Vahetere...orka?

När skådespelaragenten Rick Hansen (Richard Grieco) besöker strippklubben Play Pen vars ägare - Frankie (Andrew "Dice" Clay) - är en vän till honom, stöter han på den snygga servitrisen Stephanie (Jennifer O'Dell) som han genast faller för. Enda problemet med Stephanie är att hon har en svartsjuk pojkvän - Blackie (John Enos III) - som ingår i ett MC-gäng kallat Satan's Slaves. Blackie i sin tur håller på att gå bakom ryggen på sina "bröder" i MC-gänget tillsammans med några andra, för att tjäna stora pengar.

Vettigare storybeskrivning orkar jag faktiskt inte skriva. Det finns ett par anledningar till det, och jag tänkte börja med följande text: "100% total action från första sekunden!". Det är vad som står på baksidan av dvd-fodralet. När det står så förs mina tankar rätt omgående till exempelvis Crank filmerna, då det verkligen är filmer där det inträffar action från första sekunden. Point Doom är givetvis inte så. Istället får den där meningen mig att nästan vika mig dubbelt av gapskratt. Speciellt mycket action inträffar det inte. Det är kanske.. 3, 4 scener där det faktiskt är något action av värde - och då menar jag inte att actionscenerna är snyggt gjorda eller bra heller.

Bortser vi ifrån Richard Grieco, Ice-T, Jennifer O'Dell (som troligtvis fick rollen tack vare sitt utseende) och ett par andra i rollistan så är det några få rätt ok (och en och annan bra) skådespelare som står framför kameran - och gör bra ifrån sig. Dessa är Andrew "Dice" Clay (Brain Smasher... A Love Story), Angie Everhart (Last Action Hero, Bordello Of Blood), John Enos III (Blade, Phone Booth) och Zach Galligan (Gremlins filmerna). Resten behövs inte nämnas.

Mycket av det som inträffar i filmen är rätt osannolikt med för den delen. Exempelvis exploderar en och samma bil två gånger genom att volta över en annan bil och Richard Grieco's karaktär (skådespelaragenten) får inga som helst telefonsamtal. Ehum.

Storyn är sulligt skriven och flera scener är rent av onödiga (som om filmen i sig är nödvändig överhuvudtaget..). Dialogerna är stundtals pinsamma - om det beror på skådespelarna eller bara manuset vet jag inte riktigt.. troligtvis både och.

Point Doom är en trög, tråkig och rätt utdragen action/thriller som är en rätt typisk film man kan hitta i en sån där låda eller filmställ där filmerna kostar 59 för en eller 99 för två. Speciellt bra eller actionfylld är den inte iaf. Se något annat istället.

http://www.imdb.com/title/tt0186454/

Okej gott folk. Jag ska vara ärliga med er. Jag hade varken läst, hört talas eller hade ens en aning om vad i helvete Avatar var för något förrens jag såg någon reklamruta på internet om Avatar-spelet. Givetvis gav jag fan i att kolla upp vad Avatar var och ryckte mest på axlarna och trallade vidare med mitt. Det var inte förrens jag läste Helt Perfekt's recension av filmen jag fick någon som helst information om vad Avatar var.. och jag kunde nog inte brytt mig mindre. Jag fick slutligen frågan av min kära mor här.. för.. typ 2 dagar sen, om vi inte skulle gå och se den här filmen på bio och mitt svar blev givetvis ett ryck på axlarna och "För mig spelar det ingen roll.". Det slutade hur som haver med att vi for iväg på biografen nu ikväll för att se filmen. Jag hade alltså bara ögnat igenom Helt Perfekt's recension av filmen och tjuvkikat hur lång speltiden var när jag satte mig till rätta i biofotöljen.

För er som inte har en aning om vad Avatar handlar om följer här en snabb resumé av storyn. När den förlamade marinkårssoldaten Jake Sully's (Sam Worthington) bror dör får han ett erbjudande om att ersätta hans bror på ett uppdrag till planeten Pandora. Uppdraget går ut på att infiltrera en människolik ras kallad Na'vi, genom att använda en avatar-skepnad, för att samla information om dem. Men saker och ting går inte riktigt som planerat och Jake måste snart välja sida...

Och sen händer det ungefär trehundra grejer före, under och efter ovannämda story. Och visst är det som inträffar i filmen delvis intressant, spännande och snyggt gjort... men det är långt ifrån en av James Cameron's bästa filmer.

Filmens skurk är manuset. Klichéerna regnar över filmen och förutsägbarheten dunkar i taket flera gånger om, för att slutligen slå rakt igenom det. Ungefär halvvägs igenom filmen satt jag och suckade högt och ljudligt och kollade titt som tätt på klockan för att se hur länge det var kvar av filmen. Om man sett film förr så bör det inte vara så svårt att räkna ut vad som komma skall i vissa scener.. helt enkelt.

Det som räddar filmen från total undergång är effekterna (som är några av de snyggaste jag har sett), de vackra miljöerna och den aktiva kameran som tack och lov inte är av typen jojjo (aka Shakycam). Effekterna är spektakulära och fick mig att lyfta på ögonbrynen mer än en gång. Miljöerna brukar jag oftast skita i när jag tittar på film, men de miljöer vi erbjuds i Avatar är otroliga. Att vi även är befriade från jojjo-kameran blev jag mycket nöjd över. Skådespelarna är ett litet plus också, men det räddar inte filmen från det klichéefyllda och otroooooligt förutsägbara skräpmanuset.

Jag citerar Helt Perfekt's ägare: "Hur kan man spendera så lång tid, så mycket pengar, nyttja så mycket människo- och maskin-kraft och inte komma på nåt bättre än det här att använda det på? Helt oförståeligt."

