Cornered!

Efter att ha stängt igen butiken sätter sig fem personer för att spela poker i butikägarens lägenhet ovanför, samtidigt som en seriemördare är på fri fot. Gissa vem som tänkt göra sig ett besök i affären efter stängning..

I Cornered! staplas klichéerna på hög och förutsägbarheten slår tittaren i ansiktet stup i ett. Händelseförloppet är utdraget, tråkigt och inte ett dugg läskigt - vilket inte blir uppvägt av någorlunda skådespelare så som föredettingen Steve Guttenberg (Mahoney i Police Academy filmerna), James Duval eller Elizabeth Nicole (som både är snygg och bär rejäl urringning filmen igenom).

Mer tid än så här tänker jag inte lägga på den här filmen. Den är tråkig, förutsägbar och inte alls intressant. Se någonting annat istället.

http://www.imdb.com/title/tt1151911/

Dead And Gone

Jack Wade (Quentin Jones) tar med sig sin fru Frankie (Kathrine Bates), som ligger i koma, till en nedgången stuga intill Desert Wells, Nevada, då alla deras pengar är slut. Jack måste ta hand om Frankie själv då hennes släktingar stoppat upp hennes tillgångar vilket lämnat honom luspank. Inte långt efter deras ankomst till stugan börjar Jack få hallucinationer och se underliga vanföreställningar.

Dead And Gone är en typisk film man råkar missta för att vara en hygglig B-skräckis när man står i videobutiken för att man ska hyra sig en rulle en tråkig söndagskväll. Men istället för en hygglig rulle får man istället skräp utan dess like och en söndagskväll blir helt bortkastad på ingenting.

Filmens första problem är dess story och händelseförlopp. Vi har sett det tusentals gånger innan och att påstå att filmen är någonting annat än förutsägbar och klichéespäckad vore ren lögn. Filmens andra problem är att den är totalt oläskig. Inte ett uns av läskighet existerar filmen igenom och den är desto mindre spännande och jag känner hur en gäspning ligger på lur ungefär halvvägs igenom. Filmens tredje problem är effekterna och makeupen. Nog för att jag kan se genom fingrarna när det kommer till den här typen av filmer, men för tusan - kunde de verkligen inte gjort någonting bättre? En avhuggen arm och hand har nog aldrig sett mer plastiga ut förr och en eldslåga som slår upp i ansiktet på en snubbe skriker usla CGI. Vem/vilka som än har haft hand om effekterna borde ta och skola om sig...

Fler problem finns, men vem fan bryr sig? Ingen vill väl ändå se det här skräpet. Undvik.

http://www.imdb.com/title/tt0489019/

Virus Undead

Efter att hans farbror dött åker Robert (Philipp Danne) till hans villa tillsammans med två kompisar för att fixa iordning alla papper. Samtidigt har ett virus, som Robert's farbror arbetat på, spridit sig bland traktens fåglar som tar kål på dem en efter en - som sedan sprider sig vidare till traktens befolkning, som i sin tur förvandlas snabbt till zombies. Robert, hans två vänner, en gammal flickvän till honom och hennes bästa vän måste nu slå sig samman för att överleva attackerna mot zombiehorderna och ta sig till säkerhet.

Virus Undead är ett uselt försök till att göra en spännande skräckfilm. Storyn är grymt osammanhängande och händelseförloppet är desto mer osammanhängande än vad storyn är. Titt som tätt inträffar saker som inte får någon förklaring till varför de händer (exempelvis inledningen). Karaktärerna i filmen är idioter och skådespelarna kan nog inte bli mer träiga än vad de redan är. Effekter och makeup ser förjävliga ut och CGI-effekterna är inte övertygande. Det enda jag skulle vilja påstå var sevärt i filmen var Anna Breuer och då inte för hennes insatser som skådespelare utan mer för vad hon har strax under hakan och strax ovanför naveln.

Nej. Virus Undead är ren tysk skräpfilm som inte håller någonstans. Se något annat, för guds skull.

http://www.imdb.com/title/tt0938347/

Event Horizon

2015: Den första permanenta kolonin på Månen. 2032: Kommersiell gruvdrift på Mars inleds. 2040: Forskningsskeppet Event Horizon utforskar solsystemets gränser. Skeppet försvinner spårlöst bakom den åttonde planeten, Neptunus. Det är historiens värsta rymdkatastrof.

Året är nu 2047. Event Horizon har plötsligt dykt upp igen och skickat nödsignaler. U.S.A.C. skeppet Lewis & Clark skickas iväg för att hitta skeppet, rädda besättningen och bärga hem det. Men väl ombord börjar Lewis & Clark's besättning sakta men säkert att upptäcka orsaken till skeppets försvinnande.. och någonting mycket värre.

Till en början inbillade jag mig att Event Horizon skulle vara en Alien rip off/kopia, vilket var helt felaktigt. Istället för en regelrätt monsterfilm fick jag en.. mer oförklarlig skräckis. Laurence Fishburne och Sam Neill gör bra prestationer och Neill är speciellt sevärd som professorn som snickrat ihop idéen kring Event Horizon. De övriga är mer ströskådisar som jag (vad jag vet iaf) aldrig sett i någon annan film - och bryr mig inte speciellt mycket heller. För regi stod Paul W.S. Anderson - som varit inblandad i titlar så som Mortal Kombat, Resident Evil filmerna, AVP: Aliens vs. Predator och Pandorum.

