Vahetere...orka?

Tänk dig att du lever i en värld där ingen kan ljuga, där alla enbart kan säga den absoluta sanningen oavsett hur smärtsam den är för ens medmänniskor. I en sådan värld lever Mark Bellison (Ricky Gervais) - en misslyckad manusförfattare som fått sparken, är olyckligt kär och som precis blivit vräkt. När han går till banken för att ta ut sina sista pengar han har i sina ägor händer något: han genomför världens första lögn. Han inser snart att han kan förändra sitt liv genom att använda sin nya egenskap, men någonting litet blir snart stort och allting spårar ur...

The Invention Of Lying är en rätt medelmåttig och hyfsat kul komedi. Första delen av filmen är rätt hysterisk och inledningen fick mig och min polare att gapskratta högt. Mot ungefär halva filmen blir det smått utdraget och den andra halvan av filmen består mycket av klichéeaktiga och hyfsat roliga skämt. Slutprodukten blir att filmen börjar på topp men seglar sakta men säkert neröver och slutar som en medelmåttig romantisk komedi. Ungefär.

Skådespelarna är bra och det slår mig då och då under filmens gång hur jävla korkade karaktärer de spelar egentligen - och hur jobbigt det egentligen måste vara att alltid, alltid berätta den precisa sanningen. Vilket är lite tankvärt.. eller nåt.

En annan grej som slog mig var att filmen driver rätt hejdlöst med den kristna tron och bibeln. Många referenser finns där, så som de tio budorden och att Mark låter skägg och hår växa ut, vilket resulterar i att han liknar Jesus. Finns fler referenser också.. men orka.

The Invention Of Lying är ingenting märkvärdigt, men starten på den är grymt kul och fick mig att skratta högt.. andra halvan är medelmåttig och klichéefylld (då menar jag både skämt och händelseförlopp). Duger att titta på åtminstone en gång.

http://www.imdb.com/title/tt1058017/

När Peter La Fleur får beskedet om att hans gym - Average Joe's Gymnasium - har gått i konkurs tack vare rejäla skulder tar det hus i helvete: han har 30 dagar på sig att fixa fram 50 000 dollar, annars går fastigheten till White Goodman - ägare och grundare för Globo Gym.

Lösningen verkar ligga i att Peter och hans vänner - som hänger på gymmet - deltar i en Dodgeball (Spökboll) turnering - där första pris är en check på 50 000 dollar. Men inte nog med att deras lag är helt värdelösa på Dodgeball, så har även Goodman planer på att vara med i turneringen för att se till att Peter's lag förlorar den.

Jag såg ungefär halva den här filmen hemma hos en polare för ett par månader sen, men det har inte blivit av förrens nu att se om den. Egentligen hade jag inte missat speciellt mycket, om jag ska vara ärlig. Visst är filmen kul och framkallar några fina vrål av gapskratt, men många av skämten har vi sett otroligt många gånger innan och.. ja.. det hela känns rätt uttjatat. Helt enkelt.

Det som lyfter filmen mest är troligtvis mest skådespelarna i den. Vi ser bland annat Vince Vaughn, Christine Taylor, Stephen Root, Justin Long och Ben Stiller (som gör en grymt bra insats som den sliskige White Goodman).

Dodgeball: A True Underdog Story - som heter Dodgeball i Sverige - är en helt ok film. Den levererar några fina gapskratt och några riktigt bra skådespelare, men vi har sett väldigt mycket av innehållet förr i andra sammanhang. Hur som helst.. en helt ok komedi som duger att fördriva en tråkig kväll med.

http://www.imdb.com/title/tt0364725/

Det är Halloween kväll och videobutiksbiträdet och slackern Stan Helsing ska tillsammans med sin exflickvän, sin bästa vän och en exotisk dansös/"massageterapeut" till en fest. Men tack vare sin chef måste Stan och hans vänner ta en rejäl omväg för att lämna en bunt filmer åt chefen. Under deras omväg hamnar de mitt i en stad som har en förbannelse över sig med de största skräckfilmsikonerna i filmhistorien.

Intelligent och överaskande story? Nej. Snygga effekter och make up? Nix. Har vi sett det mesta förr? Ungefär. Välspelad? Ganska. Rolig? Bitvis asrolig. Underhållande? Nåt så förbannat. Då är alltså filmen bra? Inte det minsta.

Det är vad jag hade svarat på dessa snabba frågor. Stan Helsing är ytterligare en i raden av parodierna som spottas ut årligen och de maler om ungefär samma skämt som tidigare, fast i andra situationer med andra karaktärer och skådespelare - och under en annan titel så klart.

