Vahetere...orka?

När Clarence (Christian Slater) möter callgirl-tjejen Alabama (Patricia Arquette) blir de förälskade snabbt i varandra, varpå Clarence dödar Alabama's hallick och tar med en väska han tror innehåller hennes tillhörigheter... men som i själva verket innehåller kokain för en halv miljon dollar. De beslutar sig för att bege sig iväg till Hollywood för att sälja iväg grejerna, vilket inte kommer bli det lättaste då de har de rättmätiga ägarna i hälarna - ett gäng sicillianska gangsters.

För regi stod Tony Scott (som tidigare gjorde Top Gun och senare Enemy Of The State) och för manus stod ingen mindre än Quentin Tarantino - som inte behöver någon direkt närmare presentation skulle jag tro. True Romance var - enligt IMDB iaf - det tredje manuset Tarantino fick filmatiserat och kom året efter sin succéfilm Reservoir Dogs (De Hänsynslösa) men året före sin Oscarsvinnande rulle Pulp Fiction.

I rollistan i True Romance ser vi en hel del stora namn, så som - de redan nämda - Christian Slater och Patricia Arquette, samt Dennis Hopper, Christopher Walken, Brad Pitt, Val Kilmer, Gary Oldman och Samuel L. Jackson - men flera av dessa namn skymtar enbart förbi snabbt i filmen. Att dessutom få se Conchata Ferrell (ni vet Berta i Two And A Half Men?) i en seriös - men ytterst kort - roll var rätt ovant.

Är filmen bra då? Jo då, sevärd åtminstone. Det är inget av Tarantino's bästa verk, men det är en klart sevärd och underhållande film - även om jag tycker att stilen på dialogerna inte riktigt är av Tarantino-typ. Slutet var till en början ett stort "Vad fan?", men mynnade ut i en rätt stor klichée. Och den obligatoriska Tarantino-humorn finns givetvis också med, men känns betydligt mindre än i många av de andra filmerna han har varit inblandad i.

True Romance är iaf en God Underhållning (som Helt Perfekt's ägare brukar skriva) som underhåller från början till slut.. men en film som går till historien är det inte.

Sevärd med öl- och chips-polarna.

http://www.imdb.com/title/tt0108399/

När Ryssland har utvecklat ett nytt stridsflygplan - MiG-31 - sätts en operation ihop av de brittiska och amerikanska underrättelsetjänsterna. De skickar Vietnamveteranen och piloten Mitchell Gant till Ryssland för att stjäla planet.

Filmen tar tid på sig att komma igång och stundtals sitter man mest och väntar på att någonting av intresse ska inträffa. Med detta menar jag inte att det inte händer ett dyft genom stora delar av filmen, men filmen blir bitvis småseg och det känns mest som transportsträckor mellan de intressanta händelserna. Flygsekvenserna mot slutet är emellertid imponerande för att vara 1982 och lyfter filmen lite grann.

Clintan är som vanligt bra och har en helt ok skådespelarassamblé bakom sig. Storyn och manuset är bra, men transportsträckorna kunde de ha antingen klippt ner eller skippat helt från första början. Effekterna är 80-tal och har självklart gått ut i datum. Påtal om det, så läste jag några kommentarer på filmen på IMDB där flera skrev någonting om att filmen kanske behöver sig en remake för att uppdatera effekterna. Varför det? Är man så jävla effektkåt att man inte kan acceptera en film från tidigt 80-tal och dess effekter för vad de är så tycker jag att man inte heller behöver titta på filmer från tidigt 80-tal.

Firefox är inte en av Clint Eastwood's bästa filmer direkt, men den duger som ok underhållning iaf - även om den är seg stundtals. Visst har den fler brister, varav vissa är rent av absurda rent verklighetsmässigt.. men vad fan, det är en film.

Ok underhållning, skulle jag nog kalla den.

http://www.imdb.com/title/tt0083943/

Jacob Singer återvände som en annan man från Vietnam. Med en skilsmässa och en död son bakom sig försöker Jacob att leva ett normalt liv tillsammans med sin kollega och flickvän Jezebel i en liten Brooklyn lägenhet. Men detta är Jacob's minsta problem, vilket han märker en sen kväll när han vaknar upp på tunnelbanan på väg hem. Allt eftersom börjar han att se vanföreställningar och underliga varelser. Håller Jacob på att bli tokig eller hände det någonting i Vietnam?

Genom en request satte jag mig och såg den här filmen och besvikelsen slog mig på käften efteråt. Det här är något av det tråkigaste, mest osammanhängande skräpet jag har sett på länge. Filmen verkade till en början vara riktigt lovande, men en ytterst kort bit in i filmen brakade alltsammans ihop och filmen bara velar fram och tillbaka hela tiden utan att komma någonstans.. fram till det helskruvade slutet, som gör att hela filmen är helt onödig.

Visst, det händer en del grejer i filmen, men när man får sitta och vänta i 20 minuter mellan varje grej - och att varje grej som inträffar varar i ca 20 sekunder för att sedan återgå till att bli en långtråkig och osammanhängande skräpfilm - så börjar jag känna hur gäspningarna börjar invadera.

