kommit - måste jag säga.
Mycket sevärd - även om den första halvan är rätt seg.
http://www.imdb.com/title/tt0221633/
Sleepwalker
Ulrik Hansson är en medelålders arkitekt som lever i en trygg tillvaro i en svensk villaförort tillsammans med sin hustru Monika och deras två yngre barn och får påhälsning av deras vuxna dotter Saga med jämna mellanrum. De ska snart flytta till en villa de köpt och renoverat. Allt är frid och fröjd... tills en morgon då Ulrik vaknar upp i en pöl av blod och upptäcker att hela hans familj är spårlöst försvunna. Vad har egentligen hänt?
Svensk film är i regel skräp, halvdant eller bara ok. Men sen finns guldkornen också. I mitt tycke är Sleepwalker en av dem. Filmen är givetvis inte felfri, utan innehåller lite halvtaskigt skådespeleri och en del hål här och där som inte fylls i ordentligt, men filmen är stundtals spännande och storyn utvecklas lite allt eftersom och man vet inte riktigt vart den ska ta vägen förrens i slutsekvenserna.
Jag tänker inte skriva så mycket mer om Sleepwalker då jag tycker att man gott kan ta och se den om man vill veta mer om den. Jag har sett den två gånger nu och fler kommer det definitivt att bli.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0228871/
Svensk film är i regel skräp, halvdant eller bara ok. Men sen finns guldkornen också. I mitt tycke är Sleepwalker en av dem. Filmen är givetvis inte felfri, utan innehåller lite halvtaskigt skådespeleri och en del hål här och där som inte fylls i ordentligt, men filmen är stundtals spännande och storyn utvecklas lite allt eftersom och man vet inte riktigt vart den ska ta vägen förrens i slutsekvenserna.
Jag tänker inte skriva så mycket mer om Sleepwalker då jag tycker att man gott kan ta och se den om man vill veta mer om den. Jag har sett den två gånger nu och fler kommer det definitivt att bli.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0228871/
The Gate II: Trespassers
Uppföljaren som kom tre år efter den fina klassikern är verkligen inte ett mästerverk - även om det är samma team som står bakom filmen. Filmen utspelar sig ett par år efter händelserna i den första filmen. Glen och hans familj har flyttat, men hans granne - och bästa vän - Terry bor fortfarande i samma kåk tillsammans med sin - nu alkoholiserade - pappa. Terry har emellertid efter sina upplevelser med de uråldriga demonerna blivit i princip besatt av demonologi - läran om demoner. En sen kväll smyger han över till Glen's gamla hus som nu står övergivet, nedgånget och inhägnat av ett staket för att genomföra en ritual. Mitt i ritualen dyker värstingen John, hans korkade polare Moe och John's snygga flickvän Liz upp och blir delaktiga i det hela. Efter ritualen upptäcker de fyra ungdomarna att genom en demonisk tjänare - som lyckats ta sig in till vår värld - kan de önska sig vad de vill.. men till ett högt pris.
Jag tar hänsyn till att filmen faktiskt är en B-rulle och är inte menad att vara någonting annat heller, men för helvete.. filmen innehåller en hel del scener där det inträffar helt oförklarliga grejer så som att en bil fortsätter åka fastän ingen har foten på gaspedalen, för att ge ett bra exempel. Storyn är halvdan, men innehåller också hål i sig som inte täcks igen. Skådespelarna är väl helt ok och jag kan väl inte klaga speciellt mycket på dem då det är en bunt B-skådisar (som senare var med i större filmer - åtminstone vissa av dem). Effekterna är ungefär som i den första filmen - vilket inte imponerade på mig den här gången, då filmen faktiskt kom ut ett par år efter den första och kunde därmed haft betydligt bättre effekter för sin tid.
