Children Of The Corn (2009)

1975. Det gifta paret Burt och Vicki är ute och reser för att försöka reda upp sitt äktenskap som håller på att braka samman. Men mitt under ett gräl i bilen springer en pojke ut på vägen och innan Burt hinner reagera på det kör paret över pojken. Det visar sig dock att pojkens strupe är uppskuren och de bestämmer sig för att ta med pojkens kropp till närmaste stad: den lilla hålan Gatlin, Nebraska.

Vid deras ankomst verkar Gatlin först tomt, men det visar sig snart att staden styrs av en kult med barn som ser alla över 18 år som syndare.. som måste dö.

De trogna läsarna minns nog mina recensioner på Children Of The Corn-serien. I den första recensionen i den serien skrev jag att den här remaken skulle komma. Jag vill rätta mig på den punkten nu: det här är INTE en remake av filmen från 84. Den är inte heller lika tråkig och trög, även om den brister i att t ex skrämma. Vad jag har förståt det så är 2009ans årgång av Children Of The Corn (som är en TV-film) mer trogen till Stephen King's novell än vad 84ans var. Ändå är det samma producent - Donald P. Borchers - som står för både regi, producering och manusskript (tillsammans med Stephen King himself).

Visst har filmen brister - och de är varken få eller små - men filmen är ganska underhållande och betydligt jävla mycket mer våldsam än 84ans tråktröga film. Jag skulle tippa på att många som gillar 84ans film inte ger speciellt mycket för den här, utan rynkar säkerligen på näsan, spottar över axeln och kallar den skitfilm. Men personligen måste jag faktiskt säga att jag blev glatt överaskad när David Anders (Burt) började fimpa ungar till höger och vänster istället för att gnöla om att de ska försöka rädda ungarna som Peter Horton gjorde i 84ans årgång.. för helvete, de försöker ju döda dem - så varför inte lära ungjävlarna ett och annat (speciellt när Anders' karaktär är en vietnamveteran)?

Detta är bara några av skillnaderna från den tråktröga (där kom det igen) versionen från 84 - där något direkt våld egentligen inte förekommer. Slutet är inte heller lika cheesigt som i 84ans årgång och daltar inte heller runt, utan slänger en brutal, tvär och icke "happy ending" slut i nyllet på tittaren - vilket framkallade ett flin hos mig.

Effekterna var ganska snygga - om vi bortser ifrån en helt onödig sekvens där Anders har en massa hallucinationer ifrån vietnamkriget när han ränner runt med ungarna i hälarna i majsfältet. Effekterna vi bjuds på när dessa sekvenser inträffar är att vi får se kulor (aka taskigt gjorda datoreffekter) vina förbi på skärmen.

Det var de goda nyheterna - typ. Nu till de dåliga. Många av skådespelarna är verkligen helt värdelösa och spelade över något så fruktansvärt. Bara några minuter in i filmen satt jag och mumlade "Håll käften för fan." åt Kandyse McClure (Vicki) som enbart var förbannat irriterande med sitt gapande och skrikande. Jävla bitch. Preston Bailey är helt fel person som Isaac också, varför de valde den där fula ungen begriper jag inte då han inte verkar veta vad han egentligen gör framför kameran. Han spelar mestadels över, är mer irriterande än läbbig och borde satsa på en annan karriär - t ex gatusopare. Jävla snoris. De övriga skådespelarna pendlar mellan halvdana och rikspuckon. Den enda som var något så när sevärd var David Anders, faktiskt - med det sagt menar jag inte att han var top-notch, utan.. bara ok. Ungefär.

Så. Mitt personliga tycke om 2009ans Children Of The Corn blir att det faktiskt är en bra film - om vi bortser från de brister som finns i den. Den är så pass underhållande att man faktiskt kan sitta igenom den utan att sucka sig trött (bortse givetvis från skådespelarna.. huggah..).

Men som sagt; gillar du 84ans version av filmen kan det hända att du har svårigheter att gilla 09ans - då det är två helt olika filmer. Personligen föredrar jag faktiskt 09ans version.. även om större delen av dem som är framför kameran är ett gäng idioter.

http://www.imdb.com/title/tt1290135/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0