Effekterna är utdaterade tack vare filmens ålder (13 år, i skrivande stund) och står sig hyfsat. De var säkerligen imponerande back in the days, men får en att flina mer än att lyfta på ögonbrynen tack vare att man är imponerad. Makeupen var däremot ganska bra och står sig gott än idag.

Event Horizon är inte ett dugg läskig heller. Klichéerna staplas på hög från början till slut och de hoppa-till-sekvenser som inträffar är så pass förutsägbara att den inbitne vet när de kommer inträffa. Alla andra.. ptja.. hoppar väl till. Tror jag.

Är filmen dålig då? Nä. Kan jag inte direkt påstå. Även om den har utdaterade effekter och inte är läskig så är den fortfarande underhållande och filmen går undan. Det inträffar nästintill hela tiden någonting intressant i filmen och det hela avslutas med ett "Meh!"-slut - och den härliga dunka dunka låten Prodigy - Funky Shit i avslutningstexterna, vilket fick mig att jubla lite inombords.

Event Horizon. Bra film, även om den lider av åldern och brister på den skrämmande fronten. Jag gillar den och skulle rekommendera den till de som vill ha en bra film en lördagskväll tillsammans med en påse chips och en flaska läsk.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0119081/

The Crazies (2010)

Det är en vanlig dag i den lilla staden Ogden Marsh, Iowa, fram tills det att en av invånarna plötsligt dyker upp med ett laddat hagelgevär på den lokala baseballplanen. Sheriff David Dutton (Timothy Olyphant) skjuter honom till döds och kort därpå dyker fler dödsoffer upp. Kort därefter upptäcker David och hans biträde Russel (Joe Anderson) ett störtat flygplan i den lokala vattenreservoaren och snett därefter dyker militären upp och spärrar av staden, då en infektion spridit sig bland lokalbefolkningen - vilket resulterar i vansinne och sedan döden. Tillsammans med sin fru Judy (Radha Mitchell) och den unga tjejen Becca (Danielle Panabaker) måste David och Russel slåss för att ta sig ifrån staden - levande...

Nu minns jag inte hur Romero's originalfilm från 73 var, då jag såg den för runt 2 år sedan, så jag orkar inte jämföra de två filmerna. Det jag kan säga om remaken är att den är okej, även om den brister på flera punkter. Exempelvis är de spännande scenernas utgång så pass förutsägbara att den inbitne lätt kan förutsäga vad som komma skall. Läskigt blir det aldrig heller och när chocksekvenserna dyker upp ligger en gäspning på lur istället för ett skrik. Filmens troligtvis största problem är att de har snålat med infekterade personer. Det är långt mellan sekvenserna med dem och när de väl inträffar är de ganska snabbt överstökade.

Det som gör filmen okej är skådespelarnas insatser, filmens koncept (som visserligen är ganska uttjatat vid det här laget) och filmens avslutning som är lite av en klassiker som återanvänts i ett flertalet filmer innan - vilket alltid får mig att dra på läpparna. Effektmässigt ser det bra ut och vad jag märkte existerade det inte några halvusla CGI-effekter i filmen, vilket blir thumbs up från min sida. Men samtidigt har det snålats en del på effekterna och de skymtar oftast bara förbi i snabba sekvenser utan att tillföra någonting.

The Crazies remaken är helt okej helgunderhållning, mer eller mindre. Det finns betydligt bättre remakes, men samtidigt betydligt jävla mycket sämre.

http://www.imdb.com/title/tt0455407/

Survival Of The Dead

Några soldater i en militärgrupp beger sig iväg för att kunna sköta sig själva i en mindre grupp och på deras resa ser de ett videoklipp på internet där man bjuder in folk till en säker ö. Vad de inte vet om är att mannen som sänder ut inbjudan är själv utvisad från ön, där man istället för att skjuta zombierna i huvudet försöker att hitta en annan lösning på epidemin.

Jag orkar inte vara lika djupgående som H var i sin recension av Survival Of The Dead, då jag redan gått igenom samtliga filmer i serien (plus deras remakes). Det enda jag hade läst och sett om filmen var H's recension och en tidig trailer för filmen när jag satte mig för att se den. Och jag blev väl inte speciellt förvånad över vad jag fick..

I vanlig ordning levererade Romero ingen zombieslaskfest, utan mer en typisk Romero-zombiefilm där det finns ett bakomliggande budskap.. bla bla bla.. även om det den här gången inte tilltalar speciellt mycket. Filmen är inte ett dugg läskig (och jag undrar om Romero egentligen ens tänkte att den skulle vara det) och jag kan inte direkt påstå att jag sympatiserade med någon av karaktärerna i filmen heller (även om jag tyckte att gubben med den irländska accenten lyfte det hela lite). Någon enstaka effekt fick mig att haja till, men givetvis har det laggts på en extra blodskvätt i form av CGI vilket förstör mer än vad det förnöjer.

Lördagsunderhållning? Visst. En blivande klassiker? Nä. Survival Of The Dead är inte dålig, men den ställer sig inte heller utanför ramarna och ger oss inte direkt någonting att tänka på.

http://www.imdb.com/title/tt1134854/

Hack!

Sju stycken college studenter beger sig iväg till en privatägd ö där de ska studera öns natur och djurliv, där de blir mottagna av öns ägare Vincent King (Sean Kanan) och hans filmbesatta fru Mary Shelley (Juliet Landau). Dessvärre smyger en galning runt på ön och börjar plocka av dem en efter en.