Egentligen finns det inte speciellt mycket mer att säga än så där. Det är ungefär Stan Helsing i ett nötskal. Ska man se filmen lär man koppla ifrån hjärnan i ca 90 minuter och bara bli hjärndött underhållen. Ungefär.

http://www.imdb.com/title/tt1185266/

Jag är mållös. How To Be A Serial Killer är ett stort jävla FAIL. Gör om, gör rätt för fan. Den är tydligen kategoriserad som komedi/skräck, men problemet med den är att den är varken speciellt rolig (jag flabbade till i två sekvenser) eller läskig överhuvudtaget. Visst, folk blir mördade till höger och vänster - men filmen är inte läskig. Gör om, gör rätt.

Filmen handlar hur som helst om videobutiksbiträdet Bart. En vanlig loser som hela tiden får skit slängt i ansiktet av griniga kunder. Bart's liv förändras dock tvärt när han möter Mike. Mike lär Bart allt om hur en seriemördare ska bete sig - och inte torska för sina handlingar.

Filmen är uppbyggd delvis som en mokumentär (en fiktiv dokumentär) och delvis en spelfilm. Problemet är att filmen blir mest virrig och man slängs hela tiden fram och tillbaka mellan mokumentären och spelfilmen, vilket blir otroligt sulligt efter ett tag. Gör om, gör rätt - igen.

Skådespelarna är väl rätt ok, men ser mer plågade ut än roade av att vara med i det här skräpet. Effekterna är ganska få, men ser rätt ok ut de få gånger man får se dem. Manuset har jag i princip redan varit inne på.

Luke Ricci - regissören, producenten och manusförfattaren till det här skräpet - borde se sig om efter ett nytt arbete tycker jag. Ett bra jobb för honom hade kanske varit diskare på en skabbig restaurang någonstans i de södra delarna av Europa.

http://www.imdb.com/title/tt1038971/

Under en affärsresa blir sekreteraren Dave Buznik felaktigt anklagad för att hota en flygvärdinna och blir dömd till att gå i en terapigrupp för de med tempramentssvårigheter. Efter flera incidenter blir Dave's straff förlängt till att bli utredd av gruppens psykolog - Dr. Buddy Rydell. Allt eftersom behandlingen fortgår, desto mer förändras Dave's liv och han märker också att Buddy verkar vara en komplett galning.

Jag såg faktiskt den här filmen på bio när den hade premiär i Sverige för sisodär 6 år sedan och såg den återigen på tv något år senare. Vad jag tyckte om den då minns jag inte så noga, men nu när jag återigen har sett den måste jag faktiskt säga att jag tycker den är riktigt kul.

Största anledningen är troligtvis Jack Nicholson som den komplett galne hjärnskrynklaren som fick mig att gapskratta ett antal gånger. Och Adam Sandler är smårolig som den nedtryckte och tillbakadragne Dave. Samspelet mellan dessa två herrar är ren underhållning i mina ögon. Visserligen är de övriga skådespelarna bra också, men Nicholson och Sandler stjäl hela showen. Woody Harrelson (Natural Born Killers) skymtar förbi snabbt som transvestit och vakt och som Dave's flickvän ser vi Marisa Tomei. En rolig faktagrej är att Marisa Tomei's första roll var i The Toxic Avenger, vilket jag högst personligen tycker är lite halvfränt.

Bakom filmen ligger Peter Segal - som tidigare gjorde Nutty Professor II: The Klumps och Naked Gun 33 1/3: The Final Insult och senare 50 First Dates, samt remaken på The Longest Yard (båda två med Adam Sandler i en av huvudrollerna). Halvintressant fakta, typ.

Jag personligen tycker att Anger Management är en riktigt kul film. Jag kommer säkerligen att se om den fler gånger.. nu när jag minns att den är rolig och underhållande.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0305224/

Tre år efter att ha blivit utsparkad från forskningsavdelningen pga hans teorier om tidsresor och hans attack mot Matt Lauer på The Today Show undervisar paleontologen (forskare kring utdöda växter och djur) Rick Marshall barn vid George C. Page Museum, tills det att han träffar Holly Cantrell - som uppmanar honom att bygga klar sin takyon förstärkare efter att ha visat honom ett fossiliserat avtryck av hans tändare.

Efter att ha gjort klart sin uppfinning beger sig Dr. Marshall och Holly iväg till Devils Cave - där Holly hittat det fossila avtrycket. Tillsammans med deras guide - bondläppen Will Stanton - beger de sig in i grottan och efter att Dr. Marshall har aktiverat takyon förstärkaren utbryter en jordbävning varpå trion skickas in i en parallel värld där dinousaurier existerar - och tappar bort takyon förstärkaren.