Det här är definitivt en film för den effektkåte och inte för oss andra som gärna vill ha något mer än effekter i en film. Missförstå mig inte, man bör se Avatar, men isåfall på bio - och då för effekterna och de vackra miljöerna, men glöm storyn.

http://www.imdb.com/title/tt0499549/

När Jack Stryker (Brian Schulz) återvänder ifrån Vietnam med två skottskador försöker han att leva ett lugnt och stilla liv i sin stuga tillsammans med sin hund Whiskey och fortsätter att dejta sin flickvän Sally (Cheryl Hansen). Men när en sekt dyker upp och börjar slakta lokalbefolkningen och kidnappar Sally drar Jack ihop sina gamla krigskamrater - som är på besök - för att rädda Sally och den lilla staden ifrån sekten.

Första gången jag fick nys om den här filmen var när jag såg en trailer på den på.. öh.. en vhs-release av någon äldre film, som jag inte minns vilken det är, då under titeln Thou Shalt Not Kill... Except. Nu när jag har sett den måste jag säga att filmen inte riktigt var så som jag trodde - och hoppades på - att den skulle vara. Den går ifrån krig till mer eller mindre drama till ren B-action. Just under drama-delen händer det inte så mycket och detta är filmens stora problem. Det händer inte så mycket. Och det hela känns och blir ganska gaggigt efter ett tag.. just för att det, typ, inte händer så mycket.

Skådespelarinsatserna är helt ok och största anledningen till att jag såg filmen var nog för att få se Sam Raimi som psykotisk sektledare. Utöver nämda skådisar så ser vi även Sam's bror Ted Raimi i en rätt vrickad roll, Robert Rickman, John Manfredi, Timothy Patrick Quill och Perry Mallette, samt Bruce Campbell (som även skrev storyn tillsammans med regissören Josh Becker och Sheldon Lettich) som tv-reporter och hans äldre bror Don Campbell i en kort roll som marinkårssoldat. Det är alltså flera stycken ifrån Evil Dead-filmerna som medverkar och står bakom den här filmen. Becker var även han inblandad i Evil Dead-filmerna, samt Mosquito.

Det är givetvis lågbudget och effekterna är inte så där jättemycket att hurra över med dagens standarder, men är faktiskt bättre än många andra lågbudgettitlar. Tack och lov.

Storyn är bra, men manusskriptet är otroligt långdraget bitvis och blir rent av tråkigt stundtals. Hade det hänt lite mer under just de tröga sekvenserna hade filmen var en höjdarrulle.. av lågbudget- och B-filmsklass, alltså.

Stryker's War är en helt ok film iaf. Det finns bättre lågbudgetfilmer (Evil Dead, exempelvis) men det finns defintivt sämre lågbudgetfilmer (Sabbath, exempelvis).

Sevärd, om man inte har något bättre att titta på.

http://www.imdb.com/title/tt0090093/

Året är 2003. Marcus Wright, en dödsdömd fånge som står på tur för att bli avrättad, skriver på att donera sin kropp till forskning. Formuläret bär företagsnamnet Skynet.

15 år senare, 2018. Domedagen är förbi och kriget mellan maskin och människa har brytit ut. Motståndsrörelser har formats världen över och en av dessa leds av John Connor. Under ett uppdrag sprängs ett Skynet-näste och ur ruinerna kryper Marcus..

Vad som följer är action, snygga effekter och bra skådespelare. Och lite twistar här och var genom filmen. Ska jag vara ärlig hade jag faktiskt inte läst speciellt mycket om den här filmen, även om jag är ett Terminator-fan. Fast med tanke på vad regissören McG's tidigare verk varit så fanns oron där. Men när sluttexten rullade upp på skärmen satt jag mycket nöjd och belåten över att ha sett den här filmen - så besviken blev jag inte.

Jag tyckte emellertid det bitvis var lite småsvårt att hänga med i vad som fasen hände egentligen vilket blir ett litet minus i kanten på filmen. Om detta berodde på att klockan var före fan på morgonen och mina ögon var blodsprängda av trötthet vet jag inte riktigt, men.. hur som haver, det är en jäkligt bra actionrulle för polargänget en lördagkväll. Typ.

Det sista jag har att säga är att - vad jag har läst i intervjuer - Terminator Salvation är den första filmen i en ny Terminator-trilogi som kommer utspela sig i framtiden, istället för i nutid som den första trilogin. Nöjda med förklaringen? Bra.

Är man ute efter en god underhållning en lördagkväll är Terminator Salvation ett hett tips och jag kommer säkerligen att se om den fler gånger.

Läs gärna Helt Perfekt's recension av filmen och min egen recension av spelet som är baserat på filmen med samma titel.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0438488/

Det har gått över 10 år sedan John Connor, hans mor Sarah Connor och T800 cyborgen slog ut Cyberdyne och stoppade domedagen. John lever nu mer som en dagdrivare och lever utanför systemet, utan någon fast bostad eller adress för att maskinerna från framtiden inte ska hitta honom.

Men det han, hans mor och terminatorn gjorde för över 10 år sedan sköt bara upp det oundvikliga; färdigställandet av Skynet.. vilket John blir snart varse om då Skynet skickat tillbaka den mest avancerade maskinen de har, T-X, i tiden för att förinta John's framtida befälhavare. Människorna har givetvis också skickat en krigare tillbaka i tiden för att leta reda på John och hans närmasta befälhavare.. och beskydda dem.

Den tredje och sista filmen i den första Terminator-trilogin (förklaring till vad jag menar kommer i nästa recension) är lätt den cheesigaste av dem. Den innehåller en massa fula skämt, uppenbara CGI-effekter (exempelvis slagsmålsscenen inne på skithuset mot slutet av filmen) och så en story som upprepar sig från de tidigare filmerna. Filmen levererar egentligen ingenting nytt mer än T-X maskinen (som är spelad av den grymt snygga Kristanna Loken) då.