I ungefär samma anda som Hatchet återgår Hack! till oldschool stilen inom slashergenren. Vi får samtliga karaktärer - plugghästen, killen plugghästen är kär i, ganjarökaren, bimbon, fotbollskillen, den udda personen (i det här fallet homosexuell) och den alternativa personen - som ska fimpas av på så blodiga och vidriga sätt som möjligt. Klichéerna staplas på hög och den ena förutsägbara slashersekvensen efter den andra rullar på i ett hyfsat tempo, tills filmen ballar ur nästan helt och det hela blir ganska osammanhängande.

Hack! innehåller också väldigt många filmreferenser och är troligtvis den filmen som refererar till flest filmer någonsin. Redan i början av filmen skjuter karaktärerna av många repliker där andra, större, filmer nämns, så som Saw, A Nightmare On Elm Street, Halloween, Friday The 13th, Hellraiser, Jaws och så vidare.

Rollistan är inte så mycket att prata om, mer än att Kane Hodder, Burt Young och Lochlyn Munro dyker upp i varsin biroll. Effektmässigt ser det däremot betydligt bättre ut och det mesta övertygar. Story och manus är typiskt oldschool slasher, men fungerar alldeles utmärkt.

Även om Hack! är förutsägbar klichéebomb så gillar jag den, då den återgår till det klassiska stuket på slasherfilm. Det som drar ner betyget är slutet som kändes smått som ett stort "what the hell?".

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0475289/

The Brøken

När den brittiska radiologisten Gina McVey (Lena Headey) annordnar en överaskningsfest - tillsammans med sin pojkvän Stefan Chambers (Melvil Poupaud), hennes bror Daniel (Asier Newman) och hans flickvän Kate Coleman (Michelle Duncan) - för hennes far John (Richard Jenkins) inträffar någonting märkligt; spegeln i matsalen går i tusen bitar utan någon som helst anledning.

Dagen efter firandet tror sig Gina se sig själv åka förbi henne med hennes egen bil. Chockad över händelsen beger hon sig efter den mystiska kvinnan till hennes lägenhet, där hon finner ett fotografi av sig själv och sin far. Härifrån tar händelserna en spöklik vändning och frågan är om inte Gina blivit tokig.. eller?

Inledningen byggs upp ganska snabbt, men guess what? Resten av filmen är en otroligt långsam resa till ingenstans. Filmen kommer ingen direkt vart utan står och trampar på samma ställe och vi får egentligen aldrig någon ingående förklaring till varför flera saker i filmen inträffar - vilket lämnar stora frågetecken efter att filmen slutar. Många, många scener i filmen är utdragna så pass långt de bara går att dra ut på och det hände mer än en gång att jag tappade tråden av vad som egentligen inträffade i filmen tack vare ointresse.

Filmens story hade potential och idéen filmen bär på är inte dum, bara det att framförandet är så otroligt långtråkigt och händelselöst (till största delen) att det blir nästintill olidligt att titta på den. Det som höll mig kvar var de goda skådespelarna som kämpar tappert att driva storyn framåt - men misslyckas tyvärr ändå - samt den hyfsat kusliga stämningen filmen hade, som aldrig utvecklas till sitt fulla potential.

Gillar man snarkiga rysare kan nog det här vara något för en att slänga ögonen på. Vi andra - som vill bli underhållna när vi tittar på film - kan leta vidare.

http://www.imdb.com/title/tt0906734/

Rinne

Den unga skådespelerskan Nagisa Sugiura (Yûka) går på en audition för en ny skräckfilm, som kommer baseras på verkliga händelser om en professor som blev galen och gick berserk på ett hotel med 11 döda gäster som slutresultat - inkluderande hans egna barn.

Nagisa får en roll i filmen, men strax efter att hon fått hem manuset, för att kunna läsa på sina repliker, börjar hon se vanföreställningar och underliga syner som verkar ha kopplingar till morden som inträffade för 35 år sedan...

Den asiatiska skräckfilmen Rinne (som betyder reinkarnation) är regisserad av Takashi Shimizu - regissören till Ju-On och The Grudge filmerna - och är inte en speciellt läskig skräckfilm. Även om filmen innehar goda skådespelare och en ganska typisk story för en asiatisk skräckis så känns det hela mest långdraget och händelselöst, då filmen byggs upp otroligt långsamt och blir inte speciellt kuslig eller obehaglig förrens mot slutet - involverande en docka vars ansikte är något av det mest kusliga jag sett i en asiatisk film, tror jag. Speciellt begriplig är inte filmen heller, inte ens vid sin upplösning blir den det då många frågetecken lämnas obesvarade.

Nog finns det bättre asiatiska skräckisar än Rinne, men även sämre så klart. Godkänd film, även om jag tycker att de kunnat göra den mer obehaglig än vad de gjort.

http://www.imdb.com/title/tt0456630/

ZMD: Zombies Of Mass Destruction

25 September, 2003. Livet är lugnt och stilla på den lilla amerikanska ön Port Gamble - fram tills det att en terroristattack i form av ett virus inträffar på ön och förvandlar större delen av befolkningen till zombies. Ett fåtal personer är fortfarande i livet och måste nu överleva attackerna från de odöda.

ZMD var till en början väldigt långsam och seg, men runt en halvtimme in i filmen brakar det hela loss och resten av filmen består till större delen av gore, våld och lite skämt. Effekterna är välgjorda för en independent film och jag blev faktiskt ganska imponerad över dem, bortsett från ett par enstaka fall där uppenbar CGI använts. Det är inga nämnvärda skådespelare med i filmen, men de gör ändå ett bra jobb och det hela flyter på bra.

