Candyman Trilogy
Nu var det ett tag sen jag gjorde en trilogi-recension och efter den fina filmen Hatchet tänkte jag fortsätta med en bunt Tony Todd-filmer. Just det... Candyman.
Chicago. Helen Lyle och hennes vän Bernadette Walsh håller på att skriva en avhandling till en kurs kring myter och legender vid University of Illinois. Helen och Bernadette får nys om legenden om Candyman och börjar göra efterforskningar.
Candyman var en ung man, son till slavar, som hade en far som blev rik då han uppfann en maskin som massproducerade skor. Den utbildade Candyman var en konstnär, men när han gjort en ung vit kvinna med barn hyrde hennes far, som hade stor makt, in en grupp ligister som skar av hans ena hand med ett rostigt blad och satte fast en krok där handen satt. De tog honom sedan till en biuppfödare, slog sönder flertalet av kuporna och smetade in hans nakna kropp med honungen. Candyman blev ihjälstucken och hans kropp blev bränd på bål. Hans aska spreds ut över Cabrini Green. Legenden säger att säger man hans namn fem gånger framför spegeln, dyker han upp.
Helen är skeptisk till myten men trottsar den och säger hans namn fem gånger framför spegeln. Det borde hon inte ha gjort...
Jag såg den här filmen för första gången för många år sen. När jag var 8 eller 9 år. Mitt tycke om filmen var att den var riktigt obehaglig och självfallet så gillade jag den. Givetvis har jag sett den flertalet gånger efter första gången jag såg den. Nu när jag tittar på den igen gillar jag den fortfarande.
Storyn är drivande med duktiga skådespelare som uppenbarligen vet hur man ska agera framför kameran för att få åskådaren att fastna. Tony är råbra som Candyman och ger en smått obehaglig känsla. Virginia Madsen är riktigt bra som Helen och är trovärdig rakt igenom. Effekterna, och make-upen, är riktigt nice och en del blod finns även i paketet.
Kort och gott en sevärd skräckis.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0103919/
Efter att professor Phillip Purcell hittats brutalt mördad inne på toaletten på en bar arresteras Ethan Tarrant, misstänkt för mordet. Polisen misstänker att han även står bakom morden på flertalet andra liknande offer, däribland hans egen far.
Hans syster Annie tror inte det och börjar rota i det hela. Hon får snart höra av ortsbefolkningen att det är Candyman som står bakom morden. Hon tror givetvis inte på sånt nonsens och säger hans namn fem gånger framför en spegel. Ganska snart får hon dock klart för sig att legenden om Candyman är mer verklig än vad hon själv velat tro.
Den andra filmen om Candyman är till en början lite trög, men när den väl kommer igång blir den bra. Den har inte den obehagliga stämningen den första filmen hade, men den hade en del gore och dessutom får man reda på lite mer exakt vad som egentligen hände Candyman och hur han fick sitt namn.
Skådespelarna är bra, ungefär som i första filmen, och Tony Todd gör återigen en bra insatts som Candyman. Effekterna var lika bra som i första, om man bortser ifrån en liten grej i slutet av filmen som jag nästan började skratta åt tack vare den tidens datoreffekter som var i ett tidigt skede fortfarande.
I långa drag en bra film, sämre än första visserligen, men helt klart sevärd.
http://www.imdb.com/title/tt0112625/
Galleriaägaren Caroline McKeever, en avlägsen släkting till Candyman, blir utmanad av en vän att säga Candymans namn fem gånger framför en spegel. Hon antar utmaningen och säger hans namn fem gånger. Hon tror ju inte på legenden om Candyman.
Ganska snart hittas vännen och en brud i hans lägenhet brutalt slaktade och snart upptäcker Caroline att hennes avlägsna släkting är allt annat än skrock..
Donna D'Errico kan inte ha fått huvudrollen i den här filmen genom att hon är bra på att skådespela, utan enbart för det som sitter strax ovanför naveln på henne. Hon spelar över något fruktansvärt emellanåt och känns bara löjlig. Men vad kan man räkna med av en brud som varit med i Playboy och enbart haft roller i såpor? Flera av de andra skådespelarna gör det samma, men vissa funkar. Den enda som jag tyckte gjorde ett bra jobb var ju självklart Candyman själv, Tony Todd. Effekterna var nice och filmen innehöll en del blod, precis som föregångarna, men en scen i slutet var rent patetiskt dåligt gjort för att vara en film från 1999. Storyn var ganska tråkig och händelsefattig jämfört med de två föregångarna och filmen kändes äckligt trög i lite mindre än en timme, sen började den gå uppåt.. men givetvis spelade Donna över rejält den sista halvtimman så filmen for i backen så det small om det lång väg.
En annan grej jag störde mig som fan på var att de hade ändrat Candymans bakgrundshistoria. Varför ändra en redan bra historia?
Den tredje filmen är alltså inte sevärd, om man inte har sett de två föregångarna och vill ha en full story om Candyman.
http://www.imdb.com/title/tt0165662/
Sammanfattningsvis så är första filmen råbra, andra är bra och tredje är gar-bitch. Hela trilogin är klart sevärd, men tredje filmen bör man fundera en extra gång innan man ser den... om man inte vill ha hela Candyman-storyn dvs.