Det finns säkerligen mer att gnälla på om den här filmen, men det här får duga. Det här var hur som helst den första och troligtvis sista gången jag ser den här rykande högen med skrot. Folk får tycka hur de vill om den här filmen, jag ser den som en av de sämsta filmer jag har sett på flera år.

http://www.imdb.com/title/tt0099871/

Jag tror inte Fight Club behöver någon närmare presentation egentligen och att skriva en recension av filmen är nog ganska onödigt i dagens läge, men vad fan.. jag har hur som helst sett om filmjäveln igen nu efter ett par år. Och den är fortfarande lika kick ass som första gången jag såg den.

För er som inte sett den: Edward Norton spelar en ensam medelåldersman med insomnia. Han försöker att ordna till sina sömnproblem på olika sätt med resultatet att han lyckas få lite sömn. Men hans tillstånd vrids tillbaka till ursprungspunkt då han möter den unga kvinnan Marla (spelad av Helena Bonham Carter). När han senare är ute och reser i jobbärenden stöter han på den underlige unge tvålförsäljaren Tyler (spelad av Brad Pitt) och efter en kort konversation blir de snabbt goda vänner. Tillsammans bygger de upp en ny klubb för män som vill ha utlopp för sina innersta aggressioner, som blir en ny sorts terapi för förtryckta män - Fight Club. Deras slagsmålsmatcher och harmlösa sattyg börjar emellertid att spåra ur allt eftersom tiden går.

Både Edward Norton och Brad Pitt är lysande i huvudrollerna. Helena Bonham Carter's karaktär har även en viktig del i storyn. Utöver dessa ser vi även exempelvis Meat Loaf som f.d steroidanvändande kroppsbyggare med mansbröst och Zach Grenier som Norton's grinpitt till chef.

Fight Club är en jävligt smart - för att inte tala om våldsam - film och har en rejäl twist mot slutet av filmen som troligtvis fick många att lyfta på ögonbrynen högt. Twistkonceptet har vi emellertid sett många, många, många gånger efteråt och det är en ganska vanligt förekommande sak i dagens filmer.

Kortfattat är bra har jag hört och jag hade tänkt vara det med Fight Club. Har man inte sett den tycker jag man kan sluta läsa och pallra sig iväg till närmaste videobutik och införskaffa filmen.. eller rent av ladda ner den. Vem bryr sig? Hur som haver.. Fight Club står sig satbra fortfarande och det lär den göra nästa gång jag ser den med.. och säkerligen den trettionde gången jag ser den också, för den delen.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0137523/

Året är 1946. Åtta månader har gått sen andra världskriget slutade och livet har börjat återgå till det normala, även i den lilla staden Texarkana, Arkansas... tills det att två ungdomar hittas brutalt misshandlade intill en skogsväg. Den lokala polismakten står handfallna inför misshandeln. Tre veckor går och ytterligare två ungdomar hittas, den här gången mördade. Den lokala polismakten står handfallna inför situationen och får hjälp av kapten J.D. Morales, som skickats till Texarkana för att medverka i jakten på The Phantom Killer.

Innan slashervågen under 80-talet kom den här filmen 1976, som är baserad på händelser som inträffade i en amerikansk småstad 1946 - som aldrig blev lösta. Att kategorisera med en enda genre är ungefär lika möjligt som att lyckas andas i rymden. Den blandar drama, rysare, thriller och så slänger den ner en gnutta humor i den lite märkliga blandningen.

Skådespelarna är - även om jag aldrig sett någon av dem - riktigt bra och trovärdiga. Samtidigt som filmen är en film, är den uppbyggd lite som en dokumentär då vi med jämna mellanrum får höra en berättare som berättar kring händelserna. Effekterna var rätt hyggliga för att vara 70-tal. Händelseförloppet kunde ha varit lite mer drivande dock då filmen stundtals känns som att de stannar upp allting och bara pratar en massa skit.

Filmen var säkerligen skrämmande för 33 år sedan, men i dagens mått mätta är det en ganska blek film. Men om man tänker på att den faktiskt gick på ett koncept som blev stort ett par år senare, så var filmen före sin tid.

Personligen tycker jag att filmen är bra och sevärd, men det är ingenting jag kommer se om på ett par år skulle jag tro.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0075342/

I Moskva, Ryssland, håller ett filmteam på att spela in en ny slasherfilm. Billy Hughes är makeup artisten i teamet och arbetar med de olika specialeffekterna och makeuperna. Billy är inte bara expert på effekter, utan även stum.

En kväll när hon glömmer en mask - som hon ska ha med sig hem över helgen - blir hon inlåst i studion och blir vittne till en snuff movie inspelning. Billy måste nu försöka att övertyga de ryska polismyndigheterna om vad som har hänt.. innan hon själv går samma öde till mötes.