Vad finns det egentligen att säga om den här filmen? Den är ungefär som vilken annan för-lite-äldre-barn-komedi. Ungefär. Effekterna är rätt bra, men det syns också lång väg att det är CGI. Skådespelarna gör bra ifrån sig. Storyn är helt ok och baseras på en TV-serie som gick under 70-talet (som senare fick en remake-serie i början av 90-talet).

Humorn är helt ok och filmen fick mig att gapskratta ett par gånger, men till större delen satt jag och bara flinade eller småskrattade. Filmen är dock inte passande för de yngsta tittarna, då det förkommer både sex- och drogskämt samt att vissa scener i filmen kan kännas skrämmande för de yngsta.

Jag hade inte förväntat mig speciellt mycket av filmen faktiskt, då det nästan årligen dyker upp iaf ett par stycken såna här komedier - och de flesta är ganska lika varandra. Men Land Of The Lost är iaf en helt ok film som underhåller - iaf för en eller två visningar.

http://www.imdb.com/title/tt0457400/

Mainstream komedi. De två orden hade egentligen räckt för att beskriva Yes Man, men.. nej. Yes Man handlar om Carl Allen (Jim Carrey) - en man som står och trampar på samma ställe utan någon framtid, ensam, med dåligt självförtroende. När Carl stöter på sin gamla high school polare Nick (John Michael Higgins) blir han övertalad att gå på ett möte i självhjälp kursen "Yes Man" - lett av Terrence Bundley (Terence Stamp). Kursen går ut på att lära sig att säga "ja" till nya situationer och lämna det negativa åt sidan. Carl upptäcker kraften bakom ordet "ja" och hela hans liv vänds upp och ner över en natt: hans karriär får ett lyft och han möter en ny tjej. Carl får emellertid också lära sig att alla chanser kanske inte behövs tas.

Yes Man är en ganska typisk Jim Carrey film. Förutom att den inte är hysteriskt rolig. Yes Man känns ganska mycket som vilken annan mainstream komedi som helst och levererar ingenting nytt. Filmen följer de typiska romantisk-komedi-klichéerna rakt upp och ner och inga direkta överaskningar erbjuds. Man har sett alltihop förr, men man envisas ändå med att se det igen.. och igen.. och igen.

Filmen i sig är helt ok och några skämt fick mig faktiskt att lägga av ett flabb, men genom större delen av filmen satt jag mest och suckade mig igenom de skämt som förekom.

Jim Carrey gör givetvis ett grymt bra jobb som vanligt, men han är inte lika rolig som han brukar vara. Jag - som många andra - brukar skratta mig gråtfärdig åt hans tokerier, men Yes Man gick inte hem. Klichéerna är alldeles för stora och jag ser inte det roliga i många av skämten.

I mina ögon är Yes Man en i mängden av romantiska komedier. Ingenting märkvärdigt, men en helt ok film. Inget jag kommer se om iaf.

Läs gärna en kort recension av filmen hos Helt Perfekt också.

http://www.imdb.com/title/tt1068680/

Något år innan alla skriverier om Lindsay Lohans kokainfestande och allt kalabalik kring det kom den här ganska lättsamma komedin med - utöver Lohan - en bunt ansikten/röster man känner igen från andra filmer och serier. Exempelvis ser vi Rachel McAdams (The Hot Chick), Lacey Chabert (som lånat ut rösten i flera tecknade serier, exempelvis Family Guy), Amanda Seyfried (medverkat i flera olika tv-serier) och Neil Flynn (som de flesta sett som Fastighetsskötaren i Scrubs).

Lohan spelar hur som helst den 16 åriga Cady Heron som flyttar till USA från Afrika - där hon är uppvuxen med sina två zoologföräldrar - för att börja på en riktig skola då hon tidigare haft hemskola. Väl på skolan träffar hon de två udda personerna Janis och Damian. Hennes nya vänner varnar henne för Plastics: de mest populära och snygga tjejerna på skolan - ledda av den bitchiga Regina George.

Hur som helst kommer Cady i kontakt med Plastics av en ren slump och blir strax därpå antagen till gänget. När Cady senare ser Aaron Samuels - Reginas ex-pojkvän - blir hon kär och försöker få kontakt med honom. När Regina får reda på det blir hon rasande och beslutar sig för att förstöra för Cady, varpå hon raggar upp Aaron och blir tillsammans med honom igen. I en ren hämndaktion kokar Cady - tillsammans med Janis och Damian - ihop en plan för att köra Regina's status i botten. Men ju mer tid Cady umgås med Plastics, desto mer blir hon en av dem..