Min personliga åsikt om The Gate II: Trespassers är att det är en ren urmjölkning av den första filmen - som faktiskt är bra, även om den bygger upp sig lite halvtrögt. Jag vet inte om fans av den första filmen bör se den här.. eller ens om någon bör se den. Jag själv är en B-filmsälskare, men den här filmen är verkligen ingenting jag kan rekommendera.. och det är säkerligen ingenting jag kommer att se om - åtminstone de kommande 10 åren.
http://www.imdb.com/title/tt0099636/
Jag tar hänsyn till att filmen faktiskt är en B-rulle och är inte menad att vara någonting annat heller, men för helvete.. filmen innehåller en hel del scener där det inträffar helt oförklarliga grejer så som att en bil fortsätter åka fastän ingen har foten på gaspedalen, för att ge ett bra exempel. Storyn är halvdan, men innehåller också hål i sig som inte täcks igen. Skådespelarna är väl helt ok och jag kan väl inte klaga speciellt mycket på dem då det är en bunt B-skådisar (som senare var med i större filmer - åtminstone vissa av dem). Effekterna är ungefär som i den första filmen - vilket inte imponerade på mig den här gången, då filmen faktiskt kom ut ett par år efter den första och kunde därmed haft betydligt bättre effekter för sin tid.
Min personliga åsikt om The Gate II: Trespassers är att det är en ren urmjölkning av den första filmen - som faktiskt är bra, även om den bygger upp sig lite halvtrögt. Jag vet inte om fans av den första filmen bör se den här.. eller ens om någon bör se den. Jag själv är en B-filmsälskare, men den här filmen är verkligen ingenting jag kan rekommendera.. och det är säkerligen ingenting jag kommer att se om - åtminstone de kommande 10 åren.
http://www.imdb.com/title/tt0099636/
The Gate
Efter att ett gammalt träd blivit borttaget från Glen's familjs bakgård är Glen och hans vän Terry där och gräver. Någon dag efter åker Glen's och hans syster Al's (Alexandra) föräldrar iväg och ska bli borta i tre dagar. Efter ett par händelser upptäcker Terry av en ren slump att de båda pojkarna kan ha öppnat porten till helvetet.. och inte långt efter börjar underliga saker att inträffa.
Mina förhoppningar var nog lite för höga kring filmen då det stod på fodralet att det var en film som aldrig lät publiken andas. När jag läste det tänkte jag att det här måste vara en sjuhelvetes till rysare isåfall. Givetvis var texten överdriven och hela filmen koncentrerar sig otroligt mycket på storyn istället för att visa en massa gore, monster och annat skrämmande. Själva skrämmselpartiet dyker inte upp förrens efter ungefär halva filmen.. och det brakar verkligen igång ordentligt då också.
När filmen väl sparkar igång for real slänger teamet bakom filmen effekt på effekt på effekt rakt i ansiktet på tittaren och jag kan faktiskt tänka mig att folk tyckte filmen var otäck back in the good old days. Effekterna är riktigt imponerande för att vara av årgång 87, även om vissa av dem kan ses som riktigt töntiga i dagens läge.
I rollistan ser vi ingen mindre än Stephen Dorff (Blade, Botched, Felon) i en mycket tidig roll - han var 14 år vid inspelningen av filmen. Resten av skådespelarlistan är inte speciellt intressant, men vi ser även Christa Denton som Al, Louis Tripp (som 3 år senare var med i uppföljaren) samt Kelly Rowan och Jennifer Irwin som två uppblåsta fjortisar med lika mycket stålnerver som en skakig hamster.
The Gate är mer menad för de som vill ha en rysare med en story som byggs upp riktigt ordentligt innan det brakar loss. Personligen tyckte jag att de kunde ha kortat ner det hela lite grann och brakat på lite snabbare, men The Gate är ändå en väldigt underhållande film och jag kommer säkerligen att se om den fler gånger.
Som vilken annan klassisk skräckfilm som helst är även en remake på gång för även den här filmen. Den är beräknad att släppas 2010.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0093075/
Mina förhoppningar var nog lite för höga kring filmen då det stod på fodralet att det var en film som aldrig lät publiken andas. När jag läste det tänkte jag att det här måste vara en sjuhelvetes till rysare isåfall. Givetvis var texten överdriven och hela filmen koncentrerar sig otroligt mycket på storyn istället för att visa en massa gore, monster och annat skrämmande. Själva skrämmselpartiet dyker inte upp förrens efter ungefär halva filmen.. och det brakar verkligen igång ordentligt då också.