Mute Witness - eller Tyst Vittne som den svenska releasen heter - är något av en riktig nagelbitare. Det börjar lite stillsamt i ungefär 10 minuter eller så och brakar sedan på i ett ganska högt tempo resten av filmen. Stundtals är filmen riktigt spännande och man sitter som på nålar och filmen erbjuder en hel del twister. Filmen har en alldeles lagom speltid på ca 90 minuter också, vilket gör att de sparat på pratet och öst på med spänningen istället. Filmen är också välspelad och Marina Zudina gör en imponerande insats som den stumma Billy.

Filmen innehåller visserligen ett par fel och tynar ut mot slutet, men då den första timmen av filmen är löjligt bra så kan det ursäktas. Slutet är lite halvtwistigt, men relativt förutsägbart. Jag gillar hur som helst Mute Witness - och tänker rekommendera den då den har fler starka än svaga sidor.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0110604/

Den professionelle tjuven Luther Whitney börjar bli till åren kommen och har tänkt att dra sig tillbaka en gång för alla. Det ligger bara en sista kupp mellan honom och det ljuva pensionärslivet.

Luther bestämmer sig för att göra inbrott i Walter Sullivan's - en av USA's rikaste män - villa. Under kuppen - som till en början går smidigt till - händer något. Luther blir vittne till ett brutalt mord på en ung kvinna och en av männen som är inblandade är Alan Richmond - USA's president.

Med både polismakten och Secret Service efter sig försöker Luther att rentvå sig och sätta dit de inblandade.

Första gången jag såg den här filmen tyckte jag att den var rätt ok. Jag hade förväntat mig mer än vad jag fick, så jag blev väl smått besviken över den. Nu när jag tittade på den för andra gången gillade jag den mer.

Bland skådespelarna ser vi Clint Eastwood, Gene Hackman, Ed Harris, Laura Linney, Scott Glenn, Judy Davis, E.G. Marshall och Clintans dotter Alison Eastwood (som var med i Tightrope också) i en snabb biroll. Alla gör det de ska och filmen är trovärdig, men är seg på sina ställen.

Filmen - som är baserad på en bok av David Baldacci - är en rätt hygglig thriller, men är som sagt seg på sina ställen då den stundtals blir ganska pratig och det inte händer så mycket. Spänning uppstår lite då och då, men det känns emellanåt väldigt långt emellan dessa sekvenser.

Absolute Power är inte en av Clintans bästa filmer, men det är en hygglig film som går att titta på ett par gånger iaf.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0118548/

När flera kvinnor hittas brutalt mördade och våldtagna i New Orleans sätts kriminalaren Wes Block (Clint Eastwood) på fallet. Och för att försöka lösa fallet dras han till de sjabbigare sidorna av staden för att leta ledtrådar. Genom fallets uppkomst möter han Beryl Thibodeaux (Geneviève Bujold) som han inleder ett förhållande med. Samtidigt måste han ta hand om sina två döttrar då han är frånskild och hatad av sin ex-fru.

När det kommer till Clint Eastwood filmer brukar det alltid finnas en viss standard på kvalitéen på filmen. Antingen är den skitbra eller så är den råbra. Eller bara bra. Tightrope från 1984 är inte en av Clintans bästa filmer - men den är ändå sevärd. Problemet med den är att den är ganska rörig och det gäller att hänga med hela tiden för att begripa vad som försigår egentligen. Och så innehåller den en del helt onödiga scener där det förekommer sexuella aktiviteter som mest känns som att de är där för att förlänga speltiden.

Skådespelarna är bra och utöver Eastwood och Bujold får vi även se Clintans egen dotter - Alison Eastwood - i en viktig roll. Även om hon inte är med jättemycket genom filmen så gör hon ändå bra ifrån sig för att vara 12 år (vid filmens inspelning). Vi ser även Dan Hedaya (Commando, Alien: Resurrection), Marco St. John (The Punisher (2004), Friday The 13th: A New Beginning), Randi Brooks (TerrorVision) och Jamie Rose (Chopper Chicks In Zombietown) framför kameran.

Manuset är - som jag skrev ovan - ganska rörigt. Stundtals började jag fundera vad manusförfattaren/regissören Richard Tuggle tänkt med egentligen då vissa scener är helt ovesäntliga för filmens handling och fyller egentligen bara ut speltiden på strax under 2 timmar. Stundtals kan även filmen kännas småseg och halvtrist.

Tightrope är väl en ganska sevärd film, även om den har sina sega stunder. Den har en del ljusa stunder också, så som några rejäla gapskratt som framkallades av konversationer mellan Clintan och en blott 10 årig Jenny Beck - som för övrigt ser ut att vara typ 7 eller något.

Sevärd, även om det finns brister.

http://www.imdb.com/title/tt0088272/

Alltihop började 1945. Nazisterna forskade inom parapsykologisk krigsföring för att försöka göra de med övernaturliga förmågor till soldater. Kriget slutade - men inte experimenten. Regeringar runt om i världen inrättade så kallade Divisioner. De försökte ta vid där nazisterna misslyckades - att göra de med övernaturliga förmågor till vapen.