Det finns två typer av ungdomskomedier. Den ena koncentrerar sig på att skämta om sex, droger, alkohol, kiss och bajs osv. Den andra koncentrerar sig mer på realistisk humor. Mean Girls är av den andra typen, självklart.

Mitt personliga tycke om filmen är att den är rolig och underhållande, på ett ganska lättsamt sätt. Den tillför inga direkta hejdlösa gapskratt, men vi får ett par goda skratt och fnissningar iaf. Storyn har vi sett flera gånger innan, men tack vare bra skådespelare driver den på bra i ett lagomt tempo utan att bli seg. Det är en sån där film man antingen tittar på ensam eller med någon man tycker om, helt enkelt.

Mean Girls är hur som helst en bra film, även om det kanske inte är den där hysteriskt skitroliga komedin som man sitter och gapskrattar hejdlöst i två veckor åt.. men den underhåller iaf. En uppföljare är på gång också.

http://www.imdb.com/title/tt0377092/

Jag har försökt att hitta ett cover på den här filmen med dess originaltitel, men det verkar som det inte släppts någon sådan release av den. Hur som helst såg jag den här filmen hemma hos en polare över ett par öl när den gick på tv för inte allt för länge sen - under titeln Barely Legal. Jag kom emellertid inte in i filmen förrens efter ungefär halva, så jag bestämde mig för att se om hela filmen.

After School Special är inte speciellt märkvärdig egentligen. Det är en rätt typisk ungdomskomedi och det mesta i filmen har man sett förr. Skådespelarlistan var inte speciellt imponerande, utan de flesta namnen har man antingen aldrig sett eller bara sett någon enstaka gång i någon film man såg för 10 år sedan som man har glömt för 5. De enda personerna jag har sett - vad jag vet iaf - i andra filmer är Tom Arnold (True Lies, Shriek If You Know What I Did Last Friday The 13th), Horatio Sanz (Boat Trip, Tomcats) och Amy Smart (The Butterfly Effect) och de har små, men relativt viktiga roller i filmen.

David M. Evans - regissör, producent och biroll i filmen - har en föga imponerande lista med filmer som han har medverkat i produktionen. Filmer så som Beethoven's 3rd & 4th och Ace Ventura: Pet Detective Jr. står på hans kreditlista och imponeradmätaren slår ju inte direkt i taket.

After School Special är hur som helst en helt ok mainstream ungdomskomedi som framkallar några lätta skratt och fnissningar, men är inget märkvärdigt utan försvinner ganska lätt in i mängden av ungdomskomedier som har kommit efter 2000. Filmens handling cirkulerar kring de tre töntarna Deacon, Matt och Fred som gör i princip vad som helst för att få en glimt av sex och spenderar sina morgnar med att kopiera porrfilmer från Fred's efter-skolan-jobb i en videobutik. Men när Fred får sparken blir deras "källa" torr och våra hjältar kommer på en ny plan: de ska göra sin egna porrfilm.

Vad som händer sen är rätt lättlöst för den inbitne komeditittaren, så jag behöver nog inte säga så speciellt mycket mer än vad jag redan har gjort. Givetvis är storyn en ren ursäkt för att få visa fagra halvnakna damer framför kameran och en bunt halvroliga sexskämt i sann ungdomskomedi anda.

Jag tycker After School Special är en helt ok film som duger att slå ihjäl lite tid med, men filmens största problem är att den levererar ingenting nytt utan återger mest saker som vi har sett i 300 andra filmer tidigare. Synd nog.

Sevärd - även om det är en film i mängden.

http://www.imdb.com/title/tt0302297/

Efter att ha sett vissa filmer känner jag en viss ånger att jag inte har sett dem innan jag sett dem och White Chicks är en sådan film. De tre bröderna Keenen Ivory, Shawn och Marlon Wayans - som också medverkade i de två första Scary Movie filmerna - står för regi, producering, manus samt två av huvudrollerna. Och jag måste säga att de gjort ett bra jobb.

Shawn och Marlon spelar de två klantiga FBI agenterna och bröderna Kevin och Marcus Copeland som efter sitt senaste uppdrag sullat till det rejält för sig och ligger riktigt löst till hos chefen. Men när misstankar om att två välkända megarika hotellarvtagerskor - Brittany och Tiffany Wilson - kommer att kidnappas skickar Kevin och Marcus iväg för att hämta upp dem på flygplatsen för att sedan ta dem till Hampton, där de ska medverka i någon form av societets arrangemang.