Filmens enda fall är att den är inte speciellt kul. Det är några enstaka skämt som fick mig att garva till men i det stora hela kändes det mer som en Romero-inspirerad satir utan någon som helst humor.

Jag tror många skippar att se den här filmen tack vare namnet, men går då även miste om en underhållande zombiefilm - även om den inte var speciellt roligt.

Mycket sevärd - även om den är felkategoriserad.

http://www.imdb.com/title/tt1134674/

Cabin Fever 2: Spring Fever

Enligt trivian på IMDB och av vad jag har förståt det så skrevs det enligt tidningen Fangoria två separata utkast till Cabin Fever 2 redan 2004. Ett av dem skrevs av Eli Roth själv och det andra skrevs av Adam Green. Men tack vare diskussioner på Lionsgate blev både Roth's och Green's manus slopade för ett tredje utkast. Men när sedan filmen blev klar i April, 2007, lades filmen på hyllan i ytterligare två år och hade inte premiär förrens den 24de Oktober, 2009, på Mann Chinese's 6 biografer i Hollywood, Californien, som en del av Screamfest Horror Film Festival.

Men tack vare att filmen blev förändrad ett flertalet gånger och flera sekvenser blev ominspelade och förändrade av filmens producenter ville filmens regissör, Ti West, ha sitt namn borttaget från filmen och istället få använda sig av den populära pseudonymen Alan Smithee. Då han inte var medlem av DGA blev hans krav nekat av producenterna och hans namn blev kvar i filmen. West har sen dess förkastat den slutliga produkten av filmen då han anser att filmen är mer en produkt av producenterna och cheferna än han själv. Det är emellertid okänt om det kommer komma en "director's cut" av filmen, där vi kommer få ta del av West's original version av filmen.

Med allt det sagt, hur är filmen? Den är hyfsad. Bättre än första om jag ska vara ärlig. Den här filmen är mer eller mindre allt det som fodralet till ettan säger att den filmen är. Cabin Fever 2: Spring Fever är visserligen långsam, precis som första filmen, till en början men mot ungefär halva filmen drar filmen igång på riktigt och vi snackar ganska ordentligt med gore. Vissa scener och sekvenser är rent av groteska och äckliga - så som en scen där en kille limar fast sin nagel som lossnat helt från fingret.

Storyn i filmen tar vid strax efter händelserna i den första filmen. Studentbalen börjar närma sig på Springfield High School och ungdomarna där börjar göra sig klara för att ta studenten. Det här kommer emellertid bli någonting helt annorlunda. Ett populärt dricksvatten på flaska anländer till skolan, infekterat av det dödliga viruset från den första filmen - då källan för vattnet är en bäck intill stugan där första filmen utspelade sig.

Som jag skrev här ovanför börjar det hela ganska sakta (om vi bortser ifrån en ganska bloddrypande inledning som är hyfsat orimlig), men halvvägs igenom ballar alltihop ur och det blir både äckligt och blodigt. Men med det sagt vill jag också påpeka att tvåan inte är en bra film, utan ska man se den ska man se den för goret och ingenting annat. Karaktärerna är rätt stereotypa och är inte speciellt märkvärdiga - men är tack och lov inte lika stora idioter som i första filmen - och manuset kunde ha varit betydligt bättre och mer utvecklat - då vi även den här gången har sett samma skit 100 gånger förut.

Precis som i ettan är det inga direkt nämnvärda skådespelare med i filmen, men effektmässigt är det en mer intressant film. I ettan var det en hel del off-screen kills och gore, i tvåan får vi faktiskt SE nästintill allting som inträffar, vilket fick mig att jubla högt.

Det största problemet med filmen är dock slutet, som är både utdraget och ganska oförklarande. Tittaren lämnas som ett levande frågetecken med flera frågor obesvarade frågor, vilket med största sannolikhet är till för att man ska kunna trycka ur sig en Cabin Fever 3.

Anyway, tvåan är betydligt mer intressant än ettan, men samtidigt ligger den i ungefär samma klass som ettan när det kommer till bra film - dvs i botten.

http://www.imdb.com/title/tt0961722/

Cabin Fever

Eli Roth har bevisat ganska klart och tydligt att han är en av historiens sämsta filmmakare, med bland annat Hostel filmerna på sitt CV. Cabin Fever var hans regidebut och om man tycker att Hostel filmerna är dumma lär man tänka om; Cabin Fever är någonting av det mest korkade man kan komma över i rysarväg. Filmen handlar om fem ungdomar som precis tagit studenten och sticker iväg till en stuga mitt ute i ingenstans för att supa, knulla och leva rövare. Festen pågår som bäst när en omtöcknad man, täckt med blodiga sår, plötsligt dyker upp. De lyckas jaga bort den makabra främlingen men upptäcker inte långt efteråt att vad det än var för fel på mannen, så har det spridit sig till dem.

Cabin Fever lider av flera stora problem. Delvis blev den hypad som en splatterfilm med groteska effekter och sekvenser, vilket är helt fel. Filmen innehåller ytterst lite våld av värde och speciellt groteskt är det inte heller, utan hela filmen lutar mer åt rysarhållet. Att filmen dessutom är bitvis helt osammanhängande gör det hela ännu värre. Sekvenserna där en retardunge springer fram och biter folk i händerna, vad har det med något som helst att göra? Hur kunde bilen inte starta bara för att de slog sönder rutorna på den? Varför gör ungdomarna en massa idiotiska grejer så som att ta i personer som är smittade? Och så vidare.