Människorna med dessa övernaturliga förmågor är indelade i olika grupper. Watchers - kan se in i framtiden. Movers - kan förflytta objekt med telekinetiska förmågor. Pushers - styr andra individers tankar och kan få lögner att verka sanna. Sniffs, Shifters, Shadows och Bleeders är andra typer av övernaturliga människor.

Hong Kong. Efter att en drog - som blivit framtagen för att maximera de övernaturliga människornas förmågor - blivit provad på en pusher lyckas hon fly från Divisionen. Samtidigt blir movern Nick uppsökt av den unga watchern Cassie som berättar om hur han kan tjäna stora pengar, bara han hjälper henne. Men efter att ha blivit attackerad förstår Nick att det hela handlar om någonting betydligt mer betydelsefullt än pengar.

Och så utesluter jag en massa för att slippa spoila mer än nödvändigt. Bra så? Tack tack. Vi börjar med skådespelarna. Framför kameran ser vi bland annat Chris Evans (Fantastic Four filmerna, TMNT), Djimon Hounsou (Lara Croft Tomb Raider: The Cradle Of Life, Constantine), Dakota Fanning (The Cat In The Hat, Hide And Seek, War Of The Worlds (2005)) och Camilla Belle (The Lost World: Jurassic Park, When A Stranger Calls). Alla gör bra ifrån sig och skådespelarinsattserna är bra. Effekterna är givetvis påkostade och snygga (de man får se alltså). Manuset är bra och händelserikt, men...

Storyn är grötig. Det är alldeles för mycket att hålla reda på samtidigt och filmen hade nog behövt en timme till på sig för att kunna utveckla storyn fullt ut, så att tittaren inte sitter som ett jävla fån efteråt och inte fattar hälften av filmen.

Utöver detta så tycker jag att den här filmen var riktigt bra. Den blandade sci-fi, thriller och en liten andel action i ett fint paket med ett lagomt högt tempo. Visserligen är vissa saker i filmen helt ologiska och riktiga "klia sig i huvudet"-moment, men det är sånt man får räkna med om man ska se sci-fi. Tycker åtminstone jag.

Jag tycker filmen var hur som helst sevärd och riktigt bra. Men då storyn var väldigt ihoppressad och tittaren skulle hålla reda på en massa saker samtidigt som man skulle koncentrera sig på vad som hände i filmen blev det lite mycket.

Mycket sevärd, även om det finns brister i den.

http://www.imdb.com/title/tt0465580/

Det var inte speciellt länge sen jag gjorde en trilogi recension, men det är dags igen för ytterligare en.

När Evan är sju år ritar han en mordisk teckning i skolan, men har inget som helst minne av att han gjort det. Hans mor och han besöker en läkare som ger som förslag att han ska börja skriva dagbok för att försöka hålla minnet i styr, men han drabbas ändå av underliga blackouter med jämna mellanrum. Som trettonåring medverkar han under ett busstreck som går käpp rätt och han tvingas flytta från sina vänner.

Sju år senare, när han går på college, hittar han sina gamla dagböcker och när han läser ur dem upptäcker han att han tas tillbaka till händelserna han läser om. Han kan bokstavligen kliva tillbaka till sina blackouts och förändra vad som hänt. Men att ändra det förflutna innebär också att framtiden ändras. Problemen börjar när han kommer tillbaka igen och märker att hela hans liv har förändrats och att varje försök att rätta till någonting leder till en ny verklighet.

Första gången jag hörde talas om den här filmen viftade jag undan den utan att ens lägga en tanke på att se den. Ett par år senare såg jag den slutligen och blev väldigt förvånad över hur jävla bra den var. Jag tror detta var runt när tvåan hade släppts, eller nåt.

Efter att ha sett den ett par gånger tycker jag fortfarande samma sak som första gången jag såg den: råbra. Filmen lämnar tittaren frågandes under filmens gång, men knyter ihop alla lösa trådar på slutet och får hela filmen att bli väldigt begriplig när sluttexterna rullar upp. Skådespelarna är riktigt bra och det är lite intressant att se hur karaktärerna ändrar sig i varje verklighet, medans Evan är den samme hela tiden.

Alla som gillar film bör se den här, den är mästerlig.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0289879/

De två paren Nick och Julie och Trevor och Amanda är på utflykt för att fira Julie's 24 årsdag. Men firandet bryts tvärt då Nick får ett samtal om ett möte han måste medverka på för att inte mista chansen att gå upp i graden på sitt arbete. När paren är på väg tillbaka till stan inträffar en bilolycka med resultatet att enbart Nick överlever.

Ett år efter olyckan upptäcker Nick att han kan resa tillbaka i tiden genom att titta på fotografier där han är med. Han reser tillbaka till den ödesdigra dagen, ändrar historien och när han är tillbaka är allt bra.. fram tills det att han bara måste ändra ytterligare en sak, vilket ger oanade konsekvenser.

När den här kom fick jag höra att den var riktigt urusel, dålig och kass. Jag tänkte inte så noga på det då, för jag hade ju inte sett första.. så varför bry sig?

