Blade Trilogy
Återigen en trilogi recension, den här gången är det Blade jag har stökat igenom återigen (för typ trehundrafemtioelfte gången eller så).
Det pågår ett krig mitt i vår vardag. Ett dolt krig mellan en mindre grupp jägare och en armé av vampyrer. Blade är en av jägarna. Tack vare att hans mor blev biten av en vampyr precis innan förlossningen har Blade blivit "dagsvandraren", hälften vampyr, hälften människa. Han har fått alla styrkor en vampyr har, men inga svagheter. Bortsett ifrån blodslusten.
Men ibland kommer civila in i skottlinjen av misstag och det är just vad som händer Dr. Karen Jenson. Blade tar emellertid med henne till hans och hans vän Whistlers gömställe då hon påminner en hel del om hans egen mor.
Samtidigt håller Deacon Frost på att översätta en uråldrig text som beskriver hur man återuppväcker La Magra, Blodsguden, för att utrota mänskligheten och ta över världen.
Den första Blade filmen, från 98, är en av de där filmerna man satt och sa "Wow!" till när man såg första gången för ca 10 år sedan (jag var lite för ung för att gå på den på bio). Effekterna var svingrymma, action- och fightingscenerna var hur bra som helst och tempot kändes otroligt högt.
Nu, över 10 år efter premiären av filmen, så tycker jag fortfarande att filmen är riktigt jävla bra. Filmen har emellertid några brister, så som stunder då det pratas mer än vad det händer saker. Med all respekt för filmens årgång, så vill jag även påpeka kring effekterna. Effekterna, som man sa "Wow!" åt känns väldigt förgångna då man ser lång väg när de använt datorgjorda effekter vilket kan göra att man fnissar till lite lätt.
Men filmens goda sidor väger upp de få brister som finns, t ex är skådespelarna (däribland Wesley Snipes som Blade, i samtliga Blade filmer, Stephen Dorff som Frost och Kris Kristofferson som Whistler, som också dyker upp i samtliga filmer) råbra och action- och fightingscenerna håller sig än idag.
Musiken är ett stort plus med. Vi hör bland annat New Order - Confusion (Pump Panel Reconstruction Mix) i början av filmen (ni vet scenen i slakthuset?) och annan go' musik genom resten av filmen. Riktigt trevligt.
Kort och gott är det en riktigt fin gammal actionfilm som fortfarande håller måtten något så när.. man sitter åtminstone inte och suckar sig igenom den. Jag gillar den hur som helst fortfarande och den...
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0120611/
Två år har gått sen Blade lyckades stoppa Deacon Frost från att återuppväcka La Magra, Blodsguden. Vampyrerna vill hur som helst ha vapenvila med Blade då ett nytt hot dykt upp. Ett virus har utvecklat sig vilket har gjort att en av vampyrerna, Nomak, har utvecklats och blivit någonting betydligt värre än en simpel vampyr.
Alla Nomak biter förvandlas inom loppet av några timmar till samma sorts vampyr som honom själv. Blade menar till en början att Nomak gör honom en tjänst då han enbart är ute efter vampyrer, men begriper direkt därpå att när vampyrerna är slut lär människorna stå på tur.
Tillsammans med The Blood Pack (speciellt tränade vampyrer som tillkom för att jaga Blade egentligen), sin mekaniker/uppfinnarpolare Scud och Whistler beger sig Blade iväg för att leta reda på Nomak och stoppa honom.
Andra filmen i trilogin är den jag tycker minst om. Action- och fightingscenerna är bra gjorda (till större delen), men att Blade blir blödig av sig är halvlöjligt att titta på. Händelseförloppet är lite snabbare än i första Blade och funkar alldeles utmärkt, men blir lite halvsvajigt strax efter att halva speltiden har gått då filmen börjar göra en massa vändningar.
Skådespelarna är bra och utöver Snipes och Kristofferson ser vi bland annat Ron Perlman (Hellboy filmerna), Thomas Kretschmann (King Kong) och Norman Reedus (The Boondock Saints), för att nämna några.
Huruvida jag tyckte om effekterna första gången jag såg filmen minns jag inte. Det var säkerligen som med första filmen; "Wow!". Nu när jag sett om filmen igen och tittar lite mer kritiskt på det hela så blir det återigen gnäll om att datoreffekterna syns lång väg och ser lite halvtöntiga ut. Givetvis respekterar jag återigen filmens årgång.. och vill bara påpeka detta.