Jag citerar från filmens fodral: "En riktigt extrem rysare som är så intensiv och nyskapande att den direkt hamnar i kultstatusgenren.". Personen som skrivit detta kan inte ha vetat speciellt mycket om film, då Cabin Fever varken är extrem, intensiv eller nyskapande. Cabin Fever är en lååååångsam "skräckfilm" där det händer smågrejer till en början och det är inte förrens runt 50 minuter in i filmen det faktiskt börjar röra på sig ordentligt - men det blir aldrig heller extremt, mycket tack vare att de flesta kills eller goresekvenser som är med i filmen är off-screen. Cabin Fever är dessutom en slasherfilm förklädd till en virus-rysare, ingenting annat.

Det som stör mig allra mest med Cabin Fever är karaktärernas agerande. Vilken normalt funtad person som helst skulle INTE göra som de gör i filmen. Detta medför givetvis att vi som tittare får lov att ställa oss frågor så som "Varför gjorde han/hon så?" och "Vad är det frågan om egentligen?".

Ingen av skådespelarna är nämna att värda heller, mer än att Cerina Vincent visar tuttarna fler än en gång. Effektmässigt ser det hyfsat ut, även om vi knappt får se något av dem. Storyn/manuset har vi sett så många gånger innan i andra former att det blir bara löjligt, så jag skiter i att kommentera det.

Cabin Fever är en överhypad, dum, korkad och usel "skräckfilm" som inte tillför ett piss till genren - även när den kom. Eli Roth är en usel filmmakare och Cabin Fever är inte en skräckfilm - period. Jag avslutar med ett citat från fodralet igen: "Ett GRYMT underhållande BLODBAD! Jag ÄLSKADE den! - Peter Jackson, regissör, trilogin om härskarringen". Jackson måste ha tittat på sin egna Braindead när de ringde upp honom för att få en kommentar om Cabin Fever...

http://www.imdb.com/title/tt0303816/

Pandorum

1969, mänskligheten beträder månen för första gången. Världspopulation: 3,6 miljarder. 2009, Kepler teleskopet skjuts upp för att hitta Jorden-liknande planeter. Världspopulation: 6,76 miljarder. 2153, rymdsonden Paleo-17 landar på planeten Tanis. Världspopulation: 24,34 miljarder. Brist på mat och vatten blir allt mer vanligt. 2174, kriget om Jorden's limiterade resurser når sin kokpunkt. Rymdfärjan Elysium skjuts upp.

Två av besättningsmännen ombord på Elysium - löjtnant Payton (Dennis Quiad) och korpral Bower (Ben Foster) - vaknar ur djupsömn, disorienterade, utan minne av vart de är och varför de är där. Kort efter deras uppvaknande upptäcker de att de måste starta om reaktorn på skeppet innan allt exploderar. Men allt eftersom Bower tar sig till reaktorn upptäcker han att de inte är ensamma ombord...

Jag såg trailern till Pandorum ett par dagar innan dess release på bio och tyckte att det såg hyfsat lovande ut. Sedan läste jag Helt Perfekt's recension av filmen, där H sågar lite här och där på filmen. Och nu har jag själv sett den.

Filmen börjar bra, men mynnar ut i en klichéefylld, hyfsat förutsägbar och väldigt ointressant sci-fi/skräckis - med en story som vi mer eller mindre har sett förr. Ungefär 20 minuter in i filmen började jag tappa intresset och filmen blev pausad mer än en gång. Filmens största problem är att det faktiskt aldrig blir spännande eller speciellt intressant filmen igenom. Även under scener där det är menat att det ska vara spännande känner jag mig mer rastlös än underhållen och vill bara få filmen överstökad snarast.

Filmens monster är otroligt oinspirerade och imponerade iaf inte mig. Att det dessutom känns som att de bara är där för att fylla ut filmen känns bara skit. Det H nämde i sin recension om att de såg stop-motion animerade ut tänkte jag aldrig på.. men det var säkert så. Eller nåt. Vem bryr sig?

Skådespelarnas insatser ligger mestadels på plussidan, men lyfter inte filmens story och manus. Tack och lov kan man iaf vila ögonen på Antje Traue - även om hon är skitigare än en avloppsledning och irriterande nog springer runt och viskar större delen av filmen.

Filmens story och idé är inte dum, men den framförs på ett sånt uselt sätt att det hela känns bara som waste of time. Twisten i slutet dimper dock ner på plussidan, då den var helt okej och hyfsat oförutsägbar, även om det inte räddar filmen i helhet. Pandorum hade kunnat bli en bra film, men som många andra filmer som verkar lovande hamnar även den här i avstå-arkivet.

http://www.imdb.com/title/tt1188729/

[REC] 2

Äntligen säger jag bara. Äntligen har jag sett uppföljaren till en av mina absoluta favoritfilmer; [REC]. Tvåan tar vid femton minuter efter den första filmens avslutning. En insatsstyrka på fyra män, beväpnade både med vapen och kameror, går tillsammans med en läkare in i den karantänbelagda byggnaden för att kontrollera situationen där inne och hitta överlevande. Men väl inne i huset ändras deras objekt till att hitta ett blodprov.. vilket också är den enda vägen ut.

I många recensioner jag har läst efter att ha sett filmen så spoilas det hejvilt om filmens innehåll. Många skriver att filmen suger och att den går ifrån ett tema till ett annat (som visserligen är delvis sant), men sen finns det också de som skriver att filmen faktiskt är en bra och värdig uppföljare. Jag tillhör den senare skaran.