Efter att inte ha sett den här filmen på ett par år lyfte jag lite på ögonbrynet när filmens enda drömsekvens dök upp, då jag tyckte det hela påminde mer om en video i ett datorspel än en film. Hur jag inte märkt detta tidigare förstår jag inte riktigt själv.. men..

Skådespelarna är bra, men de jobbar mot ett otroligt cheesigt manus och filmen når verkligen inte upp till de två första filmerna. Actionsekvenserna är dock rätt snyggt gjorda (speciellt biljaktsscenen) och om man bara tittar på filmen för att bli underhållen passar den rätt bra.

Mitt personliga tycke är att Terminator 3: Rise Of The Machines aldrig kom upp till de två första filmernas höjder, men den är underhållande så som den är.. men den är långt ifrån att vara episk. Jag förstår varför många tycker att T3 är en riktig skitfilm och att den förnedrar Terminator-konceptet, sure.. men om man sätter sig för att se en halvt hjärndöd actionrulle med polarna en fredagkväll med en back pilsner och ett par påsar chips så tycker jag T3 funkar alldeles utmärkt. Åtminstone för mig.

Sevärd - men låååångt ifrån dess föregångare.

http://www.imdb.com/title/tt0181852/

Det finns inte så mycket att säga om T2 heller egentligen, som inte sagts redan alltså. De som har sett den första har definitivt sett den andra.. och jag skulle tippa lite på att många som inte har sett första har faktiskt sett den här andra filmen. Sen finns det säkerligen någon som inte har sett filmen också, som troligtvis bott i ett mossigt träsk de senaste 20 åren och inte bryr sig ett skit heller. Men.. en snabb återblick på storyn då..

Maskinerna skickar återigen en krigare - den här gången den avancerade prototypen T-1000 - tillbaka i tiden för att döda John Connor när han fortfarande är ett barn för att vända krigets utgång. Givetvis är inte människorna sämre utan skickar också en krigare - den här gången en T800 (samma modell som skulle döda Sarah Connor i första filmen) - för att beskydda John.

Längre in i filmen utvecklas storyn och filmen tar nya vändningar, vilket gör att filmen inte kopierar den föregående filmen rakt av. Vi som tittare får alltså någonting nytt att bita i. Äh.. jag tror alla fattar vad jag menar, åtminstone om ni har sett filmjäveln.

Effekterna är givetvis häpnadsväckande för att vara från början av 90-talet. Skådespelarna är riktigt bra - om vi bortser ifrån den då 14 år gamla Edward Furlong som spelar över i mer än en scen (there you go H). Storyn är även den suverän. Nöjda så? Bra.

Nu till skillnaderna mellan bioversionen och dir cut versionen. Skillnaderna är inte så där extremt stora egentligen. Dir cut versionen är ca 15 minuter längre än bioversionen och innehåller en bunt nya scener. En del av scenerna är rent av onödiga och borde aldrig ha varit med i filmen. En del av dem är småkomiska (exempelvis när Arnold lägger på ett rejält leende). Och någon enstaka scen är småintressant då man får veta lite mer kring T800 cyborgen (Arnold's roll). En och annan scen är även förlängd och någon enstaka scen är ganska mycket förändrad (exempelvis atombombssekvensen, som är lite våldsammare i dir cut än i bioversionen).

Om jag skulle behöva välja mellan de två versionerna av filmen skulle jag nog ta dir cut versionen faktiskt, även om den innehåller ett par onödiga scener. Det slog mig när jag tittade på bioversionen att jag saknade en del av scenerna, faktiskt.

Utöver bioversionen och dir cut versionen finns det även en förlängd version av dir cut versionen, som är - håll i er nu - hela 3 minuter längre än dir cut versionen! Helt jävla otroligt! Jag besitter dessvärre inte denna version och kan därmed inte kommentera kring den.

Min åsikt kring T2 i helhet är givetvis att den är en minst lika odödlig klassiker som sin föregångare och att den står sig äckligt bra än idag - samt att jag kan se den hur många gånger som helst utan att tröttna på den.

Slutligen vill jag säga att om ni har lust kan ni alltid kika på Helt Perfekt's dubbelrecension av Terminator blu-ray releaserna. Ni finner hans recension här.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0103064/

Vad finns det egentligen att säga om The Terminator som inte redan har sagts? Det är en odödlig klassiker som står sig riktigt bra än idag och jag skulle tro att de flesta har redan hunnit avnjuta den. Och att de flesta redan kan storyn innan och utan.. men vi kör en snabb återblick.

I framtiden råder det krig mellan människa och maskin. I ett desperat försök att vända krigets utgång skickar maskinerna tillbaka en krigare - en Cyberdyne system model 101, en T800 cyborg - i tiden för att förinta människornas ledare, John Connor, innan han blivit född genom att döda dennes moder, Sarah Connor. Människorna skickar också en krigare, Kyle Reese, tillbaka i tiden för att försvara Sarah.

Så vad finns det att säga egentligen? Ingenting, som inte redan har sagts iaf. Alla skådespelarinsatser är klockrena, effekterna är grymt imponerande för att vara från mitten av 80-talet och storyn är suverän. Vi får inte heller glömma att efter The Terminator drällde det ut en del B-rullar som försökte sig på ungefär samma koncept, exempelvis Cyborg filmerna och Class Of 1999.

Jag har inte så mycket att säga om The Terminator om jag ska vara ärlig. Filmen ligger nära mitt hjärta och jag kommer att se om den många, många gånger till innan jag tröttnat på den.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0088247/

Legosoldaten Toorop får ett jobberbjudande av en av sina gamla arbetsgivare - Gorsky. Hans uppdrag: att föra en ung kvinna från Ryssland till New York, USA (där han är efterlyst för olika brott). Han tackar ja.

Toorop beger sig därefter iväg till ett uråldrigt kloster för att hämta den unga kvinnan Aurora, tillsammans med hennes väktare Syster Rebeka och resan tar sin början. Många faror ligger framför dem men ganska snart begriper Toorop att den största faran kan vara Aurora själv...

