Coogan's Bluff

Coogan - en vicesheriff i Arizona - skickas till New York för att hämta förbrytaren Ringerman. Vid hans ankomst får han reda på av New York polischefen McElroy att Ringerman inte är klar då han har lyckats få i sig en dos LSD. Coogan bestämmer sig för att se till att få med sig Ringerman ändå, men i processen lyckas Ringerman fly och Coogan blir beordrad att åka hem.

Alldeles för stolt för att åka hem tomhänt, beger sig Coogan efter Ringerman för att ta fast honom.

Och därefter borde det bli tonvis med slagsmål, skottlossningar, uppkäftiga repliker ifrån Clintan och givetvis lite biljakter. Men... nä.

Istället får vi en trög film som bara maskar sig framåt och känns oändlig. Inte blir det bättre av att vi bjuds på bland annat en jävla hippie-disco-scen där de spelar en låt som måste varit skriven av en LSD-påverkad gris eller något. De tjatade samma jävla mening H E L A jävla tiden. Och så varierade de med kanske två ord, sen samma jävla mening igen. Jag hade kunnat skjuta kompositören. Jävla idiot.

Clintan gör dock en bra insats i vanlig ordning, men han jobbar med ett manus som borde ha blivit skrottat från första början. De övriga skådespelarna är väl helt ok. Och hur man kan klassa den här tröga filmen som action begriper jag inte riktigt. Jag skulle mer peka på typ.. crime, eller något. Hur som helst så har jag ju inte en crime-kategori, så action får duga.

Nu kommer jag ju säkerligen få på käften av någon, men hur kan man egentligen tycka att den här filmen är råbra? Visst, den dög väl att se. En gång. Typ. Men, superduperråbraofdoom? Nä. Inte en chans i självaste helvete.

Nej, Coogan's Bluff kan man klara sig utan i min mening. Se hellre någon av Clintans andra - bättre - filmer.

http://www.imdb.com/title/tt0062824/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0