Ett par av anledningarna till att jag gillar filmen är att den fortsätter den första filmens story och vidareutvecklar den med ett antal twistar igenom, tempot är fortfarande högt och intensivt från den första filmen, det är bra skådespelare och effekter och filmen har en viss spänning i sig - men dessvärre en betydligt lägre skrämselnivå (nästintill icke existerande, i mitt tycke) jämfört med den första filmen. Att de gått från ett tema till ett annat (halvt om halvt) är för mig helt ok, då det påminner lite om Dèmoni (aka Demons) och dess koncept.

Teamet bakom filmen har utvecklat kamerakonceptet ett snäpp också, vilket jag tyckte var lite småcoolt. Istället för endast en kamera i filmen byts det mellan tre kameror och till en början används även hjälmkameror som är kopplade till en större kamera. Knepigt att förklara, men det flöt på snyggt under filmens gång. Och kameraarbetet är nästan som i den första filmen och fungerar bra, bortsett från några enstaka jojjo-sekvenser.

[REC] 2 står sig bra i mina ögon, även om den aldrig kommer nå upp till den första filmen så kommer jag troligtvis att se om den igen. Och efter att ha snokat runt lite på internet så har jag hittat skvaller om att en [REC] 3 kommer att dyka upp. Huruvida det kommer gå får vi väl se.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1245112/

Halloween II (2009)

2 år efter att en av tidernas mest urusla remakes kom ut släpptes alltså dess uppföljare, som delvis tar lite ifrån originaltvåan men som till större delen ger tittaren nyskrivet material. Storyn i tvåan tar vid två år efter händelserna i Zombie's remake av Halloween. Laurie Strode (Scout Taylor-Compton) bor nu tillsammans med sin bästa vän Annie (Danielle Harris) och hennes pappa, sheriff Brackett (Brad Dourif) och försöker komma över de hemska händelserna som inträffade två år tidigare under Halloween, då hennes äldre bror Michael Myers (Tyler Mane) dök upp och mördade flera personer i jakten på henne.. för att sedan försvinna under mystiska omständigheter.

Halloween börjar närma sig och Laurie får allt större problem med mardrömmar och hallucinationer, samtidigt släpper Dr. Samuel Loomis (Malcolm McDowell) en bok om de händelser som inträffade två år tidigare. Som om inte det vore nog är Michael på väg tillbaka till Haddonfield för att en gång för alla återförena sin familj på det sätt han vet bäst.

När jag fick höra om att Rob Zombie skulle göra en uppföljare till sin remake kände jag nästan boktavligt talat hur hjärnblödningen och magsåret var på väg. Hur i hela fridens namn kunde han inbilla sig att en uppföljare till en sådan skitrulle skulle kunna väga upp för det misstag han gjorde med den första? Well.. han lyckades inte kan jag säga.

Redan under den första halvtimman gick det utför. Det vi får är en trög och ospännande stalkersekvens med en otroligt förutsägbar utgång. Efter detta byter filmen stil och delar upp storyn i tre delar; Laurie, Loomis och Michael. Det jag menar är att filmen mer eller mindre har tre storys som utspelar sig samtidigt, som knyts ihop till och från med en liten tunn röd tråd. Vilket inte gör filmen ett dugg bättre. Istället blir det otrooooligt långtråkigt och det händer egentligen inte så värst mycket under en stor del av filmens gång - om vi bortser ifrån några "läskiga" mord- och hallucinationsekvenser med Michael och Laurie. Det börjar röra lite på sig mot slutet av filmen, för att sedan sluta med ett stort "Jaha?"-slut. Ospännande film är bara förnamnet på den här filmen.

Att filmen dessutom är titt som tätt helt osammanhängande gör inte slutresultatet mycket bättre. Halluncinationsekvenserna är helt onödiga och tillför egentligen inte ett skit till storyn, utan känns mer som att de är där för att förvirra tittaren lite extra. Eller nåt. Onödiga är de iaf. Att Zombie dessutom målar upp flera karaktärer som dumma i huvudet gör saker och ting ännu mindre intressanta. T ex har Laurie gått ifrån pluggis till någon underlig korsning av trashpunkare och psykotisk fjortis, Loomis har gått från psykriatiker till egotrippad och svinig författare och Michael gör sitt gamla jobb, fast i en betydligt lägre skala och dessutom med betydligt mer ointressanta tillvägagångssätt än tidigare.

Skådespelarmässigt är det ungefär som i första filmen, inte speciellt bra alltså - utöver Dourif och Mane. Taylor-Campton kan fortfarande inte skådespela och spelar över något fruktansvärt rakt igenom filmen. Jag kände inget medlidande för hennes karaktär, utan ville bara få se henne få halsen avskuren. Eller nåt. Harris gör en bättre insats än Taylor-Campton, men då snackar vi inte enorm skillnad mellan de två. McDowell är usel som vanligt, men fick mig att garva till ett par gånger tack vare hans överreagerade utspel. Utöver dessa får vi även se 'Weird Al' Yankovic i en snabb biroll som sig själv, samt Sheri Moon Zombie som Michael och Laurie's döda morsas spöke och Chase Wright Vanek som unga Michael, istället för Daeg Faerch - som spelade unga Michael i första filmen.

Effektmässigt är dock filmen helt ok.. åtminstone av det vi får se. Då och då använder sig Zombie av den nu mer välanvända shaky cam funktionen, vilket då innebär att kameran skakar loss och vi som tittare har inte en aning om vad som försigår i filmen. Bra jobbat. När det inte är shaky cam så använder sig Zombie till stor del av mörker istället, så tittaren ser ingenting pga det istället. Tack och lov dyker det faktiskt upp flera scener där vi faktiskt ser vad i helsike som försigår - men ingenting av det är varken skrämmande eller spännande.