Musiken är lite sämre än första filmens, men den funkar. Några enstaka av soundtracklåtarna som brummar på är relativt eller rent av bra. Men många av låtarna är tråkiga.. tycker jag.
Hur som helst, andra filmen i trilogin är en schysst actionrulle, men är också den Blade film jag tycker minst om. Men bara för det betyder det inte att jag inte gillar filmen i sig.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0187738/
Efter att ha blivit lurad in i en fälla blir Blade's och Whistler's gömställe attackerat av polisstyrkor och Blade blir gripen. Efter att ha blivit drogad blir han räddad av Nightstalkers, en grupp vampyrjägare som har en ganska kaxig attityd.
Efter att ha blivit räddad av dem börjar de informera Blade om vad som pågår och han måste, även om han inte gillar det, slå sig ihop med dem för att klara av den starkaste fienden han mött: Dracula.
Tredje filmen är den filmen jag gillar nästmest. Skådespelarna är bra, med bland annat Jessica Biel (The Texas Chainsaw Massacre (2003)) och Ryan Reynolds (The Amityville Horror (2005)), utöver Snipes och Kristofferson. De övriga skådespelarna har jag bara sett i den här filmen, så det är inga jag orkar ens kolla upp.
Effekterna är riktigt bra och jag reagerade inte lika starkt på att det var datorgjort. Vilket är typ.. nice. Storyn i filmen är svag på sina ställen, men rätas upp med hjälp av action- och fightingscener. Yay! Musiken däremot föll inte i min smak, även om den var ganska passande.
De tidigare filmerna innehöll en och annan sekvens där man flabbade till av en replik eller dylikt. I den här filmen levereras det en hel del repliker och händelser som man kan börja gapskratta åt, vilket blir ett litet plus i kanten. Mörk humor is the shit.
Tredje filmen i trilogin är den nästbästa av de tre filmerna i mina ögon hur som helst.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0359013/
Sammanfattningsvis så vill jag bara säga att Blade trilogin är hur jävla bra som helst, även om den har brister lite här och var. Jag avskyr vampyrfilmer i regel, men Blade var, är och förblir tre undantag.
Det pågår ett krig mitt i vår vardag. Ett dolt krig mellan en mindre grupp jägare och en armé av vampyrer. Blade är en av jägarna. Tack vare att hans mor blev biten av en vampyr precis innan förlossningen har Blade blivit "dagsvandraren", hälften vampyr, hälften människa. Han har fått alla styrkor en vampyr har, men inga svagheter. Bortsett ifrån blodslusten.Men ibland kommer civila in i skottlinjen av misstag och det är just vad som händer Dr. Karen Jenson. Blade tar emellertid med henne till hans och hans vän Whistlers gömställe då hon påminner en hel del om hans egen mor.
Samtidigt håller Deacon Frost på att översätta en uråldrig text som beskriver hur man återuppväcker La Magra, Blodsguden, för att utrota mänskligheten och ta över världen.
Den första Blade filmen, från 98, är en av de där filmerna man satt och sa "Wow!" till när man såg första gången för ca 10 år sedan (jag var lite för ung för att gå på den på bio). Effekterna var svingrymma, action- och fightingscenerna var hur bra som helst och tempot kändes otroligt högt.
Nu, över 10 år efter premiären av filmen, så tycker jag fortfarande att filmen är riktigt jävla bra. Filmen har emellertid några brister, så som stunder då det pratas mer än vad det händer saker. Med all respekt för filmens årgång, så vill jag även påpeka kring effekterna. Effekterna, som man sa "Wow!" åt känns väldigt förgångna då man ser lång väg när de använt datorgjorda effekter vilket kan göra att man fnissar till lite lätt.
Men filmens goda sidor väger upp de få brister som finns, t ex är skådespelarna (däribland Wesley Snipes som Blade, i samtliga Blade filmer, Stephen Dorff som Frost och Kris Kristofferson som Whistler, som också dyker upp i samtliga filmer) råbra och action- och fightingscenerna håller sig än idag.
Musiken är ett stort plus med. Vi hör bland annat New Order - Confusion (Pump Panel Reconstruction Mix) i början av filmen (ni vet scenen i slakthuset?) och annan go' musik genom resten av filmen. Riktigt trevligt.