Actionmomenten i filmen är rätt snyggt gjorda om vi bortser ifrån ett par slagsmålsscener där kameran är ganska skakig och det byts vinklar hejvilt vilket gör det halvrörigt att hänga med i vad fan som försigår i filmen. I övrigt är filmen rätt bra och rätt sevärd.. fram tills avslutningen som är något av det största "What the fuck?" i en film någonsin.

Filmen slutar bara.. tvärt. Ungefär som att de inte hade pengar till att göra den längre. Den lämnar tittaren som ett stort jävla frågetecken och det hela känns ganska mycket som ett stort fuck you i mina ögon. Efter att ha kikat lite på IMDB fastnade mina ögon på en mening under Trivia som lyder så här: The studio apparently cut 70 minutes of Mathieu Kassovitz's original version, against his wishes, to get to a running time of 93 minutes.

Detta förstår inte riktigt jag. Varför klippte de bort 70 minuter av material som faktiskt kunnat göra så att filmen blev mer begriplig än den är nu? Varför? VARFÖR?! Dumma jävla idioter. Detta medför automatiskt att man inte gärna ser om filmen då man vet hur jävla konstigt och rent av uselt slut det är i den. Med lite tur kanske dumskallarna som släppt filmen släpper en fullständig version i framtiden med de 70 minuter som är borta. Den som lever får se...

Utöver det bedrövliga slutet störde jag mig på ett par småsaker i filmen med, men det låter jag vara osagt och låter er läsare upptäcka dem själva.. om ni får för er att se filmen alltså.

Godkänd film med ett bedrövligt slut. Hade det inte varit för slutet kanske jag hade rekommenderat den..... kanske.

http://www.imdb.com/title/tt0364970/

Frankrike, 1944. En grupp amerikanska soldater som bland annat har deserterat och mördat sina egna ska skickas till ett fängelse, men fångtransporten blir attackerad av tyska flygplan varpå ett par stycken av dem lyckas fly. De bestämmer sig för att bege sig till Schweiz där de tror sig kunna komma undan sina egna och striderna mellan egna och tyska styrkor. På vägen händer dock något och de blir indragna i en hemlig operation mot tyskarna.

Jag tänker vara ganska kortfattad om den här filmen då det egentligen inte finns så mycket att säga om den. Storyn är svårberättad utan att spoila hela (och jag menar verkligen hela) filmen, men den är också riktigt bra och är snyggt spelad av bland annat Bo Svenson, Fred Williamson, Peter Hooten, Michael Pergolani och Jackie Basehart. Actionscenerna är både snygga och spännande - speciellt med tanke på att den är från 78. Filmen innehåller utöver action och spänning även en stor dos av humor - som fick mig att börja gapskratta ett flertalet gånger.

Varför filmen blev förbjuden och sönderklippt när den kom förstår jag inte riktigt då det är enbart några få scener som jag kan tänka mig kan ha varit lite för mycket för den svenska publiken (enligt den svenska censuren alltså). Och nej, det här är INTE något original till Quentin Tarantino's senaste film Inglourious Basterds - mer än att den engelska titeln för filmen är nästintill identisk.. om vi bortser ifrån att den är rättstavad.

Hur som helst så kommer jag definitivt att se om den här filmen fler gånger. Den må vara gammal, men fan så underhållande. De ca 90 minutrarna filmen spelar på under är väl värda tiden.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0076584/

Efter att en supernova (en exploderande stjärna) har upptäckts kallas forskaren Kelvin in. Samtidigt som han jobbar frenetiskt med att hitta en lösning på problemet tillsammans med sina kollegor kämpar hans fru och dotter för att överleva ute i öknen på väg till basen där Kelvin befinner sig.

2012: Supernova är något av det mest gräsliga jag har sett. Helt jävla seriöst. Det är något av det mest gräsliga jag har sett. De som har gjort den har gjort så många fel att man sitter bara och gapar av förvåning för att sedan bryta ut i ett ångestfyllt gapskratt.

Redan i inledningen av filmen läggs ribban av hur usel resten av filmen kommer att vara. Exempelvis i början blir våran kära forskare och hans familj jagade av två terrorister - som helt obegripligt slängs in från ingenstans. En av terroristerna skjuter rakt mot vår kära forskares bil - på ungefär 1 till 2 meters avstånd (de ligger sida vid sida på en väg). Men inga skottskador på bilen syns, även om terroristen skjutit mot förarrutan och BÖR ha träffat. Att rutorna dessutom är tonade utanpå bilen men är helt vanliga inuti bilen är rätt intressant också. Och ja.. det här är bara ett smakprov på vad som komma skall i filmen.

Filmen är späckad med såna här händelser - aka rena jävla fel i produktionen. Utöver fel i produktionen bjuds även tittaren på hemska effekter som troligtvis hade kunnat göras bättre av en 8 åring som fått kladda lite i ett 3D-program för nybörjare. Att de dessutom kombinerar dessa usla effekter med en hel del underligheter karaktärerna har för sig i filmen gör inte saken bättre. Exempelvis verkar mor och dotter tycka det är bättre att GÅ igenom en öken med ett rejält åskväder på g, än att ÅKA igenom öknen då de stannar bilen efter att en av rutorna har blivit SPRÄNGD av ett åsknedslag.. what the fuck?!

Inte nog med detta så slår förutsägbarheten i taket en sisodär femtioelva gånger genom filmen. Klichéerna haglade och stormade rakt ner över hela filmen varpå djupa och smärtsamma suckningar och ångestfyllda gapskratt hördes i rummet jag satt i när jag såg den här filmen.