Nu när jag sett den kan jag bara säga att jag inte har sett något så här ogräsligt på ett bra tag. Den är inte bra någonstans. Den har ingenting som den första filmen hade.

Skådespelarna är antingen en bunt idioter som inte vet hur man skådespelar eller så var de stupfulla när de spelade in filmen. Att de var drogpåverkade kan vara ett alternativ också. Storyn hade kunnat funka, men det hela skiter sig efter första vändan Nick reser tillbaka i tiden.

Framför kameran får vi se exempelvis Eric Lively (The Breed), Erica Durance (House Of The Dead), Dustin Milligan (Final Destination 3), Gina Holden (Final Destination 3, AVPR: Aliens vs Predator - Requiem, Fantastic Four), David Lewis (Lake Placid) och Andrew Airlie (Fantastic Four, Final Destination 2). Visserligen säger inte dessa namn ett jävla skit, men även om de nu var bra i de övriga filmerna (jag minns inte riktigt) så märks det iaf inte i den här filmen. Jag läste även en recension av filmen på IMDB där någon korkskalle menade på att filmen sög i allmänhet (korrekt) men att erica Durance var bra "som vanligt". Bra? Va? Hon var för helvete med i House Of The Dead! Enda anledningen att hon får fortsätta vara med i filmer är ju troligtvis tack vare de två sakerna som sitter strax under hakan och strax ovanför naveln.

Jag tänkte fortsätta min recension med lite citat från H's recension (länk hittar ni längre ner) av den här filmen: Man exploaterar inte trafikolyckan, man tar nödvändig tid att presentera genuint sympatiska karaktärer och man tror faktiskt att filmen ska bli riktigt bra. Tyvärr verkar man inte riktigt fattat den grundläggande premissen för det hela.

Jag fortsätter citera (se upp för spoilers här): Nick kan flasha iväg sig varsomhelst, bara han finns med på ett foto han tittar på. Att Evan dessutom alltid hade en kompletterande blackout för tillfällena han åker tillbaka till - det som gör hela filmen så jävla smart - bryr man sig inte om. De olika verkligheter Nick skapar visar dessutom tydligt att han är ett jävla pucko och dessutom ett rent as [...].

Andra filmen i trilogin är usel. Den har ingenting som gjorde den första filmen så jävla bra. Dessutom måste den här filmen vara en av de filmer som har längst eftertexttid på runt 10 minuter.

Onödigt skräp som egentligen inte borde fått göras. Undvik.

http://www.imdb.com/title/tt0457297/

Efter att ha upptäckt att han har förmågan att hoppa i tiden börjar Sam Reed att hjälpa polisen genom att hoppa i tiden för att se vem som är skurken. Polisen har givetvis ingen aning om vad han håller på med utan tror att han är ett medium. Det finns dock en gyllene regel kring det han gör: oavsett om det är med mening eller av en ren olyckshändelse, ändra inte, hindra inte eller beblanda sig med någon, vilket kan ge katastrofala ändringar i framtiden.

En dag kommer en tjej på besök, lillasystern till hans ex som blev mördad för 10 år sedan. Hon berättar att killen som sitter i dödscellen för mordet är oskyldig, då exets nyfunna dagbok avslöjar att hon vänstrade med honom. Sam är till en början motvillig till att göra det då det skulle innebära för stora förändringar på framtiden, men går senare med på det. Kan han lösa mysteriet innan han förlorar förståndet helt?

Den tredje och förhoppningsvis den sista filmen i Butterfly Effect filmerna är ett stort steg ifrån den andra gräsligt dåliga filmen. Det är ingen klassiker och den når inte upp till samma höjd som den första filmen, men det är en god underhållningsfilm.

Skådespelarna var bra, även om jag inte förväntat mig några större insattser. Effekterna var nice, då den här filmen involverar en galning med en bärbar cirkelsåg vilket resulterar i en del blod och slask. Den tredje filmen lutar sig lite åt skräck/rysarhållet, men följer samtidigt thriller spåret. Knepigt. Storyn var bra, men den innehöll en del hål och frågor som aldrig blev besvarade. Man får exempelvis aldrig reda på hur Sam fått egenskapen att hoppa i tiden, vilket man får i de två tidigare filmerna.

För att ge er lite trivia: den tredje filmen ingår i en filmserie kallad 8 Film To Die For i samband med skräckfilmsfestivalen Horrorfest III som är arrangerad av filmbolaget After Dark. Jag vet inte riktigt om detta medfört någonting till att den tredje filmen är betydligt bättre än den gräsliga tvåan, men jag tycker de har lyckats rätt bra iaf.

Jag tycker att den tredje filmen är sevärd och funkar som en god underhållning, men det är varken en klassiker eller ett mästerverk.

http://www.imdb.com/title/tt1234541/

Sammanfattningsvis: 1an, ett svinbra mästerverk. 2an, ett ogräsligt skämt. 3an, en god underhållning. För er som är sugna på att läsa lite mer om filmerna och en annan syn på dem kan ta er in på H's blogg och läsa hans recensioner. Ni finner 1an och 2an recenserade här och 3an här.