Kort och gott är det en riktigt fin gammal actionfilm som fortfarande håller måtten något så när.. man sitter åtminstone inte och suckar sig igenom den. Jag gillar den hur som helst fortfarande och den...
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0120611/
Två år har gått sen Blade lyckades stoppa Deacon Frost från att återuppväcka La Magra, Blodsguden. Vampyrerna vill hur som helst ha vapenvila med Blade då ett nytt hot dykt upp. Ett virus har utvecklat sig vilket har gjort att en av vampyrerna, Nomak, har utvecklats och blivit någonting betydligt värre än en simpel vampyr.Alla Nomak biter förvandlas inom loppet av några timmar till samma sorts vampyr som honom själv. Blade menar till en början att Nomak gör honom en tjänst då han enbart är ute efter vampyrer, men begriper direkt därpå att när vampyrerna är slut lär människorna stå på tur.
Tillsammans med The Blood Pack (speciellt tränade vampyrer som tillkom för att jaga Blade egentligen), sin mekaniker/uppfinnarpolare Scud och Whistler beger sig Blade iväg för att leta reda på Nomak och stoppa honom.
Andra filmen i trilogin är den jag tycker minst om. Action- och fightingscenerna är bra gjorda (till större delen), men att Blade blir blödig av sig är halvlöjligt att titta på. Händelseförloppet är lite snabbare än i första Blade och funkar alldeles utmärkt, men blir lite halvsvajigt strax efter att halva speltiden har gått då filmen börjar göra en massa vändningar.
Skådespelarna är bra och utöver Snipes och Kristofferson ser vi bland annat Ron Perlman (Hellboy filmerna), Thomas Kretschmann (King Kong) och Norman Reedus (The Boondock Saints), för att nämna några.
Huruvida jag tyckte om effekterna första gången jag såg filmen minns jag inte. Det var säkerligen som med första filmen; "Wow!". Nu när jag sett om filmen igen och tittar lite mer kritiskt på det hela så blir det återigen gnäll om att datoreffekterna syns lång väg och ser lite halvtöntiga ut. Givetvis respekterar jag återigen filmens årgång.. och vill bara påpeka detta.
Musiken är lite sämre än första filmens, men den funkar. Några enstaka av soundtracklåtarna som brummar på är relativt eller rent av bra. Men många av låtarna är tråkiga.. tycker jag.
Hur som helst, andra filmen i trilogin är en schysst actionrulle, men är också den Blade film jag tycker minst om. Men bara för det betyder det inte att jag inte gillar filmen i sig.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0187738/
Efter att ha blivit lurad in i en fälla blir Blade's och Whistler's gömställe attackerat av polisstyrkor och Blade blir gripen. Efter att ha blivit drogad blir han räddad av Nightstalkers, en grupp vampyrjägare som har en ganska kaxig attityd.Efter att ha blivit räddad av dem börjar de informera Blade om vad som pågår och han måste, även om han inte gillar det, slå sig ihop med dem för att klara av den starkaste fienden han mött: Dracula.
Tredje filmen är den filmen jag gillar nästmest. Skådespelarna är bra, med bland annat Jessica Biel (The Texas Chainsaw Massacre (2003)) och Ryan Reynolds (The Amityville Horror (2005)), utöver Snipes och Kristofferson. De övriga skådespelarna har jag bara sett i den här filmen, så det är inga jag orkar ens kolla upp.
Effekterna är riktigt bra och jag reagerade inte lika starkt på att det var datorgjort. Vilket är typ.. nice. Storyn i filmen är svag på sina ställen, men rätas upp med hjälp av action- och fightingscener. Yay! Musiken däremot föll inte i min smak, även om den var ganska passande.
De tidigare filmerna innehöll en och annan sekvens där man flabbade till av en replik eller dylikt. I den här filmen levereras det en hel del repliker och händelser som man kan börja gapskratta åt, vilket blir ett litet plus i kanten. Mörk humor is the shit.
Tredje filmen i trilogin är den nästbästa av de tre filmerna i mina ögon hur som helst.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0359013/
Sammanfattningsvis så vill jag bara säga att Blade trilogin är hur jävla bra som helst, även om den har brister lite här och var. Jag avskyr vampyrfilmer i regel, men Blade var, är och förblir tre undantag.
Kommentarer
Trackback