Utöver detta är även karaktärerna en bunt idioter som inte verkar veta vad de sysslar med egentligen (speciellt mor och dotter som jag nämde ovan). Skådespelarna som genomför dessa karaktärer gör väl sitt jobb sisodär.. halvdant. Helt ok, antar jag. Men de har ett manus som stinker röv och som borde ha bränts på bål.

Att 2012: Supernova har fått släppas är - för mig - helt obegripligt. Som någon hade skrivit en kommentar om 2012: Doomsday (ja, det finns en sån film och den ska tydligen vara ännu värre än den här): Om det finns en Gud, beskydda oss från den här filmen.

2012: Supernova har för övrigt ingenting med John Cusack filmen 2012 som går på bio typ.. nu.

http://www.imdb.com/title/tt1479847/

Al Simmons (Michael Jai White) är en lönnmördare för regeringsorganisationen A-6, ledd av Jason Wynn (Martin Sheen). Simmons vill dock dra sig tillbaka och under sitt sista uppdrag blir han förådd av Wynn och blir dödad - varpå han skickas till helvetet där han får ett erbjudande av Satan själv; om han leder Helvetets armé i Armageddon kommer han att få återse sin älskade fru Wanda (Theresa Randle). Simmons tackar ja.

Fem år senare återvänder Simmons till jorden och upptäcker rätt snart att saker och ting har förändrats. Wanda har gift sig med hans bästa vän Terry (D.B. Sweeney) och de har ett barn - Cyan (Sydni Beaudoin) - tillsammans. Jason Wynn besitter nu ett dödligt virus som han har planer på att släppa lös över jorden för världsherravälde. Samtidigt blir Simmons beordrad och tillsedd av The Clown (John Leguizamo) - en av Satans undersåtar - så att han genomför sitt uppdrag: att döda Jason Wynn för att hämnas sin egen död..

Spawn kom 97 och något år efteråt införskaffade jag den på vhs.. och älskade den. Effekterna var grymma, storyn var skitcool och händelseförloppet var allt annat än tråkigt. Nu - 12 år efter att den kom - känns den ganska.. förlegad. Effekterna är bitvis riktigt snygga för att vara 90-tal, men då och då vrider och vänder man på sig i fotöljen tack vare utgångna 90-talseffekter (speciellt in-hell-sekvenserna, som liknar mer ett tidigt FPS-spel än en film).

Det som räddar en stor del av filmen är skådespelarna. Michael Jai White gör ett lysande jobb som Simmons/Spawn och Martin Sheen (fader till bland annat Charlie Sheen) är sevärd som skurk. Men den som snor hela showen ganska rakt av är John Leguizamo som clownen - som senare visar sitt riktiga jag (förvandlingen är rätt ass i jämförelse med dagens standarder). Övriga skådisar gör sitt jobb, men gör inga direkta lyfta-på-ögonbrynen-insatser.

Actionmomenten är bra och snyggt gjorda, men det är lite snålt med dem i min mening. De hade nog kunnat tryckt in iaf ett par actionsekvenser till än vad som redan finns där.

Till min stora förvåning så är det tydligen på väg en uppföljare som är beräknad att släppas 2011. Att de har väntat ca 14 år med att släppa en ny Spawn film är rätt besynnerligt.. fast å andra sidan är ju Spawn en sån där storfilm som kom, blev hyllad och för att sedan bli bortglömd.

Missförstå mig inte, jag gillar fortfarande Spawn även om den kan kännas förlegad - men de kunde ha gjort den ännu bättre om de gjort om några bitar av manuset. Det är åtminstone vad jag tycker.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0120177/

I ett alternativt 2003 experimenterar storföretaget Chaank Armaments med den ultimata stridsmaskinen som är delvis människa, delvis maskin - kallat Hardman. Men än så länge har Hardman projektet varit opålitligt och har dödat flera oskyldiga människor. Geniet som ligger bakom projektet är Jack Dante (Brad Dourif) som lever i en barnslig värld av modeller, leksaker och serietidningar. När han får sparken av högsta hönset - Hayden Cale (Ely Pouget) - för att ha dödat flera styrelsemedlemmar släpper han lös den ultimata dödsmaskinen - kallad 'Warbeast' - efter Cale och de som försöker hjälpa henne.

Death Machine är.. en bra film. Även om den är B all the way. Större delen av effekterna är rent av hemska jämfört med dagens standarder och kan framkalla rejäla gapskratt om man inte är beredd på dem. Men sen har vi även de effekter som faktiskt är ganska imponerande snygga (t ex Warbeast roboten). Brad Dourif är i högform och går loss som det psycho vi alla känner honom som. Ely Pouget är också bra i en av huvudrollerna - även om hon har medverkat mestadels i en massa tv-serier och exempelvis Red Shoe Diares 5: Weekend Pass (som jag skulle tippa på är en mjukporrfilm). De övriga skådespelarna gör bra insatser med, men jag kan inte komma på att jag sett dem i någon annan film. Hm.

Enligt IMDB refererar Death Machine till andra regissörer. T ex är Jack Dante en referens till Joe Dante (Gremlins), Scott Ridley refererar till Ridley Scott (Alien), John Carpenter refererar givetvis till John Carpenter (Halloween) och Sam Raimi refererar till just Sam Raimi. En annan referens är i en scen då karaktären Raimi skjuter en målsökande missil mot Warbeast roboten och där kameran följer med missilen i en liknande filmningsteknik som i Sam Raimi's Evil Dead där den icke namngivna ondskan far runt ute i skogen. Ni som har sett Evil Dead begriper vad jag menar. Filmen inkluderar även en del andra referenser till andra större filmer.

Vad finns det mer att säga? Stephen Norrington står för regi, manus och producering och gjorde 4 år senare filmen Blade. Norrington har även varit involverad i andra filmprojekt så som i andra och tredje Alien filmerna, Exorcist: The Beginning, Hellraiser: Bloodline och Feast. Något som slog mig den här gången jag såg filmen var att det hade varit intressant att se hur Death Machine hade blivit om Norrington gjort den nu.. eller rent av en remake som är lik originalet.