Storyn och manuset vill jag knappt gå in på. Precis som föregångaren använder sig många av karaktärerna av svordomar igenom filmen och det hela slutar mer eller mindre i hjärndöda whitetrash-konversationer.

Det är också bedrövligt att Zombie inte använt sig av Halloween temalåten som varit med i samtliga Halloween-filmer.. förrens i sluttexterna. Varför? VARFÖR?! IDIOT! Det är liksom Halloween temalåten som delvis gör en Halloween-film. Istället för den härliga temalåten får vi en massa annan halvdan skitmusik filmen igenom. Jag begriper inte vad han tänkte på...

Att Michael dessutom visar sitt riktiga ansikte flera gånger under filmens gång är, för mig, helt obegripligt. Michael har (utöver slutsekvenserna i originalfilmen) aldrig visat sitt riktiga ansikte i vuxen ålder. Varför ska han göra det nu? Att han dessutom pratar i slutet av filmen förstör ännu mer av konceptet kring Michael. Varför Rob? VARFÖR?!

Det här blev mer eller mindre en mindre novell, så.. jag avslutar lite snyggt och fint med att skriva följande; se inte den här filmen, för guds skull, se den inte. Den är inte bra, inte någonstans. Och dessvärre får vi även en tredje del i den här nya tappningen av Halloween, beräknad att komma nästa år. Zombie kommer (enligt IMDB) inte vara inblandad, dessvärre kommer Patrick Lussier (mannen bakom kalkoner så som Dracula 2000 och dess uppföljare) vara inblandad (enligt IMDB). Men den som lever får se..

Se hellre om originalfilmen och originaltvåan (även om den också har småbrister) istället för det här skräpet hur som haver. Vilken kalkon.

http://www.imdb.com/title/tt1311067/

Deadfall

På hennes födelsedag sticker Dora (Audrey Lowe), hennes vänner Hope (Kirstin Leigh) och Rudy (Brady Fischer) tillsammans med hennes pojkvän Stanley (Patrick Lawlor) till en stuga tillhörande Stanley's farbror - en man som studerat vidskepelser och andra övernaturliga fenomen - för att spendera ett par dagar ute i skogen tillsammans. Väl i stugan hittar Rudy en underlig låda i källaren och tar upp den i vardagsrummet. Dora öppnar den, varpå en ondskefull kraft släpps lös och börjar terrorisera dem...

Evil Dead, någon? Det är en hel del saker som påminner om Evil Dead i den här filmen och det luktar rip-off lång väg.. eller åtminstone att gänget bakom filmen fått inspiration ifrån den filmen, även om den inte är i närheten av Evil Dead.

Deadfall är otroligt långdragen och det börjar inte hända något direkt av intresse förrens efter ungefär halva filmen, men även efter detta fortsätter det att vara långdraget och inte det minsta intressant. Det blir aldrig spännande, intressant eller engagerande utan filmen känns bara otroligt tråkig och utdragen fram till det stora "Jaha?"-slutet.

Effekterna är inte de bästa, men är klart godkända för den här typen av film - även om vi knappt får se någonting av dem då det mesta våldet inträffar off-screen. Skåd.. jag menar personerna i filmen är stela som träklabbar och många repliker låter som att de blir lästa direkt ur manuset - de har helt enkelt inte något större flyt.

Nä. Undvik Deadfall och se om Evil Dead igen istället. Den må vara nästan 20 år äldre, men den är fan så mycket mer engagerande och underhållande än den här tråkhögen.

http://www.imdb.com/title/tt0128158/

Dominion: Prequel To The Exorcist

Från allra första början var det meningen att den här filmen skulle bli Exorcist: The Beginning, men då filmens regissör, Paul Schrader, valde att göra en psykologisk thriller mer än en blodig skräckfilm gav Morgan Creek Productions honom sparken efter att filmen var klar, då han gav dem material som saknade det blodiga våldet som anhängare till filmen ville ha - även om han redan gjort klart i intervjuer vilken typ av film han höll på att göra. Morgan Creek Productions beslöt sig för att göra stora omskrivningar i manuset och spela in på nytt (varav nästintill 90% av filmen blev återinspelad), ta bort och lägga till flera karaktärer och sedan ge regissörstolen till Renny Harlin.

Efter allt detta dök planer upp om att Schrader's version skulle släppas direkt-till-dvd, som en bonus feature på dvd releasen av Harlin's version. Men efter floppen med Exorcist: The Beginning skrotades idén och Schrader fick släppa sin version på flera filmfestivaler, samt att den fick mindre biopremiärer i flera länder under sin nya titel: Dominion: Prequel To The Exorcist.

Filmens story är nästintill identisk med The Beginning - bortsett från ett par grejer. Exempelvis utspelar sig utgrävningen i brittiska östafrika 1947, istället för Kenya 1949 och det är mer klart vem personen demonen i filmen besätter än i The Beginning. Och så vidare. Det som skiljer filmerna åt mest är händelseförloppet, då det inträffar saker i den här filmen som det inte gör i The Beginning och vice versa. Och så vidare.

Men filmen i sig är inte mycket att hänga i julgranen. Hela händelseförloppet går otroligt sakta och det hela känns som en ren evighet innan sluttexterna rullar upp på skärmen - även om det faktiskt inträffar saker då och då igenom filmen. Varför jag tycker så här beror nog mest på att jag är otroligt urless på psykologiska skräckfilmer nu efter att ha sett igenom Exorcist filmerna. Eller något. Vad vet jag och vem bryr sig?