När filmen väl sparkar igång for real slänger teamet bakom filmen effekt på effekt på effekt rakt i ansiktet på tittaren och jag kan faktiskt tänka mig att folk tyckte filmen var otäck back in the good old days. Effekterna är riktigt imponerande för att vara av årgång 87, även om vissa av dem kan ses som riktigt töntiga i dagens läge.
I rollistan ser vi ingen mindre än Stephen Dorff (Blade, Botched, Felon) i en mycket tidig roll - han var 14 år vid inspelningen av filmen. Resten av skådespelarlistan är inte speciellt intressant, men vi ser även Christa Denton som Al, Louis Tripp (som 3 år senare var med i uppföljaren) samt Kelly Rowan och Jennifer Irwin som två uppblåsta fjortisar med lika mycket stålnerver som en skakig hamster.
The Gate är mer menad för de som vill ha en rysare med en story som byggs upp riktigt ordentligt innan det brakar loss. Personligen tyckte jag att de kunde ha kortat ner det hela lite grann och brakat på lite snabbare, men The Gate är ändå en väldigt underhållande film och jag kommer säkerligen att se om den fler gånger.
Som vilken annan klassisk skräckfilm som helst är även en remake på gång för även den här filmen. Den är beräknad att släppas 2010.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0093075/
The Resurrection Of Michael Myers Part 2
Del två är ungefär som första, fast bättre. Mycket bättre. Storyn är ungefär lika osammanhängande, men följer ungefär som så: en snubbe får ett epilepsianfall under en visning av Halloween och förs till sjukan. Samtidigt är det en halloween-fest i full gång någonstans i närheten. När en storm plötsligt slår till inträffar någonting mycket underligt: ur en Michael Myers mask kommer just Michael Myers. Underligheterna slutar inte där, utan två andra välkända ansikten dyker också upp efter en liten incident. Och mitt i alltihop står en kille som bara försöker överleva alltsammans.
Skillnaden på den första och den andra filmen är att tvåan är faktiskt riktigt underhållande. Skratta fick jag göra och gore-effekterna var relativt snyggt gjorda för att vara ultralågbudgetfilm of doom. Att Orup får skallen avvriden är givetvis ett stort plus - som också fick mig att skratta högt.
Ljud och bild var givetvis som den första filmens och följde salt- och stålborsteprincipen - fast snäppet värre bitvis. Emellanåt satt jag och funderade på vad de sa i filmen egentligen då jag bara hörde ett ihåligt ljud och en massa oljud kring det.
Men, helt ärligt.. bortser jag från att det är en ultralågbudgetfilm, osammanhängande manus och värdelös ljud- och bildkvalité, så är det en höjdarfilm. Hade ettan varit som den här hade jag säkerligen gillat den, men jag föredrar helt klart tvåan framför ettan. Kommer ni över den här, se den.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0168147/
Skillnaden på den första och den andra filmen är att tvåan är faktiskt riktigt underhållande. Skratta fick jag göra och gore-effekterna var relativt snyggt gjorda för att vara ultralågbudgetfilm of doom. Att Orup får skallen avvriden är givetvis ett stort plus - som också fick mig att skratta högt.
Ljud och bild var givetvis som den första filmens och följde salt- och stålborsteprincipen - fast snäppet värre bitvis. Emellanåt satt jag och funderade på vad de sa i filmen egentligen då jag bara hörde ett ihåligt ljud och en massa oljud kring det.
Men, helt ärligt.. bortser jag från att det är en ultralågbudgetfilm, osammanhängande manus och värdelös ljud- och bildkvalité, så är det en höjdarfilm. Hade ettan varit som den här hade jag säkerligen gillat den, men jag föredrar helt klart tvåan framför ettan. Kommer ni över den här, se den.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0168147/