Svammel, svammel. Death Machine är iaf en riktigt bra B-rulle, som mixar sci-fi, action och en nypa skräck i en fin blandning.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0109575/

1930-talets Kansas City. Efter att ex-polisen och nuvarande detektiven Mike Murphy's partner Dehl Swift blir dödad då han försöker utpressa gangstern Leon Coll börjar Mike att nysta i det hela. Samtidigt börjar även hans ex-partner - snuten Speer - att rota i det hela och de två männen måste motvilligt slå sig ihop för att klämma åt gangstrarna - även om de inte tål varandra.

Den här lite underliga blandningen mellan thriller, action och komedi verkade till en början vara en riktig höjdarfilm, men ungefär 10 minuter in i filmen fes filmen ur sig och det gick tröööögt. Något så otroligt trögt med. Visst hände det saker, sure, men det var trööögt. Jag blev inte direkt underhållen.

De sista.. öh, 50 minutrarna (tror jag det var) gick däremot snabbt. Många av skämten föll mig i smaken, actionsekvenserna var dumt underhållande (bovarna i filmen måste vara några av de sämsta skyttarna jag någonsin har sett i en film) och samspelet mellan Clintan och Burt Reynolds var riktigt kul.

City Heat är dock ingenting märkvärdigt. Det är en sån där film man ser ett par gånger under en livstid utan att nöta sönder den. Ungefär. Sevärd är den hur som haver - även om det kanske inte den bästa Clintan medverkat i...

Sevärd - även om den var tröööög i början.

http://www.imdb.com/title/tt0087062/

Efter sju års sökande lyckas DEA äntligen att hitta knarkkungen "Memo" Lucero och burar in honom tack vare Sean Vetter - en f.d gatugangster som vänt om och blivit polis tillsammans med sin nära vän Demetrius Hicks.

Men kort efter gripandet av Lucero dyker en annan mystisk ledare upp, endast känd som Diablo. När Vetter's fru blir dödad i ett försök till att döda Vetter, börjar han och Hicks att leta efter Diablo. Men under sitt letande måste Vetter också vända sig till den fängslade Lucero för att få hjälp att finna denne. Letandet efter Diablo blir inte heller enklare när Vetter bara kan koncentrera sig på hämnd och använder sig av det våld han lärde sig på gatan...

Till en början tyckte jag filmen hattade ganska så förbannat mycket. De bytte till olika områden varannan minut och det hela blev ganska rörigt att hålla ihop. En bit in i filmen klarnar det mesta upp sig och det hela vänder till att bli en rätt vanlig action/thriller. Man sitter givetvis genom filmen och funderar vem Diablo kan vara och svaret som kommer är ett sånt där "Men ååååh, självklart."-grej. Några direkta vändningar bjuds man alltså inte på..... typ.

Vin Diesel är bra i huvudrollen som vanligt och gör sin grej. Att Diesel har både skägg och hår i den här filmen är emellertid lite ovant att se. De övriga skådespelarna - som jag inte kan komma på att sett förr - är också sevärda och gör typ sin grej.

Ööh.. vad finns det mer att säga? Actionsekvenserna är schysst gjorda, även om filmen väger över då och då och blir i princip en ren thriller - då det bitvis blir rätt långt mellan dessa sekvenser. Filmen blir dock inte tråkig för det.

A Man Apart ger egentligen ingenting nytt, men det återger sånt vi har sett tidigare på ett rätt bra sätt. Jag gillade den iaf - om vi bortser från det förbannade hattandet i början av filmen då.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0266465/

När en plötslig attack mot NSA i Virginia inträffar måste Augustus Gibbons återigen skaffa fram en xXx-agent - då Xander Cage blivit dödad på Bora Bora. Hans val blir en gammal krigspolare: Darius Stone - som sitter inne på 20 år efter att ha slagit av försvarsministern/generalen George Deckert's käke samt vägrat order. Efter att ha fritagit Stone börjar Gibbons - tillsammans med Stone och NSA uppfinnaren Toby Lee Shavers - att rota i det hela och upptäcker att en militär utbrytargrupp konspirerar för att göra statskupp genom hemliga operationer i USA:s maktcentrum: Washington D.C.

Det mesta är sig likt från den första filmen, bortsett från några punkter. Vin Diesel's karaktär i första filmen var en våghals som satte sitt eget liv på spel, medans karaktären Ice Cube - som tagit över xXx-rollen från Diesel - spelar sätter istället andras liv på spel hellre än sitt eget. Actionsekvenserna är bitvis mindre realistiska och på vissa effekter syns det ganska lång väg att det är CGI.

Detta blir emellertid inget problem då filmen inte är av den smartaste karaktären. Det går ganska snabbt upp för tittaren vem som är styggingen och vad hela filmen går ut på.. men inte heller detta blir något problem för filmen, då den är menad att underhålla - nothing more.

Samuel L. Jackson är tillbaka som Gibbons och gör som vanligt bra ifrån sig, Ice Cube har tagit över xXx-rollen från Vin Diesel och gör det hela jävligt bra - i mina ögon - och Willem Dafoe är som vanligt klockren i sin roll.

Någonting som är synd med den andra filmen är att många är av den åsikten att den är sämre än den första filmen och att det är en ren urmjölkning av konceptet. Sure, det är det säkert.. men vilken actionfilmstittare vill inte se bad ass snubbar som vräker ur sig uppkäftiga kommentarer om vartannat med rejäla puffror som säger pang pang?