Men på väg till Hampton kraschar de med bilen och Wilson systrarna vägrar att lämna hotellet efter att ha fått småsår i ansiktet. Istället för att förlora sina jobb måste nu Copeland bröderna genomföra det otänkbara: de måste förklä sig som Wilson systrarna och försöka luska ut vem som har planer på att kidnappa dem.

Påföljden blir givetvis att de två klantskallarna hamnar i situationer där de inte riktigt vet hur de ska ta sig till, vilket resulterar i många gapskratt och fnissningar - givetvis i en lagomt klichéfylld story. Speciellt många överaskningar eller snabba vändningar finns tyvärr inte i filmen, men jag tycker ändå att de har lyckats väldigt bra med den.

Mycket mer än så finns det inte att säga. Det är en ganska typisk mainstream komedi som levererar det den är menad att göra och gillar man bröderna Wayans tidigare verk gillar man säkert den här filmen också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0381707/

När Turkish (Jason Statham) - en olicensierad boxningsarrangör - skickat iväg sin nära vän och kollega Tommy (Stephen Graham) och deras boxare Gorgeous George (Adam Fogerty) till ett läger med tattare för att köpa en ny husvagn går George upp i en rond mot Mickey (Brad Pitt) - som dessvärre visar sig vara en mästare på att boxas utan handskar och knockar George. Med George på sjukan ber Turkish Mickey att ställa upp i en uppkommande match - och lägga sig i fjärde ronden - då gangstern Brick Top (Alan Ford) inte tänker blåsa av vadslagningen.

Samtidigt blir en ovärderlig diamant stulen i Artwerp, Ryssland, men försvinner. Detta medför att Avi (Dennis Farina) - han som skulle ta emot stenen - beger sig till England för att leta reda på den tillsammans med sin kusin Doug The Head (Mike Reid) och Bullet Tooth Tony (Vinnie Jones).

Och som i Lock, Stock And Two Smoking Barrels (som är regisserad och skriven av samma snubbe som gjorde den här) händer det ungefär tre miljarder grejer. Och jag säger samma sak igen: se filmjäveln.

Många av skådespelarna som medverkade i LSATSB medverkar även i den här filmen och ses som en fristående uppföljare av många. Huruvida det hänger ihop vet jag inte riktigt. Hur som helst. Snatch är som den ovannämnda filmen - skitbra. Den är riktigt kul och framkallar diverse olika gapskratt och är minst lika virrig och händelserik som ovannämnda film.

Så. Se filmjäveln. Det är den värd.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0208092/

De fyra engelska killarna Tom (Jason Flemyng), Soap (Dexter Fletcher), Eddie (Nick Moran) och Bacon (Jason Statham) har samlat ihop 25 000 var för att skicka in Eddie - som är en jävel på att spela kort - till en pokermatch hos porrkungen Hatchet Harry (P.H. Moriarty). Men istället för att kamma hem storvinsten går Eddie förlorande ur matchen med en skuld på 500 000 till Harry - som ska vara betald inom en vecka. 

Lösningen verkar finnas i att göra en stöt mot Eddie's grannar som planerar en stöt mot ett gäng ganjaodlare. Samtidigt anlitar Harry's indrivare - Barry The Baptist (Lenny McLean) - två idioter som ska sno två ovärderliga hagelgevär åt Harry.

Sen händer det tre miljarder med andra grejer samtidigt - som jag inte tänker berätta om. Se filmjäveln istället. De som ingår i rollistan är skitbra och underhållande (vi ser bland annat Vinnie Jones utöver de nämnda skådespelarna som galen indrivare). Humorn är på hög nivå och levererar en hel del gapskratt. Varför Guy Ritchie - som var involverad i tv-serien och Snatch - inte varit involverad i fler filmer än vad han har varit begriper jag inte riktigt. Lock, Stock And Two Smoking Barrels är kvalitéunderhållning på hög nivå i mina ögon. Så, se filmjäveln.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0120735/

Galningen The Jerker har gjort upp en plan för att lamslå Bacchum City: han ska stjäla all pornografi i hela landet. Han håller det inlåst i hans dildostylade helikopter i väntan på att folket i staden ska braka samman av sexuell ångest. Men Wendy Wane, en stripklubbsmogul om dagarna, iträder sitt förföriska alter ego Batbabe om nätterna för att slåss mot The Jerker och hans clown följeslagare.

Med hjälpen av den hopplöst inkompetente Kommisarie Boredom och den sexiga lesbiska distriktsåklagaren Henrietta Bent måste Batbabe samla modet för att stoppa The Jerker innan han lyckas tvinga henne att lägga Batbabe kostymen på hyllan.