Chicago. Helen Lyle och hennes vän Bernadette Walsh håller på att skriva en avhandling till en kurs kring myter och legender vid University of Illinois. Helen och Bernadette får nys om legenden om Candyman och börjar göra efterforskningar.Candyman var en ung man, son till slavar, som hade en far som blev rik då han uppfann en maskin som massproducerade skor. Den utbildade Candyman var en konstnär, men när han gjort en ung vit kvinna med barn hyrde hennes far, som hade stor makt, in en grupp ligister som skar av hans ena hand med ett rostigt blad och satte fast en krok där handen satt. De tog honom sedan till en biuppfödare, slog sönder flertalet av kuporna och smetade in hans nakna kropp med honungen. Candyman blev ihjälstucken och hans kropp blev bränd på bål. Hans aska spreds ut över Cabrini Green. Legenden säger att säger man hans namn fem gånger framför spegeln, dyker han upp.
Helen är skeptisk till myten men trottsar den och säger hans namn fem gånger framför spegeln. Det borde hon inte ha gjort...
Jag såg den här filmen för första gången för många år sen. När jag var 8 eller 9 år. Mitt tycke om filmen var att den var riktigt obehaglig och självfallet så gillade jag den. Givetvis har jag sett den flertalet gånger efter första gången jag såg den. Nu när jag tittar på den igen gillar jag den fortfarande.
Storyn är drivande med duktiga skådespelare som uppenbarligen vet hur man ska agera framför kameran för att få åskådaren att fastna. Tony är råbra som Candyman och ger en smått obehaglig känsla. Virginia Madsen är riktigt bra som Helen och är trovärdig rakt igenom. Effekterna, och make-upen, är riktigt nice och en del blod finns även i paketet.
Kort och gott en sevärd skräckis.
Rekommenderas!
http://www.imdb.com/title/tt0103919/
Efter att professor Phillip Purcell hittats brutalt mördad inne på toaletten på en bar arresteras Ethan Tarrant, misstänkt för mordet. Polisen misstänker att han även står bakom morden på flertalet andra liknande offer, däribland hans egen far.Hans syster Annie tror inte det och börjar rota i det hela. Hon får snart höra av ortsbefolkningen att det är Candyman som står bakom morden. Hon tror givetvis inte på sånt nonsens och säger hans namn fem gånger framför en spegel. Ganska snart får hon dock klart för sig att legenden om Candyman är mer verklig än vad hon själv velat tro.
Den andra filmen om Candyman är till en början lite trög, men när den väl kommer igång blir den bra. Den har inte den obehagliga stämningen den första filmen hade, men den hade en del gore och dessutom får man reda på lite mer exakt vad som egentligen hände Candyman och hur han fick sitt namn.
Skådespelarna är bra, ungefär som i första filmen, och Tony Todd gör återigen en bra insatts som Candyman. Effekterna var lika bra som i första, om man bortser ifrån en liten grej i slutet av filmen som jag nästan började skratta åt tack vare den tidens datoreffekter som var i ett tidigt skede fortfarande.
I långa drag en bra film, sämre än första visserligen, men helt klart sevärd.
http://www.imdb.com/title/tt0112625/
Galleriaägaren Caroline McKeever, en avlägsen släkting till Candyman, blir utmanad av en vän att säga Candymans namn fem gånger framför en spegel. Hon antar utmaningen och säger hans namn fem gånger. Hon tror ju inte på legenden om Candyman.Ganska snart hittas vännen och en brud i hans lägenhet brutalt slaktade och snart upptäcker Caroline att hennes avlägsna släkting är allt annat än skrock..
Donna D'Errico kan inte ha fått huvudrollen i den här filmen genom att hon är bra på att skådespela, utan enbart för det som sitter strax ovanför naveln på henne. Hon spelar över något fruktansvärt emellanåt och känns bara löjlig. Men vad kan man räkna med av en brud som varit med i Playboy och enbart haft roller i såpor? Flera av de andra skådespelarna gör det samma, men vissa funkar. Den enda som jag tyckte gjorde ett bra jobb var ju självklart Candyman själv, Tony Todd. Effekterna var nice och filmen innehöll en del blod, precis som föregångarna, men en scen i slutet var rent patetiskt dåligt gjort för att vara en film från 1999. Storyn var ganska tråkig och händelsefattig jämfört med de två föregångarna och filmen kändes äckligt trög i lite mindre än en timme, sen började den gå uppåt.. men givetvis spelade Donna över rejält den sista halvtimman så filmen for i backen så det small om det lång väg.
En annan grej jag störde mig som fan på var att de hade ändrat Candymans bakgrundshistoria. Varför ändra en redan bra historia?
Den tredje filmen är alltså inte sevärd, om man inte har sett de två föregångarna och vill ha en full story om Candyman.
http://www.imdb.com/title/tt0165662/
Sammanfattningsvis så är första filmen råbra, andra är bra och tredje är gar-bitch. Hela trilogin är klart sevärd, men tredje filmen bör man fundera en extra gång innan man ser den... om man inte vill ha hela Candyman-storyn dvs.
Kommentarer
Trackback