Den andra xXx är minst lika underhållande som den första och jag rekommenderar den varmt - som den actionfilmstittare jag faktiskt är.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0329774/

Efter att en agent blivit mördad under ett uppdrag i Prag av en grupp som kallar sig Anarchy 99 bestämmer sig NSA för att leta reda på en ny agent att sätta in. Istället för att ta en av sina egna föreslår NSA agenten Augustus Gibbons att ta en civil - en brottsling - och sätta in i uppdraget. Xander Cage - en omtalad underground spänningssökare - får kort efter sitt gripande ett ultimatum av Gibbons: antingen tar han på sig uppdraget - eller så kommer han få tillbringa troligtvis resten av sitt liv bakom galler. Cage tar på sig uppdraget och beger sig sedan iväg för att ta reda på vad Anarchy 99 - som är ledda av den f.d ryske befälhavaren Yorgi och dennes vackra men stenhårda flickvän Yelena - egentligen har i kikaren.

Vad som följer är action. Ganska jävla mycket action med för den delen. Inte lika mycket action som i t ex Crank filmerna. Men action. Och det vet ju typ, alla. Självklart. Och vad som händer innan Cage - som spelas av Vin Diesel - skickas iväg till Prag involverar också en hel del action. Under filmens gång bjuds vi på - utöver action givetvis - också en satans massa stunts i våghalsiga situationer. Exempelvis snowboardåkning framför ett stort snöskred och crosshoppande över ladgårdstak - när ladgården sprängs i småflisor.

Att säga att xXx är fullt ut realistisk skulle vara ungefär som att svära i kyrkan. Visst, bitvis är den realistisk och actionscenerna är snyggt gjorda, men i många sekvenser sitter jag och frågar mig själv "Hur fan överlevde han det där?" och "Hur gick det där till egentligen?". Manuset är välskrivet, sure, men helt realistiskt? Njae..

Utöver Diesel - som i vanlig ordning levererar en del uppkäftiga repliker - ser vi även Samuel L. Jackson i rollen som Gibbons (som i vanlig ordning gör bra ifrån sig), Asia Argento (dotter till Dario Argento) i rollen som Yelena och Marton Csokas som styggingen Yorgi.

Jag har inte så mycket mer att skriva om filmen. De flesta som gillar action lär ha sett den åtminstone en gång. Så jag avslutar med det här: jag gillar fortfarande xXx, även om den kanske var lite väl överhypad när den kom.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0295701/

Jag citerar H från hans extremt korta kommentar om filmen: "Håll bara käften och gå och se den.". Varför? Enkelt svar: District 9 är något av det bästa som har släppts på flera år.

För 20 år sedan inträffade någonting häpnadsväckande: en jättelik utomjordisk farkost dök upp ovanför Johannesburg, Sydafrika. Mänskligheten tog emot utomjordingarna - som blev kända som "Räkorna" - med öppna armar och byggde en sorts flyktingförläggning precis under skeppet åt de strandsatta besökarna. Men allt eftersom tiden gick blev District 9 - som förläggningen blev kallad - mer och mer ett slumområde och kriminalitet tog sitt fäste. Multi-National United (MNU) har nu fått kontrakt att förflytta "Räkorna" från District 9 till en ny förläggning (kallad District 10) som är fräschare och längre bort från människorna. Agent Wikus van der Merve sätts på jobbet för att få operationen genomförd, men efter en liten olycka börjar Wikus liv att förändras... bokstavligt talat.

Det finns ganska mycket att säga om filmen - och det mesta är gott - men District 9 är ingenting man ska läsa om, utan se med egna ögon. När jag såg filmen satt jag bara och tog in - manus, skådespelarnas insatser, effekterna, stilen på filmningen (som till en början är en sorts dokumentäraktig tingest för att ungefär halvvägs in i filmen övergå till vanlig film), actionsekvenserna, humorn som inträffar bitvis.. rubbet.

Mer än så tänker jag inte skriva. Se filmjäveln - annars missar du något av det bästa av årgång 2009.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1136608/

Vi tar det hela från första början. Innan jag såg trailern för att Watchmen skulle ha biopremiär hade jag ingen som helst aning om vad Watchmen var. Ett par dagar efter premiären fick jag - av en ren slump faktiskt - tag i Watchmen: The End Is Nigh - ett prequelspel till filmen och tydligen serietidningen också. Jag blev inte speciellt imponerad av spelet och i samband med detta hörde jag runt med några som sett filmen och hörde hur den var. Reaktionerna på filmen var inte speciellt goda vilket ledde till att mina förväntningar på filmen inte var speciellt stora - och mina tankar på att se filmen var väldigt, väldigt långt borta. Men efter att ha läst Helt Perfekt's recension av filmen växte nyfikenheten och jag införskaffade filmen ganska direkt efter. Nu - för bara några dagar sedan - råkade jag få syn på att det kommit en uppföljare till prequelspelet med den mycket originella titeln Watchmen: The End Is Nigh Part 2. Efter att ha lirat igenom det andra spelet var mina förväntningar på filmen lagomt ljumna.

Hur som helst har jag nu alltså sett filmen. Men tack vare ett råd av Helt Perfekt's ägare H införskaffade jag Director's Cut versionen istället för bioversionen, då den är ca 24 minuter längre och innehåller givetvis fler händelser. Om jag kommer anstränga mig och se bioversionen eller inte vet jag inte i dagsläget.. den som lever får se. Watchmen utspelar sig hur som haver i ett alternativt 1985. Maskerade superhjältar är förbjudna enligt lag, efter att de ett par år tidigare började spåra ur och ställde till med diverse olika saker. Mutanten Dr. Manhattan - som fick sina superkrafter efter en olycka - jobbar nu mer på att framställa en alternativ energikälla och endast två av den gamla superhjältegruppen Watchmen har offentliggjort sig utan mask. När en av dem - The Comedian - blir brutalt mördad börjar den mystiske Rorschach att nysta i fallet.