Hej och hå. Gott folk. Jag tror jag har hittat en av de mest hjärndöda filmer, någonsin. Som ni troligtvis redan har räknat ut det är detta en eroti.. fuck it. Mjukporr/komedi. Filmen är ultralågbudget och varje "effekt"-scen fick mig att vråla av skratt. Visserligen så är troligtvis inte filmen gjord för att tas på allvar någonstans, men ändå. Filmen i sig är skräp, men vissa av skämten är roliga och "effekt"-scenerna är som sagt skitroliga.

Det som stör mig mest med filmen är att de har just mjukporrscener i den. Att se två stycken personer åla sig - som om de har skabb - mot varandra i 5 minuter är - iaf för mig - helt ointressant vilket medförde snabbspolning. Hade de skippat de scenerna hade vi troligtvis haft runt 45 minuter hysterisk skräpkomedi att se. Men nej. Istället får vi allt stå ut med de totalt osexiga "sex"-scenerna. Såvida personen ifråga som tittar på filmen är smart nog att använda snabbspolningen.

Så. Ska du se den här filmen - se till att ha dålig-humor-humöret igång och dvdkontrollen i näven för att vara beredd att spola. Om du inte ska se den - grattis, du har sparat runt 78 minuter av ditt liv till annat kul.. så som att diska eller sortera strumplådan.

http://www.imdb.com/title/tt1327697/

Liv och Emma har varit bästa vänner sen 20 år tillbaka och har alltid hållt ihop oavsett vad som hänt. De båda har alltid drömt om att få gifta sig på Plaza Hotel och när deras män friar till dem verkar deras gemensamma dröm gå i uppfyllelse. De bokar varsin helg hos den berömda Marion St. Claire på Plaza Hotel och ser båda fram emot det hela.

Men efter att St. Claire's sekreterare sullat till det med bokningarna får de samma bröllopsdag. Ingen av dem tänker byta datum och inte långt efter börjar de att försöka förstöra den andras bröllop.

Den här filmen är av den typiska mainstreamkomediströmmen, typ. Vi har sett det mesta i många andra filmer och det hela blir väldigt förutsägbart och klichéfyllt. Men filmen innehåller utöver klichéer bra skådespelare och ett och annat skämt som fick mig att gapskratta. Problemet med filmen ligger dock i att har du sett någon annan film av samma sort, då har du även sett den här.

Som i vanlig ordning följer filmen samtliga riktlinjer för en strikt mainstreamkomedi. Någonting händer, komiska saker inträffar (eller åtminstone saker som är menade att vara komiska) och sedan löser sig allt och alla växer som människor. Slut.

Det som räddar filmen från att landa platt är troligtvis skådespelarna, samt några av de skämt som fick mig att skratta. Filmen bjuder inte på någonting speciellt egentligen, så förväntar man sig det blir man ganska troligen besviken.

http://www.imdb.com/title/tt0901476/

Hysterisk komedi med en massa våld.

Anton är en vanlig amerikansk grabb: han röker brass och glor på tv hela dagarna. Men när han vaknar upp på Halloween morgonen upptäcker han till sin fasa att hans båda föräldrar blivit brutalt mördade. Efter att ha sänkt sina två stonerpolare Mick och Pnub går det upp för Anton att hans högra hand har fått ett eget liv och en egen vilja. Och den är ute efter blod. Anton försöker hitta en lösning på problemet och får rätt snart oväntad hjälp.

Det här är vad jag kallar komedi. Den är för lättsam på våldet för att vara splatter, men alldeles för våldsam för att vara en familjekomedi. Man skulle nog kunna kalla det här för en film-kväll-med-polarna-film. Ungefär.

Humorn är på topp och många repliker och händelser framkallar rejäla gapskratt. Framför kameran ser vi bland annat Devon Sawa (Final Destination), Seth Green (Austin Powers filmerna, Rat Race), Elden Henson (The Butterfly Effect), Vivica A. Fox (Kill Bill: Vol. 1) och en 18 årig Jessica Alba (Fantastic Four, Sin City och TV-serien Dark Angel). Vi får även se ett gästuppträdande av The Offspring.

Skådespelarna gör det dom ska. Sawa är skitkul att se framför kameran när han flummar runt i nästan samma stil som Bruce Campbell gjorde i Evil Dead II. Effekterna och makeupen är grymt bra och ser trovärdigt ut.

Ett måste för de som gillar komedier som blandar både våld och humor.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0138510/

En film som framkallade ett antal hysteriska gapskratt.