En udda thriller med en avsmak av skräck som tar upp ett verkligt problem.

När de två bästa vännerna Mel och Jules anländer till en flygplats efter en helg i Mexico upptäcker de att en av Mel's väskor är spårlöst försvunnen. Kort därpå upptäcker de också att de är strandsatta på flygplatsen.

De bestämmer sig för att ta en busskyttel från flygplatsen. Utöver tjejerna åker även en medelålders man och två killar, som de träffade på flygplatsen, med i skytteln. Men efter att ha klivit på skytteln blir natten, som började som vilken annan som helst, en ren mardröm och vägen hem verkar vara väldigt, väldigt avlägsen...

Ärligt talat vet jag inte riktigt varför jag införskaffade den här filmen. Jag läste inte så noga om den egentligen utan det kändes mest som ett "whatever". Hur som helst, filmen visade sig vara en ganska spännande nagelbitare.

Filmen hoppar igång ganska snabbt och det händer nästan hela tiden någonting, men speltiden är lite väl häftig (den ligger på ca 100 minuter) för att vara en sån här typ av thriller. Det som räddar mycket av filmen är skådespelarna som gör riktigt bra och trovärdiga insattser.

Storyn börjar som vilken thriller som helst, men utvecklas allt eftersom filmen fortskrider och mot slutet av filmen börjar alla bultar att komma på plats. Men händelseförloppet i filmen innehåller ett par "What the fuck?"-moment, där det inträffar saker som man kan börja fundera vad egentligen manusförfattaren tänkte med när han skrev det partiet i manuset.

Filmen innehåller ett par scener där förnedring och tortyr ingår, även om man inte får se speciellt mycket och den innehåller som sagt också en story som tar upp ett problem som finns i verkligheten. Jag lyfte lite på ögonbrynet mot slutet när jag begripit vad filmen egentligen gick ut på.. och jag tyckte det var ett ganska smart drag av manusförfattaren.

Även om jag tycker filmen är bra, så tycker jag att den har ett par brister så som att den är lite väl lång och att de kunde kortat ner iaf en 10 minuter och fortfarande fått en intensiv (om inte mer intensiv) thriller.

Sevärd, även om den har brister.

http://www.imdb.com/title/tt0880648/

Brevbäraren.

När den lilla staden Smithfield plötsligt får en ny brevbärare, vid namn Darius Foxx, börjar underliga saker inträffa med posten. Människorna i den lilla staden får upprivna brev, krossade paket och utsätts för diverse olika spratt av den mystiske brevbäraren.

Samtidigt anländer Daniel's syster, Beth, efter ett år på college. Allt verkar frid och fröjd, fram tills det att Daniel upptäcker att Beth och hans bäste vän, Jay, har blivit tillsammans. Daniel blir ursinnig och inte allt för långt efter dyker Darius upp för att berätta några, sen länge, glömda hemligheter.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här filmen. Den var bitvis rätt underhållande, men till större delen satt jag mest och suckade över uselt skådespeleri, dåliga effekter och tråkigt händelseförlopp. Idéen bakom filmen var väldigt lovande, men genomfördes uselt.

Hade filmen varit lite mer intressant, givande och mer påkostad (med typ skådespelare, effekter etc.) hade filmen säkerligen blivit en bra film. Men filmen saknar spänning, intressanta vändningar och ett klichéeaktigt händelseförlopp. Slutet är en ren klichée och är ett sånt där slut man har sett i fyrahundra andra filmer.

Kort sagt är det en ganska tråkig, händelsedöd film som kunde ha blivit en riktigt intressant grej, men som de sumpat till en större del.

http://www.imdb.com/title/tt0425218/

En löjligt lång titel, men en jäkligt bra film.

Efter att ha utmanat en football-kille på sin skola i ett olagligt streetrace, som slutar i att hans bil blir totalkvadad, skickas den unge killen Sean till Tokyo till sin far för att slippa hamna i fängelse.

Men kort efter hans ankomst till Tokyo träffar han Twinkie, en snubbe som kan få tag i precis vad som helst. Twinkie introducerar Sean för en ny sorts streetraceform; drifting. I samma veva utmanas Sean av DK (Drift King), brorson till yakuzan Kamat, i ett driftingrace. Sean får låna en bil av Han, en snubbe som har kopplingar till DK, och kort efter racet måste Sean börja hjälpa Han för att betala av sina skulder.

Det tog ett bra tag innan jag såg den här tredje delen i serien, dels för att jag inte orkade bry mig och dels för att jag var helt enkelt ointresserad av att se den. Men när jag var hem till en polare och rotade lite bland hans filmer såg jag att han hade alla tre filmer. Så jag lånade hem dem och såg dem.

Första gången jag såg filmen tyckte jag den var riktigt bra. Det tycker jag fortfarande. Varför folk ser ner på den här filmen så mycket förstår jag inte riktigt. Det finns säkerligen de som säger att den här är bättre än föregångarna, men av de jag har pratat med om den här filmen får jag höra åsikter så som "Ööh, nej.. den tredje filmen är sämst." och "Njae, tredje filmen är bra men de två första är bättre.". I min mening är den tredje installationen i serien bättre än den andra, men sämre än den första.

