Vahetere...orka?

I stridernas hetta i Stilla Havet under andra världskriget försöker den amerikanska underrättelsetjänsten att desperat hitta en idiotsäker krypteringskod imun mot de japanska kodknäckarna. Svaret finner de i det uråldriga språket Navajo.

Joe Enders (Nicolas Cage) - en dekorerad marinkårssoldat som ådragit sig skador under krigets gång - och "Ox" Anderson (Christian Slater) - en betydligt grönare soldat - har fått samma uppgift: att försvara Navajo kodpratarna Ben Yahzee (Adam Beach) och Charles Whitehorse (Roger Willie) under intagningen av ön Saipan. Enda problemet är att både Enders och Anderson måste se till att fienden inte kan lägga sina vantar på varken Yahzee eller Whitehorse... iaf inte levande.

Det första jag tänker på när jag hör namnet John Woo är oftast hyfsat orealistisk action med mycket pang pang och många som blir skjutna på diverse olika vis. Det kombinerat med en krigsfilm resulterar givetvis i krigssekvenser där så många som möjligt ska bli skjutna, sprängda, grillade osv. under så kort tid som möjligt. Och speciellt realistiskt är det inte heller. Exempelvis kliver man troligtvis inte upp efter att en handgranat exploderat 5 meter ifrån en - man är nog ganska jävla död tack vare splittret.

Och om man kan sin andra världskriget fakta så vet man att exempelvis tog japanerna mycket skydd och grävde ner sig för att kunna försvara sig bättre mot de amerikanska styrkorna. I Windtalkers inträffar detta ytterst sällan och i många, många fall springer japanerna rakt fram utan att ta något som helst skydd och trycker inte på avtryckaren förrens de står 10 meter ifrån och de japaner som faktiskt tar skydd och skjuter verkar då och då inte kunna träffa en ladugårdsvägg inifrån - medans amerikanerna skjuter hej jävla vilt åt alla håll och verkar träffa vartenda skott de skjuter.

Men sen har vi också de goda aspekterna kring filmen. Krigssekvenserna är välgjorda och för den som vill se många och stora explosioner, rejäla regn av kulor och många soldater som faller på båda sidor har Windtalkers troligtvis någonting att ge personen ifråga, om denne mer eller mindre skiter i de realistiska aspekterna dvs. Skådespelarna är mycket bra och får mig som tittare att engagera mig i storyn, som i sin tur driver på ganska bra. Effekterna är bra så när som på några utdaterade CGI-effekter i form av bombplan och korta klipp som ser ut som arkivbilder där krigsfartyg bombar landtrupper.

Windtalkers är inte en dålig film utan känns som alldeles lagom underhållning, om man kan förbise det faktum att filmen skriker "America, fuck yeah!" och öser då och då på med orealistiska saker.

Sevärd, även om den innehar brister.

http://www.imdb.com/title/tt0245562/