Efter att ha blivit dumpad av sin cheerleader-flickvän Priscilla slår skolans populäraste kille, Jake, vad med sina polare om att han inte kan förvandla den fattiga och inte speciellt attraktiva tjejen Janey till balens drottning.

Jag hyrde den här filmen och såg den när den alldeles precis hade släppts på VHS. Jag minns inte exakt vad jag tyckte om den, men som den torrbollen jag kunde vara så tyckte jag säkerligen att filmen var lagomt kul. Den här gången framkallade filmen flera hysteriska gapskratt som fick mig att bara vråla rakt ut av garv.

Skådespelarna är bra, även om jag inte kände igen nästan någon av dem. Storyn är av den klassiska typen, som jag antar alla redan räknat ut. Skämten i filmen har vi visserligen sett i andra filmer, men de är ändå förbannat roliga.

Vill man se någonting riktigt kul och underhållande så rekommenderar jag den här varmt, även om vi har sett det mesta i den här filmen i andra filmer.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0277371/

Ölfest!

Efter att deras farfar Johann von Wolfhause dött skickas de två bröderna Jan och Todd iväg till München, Tyskland, för att genomföra en familjetradition, som går ut på att sprida den döde släktingens aska under Oktoberfesten i Tyskland.

Väl i München hamnar de i bråk och strax därpå möter de sin kontakt som ska leda dem till platsen där de ska sprida deras farfars aska. De hamnar mitt i Beerfest, en hemlig tävling i München där lag från hela världen ställer upp i diverse olika öldrickartävlingar. Jan och Todd blir emellertid hånade av baronen Wolfgang von Wolfhausen och det tyska laget, som påstår att deras farmor var en hora och deras farfar var en tjuvaktig skurk som snott receptet på tysklands bästa öl.

Jan och Todd åker hem till USA, förnedrade men hämndsugna. De drar ihop sina gamla polare och bildar ett öldrickarteam som bara har ett mål: att slå tyskarna i Beerfest.

Den här lagomt halvljumna komedin som går typ ut på att supa sig redlös på öl, visa snygga halvnakna brudar och en massa fyllerelaterade skämt är en lagomt kul film. Den innehåller några rejäla gapskratt, men består till större delen av fniss- och flinascener.

Skämten har vi dessvärre sett förr i många andra filmer, men många av dem vägs upp av bra skådespelare som vet hur man ska underhålla tittaren/tittarna. Manuset och storyn behöver vi nog inte bry oss i så mycket, det är en typisk efter-2000-komedi för att den ska gå hem hos ungdomar som inte är systembolagsmyndiga ännu.

Hur som helst är det en ganska kul film, med några riktiga gapskratt och väldigt många fniss- och flinascener.

Mycket sevärd, men inte tillräckligt stark för att bli rekommenderad.

http://www.imdb.com/title/tt0486551/

Bruce Campbell i högform, både som aktör och regissör, i den här lite udda komedin.

När industrichefen William Cole (Campbell) och hans fru Jackie (Antoinette Byron) kommer till en liten stad i Bulgarien för att William ska genomföra diverse affärer stöter de på den stenhårde ryske taxichaffisen Yegor (Vladimir Kolev).

Men efter att William stött på en mystisk kvinna (Tamara Gorski), som har kopplingar till Yegor's förflutna, blir William och Yegor mördade. Kort därpå får Dr. Ivan Ivanovich Ivanov (Stacey Keach) och hans medhjälpare Pavel (Ted Raimi) tag i Cole's och Yegor's kroppar och genom en ny metod Dr. Ivanov har tagit fram överför han hjärnceller från Yegor's hjärna till Cole's hjärna. Detta medför att Cole vaknar återigen till liv, fast med en liten bieffekt: Cole hör Yegor i sitt huvud.

Tillsammans måste det omaka, och för att inte tala om udda, paret leta reda på den mordiska kvinnan och utkräva hämnd för det hon gjort.

Bruce Campbell och Ted Raimi är verkligen i hög form i den här hysteriska komedin som blandar lite våld med en stor portion underlig humor. Bruce är som vanligt klockren och flänger runt med hela kroppen vilket resulterar i komiska situationer, Ted spelar en korkad ryss som vill vara hip och modern och de övriga skådespelarna är väldigt sevärda med. Till och med Stacey Keach (Class Of 1999) är underhållande att se.

Jag har sett den här filmen en gång tidigare och jag begriper inte riktigt varför jag inte sett om den igen förrens nu. Den är skojig, underhållande och lagomt lång med strax under 90 minuter.