Anledningen till att folk tycker så är ju troligtvis för att varken Paul Walker eller Vin Diesel är med i den här filmen och storyn är helt nyskriven och har egentligen ingenting med de två föregående filmerna att göra (utom en liten grej på slutet).

Likheterna med den tredje filmen och de två tidigare filmerna är tempot, de heta brudarna (glömde jag nämna dem i de två tidigare recensionerna?) och den dånande musiken (som duger i den här filmen, jag föredrar de föregående filmernas musik mer). Skådespelarna är bra och trovärdiga, fastän många av dem är såna man aldrig sett förr.

De enda skådespelarna jag har sett (som jag vet om iaf) är Lucas Black (X-Files) och Sung Kang (Live Free Or Die Hard, Fast And Furious) som gör bra insatser som Sean och Han.

Jag tycker iaf den tredje filmen är riktigt bra och bättre än den andra filmen i serien. Den följer originalkonceptet, samtidigt som den bjuder på någonting helt nytt och följer inte riktigt klichéestigen.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0463985/

Tack vare att den fjärde filmen hade biopremiär nyligen tänkte jag stöka igenom de här filmerna.

Efter ett antal lastbilskapningar skickas LAPD-snuten Brian O'Conner in som undercoveragent av FBI i ett streetracegäng ledda av Dominic Toretto för att ta reda på om Dominic och hans vänner står bakom kapningarna.

Men när Brian blir involverad i Dominic's liv och hans syster, Mia, börjar han försöka att bevisa att Dominic är oskyldig.

Jag har alltid gillat den här filmen. Anledningarna är exempelvis att skådespelarna (t ex Vin Diesel, Paul Walker, Michelle Rodriguez, Jordana Brewster) gör bra insattser och är trovärdiga samtidigt som filmen håller ett högt tempo och intresset hålls hela tiden uppe. Stundtals är musiken riktigt bra också med bland annat dånande drum 'n bass.

Jag tror de flesta har sett den här filmen redan, så jag avslutar med detta:

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0232500/

Billy Zane och Dennis Hopper i samma film.

Under en kongressresa till Salvador, Brasilien, blir alzheimersforskaren Dr. Taylor Briggs och hans kollega och vän Dr. Deepra Chang inbjudna till ett lokalt sjukhus. Väl på sjukhuset möter de en patient från Amazonen som har mängd unika tumörer i minnescellerna och medans Taylor undersöker hans väska kommer Taylor, av misstag, i kontakt med ett okänt pulver.

Senare börjar Taylor att se syner av minnen som inte är hans egna. Han bestämmer sig för att börja rota i det hela och upptäcker snart att minnena kan tillhöra en mördare.

Den här thrillern är av varianten att när man sett lite mer än halva har man antingen skitmånga frågor i huvudet och funderingar på hur i helsike de ska nysta ut allt eller att allt bara verkar totalt jävla ologiskt.. fram tills slutsekvenserna.

Jag tyckte den här filmen var bra, hur som helst. Den var lite trög strax innan halva filmen hade gått, men när Zane började rota i det hela ordentligt brakade filmen iväg och vips var den slut. Storyn var bra, men som sagt trög på sina ställen. Skådespelarna var bra. Öh.. ja.

Det finns väl inte så mycket mer att säga egentligen om filmen. Det är en bra thriller som håller sig till de vanligaste ramarna som finns i dag, typ.

Helt klart sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0418879/

Lite mer Chuck Norris då.

När den mentalt instabile mannen John Kirby tappar sitt förstånd tar han fram en yxa och hugger ner två av sina familjemedlemmar. Strax därpå anländer sheriffen Dan Stevens upp med sitt manskap. Dan lyckas fängsla John, som senare lyckas ta sig loss och blir därpå skjuten.

Kirbys kropp skickas till ett forskningsinstitut där två forskare provar en ny formel de tagit fram. Kirbys kropp utvecklas och sår han får läker inom loppet av några sekunder. Kirby, som varit död, vaknar till liv och han är sugen på hämnd.

Det här är en lite annorlunda Chuck Norris film. Chucken gör visserligen sitt; spöar skiten ur folk till höger och vänster, fäller en del one-liners, får fruntimmer på fall och blir slutligen en amerikansk hjälte. Självklart.

Men filmen känns inte riktigt som en Chuck Norris film då det inte är blytung B-action, utan lite mer åt thriller och skräckhållet (slasher-grenen, för att vara närmare bestämd). Filmen innehåller även en hel del goofs (fel i produktionen), exempelvis i en scen där Kirby flyger ut genom ett fönster ser vi någonting gult fladdrar till när han landar. Scenen efter, när vi får se han ligga på backen, finns det ingenting som är gult i närheten. Mycket underhållande. Utöver Chucken är det en fungerande skara skådespelare som är lagomt trovärdiga.