Nu när jag äntligen har sett filmen så måste jag säga att jag är jävligt nöjd med vad jag fick av den. Och precis som H så begriper jag inte vad de kan ha tagit bort 24 minuter ifrån de 3 timmar och 6 minuter som filmen varar. Men samtidigt så tror jag att många ser detta som ett problem - den är för lång, för många. Storyn är djup och emellanåt lite komplicerad att begripa, men sitter man och håller käft och koncentrerar sig på filmen så är det här mycket god underhållning.

Förväntar man sig blytung action och stenhårt våld lär man bli jävligt besviken när man sätter sig för att titta på Watchmen. Visst, actionscener dyker upp lite här och där igenom filmen och i flera scener förekommer det även övervåld, men att kalla Watchmen för en regelrätt och straight actionfilm vore fel.

En annan sak jag har hört/läst klagomål på om filmen är att den hoppar väldigt mycket mellan då- och nutid och att detta medför att man inte begriper någonting eller att det kan bli svårt att begripa. Mitt svar på det är att då lär man väl koncentrera sig på vad som händer, istället för att sitta och hålla på med annat under filmens gång.

Filmens effekter är otroligt snygga också och jag har väl egentligen inte speciellt mycket att klaga på, även om man kunde störa sig lite på hur uttryckslös Dr. Manhattan-karaktären var. För helvete, jag vet inte om han ens ändrade ansiktsuttryck någon gång under filmen. Jag märkte iaf inte av det isåfall.

Citerat ur H's recension: En del klagar över hur många sekvenser lider av “sakta ner-snabba upp”-klipp [...]. Jag har inte läst speciellt många recensioner om filmen, utan tog den mest som den kom. Men om det nu skulle vara som så att detta stämmer - hur kan man egentligen störa sig på detta? Hade det varit bättre om de hade haft en jojjo-kamera under actionsekvenserna så att man - istället för hinna se allting som händer - inte sett ett skit vad som händer? Jag personligen tycker att dessa sekvenser var riktigt schyssta och snyggt upplaggda.

Jag är riktigt nöjd med vad Watchmen gav mig och jag ser den som en riktigt bra film - bara man koncentrerar sig på storyn och följer filmen från början till slut.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0409459/

Coogan - en vicesheriff i Arizona - skickas till New York för att hämta förbrytaren Ringerman. Vid hans ankomst får han reda på av New York polischefen McElroy att Ringerman inte är klar då han har lyckats få i sig en dos LSD. Coogan bestämmer sig för att se till att få med sig Ringerman ändå, men i processen lyckas Ringerman fly och Coogan blir beordrad att åka hem.

Alldeles för stolt för att åka hem tomhänt, beger sig Coogan efter Ringerman för att ta fast honom.

Och därefter borde det bli tonvis med slagsmål, skottlossningar, uppkäftiga repliker ifrån Clintan och givetvis lite biljakter. Men... nä.

Istället får vi en trög film som bara maskar sig framåt och känns oändlig. Inte blir det bättre av att vi bjuds på bland annat en jävla hippie-disco-scen där de spelar en låt som måste varit skriven av en LSD-påverkad gris eller något. De tjatade samma jävla mening H E L A jävla tiden. Och så varierade de med kanske två ord, sen samma jävla mening igen. Jag hade kunnat skjuta kompositören. Jävla idiot.

Clintan gör dock en bra insats i vanlig ordning, men han jobbar med ett manus som borde ha blivit skrottat från första början. De övriga skådespelarna är väl helt ok. Och hur man kan klassa den här tröga filmen som action begriper jag inte riktigt. Jag skulle mer peka på typ.. crime, eller något. Hur som helst så har jag ju inte en crime-kategori, så action får duga.

Nu kommer jag ju säkerligen få på käften av någon, men hur kan man egentligen tycka att den här filmen är råbra? Visst, den dög väl att se. En gång. Typ. Men, superduperråbraofdoom? Nä. Inte en chans i självaste helvete.

Nej, Coogan's Bluff kan man klara sig utan i min mening. Se hellre någon av Clintans andra - bättre - filmer.

http://www.imdb.com/title/tt0062824/

General Teague har ett problem; han har tappat kontakten med sin brorson Ted som går på militärskolan han finansierar och han misstänker att någonting har hänt. Han har även en lösning på problemet: Karl Thomasson, en föredetta legosoldat som tjänstgjort med generalen.

Karl blir ombedd av generalen att gå in under täckmantel som vikarie för en historielärare som sagt upp sig och ta reda på vad som egentligen försigår inne på skolan och vad som hänt hans brorson. Kort efter Karl's ankomst upptäcker han att skolan har blivit genomsyrad av en neo-nazistisk grupp känd som Werewolves - en specialtränad elitgrupp handplockade av kommendant Brack.

Det har gått 8 år sedan den sista Vikarien-filmen kom och jag kan nästan med säkerhet säga att det här är den sista delen i serien.. förhoppningsvis. Den fjärde filmen är en direkt-till-vhs/dvd-film och erbjuder väl därefter också. Treat Williams gör väl sin grej återigen och som stygging ser vi ingen mindre än Patrick Kilpatrick (många direkt-till-vhs/dvd-filmer). Vi ser även Angie Everhart (Bordello Of Blood, Point Doom) i en halvviktig roll.

Den fjärde filmen upprepar inte riktigt de tre tidigare filmernas idé, men den bygger på den. Att de överfört storyn och idéen från en highschool med stökiga ungdomar till en strikt disciplinerad militärskola är.. inte speciellt nyskapande. Den bjuder inte på någonting nytt egentligen, utan tar bitvis händelser ur de tidigare filmerna och lägger in dessa i nya scener. Ungefär.

Den sista - förhoppningsvis - Vikarien-filmen (som för övrigt har en löjligt lång titel) är väl en hyfsat ok direkt-till-vhs/dvd-rulle som funkar att döda tid med. Mycket mer än så är den inte värd. I mina ögon.

http://www.imdb.com/title/tt0240944/