Är man ett Bruce Campbell fan eller bara vill se en udda film är det här ett måste. Bruce har bevisat tidigare att han är kungen av B-filmerna och det här är inget undantag.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0365478/

Och så ytterligare en Movie-film. Jag citerar från IMDB: Originally filmed in late 2003, this was subsequently shelved for many years and never released theatrically (allegedly after poor test screening). Finally released directly to DVD in June 2008. Även känd som News Movie.

Vi tittar på Onion News, America's Finest News Source, med Dana Dobbs, korrespondenten Kip Kendall och prisbelönade nyhetsankaret Norm Archer. Utöver nyheterna får vi även se programmets reklam, en del kommentarer om filmen allt eftersom den fortskrider och en terroristträningsvideo.

Men bakom kulisserna håller Onion New's ägare, Global Tetrahedron, på att smyga in reklam om sina andra produkter under Norm's nyhetssändningar. Norm tycker inte om det, speciellt inte när en leksakspingvin vaggar över hans bord och gör reklam för Global Tetrahedron's kommande film Cockpuncher, där Steven Seagal har huvudrollen.

Filmen har egentligen ingen direkt story, utan är i princip enbart uppbyggd på sketcher som, faktiskt, är riktigt roliga (iaf de flesta av dem). Storyn i filmen ser vi väldigt lite av och dyker upp lite då och då genom filmen.

Hur som helst är filmen riktigt kul och många av sketcherna fick mig att gapskratta. Varför filmen inte släpptes 2003 förstår jag inte riktigt. De som såg filmen i testscreeningarna hade säkerligen lika mycket humor som en torr avakado. Tror jag.

De skådespelare som är med (och de är många) är mestadels roliga och gör bra ifrån sig. Vi ser bland annat Brendan Fletcher (Freddy Vs. Jason) skymta förbi i en roll som hiphopar-imiterande nörd som blir tagen för att vara svart (även om han är i princip kritvit) och Steven Seagal som Cockpuncher. Några fler namn orkar jag inte kolla upp.

Jag gillade den iaf och föredrar den här waaaay mer än den urusla dyngfilmen Date Movie.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0392878/

Som ni vet nämde jag inte för så länge sen att bloggen började närma sig sin 500de recension. Well, gott folk. Här har ni den: den 500de recensionen som är en recension av en av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna.

Shaun har det inte lätt. Hans relation till hans mamma är dålig och relationen till hans styvfar är ännu värre. En av hans sambos, Pete, är ständigt sur på Shauns bäste vän och andra sambo, Ed. De anställda i affären där han jobbar tar honom inte speciellt seriöst som temporär chef och kör runt med honom. Och så har han precis blivit dumpad av sin flickvän Liz, då hon tröttnat på hur Shaun beter sig.

Shaun får nog av sitt liv och bestämmer sig för att rätta till allt, men inte nog med alla personliga problem så har de döda börjat vakna till liv runtom i London för att äta de levande. Mitt i allt kaos måste Shaun rädda sig själv, bästisen Ed, Liz (och försöka få tillbaka henne självklart), hans mamma och motvilligt sin styvfar och Liz' två vänner Dianne och David.

Den som inte har sett den här filmen kan per omgående sluta läsa min blogg. För er andra som har sett den sisodär 131 gånger eller så kan ju fortsätta läsa. Eller nåt.

Vad finns det att säga om den här filmen som inte redan sagts egentligen? Rollistan är hur bra som helst och det är tack vare den här filmen jag börjat intressera mig för Pegg's andra filmer. Effekterna och make-upen är bra och det känns skönt att de har valt att gå i de gamla zombiefilmernas fotspår. Men samtidigt så är det här ju inte en ren zombiefilm heller, nej nej.. det är en romantisk komedi gott folk.. med zombies.

Många gånger jag pratat med någon om Shaun Of The Dead har jag fått höra diverse olika konstiga antagande kring filmen. "Det är en parodi på Dawn Of The Dead", är troligtvis det jag fått höra mest. Vart har folk fått det ifrån? Visserligen finns det referenser till Dawn, men Shaun är snarare en hyllning till Dawn då det egentligen bara finns referenser i Shaun och inga scener som är direkt tagna ur Dawn som gjorts om för att driva med den filmen. Eh, ja.. ni fattar.

Storyn är hur som helst hur bra som helst och humorn är på hög nivå större delen av filmen. Men som i alla andra romantiska komedier blir det lite snyft snyft då och då genom filmen. Jag ser visserligen inget negativt i det, då nästan alla snyft snyft scener i filmen används för att bygga upp en komisk händelse.

För att avsluta recensionen: jag älskar den här filmen och kommer alltid att göra det. Den var, är och förblir en av mina topp 5 favoritfilmer genom tiderna.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0365748/