Non si sevizia un paperino (aka Don't Torture A Duckling)

Lucio Fulci film ifrån 1972.

I en liten by i Italien börjar kroppar av unga pojkar att hittas. Polisen står handfallna inför morden. Lokalbefolkningen börjar ta lagen i egna händer. De misstänkta är många, men frågan är vem det egentligen är som begår de grymma morden på de unga pojkarna.

Jag har alltid älskat Lucio Fulci filmer (som jag troligtvis har nämnt innan). Jag tyckte den här filmen var bra. Många menar på att det här är troligtvis den bästa Fulci filmen, jag är av en annan mening.

Filmen är visserligen bra och lutar sig väldigt mycket åt slasherfilmshållet, men samtidigt känns det inte som en skräckfilm utan mer som en thriller då morden är få och mellan dem är det mycket dialog och mystik.

Skådespelarna är riktigt bra och mycket trovärdiga. Effekterna är.. ok, för att vara 70-tal. Storyn kunde ha varit lite mer händelserik i min mening då det hände lite lite till och från genom filmen.

De som räknar med brutalt ultravåld med en massa blod, slask och våld alá Fulci kan ta och se om Zombi, The Beyond eller The New York Ripper. Här bjuds vi på dialoger, skådespeleri, ett ganska segt händelseförlopp och några enstaka våldsamma scener (alá Fulci, givetvis).

I helhet är det en bra film. Jag blev dock besviken att den inte var så "störande och sjuk" som många beskrivit den med. I min mening kändes den ganska vanlig, fast i 70-tals produktion. Innehållet kan visserligen kännas störande, sjukt och känsliga personer kan ta illa vid sig tack vare att vi får se bland annat pojkars livlösa kroppar och lite annat sånt där skoj.

Hur som haver, en bra film, men jag anser ändå att Fulci har gjort bättre ifrån sig. Helt klart.

http://www.imdb.com/title/tt0069019/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0