Bruiser

Ytterligare en Romero-film.

Henry Creedlow. En helt vanlig kille som jobbar på en modetidningsredaktion (eller något sådant), rustar upp sitt nya hem, rakar sig varje dag och hatar sin fula lilla pudel. Alla kör över honom och han tar enbart emot skiten han får. Henry är, som sagt, en helt vanlig kille...om man bortser ifrån hans tankar om att fimpa alla som kör över honom. Efter en fest hos sin chef Milo Styles (spelad av Peter Stormare, faktiskt) berättar hans (skitsnygga, för övrigt) fru hur värdelös och patetisk han är. Dagen därpå upptäcker han till sin stora fasa att hans ansikte har bytts ut mot en sorts vit mask som sitter fast i huden. Snart upptäcker han att det enda som kan få bort den vita masken är att döda dom som gjort honom illa...åter...och åter igen.

Jag gillar faktiskt den här filmen ganska mycket. Jag kommer ihåg när jag såg den första gången, jag gillade den ganska skarpt då med. Den har en lite underlig stämning över sig och jag tycker att Romero har lyckats bra med den här filmen. Filmen innehåller inte massor med våld och så, men den erbjuder en ganska underlig story och en del spännande scener.

Effekterna och makeupen är ganska imponerande, bl a för att masken Henry (spelad av Jason Flemyng) har på sig i större delen av filmen ser verkligen ut som om den sitter fast i hans skinn.

Storyn är ganska intressant och filmen flyter på i en lagom takt. Filmen inleds med hur vi får se Henry blir nedtryckt och överkörd stup i ett och fortsätter med att vi får se hur han tar ut sin hämnd. Storyn tar inga direkta otroliga vändningar eller så, men den underhöll och intresserade mig igenom hela filmen.

Ehm...ja, det är väl vad jag kan säga om den här filmen. Helt klart godkänd ifrån min sida, mer eller mindre...

http://www.imdb.com/title/tt0212830/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0