De skådespelare som är med i filmen är inte direkt nämnvärda, utöver Stellan Skarsgård som gör samma roll i den här som han gjorde i The Beginning. De är varken dåliga eller bra, utan mer.. okej. Typ.

Effekterna är ganska blandade. Stundtals är de ok, men stundtals är de redigt skit med utdaterade och uppenbara CGI-effekter som mest får mig att lyfta på ögonbrynet av avsky än att bli imponerad. Påkostat då? Kanske. Påkostat nu? No way.

Filmen i helhet är säkert jättebra för de som älskar originalet mer än någonting annat, men för mig så känns den här filmen rätt mycket som waste of time - mycket tack vare att det går så sakta under uppbyggnaden av den och att den faktiskt inte engagerade mig speciellt mycket. Eller nåt. Jag kommer nog iaf inte se om den något mer.

http://www.imdb.com/title/tt0449086/

Exorcist: The Beginning

Efter att Fader Merrin (Stellan Skarsgård) bevittnat de grymheter oskyldiga personer i hans församling blev utsatta för under andra världskriget tappade han sin tro och har sen dess flyttat till Afrika för att jobba som arkeolog. Väl där blir han kontaktad av en antikhandlare som ber honom om en tjänst. En gammal bysantisk kyrka har blivit framgräven i Kenya och är förvånansvärt intakt, ungefär som att den blivit nedgrävd direkt efter att den blivit klar. Merrin blir tillfrågad att leta reda på en uråldrig relik som tros finnas begravd inne i kyrkan.

När Merrin har anlänt till utgrävningsplatsen börjar mystiska incidenter att inträffa och det står snart klart för honom att en uråldrig ondska har släppts lös tack vare utgrävningen...

Den första prequelen - av två - som kom 2004, regisserad av Renny Harlin (mannen bakom exempelvis Cliffhanger, Die Hard 2 och Deep Blue Sea), är en hyfsad skräckfilm som inte levererar någonting nytt - inte ens när den var nysläppt - men som engagerar så pass att det iaf inte blir en pina att titta på den.

I rollistan utöver Skarsgård ser vi exempelvis Izabella Scorupco, Remy Sweeney, James D'Arcy och Alan Ford i viktiga roller - som varken gör det mer eller mindre sevärt. Effektmässigt har de spätt på lite mer och då och då får vi se uppenbara CGI-effekter och lite gore (vilket troligtvis gör det här till den hittils mest våldsamma Exorcist-filmen). Manusmässigt funkar det och tempot i filmen är högre än i de tidigare filmerna, vilket också gör att det faktiskt händer betydligt mer än i föregående filmer.

Exorcist: The Beginning är inget mästerverk, men den engagerar och underhåller så pass att man orkar sitta igenom den utan att det blir en pina.

http://www.imdb.com/title/tt0204313/

The Exorcist (The Version You've Never Seen)

Storyn är givetvis den samma som originalreleasen av filmen från 73. Skillnaderna mellan den här re-releasen av filmen från 2000 är rätt få och det hela är mer eller mindre en urmjölkning av filmen.

De få skillnaderna mellan de två versionerna är exempelvis att i den här versionen är den bortklippta "spider-walk scenen", som togs bort i originalreleasen tack vare att Friedkin (regissören) ansåg att den inte såg tillräckligt realistisk ut, med - om än redigerad med CGI-effekter. En annan sak som är förändrad är slutet som är förlängt. Ljud- och bildkvalitén ska även vara förbättrad i den här re-releasen av filmen, vilket stämmer hyfsat.

I stora drag är re-releasen ingenting speciellt, utöver de få förändringarna de har gjort. Filmen blir varken snabbare eller trögare, mer eller mindre spännande osv., utan håller sig runt originalreleasens område - dvs helt ok.

http://www.imdb.com/title/tt0070047/

The Exorcist III

Kommisarie Kinderman (George C. Scott) och Fader Dyer (Ed Flanders) försöker att gaska upp varandra genom att gå på "It's A Wonderful Life" på den lokala biografen i Georgetown, nära Washington D.C., då det var femton år sedan deras gemensamma vän Fader Damien Karras dog under en exorcism (första filmen). Men Kinderman får ingen vila då en våldsam och sadistisk galning är på fri fot. Hans mord - involverande tortyr, halshuggning och vanhälgande av religiösa ikoner - är nog illa, men de påminner också om de Gemini Killer genomförde.. enda problemet är att denne har varit död i femton år.

Den tredje filmen är en klar förbättring från den andra urusla filmen och det går faktiskt att klassa den här filmen som en skräckfilm, även om den är utdragen på sina ställen. Spänning finns och filmen engagerar så pass att man inte vill stänga av den iaf, lite tack vare insatser från Brad Dourif och Jason Miller som spelar samma roll, som skiftar mellan de två.

Manuset är lite mer sammanhängande än den föregående filmen, men vissa pusselbitar fattas och flera hål och frågor lämnas öppna vid filmens slut. Effekterna är helt ok, även om man inte får se speciellt mycket av dem då nästintill alla mord inträffar off-screen - varpå vi får dem beskrivda för oss, troligtvis mycket för att slippa censurproblem. Eller nåt.

Den tredje filmen är inget mästerverk, men den går lite i samma fotspår som den första filmen samtidigt som den går en egen väg. Hyfsat ok film hur som haver - finns bättre, finns sämre.

http://www.imdb.com/title/tt0099528/

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0