Något som fick mig att skratta högt var en scen där de sitter och knapprar på en dator som ska visa (vad jag begrep det iaf) Kirbys kropps utveckling. Det hela ser mer ut som något en LSD-påverkad person skulle se. Flummigt värre.

Den här filmen är en udda, men underhållande, Chuck Norris film. Jag tyckte den var riktigt bra iaf.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0084684/

Lite mer Steven Seagal.

Under sin tioende födelsedag bevittnar Jacob King hur hans tvillingbror blir brutalt mördad av en okänd man. Många år senare plågas han fortfarande av minnena av dagen då hans bror dog. Jacob har gjort sig ett namn inom poliskåren genom sina brutala metoder för att sätta åt brottslingar.

Jacob och hans kollega, och nära vän, Storm Anderson blir satta på ett fall där flertalet personer har blivit mördade och spåren pekar åt att det är samma mördare. Samtidigt kopplas FBI agenten Frankie Miller in för att medverka i utredningen. Samtidigt släpps även Billy Joe, en hänsynslös mördare, efter att ha överklagat sin dom och han är sugen på hämnd.

Återigen en Steven Seagal som är ganska sullig och smått obegriplig stundtals. Den är rätt senfärdig och stundtals är den rätt tråkig och händelselös. Fighting- och actionscenerna är ganska dåligt gjorda då det ser ut som hela filmen hackar och flera av dessa scener repeterar sig själva 2 - 4 gånger per scen, vilket bara blir irriterande.

Seagal, som även skrivit manus till den här filmen, är halvdan i huvudrollen.  Isaac Hayes (Chef i South Park) och Chris Thomas King (O Brother, Where Art Thou?) har varsin viktiga roller också.

Men den här filmen är en klar förbättring mot den usla Attack Force (recenserad här) han gjorde två år tidigare. Men bara för att den är bättre än Attack Force innebär det inte att den är bra..

http://www.imdb.com/title/tt1107859/

Chuck Norris, igen!

Scott James, en tillbaka dragen martial arts kämpe, blir insyltad i en komplicerad soppa där en förmögen arvtagerska vill hyra honom för ett lönnmordsuppdrag som inkluderar en internationell terroristgrupp av ninjor och förstörelsen av deras träningsplats, The Octagon, där legosoldater och terrorister blir tränade i ninjans ädla konst. Gruppen är dessvärre ledd av Scott's adoptivbroder, Seikura.

Hans vän A.J. tackar ja till jobbet, men Scott gör sitt bästa för att övertyga honom om att inte göra det. Han lyckas inte få A.J. på andra tankar och beger sig därefter iväg sin vän som begett sig iväg för att leta reda på gruppen.

Det kanske låter som en sjuhelvetes till action/thriller med martial arts element, men nej. Genom filmen är det 4 (om jag inte räknat fel) scener där det avfyras skott, resten av "action"-scenerna involverar martial arts och det är sisodär.. ptja.. 6, 7.. kanske 8 scener. Resten av filmen är tråkig, seg eller rent av idiotisk dialog.

Vad tusan tänkte Chucken egentligen? Jag brukar gilla Chuckens filmer, men den här filmen var rent av vedervärdig. Hade det inte varit för de sista 20 minutrarna hade jag troligtvis slängt filmen åt helvete, men de sista 20 minutrarna räddar inte heller filmen helt.

När jag tittar på en film vill jag inte sitta och halvsova fram till slutet av den, vilket jag dessvärre gjorde med den här filmen. Chucken är ju givetvis bad ass med sina polisonger och sin mustach återigen och bevisar att han visst är en amerikansk hjälte, men inte ens han kan rädda den här filmen som i min mening bara är bortkastad tid.

20 minuter intressanta händelser i slutet av en film räcker inte för att få mig att tycka att filmen är bra. Tyvärr Chucken.

http://www.imdb.com/title/tt0081259/

Chuck is back!

Efter att två narkotikapoliser har blivit mördade av en okänd karatekunnig mördare ber polisen om assistans av världsmästaren Matt Logan. Han ska lära poliserna karate, men blir snart indragen i fallet betydligt mer än vad han velat.

En gammal Chuck Norris rulle från 79, som faktiskt står sig ganska bra än idag. Fighting scenerna är rätt bra gjorda och Chucken roundkickar hela världen, som vanligt. Mycket underhållande. Utöver Chucken ser vi bland annat även Clu Gulager (Feast-filmerna) och Jennifer O'Neill (Scanners) framför kameran.

Storyn var den typiska poliser-blir-mördade-och-en-utomstående-person-kommer-in-och-räddar-dagen-story. Ungefär. Och så lite hämndaktion mot slutet också. Just det. Den här gången visar dock Chucken inte att man behöver ett rejält skägg och en rejäl 80-tals frilla för att vara bad ass. Nej, nej, den här gången är det rejäla polisonger och en redig mustach som får damerna att smälta. Och så roundkickar han hela världen och bevisar att han är en amerikansk hjälte.

Sevärd, om man gillar slå-folk-på-käften-filmer.

http://www.imdb.com/title/tt0079168/